Ella Berglund Filip Gavefalk Jakob Linderstam Arvid Malm Sandra Sjöbäck

Transkript

1 Linköpings universitet Institutionen för fysik, kemi och biologi Kandidatuppsats, 18 hp Civilingenjörsprogrammet i Industriell ekonomi Bioteknik Vårterminen 2019 LITHIFMxEX 19/3709SE Svensk matkonsumtion och dess påverkan på ekosystemtjänster Hur svenskens påverkan på ekosystemtjänster genom matkonsumtion förändrats sedan 1960talet Swedish food consumption and its impact on ecosystem services How the impact on ecosystem services from Swedish food consumption has changed since the 1960s Ella Berglund Filip Gavefalk Jakob Linderstam Arvid Malm Sandra Sjöbäck Handledare: KarlOlof Bergman Examinator: Anders Hargeby Linköpings universitet SE Linköping, Sverige , 1

2 Avdelning, institution Division, Department Department of Physics, Chemistry and Biology Linköping University Datum Date Språk Language Svenska/Swedish Engelska/English Rapporttyp Report category Licentiatavhandling Examensarbete Cuppsats Duppsats Övrig rapport ISBN ISRN: LITHIFMxEX19/3709SE Serietitel och serienummer ISSN Title of series, numbering URL för elektronisk version Titel Title Svensk matkonsumtion och dess påverkan på ekosystemtjänster. // Swedish food consumption and its impact on ecosystem services Författare Author Berglund, Ella; Gavefalk, Filip; Linderstam, Jakob; Malm, Arvid; Sjöbäck, Sandra. Sammanfattning Abstract Due to an increasing global population and changes in diets the impact of food consumption on the world s ecosystems and their services has become more significant. The purpose of this project has been to investigate how the impact on ecosystem services from Swedish food consumption has changed over time and if this development is sustainable or not. A quantitative assessment of six different environmental impact factors has been carried out for each food category. The project clarifies how Swedish food consumption has developed since the 1960s, the origin of the food that has been consumed, which processes that affect the environment as well as the consequences from these impacts. The result showed that Swedish food consumption has increased considering quantity, that the consumption pattern has changed, and that the import of goods has increased since the 1960s. The average Swede eats more animalbased products such as meat, cheese and cream, along with more vegetablebased products such as fruit and berries, and vegetables. Instead, products such as milk and soured based products has decreased, while products made from flour and grains has stayed unchanged. The project shows that animalbased products, especially from ruminant animals, has a significantly higher ecological footprint in comparison with vegetablebased products, concerning most of the categories mentioned above. Considering that the swedes eat more animalbased products today than in the 1960s the following conclusion, that the Swedish impact on ecosystem services has increased since the 1960s even though food production has become more efficient, could be drawn. Nyckelord Keyword Acidification, ecosystem services, environmental impact, equivalents, eutrophication, sustainability, Swedish food consumption, water use. 2

3 Innehållsförteckning 1. Inledning Abstract Bakgrund Syfte Metod Tillvägagångssätt Avgränsningar Livsmedelskonsumtion Sektorer Produktionsskillnader Systemavgränsningar Värdering och resultat Livsmedelskonsumtionen i Sverige Förändringar i total och direktkonsumtion över tid Konsumtionsdata för olika livsmedelsgrupper över tid Mjöl och gryn Kött och köttvaror Fisk, kräft och blötdjur Mjölk, grädde, ost, ägg och smör Köksväxter (grönsaker) Frukt och bär Potatis och potatisprodukter Socker, sirap, kaffe, te och kakao Kryddor och salt Glass, läskedrycker, mineralvatten och maltdrycker Ursprung för svensk konsumtion av livsmedelsprodukter Import Analyserade importländer Livsmedelsproduktion på vår jord Bakgrund Fiske och hav Markanvändning Ekosystemtjänster som påverkas Livsmedelsproduktionens påverkan på ekosystemtjänster Förändring och degradering av mark Exploatering av hav Emissioner av växthusgaser Förorening av mark, luft och vatten Vattenanvändning Avtryck för olika livsmedelsgrupper Mjöl och gryn Kött och köttvaror Nötkött Griskött Fjäderfä Fisk, kräft och blötdjur Lax Torsk Sill/Strömming Makrill Gråsej Nordhavsräka Alaska pollock

4 5.3.8 Regnbåge Rom & lever Pangasius Mjölk, grädde, ost, ägg och smör Ägg Mejeri Köksväxter (grönsaker) Tomat och lök Sallad och gurka Kål Köksväxter Frukt och bär Potatis och potatisprodukter Socker, sirap, te, kaffe och kakao Socker & sirap Kaffe Kakao Resultat Diskussion Svenskarnas livsmedelskonsumtion i ett globalt miljösammanhang Markytan en mycket tydlig begränsning Ohållbar livsmedelskonsumtion i ett globalt sammanhang Framtida scenarier Slutsats Referenslista Bilagor Bilaga 1 Årlig import av nötkött efter ursprungsland för åren Bilaga 2 Årlig import av fläskkött efter ursprungsland för åren Bilaga 3 Årlig import av fjäderfä efter ursprungsland för åren Bilaga 4 Total import av fisk för åren Bilaga 5 Import av sötvattensfisk från åren Bilaga 6 Import av laxfiskar för åren Bilaga 7 Import av bottenfiskar för åren Bilaga 8 Import av plattfisk för åren Bilaga 9 Import av små pelagiska fiskar för åren Bilaga 10 Import av tonfisk för åren Bilaga 11 Import av diverse fiskarter för åren Bilaga 12 Import av musslor och andra blötdjur för åren Bilaga 13 Import av bläckfisk för åren Bilaga 14 Import av skaldjur för åren Bilaga 15 Import av annan havsfisk för åren Bilaga 16 Årlig import av rotfrukter efter ursprungsland för åren Bilaga 17 Årlig import av tomater efter ursprungsland för åren Bilaga 18 Årlig import av potatis efter ursprungsland för åren Bilaga 19 Emissioner av växthusgaser per delsektor och år i Sverige år 1990, 2000 och 2017 som relaterar till jordbruk inom livsmedelsproduktion Bilaga 20 Emissioner av luftföroreningar per delsektor och år i Sverige år 1990, 2000 och 2017 som relaterar till livsmedelsproduktion Bilaga 21 Odlingsarealer för spannmål för varje län år Bilaga 22 Livsmedelskonsumtion per person och år i kg eller liter för varje livsmedelsgrupp mellan åren Bilaga 23 Påverkan från olika livsmedelsvaror med avseende på olika påverkansfaktorer Bilaga 24 Beteckningar och begrepp

5 1. Inledning 1.1 Abstract Due to an increasing global population and changes in diets the impact of food consumption on the world s ecosystems and their services has become more significant. The purpose of this project has been to investigate how the impact on ecosystem services from Swedish food consumption has changed over time and if this development is sustainable or not. A quantitative assessment of six different environmental impact factors has been carried out for each food category. The project clarifies how Swedish food consumption has developed since the 1960s, the origin of the food that has been consumed, which processes that affect the environment as well as the consequences from these impacts. The result showed that Swedish food consumption has increased considering quantity, that the consumption pattern has changed, and that the import of goods has increased since the 1960s. The average Swede eats more animalbased products such as meat, cheese and cream, along with more vegetablebased products such as fruit and berries, and vegetables. Instead, products such as milk and soured based products has decreased, while products made from flour and grains has stayed unchanged. The project shows that animalbased products, especially from ruminant animals, has a significantly higher ecological footprint in comparison with vegetablebased products, concerning most of the categories mentioned above. Considering that the swedes eat more animalbased products today than in the 1960s the following conclusion, that the Swedish impact on ecosystem services has increased since the 1960s even though food production has become more efficient, could be drawn. Keywords: Acidification, ecosystem services, environmental impact, equivalents, eutrophication, sustainability, Swedish food consumption, water use. Sammanfattning Livsmedelskonsumtionen har blivit något som i och med den globala befolkningsökningen och dietförändringar fått en mycket betydande påverkan på jordens många ekosystem och dess ekosystemtjänster. Syftet med projektet har varit att undersöka hur svenskens påverkan på ekosystemtjänster genom livsmedelskonsumtion har förändrats över tid samt om denna utveckling är hållbar eller ej. En kvantitativ bedömning av olika miljöpåverkansfaktorerna har genomförts för respektive livsmedel. Projektet klargör hur svenskens matkonsumtion utvecklats över tid sedan 1960talet, var livsmedel som konsumeras har sitt ursprung, vilka ingående processer som har en miljöpåverkan samt vad dess påverkan har för konsekvenser. Resultatet visade på att svenskarnas konsumtion ökat i mängd, konsumtionsmönstret förändrats, och att import av varor ökat sedan 1960talet. Den genomsnittliga svensken äter mer animaliska produkter som kött, ost och grädde, och mer vegetabiliska produkter som frukt och bär samt köksväxter (grönsaker). Produkter som mjölk och syrade produkter har istället minskat, medan mjöl och gryn varit relativt oförändrat. Projektet klargör att livsmedelskonsumtionen påverkar flertalet faktorer i miljön, dock påverkar olika produkter olika mycket. Projektet visar på att animaliska produkter, speciellt från idisslande djur, har ett markant högre ekologiskt avtryck än vegetabiliska produkter med avseende på de flesta ovanstående kategorier. Då svenskarna äter mer animalier idag än på 1960talet kan slutsatsen dras att svenskens påverkan på ekosystemtjänster har ökat sedan 1960talet, även om livsmedelsproduktionen effektiviserats över tid. Det är främst dietförändringar till ökad konsumtion av mer naturresurskrävande produkter samt en ökande totalkonsumtionen i sig som varit den bidragande anledningen till att svenskarnas matkonsumtion fått ett ökande avtryck. 5

6 Nyckelord: Ekosystemtjänster, ekvivalenter, eutrofiering, försurning, hållbarhet, klimatpåverkan, livsmedelskonsumtion, vattenanvändning. 1.2 Bakgrund Svenskarnas genomsnittliga matkonsumtion har från 1980 till 2013 förändrats genom både minskning och ökning av olika matvarugrupper, men den har totalt sett ökat (Jordbruksverket, 2015a). Varugrupper där konsumtionen har minskat är exempelvis mjölk och potatis, medan varugrupper som kött, köksväxter, samt frukter och bär har ökat (Jordbruksverket, 2018a). Kött är den matvarugrupp med överlägset störst klimatpåverkan (Naturvårdsverket, 2011). Som en följd av matkonsumtionsförändringarna har även det ekologiska fotavtrycket förändrats geografiskt. Naturvårdsverket (2017) uppger att sedan 1993 har utsläpp som beror av svensk matkonsumtion minskat med drygt 30 procent i Sverige men ökat med cirka 80 procent i andra länder. Det mest välkända hotet mot ett flertal ekosystem och de tjänster som dessa bidrar med är utsläpp av växthusgaser. Matproduktion är källan till % av industrialiserade länders totala utsläpp av växthusgaser (Martin, Oliveira, Dahlgren, & Thornéus, 2016) och samtidigt avverkas mängder av regnskog för att göra plats för utbredda betes och jordbruksmarker (Noriko, o.a., 2012). Det är regnskog som annars skulle bidra med gas och klimatreglering. Dessa är exempel på några av de ekosystemtjänster som matproduktionen påverkar. Ett ekosystem är enligt Nationalencyklopedin Ett ekologiskt system innefattande allt levande och dess livsmiljö (biotisk och abiotisk) inom ett område. (Nationalencyklopedin, 2011). Från olika ekosystem får människan och samhället olika tjänster, dessa kallas ekosystemtjänster. Olika tjänster från naturen kan till exempel vara färskvatten, skydd mot erosion och brukbara fiskbestånd. Men vi bör även blicka vidare från klimatförändringarna specifikt och sätta matkonsumtionen i ett bredare perspektiv av global miljöpåverkan. Intergovernmental SciencePolicy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services, IPBES (2019) rapport om världsläget kring bevarandet av ekosystem och hanteringen av ekosystemtjänster konstaterar i fyra steg att (A) Naturen och de livsviktiga bidragen till människan genom biodiversitet och ekosystemtjänster förfaller globalt, (B) Förändringsfaktorerna som driver detta fall har accelererat över de senaste 50 åren, (C) De mål som finns uppsatta för bevarandet av dessa kommer inte att mötas med nuvarande utveckling, och (D) Ekosystem kan bevaras, restaureras och brukas i framtiden genom transformativa förändringar. Hur människor angriper sina konsumtionsmönster varav vilka livsmedelskonsumtionen är en stor faktor kommer att vara en central del av dessa transformativa förändringar, men dessa individuella konsumtionsmönster kommer även att påverkas av övergripande förändringar i hur naturen bevaras och restaureras. För att uppnå en hållbar konsumtion bör utvecklingstrender analyseras och förbättringsområden identifieras för att kunna utveckla relevanta styrmedel eller beteendeförändringar hos konsumenter då efterfrågan driver konsumtionen och alla processer som kopplas till produktion av den konsumerade produkten. Därför är det väldigt viktigt att förstå livsmedelskonsumtionen och hur den fungerar tillsammans med resten av samhället och planetens ekosystem för att redogöra hur stor människans påverkan är och hur den går att samt kommer att förändras. 1.3 Syfte Projektet ska klargöra om svensk matkonsumtion har förändrats över tid samt hur associerade ekosystemtjänster och samhällen har påverkats av detta. Målsättningen är att få ökad förståelse för matkonsumtionens påverkan, vilka konsumtionsförändringar som skett över tid samt hur utvecklingen och framtidsutsikterna för hållbar matkonsumtion ser ut. Rapporten ska besvara om nuvarande utveckling är hållbar eller om vissa typer av åtgärder krävs. 6

7 2. Metod. 2.1 Tillvägagångssätt Rapporten utgår ifrån en tilldelad projekttitel Hur har svenskens påverkan på ekosystemtjänster genom matkonsumtion förändrats över tid?. Utifrån denna har gruppen sedan i samråd med handledare ansvarat för rapportens omfattning och upplägg. Underlag för rapporten bygger på publicerad vetenskap och information från myndigheter där tillgänglighet på information varit avgörande för rapportens omfattning och delvis upplägg. Informationssökning av vetenskapliga publikationer har skett genom sökmotorn för Linköpings universitetsbibliotek samt genom Google Scholar. Vidare har särskild information hämtats från publikationer utgivna av myndigheter eller forskningsinstitut. Rapportens upplägg bygger på information kring konsumtionsstatistik, bestämmandet av enskilda livsmedlens miljöpåverkan samt hur miljöpåverkan i sin tur påverkar berörda ekosystem och tjänster dessa levererar. 2.2 Avgränsningar Livsmedelskonsumtion Jordbruksverket redovisar svenskarnas matkonsumtion på ett konsekvent sätt och data därifrån anses trovärdig. Med hänsyn till att de tidigaste konsumtionssiffrorna redovisas först från och med år 1960 har tidigare konsumtionsdata ej inkluderats i rapporten. Detta på grund av att kompletterande redovisning från andra myndigheter eller annan redovisad statistik som kan komma att omfatta tidigare årtal anses osäkra och icke jämförbara med statistiken från Jordbruksverket. Vidare har kött av får, häst, ren och vilt samt inälvsmat exkluderats från livsmedelsgruppen kött och köttvaror då dessa utgör en relativt liten del av den totala köttkonsumtionen för svenska konsumenter. Gällande risgryn utfördes ej en separat värdering för den specifika livsmedelsgruppens miljöpåverkan utan inkluderas under värderingen för mjöl och gryn. Detta trots att produktionsprocesserna för ris kan skilja sig från andra varor i livsmedelsgruppen mjöl och gryn. Detta då konsumtion av risgryn utgör en relativt liten del av den totala konsumtionen av mjöl och gryn, vilka samredovisas hos Jordbruksverket. I brist på konsumtionsdata har även råvaran majs exkluderats i rapporten. Vidare har Jordbruksverket, på grund av osäkerhet i data, ej publicerat statistik över konsumtion av färsk fisk samt för livsmedelsgruppen fisk, skal och blötdjur efter år Livsmedelsgruppen utgör en relativt stor grupp av svenskarnas livsmedelskonsumtion och statistiken har därför kompletterats med annan data för år 2015 för denna livsmedelsgrupp. Som läsare bör man vara medveten om att denna statistik eventuellt inte är fullt jämförbar över tid med den statistik som Jordbruksverket redovisar för då olikheter i gruppering av varor, mätning och insamling av data kan variera Sektorer Vidare berör livsmedelsproduktionen flertalet sektorer: jordbruk, arbetsmaskiner, och energi, för vilka data relaterad till miljöpåverkan redovisas. I brist på information angående energiåtgången i jordbruk respektive fiskerisektorn enskilt samt energins ursprung har vidare analys för det ekologiska avtrycket för denna sektor exkluderats i rapporten. Således har exempelvis uppvärmning av produktionslokaler och eldrivna maskiner exkluderats Produktionsskillnader Produktion av samma livsmedelsprodukt behöver nödvändigtvis inte följa samma typ av produktionsprocess. Exempelvis odlas sallad både i växthus och på friland i Spanien (MAPA, 2018) vilket då medför olika påverkan på ekosystemtjänster. Ett annat exempel är traditionellt 7

8 odlade produkter och ekologiskt odlade. Med hänsyn till att det inte funnits tillräckligt med vetenskapligt belägg för att göra skillnad på dessa varors påverkan på ekosystemtjänster har ett genomsnittligt värde för råvaran använts. Det presenteras således inte flertal data för samma typ av livsmedel, även om de möjligen producerats på olika sätt. Skillnader i påverkan på ekosystemtjänster från livsmedel producerade i olika länder har å andra sidan presenterats i den mån som data funnits tillgänglig för att ge en så rättvisande bild som möjligt. Vidare har stora importländer för vissa livsmedelsgrupper analyserats då vetenskapliga data funnits tillgänglig. Detta då vissa skillnader i produktionsprocesserna kan skilja sig markant vid olika geografiska platser. Då specifika data för importlandet inte funnits tillgänglig har kompletterande data från större regioner, världsdelar eller globala siffror använts. Att notera är att de flesta vetenskapliga artiklarna presenterar intervall för redovisad miljöpåverkan, ofta baserade på flertalet vetenskapliga resultat. Siffrorna bör av denna anledning inte tolkas med exakthet utan snarare ge en uppskattning om storheter Systemavgränsningar Produktionen av livsmedel genomgår flertalet förädlingssteg. I rapporten presenteras siffror som inkluderar förädlingsfasen från start till leverans av varan från livsmedelsproducent. Förädlade varor som halv eller helfabrikat har därför inte kvantifierats även då konsumtionssiffror för dessa typer av varor redovisas. Rapporten tar därför hänsyn till totalkonsumtionen som visar på den totala konsumtionen av vissa råvaror och inte den direkta konsumtionen som tar hänsyn till att råvarorna kan försäljas i olika former eller produkter. Inte heller har eventuell påverkan efter råvaruproduktionsfasen inkluderats, exempelvis påverkan från matsvinn, förpackningsindustrin eller tillagning av livsmedel Värdering och resultat Ekologiskt avtryck för olika livsmedel kan kvantifieras på flera sätt. Exempelvis kan påverkan beräknas per energienhet (kilokalorier) eller per gram proteininnehåll i livsmedlet. I rapporten redovisas påverkan per kg livsmedel av den anledning att avtrycket för den svenska konsumtionen ska bestämmas och mängd konsumtion per person och år redovisas per kg eller liter. Det bör noteras att olika livsmedel har olika högt energi och proteininnehåll vilket gör att dessa två tillvägagångsätt kan ge olika resultat och rangordna livsmedlen med avseende på storleken av deras miljöpåverkan olika. Notera att siffrorna som presenteras i denna rapport inte bör användas för att värdera det ekologiska avtrycket för olika typer av livsmedelsvaror med avseende på näringsinnehåll. För fullständig jämförelse av olika livsmedel bör näringsinnehåll beaktas. Som nämns ovan räknas påverkan ut per kg eller liter för de olika livsmedelsvarorna. De olika påverkansfaktorerna som kvantifieras är: markanvändning, klimatpåverkan, eutrofierings och försurningspotential, användning av växtskyddsmedel, och vattenanvändning. Dessa påverkansfaktorer valdes ut för att de är kvantifierbara samt för att de representerar någorlunda hur livsmedelskonsumtion påverkan ekosystemtjänster. Vilka ekosystemtjänster som påverkas av vilka påverkansfaktorer beskrivs i avs. 4. Påverkan per kg eller liter vara kan även multipliceras med den totala konsumtionen av respektive vara för att få en total påverkan för varje livsmedelsvara och påverkansfaktor. Vidare har avtrycken för de olika livsmedelsvarorna endast kunnat analyseras statistiskt baserat på den vetenskapliga publikation som funnits tillgängligt, vilka ofta omfattar nutid mer än föregående millenium. För den kvantitativa värderingen av påverkansfaktorer för olika 8

9 livsmedel har det alltså inte tagits någon hänsyn till hur processerna för livsmedelsproduktionen och importen förändrats över tid. För att kunna ge en bättre bild över matkonsumtionen påverkans förändring sedan 1960talet hade data om påverkan per kg för de olika varugrupperna behövts ta fram för den specifika tidsperioden. Jordbruket har på många sätt förändrats över de senaste åren, bland annat har förbrukning av växtskyddsmedel ökat med 79 procent i världen mellan även om det i Sverige minskat med 30 procent under samma tidsperiod enligt Food and Agriculture Organization of the United Nations, FAO (2019a). Liknande har användandet av ammoniumfosfat ökat 54 gånger globalt mellan (FAO, 2019b), medan totalskörd av vete ökat med 3,4 gånger sedan 1961 (FAO, 2019c). Även om detta inte ger en specifik bild över förändringarna visar det att förändring har skett och att om beräkningar gjordes för klimatpåverkan per kg för de olika varugrupperna för 1960talet, skulle bättre slutsatser kunna dras. I flertalet avsnitt för de olika livsmedelsvarorna ingår dock en kvalitativ bedömning med hänsyn till vad som eventuellt kan ha funnits på den brukade marken innan den exploaterades. Detta är dock ingen värdering som ingått i de kvantitativa siffrorna, vilka utvecklingsläget baserats på. 9

10 3. Livsmedelskonsumtionen i Sverige 3.1 Förändringar i total och direktkonsumtion över tid I följande avsnitt presenteras ett urval (utifrån relevans i studie) av konsumtionsdata för olika livsmedelsgrupper baserad på jordbruksverkets statistikdatabas för total och direktkonsumtion. Jordbruksverket definierar dessa olika konsumtionsdata på följande vis (Jordbruksverket, 2018a); Totalkonsumtion avser den totala förbrukningen av olika råvaror för humankonsumtion, där uppskattningar av råvaruinnehållet i förädlade produkter har uppskattats. Data för totalkonsumtion avser således beräkningar utifrån import och export av både den rena råvaran samt det uppskattade råvaruinnehållet i förädlade produkter. Direktkonsumtion avser de totala leveranserna av livsmedel till konsument från producenter i den form som produkterna når konsumenten, exempelvis jordbruksprodukter, halv eller helfabrikat samt djupfrysta varor. Samtliga data i avsnittet presenteras i kg eller liter per person och år. Jordbruksverket belyser att statistikens tillförlitlighet varierar från vara till vara då kvalitén i det underlag som använts är varierande (Jordbruksverket, 2018a). De menar också att jämförelse från år till år därför bör göras med försiktighet och att fokus snarare bör ligga på den långsiktiga konsumtionsutvecklingen (Jordbruksverket, 2018a). I och med att denna studie fokuserar på förändringar över tid anses statistiken vara applicerbar. Utifrån jordbruksverkets data är det tydligt att totalkonsumtionen inom vissa livsmedelsgrupper antingen ökat, minskat eller varit relativt oförändrande över tid (Figur 3.1.1). En markant ökad konsumtion av köksväxter, frukter och bär, grädde, ost och ägg samt kött har skett sedan 1960, där ökningen från 1960 till 2017 är 182 procent, 61 procent, 75 procent, 164 procent, 23 procent respektive 82 procent. För smör samt mjölk är det istället en tydlig minskning med 73 procent respektive 56 procent sedan 1960 till Ser man till direktkonsumtionen finns det tydliga mönster inom de flesta livsmedelsgrupper att förädlade produkter ökat, medan själva råvarorna minskar även om totalkonsumtionen inte förändrats markant. Speciellt tydligt är det att direktkonsumtionen av socker har minskat (avs ), samtidigt som direktkonsumtionen av läskedrycker ökat kraftigt (avs ), medan totalkonsumtionen av socker och sirap inte ändrats speciellt drastiskt (Figur ). 10

