En domstol för immaterialrätt, konkurrens, marknadsföring m m

Transkript

1 Statsråden Beatrice Ask, Justitiedepartementet Mats Odell, Finansdepartementet Maud Olofsson, Näringsdepartementet Nyamko Sabuni, Integrations- och jämställdhetsdepartementet Stockholm, En domstol för immaterialrätt, konkurrens, marknadsföring m m Denna skrivelse tar upp frågan om en lämplig och effektiv domstolsorganisation och instansordning för ett flertal rättsområden, där ansvaret för lagstiftningen är fördelat på olika departement. Dessa regelverk är dock nära relaterade och har alla stor och grundläggande betydelse för företagen. För näringslivet är det av utomordentlig vikt att man finner en välfungerande och uthållig lösning. Svenskt Näringsliv har i flera omgångar 1 efterlyst en bred översyn av domstolsorganisationen på immaterialrättens område och ansett att en sådan även borde ta sikte på en samordning med konkurrens- och marknadsföringsmålen. Föreningen har menat att starka skäl talar för tillskapandet av en fristående näringslivsdomstol och att detta bör närmare utredas som huvudalternativet för den framtida organisationen och instansordningen. Skälen för detta ställningstagande skall inte upprepas i detalj här, men kan sammanfattas som följer. Näringslivets tvister på dessa områden ställer höga krav på såväl snabbhet som kvalitet i avgörandena. För att uppnå detta erfordras bland annat specialisering, särskild teknisk och annan kompetens, välfungerande prejudikatsbildning samt 1 Se bl a skrivelsen Immaterialrättsdomstolarna i framtiden av , yttrande över rapporten Framtidens tingsrättsorganisation i Stockholms län (Ju2002/7970) av , yttrande över förslaget till direktiv om straffsanktioner av samt skrivelsen Regeringens arbete med immaterialrättsliga frågor av

2 2 säkerställda resurser. Dessa olika aspekter framträder förstås olika starkt och på olika sätt för de skilda måltyper som är aktuella, men förenar dem likväl tydligt. Det bör understrykas att domstolarna måste kunna leverera beslut i sådan tid som är affärsmässigt relevant, dvs medan ett besked är aktuellt för situationen på marknaden och kan läggas till grund för fortsatt handlande. Den hela tiden ökande förändringstakten i ekonomin skärper detta krav. De immaterialrättsliga målen har många beröringspunkter med konkurrens- och marknadsföringsmål, t ex vad gäller intrångsmål och fall av otillbörlig efterbildning och renommésnyltning. Också EG-rättsligt är bedömningarna näraliggande 2. Inom konkurrensrätten finns ett stort problemkomplex kring utnyttjandet av olika ensamrätter, särskilt patent. På ett mer principiellt plan finns också ett samband mellan måltyperna som följer av att lagstiftningen på dessa rättsområden har till syfte att säkerställa en effektiv och utvecklingsfrämjande konkurrens. Detta gäller också för de konsumenträttsliga målen. Över huvud taget är konsumentperspektivet framträdande i många av de berörda regelverken. En ökad samordning av den dömande verksamheten kan därför bidra till en helhetssyn i rättstillämpningen. Vidare har den europeiska utvecklingen medfört ett ökat inslag av konkurrensrättsligt betonade överväganden inom det immaterialrättsliga området. Detta talar i sig för ett vidgat perspektiv. Såväl i patentprocessen som i konkurrens- och marknadsföringsmål gäller och krävs även framgent särskilda processregler som avviker från rättegångsbalkens bestämmelser. Högsta Domstolen har i praktiken inte förutsättningar för att effektivt svara för den ledande rättsbildningen på områdena ifråga. Sålunda har HD självt bl a upprepat avvisat förslag om att göras till högsta instans för konkurrensmål. På det immaterialrättsliga området illustreras behovet av en bättre fungerande praxisbildning av flera aktuella hovrättsdomar, som visar att rättstillämpningen vid olika hovrätter kommit att skilja sig åt ganska markant i vissa frågor. Kravet på snabbhet och behovet av att begränsa kostnaderna för domstolsprocesser innebär att antalet instanser bör vara begränsat. De aktuella måltyperna bör inte prövas i mer än två instanser och för vissa fall bör ett eninstansförfarande finnas tillgängligt. Mot denna bakgrund menar vi att det inte kan vara rätt att inordna överinstansen för dessa mål i allmän domstol. En ansats där man stegvis och uppdelat söker lösa domstolsfrågan för de olika områdena var för sig framstår likaledes som uppenbart olämplig. Vi ställer oss också avvisande till tankarna på att lägga ner Marknadsdomstolen för att överföra dess verksamhet till allmän domstol 3. Kravet på ett institutionellt helhetsgrepp vinner ytterligare stöd i den senaste utvecklingen på konkurrensområdet. 2 Se bl a rättsfallen C-342/97 och T-7/04. Det kan noteras att en ny marknadsföringslag skall träda ikraft i december 2007 som en följd av direktivet om otillbörliga affärsmetoder (2005/29/EG). 3 Se bl a SOU 2006:99, En ny konkurrenslag, s 277 ff samt nedan om SOU 2006:88.

