Hovrätten lämnar nedan några övriga synpunkter på de förslag som framkommer

Transkript

1 YTTRANDE 1 (5) Departementspromemorian Framtidsfullmakter (Ds 2014:16) (Ju 2014/3309/L2) Inledande synpunkter Hovrätten anser att det bör skapas en möjlighet för den enskilde att upprätta en fullmakt för en framtida situation då han eller hon är ur stånd att ta hand om vissa angelägenheter som fullmakten avser. Rättsläget är oklart vad gäller verkan av fullmakter som utfärdats före en tidpunkt då fullmaktsgivaren är ur stånd att ta hand om sina angelägenheter. Hovrätten anser därför att det är välkommet att det regleras i lag vad som ska gälla för sådana fullmakter. Hovrätten ser också positivt på att det införs lagregler om behörighet för anhöriga att företräda en enskild som saknar förmåga att ta hand om sina ekonomiska angelägenheter. Hovrätten tillstyrker därför i huvudsak de överväganden och förslag som presenteras i promemorian. Hovrätten lämnar nedan några övriga synpunkter på de förslag som framkommer i promemorian. Anhörigas insyn 1 kap. 11 och 12 lagen om framtidsfullmakter och om behörighet i vissa fall för anhöriga I 1 kap. 12 i den föreslagna nya lagen anges att fullmaktsgivarens make eller sambo och närmaste släktingar ska underrättas om ansökan. I författningskommentaren till bestämmelsen framkommer att fastställelseprövningen ska grundas på det underlag som fullmäktigen lagt fram, varför det inte är nödvändigt att inhämta yttranden från fullmaktsgivarens make eller sambo och närmaste släktingar. Dessa borde emellertid enligt författningskommentaren många gånger ha ett R2B Box 2290, Stockholm Besöksadress: Birger Jarls torg 16, Riddarholmen Telefon: Fax: svea.hovratt@dom.se Expeditionstid: Måndag-fredag

2 YTTRANDE 2 (5) befogat intresse av att få kännedom om en inledd fastställelseprocess. Den föreslagna handläggningen av en ansökan om fastställelse kan jämföras med tingsrättens handläggning av godmans- eller förvaltarskapsärenden. I dessa ärenden ska rätten, om det inte anses obehövligt, inhämta yttrande från den enskildes make eller sambo och barn samt i vissa fall även från andra närstående (se 11 kap. 16 andra stycket FB). I promemorian anges att förhållandet mellan fullmaktsgivaren och fullmäktigen är civilrättsligt och att släktingar till fullmaktsgivaren därför inte berörs av beslutet. Hovrätten anser emellertid att det ändå kan finnas ett värde av att anhöriga bereds tillfälle att yttra sig över ansökan. Det är hovrättens erfarenhet att det bland anhöriga kan finnas olika uppfattning kring frågor om ställföreträdarskap. Detsamma kommer sannolikt att gälla även framtidsfullmakter. Det kan tänkas att det uppstår situationer där anhöriga är av uppfattningen att en framtidsfullmakt upprättats under tveksamma förhållanden. Fullmaktsgivaren kommer vid tidpunkten för ansökan om fastställelse i många fall ha begränsade möjligheter att yttra sig över ansökan. Anhörigas synpunkter bör då av rättssäkerhetsskäl tas om hand i fastställelseprocessen. Vidare anser hovrätten att det framstår som oklart hur rätten annars ska förhålla sig till ett yttrande som kommer in till tingsrätten från en anhörig, trots att denne endast underrättats om processen på det sätt som föreslås i promemorian. Hovrätten är därför av uppfattningen att fullmaktsgivarens make eller sambo och närmaste släktingar ska beredas tillfälle att yttra sig i tingsrättens fastställelseprocess. En konsekvens av det blir att maken eller sambon och de närmaste släktingarna även bör få rätt att överklaga tingsrättens beslut till hovrätten. Det finns enligt hovrätten anledning att överväga om inte anhöriga även i registreringsförfarandet hos överförmyndaren ska beredas tillfälle att yttra sig över registreringen. 1 kap. 22 lagen om framtidsfullmakter och om behörighet i vissa fall för anhöriga Det framgår inte av bestämmelsen eller av övervägandena hur ett förfarande enligt bestämmelsen är tänkt att initieras hos överförmyndaren. Hovrätten anser att det, av samma skäl som redovisats ovan, kan finnas ett intresse av att anhöriga till fullmaktsgivaren får ansöka om att framtidsfullmakten inte får brukas av fullmäktigen. Det bör enligt hovrättens mening klargöras i författningskommentaren att anhöriga inte utesluts från en sådan möjlighet.