11 Konsumtion i kg respektive liter per person och år Mjöl och gryn Kött Fisk, skal och blötdjur Ägg Konsumtionsmjölk Tjock och tunn grädde Smör Syrade produkter Ost Köksväxter Frukter och bär Potatis Socker och sirap Kaffe Kakaopulver, osötat Figur Totalkonsumtion i kg eller liter per person och år av vissa livsmedelsgrupper olika år mellan Observera att antalet år mellan de olika mätpunkterna varierar. 3.2 Konsumtionsdata för olika livsmedelsgrupper över tid Mjöl och gryn Direktkonsumtionen av mjöl och gryn har under perioden minskat med 29 procent från 23 kg till 16 kg. Samtidigt har direktkonsumtionen av bröd och konditorivaror ökat från 57 kg till 73 kg. samt övriga mjölprodukter. Konsumtionen av övriga mjölprodukter uppgår nästan till en fyrfaldig ökning från 2,4 kg till 11,8 kg, där främst pastaprodukter samt förädlade ris och majsprodukter utgör ökningen. Nedan visas utvecklingen över tid (Figur ). 11

12 Kg per person och år Kg per person och år Totalkonsumtion Mjöl 1 och gryn Direktkonsumtion 2 Mjöl och gryn Direktkonsumtion Bröd och 3 konditorivaror Direktkonsumtion Övriga mjölprodukter 4 Figur Konsumtion av mjöl och gryn olika år mellan Observera att antalet år mellan de olika mätpunkterna varierar. 1 Vetemjöl, rågmjöl, gryn och mjöl av ris, gryn av havre och korn m.m. 2 Vetemjöl, rågmjöl, mjöl från blandningar av vete råg samt mjöl av annan spannmål, risgryn, havregryn samt gryn och flingor av annan spannmål. 3 Knäckebröd och flatbröd, skorpor och skorpmjöl, mjukt matbröd (inkl. tunnbröd), kex, rån och torra småkakor, bullar, vetelängder, wienerbröd och annat mjukt kaffebröd, bakelser tårtor, sockerkakor och övriga bakverk (inkl. crepes, pizzor, piroger). 4 Mixer m.m. beredda av mjöl eller stärkelse, vällingpulver, pastaprodukter, majsflingor, rostat ris, ostbågar, popcorn Kött och köttvaror Utvecklingen för totalkonsumtionen av kött visar mellan åren en ökning med 71 procent, från 51 kg till 87 kg kött per person och år. De tre största varugrupperna är nöt och kalvkött, griskött samt fjäderfäkött. Den absolut största konsumtionsökningen är av fjäderfäkött från 1,5 kg år 1960 till 23,7 kg 2017, vilket är en massiv förändring. Direktkonsumtion av griskött har under åren pendlat men sett över tid ökat med 34 procent. Den största ökningen av nöt och kalvkött skedde mellan åren då konsumtionen gick från 17,3 kg till 22,6 kg. Utvecklingen under är en ökning med 33 procent till 24,9 kg per person och år (Figur ) Nötkött och kalvkött, vara med ben Griskött, vara med ben Fjäderfäkött, urtagen vara Figur Totalkonsumtion av kött och köttvaror olika år mellan Observera att antalet år mellan de olika mätpunkterna varierar. 12

13 Kg per person och år Fisk, kräft och blötdjur. För specifikt färsk fisk samt färska, frysta, saltade eller torkade kräft och blötdjur tillhandahåller inte Jordbruksverket någon konsumtionsdata efter år 2000 på grund av osäkerheter i statistiken. Detta medför att vidare undersökning för konsumtion av denna livsmedelsvarugrupp utgår i denna studie. Vidare har fryst, beredd och konserverad fisk samt kräft och blötdjur haft ett pendlande direktkonsumtionsmönster som ökat sett över perioden Direktkonsumtion av filead fryst fisk har stigit från 1,1 kg per person och år till 2,6 kg per person och år, en ökning på 126 procent. Direktkonsumtionen av konserverad eller beredd fisk ökade med 47 procent till 7,2 kg per person och år under samma period. Konserverade eller beredda kräft och blötdjur har under perioden haft en konsumtionsökning på 548 procent från 0,3 kg per person och år (1960) till 1,8 kg per person och år (2017) (se Figur ). 10 Färsk fisk 8 Filead fryst fisk Konserverad eller beredd fisk Kräft och blötdjur, färska, frysta, saltade, torkade, ej konserver Konserverade eller beredda kräft och blötdjur Figur Konsumtion av färsk, fryst, konserverad eller beredd fisk, kräft och blötdjur olika år mellan Observera att antalet år mellan de olika mätpunkterna varierar. Utifrån annan data påvisades att svenskar år 2015 konsumerade ton fisk och skaldjur varav torsk och lax konsumerades mest (Ziegler & Bergman, 2017). De tio mest konsumerade fisk och skaldjurssorterna utgör 88 procent av den totala konsumtionen i Sverige, vilka presenteras nedan i tabell utifrån data redovisad i Ziegler & Bergman (2017). Enbart lax och torsk utgör nästan 50 procent av totalen. Majoriteten av den lax som konsumeras i Sverige är odlad och inte vildfångad. Totalt är 40 procent av de fisk och skaldjur som konsumeras i Sverige odlad mat (Ziegler & Bergman, 2017). 13

14 Liter per person och år Tabell Konsumtionsdata för de 10 mest konsumerade fisk och skaldjuren i Sverige år 2015 samt hur stor andel dessa utgör av den totala konsumtionen. Totalkonsumtion av fisk och skaldjur ton Typ av vara Mängd konsumerad i Sverige (ton filé eller skaldjur utan skal) Andel av totalkonsumtion Lax % Torsk % Sill/strömming % Makrill % Gråsej % Nordhavsräka % Alaska pollock (torskfisk) % Regnbågslax % Rom & Lever av fisk % Pangasius % Totalt % Mjölk, grädde, ost, ägg och smör Mellan år 1960 och 2017 sjönk totalkonsumtionen av konsumtionsmjölken från 170 liter till 75 liter per person och år (Figur ). Syrade mjölkprodukter (till exempel yoghurt, filmjölk och crème fraiche), ost och grädde ökade dock (Figur ). Från perioden ökade konsumtionen av syrade produkter med 124 procent till 30,5 liter på person och år. För ost var utveckling en ökning med 163 procent mellan 1960 och 2017 till 19 kg per person och år. Grädde, både tjock och tunn ökade med 75 procent till 10,8 liter per person och år under samma tidsperiod. Totalkonsumtion av ägg har under perioden legat relativt stabilt runt medelkonsumtionen 13,3 kg ägg per person och år, med en liten ökning de senaste 4 åren. År 1960 var totalkonsumtionen av ägg 11,8 kg, år 2017 var den 14,5 kg. Totalkonsumtionen av smör har sedan 1960 minskat och var som lägst år 2000 på 1,4 kg. Konsumtionen därefter har varit relativt låg men ökat något. År 2017 var den totala konsumtionen 2,6 kg, en minskning med 73 procent sedan Konsumtionsmjölk Figur Totalkonsumtion av konsumtionsmjölk olika år mellan Observera att antalet år mellan de olika mätpunkterna varierar. 14

15 Kg per person och år Kg/liter per person och år Syrade produkter, liter per person och år Tjock och tunn grädde Ost (inkl. margarinost) Smör Ägg Figur Totalkonsumtion av mejeriprodukter och ägg olika år mellan Köksväxter (grönsaker) Totalkonsumtionen av köksväxter, både färska och frysta samt beredda har ökat sedan Utvecklingen mellan är en ökning med 169 procent till 64 kg, respektive 248 procent till 16 kg. Inom direktkonsumtionen av olika färska köksväxter ses en ökning inom de flesta livsmedelsgrupperna (Figur ), speciellt för övriga köksväxter samt lök. Direktkonsumtionen av färska köksväxter har i genomsnitt ökat med 60 procent till 46 kg per person och år (Figur ). 11 Morötter Gurkor Lök Purjolök Blomkål Vitkål, rödkål, brysselkål, grönkål, broccoli och salladskål Sallad Tomater Övriga köksväxter, färska Figur Direktkonsumtion av färska köksväxter olika år mellan Observera att antalet år mellan de olika mätpunkterna varierar. 15

16 Kg per person och år Köksväxter, färska och frysta 30 Köksväxter beredda Figur Totalkonsumtion av köksväxter olika år mellan Frukt och bär Totalkonsumtionen av frukt och bär har sedan 1960 till 2017 ökat. Detta gäller både färska och frysta frukter och bär som haft en ökning med 30 procent till 68 kg per person och år, samt beredda frukter och bär som ökat med 175 procent till 35 kg per person och år (Figur ). Speciellt ses en ökning av varugruppen färska bananer, meloner och övriga frukter som har ökat från 5 kg per person och år 1960 till 28 kg 2017, en ökning med 448 procent (Figur ). Även direktkonsumtionen av frysta jordgubbar, hallon, svarta vinbär, blåbär, lingon och andra bär har ökat från 0,16 kg till 1,42 kg per person och år, en ökning med 788 procent (Figur ). Direktkonsumtionen av färska äpplen och päron har där emot minskat med 51 procent från 25 kg per person och år 1960 till 12 kg per person och år 2017 (Figur ). Man kan även generellt se en ökning av förädlade produkter innehållande frukt och bär, speciellt saft och juice av köksväxter, frukter och bär, naturlig och koncentrerad som ökat med 393 procent till 18 liter per person och år mellan (Figur ). 16

17 Kg per person och år Kg per person och år Frukter och bär, färska och frysta Frukter och bär, beredda Figur Totalkonsumtion av frukter och bär olika år mellan Observera att antalet år mellan de olika mätpunkterna varierar Apelsiner, citroner och övriga citrusfrukter, färska 20 Äpplen och päron, färska Bananer, meloner och övriga frukter, färska Figur Direktkonsumtion av frukter olika år mellan Observera att antalet år mellan de olika mätpunkterna varierar. 17

18 Kg eller liter per person och år Kg per person och år 5,0 4,5 4,0 3,5 3,0 2,5 2,0 1,5 1,0 0,5 0, Vindruvor Mandel och nötter, färska eller beredda Körsbär, persikor, plommon och liknande stenfrukter, färska Jordgubbar, hallon, sv.vinbär, blåbär, lingon och andra bär, färska Jordgubbar, hallon, sv.vinbär, blåbär, lingon och andra bär, frysta Russin, fikon, dadlar och andra torkade frukter Figur Direktkonsumtion av frukter och bär olika år mellan Observera att antalet år mellan de olika mätpunkterna varierar Frukter och bär, hela i stycken eller mosade, konserver och andra förpackningar Sylter, marmelader, fruktmos och geléer, beredda genom kokning Soppor och buljonger innehållande köksväxter, bär, frukter, fisk och kött Saft och juice av köksväxter, frukter och bär, naturlig, även konc. Figur Direktkonsumtion av beredda frukter och bär olika år mellan Observera att antalet år mellan de olika mätpunkterna varierar Potatis och potatisprodukter Totalkonsumtionen av färskpotatis har minskat, även totalkonsumtionen av matpotatis har minskat något. Färskpotatis har minskat med 46 procent till 47 kg per person och år mellan Matpotatis har minskat något lägre med 7 procent till 84 kg per person och år under samma tidsperiod. Däremot har totalkonsumtionen av förädlade produkter med potatisinnehåll ökat med 1130 procent från 3 kg per person och år 1960 till 37 kg per person och år 2017 (Figur ). 18

19 Kg per person och år Totalkonsumtion Färskpotatis, inkl. skalad potatis Totalkonsumtion Potatisinnehåll i förädlade produkter Totalkonsumtion Matpotatis Figur Totalkonsumtion av potatis och potatisprodukter och ägg olika år mellan Observera att antalet år mellan de olika mätpunkterna varierar Socker, sirap, kaffe, te och kakao Totalkonsumtionen av socker och sirap har varit relativt stabil under perioden men minskat med 17 procent till 37,5 kg per person och år. Där emot har direktkonsumtionen av strö, farin, flor och pärlsocker minskat med hela 76 procent under samma period (Figur ). En förklaring till detta är att direktkonsumtionen av läskedrycker med högt sockerinnehåll ökat över tid (avs ). Totalkonsumtionen av rostat kaffe har minskat med 4 procent under perioden till 7,7 kg per person och år. Te har däremot ökat med 124 procent till 0,3 kg per person och år under samma tidsperiod. En markant ökning kan också ses vid direktkonsumtion av kakaopulver. Detta gäller både osötat kakaopulver som ökat med 55 procent till 0,45 kg per person och år, men främst sötat kakaopulver samt drickchoklad och chokladsåser som ökat med 2367 procent till 2,2 kg per person och år under perioden (Figur ). 19

20 Kg per person och år Kg per person och år Totalkonsumtion Socker och sirap (vitsockervärde) Totalkonsumtion Kaffe, rostat Direktkonsumtion Bitsocker Direktkonsumtion Strö, farin, flor och pärlsocker Figur Totalkonsumtion av socker, sirap och kaffe samt direktkonsumtion av socker olika år mellan Observera att antalet år mellan de olika mätpunkterna varierar. 2,5 2,0 Sirap 1,5 1,0 Te Kaffe och teextrakt (t.ex. snabbkaffe) Kakaopulver, osötat 0,5 Kakaopulver, sötat samt drickchoklad och chokladsåser 0, Figur Direktkonsumtion av sirap, te, kaffe och teextrakt samt kakao, sötad och osötad, olika år mellan Observera att antalet år mellan de olika mätpunkterna varierar Kryddor och salt Direktkonsumtionen av kryddor och salt har ändrats markant under perioden Kryddor (inkl. senap) har ökat med 179 procent till 1,9 kg per person och år, medan salt minskat med 53 procent till 1 kg per person och år (Figur ). 20

21 Liter per person och år Kg per person och år 2,5 2,0 Kryddor inkl. senap 1,5 Salt 1,0 0, Figur Direktkonsumtion av kryddor (inkl. senap) och salt olika år mellan Observera att antalet år mellan de olika mätpunkterna varierar Glass, läskedrycker, mineralvatten och maltdrycker Läskedrycker har sedan 1960 till 2017 ökat med 300 procent till 89 liter per person och år. Även direktkonsumtion av glass har ökat med 160 procent från 3,7 liter per person och år 1960 till 9,5 kg per person och år 2017(Figur ) Glass Läskedrycker cider m.m Figur Direktkonsumtion av glass och läskedryck olika år mellan Observera att antalet år mellan de olika mätpunkterna varierar. 21

22 3.3 Ursprung för svensk konsumtion av livsmedelsprodukter Olika tekniker för framställning av livsmedel påverkar och använder sig av ekosystemtjänster olika mycket. Framställning i olika biotoper påverkar givetvis olika typer av ekosystem. Det är därför högst relevant att säkerställa importerade livsmedels ursprung och data kring dessa i den mån det är möjligt. Sverige är i mindre och mindre utsträckning självförsörjande på livsmedel utan importerar mer livsmedel från utlandet för varje år som går inom de flesta varugrupper (Lantbrukarnas Riksförbund, 2019a). Enligt exempelvis Martin, Oliveira, Dahlgren, & Thornéus (2016) så går majoriteten av utsläppen av växthusgaser från svensk livsmedelskonsumtion att härledas till importerade livsmedel, och som det nämndes i 1.2 så uppger Naturvårdsverket (2017) att sedan 1993 har utsläpp som beror av svensk matkonsumtion minskat med drygt 30 procent i Sverige men ökat med cirka 80 procent utomlands Import Enligt jordbruksverkets rapport Sveriges utrikeshandel med jordbruksvaror och livsmedel så kan man inte alltid spåra ursprungslandet till en vara om den har handlats med inom EU. De säger att: Efter EUinträdet är det inte längre möjligt att redovisa ursprungsland för hela importen. För import från tredje land som har tullbehandlats i Sverige finns fortfarande uppgift om ursprungsland i tulldokumenten. Däremot finns enbart uppgift om avsändningsland för importen från andra EUländer. I de fall en vara från tredje land har tullbehandlats i ett annat EUland på sin väg till Sverige, redovisas varan som import från EU. I handelsstatistiken i denna rapport redovisar vi avsändningsland för importen från andra EUländer medan vi redovisar ursprungsland för importen från tredje land. Detta innebär att importen från ett EUland kan omfatta varor med ursprung i andra länder. För exporten gäller däremot inte motsvarande problem då bestämmelseland redovisas både i tulldokument vid export till länder utanför EU och i Intrastatundersökningen vid utförsel till andra EUländer. (Strandberg & Persson, 2018) Detta gör att exempelvis så kan nötkött som importeras till EU via Nederländerna och därifrån vidare till Sverige att redovisas som import från Nederländerna. För att få en uppfattning om hur mycket utomeuropeiskt kött som konsumeras i Sverige måste vissa uppskattningar göras. En bråkdel av den totala utomeuropeiska importen går dock direkt till Sverige och då kan ursprungslandet redovisas korrekt Bröd och spannmålsprodukter Sverige är i stort sett självförsörjande på bröd och spannmålsprodukter och har varit det under väldigt lång tid (Karlsson, 2018; Lantbrukarnas Riksförbund, 2019a). Sedan 1965 har produktionen varit stabil (Eklöf, 2014) och med tanke på en ökande befolkning görs antagandet att Sverige inte har varit mer importberoende i det förflutna än vad det är nu. Spannmål som exempelvis rapsfrön importeras i nuläget från flera delar av Europa medan det historiskt sedan 1995 har dominerats av Tyskland och Danmark (OEC, 2017). Durumvete och andra former har vete har i den mån det importeras importerats från Kanada och USA historiskt men durumvete kommer framförallt från Sydeuropa sedan 2000talets början (OEC, 2017). Huvuddelen av importerade spannmålsprodukter utgörs dock av restprodukter från exempelvis framställning av olja som mest används som djurfoder (OEC, 2017). 22

23 Nötkött Majoriteten av det nötkött som konsumeras i Sverige är svenskt men den andelen har stadigt sjunkit sedan 1995, 2018 stod den svenska marknaden för 56,1 procent av den totala förbrukningen av nötkött i Sverige (Lannhard Öberg, 2018a). De största exportörerna av nötkött till EU är Brasilien, Uruguay, USA och Australien (Lannhard Öberg, 2018a). Över tiden har svenskar gått till att konsumera mindre och mindre svenskt kött och importen från både inom och utom Europa har stigit (se bilaga 1). Mellan 60 och 80talet var Brasiliens totala produktion av nötkött endast en bråkdel av vad den är idag (Our World in Data, 2017a) Fläskkött Även för fläskkött så produceras majoriteten av det förbrukade köttet i Sverige (Lannhard Öberg, 2018a). Den största delen fläsk som importeras har under väldigt lång tid haft sitt ursprung i Danmark, men på senare år (sedan 2000talets början) har import från Tyskland ökat (se bilaga 2). Även om problemen med att få en klar bild över hur mycket utomeuropeiskt kött som konsumeras i Sverige så kan det konstateras att i stort sett allt kött kommer från inom EU (Lannhard Öberg, 2018b). Av de fyra största exportörerna av fläskkött till EU (Schweiz, Chile, Norge, och Serbien) så är tre fortfarande europeiska länder (Lannhard Öberg, 2018b) Fjäderfä Precis som med nötkött och fläskkött produceras majoriteten av Sveriges förbrukade fjäderfä i Sverige (Lannhard Öberg, 2018a). Importen av fjäderfä dominerades under tidigt 1990tal av Frankrike men har sedan dess helt tagits över av Danmark (se bilaga 3). Den utomeuropeiska importen domineras av Brasilien och delvis Thailand, dock är den utomeuropeiska importen endast en bråkdel av den totala förbrukningen (Lannhard Öberg, 2018c) Fisk och skaldjur Majoriteten av fisk och skaldjur importeras från Norge och har gjort det sedan De varugrupper inom sjömat som inte i huvudsak kommer från Norge är sötvattenfiskar, bottenfiskar, pelagiska fiskar, skaldjur, och bläckfisk, från Danmark, och tonfisk från Thailand. Sett till volym är dock majoriteten av all fisk som konsumeras i Sverige lax eller torsk och kommer nästan uteslutande från Norge, se bilaga Mjölk, grädde, ost, ägg och smör Sverige är i stort sett självförsörjande på ägg (Lannhard Öberg, 2018d). När det gäller mejeriprodukter står Sveriges produktion för 75 procent av förbrukningen, men det är en sänkning från tidigare år (Lantbrukarnas Riksförbund, 2019a; Bergh, 2019). Konsumtionen av ost har förändrats kraftigast där Sverige har gått från att stå för cirka 90 procent av den egna förbrukningen 1995 till strax under 50 procent I produktion av grädde, konsumtionsmjölk, och syrade produkter stod Sverige för 100 procent av de förbrukade varorna 1995 och har sjunkit till 80 procent sedan dess för allting förutom mjölk, vilket fortfarande ligger kvar på 100 procent (Bergh, 2019; Lantbrukarnas Riksförbund, 2019a). Enligt OEC så var de viktigaste exportörerna av mjölk historiskt sett Frankrike och Danmark. Smör och ost har kommit från de flesta länder i Europa vid ett eller annat tillfälle, även om den mesta av osten för tillfället kommer från Danmark (OEC, 2017) Köksväxter (grönsaker) Sverige är till viss del självförsörjande på vissa köksväxter medan vissa importeras, 90 procent av alla morötter är svenska procent av all lök är svensk. 50 procent av alla gurkor är svenska. 15 procent av alla tomater (Johanson, 2017). Rotfrukter i allmänhet har 23

24 importerats från Tyskland i huvudsak sedan 1984, andra stora exportörer har historiskt varit Spanien (80tal), Kina (90tal och tididgt 2000tal) och Nederländern (för närvarande) (se bilaga 16). Tomater importeras nästan uteslutande från Spanien och Nederländerna och har gjorts åtminstone sedan 1984 (se bilaga 17). Lök är det lite svårare att ta fram lika detaljerade siffror på eftersom OEC inte redovisar en post just specifikt för lök, Jordbruksverket säger dock att: Sverige importerar i första hand lök från Nederländerna, men en del kvantiteter kommer också in från Spanien. Den svenska löken brukar vara markant dyrare, särskilt jämfört med de nederländska produkterna, och det prisgapet har hållit i sig trots att den svenska produktionen ökat stadigt under flera år. (Johanson, 2017) Frukt och bär m.m. 20 procent av alla äpplen är svenska (Johanson, 2017), resterande importeras historiskt från Argentina, Frankrike, Italien, och Nederländerna. Bananer importeras allra mest från Ecuador och Costa Rica, samt andra centralamerikanska länder (Johanson, 2017). Dessa länder är också värlsledande exportörer och har varit det under vädldigt lång tid (Arias, Dankers, Liu, & Pilkauskas, 2003), det antas därmed att banananer importeras till övervägande störst del från dessa länder, framför allt Ecuador och Costa Rica. Sverige har god tillgång på bär som hallon, blåbär, och lingon. Odlingen domineras helt av jordgubbar och där importerar Sverige ca 3035 procent från utlandet, och då är det framförallt Spanien och Belgien som är de viktigaste exportörerna, med Spanien som dominerar under sen vinter och tidig vår när det inte går att odla i Sverige (Mattsson, 2015) Potatis och potatisprodukter Sveriges självförsörjningsgrad av potatis har sjunkit från 90 procent till 80 procent sedan 90 talet (Johansson, 2017). De som importeras kom i huvudsak från Cypern och Nederländerna mellan 1984 och 1993, och sedan dess har importen dominerats av Danmark och Nederländerna (se bilaga 18). Sverige importerar också större mängder förädlade potatisprodukter (exempelvis pommes frites) i nuläget än tidigare, dessa förädlade produkter kommer framförallt från Nederländerna och Belgien, och de förädlade produkterna har ökat sedan 90talet, medan importen av oberedd potatis har varit något sånär konstant (Törnquist, 2015) Socker, sirap, kaffe, te och kakao Sverige producerar en större mängd socker än vad som konsumeras totalt och har gjort det sedan 80talet (Lantbrukarnas Riksförbund, 2019a). De största kaffeexportörerna i världen är Brasilien, Vietnam, och Colombia (Our World in Data, 2017b). Kakaobönor kommer i huvudsak från Elfenbenskusten, Ghana, och Indonesien, men Sverige exporterar oftast inte obehandlade kakaobönor utan förädlade produkter som kakaosmör som har passerat via Nederländerna och Belgien oftast (FAO, 2019b). Te prodcueras i huvudsak i Sri Lanka och Indien, dessa två har varit värdsledande exportörer åtminstone sedan 60talet. En stor del te kommer även från Kenya (FAO, 2019b) Kryddor och salt För kryddor i allmänhet så är det väldigt svårt att ta fram siffror för deras ursprung, Jordbruksverket själva menar att datan som skulle ligga till grund för en sådan analys är bristfällig. OEC (2017) har dock tagit fram siffror för vilka länder som exporterar kryddorna till Sverige även om datan för ursprungsländer fortfarande inte finns tillgänglig. Indien är 24

