Avseende betänkandet Patent- och marknadsdomstol (Ds 2014:2)

Transkript

1 Justitiedepartementet Vår referens/dnr: Anna Avenberg 5/ Stockholm Er referens/dnr: Ju2014/129/DOM Remissvar Avseende betänkandet Patent- och marknadsdomstol (Ds 2014:2) Föreningen Svenskt Näringsliv har beretts möjlighet att avge remissvar rörande betänkandet Patent- och marknadsdomstol (Ds 2014:2, nedan skrivelsen ). Med hänsyn till frågans stora betydelse har Svenskt Näringsliv funnit det angeläget att få en kvalificerad och auktoritativ bedömning av förslaget. Vi har därför bett professor Ulf Bernitz att granska det som framförs i skrivelsen. Svenskt Näringsliv hänvisar till hans utlåtande, som bifogas. Vi vill därtill särskilt anföra följande. Sammanfattning Svenskt Näringsliv anser att det är positivt att behovet av en reform av domstolsordningen för immaterial-, marknadsförings- och konkurrensrättsliga mål erkänns, och att behovet för dessa måltyper av särskild kompetens, specialisering och effektivitet i förslaget ses som vägledande värden. Svenskt Näringsliv har länge förordat en dylik reform, och tidigare föreslagit att dessa mål samlas i en specialdomstol. Denna grundinställning kvarstår. I den föreliggande skrivelsen avvisas specialdomstol utan vidare som ett möjligt alternativ. Utifrån en utvärdering av det föreliggande förslaget som det presenteras i skrivelsen anser vi att den valda organisatoriska lösningen har allvarliga brister och inte leder till att de avsedda goda effekterna uppnås på ett tillfredsställande sätt. Som förslaget nu ligger ser Svenskt Näringsliv det som bättre att inga ändringar görs från dagens ordning. Det är uppenbart att om något enligt förslagets grundupplägg ändå ska genomföras, fordras ytterligare utredning och omarbetning på avgörande punkter. Vi gör i remissvaret vidare bedömningar av skrivelsens förslag. De viktigaste slutsatserna är följande: Det är positivt att skrivelsen erkänner behovet av specialisering, effektivitet och kvalitet för de berörda måltyperna. Den valda organisatoriska lösningen har dock allvarliga brister och leder inte till att dessa goda egenskaper säkerställs. Förslaget Svenskt Näringsliv Confederation of Swedish Enterprise Postadress/Address: SE Stockholm Besök/Visitors: Storgatan 19 Telefon/Phone: +46 (0) Org. Nr:

2 2 (9) svarar inte mot företagens och näringslivets behov. Problemen sammanhänger framför allt med de långa och förlängda instanskedjorna och den svaga prejudikatsfunktionen. Det största enskilda problemet med förslaget är att man generellt inför prövning i tre instanser. Reformbehov och utgångsläge skiljer sig åt mellan de olika måltyperna och förslagets inverkan blir därför olika. Detta är tyvärr otillräckligt analyserat i utredningen. Processen i Marknadsdomstolen (MD) - konkurrensrätt och marknadsföringsrätt - fungerar idag väl och det finns i sig inget nämnvärt reformbehov. Förslaget medför här avsevärda försämringar. Svenskt Näringsliv anser att den effektiva MD-processen måste bevaras i ett nytt system. På patenträttens område är däremot reformbehovet sedan länge stort, i riktning mot en enklare, snabbare och billigare process i framförallt förbuds/intrångsmål. Här sker ingen förbättring med förslaget, vilket är synnerligen allvarligt. Oöverstigliga tids- och kostnadshinder för att få en patenttvist rättsligt prövad äventyrar patentsystemets innovationsfrämjande effekt för företag, vilket är av avgörande betydelse för innovationsverksamheten i Sverige och för skapandet av jobb och tillväxt. Att uppnå en effektivare patentprocess är därför ett innovationspolitiskt behov som måste vara vägledande för reformeringen av processordningen. De anförda skälen till att ha Högsta domstolen (HD) som sista instans är inte sakligt grundade. Vad gäller prejudikatsbildning saknar HD de erforderliga förutsättningarna att leda rättsutvecklingen, och att involvera HD innebär att behovet av skyndsamhet och korta instanskedjor