En fångstgrop från bronsåldern

Transkript

1 En fångstgrop från bronsåldern Arkeologisk undersökning Brunflo 289 Brunflo socken Östersunds kommun Jämtlands län Maria Hinnerson Berglund & Britta Wennstedt RAPPORT FRÅN ARKEOLOGICENTRUM 2012:02

2

3 En fångstgrop från bronsåldern Arkeologisk undersökning av fornlämning 289 i Brunflo socken, Östersunds kommun, Jämtlands län Maria Hinnerson Berglund & Britta Wennstedt Rapport från Arkeologicentrum 2012:02

4 Länsstyrelsens dnr: Arkeologicentrums projektnr: P2011:53 Z Län: Jämtland Landskap: Jämtland Kommun: Östersund Socken: Brunflo Fastigheter: Torvalla 6:85,Torvalla 7:44 Ek. kartblad: 19E 1j Gräfsåsen SÖ Interimistiskt nr: AC5301 RAÄ-nr: Brunflo 289 Rapport från Arkeologicentrum 2012:02 En fångstgrop från bronsåldern: arkeologisk undersökning av fornlämning 289 i Brunflo socken, Östersunds kommun, Jämtlands län Maria Hinnerson Berglund & Britta Wennstedt år 2012, Arkeologicentrum i Skandinavien AB, Östersund, Östersunds kommun, och länsstyrelsen i Jämtlands län, Östersund. Kartutsnitt ur allmänna kartor Lantmäteriet. Medgivande I 2012/0167. Omslagsbild: Dokumentation av fångstgropen Brunflo 289; Maria Hinnerson Berglund och Joel Berglund. Foto AC Z-1423, Britta Wennstedt, ISSN

5 Innehåll Sammanfattning... vi Bakgrund... 1 Syfte... 1 Tidigare antikvarisk verksamhet... 1 Områdesbeskrivning... 2 Natur och topografi... 2 Fornlämningsmiljö... 3 Fångstgropar i tidigare forskning... 5 Frågeställning... 7 Undersökningens genomförande... 8 Metod... 8 Undersökt yta och volym... 8 Metallsökning... 9 Sökschaktning... 9 Dokumentation Tillvarataget material Provtagning och analyser Resultat...13 Anläggningar Fångstgropen Brunflo Fångstgropen? AC Analysresultat Vedartsanalys C-analys En fångstgrop från bronsåldern...16 Konstruktion Datering Sociala och kulturella aspekter på nyttjandet Utvärdering...18 Referenser...21 Bilaga 1. Administrativa och tekniska uppgifter...25 Bilaga 2. Fotoförteckning...27 Bilaga 3. Schakttabell...29 Bilaga 4. Profilritningar...31 Bilaga 5. Vedartsanalys...33 Bilaga C-analys...35 Bilaga 7. Påsiktsbilder...39

6 Sammanfattning Arkeologicentrum AB har på beställning av Östersunds kommun och efter länsstyrelsens i Jämtland beslut undersökt en fångstgrop i Torvalla i Östersunds utkant. Undersökningen föranleddes av en ny detaljplan för den aktuella skogsmarken i Verksmon i Torvalla. Undersökningen genomfördes i fält och , och skedde huvudsakligen genom metallsökning och maskingrävning. Två kvadranter av fångstgropen undersöktes. Därtill drogs fem sökschakt i fångstgropens närområde i syfte att eftersöka ytterligare anläggningar. Utöver en grund grop i närheten av fångstgropen, synlig ovan jord, framkom inga anläggningar i närområdet. Gropen tilldelades det interimistiska ID-numret AC5301 och tolkas som en påbörjad, ej färdigställd fångstgrop. Inte heller framkom några fynd, men två träkolsprover ur gamla markytor under fångstgropens Brunflo 289 vall kunde tas tillvara för vedarts- och 14 C-analys. Analyserna resulterade i dateringar till yngre bronsålder respektive äldre järnålder. Fångstgropen Brunflo 289 och den möjliga fångstgropen AC5301 är båda undersökta och borttagna.

