Departementspromemorian Patent- och marknadsdomstol (Ds 2014:2)

Transkript

1 YTTRANDE 1 (20) Departementspromemorian Patent- och marknadsdomstol (Ds 2014:2) (Ju 2014/129/DOM) Sammanfattning av hovrättens synpunkter Hovrätten tillstyrker reformen. Den föreslagna reformen är nödvändig för att åstadkomma en effektiv domstolsprövning av de aktuella måltyperna. Hovrätten tillstyrker att särskilda domstolar inrättas i Stockholms tingsrätt respektive Svea hovrätt. Utöver de mål som enligt promemorian ska samlas i den särskilda ordningen bör även firmaregistreringsmålen och mål enligt lagen om skydd för företagshemligheter inrymmas i den samlade domstolsprövningen. Domarna i de särskilda domstolarna ska ägna sig i huvudsak åt de mål och ärenden som ska handläggas i den särskilda ordningen. Hovrätten avstyrker emellertid den föreslagna detaljregleringen i hovrättsinstruktionen om hur den särskilda domstolen ska organiseras inom hovrätten. Patent- och marknadsdomstolen bör ha möjlighet till samma sammansättning vid avgörande av ärenden om ålägganden enligt 3 kap. 1 konkurrenslagen som vid avgörande av mål, dvs. fyra ledamöter. Motsvarande bör gälla för Patent- och marknadsöverdomstolen, dvs. fem ledamöter. Sammansättningen i Patent- och marknadsdomstolen vid avgörande av registreringsmål bör som huvudregel utgöras av tre ledamöter i Patentoch marknadsdomstolen och fyra i Patent- och marknadsöverdomstolen. Det bör finnas en möjlighet att kumulera de mål som handläggs i den särskilda ordningen med andra mål. Vidare bör det tydligare anges vilka mål som den särskilda domstolen ska vara behörig att handlägga. Möjlighet till överklagande av Patent- och marknadsöverdomstolens avgöranden bör endast få ske genom en s.k. ventil. För målen om företagskoncentration enligt 4 kap. 13 konkurrenslagen bör det införas ett fullföljdsförbud. R2B Box 2290, Stockholm Besöksadress: Birger Jarls torg 16, Riddarholmen Telefon: Fax: svea.hovratt@dom.se Expeditionstid: Måndag-fredag

2 YTTRANDE 2 (20) 1. Inledande synpunkter Hovrätten instämmer i vad som framhålls i promemorian om att immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga frågor är av stor betydelse och att de tillhör några av de mest komplexa måltyperna. Det är viktigt att domstolsprövningen av sådana frågor motsvarar högt ställda krav på kvalitet och effektivitet och att prejudikatbildningen är enhetlig. Det har i flera tidigare utredningar, vilka beskrivs i promemorian, framförts förslag till förändringar av processordningen men inget av dessa har resulterat i någon lagstiftning. Hovrätten bedömer det som nödvändigt att en förändring nu sker. För att domstolsprövningen ska kunna hålla god kvalitet och för att parter och andra berörda ska få förtroende för prövningen är det av stor betydelse att den sker i domstolar med tillräckliga resurser och hög kompetens. Hovrättens uppfattning är att skapande av särskilda domstolar inom den allmänna domstolsorganisationen med uppgift att handlägga immaterial-, marknadsförings- och konkurrensrättsliga mål och ärenden, kommer att bidra till detta. En handläggning, på det sätt som föreslås i promemorian, där särskilt indelade domare med specialistkompetens har som sin huvudsakliga uppgift att handlägga målen och ärendena i den särskilda domstolen ger förutsättningar för en mer enhetlig, mer effektiv och högkvalitativ handläggning än den splittrade ordning som för närvarande råder. Förekomsten av parallella processer riskerar att resultera i motstridiga avgöranden. Den risken minimeras genom den föreslagna reformen. Hovrätten tillstyrker därför förslaget att prövning av de aktuella målen och ärendena ska ske i särskilda domstolar som ska inrättas inom Stockholms tingsrätt som första instans och Svea hovrätt som andra instans. Hovrättens bedömning är att Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt genom sin redan befintliga kompetens och grundläggande organisation har en hög beredskap att, med tillförda resurser, ta hand om den nya ordningen. Det kan tilläggas att hovrätten har relativt färsk erfarenhet av en reform liknande den nu föreslagna, nämligen bildandet av Mark- och miljööverdomstolen. Erfarenheten talar för att en sådan reform innebär visst arbete, men inte några oöverstigliga svårig-

3 YTTRANDE 3 (20) heter som inte uppvägs av den förhöjda effektiviteten och kvaliteten i handläggningen av de aktuella mål- och ärendetyperna. I en reform som den föreslagna, uppstår det naturligtvis problem som måstes lösas exempelvis avgränsningsproblem och processuella svårigheter. Hovrättens uppfattning är att promemorian med vissa tillägg och justeringar omhändertar de frågor som reformen aktualiserar. Hovrätten lämnar nedan sina synpunkter på förslagen i promemorian i en ordning som följer promemorians disposition. Hovrätten lämnar slutligen under särskilda avsnitt sina synpunkter på frågor om i) domstolens behörighet och möjlighet till kumulation samt ii) förändringar i instansordningen och kraven på en effektiv handläggning. 2. En samlad prövning (avsnitt 5) 2.1 Reformbehovet (avsnitt 5.1) Hovrätten delar bedömningen att förutsättningarna för domstolarna att handlägga och avgöra immaterial-, marknadsförings- och konkurrensrättsliga mål och ärenden behöver förbättras. De aktuella målen och ärendena är, vilket framförs i promemorian, några av de mest komplicerade och omfattande som handläggs i domstol. Behovet av särskild kompetens är stort i många av dessa mål och ärenden. Hovrätten instämmer i att den nuvarande uppdelningen av prövningen av de aktuella mål- och ärendetyperna på olika domstolar och myndigheter försämrar möjligheterna till en effektiv handläggning med hög kvalitet. Uppdelningen medför ineffektivitet både för parter och domstolar, eftersom det i många fall förs parallella processer om samma sakfrågor. Den nuvarande ordningen medför vidare att målunderlaget i de ansvariga domstolarna och myndigheterna blir begränsat. Ett begränsat målunderlag innebär, vilket också konstaterats i promemorian, svårigheter att upprätthålla nödvändig