motverkas. Konsekvensanalysen är bristfällig och konsekvenserna för företagen berörs över huvud taget inte på något rimligt sätt i skrivelsen. Målområdet bör utökas med bl a mål om företagshemligheter, liksom mål inom upphandlingsområdet som rör skadestånd och upphandlingsskadeavgift. En sammanhållen domstol för de aktuella områdena, oavsett utformning, behöver garanteras adekvata resurser och en sammansättning som säkerställer att bedömningar och domar håller hög kvalitet. Utgångspunkter Sverige behöver ha ett välfungerande och internationellt konkurrenskraftigt system för att främja innovation. Det är en aspekt av central betydelse för fortsatt tillväxt, ekonomisk utveckling och välstånd i landet. Svenska företag, såväl större som mindre, behöver goda villkor för att skapas, växa och producera, och det är en insikt som bör vara genomgående i alla politikområden och reformförslag. Inte minst är det av stor vikt för innovationssystemet och näringsklimatet att statens fundamentala institutioner fungerar väl. En hörnsten i detta är domstolssystemet. Såväl för skydd för rättigheter som för möjligheten att effektivt och med hög kvalitet och rättssäkerhet kunna föra processer är en välfungerande domstolsordning oundgänglig.

3 3 (9) Bakgrund till det föreliggande förslaget Svenskt Näringsliv har under lång tid arbetat för en reform av det processuella systemet för immaterialrättsliga och marknadsrättsliga mål, bl a genom skrivelser till regeringen daterade och , samt vårt remissvar av på SOU 2010:44 (Målutredningen). Som den föreliggande utredningen framhåller är den processuella ordningen på de områden som är föremål för diskussion om eventuell överföring till den föreslagna nya domstolen idag organisatoriskt fragmenterad. Rättstvister med starka beröringspunkter är spridda över ett flertal domstolar och parallella processuella system. Denna komplexitet leder till ineffektivitet och splittrad praxisbildning, till följd av att likartade frågor prövas i flera parallella domstolsordningar. Eftersom det totala målantalet är begränsat innebär uppdelningen också att möjligheterna att bygga upp erforderlig kompetens inte utnyttjas fullt ut. Den komplexa ordningen innebär också stora problem för de företag som hamnar i rättsliga tvister på detta område. Bristerna i den immaterialrättsliga processordningen innebär att det tar lång tid att få ett avgörande, att kostnaderna för processerna blir höga och att motparten kan missbruka systemet för att fördröja och fördyra avgörandet. Dessutom är utgången av målet ofta svår att förutse på grund av bristande kompetens hos vissa domstolar och frånvaron av en tydlig praxis. Detta innebär att särskilt mindre företag i praktiken ofta saknar möjlighet att hävda den rätt som lagstiftningen ger dem. Detta urholkar förtroendet för de immaterialrättsliga skyddssystemen vilket i sin tur minskar företagens incitament att investera i forskning, utveckling och innovation. En reform av domstolssystemet på detta område är därför nödvändig för att förbättra förutsättningarna för innovativa och konkurrenskraftiga företag i Sverige. Som skrivelsen konstaterar (s. 11) tillhör de aktuella målen de mest komplicerade och omfattande måltyper som hanteras i domstol och det finns därför starka skäl för koncentration. Detta ger de domare som hanterar målen möjlighet att under längre tid och i betydande omfattning ägna sig särskilt åt dessa måltyper. En hög grad av koncentration är vidare en effektiv åtgärd för måltyper som kräver särskilda ledamöter, något som utredningen fastslår är en ändamålsenlig åtgärd för flera av de aktuella måltyperna. Det är tillfredsställande att behovet för dessa måltyper av särskild kompetens, specialisering och effektivitet nu erkänns fullt ut. Vi anser dock att den valda organisatoriska lösningen har allvarliga brister och inte leder till att dessa goda egenskaper säkerställs. Skulle ändå något i enlighet med förslagets