7 Bakgrund Arkeologicentrum AB har utfört en arkeologisk undersökning av en fångstgrop i utkanten av Östersund. Beslut om undersökningen fattades av länsstyrelsen i Jämtlands län Anledningen var att Östersunds kommun upprättat en ny detaljplan över fastigheterna Torvalla 6:85 och 7:44. Planområdet skall användas för industriändamål och det var ur beställarens perspektiv angeläget att undersökningen slutfördes utan dröjsmål. Syfte Undersökningen hade både ett expeditivt syfte och ett antikvariskt. Det expeditiva syftet var att frigöra marken för avsett ändamål. Det antikvariska syftet var att ge en bild av fångstgropens konstruktion, tidsställning och hur den förhåller sig till bygdens bebyggelseutveckling såsom den är känd. Tidigare antikvarisk verksamhet Riksantikvarieämbetets (RAÄ) fornminnesinventering i Jämtland påbörjades år 1965 och pågick utan avbrott fram till 1975 (Jensen 1997:100 ff.). Fortsatt fornminnesinventering skedde under 1980-talet, men då framför allt i fjällområdet. Revideringsinventering gjordes perioden och år Brunflo socken hör till de områden som revideringsinventerats. Här skedde förstagångsinventering år 1967 och revidering år Arkeologiska undersökningar i socknen har uteslutande haft fångstgropar, förhistoriska gravar och fossil åker som undersökningsobjekt (FMIS och VITALIS ). Gravundersökningarna är att beteckna som forskningsgrävningar och de flesta utfördes under 1900-talets första hälft. Skogsstyrelsens kulturmiljövårdsprojekt i skogsmark, Skog & historia, har omfattat socknen, och den nu aktuella fångstgropen Brunflo 289 framkom under detta arbetsmarknadsprojekt. Fångstgropen granskades i fält och infördes senare i RAÄ:s fornminnesdatabas. Granskningen utfördes av nuvarande Arkeologicentrum AB:s personal år

8 Figur 1. Fångstgropen Brunflo 289 ligger NÖ om väg E14 i utkanten av Östersund i Jämtland. Underlag: terrängkartan Lantmäteriet. Medgivande I2012/0167. Skikt med kulturhistoriska lämningar ur RAÄ:s FMIS ( ). Skala 1: Områdesbeskrivning Natur och topografi Fornlämningen Brunflo 289 återfinns inom Östersunds kommun och Brunflo socken. Undersökningsområdet för denna arkeologiska undersökning sträcker sig över gränsen mellan två fastigheter, Torvalla 6:85 i NV och Torvalla 7:44 i SÖ. Trakten ligger på det ekonomiska kartbladet 19E 1j 2

9 Gräfsåsen (SÖ). Strax SV om undersökningsområdet återfinns väg E14. Verksmons industriområde ansluter i NV. Fornlämningsmiljö I undersökningsområdets närhet (en kilometers radie) finns bara en handfull kulturhistoriska lämningar (tabell 1, figur 2). De höga frekvenserna fornlämningar återfinns inte här i skogen på större avstånd från Storsjön, utan i sluttningarna mot sjön, där t.ex. talrika gravhögar indikerar en fast järnåldersbebyggelse, särskilt tydlig vid Brunfloviken. Lämningarna i undersökningsområdets närhet utgörs av ytterligare fångstgropar, en fäbodlämning, en ladugrund(?) och en tall med namn, Konjakstallen. I Brunflo socken finns sextio fångstgropslokaler, d.v.s. både ensamliggande fångstgropar och system av fångstropar, varav två i högre eller lägre grad är undersökta (Brunflo 2 och Brunflo 3). Fångstgropssystemet Brunflo 3 omfattade 15 fångstgropar och var 600 meter långt, men samtliga fångstgropar är undersökta och borttagna år 1989 (Pagold 1990). Fångstgropssystemet Brunflo 2 omfattade ursprungligen 19 fångstgropar och var 800 meter långt. Det ligger bara 800 meter söder om den nu undersökta och borttagna fångstgropen Brunflo 289. De tre sydligaste fångstgroparna i systemet Brunflo 2 undersöktes och borttogs år 1989 (Pagold 1990), precis som i fallet med Brunflo 3 med anledning av utbyggnaden av bostadsområdet Torvalla i Östersunds södra utkant. En ensamliggande fångstgrop finns i närheten av undersökningsområdet genom Brunflo 1. Tabell 1. Kulturhistoriska lämningar i undersökningsområdets närhet (en kilometers radie) (FMIS ). RAÄ-nr Lämningstyp Beskrivning Antikvarisk bedömning Brunflo 1 Fångstgrop Bevakningsobjekt Brunflo 2 Fångstgropssystem 19 fångstgropar varav tre borttagna Fast fornlämning Brunflo 289 Fångstgrop Fast fornlämning Brunflo 328 Husgrund, historisk tid Ladugrund? Brunflo 329 Plats med tradition Tall med namn: Konjakstallen Brunflo 331 Fäbod Fäbodlämning Övrig kulturhistorisk lämning 3

10 Figur 2. Översiktskarta. Fångstgropen Brunflo 289 och kulturhistoriska lämningar i närområdet (FMIS ). Underlag: fastighetskartan Lantmäteriet. Medgivande I2012/0167. Skikt med kulturhistoriska lämningar ur RAÄ:s FMIS ( ). Skala 1:

11 Fångstgropar i tidigare forskning I gamla, gamla tider brukade karlarna gräva illistiga fångstgropar för vildrenar och andra djur, djupa hål i marken med spetsade störar instuckna i botten och ett bedrägligt täcke av ris och mossa (Paulaharju 1966:79). Dokumentation och vetenskapliga problemområden I Sverige norr om Dalälven räknar man med att det finns fångstgropar (Ramqvist 2007:170). Som arkeologiska objekt är dessa vanliga kulturminnen beskrivna i publikationer, författade såväl av tidiga ämbetsmän och resande i det nordliga Sverige som av akademiker på museer och universitet. Söker man på nätet under beteckningen fångstgrop, älggrop, rengrop, djurgrop och liknande får man tusentals svar. Tidiga uppteckningar om fångstgropar är kopplade till samernas vildrensjakt i svenska och finska Lappland. En berättare är prästen Jacob Fellman (1906:220 ff.) som bygger sin redovisning på anteckningar från tidigt 1800-tal. Han talar om olika metoder för renjakten: med snara, i fallgropar täckta med mossa och grenar (rogge), genom indrivning av renar dels i hägnader och dels via fångstarmar där flera vildrenar tillsammans drevs ned i en större grävd grop (vuomen eller vuobman) (se också von Düben 1873[1977]: 27, 53). Från 1940 började en systematisk utforskning av fångstgropar, främst genom insatser av svenska och norska etnologer. Sedan mitten av 1950-talet har fångstgropar registrerats av RAÄ och år 1964 fick de status av fasta fornlämningar (Selinge 2001:157). Under 1970-talet gjordes ytterligare dokumentation av fångstgropar under fornminnesinventering i norra Sverige. Trots att fångstgropar vid sidan av förhistoriska gravar kan anses vara de mest välinventerade fornlämningskategorierna i Jämtland (Jensen 1997: 103), framkommer vid snart sagt varje inventering i länet ytterligare fångstgropar. Det faktiska antalet är därför ännu inte känt. För närvarande finns 5284 fångstgropar, ensamliggande eller i grupper om två till fyra gropar, samt 616 fångstgropssystem om fem eller fler fångstgropar registrerade i landskapet (FMIS ). Fångstgropar, som ju finns i större delen av det cirkumpolära området, ingår numera också i flera av UNESCO:s världsarv. I Sverige t.ex. i Laponia (Swedish Environmental Protection Agency 1996, se även Olsen 2006). Den vetenskapliga diskussionen i samband med fångstgropar rör i allmänhet anläggningarnas ålder, detaljer i konstruktionen, huruvida de är byggda för jakt på ren, älg eller andra djur som t.ex. bäver. Frågor som också hör hit är groparnas eventuella koppling till andra anläggningar i närmiljön samt groparnas plats i respektive historiska eller förhistoriska samhälles ekonomi. 5

12 Fångstgroparnas ålder, konstruktion, antal och samhälleliga kontext Vad gäller fångstgropars allmänna ålder kan antas att fångstgropar sedan mycket länge ingått i det rika spektrum av fångst- och jaktmetoder som människan konstruerat i sin naturmiljö. Att fånga bytesdjur i dolda gropar, grävda eller naturliga, bör ligga lika nära till hands som att sätta upp snaror eller driva djuren utför stup o. dyl. Gropar, enstaka eller i system, passar bra för individuell likaväl som kollektiv jakt och kan därför antas ha använts i lämpliga områden sedan tidig stenålder. Ser man på fångstgroparnas 14 C- dateringar speglar litteraturen dock en viss osäkerhet beträffande resultaten, kanske särskilt när de anger riktigt tidiga värden (t.ex. Lindqvist 2009). Fångstgroparnas uppbyggnad redovisar stora variationer. Man har använt såväl sten som trä både för att sarga djuret och förhindra att det tar sig upp ur gropen. Gemensamt för berättelser från Kolahalvön till svenska Lappland är att groparna försetts med spetsiga pålar eller spjut (Paulaharju 1966:79, Fjellström 1985:209 ff.). Sådana spjut är dock sällan dokumenterade (jfr dock Hansson & Rathje 1999a, 1999b), och fördelar respektive nackdelar har också diskuterats (Hansson 2009). En lodrätt stående spets i botten gör att man inte kan förutse var i djuret spetsen hamnar, vilket kan fördärva köttet (Olsen 2006). Ytterligare konstruktionselement som redovisas är förekomsten av fångstarmar som leder djuren mot fångstgropen. Det kan handla om stengärden likaväl som bortröjning av sten respektive nedhuggning av träd för att underlätta vägen och locka djuren fram mot gropen (ibid.) Huruvida en fångstgrop eller ett system av gropar är avsedda för jakt på ren eller på älg inbegriper frågor som kännedom om djurens vandringsvägar och lokala traditioner om renområden respektive älgområden. Hjortdjur är i allmänhet solitära men (vild-)renen, som ju bildar större flockar, utgör ett undantag. Precis som renen gör emellertid även älgen säsongsvisa förflyttningar genom samma område. På så sätt kan kännedom om respektive djurgrupps vandringsvägar både styrka och försvåra en teori om för vilket djur fångstgroparna i ett visst område har grävts. Bestämning av reneller älggrop hänförs ibland till terrängen: älgen föredrar skog och renen fjäll, har man menat, men valet av miljö bestäms ju i stor utsträckning av årstid. Inget av djuren föredrar t.ex. fjäll på vintern, och den i Sverige utrotade skogsrenen (Rangifer tarandus fennicus) var helt anpassad till ett liv i skogsmark. Ett annat argument pekar på gropens storlek: små gropar för fångst av ren och större för älg (Stalsberg 1989:49). Antalet fångstgropar för ren anses bli påtagligt fler under yngre järnålder och tidig medeltid då bosättningarna expanderar ut över skogs- och fjällområdena i samband med både utökad säterdrift och järnutvinning. Järn, men också renskinn blir viktiga exportvaror (se t.ex. Ottars berättelse om resan till England på 800-talet). Även protosamernas förhistoriska bosättningsmönster har förändrats över tid. Under de sista 1500 åren f.kr. ersattes ett jämförelsevis stationärt bosättningsmönster baserat på ett intensivt utnyttjande av älg av ett mera mobilt levnadssätt där särskilt fångsten av ren fick en ökad betydelse. I 6