25 dock världens största exportör av kryddor med ganska bred marginal, det är rimligt att anta att väldigt många kryddor som konsumeras i Sverige har sitt urpsrung där (FAO, 2019b) Glass, läskedrycker, mineralvatten och maltdrycker Siffror på hur stor del av den totala konsumtionen glass och läsk som är importerad är svåråtkomliga. Det går att säga att Sverige importerar mer av dessa två varor än de exporterar men var de konsumerade varorna har sitt ursprung kan inte säkerställas (SCB, 2006) Analyserade importländer För vidare värdering av de olika livsmedelsgrupperna har det inte funnits studier för alla importländer, vilket resulterat i att endast vissa länder specifikt kunnat granskas. I Figur är de specifika importländer som studerats för olika livsmedel markerade. Utöver detta har även större regioner av länder, världsdelar eller globala siffror tagits i beaktande vid beräkning av miljöpåverkansfaktorer. Figur Länder specifikt studerade för vissa livsmedelsgrupper (grönmarkerade). 25

26 4. Livsmedelsproduktion på vår jord Livsmedelsproduktion är i högsta grad beroende av välfungerande ekosystemtjänster samtidigt som produktionen av livsmedel har en mycket stor inverkan på många av jordens ekosystem och förmågan att leverera dessa. Detta då konsumtionen som driver produktionen kräver stort utnyttjade av naturresurser vilket kan leda till drastiska förändringar av befintliga ekosystem. Odlingsmark och hav är viktiga områden som nyttjas vid livsmedelsproduktion där olika livsmedel kräver olika mycket naturresurser. 4.1 Bakgrund Fiske och hav Jordens yta består till över 70 procent av oceaner och hav. Genom historien har dessa hav kunnat förse människan och naturen med betydelsefulla resurser och skapat förutsättningar för arters utbredning. Exempel på essentiella ekosystemtjänster som haven ger människan är syreproduktionen samt dess funktion som kolsänka. En annan ekosystemtjänst, vilken hundratals miljoner människor är beroende av, är fisk och andra havsresurser. Utöver betydelsen som fisk och andra havsresurser har för människans matförsörjning och välmående bidrar fiskindustrin till över 38 miljoner arbeten, vilket demonstrerar dess samhällsekonomiska värde (Nationalencyklopedin, 2019a; WWF, 2019a). På global nivå har tillgången av fisk och skaldjur för människans matkonsumtion mellan ökat med cirka 3,2 procent årligen (Figur ). Parallellt har själva konsumtionen av sjömat i förhållande till den globala populationstillväxten för samma tidsperiod, ökat med ungefär dubbelt så mycket. I genomsnitt har konsumtionen av fisk och skaldjur ökat från 9,9 kg per capita i världen år 1960, till 14,4 kg år 1990 och vidare till 19,7 kg år 2013 (Figur ). Denna ökning är till följd av faktorer som högre efterfrågan som konsekvens av ökad population, effektivare distributionskanaler, samt färre restprodukter. Även internationell handel i samband med globalisering har haft en betydande roll för konsumtionsökningen. För år 2014 motsvarade den totala produktionen av globalt fångad fisk och skaldjur 93,4 miljoner ton. Denna kategori kan därefter delas upp i marint fångad fisk och skaldjur samt fisk och skaldjur fångad insjös, vilka genererade 81,5 miljoner ton respektive 11,9 miljoner ton fisk och skaldjur. Dominanta producenter år 2014 var exempelvis i Asien (Kina och Indonesien), i Europa, (Norge), samt i Sydamerika, (Chile och Peru). En annan kategori som år 2014 representerade 44,1 procent av den globala produktionen av fisk och skaldjur, var odlad produktion av fisk och skaldjur. Denna produktion genererade 73,8 miljoner ton fisk och skaldjur (FAO, 2016a). 26

27 Population (miljarder människor) Konsumtion av fisk och skaldjur (kg/capita) Figur Konsumtion av fisk och skaldjur globalt angivet i kg per capita samt den globala populationen angivet i miljarder människor mellan Markanvändning Jordbruk har genom tiderna utgjort en grund för många ekonomier och tillväxt inom jordbrukssektorn har i många fall föregått en uppgång av industrier och tjänster (FAO, 2013a). Världens jordbruk gav 2018 anställning till 930 miljoner människor och inkluderar ungefär 63 procent av världens anställda låginkomsttagare, även om hälften som är anställda inom jordbrukssektorn klassificeras som nedremedelinkomsttagare (International Labour Organisation, 2019). Den totala siffran av personer som livnär sig på jordbruk är dock med stor sannolikhet större eftersom många av de som arbetar med jordbruk är egenföretagare, obetalda, säsongsarbetare eller familjemedlemmar (FAO, 2018a). Istället uppskattades det år 2013 till att av de dryga 3 miljarder människor som bor på landsbygden så livnär sig 2,5 miljarder av dessa på jordbruk (FAO, 2013a). 4.2 Ekosystemtjänster som påverkas Avsnittet syftar till att definiera och förklara innebörden av de olika ekosystemtjänsterna som påverkas av svenskarnas livsmedelskonsumtion. Gasreglering och luftfiltrering Ekosystemtjänsten gasreglering är en mycket viktig ekosystemtjänst och om tjänsten försvinner så skulle det innebära stora skillnader för klimatet. Bland annat innefattar denna tjänst reglering av den kemiska sammansättningen i atmosfär och hav. Detta medför att upprätthålla en hög luftkvalité då bland annat träd och växter håller en bra balans mellan CO2 och O2. Reglering av O3nivåer för att underhålla ozonlagren i atmosfären som skyddar mot farlig strålning, så som UVbstrålning, är också en viktig faktor. Likaså är reglering av SOx nivåer som bland annat kan orsaka surt regn. Den mest välkända effekten av gasreglering är ren och bra luft samt förhindring av sjukdomar, exempelvis hudcancer (De Groot, Wilson, & Boumans, 2002). Fler partiklar än ovan nämnda regleras också av denna ekosystemtjänst. 27

28 Klimatreglering Klimatreglering är en ekosystemtjänst som upprätthåller balansen i klimatet. Vissa anser att gasregleringen ozonlagret och kompositionen av partiklar i luften tillhör klimatregleringen, vilket det tekniskt sett kan göra men i denna rapport är dessa funktioner avgränsade till ekosystemtjänsten gasreglering. Istället fokuserar klimatregleringen på temperaturförändringar och vädermönster samt hur dessa påverkar både lokalt och globalt (Zari, 2017). Exempelvis bidrar träd till en mer skuggad miljö, och ökat regnfall vilket ger högre vattentillgänglighet, både lokalt och regionalt. Molnbildning är också en del av denna tjänst (The Economics of Ecosystems & Biodiversity, 2019). Koldioxid är en gas som både kan räknas med i gasregleringen som nämnt ovan men den har också stor påverkan på klimatregleringen. Detta är för att gasen är starkt kopplad till växthuseffekten som höjer temperaturen på jorden. Kolsänkor är bland de viktigaste klimatreglerarna och detta innefattar olika miljöer så som skog, kärr, hav och annan vegetation. Dessa tar upp och binder in koldioxid från luften. Med denna process minskar den globala uppvärmningen då det inte längre finns lika mycket koldioxid i atmosfären som hindrar värme från att lämna atmosfären. Kolsänkor är en nyckelfaktor till att minska klimatförändringarna (Lindström & Olin, 2017). Reglering av vattenflöden och färskvatten Ekosystemtjänsten vattenreglering spelar en viktig roll i att reglera vattenflöden. Tjänsten bidrar bland annat med att förhindra torka och översvämningar. Utöver att reglera vattenflöden finns de ekosystem som renar, filtrerar och förvarar vatten. Dessa ekosystem har en väsentlig roll i vattnets kretslopp där de gör vattnet drickbart för bland annat människor. Det här är en viktig lokal effekt som är väsentlig i många delar i världen för befolkningens överlevnad. Ofta är det vegetation och skogar som bidrar till vattnets tillgänglighet samt reningen (The Economics of Ecosystems & Biodiversity, 2019). För att reglera vattenflöden används naturliga metoder som dränering och bevattning för att tillföra eller minska vattenmängder i naturen. Vattnet kan sedan transporteras vidare via floder eller bäckar. En bra balans av avrinningar är viktigt då det annars kan uppstå allvarliga problem om för mycket eller för lite vatten försvinner. Filtreringen sker till största del av vegetation som nämnt ovan men också av marker, där jorden filtrerar vattnet. Förvaringen av vatten beror mycket av naturen som ingår i ekosystemet och dess funktioner (De Groot, Wilson, & Boumans, 2002). Olika delar i vattnets kretslopp räknas antingen till ekosystemtjänsten färskvatten eller vattenreglering. Vattenregleringen har en stor roll i vattenflödet genom kretsloppet, exempelvis vid avdunstning och nederbörd medan färskvattnet förvaras i sjöar och floder som fylls på, eller i grundvattnet (Svenskt vatten, 2019). Erosionskontroll Erosionskontroll är en ekosystemtjänst som förhindrar erosion. Erosion påverkar olika marker, så som berggrunder, jordtäcken och havsbottnar och processen sker genom att rinnande vatten, vågor, glaciärer eller vind nöter på ytorna och för bort partiklar (Costanza, o.a., 1997). Det är inte bara erosion som påverkar miljöns utseende utan det finns flera exogena processer som verkar tillsammans med erosion. Exempelvis spelar vittring, transport, och avlagringar en roll i markers uppbyggnad samtidigt som jordens egna tektoniska rörelser har sin inverkan. Hårt betade eller odlade sluttande marker är mer utsatta för erosion på grund av nederbörd, i brist på vegetationsskydd blir markerna mer känsliga för erosion. Vattenerosion i olika former resulterar ofta i markförstöring, speciellt i områden med dåligt vegetationsskydd och med känslig jord, så som överexploaterade jordbruksmarker 28

29 (Nationalencyklopedin, 2019b). Viktiga faktorer i ekosystemtjänsten är rotsystem och annan vegetation som stabiliserar jorden (De Groot, Wilson, & Boumans, 2002). Näringsämnens kretslopp Att binda näringsämnen i marken är en viktig ekosystemtjänst för att få en näringsrik jord. Detta är väsentligt för många vegetationer för att de ska kunna växa bra och en extra viktig faktor på odlingsmarker för jordbruk. Välfungerande kretslopp medför att markerna förvärvar dessa näringsämnen och kan då främja växters tillväxt (The Economics of Ecosystems & Biodiversity, 2019). Framförallt är det kväve och fosfor och som binds i markerna (Costanza, o.a., 1997). Detta är mycket bra eftersom dessa två näringsämnen i många fall används som gödsel på odlingsmarker för att det är essentiella för växter (Jordbruksverket, 2017). Enligt De Groot, Wilson & Boumans (2002) är livet på jorden beroende av återkommande återanvändning av ett antal ämnen som förekommer i naturen. Utöver fosfor och kväve nämns även kalium som ett av de viktigaste näringsämnena. Det finns både lokala och globala kretslopp som stödjer denna tjänst där både levande och döda, djur och växter spelar roll (De Groot, Wilson, & Boumans, 2002). Avfallshantering Många ekosystemstjänster fungerar redan som reningsverk då de exempelvis renar luften från partiklar eller vatten från föroreningar. Denna ekosystemtjänst återvinner vissa av näringsämnena och kan föra bort eller bryta ner överskott och andra mindre bra partiklar och föroreningar (Costanza, o.a., 1997). Pollinering Pollination är en ekosystemtjänst där djur och framförallt insekter hjälper till att pollinera växter. Även pollinering med hjälp av vinden sker men detta ingår inte i ekosystemtjänsten. Detta är en viktig process för att det bland annat ska utvecklas frukter, olika sädesslag och grönsaker (The Economics of Ecosystems & Biodiversity, 2019). Pollinering är därmed en mycket viktig ekosystemtjänst för odlingarna hos jordbruk eftersom om det inte skulle ske blir det heller ingen skörd (De Groot, Wilson, & Boumans, 2002). Utöver djur, insekter, och vinden som pollinatörer kan även vissa grödor befrukta sig själva via självpollinering (Weibulls, 2019). Enligt Morrison (2004) är många sädesslagsväxter antingen självpollinerande eller så pollineras de av vinden. Biologisk kontroll Biologisk kontroll innebär reglering av smittor och sjukdomar som angriper olika växter och djur, men även människor. Detta kan ske genom bland annat parasiter och predatorer, samt att växtätare avlägsnar även skadade/smittade växtligheter (The Economics of Ecosystems & Biodiversity, 2019). Mer än 95 procent av alla potentiella skadeorganismer för grödor och smittobärare av sjukdomar till människor kontrolleras av de naturliga ekosystemen (De Groot, Wilson, & Boumans, 2002). Rekreation och turism Naturen och dess ekosystem bidrar med en plats för personer att slappna av, återhämta samt roa sig. Naturens estetiska värde och väldigt varierande landskap skapar möjlighet för rekreation såsom vandring och studier av naturen (De Groot, Wilson, & Boumans, 2002). Fortsättningsvis bidrar ekosystem med intäkter till de innehavande länderna i form av turism. Den internationella turismen omsatte miljarder amerikanska dollar år 2016, och 29

30 utgjorde därmed dryga 7 procent av världens totala export det året (World Bank, 2019a; United Nations Tourism World Organization, 2017). Habitat, genetiska resurser och föda Jordens naturliga ekosystem utgör habitat åt alla vilda djur och växter och kan ses som ett bibliotek för genetiska resurser. Många av de biotiska resurserna som naturen bidar med har genom tiderna kultiverats och domesticerats. Däremot tillför fortfarande naturen genetiskt stöd till de kommersiella varianterna av arter. Grödor kan korsas med vilda varianter för att kultivera smaker, motståndskraftighet mot sjukdomar eller anpassningsbarhet till nya miljöer. Även om mycket av världens mat kommer från odlingar så är en befintlig mängd människor beroende av att naturen tillgodoser dem med föda. Denna föda kan vara allt från plantor, svamp, och frukter till land och vattenlevande djur (De Groot, Wilson, & Boumans, 2002). Bland annat så kommer ungefär hälften av all konsumerad fisk från naturliga bestånd (Bjorndal & Guillen, 2016). Råmaterial och medicinska resurser Ekosystem bidrar med förnybart råmaterial såsom virke till byggnader eller ved till förbränning. Vidare innehåller även naturen biologiska sammansättningar som gummi, oljor, vax och färgämnen. Slutligen kommer flera kemikalier som används i mediciner från naturen, eller att dessa har kemikalier stått modell för syntetiserade varianter (De Groot, Wilson, & Boumans, 2002). 4.3 Livsmedelsproduktionens påverkan på ekosystemtjänster Försörjningskedjan för dagens globala livsmedelskonsumtion (2018), från producent till konsument, utgör ungefär 13,7 miljarder ton koldioxidekvivalenter (CO2eq) per år enligt en ny omfattande global studie (Poore & Nemecek, 2018). Mängden CO2eq motsvarar 26 procent av de globala antropogena växthusgasutsläppen på jorden. Studien uppger även att livsmedelsproduktion står för ungefär 32 procent av global markförsurning, 78 procent av global eutrofiering samt att konstbevattning uppskattas förbruka två tredjedelar av sötvattensuttaget. Studien är enligt Svenska Dagbladet den mest omfattande studien som utförts inom området för lantbrukets miljö och klimatpåverkan hittills och bekräftar tidigare forskning inom svensk matkonsumtion (Svenska Dagbladet, 2018). Exploatering av hav och mark för livsmedelsproduktion leder till en hel del störningar i befintliga ekosystem och ekosystemens förmåga att leverera ekosystemtjänster presenterade i föregående avsnitt. Hur stor påverkan blir beror helt på vilka typer av ekosystem som ursprungligen var närvarande i det befintliga området innan ytan exploaterades och brukades för livsmedelsproduktion samt på vilket sett området brukas. Många av processerna vid produktionen har en direkt koppling till miljöförändringar medan andra har en mer indirekt koppling. I följande avsnitt presenteras och beskrivs typiska processer inom brukning av mark och hav samt deras effekt på miljön och relaterade ekosystemtjänster. Främst påverkas befintliga ekosystem på jorden av markförändringar, vattenanvändning, rubbade näringscykler och degradering av mark och vatten som sker vid livsmedelproduktion Förändring och degradering av mark Livsmedelsproduktion är i stor utsträckning beroende av markytor vilket innebär att dessa exploateras vid jordbruk. Detta leder till förändring av marken där bland annat avskogning, överbetning och biodiversitetsförlust är problematiskt i det avseende att ekosystemtjänster som dessa marker tidigare tillhandahållit inte kan levereras i samma utsträckning. Den globala jordbrukssektorn är mycket resursintensiv och utgör idag ungefär 43 procent av jordens is 30

31 och ökenfria markyta, varav 87 procent av denna mark används till livsmedelsproduktion (Poore & Nemecek, 2018). Boskapssektorn, där även foderproduktion till boskap inkluderas, utgör den största delen av den antropogena markanvändning på jorden, vilket är ungefär 83 procent av all jordbruksmark som används till livsmedelsproduktion (Poore & Nemecek, 2018). Detta förklaras av att det främst är produkter av animaliskt ursprung som kräver stora jordbruksarealer (Poore & Nemecek, 2018). Konsekvenser av markförändring och exploatering av mark Den globala markanvändningens utbredning kräver mycket stor markyta, vilket innebär att många naturliga områden, som naturskog, genom tiden har konverterats till jordbruks och betesmark på olika geografiska platser. Stora förändringar av mark kan störa de befintliga ekosystemen och påverka sammansättningen av arter i området, vilket påverkar ekosystemets förmåga att leverera ekosystemtjänster. Mellan 1990 och 2015 var nettoförlusten av global skogsmark ungefär 129 miljoner hektar (FAO, 2016b). En ökande befolkning beskrivs vara en utav de främsta orsakerna till massiv avskogning globalt sett (FAO, 2016b) där skogsområden röjs för att omvandlas till jordbruks eller betesmark. Förändringar av den globala skogsarealen relaterar ofta till hur väl skogens många viktiga ekosystemtjänster kan levereras. Detta inkluderar erosionskontroll, vattenrening och lagring samt kolsekvestrering (FAO, 2016b), där ekosystemtjänsterna är mycket beroende av vegetation. Biodiversitet är nödvändigt för välfungerande ekosystem som tillhandahåller ekosystemtjänster som människor nyttjar i stor utsträckning. Många gånger ses biologisk mångfald och ekosystemtjänster nästintill som synonymer (Mace, Norris, & Fitter, 2012). Anledningen till detta kan förklaras som så att det är den faktiska biologiska mångfalden som utgör ekosystemen, samtidigt som ekosystemet är beroende av sina egna och andra ekosystems tjänster. Minskad biologisk mångfald förändrar produktiviteten och hållbarheten för jordens ekosystem samt deras förmåga att tillhandahålla ekosystemtjänster (Hooper, o.a., 2012). Även ekosystemens resiliens den långsiktiga förmågan för ett system att hantera förändringar och motstå störningar kan komma att sänkas genom biodiversitetsförlust (Oliver, o.a., 2015). Mänskliga handlingar förändrar den biologiska mångfalden som finns på jorden, ibland till en sådan grad att det är helt irreversibelt. Under de senaste århundrandena har mänsklig påverkan ökat utrotningstakten så mycket som 1000 gånger sett till historiska utrotningsdata (Millennium Ecosystem Assessment, 2005). Detta är mycket oroväckande då biodiversitet bidrar direkt genom tillhandahållande av reglerande och kulturella ekosystemtjänster och indirekt genom stödjande ekosystemtjänster vilket är essentiellt för mänskligt välbefinnande (Millennium Ecosystem Assessment, 2005). Den höga biodiversitetförlusten beror på att förändringar av viktiga komponenter för biologisk mångfald under de senaste 50 åren varit snabbare än genom hela den mänskliga historien (Millennium Ecosystem Assessment, 2005). Eutrofiering, klimatförändringar, onaturliga biotiska utbyten (nya arter tas till främmande platser), överexploatering av ekosystem och framförallt förändringar av ekosystemen är bidragande orsaker till biodiversitetsförlust (Millennium Ecosystem Assessment, 2005). Gällande förändringar av ekosystem är den främsta orsaken till biodiversitetsförlust markkonvertering till jordbruksmark. För de marina systemen är det överexploatering, speciellt överfiske, som är den dominerande orsaken för biodiversitetsförlust. En mycket stor del av jordens ekosystem har omvandlats dramatiskt under en mycket kort tid. Bland annat konverterades mer mark till odlingsmark under en 30årsperiod efter år 1950 än vad som gjordes mellan åren , en period på 150 år (Millennium Ecosystem Assessment, 2005). 31

32 Förutom att biodiversitetsförlust är ett faktum när mark förändras så degraderas jorden och erosionskontrollen försämras när vegetation avverkas och konverteras till jordbrukslandskap. Ungefär 73 procent av jordens betesmarker är inom torra områden på jorden var av ungefär 20 procent av dessa marker blivit degraderade i någon utsträckning, främst genom överbetning, trampning och erosion till följd av boskapsbedrift (Steinfeld, o.a., 2006). Jorderosion minskar markens produktivitet på den specifika plats där erosionen sker (FAO, 2019d). Detta beror på att värdefull näringsrik jord i toppskiktet försvinner, vilket är väsentligt för markbördighet. Detta kan å andra sidan innebära att markproduktiviteten blir bättre på något annan mark dit jorden färdats, men erosion kan också leda till ökad sedimentering och eutrofiering av vatten nedströms och ut i vattenreservoarer (FAO, 2019d). Sedimentering och eutrofiering påverkar i sig de marina miljöernas produktivitet genom att bland annat skapa obalans i ekosystemens näringscykler som finns där. Global markförändring Sedan 1961 till 2016 har världens jordbruksareal ökat från 37,2 miljarder hektar ( hektar) till 48,6 miljarder hektar ( hektar), en ökning med drygt 31 procent (World Bank, 2019b). Samtidigt har befolkning mer än fördubblats (World Bank, 2019b). Detta förmodas innebära att jordbruksproduktionen blivit allt mer effektiv då en mindre jordbruksareal krävs per capita. Trots detta fortsätter jordbruksarealen att växa årligen. I utvecklingsländer är kommersiellt jordbruk den största drivkraften för avskogning och boskapsbete är en stor anledning till degradering av skogsmark (Noriko, o.a., 2012). Det är framförallt i låg och medelinkomstländer som andelen jordbruksareal har ökat, medan den minskat i höginkomstländer. I låginkomstländerna var den totala ökningen av jordbruksareal mellan år procent medan höginkomstländer hade en minskning med 6 procent under samma tidsperiod (World Bank, 2019c). Det är även låg och medelinkomstländer som utgör den större andelen, 72 procent, av planetens jordbruksmark (World Bank, 2019b). Millennium Assessment (2005) nådde liknande slutsatser då de utvärderade 14 biom, varav över hälften har genomgått en procent förändring för mänsklig användning. Främst påverkade var skog kring medelhavet och tempererad skog samt tempererade gräsmarker där ungefär en tredjedel av dessa biomers ursprungliga sammansättning har omvandlats till odlingsmarker (Millennium Ecosystem Assessment, 2005). Under de senaste 50 åren har förändring av marker varit allra högst i tropiska och subtropiska torra skogar (Millennium Ecosystem Assessment, 2005). Detta har satt stor press på ekosystemen i dessa områden. För Europa, Nordamerika och Kina har jordbruksexpansionen avstannat och vissa områden till och med åter blivit skog, dock är ungefär 40 procent av den nya skogsmarken planterad skog (Millennium Ecosystem Assessment, 2005), vilket inte är jämförbart med natur eller urskog. Svensk markförändring och markanvändning Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) uppgick Sveriges jordbruksmark år 2015 till drygt 3 miljoner hektar, vilket motsvarar 7,5 procent av den totala landytan i Sverige. Utav jordbruksmarken är 85 procent ( hektar) åkermark som främst används till växt och foderodling och resterande 15 procent ( hektar) utgörs av betesmark. I Sverige ökade åkerarealen markant under 1800talet från hektar till nästan hektar år 1910 för att därefter minska (SCB, 2019a). Sedan 1890talet har betesmarken minskat med ungefär en miljon hektar, från drygt hektar där minskningen främst berott på att bete ersatts av odlat djurfoder på åkermarker. Minskningar de senaste 15 åren beror bland annat på bebyggelse av infrastruktur (SCB, 2019a) snarare än att marken återgått till det som den 32