grundupplägg genomföras krävs förbättringar på avgörande punkter. Som förslaget ser ut enligt den liggande skrivelsen ser Svenskt Näringsliv det som bättre att inga ändringar görs från dagens ordning. Den enskilt allvarligaste bristen i förslaget utgörs av instanskedjans längd och utformning, med de negativa och svårbemästrade konsekvenser som därigenom uppkommer. Ett nytt domstolssystem måste självklart ta till vara de rättsprocesser som idag fungerar väl och får sålunda inte medföra att dessa försämras eller förstörs. Likaså får inte kända och angelägna reformbehov lämnas därhän bara för att forcera igenom en ny ordning. Reformbehovet och förändrade processer

4 4 (9) Reformbehov och utgångsläge skiljer sig åt mellan de olika måltyperna och förslagets inverkan blir därför olika. Detta är tyvärr otillräckligt analyserat i utredningen. Processen i Marknadsdomstolen (konkurrensrätt och marknadsföringsrätt) fungerar idag väl och där finns i sig inget nämnvärt reformbehov. Förslaget medför här allvarliga försämringar. För de mål och ärenden som handläggs i MD-processen är kvalitet och snabbhet av avgörande betydelse. Tidsutdräkt medför betydande risk för att det slutliga avgörandet förlorar i relevans för parterna och dess normerande verkan överspelas av marknadsutvecklingen. Det är allmänt omvittnat att MD svarar upp väl mot de effektivitetskrav som här gör sig gällande. I de flesta fall avgörs målen med prejudicerande verkan inom ett år. Nu föreslås en övergång till prövning i tre instanser. Detta åtföljs av uttalandet att förlängningen av instanskedjan inte ska påverka handläggningstiden för de berörda målen och ärendena (s 203). Detta är i bästa fall ett önsketänkande och saknar verklighetsanknytning. Det säger sig självt att även under gynnsamma förhållanden drar fler instanser mer tid. Tidigare erfarenheter av ett generellt tvåinstanssystem på marknadsrättens område blev entydigt negativa och medförde återgång till eninstansförfarandet. Att nu införa tre instanser, en alltså än längre kedja, är helt enkelt inte acceptabelt. Den effektiva MD-processen måste bevaras inom ett nytt system. På patenträttens område är däremot reformbehovet sedan länge stort, i riktning mot en enklare, snabbare och billigare process i framförallt förbuds/intrångsmål. I viss mån gäller detta även varumärkesrätten. Att de reformer som redovisas i skrivelsen inte tar specifikt sikte på och inte heller kan medföra någon radikal effektivisering av patentprocessen kan få allvarliga konsekvenser för patentsystemets funktion och för samhällsekonomin. Här sker ingen förbättring med förslaget, vilket är synnerligen allvarligt. Sedan länge är patentmålen både i första och i andra instans samlade i särskilda avdelningar inom de allmänna domstolarna. Något sakligt behov av att samla patentmål och från Patent- och registreringsverket (PRV) överklagade ärenden finns inte, men den minskande mängden ärenden i Patentbesvärsrätten (PBR) har skapat ett behov av en ändrad domstolsorganisatorisk lösning för besvärsinstansen. Reformbehovet när det gäller patentprocessen har en helt annan karaktär. Allvarliga brister i patentprocessens effektivitet föranledde redan i slutet av 1970-talet tillsättandet av den första patentprocessutredningen och behovet av att effektivisera patentprocessen har föranlett ytterligare utredningar och olika förändringar. Resultatet är emellertid att processtider och kostnader och kvaliteten och förutsebarheten i dömandet inte förbättrats påtagligt. Inte heller ändringarna i rättegångsreglerna 2008 har medfört någon sådan förändring. Av Målutredningens redogörelse (s. 272) framgår att omloppstiden för patentmål får anses orimligt lång och att 25 procent av målen i tingsrätt avgörs först efter mer än 46,7 månader. Det är helt enkelt från kommersiell synpunkt inte godtagbart att det kan ta 15 månader att avgöra ett okomplicerat patentmål i första instans och ytterligare 22 månader innan ett avgörande föreligger i andra instans. Behovet av radikala åtgärder för att effektivisera patentprocessen är därför lika påträngande idag som för 30 år sedan. För företag med begränsade resurser framstår tidsutdräkt, höga kostnader samt ringa tillförlitlighet och förutsebarhet som så allvarliga brister att det ifrågasätts att patent, med de höga kostnader som är förbundna därmed, utgör en meningsfull skyddsform för mindre företag. Oöverstigliga tids- och kostnadshinder för att få en patenttvist rättsligt prövad