3 3 Konkurrens offentligt privat. Näringsdepartementet arbetar enligt uppgift f n med en lagrådsremiss om konfliktlösning vid offentlig säljverksamhet på marknaden. Enligt den lagstiftning som förbereds skall Marknadsdomstolen kunna förbjuda staten, ett landsting eller en kommun att bedriva viss konkurrenssnedvridande verksamhet. Konkurrensverket avses svara för övervakningen. En proposition är, såvitt vi förstår, att vänta senare under vårriksdagen. Siktet anges inställt på ikraftträdande vid årsskiftet då alltså Marknadsdomstolen tillförs en ny typ av konkurrensmål. Vi anser det vara en välbetänkt ordning. Det handlar om att bedöma effekter på marknaden som är skadliga från allmän synpunkt. Man kan knappast hävda att det är en prövning som passar särskilt väl i allmän domstol. Offentlig upphandling. Konkurrensverket har fått i uppdrag att till halvårsskiftet inordna Nämnden för Offentlig Upphandling (NOU) i sin organisation. Verket blir sålunda ansvarigt för tillsynen och det kan antas att däri också ligger att man kommer att få talerätt. Det är inte en speciellt djärv förmodan att den länge diskuterade frågan om starkare sanktioner av konkurrensrättslig karaktär nu också får sin lösning. Verkets inträde markerar att upphandlingsreglerna är och skall betraktas som en konkurrenslagstiftning. Detta, menar vi, aktualiserar också frågan om vilken instansordning och domstolsorganisation som är lämplig på upphandlingsområdet. Mycket talar för att det ändamålsenliga vore en med den allmänna konkurrensrätten sammanhållen ordning. Vidare har Konkurrensverket nyligen låtit analysera överprövningsmål i länsrätt som rört upphandling. Verket anför i en skrivelse till Finansdepartementet att det av rapporten framgår, vilket är allvarligt i ett samhällsekonomiskt perspektiv, att länsrätterna i stor utsträckning bedömer samma rättsfrågor helt olika och att domarna är knapphändigt motiverade. För närvarande finns i Sverige heller inte en väl utvecklad rättspraxis. Konkurrensverket föreslår att regeringen ser över domstolsstrukturen på upphandlingsområdet. 4 Elektronisk kommunikation. I betänkandet Effektivare LEK (SOU 2006:88) 5 diskuteras bl a myndighets- och domstolsorganisationen. Utredningen har haft ett uppdrag att snabba upp överklagandeprocessen och kommer därför in på frågan om PTS-besluten bör fortsätta att hanteras av de allmänna förvaltningsdomstolarna. Man finner att det tydligt konkurrensrättsliga inslaget gör att det bör övervägas om dessa beslut istället borde följa samma ordning som ärenden enligt den allmänna konkurrensrätten. Detta skulle, sägs det, ge en enhetlig bedömning samt även befordra en särskild genomlysning av frågorna. Det finns också sådana likheter mellan den konkurrensrättsliga prövningen och mål enligt LEK att det motiverar en sammanhållen domstolsorganisation för överprövning. Sammantaget anser utredningen att starka skäl talar för att flytta överprövningen av PTS beslut i konkurrensärenden till Marknadsdomstolen som första och enda instans. Ändå föreslår man inte detta. Som avgörande skäl framkommer det 4 Skrivelse , KKV dnr 656/2006. Se vidare rapporten Länsrätternas domar om offentligt upphandling, Konkurrensverket 2007:2. 5 LEK = lagen om elektronisk kommunikation.

