DEN OSYNLIGA ELEFANTEN

Transkript

1 DEN OSYNLIGA ELEFANTEN VUXNA BARNS EGNA BERÄTTELSER OM HUR DET ÄR ATT VÄXA UPP MED EN ELLER BÅDA FÖRÄLDRARS ALKOHOLMISSBRUK EMMA HEDERSTRÖM Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola 15 hp Hälsa och samhälle Socionomprogrammet Malmö Februari

2 DEN OSYNLIGA ELEFANTEN VUXNA BARNS EGNA BERÄTTELSER OM HUR DET ÄR ATT VÄXA UPP MED EN ELLER BÅDA FÖRÄLDRARS ALKOHOLMISSBRUK EMMA HEDERSTRÖM Hederström, E. Den osynliga elefanten. Vuxna barns egna berättelser om hur det är att växa upp med en eller båda föräldrars alkoholmissbruk. Ett arbete som beskriver utsatta barns påverkan från hemmiljön, med fokus på vuxna barns egna berättelser om deras uppväxt. Examensarbete, 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Syftet med detta arbete är att ta reda på hur vuxna barns upplevelser är av att växa upp med en eller båda föräldrars alkoholmissbruk samt om uppväxten har påverkat personens nuvarande sätt att leva. Jag har därför låtit vuxna barn berätta sina historier för att få en inblick i hur och om de har påverkats av sin uppväxt. Jag har valt att använda mig av en kvalitativ ansats i form av enkäter med öppna frågor. Studien är baserad på följande frågeställningar. - Hur upplever informanten idag sin uppväxt med en eller båda föräldrars alkoholmissbruk? - På vilket sätt har uppväxten påverkat informantens sätt att leva idag? - Hur är relationen med föräldern/föräldrarna idag? Studien är grundad på tre olika teorier, risk- och skyddsfaktorer, resiliens och socialt arv. I resultatet framkommer det att barn som växer upp med en missbrukande förälder är en heterogen grupp, där varje individ har sin egen historia. Det har tydligt framkommit att alla informanters upplevelser är unika och skiljer sig från vad de andra beskriver. Dock har alla det gemensamma, att de alla på något vis har påverkats av att ha vuxit upp med en alkoholmissbrukande förälder Nyckelord: Barn till missbrukare, uppväxt i alkoholmissbruk, att leva i missbruk, socialt arv. 1

3 THE INVISIBLE ELEPHANT ADULT CHILDREN'S OWN STORIES ABOUT HOW IT IS TO GROW UP WITH ONE OR BOTH PARENTS ALCOHOL ABUSE EMMA HEDERSTRÖM Hederström, E The invisible elephant. Adult children's own stories about how it is to grow up with one or both parents alcohol abuse. A work that describes the influence of vulnerable children from the home environment, with a focus on adult children's own stories about their childhood. Degree project in social work 15 credits. Malmö University: Faculty of health and society, Department of social work, The purpose with this study is to find out how adult children with alcoholic parents have experienced their childhood and upbringing and if their experiences have influenced their way of life. I've therefor asked adult children to tell me their own stories from their childhood, so that I can get an insight in how an abusive upbringing can change their way of life. I've chosen to use a qualitative method, in the form of surveys with questions where the informants answer freely and openly. The study is based upon these research questions. - How does the informant, in their adult life, look at their childhood with one or both parents abusing alcohol? - In what way have their upbringing changed or influenced the informant s way of life today? - How is the informant s relationship with the parent/parents today? The study is based upon three different theories, risk and safety factors, resilience and social inheritance. The result shows that children with parents abusing alcohol are a heterogeneous group where every single individual have their own story. It has clearly shown that all the informants different stories are unique. The one thing they all have in common, though, is that they're all affected by their upbringing with one or both parents abusing alcohol. Keywords: children of addicts, growing up in alcohol abuse, living in addiction, social inheritance. 2

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING Problemformulering Syfte och frågeställning Avgränsningar Definition av begrepp Disposition TIDIGARE FORSKNING Missbrukets konsekvenser för barnen Barndomens inverkan på vuxenlivet Barn som klarar sig Sammanfattning TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER Risk och skyddsfaktorer Resiliens Det sociala arvet Sammanfattning METOD Val av metod och metodologisk ansats Urval Etiska överväganden Strukturerad enkät Forskarrollen Literatursökning Material Bearbetning och analys Källkritik RESULTAT OCH ANALYS Presentation av informanterna Uppväxt och upplevelser Familjens hemlighet Svåra situationer Skolgång Relationen med föräldern under uppväxten Positiva minnen Livssituationen idag Uppväxtens påverkan på vuxenlivet Relationen med föräldern idag SLUTDISKUSSION Resultatdiskussion Metoddiskussion Förslag till framtida forskning REFERENSLISTA BILAGOR Informationsbrev Intervjuguide