33 någon gång konverterades ifrån (exempelvis skogs eller våtmark). Den svenska skogsarealen har nämligen varit relativt konstant sedan 1990talet på ungefär 29 miljoner hektar (World Bank, 2019d). Sett till ett långtidsperspektiv har nettoförändringen av den svenska skogsmarken dock enligt grova beräkningar ökat med tusen hektar sedan 1920talet (SCB, 2013). Detta genom skogsplantering på nedlagda åkermarker samt på mossar och torvmarker efter dränering (SCB, 2013). En stor anledning till att den totala jordbruksarealen har minskat i Sverige beror delvis på att vi idag importerar en mycket stor del av livsmedel som konsumeras i Sverige (se avs. 3.3). År 2011 upptog svensk livsmedelskonsumtion 4,4 miljoner hektar jordbruksmark, varav 3 miljoner hektar åkermark och 1,4 miljoner hektar betesmark. Knappt 40 procent av markanvändningen förekom dock i Sverige. För svensk livsmedelsproduktion är det främst inhemsk och europeisk åkermark samt betesmark i utvecklingsländer som varit betydande (Berglund, o.a., 2018) Exploatering av hav Överfiske och fiskemetoder Enligt Moksnes o.a. (2011) rapport bedöms överfiske vara ett av de mest kritiska hoten mot biologisk mångfald i svenska hav. Moksnes o.a. (2011) uppger vidare att många av de rödlistade fiskarterna i svenska vatten är överfiskade kommersiella arter eller arter som är bifångst vid bottentrålning. Överfiske i kombination med bottentrålning har enligt Moksnes negativ påverkan på bottenfauna. Framförallt har överfiske av större rovfiskar konsekvenser då detta kan påverka hela näringsväven. Ytterligare effekter av överfiske kan även påverka människan. Exempelvis är ålgräs en essentiell del av olika ekosystemtjänster som förbättrar vattenkvalitet och bidrar till minskad stranderosion. Skulle ålen fortsätta överfiskas skulle dessa ekosystemtjänster kunna försämras. Övergödning som konsekvens av överfiske av vissa rovfiskar kan i slutändan försämra flera ekosystemtjänster och bland annat ge upphov till illaluktande alger vilka kan förstöra natur och fritidsområden (Moksnes, o.a., 2011). Utöver effekterna av överfiske, kan fisket i sig av torsk ha en påverkan på ekosystemet. Enligt International Council for the Exploration of the Sea (ICES) kan fiskemetoderna och redskapen som nyttjas vid fiske av torsk skada havsbottnarna och bottenlevande organismer. Exempelvis kan bottentrålning skada och bidrar till återuppslamning av sediment och näringsämnen. Omfattningen av dessa effekter är oklara men att de har konsekvenser på den biologiska mångfalden understryks. Rapporten förklarar ytterligare effekter på den biologiska mångfalden med att omkring fåglar dött årligen mellan 1980 och 2005 som konsekvens av fisket i Östersjön (ICES, 2018). Kontinentala fartygstransporter Walker o.a. (2019) diskuterar i sin rapport Environmental Effects of Marine Transportation, konsekvenser på miljön från den marina sjöfarten av fraktfartyg. Bland annat lyfter Walker o.a. (2019) effekterna av barlastvatten. Barlastvattnet används för att stabilisera fartyget. Problemet med detta enligt Walker o.a. (2019) är att vatten från en del av världen, med annorlunda fauna kan transporteras och senare släppas ut på en helt annan geografisk plats. Därav kan exempelvis invasiva arter spridas, vilka kan hota den biologiska mångfalden. Vidare diskuterar även Walker o.a. (2019) konsekvenserna av antropogen ljudföroreningar från fartygen. Eftersom marina arter utnyttjar ljud inom de flesta livsområdena, som exempelvis inom reproduktion, jakt, och skydd, kan buller och andra ljudförereningar från transportfartygen påverka arternas beteende. Detta kan resultera i till exempel fysiska skador, förändringar i vandringsmönster och reproduktion, vilket slutligen skulle kunna påverka 33

34 biodiversiteten. Andra faktorer från fartygstransporter som Walker o.a. (2019) tar upp, vilka samtliga har en negativ påverkan på habitat och biodiversitet, är kollisioner mellan valar och fartyg samt utbyggnaden av hamnar för att möta det ökade behovet av transporter med fartyg (Walker, o.a., 2019) Emissioner av växthusgaser Förädlingskedjan för livsmedel kan vara mycket lång. Flertalet processer bidrar till emissioner av växthusgaser vid produktionen. Användning av arbetsmaskiner, förändrad markanvändning, djurhållning och gödsling är bara ett fåtal processer som bidrar med emissioner under förädlingsprocessen från odling till konsumtion. Processer i livsmedelsproduktion omfattar också en stor variation beroende på vilka livsmedel som produceras samt inom vilket geografiskt område som produktionen sker. Detta gör att utsläpp av förorenande ämnen från produktion av livsmedel kan skilja sig från produkt till produkt men även från producent till producent. Utifrån en studie där gårdar studerades samt processer, paketeringstyper och återförsäljare kunde man se att påverkan kunde variera upp till det 50faldiga för samma produktproduktion (Poore & Nemecek, 2018). Dessa variationer förklaras i studien bero på variation i ett flertal faktorer; produktionsområdets storlek, mängd gödselanvändning, paketeringsprocess och omfattning samt transport. Vad man generellt kunnat konstatera är att animaliska produkter, som kött och mejeriprodukter, har högre emissionsutsläpp av växthusgaser per kg än vad vegetabiliska produkter har, med reservation för undantag (Sonesson, Davis, & Ziegler, 2010). Poore & Nemecek (2018) kunde också utifrån sin studie bekräfta detta då resultatet visar att de animaliska produkterna med lägst påverkan typiskt översteg påverkan som vegetabiliska substitut bidrog med vid produktionen. Animaliska produkter som kött, odlad fisk, mejeriprodukter och ägg bidrar med % av livsmedelsproduktionens olika emissioner, trots att dessa typer av livsmedel endast utgör 37 % av det mänskliga proteinintaget och 18 % av kaloriintaget (Poore & Nemecek, 2018). Olika processer inom livsmedelsindustrin bidrar till olika utsläpp och föroreningar. Växthusgaser har en inverkan på global nivå där effekten av utsläppen blir densamma oavsett på vilken geografisk plats utsläppen sker. Andra utsläpp, av exempelvis övergödande eller försurande ämnen, kan ha en mer lokal och regional påverkan där närliggande ekosystem kan störas (Berglund, Cederberg, Clason, Henriksson, & Törner, 2009). Konsekvenser av växthusgasemissioner Enligt IPCC:s syntesrapport (2014) har man sedan år 1950 sett markanta samband mellan ökade havs och atmosfärtemperaturer, havsnivåer samt koncentrationer av växthusgaser, och antropogena utsläpp av koldioxid. Man kan med mycket stor säkerhet säga att människans aktiviteter haft en stor inverkan på klimatsystemet vilket i sin tur påverkar naturliga och mänskliga system på jorden (IPCC, 2014). Ökande koncentrationer av växthusgaser leder till ökande temperatur i atmosfär och hav på grund av att växthusgaser är genomsläppliga för ljusstrålning men absorberar värmestrålning i mycket stor utsträckning (Brenes, 2016). Ökande temperaturer på vår jordyta och atmosfär så väl som förändrade halter av vissa gaser i atmosfären har en påverkan på naturliga och humana system som finns på vår jord. De naturliga systemen som påverkas är både fysikaliska system som hydrologiska flöden, issmältning, havsnivåer och erosion, men även biologiska system som omfattar marina och markbundna ekosystem (IPCC, 2014). De humana systemen som påverkas är livsmedelsproduktion, hälsa och säkerhet, försörjningsmöjligheter samt ekonomi (IPCC, 2014). Klimatrelaterade ytterligheter som värmeböljor, torka, översvämningar, cykloner och 34

35 bränder har på senare tid visat hur sårbara många av de naturliga och humana systemen är för den nuvarande klimatvariationen (IPCC, 2014). Enligt syntesrapporten så förväntas fortsatta utsläpp av växthusgaser orsaka ytterligare uppvärmning och långvariga förändringar i klimatsystemet. Detta ökar sannolikheten för allvarliga och oåterkalleliga konsekvenser för både människor och olika ekosystem. Vissa biologiska system anses vara mycket hotade. Korallreven och livssystemen i dessa är ett sådant system som anses vara mycket kritiskt och närmar sig en tröskel där man anser att systemet aldrig kommer kunna återhämta sig (HoeghGuldberg, o.a., 2007). Det är ökande koncentrationer av koldioxid i atmosfären som orsakar försurning i haven samt temperaturökningen som är den främsta orsaken till att dessa system är under press. De marina livssystemen är mycket viktigt för den lokala befolkningen som kan utnyttja korallrevens funktioner som turistattraktion, livsmiljö för fiskar vilket möjliggör fiske samt att korallreven fungerar som stormskydd (HoeghGuldberg, o.a., 2007). Stormskyddet kan förhindra katastrofala skador både gällande infrastruktur men också rädda mänskliga liv. Detta visar på att de olika systemen inte är frikopplade från varandra och att störningar i de biologiska systemen även kan leda till störningar i de humana systemen. Högre temperaturer, mer varierande nederbörd och förändringar av både frekvens och styrka av extremväder kommer ha signifikanta konsekvenser för livsmedelsproduktion och livsmedelssäkerhet (Rabbinger, 2009). När, hur och i vilken omfattning som klimatförändringarna kommer att påverka livsmedelsproduktionen är dock osäkert (Nelson, 2009). Nelson (2009) beskriver att anledningen till detta beror på att jordbrukets produktion påverkas av mycket komplexa interaktioner mellan människor, politik och natur. Det är alltså inte endast de svårbedömda förändringar av de naturliga systemen som påverkar den globala livsmedelsproduktionen. Investeringsviljan av bevattningssystem, infrastruktur för transporter och fortsatt produktion i ett förändrat klimat spelar också mycket stor roll (Nelson, 2009). Det är mycket troligt att jordbruket kommer behöva anpassas runt om i världen för att kunna klara av klimatförändringarna (Jordbruksverket, 2019a). För det svenska jordbruket kan klimatförändringarna dock vara en stor potential som innebär att odlingssäsongerna kan bli längre, fler grödor kan odlas och att boskap kan vistas utomhus under en längre tid på året (Jordbruksverket, 2019a). Med detta följer dock en hel del svårigheter som måste hanteras. Klimatförändringar kan nämligen leda till att sjukdomsspridning ökar, nederbörden kan öka eller minska kraftigt säsongsvis samt att arter (både djur och växter) kan genomgå värmestress (Jordbruksverket, 2019a). Detta skulle kunna innebära att livsmedelsproduktionen blir sämre både ur ett kvalitativt och kvantitativt perspektiv. Även om vissa regioner eventuellt skulle gynnas av klimatförändringarna med avseende på jordbruket så hotas flertalet områden, speciellt tropiska regioner, vid temperaturökningar på 2 C (IPCC, 2014). Vid globala temperaturökning på ungefär 4 C i kombination med ökad efterfrågan på livsmedel skulle innebära att den globala livsmedelssäkerheter skulle riskeras samtidigt som konkurrensen om vatten troligen skulle intensifieras mellan olika sektorer till följd av minskat grund och ytvatten (IPCC, 2014). Summeringsvis kan det konstateras att klimatförändringar medför en hel del osäkerheter för framtiden då flertalet naturliga och humana system kan komma att påverkas utom mänsklig kontroll. Livsmedelsproduktion och jordbruk är en del av det stora sammanhanget som utgörs av jordens alla ekosystem. Växthusgasemissioner direkt från jordbruksfasen Inom många jordbruksområden är emissioner från koldioxid näst intill försumbart om man endast ser till själva jordbruksfasen. Även om koldioxidutbytet med atmosfären och 35

36 jordbruksmarker är stort så är nettoflödet nästintill balanserat (IPCC, 2007). Andra växthusgaser som produceras av de levande organismerna i produktionen är desto mer betydande (Sonesson, Davis, & Ziegler, 2010). Speciellt betydande är dikväveoxid (lustgas, N 2O) samt metangas (CH 4), där jordbruket är den största enskilda sektorn med avseende på utsläpp av dessa gaser (Naturvårdsverket, 2006). Gaserna är mycket kraftiga växthusgaser där lustgas och metan har en uppvärmningspotential som är 298 respektive 34 gånger högre än koldioxid över en period på 100 år (Myhre, o.a., 2013). De båda gaserna kan bildas vid hantering, lagring och spridning av stallgödsel. Lustgas bildas främst vid kväveomsättning i vatten och mark genom nitrifikation eller denitrifikation beroende på syretillgång. Metangas bildas främst av idisslande djur när de omsätter foder (Naturvårdsverket, 2006). Vid grönsaksodling samt produktion av fläskkött och fjäderfäkött är utsläpp av dikväveoxid (lustgas) den mest omfattande emissionsgasen, medan metangasen är den mest betydande vid boskapshållning av idisslande djur (Sonesson, Davis, & Ziegler, 2010). Av globala antropogena emissioner stod jordbrukssektorn för 60 procent av dikväveoxidutsläpp och 50 procent av metanutsläppen år 2005, samtidigt som koldioxidutsläppens nettoeffekt nästintill kunde försummas (IPCC, 2007). Viktigt att notera är dock att emissioner från sektorer relaterade till jordbruket som elektricitetsanvändning, drivmedel och markförändring är exkluderade för dessa siffror. Växthusgasemissioner relaterade till jordbruksfasen Jordbruket relaterar till många andra processer som har klimatpåverkan. Processer som förändring av mark, transporter, energianvändning och produktion av insatsvaror inom jordbrukssektorn kan ha en hög påverkan på klimat och miljö (Sonesson, Davis, & Ziegler, 2010). Markanvändningssektorn LULUCF (Land Use, LandUse Change and Foresty) bidrar till ett årligt nettoflöde av växthusgaser, både upptag och utsläpp (Naturvårdsverket, 2018a). Vegetation och mark fungerar som kolsänkor då koldioxid kan ackumuleras som kol i biomassa (UNFCCC, 2019). Mänsklig aktivitet inom LULUCFsektorn kan påverka markbundna kolsänkor då flödet mellan markbiosfärsystemet och atmosfären kan förändras (UNFCCC, 2019). Detta innebär att olika markanvändning kan påverka klimat och miljö på olika sätt beroende på vilken typ av naturligt ekosystem som ursprungligen fanns på platsen innan marken exploaterades. Skogsmark representerar en signifikant kolsänka som binder kol i både vegetation och mark. Hållbart bruk, plantering och återställning av skog kan öka kolinlagringen medan avskogning och degradering av skogsmark reducerar inlagrad kol (UNFCCC, 2019). År 2004 utgjorde endast markanvändningsförändringar och skogsavverkningen nära en femtedel av de globala växthusgasemissionerna (IPCC, 2007), där jordbruksexpansion är en stor drivkraft till förändringarna. När emissioner från övriga processer relaterade till jordbruket inkluderas, exempelvis skogsavverkning, blir klimatpåverkan desto högre. Uppskattningsvis står enbart animalieproduktion då för 18 procent av växthusgasemissionerna mätt i koldioxidekvivalenter (Steinfeld, o.a., 2006). Omfattningen för all global livsmedelsproduktion, från producent till konsument, uppskattas uppgå till hela 26 procent av alla antropogena växthusgasemissioner (Poore & Nemecek, 2018). Docent i fysisk resursteori på Chalmers, Fredrik Hedenus, bekräftar att siffrorna liknar forskningsresultaten för svensk livsmedelskonsumtion där 20 procent av växthusgaserna kopplas till livsmedelskonsumtionen varav 75 procent av utsläppen beror av kött och mejeriprodukter (Svenska Dagbladet, 2018). 36

37 Växthusgasemissioner i Sverige Sveriges officiella statistik rapporterar utsläpp per sektor likt mycket av den globala statistik som är presenterad ovan. Detta innebär att vissa utsläpp från jordbruket rapporteras under andra sektorer än jordbrukets utsläpp enskilt. Utsläpp från fossila bränslen för att driva arbetsmaskiner, uppvärmning och markanvändning redovisas således under andra sektorer även om utsläppen sker inom jordbruket. Utsläpp och uttag av växthusgaser från åkermark och betesmark redovisas under markanvändningssektorn (LULUCF). För det svenska jordbruket är det främst arbetsmaskiner inom jordbrukssektorn som utgör det största koldioxidutsläppen. Gällande metangas är det framförallt djurens matsmältning som är betydande och för dikväveoxidutsläppen är delsektorn brukande av jordbruksmark dominerande (se Figur ). I bilaga 19 följer ett detaljerat utdrag av redovisad statistik från Sveriges officiella statistik (SCB, 2019b) utifrån olika sektorer som kopplas till jordbruk och livsmedelsproduktion vilka Figur baseras på. Växthusgasutsläpp från energiförbrukning för el och uppvärmning har exkluderats i denna rapport. Även det nettoflöde som skogsmark bidrar med i LULUCFsektorn redovisas i tabellen. Att notera är att utsläpp som sker i andra länder vid produktion av mineralgödsel och foder som importeras och används i svenskt jordbruk inte omfattas i statistiken (Naturvårdsverket, 2018b). Utsläpp från våtmarker (LULUCF); gödsling, dränering, bränder, m.m. 0,1% Betesmarker (LULUCF) 0,8% Lagring av gödsel 5,2% Utsläpp från våtmarker (LULUCF); gödsling, dränering, bränder, m.m. 0,2% Totala Växthusgaser (CO 2 eq) Arbetsmaskiner i jordbruk 4,9% Åkermarker (LULUCF) 31,9% Betesmarker (LULUCF) 0,2% Lagring av gödsel 7,5% Djurs matsmältning 26,2% Jordbruksmark; gödselanvändning, kalkning, utsläpp från skörderester 31,0% Metangas Åkermarker (LULUCF) 5,7% Arbetsmaskiner i jordbruk 0,04% Utsläpp från våtmarker (LULUCF); gödsling, dränering, bränder, m.m. 0,03% Betesmarker (LULUCF) 0,4% Arbetsmaskiner i jordbruk 74,1% Koldioxid Dikväveoxid Lagring av gödsel 8,7% Jordbruksmark; gödselanvändning, kalkning, utsläpp från skörderester 17,0% Betesmarker (LULUCF) 8,9% Arbetsmaskiner i jordbruk 0,2% Åkermarker (LULUCF) 0,1% Djurs matsmältning 86,3% Jordbruksmark; gödselanvändning, kalkning, utsläpp från skörderester 90,4% Figur Andel av växthusgasemissioner per delsektor relaterade till jordbruk år 2017 i Sverige. För fisk och skaldjursprodukter är produktionen desto mer energikrävande, speciellt för vildfångad fisk. Inom denna sektor är växthusgasemissioner dominerade av fossila 37

38 koldioxidutsläpp från drivmedel till marina fordon (Sonesson, Davis, & Ziegler, 2010). I Tabell följer ett utdrag av redovisad statistik från Sveriges officiella statistik för växthusgasemissioner för arbetsmaskinen fiskebåt (SCB, 2019b). Tabell Emissioner av växthusgaser för fiskebåtar i Sverige år 1990, 2000 och Totala Växthusgaser (kt CO2ekv.) Koldioxid (CO2) (kt) Metan (CH4) (t) Metan (CH4) (kt CO2ekv.) Lustgas (N2O) (t) Lustgas (N2O) (kt CO2ekv.) Utsläpp av växthusgaser från fiskebåtar efter växthusgas ,8 180,2 1,1 0,0 8,6 2, ,4 173,9 1,1 0,0 8,3 2, ,3 113,7 0,7 0,0 5,4 1, Förorening av mark, luft och vatten För att säkerställa ett produktivt jordbruk med hög avkastning så är processer som näringstillförsel, användning av arbetsmaskiner samt växtskyddsmedel mycket viktiga inom jordbrukssektorn. Dessa processer bidrar dock med en hel del föroreningar som påverkar mark, luft och vatten. Förändrade och ökade flöden av vissa ämnen i mark, luft och vatten kan leda till eutrofiering av hav och sjöar, försurning av mark och vatten samt miljöförgiftning. Detta kan ha negativ inverkan på både människors hälsa och omgivande ekosystem. Växtnäringstillförsel Växtnäring och markbördighet är av största vikt för att vegetation ska kunna leva och växa, vilket är mycket centralt inom jordbrukssektorn. Vitala näringsämnen för växter är kväve (N) och fosfor (P) som krävs för celluppbyggnad (Uchida, 2000). Även kalium (K) och sulfat (S) är viktiga näringsämnen som gynnar tillväxt (Uchida, 2000). Tillgängligheten på växtnäring har en väsentlig betydelse gällande kontrollen av jordbruksproduktivitet och kvalitet (Savci, 2012). Näringstillförsel är vanligt på permanenta jordbruksmarker som under en tid brukats intensivt vilket har resulterat i att odlingsjorden utarmats och blivit näringsfattig (Savci, 2012), vilket inte är önskvärt. Näringstillförseln sker genom gödsling med antingen stallgödsel eller mineralgödsel. Stallgödsel är ett naturgödsel som härstammar från djur i form av bland annat träck och urin och är innehållsrikt på kväve, fosfor, kalium, svavel och mikronäringsämnen (Jordbruksverket, 2018b). Mineralgödsel, även kallat konstgödsel eller handelsgödsel, är ett syntetiskt skapade gödningsmedel. Att framställa mineralgödsel är mycket energiintensivt och det svenska jordbruket uppskattades år 2009 förbruka 1,85 TWh per år, ungefär 20,5 procent av jordbrukets totala energianvändning, vid produktionen av dessa insatsvaror (Ahlgren, 2009). Detta kan ställas i relation till den totala energianvändningen i Sverige på 376 TWh år 2009 (Ahlgren, Bauer, & Hulteberg, 2015). Det är främst ammoniakframställningen i mineralkvävegödsel som är energikrävande (Ahlgren, Bauer, & Hulteberg, 2015). En stor del av den mängd kväve som tillförs till jordarna överstiger den mängd som växterna kan tillgodogöra sig. Detta gör att kväve kan ackumuleras i marken, förflyttas till yt eller grundvatten eller läcka ut som kväveoxider (lustgas) i atmosfären (Smith, Tilman, & Nekola, 1999). Även överskott av fosfor ackumuleras i marken och sprids till vattendrag (Smith, Tilman, & Nekola, 1999). Det är även problematiskt att kväve förloras vid ammoniakavgång till luften när stallgödsel hanteras och lagras samt när stallgödsel och mineralgödsel sprids på odlingsmark (Jordbruksverket, SCB, 2011). Den totala mineralgödselproduktionen har mellan 38