13 dåvarande flyttningsmönster ingick inte den högre liggande trädlösa fjällregionen, utan även sommarboplatserna anses ha legat inom de lågt liggande områdena (Hansen & Olsen 2004:60 ff., 93). I en sådan kontext kan fångstgropar för ren, placerade i lägre terräng, sannolikt också ha passat in. En aktuell diskussion om fångstgropars koppling till andra anläggningar diskuteras i Ylva Sjöstrands avhandling Med älgen i huvudrollen. Om fångstgropar, hällbilder och skärvstensvallar i mellersta Norrland (Sjöstrand 2011). Här argumenteras för att såväl skärvstensvallarna som fångstgroparna i området kring Nämforsen är samtida med hällbilderna. Diskussionen är ingående och sker bl.a. utifrån problematiken om eventuella feldateringar p.g.a. kontaminerade kolprov (se t.ex. Ramqvist 2007:167). Att figurerna på hällbilderna i Nämforsen skulle kunna föreställa något annat är älgar problematiseras sällan. Detta gäller också bilderna vid Glösa i Alsen. Här vid den brusande bäcken ordnas t.o.m. älgfester och fångstgropssystemet i området beskrivs som en jättelik älgfälla (Hemmendorff 2002:73). Medlemmarna i sameföreningen Sökarna/Ohtsedájjah, med stor kännedom om renar, ger emellertid en alternativ tolkning under sin utflykt till Glösa Att figurerna på hällbilderna i Glösabäcken skulle vara älgar och spegla en älgkult tror de inte på. De anser att det är renar. Mest vajor, dräktiga eller med kalvar, samt någon enstaka tjur på vandring mellan vinter- och sommarland. Sökarnas tolkning ger perspektiv på huruvida fångstgropen i den här rapporten Brunflo 289 varit avsedd för fångst av ren eller älg. Utspridda mellan figurerna på hällarna i Glösabäcken finns ju tre nätfigurer, ofta tolkade som fisknät. Men dessa, menade Sökarna, kan lika gärna föreställa övertäckta fallgropar, d.v.s. fångstgropar. Frågeställning Undersökningens syfte, att ge en bild av (a) fångstgropens konstruktion, (b) när den nyttjats och (c) hur den förhåller sig till bygdens bebyggelseutveckling såsom den är känd, bildar underlag för undersökningens frågeställning: (a) Konstruktion. Hur är fångstgropen konstruerad? Vilka konstruktionselement har den omfattat och vilka material, tekniker och organisationsformer för det praktiska arbetet förefaller ha nyttjats? Finns ytterligare anläggningar och/eller fynd i närheten vilka belyser aspekter på anläggning eller nyttjande av fångstgropen? (b) Datering. Kan en ursprunglig anläggningsfas dateras? Finns det spår av återanvändning och kan tidsställning för denna fastställas? Ansluter eller avviker erhållna dateringar till kända mönster i regionen? Ansluter eller avviker dateringsresultaten från den kända bebyggelseutvecklingen i socknen? Kan sentida nyttjande beläggas såväl kartografiskt som naturvetenskapligt? 7