4 YTTRANDE 4 (20) specialistkompetens. För att domstolens prövning ska hålla god kvalitet och för att parter och andra berörda ska få förtroende för prövningen är det av stor betydelse att den sker i en domstol med tillräckliga resurser och hög kompetens. Hovrättens uppfattning är att de olika måltyperna har ett sådant samband att erfarenhet av en av de aktuella måltyperna är av värde vid handläggningen och prövningen av en annan måltyp med närliggande eller samma sakfrågor. Hovrätten tillstyrker därför förslaget att prövningen av de immaterial-, marknadsförings- och konkurrensrättsliga målen och ärendena ska ske inom ramen för en enhetlig och koncentrerad domstolsordning. Genom en sådan ordning kan hög kvalitet och effektivitet i dömandet säkerställas. 2.2 En enhetlig och koncentrerad domstolsprövning (avsnitt 5.2) Hovrätten instämmer i vad som anförs i promemorian om att ett enhetligt prövningsförfarande skapar en mer bärkraftig dömande verksamhet och att både resurser och kompetens kan användas mer effektivt i ett sådant förfarande. De aktuella målen och ärendena kräver enligt hovrättens mening särskild kunskap inom rättsområdena för att kunna avgöras utan onödig tidsutdräkt och med hög kvalitet. Det är därför viktigt att de som arbetar med de aktuella målen och ärendena ges goda möjligheter att specialisera sig på området. Genom att samla de immaterial-, marknadsförings- och konkurrensrättsliga målen och ärendena i ett enhetligt prövningsförfarande kommer de domare som arbetar med målen, vilket påpekas i promemorian, att kunna upprätthålla sin specialistkompetens genom att de ges möjlighet att handlägga fler närliggande mål- och ärendetyper. De kommer även att kunna arbeta mer effektivt genom att få möjlighet att mer koncentrerat sysselsätta sig med återkommande frågor. Hovrättens uppfattning är att det inom den svenska domarkåren redan finns goda kunskaper beträffande de aktuella rättsområdena. Det är av stor betydelse att denna kunskap upprätthålls och fördjupas inte endast för att på ett effektivt och kvalitativt sätt avgöra mål i svenska domstolar utan också för att svenska domare ska kunna delta i dömandet i den kommande Enhetliga europeiska patentdomstolen. Ett sådant deltagande är värdefullt då det innebär en möjlighet

5 YTTRANDE 5 (20) att påverka den europeiska rättstillämpningen, men kommer också att bidra till fördjupad kompetens hos de särskilda domarna. Hovrättens uppfattning är att ett bibehållande av den splittrade ordningen som råder idag, medför risk för att prövningen i de svenska domstolarna kommer längre från det enhetliga europeiska dömandet. 2.3 Mål- och ärendetyper som ska samlas (avsnitt 5.3) Hovrätten instämmer i stort med de överväganden som gjorts i promemorian vad gäller frågan om vilka mål- och ärendetyper som ska samlas i den enhetliga domstolsordningen. Hovrätten anser att samtliga immaterialrättsliga mål och ärenden som för närvarande handläggs i allmän domstol och Patentbesvärsrätten ska samlas. Detta eftersom de måltyper inom det industriella rättskyddet som handläggs i Patentbesvärsrätten har tydliga likheter med de tvistemål inom samma område som handläggs i allmän domstol. Upphovsrättsliga mål har också ett nära samband med angivna mål- och ärendetyper. Hovrätten förordar vidare att de immaterialrättsliga brottmålen bör handläggas i den samlade ordningen eftersom den objektiva prövning som ska göras i dessa mål är samma som vid intrångsbedömningar. Det måste emellertid regleras att Patent- och marknadsdomstolen är behörig att handlägga mål som innefattar både immaterialrättslig och annan brottslighet i de fall detta bedöms som lämpligt. Det bör även regleras att de allmänna domstolarna är behöriga att handlägga immaterialrättsliga brottmål tillsammans med andra brottmål när den immaterialrättsliga brottsligheten är av helt underordnad betydelse. Hovrätten utvecklar detta nedan (se avsnitt 8 i hovrättens yttrande). Hovrätten delar inte bedömningen att de mål om registrering av firma som handläggs i allmän förvaltningsdomstol inte ska samlas med övriga immaterialrättsliga mål och ärenden. De överväganden som måste göras vid registrering av en firma är desamma som vid andra immaterialrättsliga registreringar, särskilt registrering av varumärken. I promemorian anges att registrering av en firma är särpräglad eftersom den i de allra flesta fall sker i samband med associationsrättsliga registreringsåtgärder. Mot bakgrund av det underlag hovrätten har för be-