5 1. INLEDNING Idén till detta arbete har under en längre tid funnits latent, men blev som starkast när jag under min praktik på socionomprogrammet kom i kontakt med ungdomar som vuxit upp med missbrukande föräldrar. Jag fick då se vad föräldrarna hade för inverkan på ungdomarnas sätt att vara och jag blev därför nyfiken på att ta reda på mer kring hur det är att växa upp med en alkoholmissbrukande förälder. Jag har även fått en kanske felaktig bild av att barn som växer upp med en alkoholmissbrukande förälder antingen själv hamnar i missbruk och misär, eller mot alla odds klarar sig och får en framgångsrik karriär. För mig är det just den bild som massmedia ger och jag vill därför kunna bidra med en kanske någorlunda rättvis information om hur det faktiskt kan vara. Att lyfta fram de individer som befinner sig mitt emellan de som går i förälderns missbruksspår eller de som blir framgångsrika. Att inte bara låta blivande socionomer utan även allmänheten få en större inblick i hur situationen kan vara och kan bli av att ha vuxit upp i en alkoholmissbrukande familj. 1.1 Problemformulering Under det senaste decenniet har alkoholkonsumtionen bland svensk befolkning ökat med ungefär 30 procent och har under 2000-talet landat på en historisk hög nivå. Enligt beräkningar så konsumerar vi i genomsnitt tio liter ren sprit per person och år. Detta har då medfört en del förändringar i dryckesmönster hos enskilda individer, som i sin tur kan leda till vad som kallas för alkoholmissbruk (Socialstyrelsen, 2009). I SoS-rapporten 1993:18 kan man läsa att det i olika undersökningar antagits att procent av alla barn i Sverige växer upp i familjer där en eller två föräldrar missbrukar alkohol. Det innebär att uppskattningsvis barn i åldrarna 0-12 lever i alkoholistfamiljer (Hindberg, 2006). Dock varierar antalet enligt olika källor och beroende på var man sätter gränsen för vad som ska anses som problematiskt (Socialstyrelsen, 2009). Enligt Socialstyrelsen (2009) så har cirka barn föräldrar som vårdas inom sluten sjukvård på grund av alkoholoch/eller narkotikarelaterad diagnos. Det är mer osäkert kring hur många barn som växer upp i familjer där missbruket inte är lika utbrett, liksom det är svårt att konstatera hur dessa barn påverkas och om hälsoproblemen uppstått av själva missbruket eller av andra faktorer. Därför menar folkhälsoinstitutet att den sammantagna bilden av barnets situation är avgörande gör dess hälsa och utveckling. Någonting som ofta är gemensamt för de barn som växer upp i en familj med aktivt alkoholmissbruk är att de får lära sig att klara sig själv, utan möjligheten att bara vara barn. Att växa upp med en missbrukande förälder ökar risken att barnet kan utveckla psykisk ohälsa. Vad som också förknippas med föräldrarnas missbruk är svikt i den sociala omsorgen för barnet (Hindberg, 2006). Fortfarande vet vi inte säkert hur barn reagerar på vuxnas användande av alkohol. I början av 1980-talet gjordes en undersökning, med hjälp av slumpvis utvalda barn i Stockholm, där det tydligt visade att dessa barn viste vad alkohol var för någonting. De kunde tydligt berätta i negativ mening vad alkoholen gjorde med människor. De kunde även berätta vad alkoholen gav för associationer i form av rädsla. Att det kunde bli mycket bråk eller att föräldrarna bara luras. Vad som också framgick var att barnen lärt sig av de vuxnas sätt att se på alkohol. Att de vuxna dricker det för att det är gott, samtidigt som barnen upplever situationen 4

6 som något negativt. Alltså kan barn redan i tidig ålder förmedla vår kulturella syn på alkohol som idag finns i vårt samhälle, vilket enligt Bengtsson och Gavelin (2008) inte borde förekomma. Utifrån ovanstående väcktes mitt intresse kring att ta reda på hur vuxna barn har upplevt sin uppväxt och hur uppväxten med en alkoholmissbrukande förälder har påverkad dem. Avsikten med denna studie är att öka förståelsen för de människor som haft en tuff uppväxt och beskriva den för personer som kanske inte tidigare hört talas om eller upplevt något liknande. Att sprida kunskapen kring hur det kan vara att växa upp i en miljö där ens förälder missbrukar alkohol. I dagens samhälle är alkoholmissbruk en mycket vanlig företeelse bland vuxna människor. Beroendet av alkoholen kan efter långvarig konsumtion så småningom leda till symtom som gör att personen åsidosätter sådant som hon eller han tidigare ansett vara viktigt i livet. Resultatet av detta är då att allt fler barn växer upp med en eller båda föräldrarna som lider av en allt för stor konsumtion av alkohol och påverkas då av förälderns/föräldrarnas mående och beteende (1177.se, 2016). Jag vill därför utifrån detta fördjupa mig i hur barn som växer upp under dessa förutsättningar påverkas och hur de har upplevt sin barndom. Detta för att få en bättre förståelse kring hur stor eller liten påverkan en förälders alkoholmissbruk kan ligga till grund för dess barns nuvarande sätt att leva. Jag vill även belysa vikten av att låta ett sådant stigmatiserat ämne som detta lyftas fram och bli mer accepterat och omtalat i samhället. 1.2 Syfte och frågeställning Syftet med denna uppsats är att undersöka hur vuxna barns upplevelser är av att växa upp med en eller båda föräldrars alkoholmissbruk. Jag är även intresserad av att ta reda på hur personens nuvarande situation ser ut och om den på något vis har påverkats av uppväxten. Frågeställningar: - Hur upplever informanten idag sin uppväxt med en eller båda föräldrars alkoholmissbruk? - På vilket sätt har uppväxten påverkat informantens sätt att leva idag? - Hur är relationen med föräldern/föräldrarna idag? 1.3 Avgränsningar Vad som framgår av syfte och frågeställningar så kommer denna studie rikta sig till vuxna barn, där de får berätta om hur det är att ha vuxit upp med en eller båda föräldrarna som missbrukat alkohol. Jag kommer avgränsa mig till att undersöka hur vuxna barn har upplevt sin uppväxt med en förälder som missbrukat alkohol. Jag har valt att enbart fokusera på alkoholmissbruk och har därför valt att välja bort all annan form av missbruk. Jag har även valt att lägga fokus på barn som växt upp hos sin förälder under hela barndomen eller under en längre tid. Jag kommer alltså inte fokusera på de barn som blivit omhändertagna av socialtjänsten på grund av familjeförhållandena. 5