14 (c) Sociala och kulturella aspekter på nyttjandet. Vilka slutsatser om bytesdjur kan dras med hjälp av den undersökta fångstgropen? Vilka indikationer tillhandahåller utformning, eventuellt återbruk, fornlämningsmiljö och topografisk belägenhet i relation till älgars och vildrenars kända beteenden? Hur förhåller sig fångstgropen till bebyggelsen som den är känd genom (1) fornlämningsmiljön respektive (2) den äldsta fastighetsbildningen och de historiska kartorna? Undersökningens genomförande Metod Undersökningen har genomförts med en kombination av metoder, men huvudsakligen genom maskingrävning. Fältarbetet inleddes med avverkning av träd i fångstgropens närområde, vilket skedde genom Östersunds kommuns försorg. Undersökningsområdet, här definierat som en radie av femtio meter från fångstgropen, avsöktes med metallsökare. Sökschaktning påbörjades därefter runt fångstropen, parallellt med detaljinmätning, fotografering och annan dokumentation av fångstgropen. Sökschakten är grävda i samma ordning som de numrerats, med start i SV och vidare mot NÖ (figur 3), och dokumenterades fortlöpande genom fotografering, inmätning och skriftlig beskrivning. Efter inledande dokumentation gjordes utsättning av profiler i fångstgropen och därefter påbörjades undersökning genom maskinavbaning av två kvadranter, nummer 2 och 3 enligt schaktplanen i figur 3. Syftet med valet av undersökningsmetod var att eftersöka tecken på särskilda åtgärder i samband med fångstropens ursprungliga anläggande. Grävning startades i kvadrant 3 och skedde från Ö till V. I kvadrant 2 skedde grävning från V till Ö. Kompletterande grävning och rensning av profilerna inför dokumentation skedde för hand med skyffel, gardahacka och skärslev. Två prover för naturvetenskapliga analyser insamlades under maskinavbaning (KP1) och parallellt med profildokumentation (KP2). Efter avslutad dokumentation av de fyra profilerna igenlades sökschakt och upptagna ytor i fångstgropen. Undersökt yta och volym Undersökningsområdets storlek har inte specificerats av länsstyrelsen men föreslogs i Arkeologicentrums undersökningsplan vara 20x20 meter i omedelbar anslutning till fångstgropen. Därutöver föreslogs smärre ytor (sökschakt) upptas i fångstgropens närområde och vid särskilda landformer i närheten i syfte att eftersöka anläggningar utan synlig begränsning ovan 8

15 jord. Sammanlagd, undersökt area beräknades till ca 600 m 2, varav undersökningsområdet vid fångstgropen 400 m 2 och sökschakten, ca tio stycken, tillhopa 200 m 2. Planerad, undersökt yta var avsevärt större än den faktiskt undersökta (tabell 2). Se vidare under rapportens avslutande avsnitt, Utvärdering. Tabell 2. Planerad och genomförd undersökt yta i kvadratmeter. Extensivt uo Intensivt uo Area sökschakt Planerat Genomfört ,6 66 Metallsökning Som inledning på undersökningen avsöktes med metallsökare ett område med femtio meters radie vid fångstgropen Brunflo 289. Inga metallindikationer framkom inom den kvadratmeter stora, undersökta ytan. Sökschaktning I fångstgropens närområde drogs fem sökschakt med en sammanlagd yta av 111,5 kvadratmeter (tabell 3). Schaktens grävdes som mest till 0,2 meters djup under markytan. Ett undantag var S4, som grävdes till 0,6 meters djup, med anledning av att anläggning AC5301 grävdes till orört underlag. Tabell 3. Sökschakt vid fångstgropen Brunflo 289. Se även bilaga 3. Schakt-nr Längd m Riktning Bredd m Area m2 Djup m Fynd Anläggningar S1 16 NNV-SSÖ 1,5 25,7 0,1-0,2 - - S2 12 Ö-V 1,5 19,1 0,1-0,2 - - S3 15 NÖ-SV 1,5 23,8 0,1-0,2 - - S4 4 N-S 2,2 10,4 0,55-0,6 - AC5301 Grop S5 19 NÖ-SV 1,5 32,5 0,1-0, Summa ,5 9

16 Figur 3. Schakt- och anläggningsplan, Brunflo 289. Skala 1:

17 Tabell 4. Undersökt yta i fångstgropen Brunflo 289. Se även bilaga 3. Kvadrant nr Längd m Riktning Bredd m Area m2 Djup m Fynd Kvadrant 2 4 N-S 4 15,8 1,5 - Kvadrant 3 4 N-S 4 15,8 1,6 - Summa 8 31,6 Figur 4. Kvadranter i fångstgropen Brunflo 289. Ej skalenlig plan. Dokumentation Inmätning skedde med Rover R8 i nätverks-rtk, fasta stationer samt ryska och amerikanska satelliter (GLONASS och GPS). I normalfallet innebär denna metod centimeternoggrannhet, men mätning i undersökningsområdet försvårades dels av vegetationen, dels av väderleken med kraftig nederbörd, vilka båda försämrar satellitmottagning. En kompletterande kontrollmätning i fält av strategiska punkter gjordes och har lagts till grund för korrigeringar samt för kartering av anläggningar och sökschakt. 11