6 YTTRANDE 6 (20) dömning av frågan, har hovrätten svårt att se vilka associationsrättsliga svårigheter som kan uppstå genom att firmaregistreringsmålen skulle samlas i den särskilda ordningen. Hovrätten anser därför att de starka sambanden mellan frågor som rör registrering av varumärken och firmor överväger de skäl som anförts för att firmaregistreringsmålen inte ska samlas med övriga mål och ärenden. Mot bakgrund av de fåtal firmaregistreringsmål som enligt vad hovrätten känner till överklagats de senaste åren finns det dessutom anledning att anta att de firmaregistreringsmål som i så fall skulle handläggas i den samlade ordningen kommer att bli få. Hovrätten instämmer i att samtliga marknadsföringsrättsliga mål och ärenden ska samlas med de immaterialrättsliga. Sakfrågorna i dessa mål- och ärendetyper är i många fall desamma och det är olyckligt att parter kan tvingas att föra parallella processer i olika domstolar på det sätt som beskrivs i promemorian. Det är därför välkommet att parter ska kunna framställa yrkanden grundade på immaterialrättsliga och marknadsföringsrättsliga bestämmelser i samma mål. Målen enligt konkurrenslagen (2008:579) som i nuvarande ordning handläggs i Marknadsdomstolen och i allmän domstol ska enligt hovrättens mening också inrymmas i den samlade ordningen. Hovrätten instämmer i de överväganden som anges i promemorian i denna del. Andra typer av mål som har konkurrensrättsliga inslag och som idag handläggs i förvaltningsdomstol bör även fortsättningsvis, på sätt som föreslås i promemorian, handläggas där. Hovrätten instämmer i bedömningen att upphandlingsmålen inte ska handläggas i den samlade ordningen. Som framgår av promemorian är prövningen av upphandlingsmålen föremål för andra överväganden. De riskerar dessutom att bli så många att de inte skulle rymmas i den koncentrerade samlade ordningen. Enligt hovrättens bedömning skulle det ge negativa konsekvenser för kvaliteten och effektiviteten i rättstillämpningen. Hovrätten instämmer vidare i de skäl som anges för att målen om konkurrensfrämjande åtgärder på marknaden för elektronisk kommunikation, där Post- och telestyrelsen nu är beslutande myndighet, och statsstödsmålen inte ska inrymmas i den samlade ordningen.

7 YTTRANDE 7 (20) Hovrättens uppfattning är att mål enligt lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter innehåller frågor som har stora likheter med immaterial-, marknadsförings- och konkurrensrättsliga mål. Hovrättens erfarenhet är att det inte är ovanligt att en part i samma mål framställer yrkande om vitesförbud både enligt lagen om skydd för företagshemligheter och enligt någon av de immaterialrättsliga lagarna. Påståenden om angrepp på företagshemligheter förekommer inte sällan som alternativ till ett påstått immaterialrättsligt intrång. Det finns därför processekonomiska skäl som starkt talar för att även mål om företagshemligheter ska handläggas i den samlade ordningen. Hovrätten delar uppfattningen att det kan finnas komplikationer till följd av kopplingen till arbetsrätten, men anser inte att det är ett skäl för att målen om skydd för företagshemligheter inte ska inrymmas i den samlade ordningen. Eventuella svårigheter vid gränsdragningen mellan de mål som har arbetsrättslig anknytning och målen enligt lagen om skydd för företagshemligheter finns redan och påverkas inte av om målen handläggs i de särskilda domstolarna eller inte. Samma gränsdragningsproblem finns dessutom även i upphovsrätts- och patentmål och kommer att kvarstå även med den nya ordningen. Hovrättens uppfattning är därför att övervägande skäl talar för att handlägga mål enligt lagen om företagshemligheter i den samlade ordningen. För prövningen av de speciella mål och ärenden som den särskilda domstolen ska handlägga, är det av betydelse att antalet mål och ärenden är tillräckligt stort. Detta är nödvändigt för att tillräcklig kompetens ska kunna byggas upp och vidmakthållas inom de olika rättsområdena som den särskilda domstolen ska täcka. Den erfarenhet som följer av prövningar av ett större antal mål och ärenden leder till att beslut och domar får högre kvalitet, att rättstillämpningen i högre grad blir enhetlig och att handläggningen blir effektiv. Att även målen enligt lagen om skydd för företagshemligheter skulle tillföras den samlade ordningen skulle medföra en ökad måltillströmning, vilket hovrätten av angivna skäl finner positivt.

8 3. Patent- och marknadsdomstol (avsnitt 6) YTTRANDE 8 (20) 3.1 En prövning i allmän domstol och särskilda domstolar (avsnitt 6.1 och 6.2) Hovrätten tillstyrker förslaget att prövningen av de aktuella målen och ärendena ska ske i allmän domstol. Hovrätten instämmer i att allmän domstol framstår som bäst lämpad för prövningarna med hänsyn till målens och ärendenas karaktär. En stor del av de aktuella målen och ärendena handläggs redan i allmän domstol och kompetensen som målen kräver finns där. Hovrätten tillstyrker vidare förslaget att den samlade domstolsprövningen ska ske i en särskild domstol inom den allmänna domstolsorganisationen. I den särskilda domstolen möjliggörs specialisering, kompetensutveckling och god rekrytering av kompetent personal. Hovrätten anser det vara befogat med hänsyn till målunderlaget att en särskild domstol inrättas i första och andra instans. Särskilt värdefullt anser hovrätten det vara att ledamöter med tekniska och ekonomiska specialistkunskaper kan vara fast anställda i den särskilda domstolen, vilket hovrätten återkommer till nedan (avsnitt 6.1 i hovrättens yttrande). 3.2 Domstolarnas namn (avsnitt 6.3) Hovrätten förordar att de särskilda domstolarna benämns Marknadsdomstol respektive Marknadsöverdomstol i stället för, som promemorian föreslår, Patentoch marknadsdomstol respektive Patent- och marknadsöverdomstol. Hovrätten anser att namnen Marknadsdomstol och Marknadsöverdomstol bättre beskriver de särskilda domstolarnas verksamhet. Samtliga immaterialrättsliga mål kommer att handläggas i de särskilda domstolarna. Det framstår enligt hovrätten som något missvisande att i ett sammansatt namn låta just patent representera det immaterialrättsliga rättsområdet. I promemorian framhålls att benämningen patent sedan gammalt har använts för hela det industriella rättsskyddet. Detta utgör enligt hovrättens mening inte ett starkt argument, särskilt med beaktande av att patentmålen sannolikt i stor utsträckning kommer att minska i antal i de nya domstolarna p.g.a. inrättandet av den Enhetliga europeiska patentdomstolen. Alternativen Marknadsdomstol respektive Marknadsöverdomstol framstår enligt hovrätten som bättre namn dels eftersom det är fråga om kortare namn, dels eftersom namnen är tillräckligt generella för att omfatta alla berörda rättsområden. Det konstateras i promemorian att det finns en risk för sammanblandning med den

