Antropogena partiklar i Mälaren Fokus på mikroskopisk plast och fibrer

Transkript

1 Antropogena partiklar i Mälaren Fokus på mikroskopisk plast och fibrer David Landbecker Projektarbete 30 hp. Uppsala universitet Institutionen för biologisk grundutbildning Handledare: Kerstin Magnusson och Fredrik Norén vid N-research, Lysekil.

2 Innehåll SAMMANDRAG... 3 Populärvetenskaplig sammanfattning... 3 INTRODUKTION... 4 MATERIAL OCH METOD... 5 Fältmetoder... 5 Arbete i laboratorium och analysmetoder... 6 RESULTAT... 8 DISKUSSION MAP-karaktärer och materialbestämning Kontaminationsrisk Utblick inför framtiden ERKÄNNANDEN REFERENSER APPENDIX Bild på förstasidan:: Provtagningsstationen Stockholm-Riddarholmen den 10 juni Pumpen står vid kajen och den gröna slangen är utflödesslangen för det filtrerade vattnet. Stockholms stadshus syns i bakgrunden. Fotograf David Landbecker 2

3 SAMMANDRAG Rapporter om makropskopiskt antropogent avfall i sjömiljö är fåtaliga jämfört med den statistik som finns från marin miljö. Data gällande den mikroskopiska fraktionen i marin miljö har ökat under de senaste tio åren. För sötvattensmiljö saknas emellertid sådana uppgifter. I denna studie provtogs 16 stationer på antropgogena partiklar ( 3 mm:s längd) i Mälaren genom att vatten pumpades genom 300 µm filter. Halterna gick från 0 28 per kubikmeter och de högsta halterna noterades för stationerna i Stockholm. Blå, halvstyva fibrer, troligen av bomull eller ylle, var det vanligaste fyndet. Halterna är jämförbara med studier gjorda i Sverige och Nordamerika på mikroskräp. Datan som presenteras i denna rapport är så långt jag kan se den första beskrivningen över mikroskopiska antropogena partiklar i sjömiljö. Populärvetenskaplig sammanfattning Våra vatten är mottagare av flertalet typer flytande och fasta föroreningar. Näringsämnen i avloppsvatten och plastavfall är bara några i raden av dessa. På senare tid har förekomsten av partiklar som består av plast, bomull, ylle, sot och aska (antropogena partiklar) undersökts i haven runt Sveriges kuster och det finns även studier från Stilla Havets och Atlantens kustoch utsjövatten. Man har i laboratorieförsök visat att vissa marina filtrerande organismer får i sig partiklar liknande dem man finner i havet. Vilken skada detta medför för ekosystemet och om till exempel plast sprids i näringskedjan är inte utrett. I denna studie provtogs Mälaren på antropogena partiklar genom att sjövatten pumpades genom filter av 0,3 millimeters maskstorlek. De antropogena partiklarnas koncentration låg på 0-28 partiklar per kubikmeter. De högsta värdena på partiklar per kubikmeter noterades för de två Stockholmsstationerna samt stationen i Köping. De vanligaste fynden var blå, halvstyva och bandformiga fibrer vilket tyder på att de var av bomull eller ylle. Jämförelsematerial från andra sjösystem saknas och detta tycks vara den första undersökningen av antropogena partiklar i sötvatten. Resultaten i denna studie är dock jämförbara med de från svenska kustområden och med undersökningar från haven utanför Nordamerika. 3