18 Två profiler ritades för hand i skala 1:20 och återges renritade i bilaga till denna rapport (bilaga 4). Fotografering skedde med digitalkamera. Fotografierna är bilagda rapporten såsom påsiktsbilder och förvaras i ATA. Planerade skriftliga beskrivningar har på grund av väderleken i stor utsträckning ersatts med mera kortfattade digitala noteringar i handdator. Tillvarataget material Inga fynd har påträffats. Det enda material som tillvaratagits är två jordprover. Provtagning och analyser Provtagning skedde genom insamling med skärslev av jordprover i tvåliterspåse. Proverna insamlades i den av vallen överlagrade, äldre blekjordshorisonten på var sida om fångstgropen Brunflo 289 (jfr bilaga 4). KP1 insamlades i samband med avbaning av kvadrant nummer 2. Provtagningsplatsen redovisas i profil A B, men provet togs i själva verket 0,5 m Ö om i profilen angiven provtagningsplats. Lagertillhörigheten är dock den samma, d.v.s. i den av vallen överlagrade A- eller blekjordshorisonten. KP2 insamlades på i profilritningen angiven plats i profil C D. Jordproverna har sedermera floterats och träkol utplockats med pincett. De tillvaratagna preparaten, KP1 och KP2, har analyserats avseende vedart. Analysen utfördes av Vedlab i Glava. Utplockning av preparat för 14 C-datering skedde under vedartsanalysen. AMS-datering genomfördes av Beta Analytic Inc., Florida, USA. Figur 5. Fångstgropen Brunflo 289 före undersökning med mittpunkten utsatt. Foto AC Z

19 Resultat Anläggningar Ett av undersökningens syften var att eftersöka andra anläggningar i anslutning till fångstgropen. I sökschakten framkom inga anläggningar utan synlig begränsning men strax NNV om fångstgropen iakttogs en grund grop. Fångstgropen Brunflo 289 Fångstgropen Brunflo 289 infördes i FMIS i samband med granskning av Skog & historia-material år Kartunderlag för granskningen var handhållen GPS och registerkarta. Fastighetsgränsen mellan Torvalla 6:85 och Torvalla 7:44 är inte markerad i fält. Det är därför inte förvånande att fångstgropens läge kunnat korrigeras i samband med slutundersökningen, då den inmättes till en plats som ligger knappt 15 meter ÖSÖ om det inprickade läget. Under slutundersökningen fastställdes fångstgropens mittpunkt till koordinaterna N E Före undersökning var fångstgropen tre meter i diameter och en meter djup. Vallen var en meter bred och 0,2 meter hög, tydligast i S-SÖ. En tall och två granar växte på anläggningen. Den ena granen var olyckligt placerad i fångstgropens botten (figur 5). Efter undersökning var vallen 1-2,5 meter bred och höjden från den överlagrade blekjordsjorisonten 0,05-0,35 meter. Vallen var lägst i söder och högst i öster. Massor från vallen har eroderat ned i gropen och ställvis var det svårt troligen på grund av väderleken som förvandlade profilerna till homogen brungrå lera att skilja utrasad vall från annan sekundär gropfyllning (jfr bilaga 4). Fångstgropens ursprungliga väggar är förstås förlorade genom den erosion som givit dem dess före undersökning flacka tvärsnitt. Inga spår av infordring eller andra konstruktionsdetaljer iakttogs därför. Undersökningen kunde bekräfta att fångstgropens bottenplan var närmast rektangulärt, 1,8x0,8 meter (Ö-V). I bottenplanets västligaste del påträffades en större sten, 0,4 meter stor. Liknande stenar påträffades under undersökning av fångstgropssystemen Brunflo 2 och Brunflo 3 och tolkades då som rester av sparkkistor (Pagold 1990:9 f.). I den aktuella fångstgropen uppvisade samma profil ytterligare en större sten, placerad i övergången mellan vall och grop. Stenar i det senare läget skulle kunna ha fungerat som erosionsskydd. Det har inte gått att fastställa om stenen i bottenplanet haft ett ursprungligt läge i övergången mellan grop och vall eller på nuvarande plats. Några spår efter hägnader har inte påträffats. Hägnader i form av ledarmar får emellertid förutsättas, eftersom det inte är rimligt att tänka sig att bytesdjuren skulle välja vägen genom en fångstgrop om de inte var tvingade, hur väl man än försökt dölja fångstgropen. 13