39 år globalt sett stigit med 338 procent, från ton till ton per år (FAO, 2019b). Detta har resulterat i ett effektiviserat jordbruk men också rubbningar i de naturliga näringscyklerna vid näringsläckage. Hur stort näringsläckaget är för olika livsmedelsvaror skiljer sig. Enligt Jordbruksverket är näringsförlusten större för animaliska produkter sett till den mängd näringsämnen som finns i det färdiga livsmedlet av den anledning att dessa produkter genomgår fler förädlingsled än vegetabiliska livsmedelsprodukter (Jordbruksverket, 2018c). Även andra faktorer som omrörning i mark, slutna och ickeslutna kretslopp inom jordbruket samt nederbördsmängd kan påverka hur stort näringsläckaget blir (Jordbruksverket, 2018c). Fisk och skaldjursodlingar Grunden till eutrofiering vid odling av fisk och skaldjur, som exempelvis lax, uppstår vid uppfödningen. Det är via avföringen och rester av fiskfödan som utsläpp av kväve, fosfor, och andra ämnen frigörs (Statistics Norway, 2008). Vid utsläpp av dessa ämnen och partiklar kan bland annat den organiska sammansättningen i sedimentet i det lokala området påverkas, ty förändringar i syrekonsumtionen. Vidare kan således bottenlevande organismer, vilka är känsliga för förändringar i ekosystemen, drabbas. Detta skulle i sin tur kunna reducera habitat, samt den biologiska mångfalden i området anslutet till fisk eller skaldjursodlingen. Exempelvis visade undersökning redovisad av ECDE att biodiversiteten i marina områden, nära fiskodlingar, med milda vattenströmmar minskat. Samtidigt hade biodiversiteten i marina områden, nära fiskodlingar, med kraftiga vattenströmmar varit oförändrade. Detta på grund av att kraftiga vattenströmmar tycks späda ut utsläppen från vattenbruken. En annan effekt av utsläppen av fosfor och kväve är dess bidragande till övergödning. Som lösliga ämnen kan fosfor och kväve spridas med vattendrag till områden utanför fisk eller skaldjursodlingen och där stimulera algblomningar. Förutom att dessa algblomningar kan orsaka en unken miljö för människor och djur, kan de även leda till hypoxi (Asche, G. Guttormsen, & Tveterås, 2008; Sveriges miljömål, 2019; Black, Kelly, CottierCook, & Tett, 2002). Föroreningar från arbetsmaskiner Förutom att arbetsmaskiner som exempelvis traktorer och fiskebåtar orsakar omfattande växthusgasemissioner vid bränsleförbrukning så bidrar även dessa maskiner med andra föroreningar som kan ha en negativ påverkan på både mänsklig hälsa och ekologiska system (Naturvårdsverket, 2018c). Det är främst dieseldrivna arbetsmaskiner som släpper ut en större mängd kväveoxider, partiklar och sot (Naturvårdsverket, 2018c). Svaveldioxidutsläpp sker också vid förbränning av fossila bränslen. Majoriteten av svaveldioxidutsläppen kommer dock från industrin där svavelhaltiga bränslen som kol och eldningsolja förbränns (Naturvårdsverket, 2018d). Arbetsmaskiner utgjorde endast 0,45 procent av svaveldioxidutsläppen år 2016 i Sverige, arbetsmaskiner relaterade till specifikt livsmedelsproduktion dessutom ännu mindre (Naturvårdsverket, 2018d). Svaveldioxidutsläppen i Sverige har även sedan 1990 till 2017 sjunkit signifikant till mindre än en femtedel. Detta beror främst på att man övergått till bränslen med lägre svavelinnehåll (Naturvårdsverket, 2018d). Dock är den internationella sjöfarten den enskilt största källan till nedfall av kväve och svaveloxider över Sverige, ökade internationella transporter anses vara orsaken (Naturvårdsverket, 2007). Växtskyddsmedel Växtskyddsmedel omfattar en hel del syntetiskt framställda produkter som syftar till att öka produktiviteten inom livsmedelsproduktionen genom att minska förluster av huvudsakliga grödan som odlas. Detta inkluderar bekämpningsmedel mot insekter, svamp, ogräs, gnagare, 39

40 sniglar och växtparasiter (Aktar, Sengupta, & Chowdhury, 2009). Växtskyddsmedel som används inom jordbruket delas in i tre huvudgrupper: ogräsmedel (herbicider), svampmedel (fungicider) och insektsmedel (insekticider) (Naturskyddsföreningen, 2017). Växtskyddsmedlen sprutas vanligen över det behandlade området vilket medför att en viss andel av produkten oundvikligen sprider sig vidare i miljön vi luft eller vattenflöden (Naturskyddsföreningen, 2017). Vissa medel kan även tas upp av vegetation och sprida sig i näringskedjan (Naturskyddsföreningen, 2017). Olika faktorer kan påverka ett visst växtskyddsmedels sannolikhet för spridning. Variationer i deras kemikaliska och fysikaliska egenskaper som nedbrytningstid, lättflyktighet och vattenlöslighet kan påverka hur pass stor en okontrollerad spridning av växtskyddsmedlen blir (Naturskyddsföreningen, 2017). Olika växtskyddsmedel används för olika effekt, även olika medel vid produktion av olika livsmedelsprodukter. För den svenska livsmedelskonsumtionen är det grönsaker, frukt och nötter som besprutas allra mest, men även produkter som kaffe, te och kakao har en hög användning av växtskyddsmedel vid produktion (Cederberg, Persson, Schmidt, Hedenus, & Wood, 2019). Hur växtskyddsmedel används globalt skiljer sig också. Många EUländer har på senare tid mycket strikt reglering av hur och vilka växtskyddsmedel som får användas vid livsmedelsproduktion (Naturskyddsföreningen, 2017). I Sverige började man förbjuda vissa växtskyddsmedel redan under 1970talet tillsammans med de flesta andra rika länderna i världen då man upptäckte många negativa konsekvenser av dem. Under 1990talet blev regleringen mycket skärpt i Sverige och regleringen har därefter fortgått (Naturskyddsföreningen, 2017). I utvecklingsländer är det fortfarande vanligt med billiga växtskyddsmedlen som DDT, HCH och BCH, som är förbjudna i många länder av den anledning att de sprids mycket lätt i miljön samt kan ha negativa konsekvenser för den mänskliga hälsan (Carvalho, 2006). I länder med kallare klimat är problematik med skadedjur och sjukdomar generellt mindre, vilket resulterar i att mindre växtskyddsmedel används på dessa geografiska platser (Livsmedelsverket, 2019a). Totalt sett har den globala användningen av växtskyddsmedel inom jordbruket ökat med 78,9 procent sedan 1990, till ton år 2016 (FAO, 2019a). Konsekvenser av näringsläckage Likt markväxters tillväxt gynnas av näringstillförsel gynnas även marin och färskvattensvegetation när näringen blir tillgänglig i vattendrag. Detta kan då ge upphov till att annan vegetation än målorganismer göds då näring läcker ut i mark och vattendrag. Stora näringsläckage kan ge upphov till eutrofiering och oönskade förändringar av ekosystemens struktur och funktion (Smith, Tilman, & Nekola, 1999) vilket påverkar abiotiska och biotiska förhållanden i livsmiljöerna. Ökande näringsläckage och klimatförändringar står som de primära anledningarna till global expansion av områden med syrefattighet och syrefria bottnar både i kustnära och öppna regioner av vatten, framförallt i Östersjön (Carstensen, Andersen, Gustafsson, & Conley, 2014). När näring läcker ut, speciellt kväve och fosfor, i färsk och havsvatten så ökar all tillväxt av vegetation i olika vattendrag, även algblomningen av alger eller kvävefixerande cyanobakterier som flyter på vattenytan ökar (Nationalencyklopedin, 2019d; Ansari & Khan, 2005). Dessa förhindrar ljusinsläpp samt gör vattnet grumligt, vilket innebär att ovanligt mycket vegetation som bildats vid överskottet på näring, beroende av fotosyntetiska processer dör, och syrekrävande nedbrytning av biomassan startar (Ansari & Khan, 2005). Detta skapar syrebrist på bottnarna. Så kallade döda zoner zoner som har mycket låga halter av syre är 40

41 odugliga livsmiljöer för de flesta arterna som lever i de marina miljöerna vilket har mycket vittgående effekter på ekosystemen (Stramma, Johnson, Sprintall, & Mohrholz, 2008) och därmed dess funktioner och tjänster. Syrebrist i vatten kan ha en direkt påverka på vattenlevande arter genom att framkalla avvikande beteenden, minska tillväxt och reproduktion samt massutdöende (Levin, o.a., 2009). Men effekterna kan även vara indirekta genom att förändra konkurrensförhållanden och förhållanden i näringskedjan eller förlust av en kritisk livsmiljö (Levin, o.a., 2009). Globalt sett har det enligt en omfattande studie fastställts att det främst är livsmedlet nötkreatur, följt av odlad fisk och skaldjur, kaffe samt andra köttvaror har den största påverkan gällande eutrofiering (Poore & Nemecek, 2018). Konsekvenser av spridning av svaveloxider, kväveoxider och andra förorenande partiklar Utsläpp av svaveldioxider och kväveoxider kan omvandlas till svavelsyra respektive salpetersyra i atmosfären, vilket kan försura både mark och vatten när dessa medföljer regnvatten eller faller ned på jordytan (Nationalencyklopedin, 2019e). Nedfall av försurande ämnen sänker även vattnets eller markens buffertkapacitet förmågan att neutralisera syra utan att ph förändras märkvärdigt (Andersson, o.a., 2008). Försurad mark reducerar jordens förmåga att neutralisera surt regnvatten när det filtreras ut i sjöar och vattendrag, vilket på sikt kan leda till ökad sjöförsurning (Nationalencyklopedin, 2019e; Naturvårdsverket, 2007). Naturlig försurning av mark och vatten sker hela tiden men har under det senaste århundradet ökat kraftigt i Sverige till följd av mänskliga handlingar, för att de senaste decennierna minska igen (Naturvårdsverket, 2007). Kraftiga försurningar orsakas främst av försurande luftföroreningar, där även ammoniak ingår (Naturvårdsverket, 2007). Även ökande koncentrationer av koldioxid i atmosfären kan orsaka försurning i vatten då ökande koldioxidupptag i haven leder till allt färre fria karbonatjoner och sänkt ph i haven (Hoegh Guldberg, o.a., 2007). De är de ökande koncentrationerna av koldioxid i atmosfären som utgör den större delen av den globala havsförsurningen (Nationalencyklopedin, 2019e). Detta hotar marina organismer som är beroende av kalk för att överleva och tillväxa (Andersson, o.a., 2008), vilket i sin tur hotar biodiversiteten i haven och även de tjänster som de marina systemen tillhandahåller, exempelvis kustskydd, livsmedel, vattencirkulation och rening samt rekreation (Gattuso & Hansson, 2011). Försurade sjöar, vattendrag och marker kan påverka de organismer som lever i dessa miljöer. Försurning av sjöar leder framförallt till reduktion av antalet växt och djurarter (Pansar, 2004). Extra försurningskänsliga är snäckor, musslor och kräftdjur som kan minska i antal vid phvärden kring 6. Vid läge ph börjar även arter av mört och laxfiskar försvinna. Sjöarna kan vara helt fisktomma vid ph 4,5 (Pansar, 2004). Det finns inte lika starka belägg för reduktion av biologisk mångfald för organismer på försurad mark, vissa arter har dock uppvisat känslighet (Pleijel, o.a., 2001). Exempel på detta är vissa lavarter, svampar och daggmaskar (Pleijel, o.a., 2001). Försurad nederbörd, som orsakats av luftföroreningar som svaveloxid, kväveoxid och ammoniak, kan färdas i atmosfärens luftcirkulation innan den nedfaller. Genom internationellt åtgärdersarbete inom EU har halterna av dessa föroreningar i atmosfären minskat betydligt (Naturvårdsverket, 2007). Mellan 1990 och 2004 minskade utsläppen med 65 procent, 30 procent respektive 22 procent. Sedan 1970talet har 7000 sjöar och vattendrag i Sverige kalkats, vilket tillför vattnet vätekarbonatjoner som har en neutraliserande effekt 41

42 (Nationalencyklopedin, 2019e). Dessa åtgärder ihop med en kraftig minskning av det sura nedfallet under 1990talet har gjort att många sjöar och vattendrag återhämtat sig och att arter känsliga för sura förhållanden som under en tid varit försvunnit har återkommit (Nationalencyklopedin, 2019e). Marken har dock genom tiden förlorat viktiga baskatjoner som kalcium, magnesium och kalium till följd av försurning, vilka kan motverka försurning av genomrinnande vatten (Akselsson, 2013). Det är främst den naturliga vittringen som återfyller marken med näringsämnena, processen är mycket tidskrävande vilket gör att marken återhämtar sig mycket långsamt (Akselsson, 2013). Förutom direkta effekter på miljö har spridningen av dessa partiklar en skadlig effekt på människans hälsa. Sot, partiklar samt kväve och svaveloxider kan nämligen ha störande effekter, temporära och permanenta, på andningsorganen (främst hos barn) och kan även orsaka förkortad livslängd (Gustafsson, o.a., 2018; The Swedish Environmental Protection Agency, 2010; Naturvårdsverket, 2018e). Konsekvenser av spridning av växtskyddsmedel Det huvudsakliga syftet med användning av växtskyddsmedel är att öka produktiviteten inom jordbruket. Detta genom att förhindra växtsjukdomar samt förhindra oönskad vegetation att växa. När växtskyddsmedlet sprids till områden där det med avsikt inte är tänkt att göra nytta kan det dock bli problematiskt. Växtskyddsmedel kan spridas både korta och långa sträckor med vatten och vind och kontaminera mark, vatten, gräs samt annan vegetation (Aktar, Sengupta, & Chowdhury, 2009). Spridningen till dessa områden kan innebära att ickemålorganismer påverkas av växtskyddsmedlet (Aktar, Sengupta, & Chowdhury, 2009). Exempelvis kan jordbruksmark som besprutats hårt med växtskyddsmedel ge upphov till minskad population av mikroorganismer viktiga för näringscykling vilket påverkar markens bördighet (Aktar, Sengupta, & Chowdhury, 2009). Detta i sig skulle kunna innebära att den degraderade jordbruksmarken kräver tillskott på näringsämnen i form av mineralgödsel, vilket kan leda till ytterligare negativ påverkan genom näringsläckage. Även värdefulla pollinatörer kan påverkas av växtskyddsmedel, framförallt av insekticider, när de konsumerar förorenade växter (Brittain & Potts, 2011). Under de senaste 50 åren har jordbruket intensifierats vilket lett till att viktiga karaktäristiska jordbrukslandskap har förlorats och blivit allt mer homogena samt att användningen av konstgödsel och växtskyddsmedel på markerna ökat (Geiger, o.a., 2010). Hur biologisk mångfald påverkas av användningen av växtskyddsmedel på jordbruksmark kan vara mycket svår att bedöma då förändringarna är mycket komplexa och samverkande. De enskilda effekterna på biologisk mångfald av många intensifieringsmetoder är även mycket dåligt studerade (Geiger, o.a., 2010). Flertalet studier påvisar dock att de direkt letala effekterna på ickemålorganismer av de moderna växtskyddsmedlen är färre jämfört med äldre preparat som dessa ersatt (Rundlöf, Lundin, & Bommarco, 2012). Man har heller inte beskådat att de moderna växtskyddsmedlen vandrat upp i näringskedjan (Rundlöf, Lundin, & Bommarco, 2012). Å andra sidan är växtskyddsmedlets spridning förenligt med att försämra biologisk kontroll och förändrade konkurrensförhållanden vilket påverkar den biologiska mångfalden i ekosystemen (Geiger, o.a., 2010). Växtskyddsmedel leder även till ökat selektionstryck för motståndskraftiga oönskade arter och helt resistenta arter (Wivstad, 2005) vilket kan skapa problematik för jordbruket i ett framtida scenario då man eventuellt står utan skydd mot invasiva arter. Gällande toxiciteten av växtskyddsmedel för människor är de långsiktiga effekterna av exponering för små doser av olika växtskyddsmedel som uppkommer vid intag av besprutade 42

43 livsmedel fortfarande osäker. Vissa forskningsresultat tyder på att det finns samband mellan specifika cancerformer och bekämpningsmedel samt vissa neurologiska sjukdomar (Wivstad, 2005). I utvecklingsländer är förgiftningsfall av växtskyddsmedel desto vanligare (Wivstad, 2005). Föroreningar inom svensk livsmedelproduktion Sveriges officiella statistik rapporterar endast utsläpp av luftföroreningar, detta görs per sektor. I bilaga 20 följer ett detaljerat utdrag av redovisad statistik från Sveriges officiella statistik (SCB, 2019b) med utsläpp av föroreningar utifrån olika sektorer som kopplas till livsmedelsproduktion vilka den mer överskådliga Figur baseras på. Tabellen visar även utvecklingen över tid. För den svenska livsmedelsproduktionen 2017 är det olika gödslingsformer, främst användningen av mineralgödsel, som står för utsläpp av kväveoxider men även arbetsmaskiner inom livsmedelsproduktionen. Mineralgödsel står för 44,2 procent av utsläppen, medan stallgödsel och betsdjurgödsel står för 16,7 procent respektive 9,9 procent. Vidare står jordbruksmaskiner och fiskebåtar för 14,5 procent respektive 12,8 procent (Figur ). Bra att notera är dock att sektorer kopplade till livsmedelsproduktion endast står för 3,6 procent av de nationella utsläppen. Utsläppen från arbetsmaskiner inom jordbruket har minskat markant med 65,0 procent för jordbruksmaskiner och 32,6 procent för fiskebåtar sedan Påverkan från användning av gödsel har också minskat, dock en signifikant längre minskning med 6,4 procent (SCB, 2019b) (se bilaga 20). Vidare står också jordbruks och fiskerisektorn i Sverige för en mycket liten andel av de totala nationella svaveldioxidutsläppen, endast 0,08 procent. Den största utsläppsfaktorn är fiskebåtar som står för 97,6 procent av utsläppen inom livsmedelsproduktionen, vilka även har minskat utsläppen med 94,2 procent de sedan 1990 (SCB, 2019b). Jordbruket har å andra sidan en mycket betydande påverkan gällande ammoniakutsläppen då 69,8 procent av dessa härrör från jordbrukets användning och lagring olika gödsel, fördelning mellan olika gödseltyper kan skådas i Figur Dessa utsläpp har dock minskat i alla kategorier förutom lagring av gödsel från nötkreatur och fjäderfän (se bilaga 20). Jordbruk och fiskerisektorn står tillsammans för 3,8 procent av de nationella utsläppen av mindre partiklar (2,5 µm) respektive 10,2 procent av större partiklar (10 µm) under år Dessa utsläpp domineras av hantering av jordbruksprodukter samt gödsellagring av fjäderfä som står för 50,5 procent av utsläppen av de mindre partiklarna respektive 80,4 procent av de större partiklarna. Övrig gödsellagring samt arbetsmaskiner står för resterande utsläpp gällande både de mindre och större partiklarna (se Figur ). Lagringen av gödsel har ökat utsläppen med 30,7 procent för mindre partiklar samt 54,1 procent för stora partiklar sedan Utsläppen från hantering av jordbruksprodukter har minskat med 21,6 procent respektive 17,1 procent. Utsläppen för både mindre och större partiklar har minskat med 67,9 procent för jordbruksmaskiner, samt 32,6 procent för fiskebåtar (SCB, 2019b). 43

44 Kväveoxider NO x Svaveldioxider SO 2 Jordbruksmaskiner 14,5% Jordbruksmaskiner 2,4% Användning av Mineralgödsel 44,2% Fiskebåtar 12,8% Gödsellagring Svin 0,1% Gödsellagring Nötkreatur 0,8% Gödsellagring Mjölkkor 0,3% Gödsel från betesdjur 9,9% Anvädning av Stallgödsel 16,7% Gödsellagring Fjäderfä 0,7% Fiskebåtar 97,6% Ammoniak NH 3 Jordbruksmaskiner 0,004% Fiskebåtar 0,001% Användning av Mineralgödsel Gödsellagring 11,3% Svin 7,2% Anvädning av Stallgödsel 36,4% Gödsellagring Nötkreatur 22,8% Gödsellagring Mjölkkor 8,2% Gödsel från betesdjur 9,8% Gödsellagring Fjäderfä 4,4% Partiklar PM2.5 Partiklar PM10 Gödsellagring Mjölkkor 11,7% Gödsellagring Svin 7,0% Gödsellagring Nötkreatur 9,7% Gödsellagring Fjäderfä 28,6% Jordbruksmaskiner 17,7% Fiskebåtar 3,3% Hantering av jordbruksprodukter 21,9% Gödsellagring Nötkreatur 3,2% Gödsellagring Mjölkkor 3,8% Gödsellagring Svin 7,9% Gödsellagring Fjäderfä 37,6% Jordbruksmaskiner 4,0% Fiskebåtar 0,7% Hantering av jordbruksprodukter 42,8% Figur Andel av luftföroreningar per delsektor inom livsmedelproduktion år 2017 i Sverige. 44

45 Kemikalieinspektionen och Sveriges officiella statistik Statistiska centralbyrån rapporterar om användningen samt försåld mängd växtskyddsmedel i Sverige. År 2017 användes enligt denna statistiken olika växtskyddsmedel på 46 procent av grödarealen på åkermark (SCB, 2018a). För sockerbetor och stärkelsepotatis som är bekämpningsintensiva grödor behandlades nästan all areal, medan endast 1 procent av arealen vall och grönfoder behandlades (Tabell ) (SCB, 2018a). Vidare rapporterar SCB (2018a) att spannmål står för den största kvantiteten användning av aktiva substanser, medan potatis och sockerbetor hade den högsta användningen per hektar. Totalt stod spannmål och potatis för 89 procent av den förbrukade mängden svampmedel och spannmål ensamt för 60 procent av den förbrukade mängden ogräsmedel. På samtliga grödor används 0,53 kg aktiv substans per hektar av ogräsmedel år 2017, en minskning med 20,8 procent sedan 1998 då snittet låg på 0,67 kg per hektar. Samma sak gällde för svampmedel där användningen sjönk med 46,8 procent från 0,62 till 0,33 kg per hektar. Insektmedlet har legat relativt stabil på nivån sedan 1998 till 2017 på 0,04 kg per hektar, med undantag för viss ökning eller minskning mellan åren (SCB, 2018a). I Sverige är det främst ogräsmedel som används inom jordbruket, som utgör 82 procent av den försålda mängden i Sverige sett till den totala försäljningen av de tre olika växtskyddsmedlen i denna rapport. Vidare utgör svampbekämpningsmedel 16 procent och insektmedel endast 2 procent (Kemikalieinspektionen, 2019). Tabell Andel grödarealer behandlade med olika växtskyddsmedel år 2016/17 i Sverige angivet i procent. Även genomsnittlig tidigare statistik redovisas. Gröda Ogräsmedel % Svampmedel % Insektsmedel % Spannmål (exkl. majs) Mat och stärkelsepotatis Sockerbetor osäker data Raps och rybs Vall och grönfoder Samtliga åkergrödor 2016/17 Samtliga åkergrödor 2009/10 Samtliga åkergrödor 2005/06 Samtliga åkergrödor 1997/98 Samtliga åkergrödor 1989/ Försåld mängd aktiv substans minskade från 1986 till mitten på 1990talet för att sedan vara relativt konstant. Detta för samtliga växtskyddsmedelsgrupper enligt insamlade data tillgängliga i rapporter hos kemikalieinspektionen (Figur ) (Kemikalieinspektionen, 2019). Växtskyddsmedel används och rapporteras också inom yrkesmässig trädgårdsodling (frukt, bär, grönsaker och prydnadsväxter). Användningen utgör dock en mycket marginell del av den totala användningen, 0,4 procent, och tas därför inte upp i denna rapport. Årliga små variationer förklaras bero på antingen lagerinköp eller andra faktorer som varierar år till år vilket gör att mer eller mindre växtskyddsmedel används (Kemikalieinspektionen, 2019). 45

46 Försåld mäng aktiv substans, ton Försåld mäng aktiv substans, ton Figur Försåld mängd ton aktiv substans av ogräsbekämpningsmedel olika år mellan i Sverige Figur Försåld mängd ton aktiv substans av svampbekämpningsmedel olika år mellan i Sverige. 46

47 Försåld mäng aktiv substans, ton Figur Försåld mängd ton aktiv substans av insektsbekämpningsmedel olika år mellan i Sverige Vattenanvändning Odling, boskapsbedrift och akvakultur är tillsammans med mänsklig bosättning och industrier de största källorna till vattenförorening som sker globalt (MateoSagasta, Zadeh, & Turral, 2017). Livsmedelsproduktionssektorn står ensamt för ungefär 69 procent av det globala sötvattenuttaget och 60 procent av världens matproduktion sker på bevattnad mark (Koncagül, Tran, Connor, & Uhlenbrook, 2019). Under de senaste 50 åren har livsmedelsproduktionen expanderat och intensifierats för att kunna leva upp det den ökande efterfrågan på mat i och med befolkningsökning och dietförändringar. Detta har resulterat i att områden utrustade för bevattning ökat med 128,5 procent sedan 1961 till 2012 (MateoSagasta & Zadeh, 2017). I utvecklingsländer står animalieproduktskonsumtion för drygt 60 procent av den totala vattenanvändningen inom jordbruket per år och capita, en siffra på ungefär 1350 kubikmeter per år och capita (Gilbert, 2012). Rätt mängd vatten är väsentligt för att en gröda ska tillväxa med god kvalitet och för att få så hög avkastning på odlingsmarken som möjligt (Andersson, o.a., 2018). Vattenanvändningen skiljer sig åt för olika livsmedelproduktion. Produkter som är mycket vattenkrävande är kaffe, nötkött, te, ost, fläskkött, och fjäderfäkött (Hoekstra & Chapagain, 2008). Produkter som är mindre vattenkrävande är sockerrör, mjölk, vete, korn, och sojabönor (Hoekstra & Chapagain, 2008). Konsekvenser av vattenanvändningen Jordbruket släpper ut mycket agrokemikalier (växtskyddsmedel), organiskt material, läkemedelsrester, sediment och saltlösningar till olika vattendrag (Hoekstra & Chapagain, 2008), vilka ger upphov till konsekvenser som eutrofiering samt förorening av vatten och mark. Detta utsätter både akvatiska ekosystem och mänsklig hälsa för en risk (MateoSagasta, Zadeh, & Turral, 2017). Rent vatten är essentiellt för mänsklig hälsa och välfungerande ekosystem som stödjer ytterligare funktioner som människor och annat liv är beroende av. Nästan 1 miljard människor saknar säkra vattenkällor, varpå orent spillvatten orsakar miljontals dödsfall årligen i utvecklingsländer (Gilbert, 2012). 47