4 INTRODUKTION Antropogent skräp är material skapat av människan som avsiktligt eller av misstag hamnar i miljön. Det kan delas upp i makroskopisk eller mikroskopisk fraktion (Nikolaos 2010). Termen mikroskopisk används för partiklar som är mindre än 1 mm (Browne et al. 2008), men definitionen är inte strikt och något större partiklar kan ingå. All plast är konstgjord och därmed antropogen. Gränsen mellan vad som är antropogent och inte är dock inte skarp; det finns gränsfall. Till exempel så kan sot och flygaska som bildas vid förbränning av fossila bränslen ingå, men dessa partiklar kan lika gärna uppstå vid naturliga händelser som vulkanutbrott. Sot och flygaska kan alltså betraktas som antingen antropogent eller naturligt. Fibrer av bomull och ylle är helt naturliga i sitt ursprungliga tillstånd. När dessa behandlas för att kunna användas i kläder ändras deras egenskaper. Dessa förändringar gör dem mindre naturliga och mer antropgogena. För den marina miljön riktar myndigheterna fokus på både mikro- och makroskopiskt skräp (2008/56/EC, 2010, Nikolaos 2010). I ramdirektivet för vatten (2000/60/EC) å andra sidan, sägs inget om antropogent avfall i sjöar. Inte ens i Naturvårdsverkets instruktioner för statusbedömning av sjöar, vattendrag, vatten i övergångszon eller kustvatten (NV2007ab) tas frågan upp om skräp i vattenförekomster upp. Det råder en klar brist på data om skräpansamlingar i land- och sötvattensmiljö (Thompson 2009) jämfört med data från marin miljö. Forskning saknas även över effekterna av MAP:er (mikroskopiska antropogena partiklar) i vattenmiljön. Undersökningar av MAP-halterna i havsmiljön har emellertid genomförts (Tabell 1) Tabell 1. MAP (mikroskopiska antropogena partiklar) halter från en svensk och tre nordamerikanska studier. Partikelhalter Provtagningsområde Provtagningsdjup Referens (MAPs per m 3 ) Nordöstra atlanten Ej angivet Thompson et al Stilla Havet mellan Kalifornien Vid ytan Moore et al och Hawaii 0-13 Svenska kustområden från Strömstad till Gävle 0.5 meter Magnusson & Norén Nordvästra Atlanten Ej angivet Carpenter et al Miljöeffekter orsakde av makroskopiskt avfall är mer kända än skadliga effekter av mikroskräp. Havsfåglar, däggdjur och fiskar utsätts för intrassling, kvävning och stopp i magoch tarmkanalen på grund av plast (Carpenter et al och Derraik 2002). MAP:er av plast kan ses som bärare av (Derraik 2002 och Mato et al. 2001) eller fällor för (Rios et al 2007) långlivade miljöfarliga ämnen (POP:er). Dessa egenskaper är sannolikt giltiga i sötvatten också. EU säger att försiktighetsprincipen ska tillämpas (COM/2000/0001). Denna princip påbjuder att vi inte ska släppa ut fasta eller flytande föroreningar såvida de inte bevisats vara ickegiftiga. Men ämnen med oklara effekter släpps ut i biosfären, och för denna studie ännu viktigare: i hydrosfären. Syftet med denna undersökning var att kvantifiera MAP-halten i Mälaren. En ansats gjordes för att bestämma polymersammansättningen hos partiklarna genom FTIR-analys (Fourier

5 Transform Infrared Spectrometry). Tidigare studier visar att FTIR är en fungerande analysmetod (Thompson 2004). MATERIAL OCH METOD Fältmetoder Provtagning ägde rum på 16 stationer runt Mälaren (Figur 1 och Tabell 2) mellan den 30:e maj och 9:e juni, De exakta provtagningspunkterna bestämdes vid ankomst till respektive station. Fältprotokollet kan ses i Appendix 1. Figure 1. De sexton stationerna i Mälaren. A-E betecknar delbassänger. Streckade markeringar markerar rullstensåsar. Karta från Brunberg & Blomqvist (1998), med ändringar av författaren. Som filter användes nylonnät med 300 micrometers maskstorlek (ø 80 mm). Innan filtren avvändes så inspekterades de och fibrer togs bort med hjälp av pincett. Filtren förvarades i petriskålar med lock före användning och lades tillbaka i samma petriskålar efter filtrering. En bensindriven vattenpump användes (Jula #735018) med den teoretiska pumpkapaciteten 14 m 3 h -1. För att minimera kontamineringsrisken så var filterhållaren tillverkad av rostfritt stål. Filterhållaren och dess huva sköljdes med avjonat vatten före filtrering. Filteret monterades mot filterhållaren och den rostfria filterhuvan monterades tätt emot med en klämma. Pumpat vatten passerade genom den ihåliga filterhuvan och träffade sedan filtret. Vattnet flödade genom filtret via pumpen och tillbaka i sjön genom utförsslangen ungefär 3 meter från 5