9 YTTRANDE 9 (20) nuvarande Marknadsdomstolen. Hovrätten anser att det inte finns anledning att ta hänsyn till risken för en sådan möjlig sammanblandning. En sådan risk kommer under alla förhållanden endast att finnas under en kortare övergångsperiod. 3.3 Domstolarnas lokalisering (avsnitt 6.4) Det är viktigt att lokaliseringen av domstolarna bidrar till att de kan sköta sina nya uppgifter på ett rationellt och effektivt sätt. Hovrätten instämmer därför i förslaget att de särskilda domstolarna ska finnas i Stockholms tingsrätt respektive Svea hovrätt. Stockholms tingsrätt är redan exklusivt forum för vissa immaterialrättsliga och marknadsrättsliga mål och Svea hovrätt är den enda hovrätten med en specialavdelning för immaterialrättsliga mål. I de domstolarna finns därför redan värdefull vana och kompetens bland personalen och det finns utarbetade rutiner för effektiv handläggning av de aktuella måltyperna. Det framstår enligt hovrätten som svårförenligt med den föreslagna reformens syften att bryta upp den ordning som redan finns för att inrätta de särskilda domstolarna i någon annan tingsrätt eller hovrätt. Det innebär stora resursekonomiska fördelar att i stället fortsätta bygga på befintlig ordning med upparbetad kompetens. Stockholms tingsrätts respektive Svea hovrätts storlek talar dessutom ytterligare för möjligheten att kunna inrymma de nya domstolarna på ett effektivt sätt. I de särskilda domstolarna kommer mål från hela landet att samlas. Hovrättens uppfattning är att de särskilda domstolarna, med hänsyn till parter och andra aktörer, bör vara beredda att i vissa fall resa till andra orter än Stockholm vid förhandlingar. Denna ordning tillämpas redan inom hovrättens avdelning 2 vid förhandling i vissa hyresmål och detsamma bör gälla för de föreslagna domstolarna. Vidare kommer det finnas möjlighet för aktörer att, i de fall det bedöms som lämpligt, närvara via videolänk. 3.4 En prioriterad målgrupp (avsnitt 6.5) Hovrätten delar de överväganden som anges i promemorian för att den särskilda domstolen ska inordnas i en avdelning i hovrätten. Det är givetvis av stor vikt att

10 YTTRANDE 10 (20) målen som handläggs i den samlade ordningen inte prioriteras ned, med hänsyn till att andra mål behöver handläggas skyndsamt. Det är också viktigt, vilket framhålls i promemorian, att de domare som handlägger målen ska kunna ägna sig i huvudsak åt denna uppgift. Hovrätten anser också att det medför positiva verkningar att knyta den särskilda domstolen till en avdelning inom hovrätten såsom ökad effektivitet, flexibilitet och minskad sårbarhet. De aktuella måltyperna bör därför handläggas på en särskild avdelning i hovrätten. Hovrätten vill framhålla att det är av betydelse att de som är indelade att handlägga mål och ärenden i den särskilda domstolen också till viss del kan ägna sig åt andra typer av mål och andra rättsområden, vilket de får möjlighet till genom den föreslagna ordningen. Det är värdefullt för att upprätthålla en allmän civilrättslig och processrättslig kompetens och för att hela tiden utveckla målhanteringen inom de aktuella rättsområdena. I promemorian föreslås att det i hovrättsinstruktionen ska föreskrivas att handläggningen av de aktuella målen och ärendena ska vara den särskilda avdelningens främsta och huvudsakliga uppgift samt att det bör föreskrivas att om andra mål fördelas på den särskilda domstolen får det inte medföra att handläggningstiderna för de aktuella måltyperna påverkas negativt. Hovrätten avstyrker att det görs en sådan detaljstyrning av hovrättens verksamhet. Syftet med reformen är som framhålls i promemorian att målen ska handläggas skyndsamt, med hög kvalitet och av domare som får koncentrera sig på den särskilda domstolens måltyper. Detta syfte instämmer hovrätten i. Hur verksamheten mer i detalj ska organiseras för att uppnå syftet är emellertid en fråga för hovrätten att avgöra utifrån förutsättningar som kan variera över tiden, t.ex. vad gäller antalet mål som inkommer till den särskilda domstolen och tillgången på specialistkompetens. En detaljreglering på det sätt som föreslås i promemorian skulle t.o.m. kunna motverka syftet med reformen. Tilläggas kan också att det i hovrättsinstruktionen inte finns någon motsvarande detaljföreskrift för Mark- och miljööverdomstolen, vilken också är en särskild domstol inom den allmänna domstolsorganisationen.

