Delgeneralplan for en havsvind kraftspark utanför Röyttä

Transkript

1 Torneå stad Delgeneralplan for en havsvind kraftspark utanför Röyttä Planförslagfas För hörandet i Sverige forslagmaterial 1

2 2 1. Inledning Landskap och kulturmiljö...5 Utredningar som gjorts...5 Projektets konsekvenser Användning av området för rekreation Utredningar som gjorts...10 Projektets konsekvenser Buller Utredningar som gjorts...13 Projektets konsekvenser Skuggeffekter Utredningar som gjorts...17 Projektets konsekvenser Vattenorganismer Utredningar som gjorts...20 Resultat...20 Projektets konsekvenser Fiskbestånd och fiske Utredningar som gjorts...25 Resultat...25 Projektets konsekvenser Havsbottnen Utredningar som gjorts...28 Resultat...29 Projektets konsekvenser Kuusiluotos natur Utredningar som gjorts...31 Resultat...31 Projektets konsekvenser Fågelbestånd Utredningar som gjorts...32 Resultat...32 Projektets konsekvenser Natura-konsekvenser Utredningar som gjorts...36 Projektets konsekvenser...37

3 1. Inledning Målet är att göra upp en delgeneralplan för att den vindkraftspark som redan finns på stranden av Röyttä ska kunna byggas ut i det närbelägna havsområdet. Vindkraftsparken omfattar enligt de preliminära planerna högst 14 vindkraftverksenheter, som var och en har en effekt på cirka 3 6 MW. Delgeneralplanen görs upp för att kunna användas som grund för beviljande av bygglov för de vindkraftverk som ingår i delgeneralplanen (MarkByggL 77 a ). Planläggningsprojektet svarar mot målen i statsrådets energipolitiska redogörelse om de kommande riktlinjerna för energiproduktionen i Finland. Målet i redogörelsen är att öka de förnybara energiformerna med 20 % fram till år Vindkraftsproduktionens kapacitet i Finland är 243 MW (08/2012) och målnivån år 2020 är 2000 MW. För att målet ska kunna nås krävs en omfattande utbyggnad årligen ( MW/år). Vid placeringen av områdena för vindkraftverken i planutkastet har följande begränsningar beaktats: riksgränsen, avstånden till fartygs- och båtfarleder samt fritidsbosättning, laxens fredningsområden, områden där skyddade, utrotningshotade eller missgynnade arter förekommer, kraftverkens placering i den redan byggda vindkraftsparken samt de begränsningar som miljökonsekvenserna medför. På grund av ovannämnda faktorer har det ansetts nödvändigt att avvika från avgränsningen av vindkraftsområdet i gällande landskapsplan och placera kraftverken på sådana områden där de skadliga miljökonsekvenserna kan minimeras och där det ur teknisk-ekonomisk synpunkt går att förverkliga planerna. Utkastet till delgeneralplan bearbetades utgående från projektalternativ ALT 2+ i miljökonsekvensbedömningen av Röyttä havsvindpark. Det här alternativet har ytterligare preciserats utgående från resultaten av utredningarna. Det valda alternativet främjar de riksomfattande målen för områdesanvändningen bäst av de alternativ som undersöktes i miljökonsekvensbedömningen. För planförslaget utvecklades planutkastet ytterligare utgående från inkomna kommentarer (utlåtanden och åsikter) samt tilläggsutredningar som gjorts. I de södra delarna av planområdet, söder om båtfarleden i öst-västlig riktning, avlägsnades alla kraftverk (7 st) på basis av informationen från undersökningen med flerstrålsökare och lodning samt uppgifter om fiskbeståndet. Norr om Kuusiluoto avlägsnades kraftverk 12 samt på södra sidan kraftverk 15, 17, 18, 19 och 20. I planförslaget anges 14 riktgivande platser för vindkraftverk i havsområdet utanför Röyttä. Två av dem är placerade på Kuusiluotos strandområde. De riktgivande platserna för kraftverk ligger på sex områden för vindkraftverk. I samband med planläggningsarbetet gjordes tilläggsutredningar som kontaktmyndigheten Närings-, trafik- och miljöcentralen (ELYcentralen) i Lappland i sitt utlåtande om MKBbeskrivningen krävde för att främja arbetet. Med tilläggsutredningarna preciserades Natura-konsekvensbedömningen av de fågelarter som utgör grund för skyddet av Pajukari- Uksei-Alkunkarinlahti och Öarna i Bottenviken. Sedimentet i havsområdet och dess skadlighet för organismerna och inverkan på vattenkvaliteten har undersökts. Dessutom gjordes preciserande undersökningar av undervattensvegetationen, utrotningshotade arter och naturtyper, bottendjur och fiskar. Genom geotekniska undersökningar utreddes havsbottnens beskaffenhet. Genom utredningar preciserades de gränsöverskridande konsekvenserna bl.a. beträffande användning av området för rekreation samt landskaps- och bullerpåverkan. Dessutom gjordes nya fotomontage från svenska sidan. För planförslaget har följande utredningar gjorts: Uppdatering av buller- och skuggutredningar Synlighetsanalys Uppdatering av fotomontage samt produktion av fotomontage från svenska sidan Bedömning av Natura-påverkan för de fågelarter som utgör grund för skyddet av Pajukari-Uksei-Alkunkarinlahti och Öarna i Bottenviken Följande utredningar och undersökningar har gjorts och kommer att göras för vattentillstånd enligt vattenlagen: Sedimentprover från deponeringsområdet nära Ajos sommaren 2012 Undersökning med flerstrålsökare och sidoseende ekolod sommaren 2012 Kompletterande kartläggning av vegetation och bottenfauna sommaren 2012 Notfiske av yngel och enkät bland yrkesfiskare 2012 Fågelutredningar 2012 (flyttningar, rastande fåglar och födosök) Kompletterande geoundersökningar 2013 Marinarkeologisk utredning

4 4 Figur 1. Planeringsområdets läge.