6 intagspunkten för att undvika återprovtagning. Genom dessa åtgärder minimerades risken för kontaminering. Provtagningen utfördes huvudsakligen från land. Kajer och bryggor nära småbåtshamnar och vid åars utlopp var de vanligaste provtagningsstationerna.vid Västerås djuphamn, Västerås-Enhagen och Lovön (en vik), togs prover från båt (Tabell 2). Duplikatprov togs vid de flesta stationerna förutom Västerås-Enhagen och Lovön (en vik)(tabell 2). Målvolymen var ursprungligen 2 m 3 (Lovön vattenverket, Lovön (en vik) och en provtagning i Kungsängen). Filtren satte igen på grund av ansamlingen av stora mängder naturliga partiklar. Därför ändrades volymen till 1 m 3 för övriga stationer. Duplikatprovtagning startade vanligen 5-10 minuter efter avslutat första prov. Provtagningsdjupet var 0,5 meter för alla stationer. Under tiden pumpen arbetade mättes flödet 1 3 gånger per provtagning med hjälp av en tiolitershink och kronometer (± 1 sekund). Flödesmätningen för varje prov användes för uträkning av partikelhalterna. Ytterliggare parametrar mättes: siktdjup, vattentemperatur, djup vid provtagningspunkt, synliga strömmar och vågriktning i förhållande till filterhållaren. Dessutom togs GPS-punkter (Tabell 2). Två referensprover togs för hela undersökningen. Dessa filter monterades enligt ovan och utrustningen sänktes till 0,5 meter ett par sekunder. Inget vatten pumpades genom dessa filter. När den togs upp rann en mindre mängd vatten igenom filtret. Arbete i laboratorium och analysmetoder Figur 2. Den omonterade filtreringsutrustningen. Alla metalldelar är tillverkade av rostskyddat stål. A. En grov fiskelina håller filtreringsutrustningen lodrätt. B. Filterhuva C. Petriskål med filter. E. Klämma F. Filterhus med mässingsfärgad slangkoppling nertill. Foto: David Landbecker Filtren torkade i rumstemperatur med locken minimalt på glänt. Efter torkning sattes locken på igen och de förslöts med tejp. Proverna inspekterades med ett Olympus-mikroskop (40 x). MAP:erna identifierades, räknades och färgklassades. Bestämning och klassifiering gjordes i samarbete med N-research och genom jämförelser med foton i deras publikationer (Norén 2007 och Norén & Naustvoll 2010). Antropogent material saknar cellulära strukturer och andra biologiska karaktärer och klassificeringen gjordes enligt 6

7 Tabell 2. Provtagningsstationer i Mälaren. Proverna togs alltid på 0,5 meters djup. Vattendjupet är höjden på vattenpelaren vid respektive station. SWEREF99 är ett referenssystem. Provtagningsstationer Väst till öst Lokalitet Vattendjup (m) Antal tagna prov SWEREF99- koordinater Köping Från en kaj i Köpingsån, ett tillflöde till Mälaren. 1, Kungsör Från en kaj i Arbogaån, ett tillflöde till Mälaren. 1, Kvicksund Från en kaj. Kvicksund är ett stort sund i Mälaren. Brobyviken är det närmsta tillflödet till Mälaren och ligger 3 sjömil bort. 1, Mälarbaden Från en pir, i en småbåtshamn. Torshällaån är det närmsta tillflödet till Mälaren, 3 sjömil bort. 2, Västerås djuphamn Från båt, 80 meter från stranden. Svartån är det närmsta tillflödet till Mälaren, 2 sjömil bort. 2, Västerås- Enhagen Från en båt, 775 meter från stranden. Svartån är närmaste tillflöde till Mälaren, 3 sjömil bort. 11, Hjulsta Från en pir. Hjulstastationen är ett av de stora sunden i Mälaren. Sagån är den närmaste tillflödet till Mälaren, 5 sjömil bort. 0, Strängnäs Från en pir, mindre än 20 meter från en bilväg i ett tätbefolkat område. Närmate tilflöde till Mälaren ligger mer än 10 sjömil bort. 2, Mariefred Från en pir i en småbåtshamn. Sjön Bondkroken / Råckstaån ligger 2 sjömil bort. 3, Uppsala- Graneberg Från en pir. Fyrisån är den närmsta tillflödet till Mälaren, 1 sjömil bort. 0, Södertälje kanal Från en pir. Södertälje kanal är ett utflöde från Mälaren. 2, Kungsängen Från en pir, 100 meter från en småbåtshamn. Närmaste tillflöde till Mälaren eller utflöde från Mälaren är mer än 10 sjömil bort. 2, Lovöns vattenverk Från en pir, ungefär 120 meter från Stockholms Vattens vattenintag. Närmaste tillflöde till Mälaren eller utflöde från Mälaren är 10 sjömil bort. 2, Lovön - vik Från en båt, 88 meter från stranden. Närmaste utflöde från Mälaren eller tillflöde till Mälaren finns mer än 10 sjömil bort. 17, Stockholm- Riddarholmen Stockholm- Rosenbad Från en kaj i Norrström, Mälarens huvudsakliga utflöde ner i Saltsjön. Från en kaj i Norrström, Mälarens huvudsakliga utflöde ner i Saltsjön. 3, ,