7 1.4 Definition av begrepp Här definieras några begrepp som kan vara viktiga att klargöra för läsaren då dessa vid flertalet gånger återkommer i uppsatsen. Missbruk När det talas om problematisk användning av alkohol används ofta begreppen riskbruk, missbruk och beroende. Det kan vara svårt att dra gränser mellan dessa begrepp likväl som det är svårt att dra en gräns mellan skadligt och oskadligt. Ordet missbruk har idag en omfattande användning i vardagsspråket (Johnson, Richert och Svensson, 2017). Missbruk kan förklaras som en överdriven eller okontrollerad användning av exempelvis alkohol eller narkotika eller andra substanser med euforiserande effekter. Personen kan exempelvis missköta arbete, skola, köra bil påverkad eller begå brott under berusning (Wåhlin, 2015). I denna studie kommer begreppen missbruk och alkoholmissbruk användas omväxlande. Dock kommer de ha samma innebörd. När ordet missbruk används kommer det alltså att syfta på missbruk av alkohol om inget annat skrivs. Jag har valt att enbart använda mig av begreppet missbruk för att läsaren lättare skall förstå vilken konsumtion av alkohol det handlar om. Vuxna barn I denna studie kommer begreppet vuxna barn att användas. Med begreppet menas personer som är över 18 år och som under sin barndom vuxit upp med minst en missbrukande förälder. Begreppet kan anses vara motsägelsefullt då personer över 18 år inte betraktas som barn. Jag har dock valt att använda mig av detta begrepp, detta eftersom jag är ute efter att studera de vuxnas erfarenheter av att vara barn till en missbrukande förälder. 1.5 Disposition Min studie baseras på sex olika kapitel fördelade på bakgrund, tidigare forskning, teoretiska utgångspunkter, metod, resultat och analys samt slutdiskussion. Kapitel 1 består av en presentation av ämnet och dess bakgrund samt definitioner på begrepp som kommer att användas i arbetet. Här presenteras även syftet med arbetet och vilka frågeställningar jag har utgått att svara på. Kapitel 2 är delen där tidigare forskning presenteras. Jag har valt att dela in kapitlet i tre underrubriker för att få en behagligare läsning. Kapitel 3 består av tre valda teoretiska utgångspunkter. Dessa är risk- och skyddsfaktorer, resiliens och socialt arv. Dessa kommer sedan att vara till hjälp för att förklara det resultat som framkommit ifrån de gjorda enkäterna. Kapitel 4 är metodkapitlet där all information kring tillvägagångssätt, etiska överväganden och metodval presenteras. Detta för att läsaren skall få en inblick i hur arbetets gång sett ut. Kapitel 5 och 6 presenterar det resultat och den analys som gjorts samt en slutlig diskussion kring ämnet och dess eventuella förslag på fortsatt forskning inom ämnet. 2. TIDIGARE FORSKNING I detta kapitel kommer tidigare forskning att presenteras i form av vad förälderns missbruk kan ha för konsekvenser för dess barn samt hur barnets uppväxt har påverkat dennes vuxenliv. Det kommer även presenteras vad som kan ligga till 6

8 grund för vad som gör att barn som växer upp i riskmiljöer klarar sig mot alla odds. 2.1 Missbrukets konsekvenser för barnen I en alkoholistfamilj brukar livet beskrivas som kaotiskt och oförutsägbart. Det kan finnas outtalade regler som styr dessa familjer. Det kan exempelvis vara att man inte får tala om det verkliga problemet, varken inom familjen eller utanför (SOU 1998:31). En grundläggande ingrediens i en välfungerande familj är ärlighet och tillit. För att kunna bygga upp en tillit behöver barnet lita på att dennes förälder är sanningsenlig i det hon eller han gör och säger. Dock finns det i nästan alla familjer en familjehemlighet som det inte talas öppet om. I en familj med alkoholmissbruk är det oftast alkoholen som det inte pratas om. Denna hemlighet kan sen i sin tur föra med sig andra hemligheter så som våld, otrohet och obearbetade sorger. Alkoholmissbruket brukar oftast omges av en tystnad både utanför och inom familjen. Det kan vara så att grannar, arbetskamrater, släktingar och lärare vet och anar, men säger ingenting. Inom familjen kan hemligheten beskrivas som om det finns en elefant i vardagsrummet. Alla ser och hör den, men utan att röra eller kalla den vid något namn. Alla i familjen går runt den och den hindrar en från att titta på TV. Det är även vanligt att syskon sinsemellan aldrig talar om det som händer inom familjen. Vilket då kan leda till att baren har helt olika uppfattningar kring det problem som finns. Om familjesituationen ser ut på detta vis så är det nödvändigt att ljuga. Man brukar benämna missbrukare för lögnare, men deras familjemedlemmar ljuger i lika hög grad. Till en början ljuger man för att skydda, men efter ett tag tappar man bort vad som är sanning och lögn. Även barnet ljuger för att skydda omgivningen. Bengtsson och Gavelin (2004) menar att det kanske kan vara så att barnet har försökt att berätta men mött en stor osäkerhet eller onyanserat bemötande hos den vuxna. Oftast är det en mycket lång process för ett barn att berätta eller uttala orden att min pappa/mamma dricker. Därför ingår det tidigt för barnet att hon eller han snabbt får lära sig att förneka känslor och intryck. Detta till stor det av det familjespel som kan finnas kring missbrukaren i familjen (Bengtsson & Gavelin, 2004). De barn som växer upp med en missbrukande förälder behöver hjälp med att sätta ord på sina upplevelser, detta då de inte uppmuntras till detta i hemmet. Vad som är vanligt är också att barnen inte litar på vad de känner. Det är inte förrän barnet väl har vågat berätta hur familjesituationen ser ut som en lättnad och lindring att få lov att uttrycka sig framkommer (Bengtsson & Gavelin, 2004). Därav är det mycket viktigt att som utomstående vuxen lyssna på de eventuella signaler som barn ger, samt visa respekt för vad barnet känner och trots detta hålla på den anmälningsplikt som allmänheten enligt 14 kap. 1 c SoL har. Med det menas att alla som på något vis misstänker att ett barn far illa skall anmäla detta till socialtjänsten. Det är vanligt att barn som lever tillsammans med en alkoholmissbrukande förälder löper stor risk att bli omhändertagen av sociala myndigheter på grund av missförhållanden i hemmet. I en studie där barn med tvång omhändertogs av barnavårdsnämnderna så var över hälften av dessa barn föräldrar som missbrukade alkohol. Majoriteten av de omhändertagna ungdomarna hade en uppväxt präglad av ständiga förändringar och flyttar mellan hemmet och vistelser utanför hemmet, men även förändringar av sammansättningen av familjen. En större risk för våldsamma föräldrar finns och risken för separation mellan föräldrarna är stor (Zucker & Wong, 2006). 7