5 5 (9) äventyrar patentsystemets innovationsfrämjande effekt för företag, vilket är av avgörande betydelse för innovationsverksamheten i Sverige och för skapandet av jobb och tillväxt. Att uppnå en effektivare patentprocess är därför ett innovationspolitiskt behov som måste vara vägledande för reformeringen av processordningen. I detta sammanhang finns anledning att påpeka att den generella målsättningen för den nya europeiska enhetliga patentdomstolen (UPC) är att målen ska avgöras på ett år. Samtidigt är det viktigt att konstatera att UPC av kostnadsskäl inte kommer att erbjuda något alternativ för företag som idag inte har resurser att genomföra en svensk patentprocess. Behovet av ökad skyndsamhet Svenskt Näringsliv anser att det finns ett stort behov av åtgärder som leder till ökad skyndsamhet. Flera av de aktuella måltyperna uppfyller det av utredningen uppställda kriteriet att avgörandet blir meningslöst om inte beslut fattas inom viss kortare tid, t ex mål om förbud mot viss marknadsföring, framåtsyftande besked om innovationer, investeringar, distributionsupplägg, säljargument, produktutformning, vertikala och horisontella bindningar, marknadsföringskoncept etc. För många måltyper saknas möjlighet att inom respektive instans åstadkomma de korta handläggningstider som utredningen anser skäliga. Svenskt Näringsliv menar därför att det för sådana mål krävs att antalet instanser begränsas för att slutliga avgöranden ska kunna erhållas tillräckligt snabbt. Detta finns redan idag för ett flertal måltyper på området och måste anses fungera väl. Målen hanteras av specialdomstolar med hög kompetens vilket skapar tillräckliga rättssäkerhetsgarantier trots den begränsade överprövningsmöjligheten. Vad gäller de mål som hanteras av PBR ska också noteras att dessa redan varit föremål för en mycket kvalificerad och ingående bedömning inom PRV och i många fall också omprövats inom PRV genom ett invändningsförfarande. Detta bidrar också till att en kortad instanskedja måste anses befogad. En aspekt av skyndsamhet som bör beaktas är att det finns en dimension av rättssäkerhet, som ofta förbises: för många företag, särskilt mindre, är det ett större osäkerhetsproblem att en process riskerar att dra ut i åratal i flera instanser, förknippat med betydande ombudskostnader därtill, än en situation där det är möjligt att få ett snabbt avgörande i en instans. Med flera instanser följer också processuell komplexitet i det att procedurfrågor kan överklagas särskilt och då föranleda flera olika prövningsomgångar. I proposition 1997/98:130 (avsnitt 6.8.1) uttalas: Från rättssäkerhetssynpunkt är de nackdelar i form av tidsutdräkt m m som dessa förhållanden [två instanser] innebär klart större än de fördelar för rättssäkerheten som kan ligga i att flera instanser deltar i prövningen. Utredningen tar tyvärr inte fasta på denna aspekt av rättssäkerhet. Det är välkänt att mindre företag i betydande utsträckning avstår från att hävda sin rätt, bl a inför hotet att drabbas av utdragna processer och höga, men svårberäknade kostnader, för det fall man skulle förlora i slutändan. Detta gäller både ifråga om att försvara sig mot rättsliga angrepp och att påtala andras överträdelser. I skrivelsen tas detta inte ens upp. Det är naturligtvis angeläget att missförhållandena rättas till i samband med en eventuell reform och inte tvärtom permanentas eller t.o.m. avsevärt förvärras.