8 övriga nämda kriterier i Norén (2007). Alla räkningar av partiklar gjordes återhållsamt. Vid tveksamheter om huruvida materialet var antropogent eller ej, så klassdes det som naturligt. Sfäriska, svarta icke-fibrösa partiklar ingick ej i räkningarna. Filter med mycket organiskt material undersöktes noggrannare för att hitta potentiella MAP:er. Dessa filter blöttes och innehållet breddes ut på ett nylonnät (maskstorlek 100 µm). Ytan som de breddes ut på var gånger större än de vanliga filtren. Detta gjordes för filtren från Köping, Kungsängen och Stockholm-Rosenbad. Detta handhavande ökade chansen att finna fler fibrer, men ökade å andra sidan kontamineringsrisken. All inspektion av filtren ägde rum i ett vanligt laboratorim och inte i ett renrum. Några MAP:er plockades loss från filtren. En pasteurpipett böjd som en krok användes för detta. MAP:erna placerades mellan objektsglas som tejpades ihop. Det gjordes försök att analysera en MAP med hjälp av FTIR (Fourier Transform Infrared spectrometry) på en Perkin Elmer FTIR spectrometer vid KTH i Stockholm. RESULTAT Proverna från Stockholm-Rosenbad, Stockholm-Riddarholmen och Köping hade de högsta halterna på 24,3 ± 3,7 (medel ± s.d.); 21,5 ± 0,5 och 19,2 ± 5,6 MAP:er per m 3 (Figur 3). Prover från 10 stationer visade halter mellan 12,8 ± 3,7 till 0,5 ± 0,5 MAP:er per m 3, i minskande ordning: Kungsängen, Södertälje kanal, Mariefred, Västerås djuphamn, Strängnäs, Lovöns vattenverk, Uppsala- Graneberg, Kungsör, Hjulsta och Mälarbaden. På tre stationer, Kvicksund, Västerås-Enhagen och Lovön (en vik), hittades inga MAP:er. En koncentrationsgradient visar sig längs ökande längdgrader: MAP-halterna ökar österut (Figur 3). De flesta MAP:erna var bandformiga, slaka till halvstyva, vilket tyder på ylle eller bomull (Fredrik Norén, pers. komm). Den blå fibertypen (Figur 4A) var de vanligaste vad gäller färg, storlek och struktur. Längden på MAP:erna var mellan 200 µm till 3000 µm, och diameter eller bredden (beroende på antaglig rymdgeometri) var mellan 20 µm till 120 µm. Den dominerande färgen var blå (50 %, baserat på alla funna fibrer)

9 Figur 3. MAP-halter (mikroskopiska antropogena partiklar-halt) för de sexton stationerna med respektive duplikat. Färgklassificering visas. Inga felmarginaler för kontaminering ingår i denna figur. 9