9 Bengtsson och Gavelin (2004) menar att bråk inom familjen oftast beskrivs som värre än själva missbruket. Det kan finnas en rad olika anledningar till varför bråk uppkommer när någon dricker, men vanligast kan vara ekonomi, spriten, barnen, grannar och släkt eller jobb. I en situation där föräldrarna bråkar vill barnen oftast inte ta ställning kring vilken förälder som har rätt eller fel, utan barnet tar ofta på sig en roll där de tror att de kan medla och göra allt bra. I en del familjer kan det även utöver bråken finnas hot, så som att föräldrarna skall skiljas. Dessa hot kan för en del barn innebära ett hopp om att en förändring skall ske. I vissa fall kan detta hopp bli en missvisning då en skilsmässa aldrig blir av. Vad som blir konsekvensen av detta är att de barn som växer upp i en missbrukarfamilj inte vet hur det fungerar i andra familjer. De tror antingen att alla andra familjer lever konfliktfritt eller att det är omöjligt att leva i en relation med en annan människa. Barnet går då ut i livet med tron om att samliv är himmel eller helvete vilket försvårar framtida relationer. Mortensen (1995) har samma syn som Bengtsson och Gavelin (2004) gällande att konflikterna i familjen kan upplevas som svårare än själva missbruket. Mortensen (1995) menar även att barnet i den utsatta miljön snabbt lär sig att förneka känslor och intryck. Det framgår i studier att många barn känner sig övergivna, inte enbart av den missbrukande föräldern utan även av den föräldern som inte missbrukar alkohol. Missbruket som finns i familjen påverkar alla familjemedlemmar och tar mycket energi. Den föräldern som inte missbrukar lägger oftast sin kraft på sin missbrukande partner och ger därför inte barnen den uppmärksamhet som de skulle behöva, vilket leder till att denna föräldern inte heller ser barnens behov vilket då gör att båda föräldrarna brister i sin omsorg (Kroll, 2004). Barn till alkoholister är en blandning av välfungerande barn, barn i gråzon och barn som far illa. Dock är risken att utveckla ohälsa större, med risk för emotionella problem anpassnings- och beteendeproblem skol- och kognitiva problem samt risk för förhöjd egen alkoholkonsumtion (Galanter, 2006). De flesta forskare är överens om att ärftligheten när det gäller alkoholism är grundad på en mängd olika faktorer. Författarna DeLucia, Belz och Chassin (2001) menar att barn till alkoholister har en större konsumtion av alkohol än de barn som växer upp med icke-alkoholister. Detta gäller även barn till nyktra alkoholister. Det finns även studier som visar på att det finns en risk för förtidig alkoholdebut och alkoholrelaterande beteenden för barn till alkoholmissbrukande föräldrar än för andra barn. I den studie som Wong m.fl. (2006) genomförde framgick det att det var tre gånger vanligare att barn till alkoholmissbrukande föräldrar haft sin alkoholdebut vid 14 års ålder. Det framgick även att det var fyra gånger vanligare att barnen varit fulla vid 17 års ålder jämfört med den kontrollgrupp som ingick i studien. Steinhausen (1995) framhåller bland annat att barn som växer upp i missbruksmiljöer löper större risk för att själva utveckla ett alkoholmissbruk. Bengtsson och Gavelin (2004) beskriver skolan som en oas för barn som växer upp i missbruk. Skolan kan för vissa barn upplevas som en tillflyktsort där det är lugnt och skönt. Enskilda lärare kan ha en stor betydelse för barnet. De kan inbringa hopp, detta utan att läraren kanske vet om hur hemsituationen ser ut. I barns fantasier kan en lärare ofta få en mycket stor betydelse och just för barn som lever i missbruksfamiljer kan deras önskan vara att tillhöra sin lärares familj istället. 8

10 I andra studier framgår det att barn till alkoholmissbrukande föräldrar visar skillnad i skolresultat jämfört med andra barn. Barnen kan ha uppmärksamhetsstörningar, beteendestörningar, lägre IQ med mera. Det framgår även att barn till alkoholister har större inlärningssvårigheter (Johnson & Leff, 1999). Författarna Bengtsson och Gavelin (2004) menar också att barn som växer upp med missbrukande föräldrar har svårt att koncentrera sig i skolan. De har ofta en ambition om att prestera och vara duktiga, men har svårt för att kunna samla sin tankar. 2.2 Barndomens inverkan på vuxenlivet Det är något tvetydigt på vilket sätt konsekvenserna i barndomen följer med upp i vuxenlivet. Det är dock tydligt att de barn som växer upp i ett alkoholmissbruk lider i större grad av att utveckla psykisk ohälsa än liknade åldersgrupper som inte har den bakgrunden. Det finns dock andra longitudinella studier som visar att de sjukdomar som finns i barndomen inte tycks kvarstå i vuxen ålder (Drake & Vaillant, 1988). I forskning gällande de barn som växer upp med en eller båda föräldrar som missbrukar alkohol ligger tonvikten på att studera den ökade risken för alkoholproblem, sårbarheten utifrån arv och miljö och de psykosociala faktorernas påverkan på barnets beteende och anpassningssvårigheter (Orford, 1990). De hypoteser som lyfts fram är skillnader mellan barn i familjer med alkoholproblem och barn i familjer där föräldern inte dricker. I studierna framställs det att risken är större för de barn som växt upp med missbrukande föräldrar att utveckla en rad svårigheter i form av psykologiska, kognitiva och beteendemässiga problem. Vad som inte finns gällande denna forskning är en undersökning som följer upp de tidigare studier som gjorts inom området, vilket skulle kunna bekräfta dessa hypoteser (Johnson & Leff, 1999). Att barn till alkoholiserade föräldrar kan drabbas av psykisk ohälsa och emotionella problem är någonting som Johnson och Leff (1999) tar upp. De vuxna barnen kan också på grund av påverkan av uppväxten i missbruksfamiljen även få anpassnings- och beteendeproblem. Även kognitiva problem kan uppkomma hos individen, samt som tidigare nämnts en ökad alkoholkonsumtion. Viktigt att nämna är att barn till alkoholiserade föräldrar är en heterogen grupp. Barnen till de alkoholiserade föräldrarna kan antingen beskrivas som barn med lågt riskbeteende trots att de växer upp i en riskmiljö eller så kan de kallas för barn som påverkas negativt av det de utsätts för. Författarna Tweed och Ryff (1991) gjorde tillsammans en undersökning för att påvisa att de vuxna barnen till de missbrukande föräldrarna påverkats negativt och därför utvecklat negativt psykiskt mående. Det visade sig dock att de vuxna barnen istället hade mer problem med ångest och depressioner än vad som författarna till en början ville påvisa. Av tidigare studier framkommer det också att vuxna barn till alkoholister har ett större behov av att ha kontroll på vad som händer i deras liv. De har även en lägre upplevelse av tillfredställelse i tillvaron. Slutsatsen som kan dras av dessa studier är att resultatet stödde den teori som forskarna hade. Att en barndom i ett missbrukarhem kan ha en negativ påverkan på det vuxna livets upplevelser (Hall, Bolen & Webster (1994). De vuxna barnen kan uppvisa känslomässiga och beteendemässiga problem. Dessa delar Richards (1989) in i tre olika kategorier, dålig självkänsla, svårigheter i ansvarstagande och hantering av sin sexuella drift 9