5 2. Landskap och kulturmiljö Utredningar som gjorts Projektets konsekvenser utanför landets gränser, dvs. i Sverige, preciserades från de fotomontage som gjordes under MKB-förfarandet med nya foton där området betraktas från svenska sidan. Fotona är vyer från Torneå stadshus, Seskarö bro, Salmis-Kirveskarivägen, Torne-Furö, Riskilö och Pirttikari mot planeringsområdet. På fotona är kraftverkens navhöjd 120 m och den totala höjden 200 m. Projektets konsekvenser Då planeringsområdet betraktas från svenska sidan ligger planförslagets vindkraftverk i skärgårdszonen nära kusten och blir en del av det band som de befintliga vindkraftverken bildar. Puuskaprojektets 8 kraftverk ligger alldeles nära gränsen mellan Sverige och Finland. De kan ses från de högsta husen i Haparanda stad, från det sydliga strandområdet samt från Salmi, Nikkala och Haparanda hamnområde samt från skärgården. Öarna utanför Haparanda på svenska sidan har fritidsbostäder som närmast cirka 1,5 kilometer från kraftverken. Från en del av fritidsbostäderna kan det vara fri sikt mot vindkraftsområdet. Allra mest påverkas utsikten österut från byggnaderna och gårdsplanerna på Östra Launinkari. Oftast ligger vindkraftverken vid sidan om vyn från fritidsbostäderna eller också är utsikten från fritidsbostäderna riktad bortåt från planeringsområdet. På svenska sidan ligger de värdefulla kulturmiljöerna av riksintresse så långt borta från planområdet att vindkraftverken inte kommer att dominera landskapet, när det betraktas från dessa områden. Landskapspåverkan för de kulturvärden av riksintresse som avses i Sveriges miljöbalk 3 kap. 6 är inte påtaglig. Haparanda skärgårds kulturmiljö, som är värdefull på landskapsnivå, drabbas av den starkaste landskapspåverkan inom mindre än fem kilometers avstånd från vindkraftverken. Till exempel Torne-Furö ligger cirka fem kilometer från närmaste kraftverk och i riktning mot kraftverksområdet i närlandskapet finns öar som utgör Figur 2. Platser där fotomontage har gjorts. 5

6 ett mera dominerande element i landskapsbilden än vindkraftverken. Närmare vindkraftverken utgör de stora vindkraftverken ansenliga element i skärgårdens tämligen småskaliga och låga landskapsbild. De vindkraftverk som finns utanför Röyttä utgör redan en del av områdets landskapsbild, vilket innebär att landskapsförändringen inte blir stor, när de nya kraftverken byggs. Sett från Haparanda centrum, som är värdefullt på landskapsnivå, ligger de nya kraftverken bakom Röyttä industriområde och Puuskaprojektets vindkraftverk på cirka tio kilometers avstånd. På svenska sidan finns byggnadsarvsobjekt och värdefulla byggnader inom planens influensområde. Från byggnaderna i Torne älvdal finns ingen utsikt mot planområdet, inte heller från de värdefulla byggnaderna i norra delen av Seskarö. Vid de värdefulla byggnaderna vid havskusten kommer däremot landskapsbilden att förändras av vindkraftverken. Mellan planeringsområdet och de värdefulla byggnaderna finns öar och avståndet är så pass stort att kraftverken inte dominerar landskapsbilden. Sveriges kustområde och skärgården i Norrbotten från Bondöfjärden till riksgränsen mot Finland räknas som ett av de områden där enligt Sveriges miljöbalk 4 kap. 2 turismens och det rörliga friluftslivets intressen särskilt ska beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön. Vindkraftsparken påverkar ifrågavarande turist- och rekreationsområde främst genom att landskapet förändras. Landskapspåverkan är störst alldeles vid finska gränsen i skärgården på svenska sidan. Hela kustområdet och skärgården i Norrbotten är ett så vidsträckt område att vindkraftsparkens inverkan på landskapet med tanke på turism och rekreation i området inte är betydande. Vindkraftsparken kan också ses som en attraktion i området med tanke på turismen. För planläggningsarbetet gjordes nya fotomontage från svenska sidan från Seskarö bro och Salmis- Kirveskarivägen samt från Haparanda skärgård. Figur 3. Vy från Torneå stadshus mot planeringsområdet i nuläget och i den kommande situationen. 6

7 Figur 4. Vy från Seskarö bro mot planeringsområdet i nuläget och i den kommande situationen. Figur 5. Vy från Salmis-Kirveskarivägen mot planeringsområdet i nuläget och i den kommande situationen. 7

8 Figur 6. Vy från området utanför Torne-Furö mot planeringsområdet i nuläget och i den kommande situationen. Figur 7. Vy från området utanför Riskilä mot planeringsområdet i nuläget och i den kommande situationen. 8

9 Figur 8. Vy från området utanför Pirttikari mot planeringsområdet i nuläget och i den kommande situationen. 9

10 3. Användning av området för rekreation Utredningar som gjorts Projektets inverkan på användningen av området på den svenska sidan för rekreation undersöktes genom att rekreationsmålen på den svenska sidan utreddes och konsekvenserna av projektet bedömdes med hjälp av en jämförelse av vyer. Som utgångspunkt för bedömningen användes också fotomontage av vyer från de svenska kustområdena mot planeringsområdet. Information som samlades under MKB-förfarandet om faktorer som påverkar rekreationsanvändningen, t.ex. båtfarledernas lägen, bostäder och speciellt fritidsbostäder har beaktats i den här undersökningen. Projektets konsekvenser Det finns båtfarleder på planeringsområdet, och på fastlandet på finska och svenska sidan finns flera båthamnar. Söder om planeringsområdet ligger Bottenvikens nationalpark. På dess öar finns angöringsplatser för båtar samt platser där man kan göra upp eld. På Letto har en ny båthamn byggts. Därifrån tar man sikte mot nationalparken och svenska sidan. Torneå fartygsfarled på gränsen till Sverige har 9,0 m farledsdjup och ligger väster om planområdet. Det lämnas tillräckligt skyddsavstånd till fartygsfarleden så att den inte påverkas av projektet. Genom planområdet går en båtfarled i öst-västlig riktning. Den här farledens djup är 2,4 m. Båtfarleden fortsätter norrut till Fiskehamnen. Skyddsavstånd till båtfarlederna lämnas. Vindkraftverksenheterna märks ut enligt internationella anvisningar och kraftverken förses med markeringsljus. Av teknisk-ekonomiska skäl ska avståndet mellan vindkraftverksenheterna vara cirka 600 m, vilket är så mycket att vindkraftsparken inte begränsar möjligheterna till båtfärder på området. Det går att förtöja båtar i vindkraftverkens fundament. Vid nedre delen av kraftverkets torn byggs en avsats där man kan stiga ur båten. Själva tornet är låst. Vid hård sjögång, dimma och störningar i båtens funktion utgör kraftverken en kollisionsrisk. Om sjökablarna inte skyddas är det förbjudet att kasta ankar där kablar finns. Olägenheten minskas av att kraftverken och sjökablarna märks ut på sjökorten. Vindkraftverken är placerade minst 600 m från varandra och mellan dem finns inga andra hinder. Det är därför inga problem att navigera mellan dem utanför Torneå. Kraftverken förändrar seglingsförhållandena så att man måste vända oftare. Eftersom kraftverkens rotorblad är som lägst på cirka 30 m höjd orsakar de ingen stor avskärmning av vinden för seglarna. Det har inte konstaterats att vindkraftverk som är i drift skulle ha skadlig inverkan på fisket och de hindrar inte användning av planområdet för rekreation såsom båtfärder eller att iaktta naturen. Ljudet och skuggeffekterna från kraftverken samt deras synlighet kan upplevas som något som stör rekreationen. Vintertid finns en liten risk för dem som rör sig i närheten av kraftverken, då snö eller is vid vissa typer av väder kan lossna från kraftverken. I samband med användningen av området för rekreation har det diskuterats hur eventuell isbildning på rotorbladen påverkar rekreationsmöjligheterna. I praktiken har ingen isbildning ännu noterats på vindkraftverk vid havsstränder i Finland. Rajakiiri Oy ger redan vid idrifttagningen mycket noggrant akt på eventuell isbildning och vinnlägger sig om säkerheten för dem som rör sig på området. Vindkraftsparken har en egen väderstation försedd med isbildningsdetektorer och mätutrustning som analyserar underkyld luft. Utrustningen larmar vindkraftverkens driftskontrollsystem om väderförhållandena förändras och det finns en verklig risk för isbildning. Efter larmet stoppas vindkraftverket automatiskt. På rotorbladen och i växellådans lager har vindkraftverken också vibrationsmätningsdetektorer som i händelse av isbildning ger larm och stoppar kraftverket. En tredje säkerhetsåtgärd är att reglersystemets program gör beräkningar som visar isbildningen i förhållande till vinden och kraftverkets elmatningskapacitet. Vid islarm ska situationen undersökas på platsen. Vindkraftverken syns bl.a. till Bottenvikens nationalpark. Haparanda skärgårds kulturmiljö, som är värdefull på landskapsnivå, drabbas av den starkaste landskapspåverkan inom mindre än fem kilometers avstånd från vindkraftverken. Vissa som idkar friluftsliv, strövar omkring och njuter av naturen kan också på ett större område känna sig störda av att vindkraftverken syns vid horisonten. Andra däremot kan ge sig ut på utflykt för att se på vindkraftverken. På planområdet finns ingen fast bosättning eller fritidsbosättning. De närmaste två bostadshusen finns på Prännärintie i Röyttä ca 2,5 km från den riktgivande platsen för ett vindkraftverk. Åretruntbebyggelse finns som närmast i Puuluoto, Laivaniemi och Kaakamo, där landskapet kommer att påverkas. Närmaste fritidsbosättning finns på Kukkokari, Komso, Ouni, Sassi, Herakarinkrunni, Herakari och Vähä-Huituri samt på svenska sidan på Riskilö, Sipi, Östra Launinkari, Klaus, Kataja, St Hamnskär och L Hamnskär och Hyyppä. Vid fritidsbostäderna på 10