48 Vattenflöden, som normalt varierar från olika år, under säsong och mellan olika geografiska platser, kan också komma att hotas av drastiska klimatförändringar (Balaji, o.a., 2012). Många länder i Asien och Afrika har låg tillgänglighet på färskvatten jämfört med andra länder samtidigt som de är mycket befolkningstäta (Balaji, o.a., 2012). Detta sätter stor press på framtida vattenhantering och vattensäkerhet. Ökande vattenanvändning hotar således även tillgängligheten på vatten och vattnets kvalitet. Vattenanvändningen i Sverige Skilt från den globala vattenanvändningen så är vattenanvändningen inom det svenska jordbruket ganska liten. Jordbruket förbrukar ungefär 3 procent av den totala vattenanvändningen och den främsta orsaken till att vattenanvändningen är så pass låg är att det nordeuropeiska klimatet inte är lika torrt som i andra världsdelar (Andersson, o.a., 2018). År 2015 var den totala vattenanvändningen inom jordbruket drygt 75 miljoner kubikmeter, varav 64,4 procent användes för bevattning av grödor och 35,6 procent till dricksvatten för djur (se Figur ). Dessa siffror belyser dock inte huruvida vattenanvändningen kopplar till specifika livsmedelskategorier eftersom djuren är mycket beroende av grödor via födointag, något som är helt essentiellt för att kunna producera animalieprodukter. För jordbruket inom Sverige är det främst grödor som potatis, sockerbetor, grönsaker och frukt som bevattnas mycket, ungefär procent av arealen (Andersson, o.a., 2018). Spannmål och vall bevattnas betydligt mindre än så (Andersson, o.a., 2018). För djuren är det framförallt mjölkkor som kräver mycket vatten, totalt 36,7 kubikmeter per ko och år. Nötkreatur som slaktas har ett genomsnittligt behov på 7 kubikmeter per djur och år, slaktsvin 2,4 och slaktkyckling 0,05 kubikmeter (Andersson, o.a., 2018). Se Tabell för en tydligare jämförelse vad gäller vattenförbrukning per kilo kött i säljvikt. En ihållande trend för den svenska vattenanvändningen inom jordbruk är att den successivt sjunkit. Mellan år 1995 och 2015 hade användningen minskat med totalt 45,2 procent (se Figur ). En möjlig förklaring till detta skulle kunna vara att bevattningen effektiviserats och att antalet mjölkkor, som är mycket vattenanvändningsintensiva, har minskat i antal med 23,3 procent mellan år 1995 och 2007, den successiva minskningen av mjölkkor har pågått sedan 1981 (SCB, 2019b). Vidare är det främst väderförhållanden, typ av gröda och jordart som har en inverkan på bevattningsbehovet för grödor medan mängden vatten som djur dricker har stark sammankoppling med temperatur, fodersammansättning och hur mycket djuren rör på sig (Andersson, o.a., 2018). 48

49 Djurhållning Bevattning Figur Vattenanvändning, 1000tal kubikmeter efter typ av vattenanvändning vart 5:e år mellan i Sverige (SCB, 2019b). 49

50 5. Avtryck för olika livsmedelsgrupper 5.1 Mjöl och gryn Under denna rubrik, Mjöl och gryn, inkluderas mjöl gjort på vete och råg samt gryn gjort på havre och korn. Sverige är självförsörjande på spannmål (Karlsson, 2018; Lantbrukarnas Riksförbund, 2019a). Av Sveriges totala åkermark används mer än en tredjedel av arealen för att producera spannmål (Tabell 5.1.1). Skörden spannmål uppgick 2017 till drygt 6 miljoner ton, en ökning med 1 miljon ton sedan 2007 (Jordbruksverket, 2019b). Mängden odlingsareal för spannmål har sedan 1990 minskat med 24 procent (SCB, 2018b). Däremot har skörden ökat per hektar under de senaste 40 åren (Tabell 5.1.2), dock för ett undantag år 2018 som på grund av den stora torkan gav den lägsta skörden sedan 1959 (SCB, 2019c). Västra Götaland, Skåne, Östergötland och Uppsala län står för de största arealerna av spannmålsodling, tillsammans utgör de ungefär 60 procent av den totala odlingsarealen i landet (bilaga 21). Från ett kg producerad gröda fås mellan procent (extraktionsgrad), beroende på om det är fullkorn eller finare vetemjöl som producerats (Saltå Kvarn, 2019; Livsmedelsverket, 2018). Tabell Odlingsareal för spannmål samt total åkerareal i Sverige mellan , hektar (SCB, 2018b). Gröda Vete Korn Havre Resterande Summa spannmål Total åkermark Tabell Skördestatistik för olika spannmålsgrödor åren , kg/ha (Jordbruksverket, 2019c). År Gröda Höstvete Vårvete Råg Höstkorn Vårkorn Havre Höstrågvete Vårrågvete Blandsäd Vanliga jordbruksprocesser vid framställning av spannmål är plöjning drygt 70 procent av den höstsådda och procent av den vårsådda arealen plöjs (Jordbruksverket, 2018d) och gödsling. Vid undersökning av ett antal fallstudier, där olika sädesslags potentiella klimatpåverkan räknats ut, fås resultatet att vid produktion av spannmål släpps det ut 0,31 0,47 kg CO2ekvivalenter per ton producerad gröda (Tabell 5.1.3). 50

51 Tabell Fallstudier för potentiell klimatpåverkan för olika sädesslag. För samtliga ingår drivmedel till jordbruksmaskiner och gödslingens påverkan i beräkningarna. Om fler faktorer ingår så listas de i kommentarsspalten. Produkt Potentiell Kommentar Referens klimatpåverkan, kg CO2eq per kg Höstvete 0,46 Mälardalen. Växtskyddsmedel, (Tidåker, 2003) transport. Höstvete 0,31 Skåne. Torkning (Cederberg, Wivstad, Bergkvist, Mattsson, & Ivarsson, 2005) Höstvete 0,37 Skåne och Hallands län. (RISE, 2010) Växtskyddsmedel, transport. Höstvete 0,45 Västra Götalands län. (RISE, 2010) Växtskyddsmedel, transport. Höstvete 0,41 Stockholms, Uppsala, (RISE, 2010) Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Västmanlands län. Växtskyddsmedel, transport. Vårvete 0,43 Skåne. Torkning (Cederberg, Wivstad, Bergkvist, Mattsson, & Ivarsson, 2005) Havre 0,45 Västmanland Växtskyddsmedel, transport. (Tidåker, Mattsson, & Jönsson, 2005) Havre 0,41 Skåne och Hallands län. (RISE, 2010) Växtskyddsmedel, transport. Havre 0,47 Västra Götalands län. (RISE, 2010) Växtskyddsmedel, transport. Havre 0,42 Stockholms, Uppsala, (RISE, 2010) Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Västmanlands län. Växtskyddsmedel, transport. Råg 0,31 Skåne. Torkning (Cederberg, Wivstad, Bergkvist, Mattsson, & Ivarsson, 2005) Korn 0,36 Mälardalen. Växtskyddsmedel, (Tidåker, 2003) transport. Korn 0,40 Skåne och Hallands län. (RISE, 2010) Växtskyddsmedel, transport. Korn 0,46 Västra Götalands län. (RISE, 2010) Växtskyddsmedel, transport. Korn 0,43 Stockholms, Uppsala, (RISE, 2010) Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Västmanlands län. Växtskyddsmedel, transport. Korn 0,36 Södra Skåne. Torkning, (Tidåker, o.a., 2016) växtskyddsmedel, transport Korn 0,37 Mälardalen. Torkning, växtskyddsmedel, transport (Tidåker, o.a., 2016) Tidigare ekosystem som påverkas I Skåne län är den så kallade nemorala regionen som domineras av bokskog. Västra Götaland, Östergötland och Uppsala län ligger i boreonemorala regionen, en region av barrskog med inslag av ädellövträd (SCB, 2019d). Sverige är även ett av de våtmarksrikaste länderna i världen (Naturvårdsverket, 2019a). Våtmarker står för en rad olika ekosystemtjänster. Costanza o.a (1997) skriver att våtmarker bidrar med gasreglering, skydd mot störningar, vattenreglering och tillgång, avfallshantering, habitat, mat och råvaruproduktion, och rekreation och kultur. Våtmarker värderas i samma rapport till det fjärde mest värdefulla ekosystemet per hektar globalt sett (Costanza, o.a., 1997). I Sverige förekommer 19 procent av landets rödlistade arter i dessa vattenlandskap. Under det senaste seklet har dock drygt en fjärdedel av Sveriges våtmarker dikats bort eller försvunnit av andra anledningar. Det är framförallt i Skåne, Mälardalen, och södra Sveriges slättlandskap som dessa våtmarker försvunnit. Där finns endast en tiondel av de ursprungliga våtmarkerna kvar. Jordbruket står 51

52 för 40 procent av borttagningarna, där våtmarker torrlagts för att ge plats åt åker eller betesmark (Naturvårdsverket, 2019a). Förändrad markanvändning Utöver utsläppen av CO2eq så har, som nämnt, spannmålsproduktionen bidragit till en minskning av antalet våtmarker som i sin tur lett till att 800 arter tagits upp till rödlistan. Dessutom bistår våtmarker med grundvattenbildning och skydd mot torka (Naturvårdsverket, 2019b), vilket hade kunnat hjälpa de svenska bönderna under torkan Även de ekosystemtjänster som lövskog och barrskog skulle bidragit med räknas med i jordbrukets klimatpåverkan. Ekosystemtjänster som skog bidrar med är klimatreglering, luftoch vattenrening, erosionskontroll, kulturellt och estetiskt värde, och bibehållande av biologisk mångfald (Costanza, o.a., 1997). Dessutom, den skog som planteras uppfyller inte samma funktion som en naturskog även om bruksskogen är först och främst hem åt mycket färre arter; 8000 jämfört med cirka Med större artrikedom blir en skog mer tålig mot olika påfrestningar, till exempel granbarkborren ett skadedjur för skogsägaren. I bruksskogen blir träden inte lika gamla, eftersom de avverkas med jämna mellanrum. Väldigt gamla träd medför möjlighet för rödlistade lavar och svampar att bosätta sig som kräver att träden har nått en viss ålder. Dessutom så bidrar bruksskogen inte med lika stort rekreationsvärde (Bergman, 2019). Markanvändning Som nämnt tidigare producerade Sverige år miljoner ton spannmål över en areal av hektar. Detta ger en snittproduktion om kg spannmål per hektar. Om detta sedan omvandlas till hektar per kg, vilket är enheten som används vid de slutgiltiga beräkningarna, blir resultatet 1,688*10 4 2,250*10 4 hektar för ett kg producerad gröda, beroende på extraktionsgrad. Klimatpåverkan Som det framgår i avsnitt Mjöl och gryn så konsumerade svenskarna 2017 cirka 61 kg mjöl och gryn. Extraktionsgraden, som varierar mellan 0, procent (Saltå Kvarn, 2019; Livsmedelsverket, 2018), ger att 61 kg konsumerad vara kräver mellan kg producerad gröda. Med en potentiell klimatpåverkan av 0,31 0,47 CO2ekvivalenter per ton producerad gröda så bidrog varje svensk med 0,0189 0,0381 kg CO2ekvivalenter det året från sin mjöloch grynkonsumtion. Medel (0,40) ger 0,0244 0,0324 CO2ekvivalenter och median (0,41) 0,0250 0,0332 CO2ekvivalenter. Av detta resultat kommer huvudsakligen utsläppen från lustgas som avdunstar från gödsling, och från dieselförbränningen av jordbruksmaskinerna (Tidåker, Mattsson, & Jönsson, 2005). Siffrorna har en spridning på ungefär med 50 procent. Detta anses dock inte vara oförväntat med tanke på resultatet som Poore & Nemecek (2018) fick; att spridningen kunde vara så mycket som 50faldigt mellan olika gårdar beroende av en rad faktorer. Eutrofiering och försurningspotential Konventionell odling av spannmål gödslas i 99 procent av fallen i Sverige. År 2015/16 användes i snitt med 117 kg per hektar kväve, 18 kg per hektar fosfor och 52 kg per hektar kalium, på spannmålsarealen som gödslades. Detta i jämförelse med snittet för samtliga grödor: 107 kg per hektar kväve, 19 kg per hektar fosfor och 79 kg per hektar kalium. Detta i form av mineral och stallgödsel (SCB, 2017a). 52

53 Eutrofieringspotentialen för spannmål har beräknats till 4,59 g PO4eq per kg för havre, 2,53 g PO4eq per kg för höstvete och 4,04 g PO4eq per kg för korn (RISE, 2010). Ett snitt för eutrofieringspotentialen ges om 3,72 g PO4eq per kg. Vidare beräknas försurningspotentialen till 2,16 g svaveldioxidekvivalenter (SO2eq) per kg för havre, 1,93 g SO2eq per kg för höstvete och 2,07 g SO2eq per kg för korn (RISE, 2010). Lik som för eutrofiering beräknas ett snitt: 2,05 g SO2eq per kg. Växtskyddsmedelanvändning År 2017 användes 450,2 ton växtskyddsmedel (ogräsmedel, svampmedel, insektsmedel och tillväxtreglerande medel), en ökning med 8 procent från 416,7 ton år Fördelat på arealen spannmålsodling så visar samma siffror att 0,54 kg växtskyddsmedel användes per hektar (0,50 kg per hektar år 2010). Dessa siffror är förhållandevis låga i jämförelse med matpotatis (2,91), höstraps (0,90), sockerbetor (3,07) och äpple (4,22) (SCB, 2018a). SCB (2018a) tar endast upp vårraps (0,30) och majs (0,10) som är lägre. Vattenanvändning Enligt Andersson o.a. (2018) framgår det att vattenbehovet i genomsnitt för tre olika områden; Skåne, Östergötland, och Gotland, för vårsäd och höstvete mellan åren var 158 liter per m 2 respektive 230 liter per m 2. Ett genomsnitt av dessa representerar vidare vattenanvändningen för varugruppen mjöl och gryn, 194 liter per m 2. Detta innebär att den totala vattenanvändningen är 327,4 liter per kg livsmedelsvara av mjöl och gryn. 5.2 Kött och köttvaror Inför detta avsnitt så är det viktigt att redogöra för skillnaden kring enheterna som används. Olika studier använder sig av olika enheter beroende på vad som avses för jämförelse. Slaktvikt innebär slaktade djurets totala vikt efter slakt, vilket inkluderar ben som inte är ätliga, och av den anledningen använder Jordbruksverket beteckningen förbrukning hellre än konsumtion, även om de i vissa fall föredrar att använda konsumtion (Lannhard Öberg, 2019a). Jordbruksverkets schablontal för omräkning från levande vikt till slaktvikt och från slaktvikt till säljvikt för nöt, gris och kyckling är 0,5/0,7; 0,75/0,78; respektive 0,75/0,88 (Lannhard Öberg, 2019a). GLEAM (2019) väljer dock att mäta kött i kg protein, vilket endast är en bråkdel av säljvikten. Detta är mer relevant som en funktionell enhet i en livscykelanalys i jämförelsen mellan olika födoämnens miljöpåverkan. Poore & Nemecek (2018) väljer att använda säljvikten istället och har presenterat flera olika funktionella enheter i sin livscykelanalys. Detta gör det enklare att jämföra olika proteinrika livsmedel som en del av en diet för att förstå miljöpåverkan hos individuella konsumtionsmönster, vilket var syftet med undersökningen i fråga. Vidare finns även Clark & Tilman (2017) som använde kcal som funktionell enhet och räknade miljöpåverkan utifrån den enheten för diverse olika livsmedelskategorier. Förbrukningen av kött har i Sverige varit över det globala snittet, och den har ökat sedan 1960 och framförallt sedan slutet av 80talet (Karlsson, Totalkonsumtion (förbrukning av kött) åren , 2019). Det brukar påpekas att förbrukningen av kött ökade kraftigt från och med EUinträdet 1995 då förenklad import och sänkta priser möjliggjorde en ökad konsumtion (Lannhard Öberg, 2019b). Ca 60 procent av världens totala jordbruksmark är betesmark som består av så kallat rangeland som inte kan användas till något annat än betesmark (FAO, 1999), men som påpekats i avsnitt så är 83 procent av all brukad jordbruksmark tillägnad boskapssektorn om man räknar in de arealer som krävs för foder förutom betesmarker. 53

54 Med köttproduktionen själv uppdelad i sektorer så är foderproduktionen den största utsläppskällan då den motsvarar 45 procent av boskapens totala utsläpp, hälften av vilka i sin tur härstammar från gödningen av foderväxter, och siffran stiger till över hälften av utsläppen om man räknar med utvidgning av betesmarker (Gerber, o.a., 2013). Tidigare ekosystem som påverkas Det finns inget naturlandskap i Nordeuropa då i stort sett all mark har brukats på ett eller annat sett sedan människor först bosatte sig i området. Även i naturlandskap med stora gräsätare så uppstår öppna luckor i terrängen som består från år till år, de ekosystem som står att finna i vissa moderna jordbrukslandskap och då framförallt betesmarker som hagar motsvarar de som fanns i landskapet innan människor började bruka jorden, förutsatt att de brukas hållbart med rätt metoder (Wallander, o.a., 2019; Matzon, 1996). Faktum är att bevarandet av den traditionella lapptäckesliknande jordbruksmarken i Europa har benämnts som en av de absolut viktigaste åtgärderna för att bevara den biologiska mångfalden (Henle, o.a., 2008). Situationen är annorlunda i Sydamerika, där länder som Brasilien, Uruguay, och Argentina är några av världens största exportörer av nötkött (Lannhard Öberg, 2019a). Stora gräsätare introducerades i form av boskap i och med europeisk kolonisering och de gräsmarker som nu finns i Sydamerika har för det mesta uppstått som en konsekvens av att betare håller vegetationen nere på den nivån (Royo Pallarés, Berretta, & Maraschin, 2005). Det i kombination med introduktionen av europeiska växtarter har format vegetationens utseende leder till att markanvändningen i Sydamerika av gräsmark som betesmark inte kan beskrivas som upprätthållande av ett naturligt ekosystem på samma sätt som i Europa (Royo Pallarés, Berretta, & Maraschin, 2005). Det fortsätter även idag med utvidgningen av gräsmarker dels genom avskogning (Gerber, o.a., 2013) och vidare genom aktiv plantering av främmande växtarter för att på så vis ett kunna odla upp mark till att bli betesmark (Maraschin, 2001). Markanvändningen i Sydamerika utövar således ett större tryck på sina inhemska ekosystem än vad nordeuropeiska motsvarigheten gör Nötkött Den svenska nötköttsproduktionen är utspridd över landet och fördelad över en mängd mindre företag både inom uppfödning och slakt (Jordbruksverkets rapport on nötkött). En tredjedel av alla svenska kor betar dock på gårdar i Götaland (Lannhard Öberg, 2019a). 65 procent av det svenska nötköttet kommer ifrån svenska mjölkkor, dels genom att mjölkkor slaktas efter fem till sex år av aktiv mjölkproduktion, dels genom att de producerar en kalv per år som går väldigt fort mot slakt, eftersom kor måste vara dräktiga för att kunna producera mjölk (Naturvårdsverket, 2011). Jordbruksverkets rapport (Lannhard Öberg, 2019a) gör det klart att den svenska andelen av förbrukningen har sjunkit sedan 80talet och även om det delvis kan härledas till att den inhemska produktionen har sjunkit har den totala förbrukningen ökat och bärs stället upp av import till en stor del. I Sverige fanns det nötkreatur vilket är en lätt minskning sedan Under samma period så har även antalet slakterier ökat så fler slakterier konkurrerar om färre djur att slakta idag än tidigare (Lannhard Öberg, 2019a). 54

55 Markanvändning Enligt Poore & Nemecek, 2018 är medelvärdet för landanvändning i produktion av nötkött 326,2 m 2 per kg kött i säljvikt och medianen är 170,4 m 2 per kg kött i säljvikt (Mogensen, o.a., 2015). Wallman, Berglund, & Cederberg (2013) beräknade den europeiska markanvändningen per kg kött (slaktvikt) till m 2 och den brasilianska motsvarigheten till 175 m 2 per kg kött (slaktvikt). Klimatpåverkan En ko producerar ungefär 17,4 kubikmeter gödsel per år (Svenskt Kött, 2016). Enligt GLEAM som beräknar utsläpp i CO2eq per producerat kg protein så släpper nötköttsproduktionen i Västeuropa ut 128 kg CO2eq per kg protein. Det är den aggregerade siffran framtagen från en livscykelanalys där siffrorna dock skiljer sig baserat på vilka former av boskapsskötsel som används. För grassland systems (färre än 10 djur per hektar) är den siffran 135,8 kg CO2eq per kg protein, för blandade system (fler än 10 djur per hektar med en diet bestående av både slåttervall och framtaget foder)124,3 kg CO2eq per kg protein och för feedlots (i stort sett helt inhägnade djur i industriell produktion som matas nästan uteslutande med särskilt framtaget foder) 81,8 kg CO2eq per kg protein. För sydamerikanska system är siffrorna aningen större, där är utsläppen för den aggregerade siffran hittar vi istället att nötkött släpper ut 413 kg CO2eq per kg protein. För de olika systemen (grassland, blandade och feedlots) är siffrorna 643,8 kg, 281,0 kg, respektive 137,9 kg CO2eq per kg protein (FAO, 2019e). Som jämförelse för både Sydamerika och Västeuropa så är de globala snitten 433,8 kg, 265 kg, och 93,2 kg CO2eq per kg protein (FAO, 2019e). Poore & Nemecek (2018) beräknar att globalt sett så är medelvärdet för köttboskaps utsläpp av växthusgaser 99,5 kg CO2eq per kg kött (säljvikt) och medianen är 60,4 kg CO2eq per kg kött, och för mjölkboskap är det 33,3 kg CO2eq per kg kött (säljvikt) respektive 34,1 kg CO2eq per kg kött. DEFRA project ett brittiskt projekt med syfte att bestämma den inhemska brittiska jordbrukssektorns miljöpåverkan beräknar utsläppen av CO2eq till 16 ton per ton slaktvikt för nötkreatur i Storbritannien, vilket enkelt kan räknas om till 16 kg CO2eq per kg kött (Williams, Audsley, & Sandars, 2006). En studie som valde att göra en livscykelanalys med kcal som funktionell enhet kom fram till att nötkött har den största miljöpåverkan av alla livsmedelsgrupper över alla kategorier. 22,5 kg CO2eq per kcal, 0,1 m 2 per kcal, 0,28 g CO2eq per kcal, och 0,15 g PO4eq per kcal (Clark & Tilman, 2017). Totalt sett är nötköttssektorn den största utsläppskällan bland alla köttsektorer, där den beräknas stå för ca 4,6 miljarder ton CO2eq årligen, vilket motsvarar 65 procent av köttsektorns totala GHG utsläpp och detta gäller för både kött och mjölkkor (Gerber, o.a., 2013). I Sverige så släppte köttsektorn ut ca 7 miljoner ton CO2eq och av dessa så svarar nötkreatur för ca 80 procent av köttsektorns totala utsläpp av växthusgaser, av vilka en tredjedel kan härledas till mjölkproduktion, så nötköttsproduktionen i Sverige kan sägas släppa ut ca 4 miljarder ton CO2eq totalt (Cederberg, Sonesson, Henriksson, Sund, & Davis, 2009). Enligt samma källa är utsläppen för den svenska produktionen 19,8 kg CO2eq per kg kött i slaktvikt. En studie som räknade ut utsläppen av CO2eq använde sig av en blandning av svenska och danska gårdar som grund för mätvärden och gjorde skillnad på åldern hos de slaktade djuren, och konstaterade att de lägsta avtrycket kom från de yngsta djuren som slaktades, kalvar från mjölkkor, som resulterade i 8,911,5 kg CO2eq per kg (slaktvikt) och de högsta utsläppen kom från beef breed systems som i sin tur resulterade i 23,1 29,7 kg CO2eq per kg (slaktvikt) (Mogensen, o.a., 2015). Wallman, Berglund, & Cederberg (2013) anger utsläppet av 55