3 YTTRANDE 3 (5) Konsekvenser för domstolarna I promemorian anges att det är rimligt att anta att antalet fastställelseansökningar kommer att klart understiga antalet registreringsansökningar till överförmyndaren. Det anges också att det saknas anledning att utgå från annat än att antalet fastställelseärenden, sett till domstolarnas totala ärendemängd, kommer att bli närmast försumbart. Skälet till dessa antaganden anges vara att prövningsförfarandet föreslås vara frivilligt. Hovrätten vill emellertid påpeka att det kan finnas situationer då framtidsfullmakten, utan en fastställelse av tingsrätt, inte kommer att godtas av tredje man. Det kan därför inte uteslutas att fullmäktige i många fall kommer att vilja ansöka om fastställelse av framtidsfullmakten hos tingsrätten, varför antalet fastställelseärenden kan komma att bli större än vad utredningen utgått ifrån. Det är inte heller möjligt att förutse hur stort antalet överklaganden av överförmyndarens beslut att förklara en framtidsfullmakt utan verkan kommer att bli. I viss mån kommer, vilket också anges i promemorian, antalet godmans- och förvaltarskapsärenden i domstolarna sannolikt att minska genom den föreslagna ordningen med framtidsfullmakter. Domstolarna kommer emellertid att bli tvungna att ha beredskap för att hantera nya ärendeformer. Förslaget bör därför noga följas upp och ytterligare resurser bör tillföras domstolarna om det visar sig att bedömningen i promemorian inte stämmer. Otydligheter och den föreslagna lagtextens utformning 1 kap. 12 lagen om framtidsfullmakter och om behörighet i vissa fall för anhöriga I bestämmelsen regleras att tingsrätten på ansökan av den som anges som framtidsfullmäktig i en framtidsfullmakt kan fastställa framtidsfullmakten. Enligt hovrätten är det mer lämpligt att uttrycka en fakultativ behörighet genom att använda utrycket får. I bestämmelsens tre första stycken benämns den person som utfärdar framtidsfullmakten som fullmaktsgivaren medan samma person i bestämmelsens fjärde stycke benämns som den enskilde. Detta innebär en otydlighet och lämpligt vore att även i sista stycket ange personen som fullmaktsgivaren.

4 YTTRANDE 4 (5) I tredje stycket föreskrivs att fullmaktsgivarens make eller sambo och närmaste släktingar ska underrättas om ansökan. Det är enligt hovrätten oklart vilka släktingar som avses. I författningskommentaren görs en jämförelse med 11 kap.16 FB. Det framstår därför som om make eller sambo och närmaste släktingar avser samma personer som i 11 kap. 16 FB. Vilka dessa är klargörs i författningskommentaren till föräldrabalken. För att avhjälpa otydligheter bör samma definition användas i den föreslagna bestämmelsen som i 11 kap. 16 FB. Alternativt bör det framgå tydligare av författningskommentaren vilka som avses. I bestämmelsens fjärde stycke anges att behörig domstol i ett fastställelseärende är tingsrätten i den ort där den enskilde är folkbokförd. Med en sådan reglering blir det oklart vad som ska gälla om den enskilde t.ex. är en svensk medborgare som inte är folkbokförd i Sverige. I 11 kap. 25 första stycket FB anges, på samma sätt som i den föreslagna bestämmelsen, folkbokföringen som utgångspunkt för bestämmande av domstolens behörighet. I FB:s bestämmelse finns emellertid en andra mening som reglerar vad som gäller om den enskilde inte är folkbokförd i Sverige. Hovrätten anser att den nu föreslagna bestämmelsen bör kompletteras med en andra mening, motsvarande den i 11 kap. 25 första stycket FB. Ett annat alternativ för att avhjälpa oklarheter kan vara att i stället grunda behörigheten på den enskildes hemvist (jfr t.ex. 10 kap. 1 RB). 1 kap. 22 lagen om framtidsfullmakter och om behörighet i vissa fall för anhöriga I övervägandena och författningskommentaren till bestämmelsen framkommer att lagen (1996:242) om domstolsärenden ska tillämpas vid tingsrättens handläggning. Till skillnad från 1 kap. 12 lagen om framtidsfullmakter och om behörighet i vissa fall för anhöriga kommer det emellertid inte till uttryck i lagtexten i 1 kap. 22. Hovrätten anser att det bör anges i lagtexten även i den senare bestämmelsen.

5 YTTRANDE 5 (5) 2 kap. 2 lagen om framtidsfullmakter och om behörighet i vissa fall för anhöriga I promemorians lagförslag har, jämfört med Förmynderskapsutredningens lagförslag, det sista stycket av vilket framgår att behörigheten ska omfatta även insättning av den enskildes medel hos bank eller kreditmarknadsföretag tagits bort. Av bedömningen på sid. 132 i promemorian framgår att behörigheten inte bör omfatta insättning av den enskildes medel hos bank eller kreditmarknadsföretag. Det framstår som om den bedömningen inte överensstämmer med vad som senare anges i övervägandedelen på sid. 133 om att en anhörig kan sätta in pengar på den beslutsoförmögnes konto, men att ett uttag inte kan motiveras med att medlen ska sättas in på ett annat konto. Det är enligt hovrätten otydligt vad som ska gälla för insättning av medel. Denna fråga bör därför förtydligas. 22 lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) Formuleringen av den föreslagna lagtexten är språkligt sett inte helt lättläst eller tydlig. Utformningen av lagtexten står inte heller i överenstämmelse med den mer koncisa utformning som avtalslagen har i övrigt. Lagtextens utformning bör därför övervägas ytterligare. Vidare bör det i vart fall i en författningskommentar förtydligas vad som avses med periodiskt återkommande betalningar. I handläggningen av detta ärende har deltagit hovrättslagmannen Christine Lager, hovrättsrådet Ulrika Beergrehn samt tf. hovrättsassessorn Tove Bodegård, föredragande. Christine Lager Tove Bodegård