10 300 µm Figur 4 A) Organiskt och antropogent material (blå fiber) från Stockholm-Rosenbad vars provtagning resulterade i den högsta halten av alla 16 stationer. Blå var den vanligaste färgen bland fibrerna. Fiberbredd/diameter är ungefär 20 µm vilket är den vanligste bredden/diametern. Hinnkräftearten Bosmina och flertalet algarter syns också. Den svarta pilen pekar på fibern. B) Röd fiber från Stockholm-Riddarholmen. Den svarta pilen pekar på fibern. C) Det största fyndet av antropogent material var denna fiber från Kungsör. Fibern var styv, med diametern 120 mikrometer. D) Samma fiber som i C. Den vänstra änden inzoomad. Inga träffar från referensdatabasen kunde matchas med spektrat från den stora blå fibern från Kungsör. Den större maskstorleken i denna studie ledde till att de flesta fångade partiklarna var större än 300 µm. Med ett fåtal undantag visade de sig vara fibrer. Några potentiella sfäriska, svarta, ickefibrösa MAP:er hittades men de räknades eller undersöktes inte vidare. De sfärsiska svarta partiklarna var troligen flygaska. Mikroskopieringen av fibrerna visade att de troligen består av bomull, ylle, och mer sällan: plast. I ett fall, Kungsör-duplikatet, är det klart att det var en plastfiber (Figur 4CD). När denna fiber hanterades med pasteurpipett så gick den Figur 5. MAP-förekomst (mikroskopisksa antropogena partiklar) från två referensprover. MAP:ernas färger redovisas. 10

11 inte sönder, inte ens när man tryckte hårt mot den. Man fick ett intryck av plast när man petade på den. DISKUSSION Inga data över MAP-halter från någon annan sötvattensmiljö hittades vid litteratursökningar. Mälarens MAP-halter är dock jämförbara med marina studier, till exempel Carpenter et al. (1972) och Thompson et al. (2004) (Tabell 1). Materialet i fynden skiljer sig dock: Carpenter et al. (1972) utredde halterna av polysteren-pellets och Thompson et al. (2004) fann nio plastpolymerer, bland dem nylon. Inga plastpellets hittades i Mälaren. Nylon eller andra plastpolymerer i Mälarproverna kan inte uteslutas. Fibrerna i denna studie visar på likhet med de från svenska och norska kuster (Magnusson & Norén 2011, Norén & Naustvoll 2010). Den högsta MAP-halten i detta arbete var dubbelt så hög som den högsta i Magnusson & Norén (2011). MAP-halten bildar en gradient österut (Figur 3). Det finns tydliga avvikande data från denna gradient. Tydligast är Köpingsproverna. Stationernas karaktär är olikartad (Tabell 2). Det var på förhand bestämt att vissa mälarstäder skulle provtas. Men exakt var proven skulle tas bestämdes på plats. Detta ledde till stationernas olikartade karaktär. Därför är det inte möjligt att fastställa någon sann gradient. Källorna till MAP:erna utreddes inte i detta arbete. Misstänkta källor och spridningsvägar är material från orenat dagvatten eller orenat eller dåligt renat avloppsvatten innehållandes tvättmaskinsvatten från enskilda avlopp. Sådana fibrer har spårats i sediment där havet utgör recipient med halter på 2-31 fibrer per 250 ml (Browne et al. 2011). Mer forskning krävs innan mekanismerna bakom olika plastslags nedbrytning är utredda. Andrady (2011) slår fast att försprödning av makroplast orsakas av vittring som vad gäller skräp i akvatisk miljö äger rum innan materialet hamnar eller når vattnet. Denna process kräver UVB-ljus för att sätta igång. Dessa ljusförhållanden uppstår mindre sannolikt för plast som driver på en vattenyta. Påväxt bidrar till att minska nedbrytningshastigheten. Därmed är det tydligt att nedbrytning sker mycket långsammare i den akvatiska miljön jämfört med landmiljön. Om materialet hamnar i sediment eller driver på stort djup där ljus saknas, så tros det kunna bli kvar i hundratals år (Derraik 2002). MAP-karaktärer och materialbestämning FTIR-analysen av den blå partikeln (Figur 4CD) visade sig svår att genomföra. Provpartikeln var på grund av sin storlek svår att hantera och analysera. Trots att detta var det största fyndet, (och den enda som genomgick FTIR-analys) så lyckades inte analysen. Polymersammansättningen hos den blå fibern, liksom för övriga potentiella plastfibrer, förblir obestämd. De små, slaka blå fibrerna var de vanligaste MAP:erna (Figur 4A). Jämförelser med tidigare arbeten pekar på att de är av bomull eller ylle snarare än av plast. Man kan fråga sig varför de blå MAP:erna är så vanliga. En delförklaring kan vara att de upptäcks lättare än de med blek färg. En del MAP:erna var kamoflerade bland organismer och slam. Att bestämma färg på 11