4 4 osäkra läget ifråga om Marknadsdomstolens långsiktiga framtid (vilket man menar snarast bör undanröjas). I likhet med bl a Konkurrensverket kommer vi till motsatt slutsats, dvs att en sammanhållen ordning bör införas. Skälen mot en sådan är de facto svaga medan argumenten för är starka och övertygande. Förutom den gemensamma konkurrensrättsliga grunden och det EG-rättsliga kravet på kompetens 6, som då lättare tillgodoses, motverkas risken för inkonsistenta bedömningar. Eninstansförfarandet skulle också eliminera de betydande problem med tidsutdräkt och osäkerhet om utgången som nuvarande system medför. Det kan vidare noteras att i den granskning av regelreformeringsarbetet i Sverige som OECD presenterade i Stockholm den 30 mars anförs att en sammanhållen instansordning skulle bidra till en bättre koordinering mellan Konkurrensverket och sektorsmyndigheter med ansvar för särskilda konkurrensfrågor. OECD skriver: This situation is affected by the fact that there is no unified appeal system between sectoral regulators and the Competition Authority. Decisions from the sectoral regulators tend to be appealed to administrative courts, while decisions by the Competition Authority tend to be appealed to the Stockholm City Court and the Market Court. A revision of the appeal system in Sweden could contribute to improve co-ordination between sectoral regulators and the Competition Authority, with a unified jurisdictional approach. 7 Ytterligare en måltyp som med fördel skulle kunna infogas i en samlad processordning av ovan beskrivet slag är mål om angrepp mot företagshemligheter. Dessa tvister är ofta komplicerade och inrymmer svåra avvägningar som berör konkurrensförhållanden mellan företag. Särskilt om Sverige inför bevissäkringsregler för företagshemlighetsmål vilket Svenskt Näringsliv anser är nödvändigt för att uppfylla kraven i TRIPS-avtalet krävs att den berörda domstolen har hög kompetens och särskild erfarenhet av denna måltyp. Genomgången här ovan visar ytterligare på behovet av att frågan om domstolsorganisationen inom områdena för immaterialrätt, konkurrensrätt (i vid mening) och marknadsrätt övervägs i ett sammanhang. Det finns alltså tunga skäl som talar emot att gå fram med stegvisa särlösningar som man sedan kommer att sitta fast i. Processuella reformer på det immaterialrättsliga området är visserligen angelägna, ifråga om såväl Patentbesvärsrättens situation som ökad koncentration m m, men Svenskt Näringsliv anser att en samlad översyn av samtliga berörda måltyper är mer angelägen än separata åtgärder på det immaterialrättsliga området, även om detta leder till att reformerna på immaterialrättsområdet kan komma att försenas. Det är vår uppfattning att verksamheten vid Patentbesvärsrätten inte befinner sig i något akut läge, utan kan fungera väl under den tid som en utredning kräver. Svenskt Näringsliv menar att vi identifierat ett antal viktiga byggstenar för en ny, fristående domstol. Denna skulle få en stabil och tillräcklig verksamhetsbas och ha fördelen av en kombination med flera, men materiellt och processuellt relaterade rättsområden. Det är dock inte givet att upplägget skall begränsas till dessa. En 6 Direktiv 2002/21/EG 7 Government Capacity to Assure High Quality Regulation in Sweden, OECD 2007, s 77.

5 5 utredning bör närmare undersöka vilka ytterligare måltyper som kan tillföras. Det kan noteras att den danska Sø- og Handelsretten efter en reform som trädde i kraft den 1 januari i år hanterar immaterialrättsliga, konkurrensrättsliga och vissa marknadsrättsliga mål, men också näringslivstvister med internationell anknytning.. Sammanfattningsvis anser Svenskt Näringsliv att en utredning bör tillsättas för att göra en bred översyn av processordningen på de ovannämnda områdena. Inriktningen bör vara att skapa en fristående domstol som kan hantera dessa och eventuellt ytterligare måltyper. Mot denna bakgrund anser Svenskt Näringsliv att något separat förslag inte bör läggas fram avseende de immaterialrättsliga målen. Det arbete som utförts på Justitiedepartementet beträffande dessa mål kan istället med fördel utnyttjas i en kommande utredning. SVENSKT NÄRINGSLIV Urban Bäckström