56 växthusgaser från irländska nötkreatur till kg CO2eq (IPCC 1996, resultatet hade varit högre med de nyare karakteriseringsfaktorerna) (de lägre värdena kommer från mjölkkalvar), från svenska nötkreatur 20 kg CO2eq per kg slaktvikt (från mjölksystemet), från brasilianska nötkreatur till 28 kg CO2eq per kg kött (slaktvikt), och det europeiska snittet beräknas ligga mellan kg CO2eq per kg kött (slaktvikt) med medianen på 18 kg. Eutrofiering och försurningspotential Enligt Poore & Nemecek, 2018 som i sin livscykelanalys beräknar eutrofieringspotentialen hos livsmedelsprodukter i gram fosfatjonekvivalenter (PO4 3 eq) per funktionell enhet, som i det här fallet är ett kilo kött i säljvikt så uppskattas övergödningen orsakad av köttboskap från ett globalt urval till 365,3 g PO4 3 eq i snitt och med medianen 320,7 för samma enhet. Mjölkboskap ligger strax över köttboskap i medelvärde men långt under i medianen (365,3 respektive 140,9). Detta är överlägset störst värde av alla livsmedel undersökta i samma studie, vilket även påpekades i avsnitt DEFRA uppskattar den eutrofierande potentialen till 158 kg PO4 3 eq per kg nötkött (slaktvikt) i Storbritannien. En metastudie (Wallman, Berglund, & Cederberg, 2013) som sammanställde en rad olika studier kring den övergödande effekten hos svenska gårdar kom fram till att eutrofierande utsläpp från nötköttsproduktion befann sig inom intervallet 0,62 1,7 kg NO3eq per kg kött och 3,3 8,7 kg NO3eq per kg protein, vilket kan omräknas till en tiondel för PO4 3 eq då 1 kg PO4 3 eq motsvarar ungefär 10 kg NO3eq de låga värdena kom från tjurkalvar från mjölkkor och de höga värdena var från mjölkkorna själva. Samma studie konstaterade även att den totala mängden kväve och fosforutsläpp i Sverige har minskat kraftigt sedan 1995, från närmare 60 kg överskott per hektar till bara strax över noll och därmed har överskottet nästan raderats ut helt och hållet. Försurningspotentialen som konsekvens av nötköttsproduktion beräknades globalt till 135,2 gram SO2eq per kg kött i säljvikt i medelvärde och 139 g i median, samma enhet, av Poore & Nemecek (2018). Enligt Clark & Tilman (2017) med hjälp av våra egna beräkningar så är den globala siffran istället 777,6 gram SO2eq per kg kött i säljvikt. DEFRA och våra egna beräkningar uppskattar siffran för Storbritannien till 471 gram SO2eq per kg kött i säljvikt. Vattenanvändning En svensk kos dricksvattenbehov varierar med åldern. Kalvar dricker 5 m 3 per år och fullvuxna slaktkor dricker 14 m 3 per år. Mjölkkor dricker överlägset mest, de har ett behov av 30 m 3 per ko och år. Mjölkkor har dessutom ett ökat vattenbehov i form av städ och tvätt av stall och anläggningar. Vattenanvändningen per nötkreatur från ett globalt snitt togs fram av FAO (2018) i deras LEAMmodell och då var siffran beräknad till mellan 4 8 liter nötkreatur per 45 kg levande vikt per dygn och liter per dygn för ickemjölkproducerande kor, men uppemot 155 liter för högproducerande kor. Själva kötthanteringsprocessen beräknades kräva 8,75 liter per kg kött (slaktvikt). Den totala färskvattenanvändningen med vattenanvändning för foderproduktion inräknad per kilo nötkött (säljvikt) uppskattas globalt till 1451 liter som medelvärde och 740 i median för rena köttkor och respektive för kött från mjölkkor (Poore & Nemecek, 2018). En annan uppskattning ger den totala vattenanvändningen liter per kilo kött (säljvikt) för brasilianska kor, för nederländska och som globalt snitt (Hoekstra & Chapagain, Globalization of Water: Sharing the Planet s Freshwater Resources, 2008). 56

57 5.2.2 Griskött Svenska grisar lever framförallt i slättlandskap i Götaland, där står 80 procent av boskapen att finna. Den inhemska produktionen har sjunkit markant sedan 80talet och importen av fläskkött spelar en allt större roll då efterfrågan inte sjunker. Grisgårdarnas storlek ökar och antalet företag sjunker, men antalet slakterier ökar och med dem minskar transporterna och konkurrensen ökar (Lannhard Öberg, 2019b). Markanvändning Markanvändningen för fläskkött är enligt Poore & Nemecek betydligt mycket lägre än den är för nötkött. Medelvärdet av markanvändning använt i produktionen av ett kg kött i säljvikt är 17,4 m 2 och medianen är 13,4 m 2. DEFRA beräknar att markanvändningen per ton griskött i Storbritannien uppgår till 7400 m 2 vilket kan räknas om till 7,4 m 2 per kg kött (slaktvikt). Markanvändningen för foderproduktion av griskött uppgår till ca 7 m 2 i Sverige per kg kött (slaktvikt) (Wallman & Cederberg, 2014). För den totala produktionen av griskött så ligger markanvändningen på 4,4 19 m 2 per kg kött (slaktvikt) där ekologiska gårdar står för användningen av mark över 10 m 2 (Wallman & Cederberg, Ekotoxicitet och markanvändning jämförelse mellan olika foderstater för grisar, 2014). Klimatpåverkan Enligt GLEAM så släpper fläskköttproduktionen i Västeuropa ut 50 kg CO2eq per kg protein. För backyard systems (produktion främst ämnad för subsistensjordbruk) är den siffran 27,4 kg CO2eq per kg protein, för blandade system 39,4 kg CO2eq per kg protein och för industriella system 50,3 kg CO2eq per kg protein, vilket är (FAO, 2019e). Poore och Nemecek (2018) beräknar utsläppen av växthusgaser per kg kött i säljvikt att ha medelvärdet 12,3 kg CO2eq och medianen 10,6 kg CO2 globalt. Enligt (Gerber, o.a., 2013) så går 48 procent av de totala utsläppen av växthusgaser relaterade till grisuppfödning att härledas till foderframställning, och ytterligare 27 procent kommer från hanteringen av gödsel från grisarna. DEFRA uppskattar att produktionen av griskött i Storbritannien släpper ut 6,4 kg CO2eq per kg kött (slaktvikt) (Williams, Audsley, & Sandars, 2006). En studie som fokuserade på irländsk köttproduktion Irland är en stor köttexportör inom EU konstaterade att utsläppen där var 3,5 kg CO2eq per kg kött slaktvikt (McAuliffe, Takahashi, Mogensen, Hermansen, & Sage, 2017). För den rent svenska produktionen av griskött så sätter (Cederberg, Sonesson, Henriksson, Sund, & Davis, 2009) mängden CO2eq till 3,4 kg per kg slaktvikt. En metastudie jämförde resultaten från olika studier på danska produktionssystem och konstaterade att utsläppet av växthusgaser är 3,5 4,3 kg CO2eq per kg slaktvikt med medianen 3,6 kg. Eutrofiering och försurningspotential Enligt Poore & Nemecek (2018) så uppskattas övergödningen orsakad av svinuppfödning från ett globalt urval till 76,4 PO4 3 eq per kg säljvikt i snitt och med medianen 53,5 i samma enhet. DEFRA uppskattar den eutrofierande potentialen hos grisköttsproduktion i Storbritannien till 100 kg PO4 3 eq per ton kött i slaktvikt. Enligt (McAuliffe, Takahashi, Mogensen, Hermansen, & Sage, 2017) så var den eutrofierande potentialen hos grisproduktionen på Irland 32,1 gram PO4 3 eq per kg kött slaktvikt och den försurande potentialen till 43,8 g CO2eq per kg kött slaktvikt. Metastudien av (Wallman, Berglund, & Cederberg, 2013) beräknar att svenskt griskött släpper ut 0,24 0,49 kg NO3eq per kg kött (slaktvikt), där det är de ekologiska gårdarna som står för de högre utsläppen. 57

58 Försurningspotentialen som konsekvens av grisköttsproduktion beräknades globalt till 114,8 gram SO2eq per kg kött i säljvikt i medelvärde och 142,7 gram i median, samma enhet, av Poore & Nemecek (2018). Enligt Clark & Tilman (2017) med hjälp av våra egna beräkningar så är den globala siffran istället 460 gram SO2eq per kg kött i säljvikt. DEFRA och våra egna beräkningar uppskattar siffran för Storbritannien till 394 gram SO2 per kg kött i säljvikt. Vattenanvändning Jordbruksverkets rapport om vattenanvändning (Mattsson, o.a., 2018) anger galtar och suggor i Sverige dricker mellan 5 och 6 kubikmeter vatten per år medan varje slaktssvinplats förbrukar 2,4 m 2 per år och producerar i sin tur tre slaktsvin per år, vilket ger 0,6 m 2 per slaktsvin och år (Mattsson, o.a., 2018). På en global skala så uppskattar FAO (LEAM, 2018) vattenanvändningen för svin till att vara 2 3 liter per dygn för kultingar och 11,3 18,9 liter per dygn för fullvuxna slaktsvin. Avelsdjur och diande suggor kan behöva uppemot liter per dygn. I själva köttbehandlingen så krävs det 6,57 liter per kg kött (slaktvikt). Den totala färskvattenanvändningen där vatten till foderproduktionen är inräknad per kilo griskött i säljvikt är i snitt liter i snitt (Poore & Nemecek, 2018) Fjäderfä Begreppet matfågel innefattar olika sorters ätliga fåglar som kalkon och anka, men det är till överhängande del höns och kyckling som avses när man pratar den matfågel som konsumeras i Sverige och i världen. I Sverige står kyckling i vikt för 93 procent av den totala förbrukningen av fjäderfä (Lannhard Öberg, 2019c). Den svenska produktionen av fjäderfä har ökat sedan 1990 men efterfrågan har stigit ännu kraftigare än vad enbart svensk produktion har kunnat tillgodose så den totala konsumtionen bärs till stor del av import, även om majoriteten av produktionen för svensk förbrukning än så länge är svensk (Lannhard Öberg, 2019c). Markanvändning Även här är markanvändning låg jämfört med nötkött. 12,2 m 2 är medelvärdet av markanvändningen per kg kött (slaktvikt), och medianen är 11 m 2 (Poore & Nemecek). Konventionella gårdar kräver 5,6 7,5 m 2 per kg kött (slaktvikt) medan ekologiska kräver 25 m 2 per kg kött (slaktvikt) (Wallman, Berglund, & Cederberg, 2013). Klimatpåverkan Hönsfåglar med sitt ursprung i Danmark beräknas släppa ut motsvarande 2,31 till 3,3 kg CO2eq per kg (slaktvikt), för broilerfåglar, dvs. höns som föds upp enbart för att slaktas och inte lägger några ägg (Ingemann Nielsen, Jørgensen, & Bahrndorff, 2011). Enligt GLEAM (FAO, 2019e) så är den aggregerade siffran för hönsfågelproduktionen i Västeuropa 31 kg CO2eq per kg protein. För backyard systems är den siffran 13,9 kg CO2eq per kg protein, för de höns som uppföds som ägghöns i första hand men som också slaktas så är den siffran 23,3 kg CO2eq per kg protein och för rena slaktfåglar, broilers, är det 31,4 kg CO2eq per kg protein. Hönsfåglar uppfödda i Sverige har beräknats släppa ut 1,9 kg CO2eq per kg kött (slaktvikt) (Cederberg, Sonesson, Henriksson, Sund, & Davis, 2009). Enlig FAO (Gerber, o.a., 2013) så kommer 57 procent av växthusgaserna som hönsuppfödning släpper ut från foderframställning. Det är alltså mer än tio procentenheter högre än motsvarande siffra för svin och nötkreatur. 58

59 Eutrofiering och försurningspotential Enligt Poore & Nemecek (2018) så uppskattas övergödningen orsakad av fågeluppfödning från ett globalt urval till 48,7 PO4 3 eq per kg kött i säljvikt i snitt och med medianen 34,5 i samma enhet. Enligt metastudien (Wallman, Berglund, & Cederberg, 2013) så var utsläppen av NO3eq per kg kött (slaktvikt) 0,20 0,24 för konventionella gårdar och 0,49 för ekologiska sådana. Försurningspotentialen som konsekvens av fjäderfäproduktion beräknades globalt till 64,7 gram SO2eq per kg kött i säljvikt i medelvärde och 102,4 g i median, samma enhet, av Poore & Nemecek (2018). Enligt Clark & Tilman (2017) med hjälp av våra egna beräkningar så är den globala siffran istället 213,3 gram SO2eq per kg kött i säljvikt. DEFRA och våra egna beräkningar uppskattar siffran för Storbritannien till 173,4 g SO2eq per kg kött i säljvikt. Vattenanvändning Enligt Jordbruksverket så förbrukar slaktkycklingar och värphöns ungefär 0,05 kubikmeter vatten per år, och det är både dricksvatten och övrig vattenanvändning inräknat (Mattsson, o.a., 2018). Enligt FAO (LEAM, 2018) så kräver fullvuxna hönsfåglar för slakt mellan 0,345 och 0,770 liter per fågel per dygn, med mängden ökande efter ålder och miljöns temperatur. Själva hantering av köttet förbrukar 2,43 liter på kg kött (slaktvikt). Den totala färskvattenanvändningen med foderproduktionen inräknad per kilo fjäderfäkött i säljvikt är i snitt 660 liter (Poore & Nemecek, 2018). Nedan kan en sammanställande tabell för de olika påverkansfaktorerna för olika de köttslagen skådas (Tabell ). 59

60 Tabell I tabellen så räknas slaktvikt till säljvikt med konverteringstalet 0,88 för kyckling, 0,78 för gris och 0,7 för nöt. För mängden protein per kg säljvikt används 20 % för samtliga, och för antalet kalorier per kg säljvikt används 2370 kyckling, 2710 för gris, och 2880 för nöt. kg CO2 eq per kg g PO4 3 eq per kg SO2eq per kg Markanvänd ning, m 2 per kg Vattena nvändni ng, liter per kg Nöt Ursprung och referens Griskött 16,36 27,6 Europa (GLEAM) 4,9 9,03 27,58 128,76 Sydamerika (GLEAM) 5,7 18,64 86,76 Globalt (GLEAM) 4,48 33,3 99,5 11,2 64,8 19, , ,7 38,6 320,7 365,3 225, ,9 135, , ,4 326,2 24,3 61, Globalt (Poore & Nemecek, 2018) Storbritannien (DEFRA) Globalt (Clark & Tilman, 2017) Sverige (Cederberg o.a., 2009) Irland (Wallman o.a., 2013) Brasilien (Wallman, o.a., 2013) EU27 (Wallman, o.a., 2013) Globalt (Poore & Nemecek, 2018) Storbritannien (DEFRA) Sverige (Wallman, o.a., 2013) Globalt (Poore & Nemecek, 2018) Globalt (Clark & Tilman) Storbritannien (DEFRA) Globalt (Poore & Nemecek, 2018) Sverige (Wallman, o.a., 2013) Brasilien (Wallman, o.a., 2013) Globalt (Poore & Nemecek, 2018) 10,6 12,3 4,48 4,48 5,5 53,5 76,4 128,2 56,15 30,7 62,8 43,8 114,8 142, ,4 17,4 9,61 6, Ursprung och referens Västeuropa (GLEAM) Storbritannien (DEFRA) Irland (McAuliffe, o.a., 2017) Globalt (Poore & Nemecek, 2018) Sverige (Cederberg, o.a., 2009) Sverige (Wallman, o.a., 2013) Globalt (Poore & Nemecek, 2018) Storbritannien (DEFRA) Irland (McAuliffe, o.a., 2017) Sverige (Wallman, o.a., 2013) Irland (McAuliffe, o.a., 2017) Globalt (Poore & Nemecek, 2018) Globalt (Clark & Tilman) Globalt (Poore & Nemecek, 2018) Storbritannien (DEFRA) Sverige (Wallman, o.a., 2013) Globalt (Poore & Nemecek, 2018) Kyckling 2,63 3,75 2,78 6,28 2,16 34,5 48,7 22,7 27,3 64,7 102,4 213,3 173, ,2 6,36 8,5 660 Ursprung och referens Danmark (Ingemann Nielsen, o.a., 2011) Globalt (GLEAM) Sverige (Cederberg, o.a., 2009) Globalt (Poore & Nemecek, 2018) Sverige (Wallman, o.a., 2013) Globalt (Poore & Nemecek, 2018) Globalt (Clark & Tilman) Storbritanni en (DEFRA) Globalt (Poore & Nemecek, 2018) Sverige (Wallman, o.a., 2013) Globalt (Poore & Nemecek, 2018) 60

61 De slutgiltiga värdena togs fram genom att beräkna snittet mellan svenska och utländska siffror för varje kategori, där utländska siffror är snittet av globala siffror och siffror för enskilda länder. Snittet mellan utländska och svenska siffror är sedan beräknat proportionellt med hänsyn till hur stor importerade varor är av förbrukningen. Siffrorna för vattenförbrukning är beräknade delvis från globala siffror från FAO och från svenska jordbruksverkets rapporter, där vattenåtgången per år per djur har omräknats med hjälp av genomsnittlig vikt vid slakt, ålder vid slakt samt tidigare angivna siffror för förhållandet mellan levande vikt, slaktvikt och säljvikt. 5.3 Fisk, kräft och blötdjur I Sverige har konsumtion av fisk och skaldjur per capita varit betydligt högre än den motsvarande globala konsumtionen. Dock har utvecklingen av svenskarnas konsumtion, i förhållande till den globala konsumtionen haft en liknande trend historiskt granskat (Figur 5.3.1) (Ritchie & Roser, 2017). Enligt tidigare (avs ) representerar de tio mest konsumerade fisk och skaldjurssorterna 88 procent av den totala konsumtionen, där lax och torsk utgör ungefär 50 procent av totalen. Vilket ursprung dessa fisk och skaldjur sedan har, är av betydelse vid undersökning av deras påverkan på ekosystemtjänster. Av den totala konsumtionen av sjömat i Sverige år 2015, utgjorde nästan 75 procent importerad sjömat, cirka 20 procent kom från svenskt fiske, och 10 procent utgjordes av svenskt vattenbruk. Vidare stod vildfångad fisk och skaldjur för ungefär 60 procent av svenskarnas konsumtion av sjömat, medan odlad sjömat representerade omkring 40 procent. Utifrån den statistiken har i sin tur 20 procent av vildfångad fisk och skaldjur produceras i Sverige, respektive 40 procentenheter produceras utomlands. För odlad sjömat bör siffran 10 procent motsvaras av livsmedel odlade i Sverige, och 30 procent av livsmedel odlade utomlands (Figur 5.3.2). Ytterligare relevant information att ta i beaktning vid analys av fisk och skaldjurs påverkan på ekosystemtjänster, är dess certifiering. Certifiering av fisk och skaldjur hjälper konsumenten att välja hållbara alternativ. Tillskillnad från icke certifierad sjömat tar certifieringsföretag ansvar för att exempelvis stoppa utarmning av fiskebestånd och minska utsläpp från odlingar. Av den totala svenska sjömatskonsumtionen var cirka 25 procent certifierade av antingen Marine Stewardship Council (MSC) eller Aquaculture Stewardship Council (ASC) (Friederike & Bergman, 2017; WWF, 2019b). 61

62 Figur Årlig konsumtion av fisk och skaldjur per person och år angivet i kg hel fisk för Sverige samt Globalt. Odlad (inhemskt) 10% Odlad (utomlands) 30% Vildfångad (utomlands) 40% Vildfångad (inhemskt) 20% Figur Ursprung av konsumerad sjömat i Sverige 2015 angivet i procentenheter. Statistiken angiven i Figur är av intresse, ty olika länder har olika regler och ambitioner gällande fiske samt kultivering av fisk och skaldjur. Att med säkerhet identifiera vilket ursprungsland respektive fisk och skaldjurssort som svenskar konsumerar härstammar ifrån är svårt. Detta beror bland annat på brist i statistik eller på grund av att livsmedel som importeras till Sverige från ett ursprungsland utanför EU, via ett avsändningsland inom EU, redovisas härstamma från senaste avsändningsland och inte ursprungslandet. Dock går det att klargöra i generella drag var majoriteten av en specifik fisk eller skaldjurssort ursprungligen producerats. Vidare måste avgränsningar göras för att undvika att informationen blir för omfattande och överflödig. Således kommer granskning göras av de tio mest konsumerade fisk eller skaldjurssorter av svenskar år Därefter kommer en avgränsning med hänsyn till ursprungsland att göras, där det produktionsland eller de produktionsländer som omfattar 62

63 störst del av fisk eller skaldjursortens ursprung kommer att analyseras. Vidare kommer påverkade ekosystem och ekosystemtjänster att identifieras och slutligen påverkan analyseras (Friederike & Bergman, 2017) Lax Baserat på statistiken som presenterats tidigare konsumerades i Sverige år 2015, lite mer än ton lax. Viktigaste exportländer av lax till Sverige var Norge, Tyskland, och Danmark, där ton lax var importerad från Norge. Detta motsvarar ungefär 70 procent av den lax som konsumerades i Sverige samma år, vilket i sin tur representerar cirka 24 procent av den sjömat som konsumerades av svenskar. Ty omfattningen av Norges export kommer följaktligen kommer följaktligen enbart Norges produktion av lax att granskas vidare. I huvudsak är det odlad lax som utgör volymen importerad lax från Norge (Friederike & Bergman, 2017). Odling av lax har förekommit i Norge sedan början av Sedan dess har kultiveringen blivit mer intensiv och utvecklats till en mångmiljardindustri som år 2017 genererade mer än ton lax (Statistisk sentralbyrå, 2018). 20 år tidigare, det vill säga år 1997, var den totala produktionen av odlad lax i Norge ungefär ton (FAO, 2006). Själva odlingen av lax sker i öppna marina burar, vilka varierar till storlek mellan till m 3. Dessa burar är sedan placerade längs Norges kust, i djupa fjordar, förhållandevis nära land. Detta geografiska läge är gynnsamt för odlingarna, ty det transporterar och späder ut biologiskt avfall. Processen för laxodling sker även utanför dessa odlingar. Initialt produceras och befruktas laxägg i sötvattensstationer på land. Därefter förflyttas laxarna efter drygt ett år till de marina burarna där de föds upp på en speciell typ av föda under ett till två års tid tills de nått eftersträvad storlek (FAO, 2005). Eutrofiering Enligt European Commision DG ENV (ECDE) är ett av de allvarligaste hoten från fiskodlingar dess bidrag till eutrofiering (European Commission DG ENV, 2010). Samma källa påstår dock att graden av fiskodlingarnas bidrag till eutrofiering är korrelerad till vilken typ av habitat som odlingarna är placerade i. I Norge tycks konsekvenserna av eutrofiering relaterade till fiskodlingarna vara förhållandevis milda, vilket förklaras av att utsläppen från fiskodlingarna späds ut av vattnet som rinner via fjordarna ut i Atlanten (Aure & Stigbrandt, 1990). Trots denna förklaring antogs utsläpp av näring från fiskodling i norska fjordar ligga bakom giftiga algblomningar, vilka ett år dödade 750 ton lax och regnbåge (Folke, Kautsky, & Troell, 1997). Fiskföda En essentiell del vid kultivering av lax är fiskfödan. Som ett av världens ledande länder av produktion av lax är Norge i stort behov av föda till laxodlingarna (FAO, 2018b). Fram till 1985 var Norge självförsörjande av fiskföda för kultivering av sjömat och kunde då även exportera fiskföda till andra länder. Efter 1985 skedde ett skifte där Norge blev allt mer beroende av import av fiskföda samtidigt som Norges export av samma livsmedel minskade (Deutsch, o.a., 2007). Sedan dess har Island, Danmark, Chile, och Peru varit de dominerande exportländerna av fiskföda till Norge. År 2017 var den totala importen av fiskföda till Norge ungefär ton. Fortfarande var Island, Danmark, och Peru de dominerande exportländer samt Färöarna som ersatt Chile (FAO, 2018b). Hur denna indirekta konsumtion av fiskföda påverkar ekosystemtjänster råder det osäkerhet kring enligt Deutsch. På grund av brist på data har Deutsch i sin rapport svårt att avgöra exempelvis vilka förändringar som påverkat vilka fiskebestånd. Dock kan Deutsch konstatera att det 63