11 den svenska sidan överskrids inte riktvärdena för buller och fritidsbostäderna ligger inte inom det område som drabbas av skuggeffekter från kraftverken. Planen försämrar trivseln för de fritidsboende som har sin fritidsbostad inom ett område med fri sikt mot kraftverken på nära håll och som tycker att kraftverkens synlighet är störande. Planen hindrar inte användning av fritidsbostäderna för nuvarande ändamål. Enligt en jämförelse av synligheten kommer de nuvarande och de planerade vindkraftverken att synas på ett avstånd av cirka 15 km, speciellt i havsområdet. Avståndet där kraftverken syns från fastlandet är betydligt mindre på grund av terrängformerna och andra sikthinder. Figur 9. Rekreationsmål i omgivningen kring planområdet. Figur 10. Byggnader i närheten av planområdet. 11

12 Figur 11. Jämförelse av synligheten. 12

13 4. Buller Utredningar som gjorts Bullret från vindkraftverken bedömdes med hjälp av en bullerberäkningsmodell under MKBförfarandet. Projektalternativ ALT 2+, som modellberäkningar gjordes för i MKB, valdes som utgångspunkt för detaljplaneringen. För planförslaget minskades det maximala antalet kraftverk till 14, och bullerpåverkan bedömdes med hjälp av en beräkningsmodell för det antal kraftverk som ingår i planförslaget. För modellberäkningen användes bullerberäkningsprogrammet SoundPlan 7.1 och bullerberäkningsstandarden Nord2000 som ingår i programmet. Modellen fungerar i 3D-miljö och beaktar i den 3-dimensionella beräkningen bl.a. byggnader, terrängformer, reflexioner och dämpningar, de tider som bullerkällorna är i gång, riktningsfaktorer samt väderuppgifter. Modellberäkningen gjordes med två olika kraftverkstyper, som hade en navhöjd på 120 meter och ljudnivåerna L WA 108,5 db respektive 108 db (vindhastighet 8 m/s på 10 meters höjd över markytan). I modellberäkningen betraktades havet akustiskt som en hård yta. Bullerzonerna beräknades vid en vindhastighet på 8 m/s på 10 m höjd över markytan, eftersom den här bullernivån enligt tidigare undersökningar och utredningar om buller från vindkraftverk i allmänhet är den mest störande situationen. Vid hårdare vind än detta ökar bakgrundsbruset och dess täckande verkan snabbt, och å andra sidan ökar inte ljudet från vindkraftverkens drift för alla kraftverkstyper utan det kan till och med minska. Vindhastigheten vid kraftverkens navhöjd beräknades enligt en logaritmisk vindhastighetsprofil. Projektets konsekvenser I nuläget påverkas bullersituationen på planområdet och i dess omgivning av Outokumpus stålverk och av fartygstrafiken. Enligt den bullerutredning som gjordes vid stålverket 2004 (Ingenjörsbyrå Paavo Ristola Oy) gav stålverket nattetid upphov till ett buller på LAeq db vid fritidsbosättningen på Koivuluoto. Stålverkets bullerzon på 40 db sträcker sig ända till öarna Kuusiluoto och Sassi. Fartygstrafiken påverkar bullernivån under vattnet på ett betydligt större område än ovanför vattnet. Det här beror på att ljudet rör sig snabbare i vattnet och dämpas mindre än i luft. Både öster och väster om planområdet finns en tämligen livligt trafikerad hamn, så hela projektområdet kan anses ligga inom influensområdet för undervattensljud från fartygstrafiken. Bullerpåverkan under byggtiden Under byggtiden uppkommer buller främst på grund av markbyggnadsarbete för vindkraftverkens fundament och för vägförbindelserna. Den egentliga resningen av kraftverken medför inte speciellt mycket buller. Det motsvarar bullret från normalt byggnads- eller monteringsarbete. De bullrigaste arbetsmomenten i byggskedet är eventuella sprängnings- eller pålningsarbeten. Andra arbetsmoment i markbyggnadsskedet (transport av marksubstans, utfyllnad, grävning m.m.) motsvarar normalt markbyggnadsarbete. Bullereffekterna under vattnet kan momentant vara ansenliga, om berg måste sprängas eller pålning utföras under vattnet. Då kan det uppkomma bullernivåer som också påverkar fiskarna och havsdäggdjuren. Efter avslutat pålningsoch sprängningsarbete återgår bullersituationen under vattnet till i stort sett den normala. Effekterna av bullret vid muddring, utfyllnad och annat byggarbete i vattnet sträcker sig uppskattningsvis några tiotal meter från platsen. Enligt utredning under projektets geotekniska undersökningar är bullret från en borrmaskin på 300 meters avstånd på en sådan nivå att det inte borde gå att påvisa någon tydlig inverkan på laxens beteende. Eventuell påverkan på beteendet bedöms därför vara begränsad till tiotals eller högst något hundratal meters avstånd från borrmaskinen. Det här är av samma storleksklass som undervattensbullret från fartyg. Borrningen på en och samma plats pågår en längre tid, medan ett fartyg som passerar ger upphov till buller under en kortare tid. Då byggarbetet framskrider blir situationen på byggplatsen lugnare i fråga om buller och grumling inom några dagar. Buller från vindkraftsparken Vindkraftsparken påverkar bullernivån i närområdet och ljudlandskapet också utanför planområdet. Verkningsradien beror på den valda typen av kraftverksenhet, kraftverksenheternas storlek samt väderförhållandena och den varierar från några hundra meter till ett par kilometer. Bakgrundsbuller eller tysthet har stor betydelse för hur mycket ljudet från vindkraftverken märks. Under vissa förhållanden (en speciell vertikal vindprofil, isbelagt hav, träden lövfria) kan bakgrundsljudet vid observationsplatsen vara så lågt att också svagt ljud från ett vindkraftverk kan märkas. Under andra förhållanden kan betydligt högre ljud från ett vindkraftverks drift täckas av bakgrundsbuller (vindens sus i träden, vågsvall vid stranden m.m.). Ljudet från ett vindkraftverk är mera skönjbart på grund av att dess periodicitet avviker från bakgrundsbullret. 13