6 6 (9) Instansordningen Den organisatoriska lösningen för en samlad processuell ordning får inte på förhand begränsas till den av utredningen anvisade modellen och får inte heller utesluta alternativet specialdomstol. Vi anser att en specialdomstol för marknadsrättsliga, konkurrensrättsliga och immaterialrättsliga mål skulle skapa klart bättre förutsättningar för en snabb och kompetent hantering än en särskild domstol inrättad enligt utredningens riktlinjer. Svenskt Näringsliv delar inte de generella negativa slutsatser som dras om specialdomstolar i skrivelsen. Bl a är en utgångspunkt för kritiken av specialdomstolar att dessa är små enheter. Detta må vara fallet med nuvarande specialdomstolar, men kan inte läggas till grund för slutsatserna vad gäller en ny domstol för immaterialrättsliga och marknadsrättsliga mål. Utredningens förslag liksom de förslag som tidigare förts fram av Svenskt Näringsliv och andra innebär att ett flertal måltyper på dessa områden sammanförs. Detta är i hög grad betingat av målens behov och om koncentrationen skedde till en specialdomstol skulle det skapa en organisation av sådan storlek att utredningens argument mot små enheter inte vore relevanta. För mål som f n hanteras i MD innebär det en förlängning från en till tre instanser eller från två till tre. Detta leder med säkerhet till betydande och skadlig tidsutdräkt, vad som än sägs i skrivelsen om att förlängningen av instanskedjan inte ska påverka handläggningstiden (s 203). Det säger sig självt att detta inte ö h t stämmer, men vissa mål på aktuella områden fordrar typiskt sett en sådan handläggning att de i varje instans tar lång tid, även med ett kompetent och effektivt förfarande. Tydliga exempel är patentmål och kartell- eller dominansmål med regelmässigt omfattande och komplicerat processmaterial och muntlig bevisning. I åter andra kräver relevans- och effektskäl att slutlig dom kan meddelas på kort tid; detta gäller bl a många marknadsföringsmål, som därtill kan ha betydande komplexitet. Det är värt att notera, som ovan nämnts, att tidigare försök med tvåinstanssystem för marknadsföring- och konkurrensmål fick avvecklas redan efter en kortare period, med en återgång till ett eninstansförfarande i MD, se prop. 1997/98:130 resp. 1997/98:188. Det anfördes bl a: Redan det förhållandet att två domstolsinstanser prövar saken innebär dock att förfarandet tar tid. Handläggningen av ett mål tar ju en viss tid även med effektivast tänkbara hantering av målet 1. Reformen nämns i skrivelsen (s. 157), men utan att beaktas vidare. Koncentration av aktuella mål, vilket det finns starka skäl för, leder inte av sig självt till en tidseffektiv ordning. Att ge uttryck för det ter sig verklighetsfrämmande, och tar inte heller hänsyn till intresset av rimliga processkostnader. Svenskt Näringsliv vill här särskilt understryka att förslaget i skrivelsen medför en allvarlig försämring vad gäller mål som i dag hanteras i MD, och inte heller tillgodoser det angelägna behovet av en snabbare, enklare och billigare patentprocess. Förslaget i skrivelsen innebär också att förvärvsprövningen enligt konkurrenslagen ska hanteras i tre domstolsinstanser. I nuläget gäller två, Stockholms TR och MD. Handläggningen sker inom snävt satta tidsgränser, i såväl Konkurrensverket (KKV) som domstolarna. KKV kan ansöka om förbud mot koncentrationen i Stockholms TR, vars beslut kan överklagas hos MD. Likväl förekommer i praktiken ingen domstolsprövning och således ingen kontroll av verkets bedömningar. Huvudskälet till detta är förvärvens tidskänslighet och 1 Prop. 1997/98:130,(a st).