11 samt aggressiva drifter. Den skada som uppstått från barndomen kan dock variera allt ifrån lindriga till svåra problem. Vad som är viktigt att poängtera är att alla föräldrar som missbrukar inte behöver brista i omsorgen till sina barn. Om föräldern genomgår behandling och blir drogfri så ger det dem fördelar i form av bättre självkänsla och bättre kunskap och attityd i föräldraskapet (Kroll, 2004). Barnen i familjen gynnas även av drogfriheten. Detta då familjesituationen förbättras och en ökad tilltro bland familjemedlemmarna kan växa fram. Förälderns återhämtning från missbruket kan även förknippas med en minskad psykisk ohälsa hos barnen och en lägre nivå av anpassningsproblem uppstår också (Arria m.fl., 2012). De barn som vuxit upp med en missbrukande förälder brukar benämnas som sårbara barn. Det som barnen inte fick när de var små saknar de ofta i vuxen ålder. Det kan tillexempel vara att personen som barn inte fått lära sig att hantera relationsproblem, problem med självförtroende eller svårigheter att säga nej. Vilket då kan yttra sig i form av svårigheter på arbetsplatsen och tillit till andra människor. Författarna Bengtsson och Gavelin (2004) skriver även att med god hjälp så kan det vuxna barnet försonas med sitt ursprung och bli medveten om vad denne har varit med om och sörja det som varit. Författarna menar också att de vuxna barnen ofta söker sig till vårdyrken vilket skulle kunna bero på att de i ett tidigt stadium i livet lärt sig att vårda sin missbrukande förälder eller syskon. Vad som också enligt författarna skulle kunna vara en bidragande roll till yrkesvalet är att själv kunna ge andra människor de möjligheter som hon eller han själv inte haft. Att detta alltid skulle medföra något gott är inte helt sant. Ett så kallat upprepningstvång kan uppkomma där det vuxna barnet ständigt får återuppleva sina svåra minnen och överidentifierar sig med den man möter. Vilket då kan resultera i att det vuxna barnet inte kan tillgodose personens individuella behov. 2.3 Barn som klarar sig Den senaste tiden har maskrosbarn varit ett omtalat begrepp, att barn klarar sig mot alla odds. Den stora frågan är vad det är som gör att dessa barn klarar sig och är stresståliga och motståndskraftiga. Vidare tar Hindberg upp det som vanligtvis kännetecknar dessa barn. De har en social och kognitiv kompetens samt gott självförtroende samtidigt som de är stresståliga. Barnen har även en förmåga att förstå de traumatiska händelserna som sker runt omkring dem samtidigt som de kan sätta händelserna i ett sammanhang. Den största orsaken till att barn i en riskmiljö skulle utveckla ett ogynnsamt beteende eller inte, är om barnet har en god kontakt med en annan vuxen utanför hemmet. Denna kontakt måste vara regelbunden för att kunna ge barnet insikt i att det finns andra mönster än de som finns inom barnets familj. Genom denna kontakt med en annan vuxen kan barnet spegla sig själv och få en inblick i hur det annars kan se ut i en människas liv och därigenom få en realistisk syn på sin egen familj. Vad som också ses som en styrka är de ungdomar som har en kreativ förmåga och ständigt kan hitta lösningar. Detta gör att ungdomen blir en kreatör istället för ett offer för sin egen situation (Hindberg, 1999). Vad som är intressant att belysa är de barn som trots en riskmiljö klarar sig och som vuxen lever ett väl fungerande liv. Hindberg (1999) menar att även om barn har likvärdiga uppväxter så kan det skilja sig i hur barnen reagerar senare i livet. Det kan även finnas en skillnad mellan syskon som har exakt samma uppväxt. Det 10

12 kan vara så att det ena syskonet klarar sig bättre medan ett annat kan få svåra problem. 2.4 Sammanfattning Utifrån ovanstående kan det konstateras att förälderns missbruk kan ha en mycket stor påverkan på barnet, både i barndomen men även senare i vuxenlivet. Författarna Johnson och Leff (1999) och Tweed och Ryff (1991) är alla eniga om att en uppväxt i en alkoholistfamilj kan lägga grunden för psykisk ohälsa, men även för beteenden som ångest och depression. Den rådande situationen i familjen kan leda till en mängd beteende hos barnet. Barnet kan på grund av familjesituationen leva i en förnekelse där lögner är tillåtet för att skydda familjen. Barnet kan även få svårt med tillit till sina familjemedlemmar men även få en skev bild av hur en relation mellan vuxna skall se ut, vilket då kan ligga till grund för hur det vuxna barnet senare i livet hanterar relationer (Bengtsson & Gavelin, 2004). Slutligen är det viktigt att nämna de barn som mot alla odds faktiskt klarar sig trotts att de vuxit upp i en riskmiljö. Hindberg (1999) menar att de barn som klarar sig har en social och kognitiv kompetens samt gott självförtroende samtidigt som de är stresståliga. 3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER För att få en förståelse för hur och varför barn till missbrukare påverkas på olika vis kommer det i detta avsnitt att presenteras tre olika teoretiska utgångspunkter. Dessa är risk- och skyddsfaktorer, resiliens och socialt arv. 3.1 Risk och skyddsfaktorer Barn som lever i utsatt miljö är ingen homogen grupp. Alla barn oavsett religion, samhällsskikt eller kultur har en möjlighet att utsättas för risker. Dock har vissa barn större risk att fara illa (Socialstyrelsen, 2014). Vad som är en riskfaktor för ett barn och som kan leda till psykisk ohälsa, är att växa upp med alkoholmissbruk i familjen. Problem inom familjen kan ha stor betydelse för utvecklingen av psykisk ohälsa. Alla barn som har en eller båda föräldrarna som missbrukar alkohol utsätts för särskilda påfrestningar. Dock finns det de barn som trots dessa påfrestningar ändå klarar sig bra i livet (SOU 1998:31). Lagerberg och Sundelin (2000) delar upp riskfaktorer i tre delar. De menar att det är utifrån dessa tre indelningar som risker kring barnet kan uppkomma. 1. Risker som kan härledas till barnet. Barnets fysiska hälsa, ålder, kön, psykiska problem och beteende. 2. Risker som kan härledas till föräldrarna, så som psykisk sjukdom, missbruk, utvecklingsstörning samt arbetslöshet och kriminalitet. 3. Risker som kan härledas till familjen och dess omgivning. Det kan vara skilsmässor, ensamföräldrarskap, arbetslöshet, ekonomisvårigheter samt livshändelser i form av dödsfall eller psykisk sjukdom. Även våld i hemmet räknas in här. Barnets alkoholmissbrukande förälder kan bli en riskfaktor om denne lider av psykisk ohälsa eller innehar ett pågående alkoholmissburk. Om föräldern själv har haft en bristande föräldraförebild så kan detta avspegla sig i dess egna barn. Detta kan i sin tur föras över till kommande barn och bli som en ond spiral. En annan 11