14 Vindhastigheten påverkar inte bara bakgrundsbullret utan också hur mycket buller vindkraftverket producerar. Vid hård vind är ljudet från ett kraftverk i regel högre än vid svag vind, även om ljudet från ett kraftverks drift inte är direkt proportionellt mot vindhastigheten. Bullret från vindkraftverken påverkas förutom av förhållandena i omgivningen också av kraftverkstypen och storleken. I allmänhet har ett vindkraftverk med lägre effekt också lägre utgångsbullernivå än ett stort vindkraftverk. Ett stort vindkraftverk har högre navhöjd, vilket ökar verkningsradien. Olika kraftverkstyper kan regleras på olika sätt. Med vissa inställningar (bl.a. inställning av bladvinkeln) kan bullernivån från en vindkraftverksenhet sänkas. Inställningen av bladvinkeln påverkar dock också kraftverkets elproduktion. Också genom val av delar i kraftverkshelheten kan man påverka bullret från vindkraftverket, till exempel genom val av turbin. De närmaste bostadshusen ligger på över 2,5 km avstånd från vindkraftverken. De närmaste fritidsbostäderna finns cirka 600 m från ett vindkraftverk. Bullernivåerna från vindkraftverken är som högst på Kukkokari och Ouni samt vid fritidsbosättningen i Koivuluodonletto, där bullernivån med båda kraftverkstyperna beräknas bli över 40 db. Bullernivån i Koivuluoto samt på öarna Sassi, Komso, Talja och på svenska sidan Riskilö överstiger eller ligger nära 35 db. Vid fritidsbosättning där bullernivån överstiger 40 db ligger värdena över de planeringsriktvärden för dagtid och nattetid vid fritidsbosättning som anges i Miljöministeriets anvisning Planering av vindkraftsutbyggnad. Även riktvärdet nattetid på områden med fritidsbosättning enligt statsrådets beslut (993/1992) överskrids på Kukkokari och Ouni samt på området i Koivuluodonletto. Då resultatet av bullermodelleringen är över 35 db, överskrids planeringsriktvärdet nattetid på områden med fritidsbosättning enligt anvisningen Planering av vindkraftsutbyggnad. Riktvärdet för fritidsbosättning dagtid, 45 db, enligt statsrådets beslut 993/1992 överskrids inte vid fritidsbosättningen i planområdets omgivning. 14

15 Projektet medför inga förändringar i bullernivån vid fritidsbostäderna på strand- och havsområdet på svenska sidan. Figur 12. Bullerzoner kring vindkraftverken (ljudnivå L WA 108,5 db, tornhöjd 120 m). Figur 13. Bullerzoner kring vindkraftverken (ljudnivå L WA 108 db, tornhöjd 120 m). 15

16 Kumulativa effekter av stålverket och havsvindparken I nuvarande situation orsakar stålverket samt de nuvarande och planerade Puuskakraftverken en bullernivå på cirka db på Koivuluoto strandområden och cirka db vid fritidsbosättningen i Koivuluodonletto. Stålverket är i nuläget den mest dominerande bullerkällan på Röyttäområdet. Bullernivån från havsvindparken kan på Koivuluoto strandområde ge upphov till cirka db och i Koivuluodonletto db. Stålverket är alltså den dominerande bullerkällan och havsvindparken kommer nästan inte alls att höja bullernivån från nuläget (i Koivuluodonletto kommer den totala bullernivån att stiga med mindre än 1 db). Då man dessutom beaktar att det svallande havet och träden på strandområdet orsakar naturliga ljud samtidigt som vindkraftverken är i drift, kan man uppskatta att vindkraftsparken i havsområdet inte kommer att orsaka någon kännbar förändring av ljudnivån på strandområdet i Koivuluoto. Då man beaktar de nuvarande bullerkällornas inverkan i Röyttäområdet kan man bedöma att havsvindparken utanför Röyttä inte kommer att ha någon praktisk betydelse för bullersituationen i Koivuluoto och Koivuluodonletto. På öarna Kukkokari och Ouni blir förändringen däremot större, eftersom bullret från stålverket är betydligt mera dämpat där. Undervattensbuller I nuvarande situation orsakar fartyg och båtar undervattensbuller i området. Vindkraftverken kan beroende på fundamenttyp och kraftverkstyp också orsaka buller och vibrationer under vattnet. Ju massivare ett vindkraftverks fundament är, desto mindre vibrationer uppkommer. Ett fundament av kassuntyp orsakar inga vibrationer och ger alltså inte upphov till undervattensbuller. Monopilefundament har konstaterats orsaka vibrationer. Det finns dock inga finländska undersökningar om detta, eftersom endast ett försöksfundament av monopiletyp har byggts i Finland. Inget kraftverk har ännu installerats i dess torn. Olika fiskarter har olika hörtröskel och därför är deras förmåga att upptäcka undervattensljud olika beroende på fiskart. Ljudet av driften, förmedlat via monopilefundament, har inte bedömts störa fiskarna, förutom de bullernivåer som råder i ett vindkraftverks omedelbara närhet inom tiotals meters avstånd från kraftverket. Medan bottenundersökningar gjordes i samband med planläggningsarbetet undersöktes också hur fiskarna påverkas av borrningsbuller. Fartygstrafiken ger i praktiken upphov till betydligt högre ljudnivåer under vattnet än vindkraftverken, men å andra sidan är fartygsbullret kortvarigt medan ljudet från vindkraftverken varierar beroende på vädret, bland annat vindförhållandena. Figur 14. Bullerområden orsakade av den nuvarande vindkraftsparken Puuska I och utbyggnaden av Puuska (Puuska II) samt stålverket (Promethor Oy, ). 16