12 partiklarna är komplicerat. För att finna partiklarna krävdes att ljuset som riktades mot filtret reglerades. När en partikel väl var funnen såg den blå ut ett ljus och svart ut i ett svagare ljus. Kontaminationsrisk De två referensproverna hade en respektive två MAP:er på sina filter. Detta visar på den uppenbara kontaminationsrisken. Referensproverna kontaminerades antagligen under den korta tid som dessa filter exponerades för luft och vatten. Att hantera dessa filter är utan tvekan en svår uppgift. Provtagningsutrustningen var så långt möjligt säkrad från kontaminering. När locken tas av petriskålarna för inspektion med mikroskop så vore det bästa om man kunde jobba i renrum. Denna infrastruktur fanns inte tillgänglig i detta projekt. MAP-halterna (Figur 3) justerades inte för kontamination. Data från två referensprover var inte tillräckligt för att göra detta. Utblick inför framtiden MAP:ers roll i sötvatten behöver utredas. Forskning om spridning och transport finns för den marina miljön och med havet som recipient (Browne et al. 2011). Abiotiska faktorer som påverkar spridningen är givetvis annorlunda för sjöar jämfört med hav. Salthalt och strömmar är två exempel på faktorer som skiljer. Därför kan data från hav inte överföras till sjöar. Flytbarheten och MAP:ernas rörelser i marin miljö är antagligen inte de samma i limnisk miljö. Ytorna på MAP:er från sötvatten adsorberar POP:er i ungefär samma utsräckning som för marint vatten. Setschenow-ekvationen ger att adsorptionen för sötvatten är något lägre än för marint vatten (Anna Sobek, pers komm). Det skiljer troligen endast ett par procent. Experiment i akvarier med blåmusslor (Mytilus edulis) och fem arter av sjögurkor (Echinodermata) har visat att de filtrerar in plast i sina kroppar (Browne et al. 2011, Graham & Thompson 2008). Liknande forskning för sötvattensarter saknas. Åtta marina fiskarter har bevisats äta plastpellets av polystyren i sin naturliga miljö (Carpenter et al. 1972). Det är okänt om sötvattensarter äter plast i sin naturliga miljö. Som en följd kan man heller inte veta om MAP:er och POP:erna som är associerade till dem bioackumuleras. Frågorna om miljögifter kan påverka zooplankton och om mag- och tarmkanalen kan blockeras hos fisk, fiskyngel och zooplankton står fortfarande obesvarade. Man bör dessutom fråga sig om MAP:er av plast, bomull eller ylle tar sig in i våra vattenverk samt till vilken grad de lämnar reningsverken och hamnar i sjörecipienter. Båtlinor av polypropylen kan vara en källa till MAP:er. Andrady (2010) har visat att rep som vittrat på pirar under en följd av år gav ifrån sig stora mängder plastpartiklar. Det är troligt att dessa med vindens hjälp förs ned i intilliggande vatten. Den använda metoden för att filtrera och analysera MAP:er utvärderas för närvarande av Naturvårdsverket och N-research (Magnusson & Norén 2011). Förhoppningsvis är det starten på en välbehövt moment i miljöövervakningen av svenska kustvatten. Eftersom denna studie använde sig av N-researchs metoder så bidrar den också till utvärderingen. Framtida studier får avgöra om det finns behov av att inkludera antropogena partiklar i sötvatten i den nationella miljöövervakningen. Jag vill påstå att denna rapport pekar på att det är nödvändigt, särskilt med tanke på de högre halterna i Mälaren jämfört med svenska kustvatten. 12