13 riskfaktor i en familj med alkoholmissbruk kan vara samspel mellan föräldern och barnet. I familjer där missbruket ligger i fokus, är risken stor att föräldern lägger allt för stor vikt på det negativa hos barnet. Detta istället för att ge den uppmärksamhet och belöning som barnet är i behov av. Det kan även finnas en tendens till att föräldern är mindre stödjande och kärleksfull i de situationer som uppkommer kring barnet. Alkoholkonsumtionen kan i vissa enskilda fall vara så stor och omfattande att föräldern glömmer bort att exempelvis leka med sitt barn. Barnet får alltså till stor del anpassa sig till förälderns missbruk och på egen hand underhålla sig. Missbruksförhållandena i familjen kan även göra att barnet utsätts för omsorgssvikt och där med tappa stora delar av den inlärningsprocess som ett barn går igenom med hjälp av dennes förälders närvaro (Sundell, Egelund m.fl., 2008). Oftast så påverkas inte barnet negativt om det enbart finns en riskfaktor kring denne. Det är mer vanligt att barnet utvecklar psykisk ohälsa om det finns flertalet riskfaktorer runtomkring (Socialstyrelsen, 2014). Även Lagerberg och Sundelin (2000) är inne på att barnet inte tvunget skall påverkas negativt av en riskfaktor. De menar att riskfaktorer skall betraktas som en process. Att det inte betyder att en riskfaktor på automatik skapar ett problem för barnet, utan det handlar snarare om hur flera riskfaktorer samverkar för att påverka det enskilda barnet. För att barnet till den missbrukande föräldern inte skall skapa psykisk ohälsa eller på annat vis skadas av sin miljö, kan en så kallad skyddsfaktor ligga till stor grund för att detta inte skall ske. En skyddsfaktor är just någonting som skyddar barnet från att utveckla ett negativt beteende eller som ökar barnets motståndskraft mot belastningar eller dämpar effekten av riskfaktorer (Socialstyrelsen, 2014). Skyddsfaktorer kan vara allt ifrån att barnet har någon annan än föräldern att se upp till och känna sig trygg med. Det kan vara släktingar, grannar eller andra vuxna förebilder. Att barnet får denna trygga anknytning kan minska risken för normbrytande beteende, trots att det kanske inte är föräldern som är det primära anknytningspersonen (Sundell, Egelund m.fl., 2008). Även inom skyddsfaktorer kan en indelning göras. Andershed och Andershed (2008) delar in det i följande tre områden: 1. Barnet och dess lätthanterliga temperament, om hon eller han är glad, blyg, utåtriktad, har en låg grad av spänningssökande, god intelligens, optimism samt nära relationer till andra och ett positivt deltagande i skolarbeten. 2. Familjen och dess acceptans samt deras förmåga att kunna resonera, föräldrar med relativt hög socioekonomisk status och en god relation mellan barn och förälder. 3. Omgivningen i form av mor- och far föräldrar, grannar lärare eller kamrater utan normbrytande beteende samt gynnsamma fritidsaktiviteter. Risk och skyddsfaktorer samverkar på ett komplicerat vis, där varje enskild individ måste bedömas separat. Vad som skulle kunna vara en risk eller skyddsfaktor för ett barn behöver inte vara detsamma för ett annat. Det betyder inte att förälderns problem automatiskt blir ett problem för barnet eller att barnet far illa. Det som är viktigt är att se ett helhetssammanhang för att kunna bedöma om förälderns missbruk är uppkomsten till om dess barn far illa. Vad som också är viktigt att tänka på är att en riskfaktor inte alltid behöver vara orsaken till ett problem. I forskning har det visat att det snarare kan vara en bidragande faktor till negativ utveckling (Socialstyrelsen, 2014). 12

14 Redan sedan födseln har barn olika genetiska förutsättningar. Barnet växer upp med föräldrar som har olika förmågor och resurser. De kan leva i olika närmiljöer där skolorna har olika inriktningar och arbetssätt. Barnen möter olika vänner och tar del av olika samhälleliga kulturer och erfarenheter. Det innebär att alla barn har olika förutsättningar för att hantera risker och dessa påverkar barn på olika vis. Innebörden av en viss risk beror på hur bestående och intensiv den är, men också på barnets förutsättningar och sårbarhet (Socialstyrelsen, 2014). 3.2 Resiliens Resiliens även kallat motståndskraft handlar om huruvida barnets motståndskraft är mot att utveckla psykiska problem trots risker i dess omgivning. Lindström (2001) skriver att resiliense har en koppling till tre olika perspektiv, nämligen faktorer som är relaterade till individen, till omgivningen och till omständigheterna. Helmen Borge (2012) menar att mer än hälften av alla de barn som utsätts för risker och stress under sin uppväxt utvecklar inte allvarliga psykiska problem. Idag är det snarare så att den allmänna observationen är att närmare vartannat barn som lever under svåra uppväxtförhållanden ändå klarar sig och lever ett drägligt liv. Trots denna vetskap har det ändå visats ett litet vetenskapligt intresse för detta. Istället har intresset både i vetenskapen och i media riktats ett intresse mot det som gått fel. Därav har det bara undantagsvis riktats uppmärksamhet mot de barn som upplever stress och påfrestningar men som ändå anpassar sig till ett tillfredsställande leverne. Resiliens kan som Lindström (2001) skriver, beskrivas som barns motståndskraft mot att utveckla psykiska problem. Denna motståndskraft kommer i uttryck hos barn som visar framgångsrik anpassning trots kriser och hotande omgivning. Alla individer har sitt egna individuella sätt att reagera på stress och risker. För att kunna illustrera vad resiliense kan innebära, kan detta göras genom att vi tänker det som om att de olika reaktionssätten sträcker sig från en positiv till en negativ pol. En del barn har förmågan att trots riskerna alltid befinna sig på den positiva polen. Det skulle då anses vara en god utveckling hos ett riskbarn och som på så vis är i närheten av vad som kallas för resiliense. Andra barn befinner sig mer eller alltid på den negativa polen och utvecklar därför ett problemfullt beteende. Alltså är resiliens den positiva polen i barns reaktioner på stress. Vad som är viktigt att förstå är att resiliens är något annat och mer än att enbart undvika en problemfylld vardag. Det är nödvändigt med en lagom dos risk för en förutsättning att utveckla resiliens (Helmen Borge, 2012). Under de senaste 30 åren har resiliens allt mer tydliggjorts i form av andra begrepp så som maskrosbarn, bemästring och hantering samt salutogenes. Begreppen har någorlunda samma innebörd då de alla innebär bemästring, motståndskraft och överlevnadsmekanismer. I både film och skönlitteratur hittar vi idag illustrationer om och av motståndskraftiga barn, för att nämna några, Harry Potter, Pippi Långstump och Forest Gump. Ett populärvetenskapligt namn på dessa barn har vuxit fram och benämns av många som maskrosbarn. Enligt ett vetenskapligt perspektiv sägs det att maskrosbarn är riskbarn som använder sina speciella egenskaper i sin miljö. De barn som exempelvis lever i en miljö där föräldrarna missbrukar alkohol tar ofta ansvar för de husliga bestyren så som matlagning, tvätt samt tar hand om syskonen. Detta kan leda till en uppskattning och berömmelse av lokalmiljön, även om det fortfarande finns en ständig oro från 13