11 YTTRANDE 11 (20) Sammanfattningsvis är organiseringen av den särskilda domstolen en fråga som det måste ankomma på domstolens ledning att avgöra och som ska regleras i domstolens arbetsordning. På motsvarande sätt som gäller för Mark- och miljööverdomstolen bör det därför inte införas någon särskild föreskrift om organisationen av Patent- och marknadsöverdomstolen i hovrättsinstruktionen. Hovrätten är övertygad om att de domstolar, inom vilka de särskilda domstolarna ska inrymmas, kommer att se till att domstolarnas organisation och arbetsformer bidrar till att syftena med reformen uppfylls. 3.5 Prejudikatbildning (avsnitt 6.6) I promemorian föreslås att de immaterialrättsliga registreringsärendena och överklagandena av Konkurrensverkets beslut ska få överklagas endast om Patent- och marknadsöverdomstolen tillåter det, genom en s.k. ventil. Hovrätten instämmer i detta förslag, men vill framhålla att det även för övriga mål- och ärenden som omfattas av den särskilda domstolens prövning finns skäl att göra samma överväganden. Hovrätten utvecklar detta nedan (se avsnitt 9 i hovrättens yttrande). 4. Tillämplig processlag (avsnitt 8) 4.1 Handläggningsregler i patent- och marknadsdomstolarna (avsnitt 8.2) Promemorian föreslår att rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål och brottmål ska tillämpas i den särskilda domstolen, om inte annat föreskrivs i den föreslagna lagen om patent- och marknadsdomstolar eller i aktuell materiell lag. Hovrätten instämmer i detta förslag. Hovrätten delar även uppfattningen att mål om utdömande av vite ska handläggas enligt rättegångsbalkens bestämmelser om bötesbrottmål och att lagen (1996:242) om domstolsärenden ska tillämpas på ärenden som inleds genom ansökan i domstol. Hovrätten anser att tillämpning av angivna regler möjliggör en mer enhetlig rättstillämpning i stället för att, som i Patentbesvärsrätten, tillämpa förvaltningsprocesslagen. Hovrätten instämmer av samma skäl i förslaget att lagen om domstolsärenden ska tillämpas på de ärenden som inleds genom överklagande av myndighetsbeslut.

12 YTTRANDE 12 (20) Hovrätten tillstyrker förslaget att Patent- och marknadsöverdomstolen ska vara behörig domstol för ansökningar om resning, klagan över domvilla och återställande av försutten tid som avser Patent- och marknadsdomstolens avgöranden samt att detsamma ska gälla för de beslut från förvaltningsmyndighet som överklagas till Patent- och marknadsdomstolen. Hovrätten noterar ett skrivfel i 5 kap. 3 andra stycket lagen om patent- och marknadsdomstolar. Patent- och marknadsdomstolen bör rätteligen ändras till Patent- och marknadsöverdomstolen. Det är enligt hovrättens mening lämpligt att upphäva den möjlighet som finns i de immaterialrättsliga lagarna för domstolen att i vissa fall pröva en talan trots att den återkallats av invändaren. Det ligger enligt hovrätten i linje med vad som gäller enligt praxis från EPO, varför hovrätten instämmer med de överväganden som framgår av promemorian i denna del. 5. Sammansättningsregler (avsnitt 9) 5.1 Rättens sammansättning i de särskilda domstolarna (avsnitt 9.4 och 9.5) Enligt den föreslagna ordningen kommer Konkurrensverkets beslut om ålägganden enligt 3 kap. 1 konkurrenslagen att kunna överklagas till Patent- och marknadsdomstolen enligt 7 kap. 1 första stycket samma lag, varvid lagen om domstolsärenden ska tillämpas enligt 3 kap. 2 lagen om patent- och marknadsdomstolar. Vid avgörande av ärendet i Patent- och marknadsdomstolen ska enligt 4 kap. 6 lagen om patent- och marknadsdomstolar mellan en till tre ledamöter, varav minst en lagfaren domare, delta i avgörandet. Hovrätten vill framhålla att de aktuella ärendetyperna emellertid kan vara både omfattande och komplicerade. Exempelvis kan ålägganden för marknadsdominerande företag att upphöra med överträdelser av missbruksförbudet enligt 2 kap. 7 konkurrenslagen och motsvarande bestämmelse i artikel 102 EUF vara särskilt omfattande. Hovrätten föreslår därför att Patent- och marknadsdomstolen i dessa fall bör ha möjlighet att ha samma sammansättning som vid avgörande av mål enligt vad som framgår av 4 kap. 3 lagen om patent- och marknadsdomstolar dvs. fyra ledamöter, varav två ska vara lagfarna domare. Detta skulle i så fall motsvara sammansättningen vid avgöranden i Marknadsdomstolen enligt nuvarande ordning (se 9

13 YTTRANDE 13 (20) lag [1970:417] om marknadsdomstol m.m.). En följdändring bör enligt hovrätten också göras avseende sammansättningen i Patent- och marknadsöverdomstolen på så sätt att rätten där består av fem ledamöter, av vilka tre ska vara lagfarna domare (jfr. 5 kap. 1 lagen om patent- och marknadsdomstolar). Hovrätten föreslår även en annan sammansättning än den som föreslås i promemorian för immaterialrättsliga registreringsärenden. I nuvarande ordning ligger tyngdpunkten i prövningen hos Patentbesvärsrätten. Där avgörs målen av i vart fall tre ledamöter, varav minst två ska vara lagfarna ledamöter i mål om mönster eller varumärken, pantsättning av patent eller patentansökningar samt minst två ska vara tekniskt kunniga ledamöter i patentmål (4 och 5 lag [1977:729] om Patentbesvärsrätten). Enligt den föreslagna reformen ska Patentoch marknadsdomstolen enligt 4 kap. 5 lagen om patent- och marknadsdomstolar som huvudregel vid avgörande av patentärenden, bestå av två ledamöter, varav en ska vara teknisk ledamot. Om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till ärendets beskaffenhet får rätten bestå av tre ledamöter, av vilka minst en ska vara lagfaren domare. I lagen om Patent- och marknadsdomstolar, regleras emellertid inte frågan om tekniska ledamöter kan ingå i rätten vid överprövning av registreringsärenden avseende varumärke eller mönster, utan hänvisning sker endast till lagen om domstolsärenden (se 1 kap. 4 2 och 3 kap. 2 lagen om patent- och marknadsdomstolar). Enligt hovrätten bör sammansättningen vid den första överprövningen som ska göras av registreringsärenden i Patent- och marknadsdomstolen motsvara den som gäller för Patentbesvärsrätten. Hovrätten anser därför att huvudregeln vid avgörande av registreringsärenden avseende patent, varumärke och mönster, i stället för det som föreslås i promemorian, bör vara att rätten ska bestå av tre ledamöter i Patent- och marknadsdomstolen och av fyra ledamöter i Patent- och marknadsöverdomstolen. Motsvarande flexibilitet vad gäller de tekniska ledamöterna som framgår av 4 kap. 5 och 5 kap. 2 lagen om patent- och marknadsdomstolar bör gälla för samtliga registreringärenden. Det är viktigt eftersom teknisk kunskap kan vara till nytta vid bedömningen även i andra måltyper än patent särskilt i mönsterskyddsmål.