13 Det finns för närvarande (mars 2012) planer på fler undersökningar av Mälaren och möjligen andra sötvattensystem. I de kommande studierna ska MAP-halterna korreleras med avstånd till geografiska attribut som utlopp, inlopp och småbåtshamnar. Siktdjup och MAPhalter ska även korreleras. Förhoppningen är även att FTIR analyser och POP-extraktion kan komma att ingå i framtida projekt. ERKÄNNANDEN Jag vill tacka Simon Hultby och Stefan Holmberg för ert goda arbete som assistenter. Provtagningen från båt hade inte varit möjlig utan er. Stockholm Vatten och Norrvatten lånade båtar för utsjöprovtagningen. Jan Johansson och Anna-Kristina Brunberg på avdelningen för limnologi vid Uppsala universitet gav god hjälp och råd för projektets framskridande. Gary Wife vid Strukturanalys, samma lärosäte, instruerade mej i mikrsoskopifotografering. Linnea Anglemark vid Språkverkstaden, Uppsala universitet, gav goda språkliga ansvisningar för den engelskspråkiga förlagan. Jan Örberg vid institutionen för miljötoxikologi, Uppsala universitet, gav råd om att skriva vetenskapligt. Tack! Tackas bör också Carl Bruce och Alireza Salehi M. vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm, för er tid och instruktioner om FTIR-analyser. Kerstin, Katja och Fredrik på N-research- det var ett nöje att genomföra detta tillsammans med er! 13

14 REFERENSER 2000/60/EC of the European Parliament and of the Council of 23 October 2000, establishing a framework for community action in the field of water policy. Water Framework Directive. Official Journal of the European Union L327, /56/EC of the European Parliament and of the Council of 17 June 2008 establishing a framework for community action in the field of marine environmental policy (Marine Strategy Framework Directive) Official Journal L 164, 25/06/2008 P Andrady, A.L. (2010) Measurement and occurrence of microplastics in the environment. Presentation at the 2nd Research Workshop on Microplastic Debris. Tacoma, WA. Nov 5-6. Presentation at the 2nd Research Workshop on Microplastic Debris. Tacoma, WA. Nov 5-6 Andrady, A.L Microplastics in the marine environment. Marine Pollution Bulletin 62: Browne, A.M., Galloway, T.A., Lowe, D.M. & Thomson, R.C Ingested Microscopic Plastic Translocates to the Circulatory System of the Mussel, Mytilus edulis (L.) Environmental and Science Technology 42: Browne, M.A., Crump, P., Niven, S.J.,Teuten, E.,Tonkin, A.,Galloway, T. & Thompson, R Accumulation of Microplastic on Shorelines Woldwide Environmental Science & Technology 45: Brunberg, A-K. & Blomqvist, P Vatten i Uppsala län 1997: beskrivning, utvärdering, åtgärdsförslag. Uppsala: Upplandsstift. COM/2000/0001 final. Communication from the Commission on the precautionary principle. Website information retrieved in December Carpenter, E. J., Anderson, S. J., Harvey, G.R., Miklas H.P., Peck, B.B Polystyrene spherules in coastal waters. Science (Washington) 178: Derraik, J.G.B The pollution of the marine environment by plastic debris: a review. Marine Pollution Bulletin 44: Graham, E.R. & Thompson, J.T Deposit- and suspension -feeding sea cucumbers (Echinodermata) ingest plastic fragments. Journal of Experimental Marine Biology and Ecology 368: Magnusson K. & Norén F Mikroskopiskt skräp i havet - metodutveckling för miljöövervakning. N-research för Naturvårsdsverket. Opublicerad rapport, N-research. Mato, Y., Isobe, T., Takada, H., Kanehiro, H., Ohtake, C & Kaminuma, T. Plastic Resin Pellets as a Transport Medium for Toxic Chemicals in the Marine Environment. Environmental Science & Technology 35: Moore, C.J., Lattin, G.L. & Zellers, AF Density of Plastic Particles found in zooplankton trawls from Coastal Waters of California to the North Pacific Central Gyre. The Plastic Debris Rivers to Sea Conference, Redondo Beach, California, USA. Nikolaos, Z. (ed.) Marine Strategy Framework Directive - Task Group 10 Report Marine Litter. Publications Office of the European Union. JRC Scientific and Technical Reports (EUR collection). Norén, F Mikroskopiska plastpartiklar i västerhavet. K. S. K. I. Miljöorganisation: N-research. Norén, F. & Naustvoll, L.J Survey of microscopic particles in Skagerak. Pilot study October-November N-research and Institute of Marine Research. Rios, M.L., Moore C. & Jones, P.R Persistent organic pollutants carried by synthetic polymers in the ocean environment. Marine Pollution Bulletin 54:

15 Sjöfartsverket Båtsportkort. Mälaren. Norrköping: Sjöfartsverket. SEPA. 2007a. Bilaga A till handbok 2007:4, Bedömningsgrunder för sjöar och vattendrag. Naturvårdsverket. Naturvårdsverkets förlag. SEPA. 2007b. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan bestämmas och följas upp. Handbok 2007:4. Utgåva 1. ISBN Naturvårdsverket. Thompson, R.C., Olsen, Y., Mitchell, R.P., Davis, A., Rowland S.J., John, A.W.G., McGonigle, D. & Russell, A.E Lost at sea: Where is all the plastic? Science Magazine 304: 838. Thompson, R.C., Moore, C.J., vom Saal, F.S. & Swan, S.H Plastics, the environment and human health: current consensus and future trends. Philosophical Transactions of the Royal Society 364: Personlig kommunikaton Sobek, Anna. Forskare vid Institutionen för tillämpad miljövetenskap. Stockholms universitet. 28 november Norén, Fredrik. Projektledare vid N-research. Lysekil. 9 januari

16 APPENDIX Appendix 1 16

17 Appendix 2 Stationer från väst till öst (första provet vid varje station är skuggat) Totalt antal MAP:er 1 Volym filtrerat vatten (m 3 ) Siktdjup (m) Vattentemperatur ( C) Avstånd till strand (m) 2,4 Avstånd till närmaste inlopp till Mälaren eller utlopp* från Mälaren,3 Avstånd till närmaste småbåtsh amn (sjömil) 4 Köping 12 0,88 0, Köping 20 0,80 0, Kungsör 1 1,00 0, Kungsör 2 0,94 0, Kvicksund 0 0,97 0, Kvicksund 0 1,00 0, Mälarbaden 1 1,00 0, Mälarbaden 0 1,00 0, Västerås Deep Harbour 2 0,76 0, Västerås Deep Harbour 2 0,78 0, Västerås Enhagen 4 0 0,94 0, Hjulsta 1 1,00 1, Hjulsta 1 1,00 1, Strängnäs 4 0,96 1, Strängnäs 1 1,00 1, Mariefred 4 0,97 1, Mariefred 5 1,00 1, Uppsala Graneberg 2 1,00 0, Uppsala Graneberg 1 1,00 0, Södertälje canal 8 0,79 2, *0 1 Södertälje canal 8 1,00 2, *0 1 Kungsängen 15 1,65 0, Kungsängen 15 0,91 0, Lovön waterworks 8 2,00 1, Lovön waterworks 1 2,00 1, Lovön bay 5 0 2,00 2, Stockholm- Riddarholmen 22 1,00 2, *0 2 Stockholm- Riddarholmen 21 1,00 2, *0 2 Stockholm-Rosenbad 17 0,82 0, *0 2 Stockholm-Rosenbad 18 1,00 0, *0 2 1 Akronym: Mikroskopisk antropogen partikel. 2 Om provtagning gjordes från en pir eller kaj så är avstånd till strand satt till 5 meter. 3 Enligt Sjöfartsverket (2010). 4 Inget duplikatprov togs. 5 Siktskivan nådde botten. Siktdjupet är potentiellt större. 17

18 18