17 5. Skuggeffekter Utredningar som gjorts Det område där s.k. blinkande skuggeffekter kan förekomma i omgivningen kring de planerade vindkraftverken och förekomstfrekvensen beräknades i samband ned MKB-förfarandet med hjälp av programmet EMD WindPro 2.6 och för planförslaget med programmet EMD WindPRO 2.7. Skuggeffekterna beräknades i programmet WindPRO med modulen SHADOW, som beräknar hur ofta och under hurudana perioder en viss plats utsätts för blinkande skugga från vindkraftverken. Förutom en eventuell skuggeffekt som kan träffa betraktelsepunkten kan beräkningsmodellen också producera en karta med s.k. isolinjer som visar det område där blinkande skuggor förekommer. Den visar skuggeffektens omfattning var som helst på det undersökta området. Med programmet gjordes beräkningar för den s.k. värsta situationen (Worst case) och den verkliga situationen (Real case). Beräkningarna av den värsta situationen är baserade enbart på solens höjdposition i förhållande till vindkraftverket och utgår ifrån att solen lyser hela tiden då den befinner sig ovanför horisonten och att vindkraftverken snurrar hela tiden. Då beräknas den s.k. astronomiska maximiskuggningen. Resultatet är teoretiskt. Vid mulet väder eller då det är vindstilla eller om vindens riktning får rotorns plan att vrida sig så att det står parallellt med sträckan mellan solen och iakttagelsepunkten, orsakar vindkraftverket inga skuggeffekter. Vid beräkning av den verkliga situationen beaktas det lokala vädret (molnighet, vind) och hur vindkraftverkets rotor verkligen rör sig. Den här beräkningen ger en bättre bild av den verkliga förekomsten av skuggeffekter vid iakttagelseområdet. Som vindkraftverkstyp i beräkningen för MKBförfarandet användes kraftverket REpower 5 M med en planerad navhöjd på 100 meter och rotordiameter 126,0 meter. I samband med planförslaget gjordes en beräkning av den verkliga situationen (Real Case), där vindkraftverkets tornhöjd var 120 meter och modelleringen gjordes med två alternativa rotordiametrar (125 meter och 160 meter). Som uppgifter om solsken och vidförhållanden användes data från Meteorologiska institutets väderstation vid Uleåborgs flygplats från åren Som baskarta användes Genimap Oy:s georefererade GT-karta. Uppgifterna om markhöjden som använts i beräkningen har tagits från Lantmäteriverkets terrängdatabas i form av grundkartans höjdkurvor med fem meters kurvavstånd. Som radie för det område där skuggeffekterna beräknades valdes meter utåt från vindkraftverken. Förekomstradien för verklig skugga ligger innanför detta undersökta område och är med konstruktioner av den här storleken i praktiken cirka meter. I beräkningen av den värsta situationen beaktades uppgifter om terränghöjd, vindkraftverkets position, vindkraftverkets navhöjd, tidszon samt influensområdets maximistorlek. I beräkningen antas att vindkraftverken är i drift oavbrutet under hela den tid som beräkningen gäller och solen skiner från en helt molnfri himmel när den syns ovanför horisonten varje dag. Skuggningen beräknades på 1,5 meters höjd, dvs. en människas ungefärliga ögonhöjd. Vid beräkningen var gränsen för solskenets vinkel från horisonten tre grader. Den solstrålning som låg under den vinkeln beaktades inte. Den värsta situationen beaktar inte variationer i vädret (vindens inverkan på vindkraftsproduktionen) eller inverkan av solsken/moln på förekomsten av skuggor. Därför gjordes också beräkningar av skuggeffekter för den s.k. verkliga situationen. I beräkningen av den verkliga situationen beaktades uppgifter om vindförhållanden och solsken i området. I beräkningen användes Meteorologiska Institutets väderobservationer som utgångsinformation: de närmaste tillgängliga uppgifterna om vind och solsken. Uppgifter om vind och solsken har mätts vid Uleåborgs flygplats på Oulunsalo väderstation cirka 105 kilometer från vindkraftsområdet i Torneå. I den här beräkningen har det antagits att kraftverkets rotor rör sig ca 80 % av årets timmar. På årsnivå innebär det här drygt timmar av årets sammanlagt timmar. Under dessa timmar kan skuggfenomen förekomma. Nyssnämnda procenttal är inte detsamma som det kapacitetsutnyttjande som ofta nämns för vindkraftverk (toppdriftstid). Den här procenten för kapacitetsutnyttjandet i energiproduktionen är för vindkraftverk i Finland ungefär %. Även på de allra blåsigaste platserna på jordklotet är vindkraftverkens kapacitetsutnyttjande uppskattningsvis under 35 %. 17