14 YTTRANDE 14 (20) 6. Teknisk och ekonomisk kompetens (avsnitt 10) 6.1 Ledamöter med teknisk kompetens (avsnitt 10.2) Det finns enligt hovrätten processekonomiska fördelar med att inom domstolen, på samma grunder som gäller i nuvarande ordning för flera av måltyperna, ha särskilda ledamöter som bidrar med sin tekniska eller ekonomiska specialistkompetens. I promemorian föreslås att det i Patent- och marknadsöverdomstolen ska finnas i vart fall en anställd teknisk ledamot som kan delta i beredningen, jämte de lagfarna ledamöterna svara för patenträttsliga bedömningar, utgöra ett allmänt stöd i tekniska frågeställningar samt delta i avgörandena. Det är möjligt att det på sikt kommer att vara tillräckligt med endast en anställd teknisk ledamot, bl.a. om patentmålen kommer att minska i antal p.g.a. inrättandet av den Enhetliga europeiska patentdomstolen. Hovrätten vill dock betona att det i vart fall under uppbyggnadsstadiet finns behov av ytterligare en anställd teknisk ledamot. Det behövs för att ha kontinuerlig kompetens inom åtminstone två sakområden förslagsvis mekanik och organisk kemi. De tekniska ledamöterna kommer att fylla en viktig roll i domstolen genom att inte endast i enskilda mål utan också i allmänhet bidra till att handläggningen av målen och ärendena håller en hög kvalitet. Enligt hovrättens bedömning kan de tekniska ledamöterna, genom hovrättens förslag till justerade sammansättningsregler, delta i prövningen inte bara av patentmål utan också i andra immaterialrättsliga mål, särskilt i mönsterskyddsmål. 7. Ekonomiska konsekvenser (avsnitt 14) Utgångspunkten är att genomförandet av reformen kommer att resultera i en mer bärkraftig dömande verksamhet och ett mer effektivt förfarande som minimerar risken för parallella processer samt ger förutsättningar för prövningar av hög kvalitet i de aktuella måltyperna. Samtidigt innebär reformen vilket är viktigt av rättssäkerhetsskäl en viss utökad prövning av vissa av måltyperna jämfört med nuvarande ordning. Utifrån förtroendeaspekten är det av stor betydelse att den särskilda domstolen får tillräckliga resurser för att kunna utföra sin uppgift på avsett sätt. Det måste förutsättas att det samhälleliga värdet av vinsterna med bärkraftiga och högkvalitativa domstolar inom de viktiga näringspolitiska

15 YTTRANDE 15 (20) rättsområden som de nya domstolarna ska hantera, är mycket större än ökade kostnader för att i de särskilda domstolarna hålla en tillräckligt stor personalstyrka. Hovrätten vill därför understryka den samhällsekonomiska betydelsen i stort av att de nya domstolarna tillförs tillräckligt med resurser från start och att resursfrågan även följs upp kontinuerligt. 8. Domstolens behörighet och möjlighet till kumulation I promemorian föreslås flera förändringar som innebär ett närmande mellan regelsystemen i rättegångsbalken, förvaltningsprocesslagen och lagen om domstolsärenden. Förslaget ger ökad flexibilitet inom ramen för rättegångsbalken. Hovrätten vill framhålla att det i enlighet med den utveckling som varit särskilt vad det gäller rättegångsbalkens system finns mycket att vinna på samordnande av processramarna och därmed mer flexibla handläggningsregler för och mellan olika måltyper. Enligt hovrätten kan det vid framtida granskningar av det processrättsliga regelsystemet finnas anledning att fundera över mer enhetliga bestämmelser för de olika processordningarna än vad som gäller för närvarande. Utgångspunkten bör vara att eftersträva flexibla handläggningsregler och att utvidga de processuella möjligheterna för samordning mellan systemen t.ex. i fråga om kumulation. I promemorian föreslås förändringar i de immaterialrättsliga lagarna som innebär att de bestämmelser i respektive lag som reglerar i vilka fall Stockholms tingsrätt är exklusivt behörig ändras till att Patent- och marknadsdomstolen i stället ska vara rätt domstol. Exempelvis föreslås en ändring av 65 patentlagen (1967:837) så att den uppräkning av vilka mål som Stockholms tingsrätt idag är exklusivt behörig att handlägga bortfaller. I den föreslagna nya lydelsen av bestämmelsen regleras endast att Patent- och marknadsdomstolen kommer vara rätt domstol i mål enligt denna lag. Följden av denna ändring blir, så som hovrätten uppfattar det, att samtliga mål enligt patentlagen ska handläggas i den särskilda domstolen. Stockholms tingsrätt är idag exklusiv domstol i t.ex. mål om bättre rätt till patentsökt uppfinning. Stockholms tingsrätt är däremot inte exklusiv domstol i mål om bättre rätt till uppfinning på grund av omständighet som inträffat efter