64 geografiska avståndet mellan Norge och länder som Chile och Peru bidrar till att producenter, respektive konsumenter, nonchalerar eventuella konsekvenser från produktionen av fiskföda (Deutsch, o.a., 2007). Ett sådant beteende hos producenter och konsumenter kan medverka till utarmning av fiskebestånd i platser som Chile och Peru. Detta motiverar de genom att förklara att norska laxproducenter kommer att eftersträva att möta efterfrågan hos konsumenter, oavsett fiskfödans ursprung. Därav skulle producenterna i länder som Chile och Peru fiska de bestånd som finns tillgängliga förutsatt att de möter efterfrågan från norska producenter (Deutsch, o.a., 2007). Många av de fiskarter som använts för fiskeföda har genomgått kollapser. Detta kan förklaras av väderfenomenet El Niño, ett väderfenomen som förändrar klimatförhållandena utanför Sydamerikas kust. Samtidigt resonerar Deutsch att överfiske kan ytterligare påverkat kollapserna samt fiskebeståndens återhämtning efter El Niño. Deutsch förklarar vidare att överfiske leder till stress och sårbarhet hos den berörda arten. Skulle fiskarter längre ner i de trofiska nivåerna utsättas för överfiske, skulle det kunna påverka fiskarter högre upp i de trofiska nivåerna, trots att dessa inte fiskas. Konsekvenser av överfiske skulle således kunna leda till minskad biologisk mångfald samt förlust av habitat (Deutsch, o.a., 2007). Transport Eftersom laxodlingen som enligt tidigare är beroende av fiskföda från länder utifrån, kan det vara av relevans att undersöka transportens påverkan på ekosystemtjänster, från fiskföda till odlad lax i livsmedelsbutiken. Att göra denna uppskattning är komplex och kräver grova avgränsningar för att ge en generell bild. I en rapport framtagen av Skontorp Hognes representerar transport relaterad till laxodling, inklusive transport av fiskföda, sammanlagt 13 procent av koldioxidavtrycket (utsläpp av växthusgaser konverterade till koldioxidekvivalenter) från den totala laxproduktionen. Detta skulle enligt rapporten motsvara 0,3367 kg CO2eq per kg ätbar lax. Samma rapport konstaterar att fiskföda från sydamerikanska länder har en försumbar påverkan på utsläpp av växthusgaser. Detta motiverar rapporten genom att påpeka energieffektiviteten hos sydamerikanska producenter och deras höga avkastning vid omvandling av fisk till fiskföda i jämförelse med europeiska producenter. Rapporten fokuserar emellertid endast på koldioxidekvivalenter (Skontorp Hognes, Sund, & Ziegler, 2011). Andra effekter av transporten som kan ha en påverkan på ekosystemtjänster kan fortfarande förekomma. Exempel på övriga effekter av kontinentala transporter diskuteras i avsnitt Parasiter & övriga effekter Asche skriver i sin rapport att ett av de allvarligaste hoten från norsk laxodling är spridningen av laxlusen Lepeoptheirus salmonis (Asche, G. Guttormsen, & Tveterås, 2008). Parasiterna påverkar laxodlingen genom att reducera laxarnas storlek och kvalitet, vilket i en rapport från Statistisk sentralbyrå (SSB) motsvarat kostnader på omkring miljoner norska kronor (Statistics Norway, 2008). Förutom påverkan på den odlade laxen finns ett hot mot de vilda laxbestånden. Enligt en vetenskaplig studie framtagen av Norsk institut for naturforskning finns en koppling mellan laxodlingarna och populationsökningen av laxlusen. Vidare förklarar rapporten att laxlusen haft en negativ effekt på de vilda laxpopulationerna i områden där intensiv laxodling förekommer. Samma studie har visat att de vilda laxbestånden, i områden nära intensiva laxodlingar, varit procent lägre än normalt (Thorstad & Finstad, 2018). Ytterligare effekter av norska laxodlingar, vilka inte kommer diskuteras vidare men bör nämnas, är utsläpp av kemikalier samt rymning av odlade laxar till vilda bestånd (Statistics Norway, 2008). 64

65 Sammanfattningsvis, bedömer Hognes i sin rapport att koldioxidavtrycket från norska laxodlingar år 2010 motsvarade 2,59 kg CO2eq per kg livsmedelsvara lax (Skontorp Hognes, Sund, & Ziegler, 2011). Enligt rapporten från Poore och Nemecek (2018) bidrar fiskodlingar till utsläpp av mellan 7,9 till 13,6 kg CO2eq per kg livsmedelsvara lax. Medelvärdet av denna data skulle generera en siffra motsvarande 8,03 kg CO2eq per kg livsmedelsvara lax. Genom att granska statistik från SCB:s rapport kan en uppskattning över hur stor del av den levande vikten som utgörs av konsumtionsvikt göras (SCB, 2016). De totala utsläppen av koldioxidekvivalenter kopplade till svensk konsumtion av lax år 2015 kan estimeras till mellan ton CO2eq till ton CO2eq (SCB, 2016). Vidare kan även utsläpp med försurningspotential och eutrofieringspotential, vattenanvändning från fiskodlingar uppskattas med hjälp av Poore och Nemeceks rapport. De totala utsläppen med försurningspotential och eutrofieringspotential uppskattades till 65,9 gram SO 2eq per kg livsmedelsvara lax, respektive 235,1 g PO 4 3 eq per kg livsmedelsvara lax. Vattenanvändning uppskattades till liter per kg livsmedelsvara lax (Poore & Nemecek, 2018) Torsk Torsken är en av de dominerande fisksorterna i svensk sjömatskonsumtion. Totalt konsumerades i Sverige år ton filé torsk, vilket gör torsken till den näst mest konsumerade fisk eller skaldjurssorten i Sverige. Av denna volym var cirka 25 procent inhemskt producerad och 75 procent importerade, där Norge, Danmark, och Kina var de största exportländerna av torsk till Sverige. Vidare var i princip all torsk som konsumerades i Sverige vildfångad och ungefär 37 procent av den torsk som konsumerades i Sverige var MSCcertifierad (Ziegler & Bergman, 2017). Utifrån den statistik som framgår i Ziegler och Bergmans rapport, samt med data från European Market Observatory for Fisheries and Aquaculture Products, EUMOFA, kan en uppskattning över torskens ursprung och volymkvantitet göras för år Omkring ton torskfilé var från inhemsk produktion, medan cirka 2000 ton importerats från Kina, och ton importerats från Danmark. Det största exportlandet till Sverige med avseende på exporterad torsk, var Norge som för år 2015 exporterat över ton till Sverige. Dock, liksom fallet med importerad lax, konsumeras inte all denna torsk i Sverige. Sammanfattningsvis kan konsumerad torsk importerad från Norge uppskattas vara över ton (Ziegler & Bergman, 2017; EUMOFA, 2019a). Vidare kan fångstområde för torsk år 2015 likväl identifieras. Den totala fångstvolymen av svenskfångad torsk var ton (levande vikt). Av denna utgjorde ton torsk fångad i Östersjön och Öresund, 608 ton torsk fångad i Skagerak och Kattegatt, samt 415 ton torsk fångad i Nordsjön (Havs och vattenmyndigheten, 2016). Samma år fiskade Norge sammanlagt cirka ton torsk, där majoriteten av torsken fiskats utanför Norges kust samt från Barents hav (Fishsource, 2018a; Statistics Norway, 2016). Danmark genererade sin fångst av torsk från i synnerhet Skagerak, Nordsjön, och Östersjön, vilket totalt blev mer än ton (levande fisk) (Udenrigsministeriet, 2019). Gällande Kina och identifiering av ursprung av kinesisk torsk hittades ingen statistik. Dock uppger en källa att majoriteten av den kinesiska torsken fiskas från områden i Atlanten, samt Still havet (Clarke, 2009). Utifrån presenterad statistik går det att sammanfattningsvis konstatera att en överhängande majoritet av den torsk som konsumerades i Sverige år 2015 har sitt ursprung från kustområdena utanför Sverige, Norge, och Danmark. Därav kommer fokus på effekterna av fisket i dessa områden att undersökas (Ziegler & Bergman, 2017). 65

66 Överfiske Enligt Limén och Sjöstrands rapport är ett av de största problemen kopplade till konsumtion av torsk överfisket av torsk (Limén & Sjöstrand, 2009). Under en tidsperiod sjönk beståndet av torsk i Östersjön från cirka tre miljarder år 1980 till omkring en halv miljard år Enligt Alheit o.a (2005) ska regimskiftet av torskbeståndet i Nordsjön samt Östersjön varit en följd av en kombination av faktorer. Framförallt ska detta regimskifte berott av förändringar i den Nordatlantiska oscillationen, ett klimatfenomen som har en dominant påverkan på klimatet i Norden. Ytterligare förklarar Alheit o.a att även överfisket under denna tidsperioden har bidragit till det minskade torskbeståndet. Vidare ska även det fortsatta överfisket av torsk varit en förklaring till att nivåerna legat kvar på en relativt låg nivå (Alheit, o.a., 2005). Således har fortsatt konsumtion av torsk från dessa havsområden haft en negativ påverkan på torskens återhämtningsförmåga (Limén & Sjöstrand, 2009). Eftersom torsken är en toppredator har arten en direkt påverkan på arter längre ner i näringskedjan och vidare på ekosystem. Främst innebär överfisket förändringar i den biologiska mångfalden i de utsatta havsområdena. Ett exempel av förändringen i biologisk mångfald i samband med att torskbeståndet sjönk 1980, var att torskens primärföda, skarpsill, ökade till antal. Vidare bidrog ökningen av skarpsill till att antalet djurplankton, skarpsillens föda, minskade vilket i sin tur bidrog till en ökad mängd växtplankton. Växtplankton i sin tur bidrar till övergödning. Övergödningen i sig har sedan fortsatta effekter på torskbeståndet och andra ekosystemtjänster vilka nämnts tidigare i rapporten (Limén & Sjöstrand, 2009). Att göra en uppskattning av torskbeståndet i havsområden som Östersjön för att uppskatta omfattningen från överfisket av torsk är dock komplicerat. Utifrån en rapport som tagit fram av Sveriges lantbruksuniversitet tillsammans med Havs och vattenmyndigheten kan underlag fås för att göra en uppskattning. I rapporten estimeras den årliga totala fångsten av torsk från Östersjön, Nordsjön, Skagerrak, samt Kattegatt. Samma rapport redovisar hur den totala fångsten av torsk minskat i samtliga havsområden signifikant historiskt (Havs och vattenmyndigheten, 2018). Trots att data i rapporten endast visar själva fångsten av torsk i de nämnda havsområdena ger denna data en indikation på hur torskbeståndet ser ut (Figur ; Figur ; Figur ). Det ska nämnas att det finns flera faktorer som kan haft inflytande på utvecklingen sedan Effektivare fiskemetoder, fiskekvoter för olika länder, varierande fisketryck med mera är exempel på påverkande faktorer. Dock, enligt tidigare källor, har även överfisket varit en bidragande orsak till det minskade torskbeståndet i Östersjön, Nordsjön, samt i Skagerrak (Alheit, o.a., 2005). Figur Landningar av torsk angivet i ton per fångstnation mellan i Östersjön, västra beståndet. Figuren är tagen från rapporten producerad av Sveriges lantbruksuniversitet tillsammans med Havs och vattenmyndigheten (Havs och vattenmyndigheten, 2018). 66

67 Figur Landningar av torsk angivet i ton per fångstnation mellan i Östersjön, östra beståndet. Figuren är tagen från rapporten producerad av Sveriges lantbruksuniversitet tillsammans med Havs och vattenmyndigheten (Havs och vattenmyndigheten, 2018). Figur Landningar av torsk angivet i ton per fångstnation mellan i Nordsjön, samt Skagerrak. Figuren är tagen från rapporten producerad av Sveriges lantbruksuniversitet tillsammans med Havs och vattenmyndigheten (Havs och vattenmyndigheten, 2018). Övriga effekter Utöver effekterna från överfisket kan ytterligare påverkan från fisket av vildfångad torsk förekomma. Bland annat utnyttjas ett flertal olika fiskemetoder vid fiske av torsk. I exempelvis Nordsjön används bottentrålar, samt bomtrålar vilka det i avsnitt diskuterats eventuella konsekvenser av. I samband med kommersiellt viltfiske förekommer även utsläpp av växthusgaser. Utifrån en rapport framtagen av Greer o.a (2018), vilken jämför två olika data på utsläpp av koldioxidekvivalenter kopplat till fiske, går det att estimera utsläpp av koldioxidekvivalenter kopplat till fisket av torsk. Data från rapporten estimerar att europeiskt fiske släpper ut 1,1 kg CO2eq per kg fångst, respektive 1,5 kg CO2eq per kg fångst. Detta skulle generera ett medelvärde på 1,3 kg CO2eq/kg fångst. Med samma uträkningsmetod som användes vid estimering av utsläpp av koldioxidekvivalenter kopplade till konsumtion av lax, kan estimering för torsk genomföras. De totala utsläppen av koldioxidekvivalenter kopplade till svensk konsumtion av torsk år 2015 kan estimeras till mellan ton CO2eq till ton CO2eq (Greer, o.a., 2018; SCB, 2016) Sill/Strömming Sill, eller strömming som det även kallas, är den tredje mest konsumerade fisk eller skaldjurssorten i Sverige. Totalt konsumerades ton sill i Sverige år 2015 där i stort sett all sill var inhemskt producerad. Vidare så var all sill vildfångad och mer än hälften av denna 67

68 sill var MSCcertifierad (Ziegler & Bergman, 2017). Sammanlagt fiskades ton (levande vikt) sill i Sverige 2015, varav cirka ton fiskades ur Nordsjön, ton ur Skagerrak och Kattegatt, samt ton ur Östersjön och Öresund (Havs och vattenmyndigheten, 2016). Eftersom majoriteten av den sill som konsumeras är MSCcertifierad förutsätts, enligt MSC:s egna uppgifter, att denna sill är hållbart fångad och således inte har betydande konsekvenser på ekosystemtjänster (MSC, 2019). Fokus kommer att riktas mot att försöka identifiera potentiella effekter på ekosystemtjänster från fiske av sill som inte är MSCcertifierad. Allmänna effekter på ekosystemtjänster Generellt har landningarna av sill, vilket är den volym fisk som kommer in till land, från de länder som fiskar sill i de ovannämnda havsområdena legat på en stabil nivå (Figur ; Figur ; Figur ). För vissa havsområden har landningarna fisk minskat sedan 1980, medan respektive data ökat för andra havsområden (Havs och vattenmyndigheten, 2018). Trots att landningarna av sill inte är direkt korrelerade till mängden sill i havsområden kan siffrorna ge en indikation på omfattningen av sillbeståndet. Något särskilt hot mot mängden sill tycks därför inte föreligga. Dock har en minskad medelvikt av sill påträffats i områden med högre sillbestånd, vilket antas bero på ökad konkurrens inom beståndet i samband med att torskbestånd minskat. Detta kan ha konsekvenser på arter som lever på sill. Exempelvis har sjöfågeln sillgrissla minskat i vikt och blivit magrare i samband med att beståndet av skarpsill ökade. Detta berodde, liksom fallet med sillen, på att beståndet av skarpsill ökade och vidare konkurrensen mellan artena. Således minskade deras medelvikt och även vikten av den sillgrissla som levde på skarpsillen. På detta vis kan även sillbeståndet påverka andra arter och vidare förändringar i den biologisk mångfalden och habitat (Havs och vattenmyndigheten, 2018; Nykvist, 2007). Slutligen kan en estimering av utsläpp av koldioxidekvivalenter kopplade till konsumtion av sill göras med tidigare uträkningsmetod. De totala utsläppen av koldioxidekvivalenter kopplade till svensk konsumtion av sill år 2015 kan estimeras till mellan ton CO2eq till ton CO2eq (Greer, o.a., 2018; SCB, 2016). Figur Landningar av sill angivet i ton per fångstnation mellan i centrala Östersjön. Figuren är tagen från rapporten producerad av Sveriges lantbruksuniversitet tillsammans med Havs och vattenmyndigheten (Havs och vattenmyndigheten, 2018). 68

69 Figur Landningar av sill angivet i ton per fångstnation mellan i Skagerrak, Kattegatt, samt sydvästra Östersjön. Figuren är tagen från rapporten producerad av Sveriges lantbruksuniversitet tillsammans med Havs och vattenmyndigheten (Havs och vattenmyndigheten, 2018). Figur Landningar av sill angivet i ton per fångstnation mellan i Nordsjön, Skagerrak, samt Kattegatt. Figuren är tagen från rapporten producerad av Sveriges lantbruksuniversitet tillsammans med Havs och vattenmyndigheten (Havs och vattenmyndigheten, 2018) Makrill Makrill var den fisksort som det i Sverige konsumerades fjärde mest av med avseende på konsumtion av sjömat. Trots placeringen var konsumtionen betydligt mindre än de tre dominerande fisksorterna, lax, torsk, och sill, vilka tillsammans utgjorde över 60 procent av konsumerad sjömat i Sverige. Konsumtionen av makrill i Sverige var ton år Av denna makrill var ungefär en tredjedel inhemskt producerad, respektive två tredjedelar importerad. Vidare visar Ziegler och Bergmans rapport att samtlig makrill var vildfångad och ej MSCcertifierad (Ziegler & Bergman, 2017). För samma år fångades det i Sverige drygt ton makrill (levande vikt), varav fiskades ur Nordsjön (Havs och vattenmyndigheten, 2016). Volymen makrill importerad från Norge var drygt ton och utgjorde klar majoritet av importerad makrill (European Market Observatory for Fisheries and Aquaculture Products, 2019). Sammanlagt fiskades lite mer än ton makrill i Norge, där framförallt makrill från norska havet, Nordsjön, och Skagerrak fiskades (Fishsource, 2019a). Sedan slutet av 1980 har landningarna av makrill från Nordostatlanten för Sverige samt för övriga länder varit stabila för att under de senaste fem åren ökat något (Figur ) (Havsoch vattenmyndigheten, 2018). År 2016 var den totala mängd landningar av makrill från 69

70 samtliga länder i Nordostatlanten 1,1 miljoner ton. Utifrån Greers rapport (2018) går det liksom tidigare att göra en uppskattning över utsläppen från det vildfångade fisket av makrill. Slutligen kan en estimering av utsläpp av koldioxidekvivalenter kopplade till konsumtion av makrill göras med tidigare uträkningsmetod. De totala utsläppen av koldioxidekvivalenter kopplade till svensk konsumtion av makrill år 2015 kan estimeras till mellan ton CO2eq och ton CO2eq (Greer, o.a., 2018; SCB, 2016). Figur Landningar av makrill angivet i ton per fångstnation mellan i Nordostatlanten. Figuren är tagen från rapporten producerad av Sveriges lantbruksuniversitet tillsammans med Havs och vattenmyndigheten (Havs och vattenmyndigheten, 2018) Gråsej Liksom makrill konsumerades betydligt mindre gråsej i jämförelse med de tre dominerande fiskarterna av svensk konsumtion av sjömat. För år 2015 konsumerades i Sverige totalt ton gråsej. Denna gråsej var vildfångad, var till omfattande del inte certifierad, och kom delvis från inhemsk produktion men var i synnerhet importerad från Norge samt Danmark (Ziegler & Bergman, 2017). Omkring ton gråsej fångades i Sverige, varav 900 ton fångades från Nordsjön (Havs och vattenmyndigheten, 2016). Samma år, 2015, importerades runt ton gråsej från Norge, samt ton gråsej från Danmark vilka fiskades bland annat från Östersjön, Nordsjön, och Skagerrak (Fishsource, 2019b). Totala mätningar på landningar av gråsej tyder på att bestånden av gråsej minskat sedan den senaste noteringen 1987, samtidigt som utvecklingen av beståndet varit stabilt sedan 1990 (Figur ). År 2016 var de totala landningarna av gråsej omkring ton. Slutligen kan en estimering av utsläpp av CO2eq kopplade till konsumtion av gråsej göras med tidigare uträkningsmetod. De totala utsläppen av koldioxidekvivalenter kopplade till svensk konsumtion av gråsej år 2015 kan estimeras till mellan ton CO2eq till ton CO2eq (Greer, o.a., 2018; SCB, 2016). 70

71 Figur Landningar av gråsej angivet i ton per fångstnation mellan i Nordsjön, Skagerrak, samt Kattegatt. Figuren är tagen från rapporten producerad av Sveriges lantbruksuniversitet tillsammans med Havs och vattenmyndigheten (Havs och vattenmyndigheten, 2018) Nordhavsräka Nordhavsräkan hamnar på sjätte plats i avseende till volym konsumerad sjömat i Sverige. Nästan ton nordhavsräka konsumerades i Sverige 2015, där betydande del importerats. Enligt Ziegler och Bergmans rapport var de största exportländer av nordhavsräka till Sverige, Danmark, Norge, och Bulgarien (Ziegler & Bergman, 2017). Statistik från EUMOFA visar att importvolymen från respektive land till Sverige var ton Nordhavsräka från Danmark, ton från Norge, och 600 ton från Bulgarien (EUMOFA, 2019a; EUMOFA, 2019b). Att importvolymen är betydligt större en konsumtionsvolym har diskuterats tidigare i rapporten, något som komplicerar identifiering av fisk eller skaldjurssortens ursprung. Dock, eftersom importen från Danmark utgör klar majoritet av nordhavsräka till Sverige, bör majoriteten av nordhavsräkan konsumerad i Sverige ha sitt ursprung från Danmark som till stor del fångar sin nordhavsräka ur Skagerrak (Fishsource, 2019c). Av denna volym var samtlig vildfångad och majoriteten MSCcertifierad (Ziegler & Bergman, 2017). De totala landningarna av nordhavsräkan, fiskad i Nordsjön, Skagerrak, och Kattegatt, har ökat sedan 1970, för att under de senaste 25 åren befunnit sig på en stabil nivå (Figur ). Slutligen kan en estimering av utsläpp av koldioxidekvivalenter kopplade till konsumtion av nordhavsräka göras med tidigare uträkningsmetod. De totala utsläppen av koldioxidekvivalenter kopplade till svensk konsumtion av nordhavsräka år 2015 kan estimeras till mellan ton CO2eq till ton CO2eq (Greer, o.a., 2018; SCB, 2016). 71

72 Figur Landningar av nordhavsräka angivet i ton per fångstnation mellan i Nordsjön, Skagerrak, samt Kattegatt. Figuren är tagen från rapporten producerad av Sveriges lantbruksuniversitet tillsammans med Havs och vattenmyndigheten (Havs och vattenmyndigheten, 2018) Alaska pollock Alaska pollock tillhör en av de mindre konsumerade fisksorterna i Sverige Totalt konsumerades ungefär ton alaska pollock i Sverige 2015, varav samtlig var vildfångad och hade importerats. De viktigaste exportländerna av denna fisksort till Sverige var Kina, Ryssland, Tyskland, samt USA, vilka tillsammans exporterat omkring ton alaska pollock till Sverige. Dessa bestånd fiskades bland annat från Berings hav, Ochotska havet, Alaskagolfen (Fishsource, 2019d; FAO, 2007). Vidare var ungefär två tredjedelar av den alaska pollock som konsumerades i Sverige MSCcertifierad (Ziegler & Bergman, 2017). Beståndet av alaska pollock i de ovannämnda havsområdena har varierat historiskt. I Berings hav har beståndet av alaska pollock ökat sedan den historiska lägsta nivån som nåddes år Estimeringar för 2018 av beståndet alaska pollock i Berings hav estimerades till 3,5 miljoner ton, vilket var betydligt högre än den nivå, 2,3 miljoner ton, som krävdes för att behålla en hållbar maximal avkastning av fisken (Fishsource, 2019e). I Ochotska havet har beståndet av alaska pollock legat över dess eftersträvade referensnivå sedan År 2017 gjordes en värdering av beståndet lekmogen alaska pollock från 2016, vilket estimerades till omkring 6,0 miljoner ton. Denna estimering var 1,0 miljoner ton över referensvärdet på 5,0 miljoner ton för samma år (Fishsource, 2018b). Vidare har beståndet av alaska pollock i Alaskagolfen varierat kraftigt historiskt, med perioder av låga underskott. Trots att överfiske av alaska pollock inte förekommer i Alaskagolfen har beståndet legat under den eftersträvade referensnivån. Samtidigt har antalet lekmogen alaska pollock minskat sedan 2013 för att år 2015 vara 16 procent lägre än den eftersträvade referenspunkten som krävs för hållbart maximal avkastning (Fishsource, 2019f). Slutligen kan en estimering av utsläpp av koldioxidekvivalenter kopplade till konsumtion av alaska pollock göras med tidigare uträkningsmetod. De totala utsläppen av koldioxidekvivalenter kopplade till svensk konsumtion av alaska pollock år 2015 kan estimeras till omkring ton CO2eq (Greer, o.a., 2018). Eftersom alaska pollock ursprungligen kommer från havsområden och fiskenationer vilka ligger geografiskt sett långt bort från Sverige bör det förtydligas att ytterligare potentiella effekter från transporten av alaska pollock, från dessa länder till Sverige, kan existera. Exempel på sådana effekter diskuteras under avsnitt Det ska även tilläggas att fisket av alaska pollock i Beringshav samt i Alaskagolfen är MSCcertifierat (Fishsource, 2019e; 2019f). 72