7 7 (9) den tid en domstolsprövning tar. Om verket beslutar att väcka talan i TR, dras förvärvet regelmässigt tillbaka. Det kommer hursomhelst att bli endast ett fåtal förvärv som går till domstol, men det är ändå helt nödvändigt att det finns reella möjligheter att få en prövning till stånd. 2 Det är alltså angeläget att förvärvsprocessen ytterligare effektiviseras, så att en reell möjlighet att få verkets bedömningar prövade erbjuds. Förslaget i skrivelsen går nu i rakt motsatt riktning förvärvsprövning i tre instanser, och därtill utan tidsgräns i sista instans. Ur vårt perspektiv framstår det som orimligt. Det skulle medföra att KKV:s informella vetorätt helt cementerades. Detta kan inte godtas. Det går att finna en organisatorisk lösning inom det allmänna domstolssystemet som tillåter eninstansförfarande i vissa mål. Detta utvecklas mer i detalj i den bifogade promemorian av Ulf Bernitz. Prejudikatsbildning Skrivelsens utgångspunkt om varför Högsta domstolen (HD) behöver vara sista instans är felgrundad. HD:s möjligheter att fullgöra den prejudikatsbildande funktionen på främst de specialiserade områdena för konkurrens, marknadsföring och immaterialrätt övervärderas. I själva verket torde HD sakna förutsättningar att leda rättsutvecklingen i frågor om materiell konkurrens- och marknadsföringsrätt samt patenträtt. Erfarenheterna på just patentområdet är talande. HD, som nu är prejudikatsinstans, har under lång tid i stort sett konsekvent avstått från att ta upp patentfrågor. Samtidigt som det pläderas för HD:s rättsbildande roll anförs (s 264) att överdomstolen ska ha ett visst ansvar för prejudikatbildningen. Detta skapar oklarhet om var ansvaret egentligen ligger och kan befaras gå ut över den praxisskapande verksamheten. Inrättas en specialiserad överdomstol måste syftet därmed också vara att den ska kompetent och effektivt kunna svara för prejudikatbildningen på i vart fall de flesta av de berörda rättsområdena. Något behov av HD:s medverkan finns då inte, eller inskränker sig till sådant som grundlagsfrågor, straffrätt, allmän processrätt och liknande. I dessa delar bör en s k ventil införas. Skrivelsen tar över huvud taget inte upp de aktuella rättsområdenas stora och växande beroende av EU-rätten. Det fordras här djup kunskap och insikt om den komplexa normering som sker genom EU-domstolarnas praxis. Utrymmet för rent svensk rättsbildning i materiella hänseenden är begränsat. Även detta talar för att rättsbildningen ska placeras i den specialiserade domstolen. Även behovet av korta instanskedjor talar för att HD i huvudsak inte ska kopplas in. Konsekvenser för företagen Konsekvensanalysen i skrivelsen tar bara sikte på effekterna för domstolarna och myndigheterna, och bortser från att analysera konsekvenser för användare. Det påstås bara rakt av och utan grund att villkoren för företagande inte påverkas alls (s. 322). Negativa effekter bagatelliseras med hänvisning till att endast få mål berörs. Småföretagens särskilda behov tas inte upp. Vi ser detta som en undermålig konsekvensanalys och bedömer att domstolens utformning med stor sannolikhet kommer att påverka villkoren för företag och företagande, särskilt för små och medelstora företag. Resonemangen härom i skrivelsen vittnar om bristande medvetenhet om betydelsen av en fungerande legal infrastruktur för investeringar, innovation, jobbskapande och företagande i allmänhet. 2 Det nuvarande upplägget för kontroll av förvärv och andra koncentrationer infördes Sedan dess har ett (1) förvärv prövats i andra och sista instans (MD 1998:10, Optiroc).