16 YTTRANDE 16 (20) att patentet meddelats. Om en sådan tvist avser överlåtelse av ett meddelat patent eller andra kontraktsrättsliga frågor i samband med en sådan överlåtelse, gäller allmänna forumregler. Genom borttagandet av uppräkningen av de mål som faller under domstolens exklusivitet blir följden att även mål som vid prövningen inte kräver särskild teknisk kompetens eller annars innebär ställningstagande i sådana sakfrågor som har samband med övriga immaterialrättsliga mål, kan komma att prövas av den särskilda domstolen. Detta anser hovrätten är bra. Hovrättens uppfattning är att den särskilda domstolen bör vara behörig att handlägga civilrättsliga mål med anknytning till immaterialrätt; t.ex. mål om bättre rätt till uppfinning, varumärke eller upphovsrätt samt mål om skadestånd p.g.a. avtalsbrott som rör immaterialrätt. Hovrätten instämmer alltså i att behörigheten ska vara sådan som hovrätten i vart fall tolkar att promemorian åsyftat. Enligt hovrättens mening bör emellertid regleringen lagtekniskt göras tydligare. Otydligheter avseende den särskilda domstolens behörighet kan annars ge upphov till tvister om vilken domstol som är behörig. Sådana tvister ska förstås så långt som möjligt undvikas genom en tydlig lagreglering. Hovrätten anser därför att lokutionen mål enligt denna lag är mindre lämplig. En uppräkning av de mål som den särskilda domstolen ska vara exklusivt behörig att handlägga bör i stället införas. När det gäller förslagen i promemorian för handläggning av målen i den särskilda domstolen och möjligheten till kumulation av olika måltyper vill hovrätten framhålla följande. Av 3 kap. 5 lagen om patent- och marknadsdomstolar följer att mål eller ärende som omfattas av lagen, även i annat fall än som regleras i rättegångsbalken, får handläggas i samma rättegång om domstolen med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner det lämpligt. Bestämmelsen erbjuder en möjlighet att, utöver de situationer som täcks av 14 kap. och 45 kap. 3 rättegångsbalken, kumulera immaterialrättsliga, marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden. Kumulation enligt någon av bestämmelserna i 14 kap. rättegångsbalken förutsätter att målen ska handläggas i samma rättegångsordning. Av det som kan utläsas av övervägandena och lagkommentaren till den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 5 lagen om patent- och marknadsdomstolar framgår att bestämmelsen endast tar sikte på möjligheter till kumulation mellan

17 YTTRANDE 17 (20) de mål- och ärendetyper som den särskilda domstolen är behörig att handlägga. Den innebär alltså inte, såvitt hovrätten förstår, någon möjlighet att kumulera dessa mål med andra mål. Hovrätten instämmer i att det ska vara möjligt att kumulera mål eller ärende enligt lagen om patent- och marknadsdomstolar. Det är emellertid inte tillräckligt. Det måste också finnas en möjlighet för den särskilda domstolen att vara behörig att på motsvarande sätt som gäller för närvarande handlägga alternativa yrkanden och grunder om t.ex. skadestånd p.g.a. avtalsbrott tillsammans med immaterialrättsliga yrkanden. Hovrättens uppfattning är alltså att det bör kunna ske en samlad prövning av immaterialrättsliga mål och ordinära tvistemål. Det kan annars t.ex. i kommersiella tvister som grundar sig på dels avtal, dels påståenden om intrång i immateriella rättigheter bli oklart vilken domstol som är behörig när det gäller andra civilrättsliga yrkanden eller grunder än de rent immaterialrättsliga. Det är inte ovanligt att det framställs yrkanden och grunder som hänför sig både till immaterialrättsliga och andra allmänna civilrättsliga bestämmelser. Att den särskilda domstolen inte skulle vara behörig att pröva och kumulera mål i sådana situationer skulle väsentligen begränsa parternas möjlighet att lägga upp sin talan på ett effektivt sätt och för domstolen att handlägga målen på ett processekonomiskt sätt. Målen måste enligt hovrättens mening kunna hanteras i samma rättegång även om den särskilda domstolen inte är exklusivt behörig för dessa yrkanden och grunder. Motparten i ett sådant mål skulle annars kunna dela upp målet genom att göra en foruminvändning. Det bör därför regleras att den särskilda domstolen gemensamt med ett mål vid den särskilda domstolen får handlägga även andra mål mellan samma eller olika parter, om domstolen med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter finner det lämpligt. När det gäller de immaterialrättsliga brottmålen, kan det i vissa fall vara så att den tilltalade är åtalad både för immaterialrättslig brottslighet och annan brottslighet. Någon bestämmelse som i det fallet möjliggör en gemensam handläggning av åtalen i en särskild domstol finns inte. Enligt 19 kap. 6 rättegångsbalken får, om någon förövat flera brott, åtal för samtliga brott upptas av den rätt som är behörig att ta upp åtal för något av dem. Av 19 kap. 9 första stycket andra me-