15 exempelvis grannar som trots den goda drivkraften hos barnet är bekymrade över deras uppväxt (Helmen Borge, 2012). Bemästring även kallat för coping har blivit ett allt mer populärt begrepp och en del människor frågar sig varför inte detta skulle kunna ersätta begreppet resiliens. Vad som är viktigt att lyfta är att bemästring skiljer sig något från resiliense. Istället riktar sig detta begrepp till lärande, vilket kan ske i organiserade former och genom undervisning. Vilket gör att lärande av bemästring kan förebygga framtida problem i skolan samt i samhället i övrigt. Det sistnämnda begreppet som kan förknippas med resiliens är salutogenes. Det är ett medicinskt perspektiv där man försöker förklara utvecklingen av god hälsa. Salutogenes anses som en aktiv process där individen utvecklar en positiv funktion. Alltså lägger resiliens och salutogenes båda vikt vid de processer som leder individen till hälsa och välbefinnande. Salutogenes förklarar god folkhälsa trots risk exempelvis för att förstå sambandet mellan sociala skillnader och god hälsa. Resiliens används däremot för att specifikt förklara skillnader mellan barn som lever under samma risk (Helmen Borge, 2012). 3.3 Det sociala arvet Flera studier har gjorts för att konstatera om förälderns uppväxt och levnadsvillkor påverkar deras egna barn. Gustav Jonsson (1969) har gjort en avhandling där en undersökning och kartläggning av sociala brister belystes. Han kartlade flera mekanismer som lägger grunden till uppkomsten av sociala problem och missanpassning. Detta gjorde han under en 20 års period i barnbyn Skå i Stockolmsområdet. Barnbyn Skå var en institution där pojkar och flickor i åldrarna 7-15 år var omhändertagna på grund av exempelvis kriminalitet, missbruk av olika slag eller aggressivt och destruktivt beteende av olika slag. Under de senare åren av barnbyn Skå så placerades hela familjer på institutionen. Detta gjorde att Gustav Jonsson inte enbart studerade barnet, utan kunde nu även studera samspelet mellan föräldern och barnet. Med sin teori menar Jonsson (1969) att barn ärver problematik såsom fattigdom, myndighetshat och utanförskap. Vilket har skapats under flera generationer. Med detta menar han att föräldrarnas uppväxtvillkor speglar sig i de villkor som de själva sedan ger till sina barn. Föräldrarnas uppväxtvillkor kan relateras till två skilda plan enligt Jonsson, yttre och inre. Till de yttre villkoren kan faktorer så som utbildning och ekonomi räknas. Till de inre villkoren räknas sådant som den rådande stämningen i hemmet, det kan vara allt ifrån uppfostrans stänghet samt kontakten till barnet som föräldern har. Mellan de yttre och inre planen finns ett mellanläge där skilsmässa och alkoholmissbruk räknas in. Det som är den grundläggande tanken med det sociala arvet är att den enskilda individen präglas och formas av den miljö den växer upp i. Det innebär att om individen växer upp i en miljö med missbruksproblematik och utanförskap redan vid livets början, men även senare i uppväxten, så kan personen senare uppfatta sig själv som sämre eller ofullständig. Orsaken till detta är att personen blir utpekad som annorlunda och därmed inte ges möjlighet att i samma utsträckning som andra individer delta i de sociala aktiviteter som hon eller han ställs inför. Personen blir således utestängd eller snarare aldrig insläppt i den samhälleliga gemenskapen. Jonsson (1969) menar att de strukturella utstötningsprocesserna, vilket menas med att personen faller utanför den dominerande samhällsnormen, framkallar indelningar där individen placeras utifrån klasstillhörighet. Vidare 14