18 Om kraftverkets rotor rör sig färre timmar, minskar detta förekomsten av skuggeffekter från det som beräknats ovan, och om antalet timmar ökar innebär det att möjligheterna för förekomst av skuggeffekter ökar. Projektets konsekvenser Vindkraftverk kan ge upphov till skuggeffekter i sin näromgivning, då solen lyser bakom ett vindkraftverks rotorblad och strålarna riktas mot en viss iakttagelsepunkt. Ett vindkraftverk i drift ger då upphov till ett blinkande skuggfenomen. Fenomenet beror på vädret och årstiden. Vid mulet väder eller om vindens riktning får rotorns plan att vrida sig så att det står parallellt med sträckan mellan solen och iakttagelsepunkten, orsakar vindkraftverket inga skuggeffekter. Då det är vindstilla och vindkraftverket därför inte snurrar förekommer det här fenomenet inte heller. Skuggan når längst på morgonen och kvällen, då solen står lågt. Då solen går tillräckligt lågt ned uppkommer inte mera någon skugga. Den blinkande skuggan kan av känsliga personer upplevas som störande, medan andra personer inte blir störda av den. I Miljöministeriets anvisning Planering av vindkraftsutbyggnad (Miljöförvaltningens anvisningar 4/2012), som publicerades , ges inga riktvärden för förekomsten av blinkande skugga från vindkraftverk. I anvisningarna konstateras att det är skäl att som hjälp vid bedömning av blinkande effekter använda andra länders rekommendationer om begränsning av blinkande effekter. Då rotordiametern är 125 m ligger en av fritidsbostäderna på Kukkokari på gränsen till zonen med 8 timmar/år. Enligt modellberäkningen kommer blinkande effekter att förekomma mindre än 8 timmar om året vid övriga fritidsbostäder. Då rotordiametern ökar till ett maximum på 160 meter ökar också området där blinkande effekter förekommer. Några fritidsbostäder på Kukkokari kommer att påverkas i 8 timmar om året. För två av dem blir påverkan mer än 10 timmar om året. Även vid en fritidsbostad på ön Talja kommer blinkande effekter att förekomma mer än 8 timmar om året. Vid bosättningen på den svenska sidan kommer blinkande effekter att förekomma mindre än 8 timmar om året. Projektet medför inga skuggeffekter för fritidsbostäderna på det svenska havsområdet. Nordväst om planområdet finns Puuska vindkraftspark som består av åtta vindkraftverk. På stålverkets område pågår en detaljplaneändring för Puuluoto-Röyttä. Den ger möjlighet att bygga ytterligare fem vindkraftverk i Puuska vindkraftspark. De blinkande effekterna från de nuvarande och de planerade vindkraftverken i Puuska vindpark bedöms beröra främst bosättningen i närområdet kring stålverket. Då vindkraftverk byggs i havsområdet påverkas i någon mån områdena i Koivuluoto och Koivuluodonletto, men i övrigt blir de kumulativa effekterna små. Tabell 5 1. Exempel på andra länders rekommendationer och gränsvärden för förekomst av blinkande effekter Land Real Case Worst Case Tyskland Sverige 8 timmar/år 8 timmar/år 30 min/dag Danmark 10 timmar/år - 30 timmar/år 30 min/dag Modellberäkningen av skuggeffekter gjordes med modulen Shadow i programmet WindPro 2.7 som en beräkning av Real Case. Vindkraftverkets tornhöjd antogs vara 120 meter och modelleringen gjordes med två alternativa rotordiametrar (125 meter och 160 meter). Som uppgifter om solsken och vidförhållanden användes data från Meteorologiska institutets väderstation vid Uleåborgs flygplats från åren

19 Figur 15. Beräkning av skuggeffekter från vindkraftsparken, Real case, tornhöjd 120 m och rotordiameter 125 m. Figur 16. Beräkning av skuggeffekter från vindkraftsparken, Real case, tornhöjd 120 m och rotordiameter 160 m 19

20 6. Vattenorganismer Utredningar som gjorts Inventering av vattenvegetation och bottenfauna Vattenvegetationen samt bottenfaunan på området för Röyttä vindkraftspark inventerades genom dykning Planområdet delades in i områden enligt djupkurvorna och i varje djupzon valdes genom lottning 12 dykpunkter enligt djupområdets storlek. På en del av dykpunkterna hade man tidigare videofilmat under MKB-förfarandet och utgående från de resultaten låg en del av punkterna på bottnar utan vegetation respektive med vegetation. Två av dykpunkterna låg i djupzonen 0 3 meter och tre punkter i djupzonen 3 6 meter. Dessa två djupzoner är de djupzoner som har den minsta arealen på det undersökta området. Den huvudsakliga djupzonen på det undersökta området är 6 10 meter, där sex punktdykningar gjordes. I zonen med över 10 meters djup gjordes en punktdykning. Det gjordes endast en dykning i den här djupzonen, eftersom zonen är liten och en osannolik byggplats. Vid varje dykpunkt utreddes bottnens beskaffenhet och vegetation. Dessutom togs fem prover av bottenfaunan. Bottnens beskaffenhet bestämdes i samband med vegetationskartläggningen och provtagningen av bottenfaunan samt genom videofotografering. Vid bestämningen av bottnens beskaffenhet användes en geoteknisk klassificering (Korhonen m.fl. 1974) (Tabell 2). Bottnen bedömdes bestå av gyttja, om andelen gyttja var >40 cm av sedimentdjupet. Arterna i vegetationen bestämdes enligt VELMUmetoden genom dykning. Vid dykpunkterna togs dessutom prover av bottenfaunan (tot. 5 st/punkt) med rörprovtagare. På proverna bestämdes bottenfaunans arter eller taxoner, biomassan samt antalet individer per kvadratmeter. Bottenfaunan precisionssiktades (Yliniva 2008), varvid antalet individer antagligen är noggrannare än motsvarande antal individer vid nätsiktning. I samband med uppgörande av delgeneralplan, för ansökan om tillstånd enligt vattenlagen, inventerades vattenvegetationen samt bottenfaunan på området för Röyttä vindkraftspark genom dykning Planområdet delades in i djupzoner och för var och en av dem lottades åtta dykpunkter. Vid varje punkt gjordes undersökningsdykningar enligt Velmu-metoden. Fyra av dykpunkterna låg i djupzonen 3 6 meter och fyra punkter i djupzonen 6 10 meter. Dessutom gjordes två längre linjedykningar vid stränderna av Kuusiluoto och Talja med avsikt att utreda bottnens beskaffenhet med tanke på eventuell möjlighet att ta kabeln i land där. På proverna av växtligheten bestämdes arterna antingen under dykningen eller utgående från ytprover enligt Velmu-metoden. Vid varje dykpunkt togs 5 st prover av bottenfaunan, alltså totalt 40 st vid alla de undersökta punkterna. Proverna av bottenfaunan siktades och bestämdes antingen enligt art eller taxon. Antalet antecknades och biomassan bestämdes enligt våtvikt. Havsdäggdjur Information om nuläget för havsdäggdjuren i Bottenviksområdet har erhållits från Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets räkningar år Resultat Inventering av vattenvegetationen 2011 På de undersökta platserna var vegetationen mycket obetydlig. På gyttjebottnar (1A, 2, 3A, 8, 14, 23A och 26A) och på två av de hårda bottnarna (31B och 33A) hittades ingen vegetation alls. Kärlväxter hittades inte alls på de undersökta platserna. Vattenmossarterna Octodiceras fontanum (vattenfickmossa) ja Platyhypnidium riparioides (bäcknäbbmossa), som enligt klassificeringen av hotstatus är missgynnade, fanns på tre linjer, 31A, 35A och 36A (endast vattenfickmossa) som representerade hårda bottnar. Vid punkt 36 A hittades dessutom Fontinalis antipyrica-vegetation (stor näckmossa). I de stenprover som togs vid punkterna hittades vid närmare undersökningar några arter av rödalger och grönalger. Vid punkt 31 A hittades grönalgerna Cladophora glomerata (grönslick) och Cladophora aegagrophila (getraggsalg). Vid punkt 36 A hittades rödalgen Batrachospermum sp. 20