20 Ett historiskt välbelagt sätt att bygga hägnader i norra Fennoskandien är att nyttja klykstänger, såsom de samiska renskötarna byggt renhagar långt in i 1900-talet (Ruong 1971:108 f.). Kristoffer Sjulsson (1979:120) beskrev på 1830-talet sådana palissadhagar:... man reste grofva stänger med klykor i öfre änden,, mot hvarandra. Mellan klykparen lades långa stänger,, hvilka här och där understöddes. Mot dessa långa stänger restes virke af vid pass två meters höjd dels från ut-, dels från insidan. Denna typ av hägnader lämnar inga spår efter sig i form av stolphål, men avsaknad av stolphål kan förstås varken bekräfta eller vederlägga förekomst av hägnadstypen, varken här eller vid andra fångstgropar. Fångstgropen? AC meter NNV om fångstgropen Brunflo 289 påträffades en mindre grop med oklar funktion. Gropen var obetydlig, 1,5 meter i diameter och 0,5 meter djup. På östra sidan fanns en vall, 1-1,2 meter bred och 0,1 meter hög. En profil drogs genom gropen i samband med sökschaktningen. Inga särskilda iakttagelser gjordes i profilen (figur 6). Gropens mittpunkt inmättes till positionen N E Morfologin visar att gropen inte är en rotvälta. Vallen visar att det inte rör sig om en naturbildning. Med anledning av terrängläget och avståndet till fångstgropen Brunflo 289 tolkas gropen här som en påbörjad men inte färdigställd fångstgrop. Figur 6. Profil AC5301 mot ÖNÖ. Skalstock med 20-centimetersindelning. Foto AC Z

21 Analysresultat Vedartsanalys De två analyserade kolproverna visade sig vid vedartsanalysen utgöras av tall och gran (tabell 5). Inget kol med garanterat låg egenålder fanns i preparaten. Inget av kolproverna är därför idealiskt för 14 C-datering. Tabell 5. Resultat av vedartsanalys. Jfr bilaga 5. ID Anläggnings- Prov- Analyserad Trädslag Utplockat typ mängd mängd för 14 C-dat. KP1 Fångstgrop 2,9g 1,0 g 30 bitar Tall 30 bitar Tall 31 mg KP2 Fångstgrop 0,3g 0,3 g 6 bitar Gran 6 bitar Gran 23 mg 14 C-analys 14 C-analysen resulterade i en datering till yngre bronsålder ( f.kr.) och en datering till äldre järnålder ( e.kr.) (tabell 6). Tabell 6. Resultat av 14 C-analys. Jfr bilaga 6. BETA-nr Prov-nr 14C-år BP 13C/ 12 C ratio Kalibrerad ålder, 2 σ Brunflo 289 KP2 1870± o/oo e.kr Brunflo 289 KP1 2500± o/oo f.kr. Tabell 7. Kronologiska perioder som används i denna rapport. Historisk tid Historisk tid Nyare tid Medeltid 1500 i dag e. Kr. Järnålder Yngre järnålder Vikingatid Vendeltid Folkvandringstid e. Kr e. Kr e. Kr. Äldre järnålder Romersk järnålder e. Kr. Förromersk järnålder f. Kr. Bronsålder Bronsålder Yngre bronsålder Äldre bronsålder f. Kr f. Kr. Senneolitisk tid f. Kr. Stenålder Yngre stenålder Mellanneolitisk tid f. Kr. Tidigneolitisk tid f. Kr. Äldre stenålder Mesolitisk tid 4000 f. Kr. 15