16 menar Jonsson att dessa indelningar medför att det sociala arvet förs vidare från en generation till en annan. Viktigt att påpeka är också att det beteende som individen med denna form av social bakgrund uppvisar, är i grunden förknippat med den avvikande miljö denne lever i. Personens beteende grundas således i individens levnadsvillkor och inte i människan själv (Jonsson, 1969). Någon som också lägger stor vikt på arv är författaren Heilig (2015). Han menar att alkoholism går i släkten. Redan på grekernas tid tycks det ha menats att risken för att bli alkoholist var genetiskt betingat. I skandinaviska kyrkböcker har likvärdiga observationer hittats nedtecknade. I marginalerna på böckerna kan det hittas anteckningar där det tydligt framgår information om familjers historia i generationer. Dessa anteckningar beskriver hur familjens dryckenskap gått i släkten. Vad som är intressant är att trots denna insikt valde prästerna att predika kring att människor kan förändra sitt beteende. De såg det som att erkännandet av ärftligheten inte var en faktor till ett ödesbestämt liv. Heilig (2015) menar alltså att bara för att alkoholism går i släkten bevisar det inte i sig att det finns någon genetisk risk för att utveckla ett så kallad syndrom. Istället vill Heilig framhäva att risken istället är en följd av att man har vuxit upp i en miljö där det finns någon form av beroende. Även andra gemensamma miljöfaktorer utanför familjen skulle kunna bidra. Alla former av beroendesjukdomar drabbar i de flesta fall de personer som växt upp eller lever i socialt utsatta och våldsamma miljöer där utbildningsnivån är låg. Men huruvida den största risken beror på det biologiska arvet, gemensamma miljöfaktorer eller en kombination av de båda är en empirisk fråga. Heilig (2015) menar att för att få ett korrekt svar på detta krävs det data av god kvalitet. Det kan inte avgöras av att den ena uppfattningen är mer tilltalande än den andra eller att den ligger i linje med den politik som är upplyst. På grund av denna obesvarade fråga finns det fortfarande ett stort intresse att analysera till hur stor del risken för beroende bestäms av genetiska och/eller miljöfaktorer. Dock är den största tvistefrågan redan avgjord, beroendesyndrom är alla biologiskt ärftliga i måttlig till hög grad. 3.4 Sammanfattning Ovan har begreppen risk och skyddsfaktorer, resiliens och socialt arv presenterats och förklarats. De barn som växer upp i en missbruksfamilj är en heterogen grupp. De har alla trotts religion, samhällsskikt eller kultur en möjlighet att utsättas för risker. Dock har vissa barn större risk att fara illa än andra (Socialstyrelsen, 2014). Att växa upp med alkoholmissbruk i familjen är en riskfaktor för ett barn. Problem som detta inom familjen kan ha stor betydelse för utvecklingen av psykisk ohälsa hos barnet. Dock finns det de barn som trots dessa påfrestningar ändå klarar sig bra i livet (SOU 1998:31). Vad som kan ha varit till hjälp för de barn som klarar sig är skyddsfaktorer i form av exempelvis att barnet har någon annan än föräldern att se upp till och känna sig trygg med. Det kan vara släktingar, grannar eller andra vuxna förebilder (Sundell, Egelund m.fl., 2008). Vad som också kan leda till att barnet klarar sig trots de risker den befinner sig i är det som kallas för resiliens, även kallat motståndskraft. Detta handlar om huruvida barnets motståndskraft är mot att utveckla psykiska problem trots risker i dess omgivning (Lindström, 2001). Att barnen påverkas av sin förälders missbruk är någonting som Jonsson (1969) är övertygad om. Han brukar tala om det sociala arvet. Med det menar han att den enskilda individen präglas och formas av den miljö den växer upp i. Att individen redan vid födseln hamnar i ett utanförskap som sedan är svårt att ta sig ur. 15

17 4. METOD I detta kapitel kommer jag att presentera hur jag har gått tillväga för att inhämta fakta samt hur jag sedan har bearbetat materialet. Jag kommer under de olika rubrikerna beskriva min förståelse, för det urval jag valt att göra, vilken roll som forskare, samt en beskrivning krig etiska övervägande som gjorts. 4.1 Val av metod och metodologisk ansats I min undersökning har jag valt att använda mig av en kvalitativ ansats i form av enkäter med öppna frågor. En kvalitativ ansats anses vara passande när man, som jag har gjort, undersöker en miljö och ett forskningsproblem som är obekant. Då jag har mycket liten kunskap gällande hur det är att växa upp med en förälder med missbruksproblem så är mitt intresse att utforska, upptäcka och förstå hur det är att växa upp i dessa förhållanden. Därför har mitt forskningsintresse blivit det utforskande intresset. För att få kunskapen om mitt valda ämne så har jag valt en undersökningsform som går ut på att ställa frågor till berörda personer. Detta för att kunna ta del av tankar, känslor och attityder. Med hjälp av denna undersökningsform har jag på ett tillgängligt vis kunnat genomföra en skriftlig enkät med god kvalitet (Rosengren & Arvidsson, 2002). Mitt val grundade sig där med i dess gynnsamhet för att kunna uppnå arbetets syfte. Med den kvalitativa ansatsen görs det möjligt för informanten att framföra sina egna tankar, uppfattningar och åsikter (Bryman, 2011). Vad som kan vara en begränsning gällande den kvalitativa ansatsen är att jag som forskare lever i samma värld och använder samma språk som mina informanter. Detta kan resultera i att en språkmässig och analytisk distans inte kan uppnås i samma grad som det skulle kunna göra om jag valt att arbeta med en kvantitativ ansats. Detta kan alltså på samma gång innebära en resurs, samtidigt som den kan breda väg för missförstånd. En risk för att min förståelse och mina egna värderingar tar över under insamlandet av de öppna enkäterna finns (Bryman, 2011). Det är ingen självklarhet att jag som undersökningsledare har en förståelse för vad informanterna menar med sina svar, vilket kan vara en begränsning. För att missförstånd skall minska är det till fördel att kunna ställa öppna frågor med följd av följdfrågor på det aktuella ämnet. Detta har dock varit problematiskt för mig då jag gjort en skriftlig intervju i form av en enkät, vilket resulterat i att jag inte haft någon aning om vad informanten svarat förrän jag fått tillbaka frågeformuläret. Därför har jag varit mycket noggrann med vilka frågor jag har skickat iväg till informanten. Detta för att han eller hon ska få möjlighet att utveckla sina svar så mycket som möjligt. Trots att jag har varit medveten om denna risk anser jag att utifrån mitt syfte och mina frågeställningar, att kvalitativ ansats och enkäter med öppna frågor varit lämpligast. Alltså anser jag att den kvalitativa ansatsens förtjänster överväger dess begränsningar (Aspers, 2011). 4.2 Urval Bryman (2011) menar att urvalet har att göra med en rad olika faktorer. Beträffande vem som skall delta i undersökningen, skriver Rosengren och Arvidson (2002) att det närmast handlar om att göra ett val av studieobjekt än ett urval. Valet av studieobjekt i denna uppsats blev vuxna individer mellan år, vars deras uppväxt präglades av en missbrukande förälder. För att jag skulle kunna uppfylla arbetets syfte samt att kunna svara på frågeställningarna behövde 16