8 8 (9) Måltyper Arbetet med att analysera och välja måltyper att ingå framstår i skrivelsen som halvfärdigt. Ytterligare kategorier bör tillföras. Svenskt Näringsliv anser att bl a mål om företagshemligheter bör ingå, liksom mål inom upphandlingsområdet som rör skadestånd och upphandlingsskadeavgift, samt överklaganden avseende firmaregistreringar. Frågan om vilka måltyper ska samlas bör utredas vidare. Sammansättning och resurser Svenskt Näringsliv anser det vara mycket viktigt att en ny domstolsordning utmärks av starka sammansättningar. Det är av stor vikt att säkerställa att domarna ges möjlighet att ägna sig åt de aktuella måltyperna i tillräcklig utsträckning och under tillräckligt lång tid för att uppnå den kompetens som krävs. Det behövs givetvis för att åstadkomma materiellt korrekta avgöranden, men också för att den nya organisationen ska vinna förtroende och tillit. Förslaget (s 239 ff) är på denna punkt klart oroande och otillfredsställande. För i vart fall mål om konkurrens och marknadsföring innebär det en tydligt försvagad sammansättning, och därmed mindre kompetens. Här handlar det faktiskt om mål och ärenden som är bland de mest komplicerade och omfattande som förekommer i domstol (s 11). Själva utgångspunkten måste ändras så att normalsammansättningen blir minst fem ledamöter. Är målet/ärendet av enkel beskaffenhet kan kanske antalet minskas. Vi menar också att de särskilda ledamöterna bör kunna medverka i fler mål och mer flexibelt än man tänkt sig i skrivelsen, t ex att ekonomiska experter vid behov kan delta i immaterialrättsliga mål och tekniska ledamöter i marknadsrättsliga mål. Mycket viktigt är också att domstolsorganisationen uthålligt tillförs adekvata resurser och kan koncentrera arbetet på dithörande måltyper, utan att tvingas rycka in på andra områden. Enligt skrivelsen ska de mål som omfattas vara den särskilda domstolens främsta och huvudsakliga uppgift och de ska inte kunna nedprioriteras för mål som ligger utanför (s 199). Det kan låta bra, men det finns inga garantier för att en anpassning till över- och underbelastning inte kommer att ske. Vi menar att detta öppnar för just den resursdränering som skulle undvikas. Det visar på svagheten i en lösning med särskild domstol, dvs en avdelning som ska hävda sig i resurstilldelningen inom den större verksamheten där andra prioriteringar gäller. Detta är oroande och måste åtgärdas, organisatoriskt eller, i vart fall, med riktade anslag. Oroande är också att inget sägs om domarnas cirkulation som i praktiken har varit ett hinder mot specialisering på patentmål i tingsrätt och hovrätt. Handläggning av vissa ärenden respektive mål på patentområdet Enligt skrivelsen ska överklaganden av myndighetens beslut handläggas som ärenden och inte som mål. Det här medför en del förändringar mot hur det fungerar idag, framför allt när det gäller invändningsärenden och avslag av en patentansökan hos PRV, som vi inte tror kommer att bidra till att förbättra handläggningen av dessa ärenden. Idag får vardera parten i ett invändningsärende stå sina egna kostnader, och samma regler gäller vid EPO. Möjligheten att få sina kostnader ersatta av motparten finns endast om denne uppenbart misskött sin processföring. Det är en ordning som fungerat väl och som ger parterna en god möjlighet att kontrollera och förutsäga kostnaderna för att driva en invändning. En förändring av detta som skulle fördyra patentprocessen synes omotiverad. Vidare föreslås att dessa ärenden ska handläggas av en lagfaren ledamot och minst en teknisk ledamot, vilket medför en minskning av antalet tekniska ledamöter jämfört med dagens ordning vid PBR. Det rimmar illa med ambitionen om en domstolsordning med hög

9 9 (9) kompetens och kvalitet (se också avsnittet närmast ovan). Invändningar och överklaganden av avslag från PRV bör handläggas av samma antal tekniska ledamöter som idag. Det är också svårt att förstå varför rätten inte ska ha samma sammansättning vid handläggning av mål respektive ärenden som baseras på samma grundläggande omständigheter, och som båda kräver teknisk kompetens. Tobias Krantz Chef för utbildning, forskning och innovation Patrick Krassén Immaterialrättsansvarig

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26