21 Figur 17. Undersökta punkter och djupzoner Inventering av vattenvegetationen 2012 På de undersökta platserna var vattenvegetationen mycket obetydlig. Vid de undersökta punkterna hittades den regionalt hotade vattenfickmossan (Fissidens fontanus) vid tre punkter (38, 39A, 42). På dy- och gyttjebottnar fanns nästan ingen vegetation alls, frånsett några mossor, som var i mycket dåligt skick och nästan helt täckta av sedimenterat material (punkterna 38 och 42). Dessa mossor hittades på några stenar och kunde inte observeras vid punkten. Vid punkt 43 hittades, trots hård botten, ingen växtlighet alls. År 2012 gjordes dessutom dykningar i området vid Talja och Kuusiluoto. Avsikten var främst att undersöka bottnens beskaffenhet där en kabel eventuellt ska dras, men samtidigt kartlades också vattenvegetationen i området. På dyklinjen vid Talja bestod bottnen främst av sten, grus och sand. Inga mjukare bottenmaterial observerades. Bottenvegetationen hade låg täckningsgrad, 1 4 %. Bland arterna observerades ålnate (Potamogeton perfoliatus), stor näckmossa och den regionalt hotade vattenfickmossan. Vattenfickmossa noterades endast på en kartläggningsyta på linjen. Bottenmaterialet på de grunda vattenområdena på linjen vid Kuusiluoto var främst hårt och bestod av sten, grus och sand. På större djup ökade dymängden. På linjen observerades ålnate, höstlånke (Callitriche hermaphroditica), bäcknäbbmossa (Platyhypnidium riparioides) samt vattenfickmossa i dåligt skick. Inventering av bottenfaunan 2011 Vid alla undersökta punkter observerades bottendjur och i undersökningen noterades totalt 18 arter eller taxoner av bottendjur. Det fanns bottendjur vid alla undersökta punkter. Ryggradslösa djur som är fästa vid underlaget och som observerades på området var klubbpolyp (Cordylophora caspia) samt sötvattenssvamp (Ephydatia fluviatilis). De vanligast förekommande taxonerna på området är fåborstmaskar (Oligoghaeta) samt fjädermyggor (Chironomidae), som hade den överlägset tätaste förekomsten på det undersökta området. Rundmaskar (Nematoda) observerades vid tre undersökta punkter, men på grund av att de är så små förblev mängden av dem oklar. Blötdjur och kräftdjur förekom på både hårda och mjuka bottnar i undersökningen. 21

22 Inventering av bottenfaunan 2012 I de prover av bottenfaunan som togs under planläggningsarbetet observerades bottendjur vid alla undersökta punkter och i undersökningen noterades totalt 18 arter eller taxoner av bottendjur. Ryggradslösa djur som är fästa vid underlaget och som observerades på området var klubbpolyp (Cordylophora caspia) samt sötvattenssvamp (Ephydatia fluviatilis). De vanligast förekommande taxonerna på området är fåborstmaskar (Oligoghaeta) samt fjädermyggor (Chironomidae), som hade den överlägset tätaste förekomsten på det undersökta området. Även musselkräftor (Ostracoda) förekom vid nästan alla punkter. Rundmaskar (Nematoda) observerades vid tre undersökta punkter, men på grund av att de är så små förblev mängden av dem oklar. Blötdjur och kräftdjur förekom på både hårda och mjuka bottnar i undersökningen. Tätheterna hade en variation på ind./m 2 och mängden biomassa var liten. Havsdäggdjur Gråsäl I Östersjön påträffades drygt gråsälar då de räknades våren Antalet är cirka fler djur än föregående år. Resultatet kan tyda på att ökningen av gråsälsstammen har planat ut. Resultaten av räkningarna påverkas av många faktorer såsom gråsälens rörlighet, väderförhållandena och även slumpen. Kärnområdet för förekomsten av gråsäl på våren är fortfarande norra kanten av Östersjöns huvudbassäng i Mellansveriges skärgård och i Finlands sydvästra skärgård. Under andra årstider kan förekomsten av gråsälar dock avvika från detta. Vikare Då vikarna räknades år 2010 noterades sammanlagt stycken. Resultatet stämmer överens med tidigare års resultat. Största delen (75 %) av östersjövikarna lever i Bottenviken där isförhållandena är stabilast också under dåliga isvintrar. Enligt uppskattningar i Sverige är Bottenviken vikarens enda reproduktionsområde där beståndet har ökat, i genomsnitt med cirka 4,5 % per år. På de sydliga reproduktionsområdena kan utgående från det nuvarande observationsmaterialet ingen ökning noteras. Figur 18. De punkter där vattenvegetationen och bottenfaunan undersöktes år 2012 är utmärkta med rött, tidigare gjorda undersökningar med grönt och de planerade platserna för vindkraftverken med blått. 22