18 YTTRANDE 18 (20) ningen rättegångsbalken följer dock att kapitlet inte är tillämpligt om fråga om ansvar ska tas upp av en särskild domstol. Det bör enligt hovrättens mening därför regleras att den särskilda domstolen ska vara behörig att göra en samlad prövning av blandad brottslighet som innefattar misstanke om brott som den särskilda domstolen är exklusivt behörig att handlägga. Huvudregeln måste vara att den särskilda domstolen ska handlägga sådana mål, om det inte bedöms som olämpligt med hänsyn till utredningen, kostnader eller andra omständigheter. Det kan t.ex. finnas mål där den immaterialrättsliga brottsligheten i förhållande till annan misstänkt brottslighet är helt underordnad, varför det är mer lämpligt att målet även såvitt gäller den immaterialrättsliga brottsligheten handläggs av den domstol som enligt 19 kap. 1 eller 2 rättegångsbalken annars är behörig. Behörighetsregeln för den särskilda domstolen att handlägga blandad brottslighet bör därför vara en fakultativ regel. 9. Förändringar i instansordningen och kraven på en effektiv handläggning De immaterialrättsliga registreringsmålen handläggs för närvarande i tre instanser. Även vissa mål enligt marknadsförings- och konkurrenslagarna prövas idag i tre instanser. Övriga marknadsföringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål och ärenden handläggs däremot i en eller två instanser. För flera av de måltyper som omfattas av reformen förlängs instanskedjan. Frågan är om de föreslagna förlängningarna är motiverade eller om de motverkar ett effektivt förfarande. Det finns exempel på tidigare förändringar av instansordningen som har skett med motiveringen att handläggningen måste vara effektiv. Genom lagändringar som trädde ikraft den 1 januari 1996 och den 1 juli 1998 ändrades instansordningen för prövningen av marknadsrättsliga ärenden på så sätt att denna prövning kom att ske med Marknadsdomstolen som exklusiv instans. Motiven var bl.a. att förkorta handläggningstiderna och på så sätt ge berörda företag snabba besked, eftersom den dåvarande ordningen ansågs för långsam (prop. 1997/98:130 s. 53 och 1997/98:188 s. 13). Den nu föreslagna reformen går i motsatt riktning, särskilt när det gäller förändringarna av instansordningen. Enligt hovrätten finns det därför anledning att fundera över om de i promemorian föreslagna förändring-

19 YTTRANDE 19 (20) arna verkligen är motiverade eller om det går att göra någon justering för att bättre tillgodose kraven på en snabb handläggning. Vikten av prejudikatbildning från Högsta domstolen måste vägas mot behovet av kortare handläggningstider och ett mer effektivt förfarande. Syftet med den särskilda domstolen är att tillgodose behovet av kvalitet och effektivitet inom komplicerade rättsområden. Det måste beaktas att det genom uppbyggandet av den särskilda överdomstolen kommer att skapas en effektiv och kompetent organisation och att det huvudsakliga ansvaret för prejudikatsbildningen kommer att ligga där. Behovet av en rättsbildning inom de aktuella rättsområdena genom prejudicerande avgöranden från Högsta domstolen framstår, i jämförelse med andra mål som handläggs i allmän domstol, därmed som begränsat. Samtidigt är det viktigt med en enhetlig prejudikatbildning särskilt eftersom bedömningarna i måltyperna i den särskilda domstolen kan ha samband med allmänna civilrättsliga, straffrättsliga och processrättsliga bedömningar. Hovrätten föreslår därför att Patent- och marknadsöverdomstolens samtliga avgöranden, med undantag för de mål för vilka hovrätten nedan föreslår ett fullföljdsförbud, endast ska få överklagas till Högsta domstolen om Patent- och marknadsöverdomstolen tillåter det genom en s.k. ventil. Det måste förutsättas att den särskilda domstolen kommer att kunna avgöra i vilka fall det finns behov av sådana auktoritativa uttalanden av Högsta domstolen. Hovrätten anser att det för målen om företagskoncentration enligt 4 kap. 13 konkurrenslagen kan finnas skäl att införa ett fullföljdsförbud. Prövningen av ett sådant mål kommer enligt förslaget i promemorian att handläggas enligt lagen om patent- och marknadsdomstolar, vilket innebär att Patent- och marknadsöverdomstolens domar kan komma att överklagas till Högsta domstolen. Med hänsyn till att det är av stor betydelse för de berörda företagen att få ett snabbt besked om koncentrationen ska förbjudas eller inte, finns tidsfrister för prövningen i 4 kap. 15 och 16 konkurrenslagen. I förslaget saknas emellertid en bestämmelse om sådan tidsfrist för prövningen av de aktuella målen i Högsta domstolen. Hovrätten anser därför att det antingen bör införas en bestämmelse om att samma tidsfrist som i Patent- och marknadsöverdomstolen ska gälla även

20 YTTRANDE 20 (20) i Högsta domstolen eller att ett fullföljdsförbud ska övervägas vad gäller dessa mål. Den materiella bestämmelsen för prövningen av företagskoncentrationer (se 4 kap. 1 konkurrenslagen) har sin motsvarighet i EU-rätten. Koncentrationer mellan större företag prövas exklusivt av Europeiska kommissionen, vars beslut kan bli överprövade i EU-domstolen. Behovet av en nationell prejudikatbildning är därför enligt hovrättens mening begränsat, eller i vart fall inte så stort att det överväger behovet av en snabb prövning. Av dessa skäl är ett fullföljdsförbud att föredra. Hovrätten föreslår därför i första hand ett fullföljdsförbud för de aktuella målen. Hovrätten anser sammanfattningsvis att den föreslagna reformen inte bara är välkommen utan även nödvändig för att åstadkomma en effektiv domstolsprövning av god kvalitet inom viktiga och komplexa rättsområden. Inrättandet av de särskilda domstolarna kommer att resultera i en högre grad av rättssäkerhet. Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt har genom sina redan befintliga organisationer beredskap att ta hand om den nya ordningen, varför det är lämpligt att de särskilda domstolarna inrättas där. I handläggningen av detta ärende har deltagit hovrättspresidenten Fredrik Wersäll, hovrättslagmännen Christine Lager och Kristina Boutz, hovrättsråden Carl Josefsson, Kajsa Bergkvist och Magnus Ulriksson samt tf. hovrättsassessorn Tove Bodegård, föredragande. Fredrik Wersäll Tove Bodegård