23 Projektets konsekvenser Då fundamenten för vindkraftverksenheterna byggs, förstörs den nuvarande bottenvegetationen och bottenfaunan vid fundamenten. På över fem meters vattendjup är vegetationen mycket sparsam och täcker endast små arealer eller också finns det ingen vegetation alls. Största delen av kraftverken borde placeras i djupzonen där det är mer än sex meter djupt i alla de olika alternativen, vilket innebär att konsekvenserna för vegetationen blir mycket obetydliga och lokala. De VELMU-undersökningar som gjorts i Bottenvikens nationalpark visar att vegetationen är mycket sparsam eller att det inte finns någon vegetation alls där djupet är mer än fem meter. En eventuell minskning av vegetationen på de redan av naturen karga, grunda områdena kan påverka individtätheten av de vattenlevande ryggradslösa arter som är beroende av den och därigenom också till exempel fiskarnas tillgång på näring. Minskningen av vegetation och bottenorganismer kan också påverka fiskarnas reproduktion och fiskynglens möjligheter att klara sig via näringsväven. På planområdet konstaterades dock att vegetationen var mycket obetydlig. Därför anses konsekvenserna av byggandet till denna del bli små för områdets organismer. Konsekvensens storlek beror i hög grad på sättet att bygga fundament. Den bottenareal som förändras i det här projektet blir störst, ifall alla kraftverk byggs med kassunfundament. Med monopilemetoden är ytan ytterligare betydligt mindre. Som mest kommer havsbottnen att täckas på endast en liten del av planområdenas totalareal. Därför kan olägenhetens grad anses vara obetydlig. Enligt forskningsresultaten kan bottendjurens artsammansättning på planområdet bedömas återgå till ungefär nuvarande situation inom några år efter byggarbetena. Långtidseffekterna av vindkraftverkens fundament har främst en berikande inverkan på livet på havsbottnen, eftersom konstruktionerna erbjuder en säker plats där många organismer kan fästa sig. Kring vindkraftverken utvecklas ett eget ekologiskt fack som utnyttjar det skydd som vindkraftverken erbjuder. Ett vindkraftverk producerar inte själv några näringsämnen eller annat avfall som kommer ut i miljön (Holttinen m.fl. 1998). Byggarbeten på havsbottnen leder till att bottensediment frigörs i vattnet. Grumlingen försämrar i sin tur vattenväxternas fotosyntes (Kautsky m.fl. 1986). Grumlingen av havsvattnet kan ha stor betydelse för vattenväxterna, om det frigörs så mycket fast substans i vattnet att ljuset inte kan tränga ned till de djupare vattenskikten. På planområdet är bottnarna huvudsakligen mjuka bottnar med fin sand. De olägenheter som bottenvegetationen drabbas av på grund av byggarbetet i vattnet blir därför lokala och som helhet obetydliga, då man beaktar hur litet bottenvegetation som observerats på området. Om grumling av vattnet dock uppstår, är den kortvarig och olägenheten försvinner snabbt efter att byggarbetet avslutats. Tidsmässigt kan olägenheterna pågå från några dagar till en vecka beroende på vädret och strömförhållandena samt bottenmaterialet. I planen anges att hårda vegetationsbottnar i regel inte ska ingå i byggområdena. På så sätt påverkar byggverksamheten planområdets nuvarande vegetation, bottenorganismer och fiskbestånd så litet som möjligt. Projektet påverkar inte vattenvegetationen och bottenorganismerna på svenskt havsområde. Arbetet med fundamenten kan medföra olägenheter för bottenlevande ryggradslösa djur på grund av ökad mängd fast substans i vattenpelaren. Faunan brukar i allmänhet återhämta sig t.ex. efter muddringar inom 1 3 år (Mustonen 1982). Olägenheterna för bottenfaunan till följd av grumlingen blir troligen mycket obetydliga, eftersom bottenmaterialet på planområdet till största delen består av fin sand och mängden ackumulerad organisk substans på bottnen är mycket liten eller obefintlig beroende på område. De undersökta sedimenten konstaterades inte vara akut toxiska för vattenloppa och ljusbakterie. Sedimenten kan därför anses vara oskadliga för vattenmiljön. Med undantag av det bottenområde som upptas av vindkraftverksenheterna kommer bottenorganismerna efter störningarna i byggskedet att återvända relativt snabbt också till närområdet. Enligt undersökningar vid Horns Revs och Nysteds havsbaserade vindkraftsparker i Danmark upptäcktes alger och vattenlevande ryggradslösa djur i området redan ca 5 månader efter byggskedet. Påväxten bestod av kiseloch trådalger samt blåmusslor. I praktiken har det observerats att vindkraftverkens fundament skapar nytt växtunderlag för arter som trivs på hård botten (Leonhard 2000). Det kan dock ta flera år innan dessa konstgjorda bottnar helt tas i besittning. Det är skäl att notera att den högre salthalten i havsvattnet i södra Östersjön gynnar en spridning av många havslevande och konkurrenskraftiga arter till nya områden. I sådana brackvattenområden är organismernas biodiversitet redan av naturen större och samtidigt tas nya bottnar effektivare i besittning än i Bottenviken som nu undersöks. Störningarna från byggarbetet kan tillfälligt få vikare och gråsälar att söka sig bort från planområdet. Detta kan tillfälligt medföra att antalet havsdäggdjur i det svenska havsområdet ökar. Hårt buller som förekommer tidvis uppskattas påverka havsdäggdjuren mera än bullret från kraftverken när de är i drift. Byggarbetena kommer att förläggas till andra tider än vintersäsongen, som ju är viktig för reproduktionen, och bullrets skadliga inverkan kan man försöka minska genom olika tekniska lösningar. Konsekvenserna under byggtiden bedöms därför inte bli betydande för vikarbeståndet i området. 23

24 I skötselplanen för Östersjöns sälbestånd (2007), som Jord- och skogsbruksministeriet har publicerat, sägs att av de hot som vindkraftverken eventuellt utgör för Östersjöns sälar samt deras både direkta och indirekta påverkningsmöjligheter inte utgör något hot mot sälarna på nationell nivå. Det regionala hotet bedöms kunna regleras. De största hoten mot sälarna bedömdes vara klimatförändringen och miljögifterna. Ljudet från vindkraftverkens drift bedöms inte skada havsdäggdjurens hörsel eller kännbart störa deras kommunikation. Det ljud som en säl kan höra från ett vindkraftverk i drift på en kilometers avstånd motsvarar ungefär ljudet av ett fraktfartyg på cirka 100 kilometers avstånd. Ljudet från vindkraftverkens drift har också konstaterats locka till sig sälar. De mest kritiska skadeverkningarna är de som drabbar områden och/ eller tidsperioder som är viktiga för sälarnas livscykel. Vindkraftverken skapar en ny ljudkälla i havsdäggdjurens livsmiljö. Planområdet ligger på ett område där det redan nu förekommer mänsklig verksamhet såsom fartygs- och båttrafik som ger upphov till olika slags ljud och buller. Ljudet från vindkraftsparkens drift är dock relativt jämnt och orsakar inga överraskande bullertoppar som kunde skrämma havsdäggdjuren på området. Ovannämnda eventuella reveffekt kan locka mer fiskar än normalt till området, vilket gör området attraktivt för jagande sälar. Bedömningen av konsekvenserna för havsdäggdjuren är baserad på undersökningar i södra Östersjön och i Danmark i havsvindparkerna i Horns Rev och Nysted. Arbetet med att dra elöverföringen och bygga vindkraftverken anses inte ha någon avsevärd inverkan på det nuvarande ekologiska och kemiska tillståndet i Torne älvs vattenförvaltningsområde. Vattenkvaliteten kan tillfälligt försämras, främst i form av grumling av vattnet. En del av undervattensarterna (t.ex. bottendjuren) försvinner, speciellt på de platser där fundamenten byggs, men arterna bedöms återhämta sig nästan helt. Konsekvenserna under byggtiden kan försämra det ekologiska och kemiska tillståndet, men påverkan anses bli mycket lokal och kortvarig, bl.a. på grund av att endast en liten del av bottenarealen förändras. Kablarna på havsbottnen ger upphov till elektriska och magnetiska fält. Den enda konsekvensen av sjökablarna med tanke på organismerna är i praktiken de här magnetfälten. De elektromagnetiska fältens inverkan på vattenorganismerna är närmast teoretisk, speciellt då sjökablarnas spänningsnivå är endast kilovolt. Därför har konsekvenserna av elöverföringen för organismerna på planområdet under vindkraftverkens drift uppskattats bli mycket små eller inte alls förekomma. 24