22 En fångstgrop från bronsåldern Konstruktion Fångstgropen uppvisar inga spår av konstruktionsdetaljer, varken rester av element som ingått i den färdigställda fångstgropen eller tecken på hur själva grävningen gått till. Inte heller några metallföremål eller andra fynd har påträffats i fångstgropens närhet. Två större stenar som torde ha haft betydelse som konstruktionselement har identifierats, en under vallen och en i gropens bottenplan. Stenarna kan ha utgjort erosionsskydd respektive ingått i en sparkkista. Avsaknaden av konstruktionsdetaljer har säkert både med ålder och med bytesdjur att göra. Med hög ålder minskar chanserna för bevarande av organiskt material. En mindre fångstgrop kan grävas utan att särskilda åtgärder för uppfordring av massor vidtas. Det har redan tidigare föreslagits att fångstgropssystemen Brunflo 2 och Brunflo 3 utgör ett sammanhängande system, och att luckan i systemet beror på odlingsaktiviteter (Pagold 1990:1). Avståndet mellan systemet Brunflo 2 och fångstgropen Brunflo 289 samt AC5301 är betydande, cirka 800 meter, men det kan inte uteslutas att fångstgroparna ändå hör till samma system eller nyttjats av samma användare. Datering De genomförda 14 C-analyserna visar att gropen kan ha anlagts under yngre bronsålder och restaurerats under äldre järnålder. Den äldre dateringen 770 f.kr. utgör en tidpunkt efter vilken fångstgropen anlagts, men hur långt efter kan inte besvaras. Den rumsliga relationen mellan proverna kan dessvärre inte fastställas närmare. Båda är tagna i blekjordslager som överlagras av massor från vallen, men det är exempelvis inte fastställt att det är samma, obrutna blekjordslager. Några kartdata angående fångstgropen/-arna har inte framkommit. Det hänger säkert samman med den höga åldern och avsaknaden av tecken på återanvändning i senare tid. I Jämtland är det vanligt med två meter djupa fångstgropar. Det ringa djupet hos fångstgropen Brunflo 289 visar att fångstgropen inte hör till dem som använts långt fram i tiden. Fångstgropsanvändning förbjöds i 1864 års jaktlag. Det förefaller därför rimligt att gropen använts under perioden 770 f.kr. till 230 e.kr. men det är oklart om den återanvänts senare. Det går inte att belysa detaljer i nyttjandet under denna långa tidsrymd. De två skilda dateringarna tolkas här som att gropen anlagts under yngre bronsålder och restaurerats under äldre järnålder, men fysiska belägg för restauration saknas. Den har uppenbart inte använts under fångstgroparnas sista skede under 1800-talets andra hälft. Den nu undersökta fångstgropens relation till de närbelägna fångstgropssystemen Brunflo 2 och Brunflo 3 är viktig. Undersökta fångstgropar i de två fångstgropssystemen har daterats (JLM 14 C-register). Sex dateringar 16

23 från fem fångstgropar har utförts. Flertalet dateringar ligger i efterreformatorisk tid. I normalfallet har ett prov per grop analyserats och preparaten är insamlade på olika platser i fångstgroparna (Pagold 1990). Jämförbarheten är därför låg och det är oklart exakt vad som daterats. Fångstgropsgrävning genererar i sig inte något träkol. De tämligen sentida dateringarna motsäger de flesta av de borttagna fångstgroparnas morfologi. Groparna är små och flacka. Diskrepansen mellan morfologi och datering förklaras troligen av valet av provtagningsplatser. Det går inte att med hjälp av dessa dateringar fastställa om hela systemet anlagts vid samma tidpunkt eller tillväxt efterhand, eller när det anlagts. Sociala och kulturella aspekter på nyttjandet Dateringarna visar att fångstgropen Brunflo 289 är konstruerad före den fasta bebyggelsens etablering i Storsjöbygden, vilket skedde fr.o.m. romersk järnålder. De äldsta odlingsspåren kring Storsjön är från 200- till 300-talen (Hemmendorff & Påhlsson 1986, Robertsson 1991). De arkeologiska beläggen från romersk järnålder är få. Det har föreslagits att Torvalla är en vikingatida by (Nyman 1993:21). Torvalla är en gammal by men hör inte till de äldsta kring Brunfloviken. Byn är belagd i skrift år 1508 (i Torwal) (SOFI ). Man skulle gärna se gudanamnet Tor som förled i ortnamnet Torvalla, men ortnamnet är vilseledande. I själva verket är namnet ett sammansatt ord torrvall torr ängsmark (SOL 2003:243). Inom trakten Torvalla finns inga fornlämningar som indikerar fast bebyggelse under järnåldern (FMIS ). De flesta kulturminnena inom trakten Torvalla är gårdstomter, registrerade vid revideringsinventeringen år 1991 på basis av uppgifter på historiska kartor i Lantmäteriets arkiv. Stödet för en vikingatida etablering är ytterst svagt, och visar sig vid närmare granskning endast bestå av fyndet av en spjutspets i länsmuseets magasin (JLM 888), av Gert Magnusson daterad till 800-talet. Eftersom det saknas en bofast befolkning i Torvalla och i regionen under den aktuella tidsperioden är det rimligt att koppla fångstgropen Brunflo 289 och möjligen också fångstgropssystemets Brunflo 2 3 användning till den rörliga befolkning som funnits i regionen alltsedan inlandsisens avsmältning. Frågan om bytesdjur kan endast besvaras genom indicier. Fångstgropens storlek är blygsam och det blygsamma formatet ansluter närmast till fångstgropar i fjällområdet. Där kan man både finna mindre fångstgropar och milslånga system med fångstgropar, uppenbart avsedda för inhöstning under vildrenarnas säsongsmässiga migration. Vildrenspopulationer finns i dag i både Norge och Finland, men i Sverige utrotades den under 1800-talet (ca 1860 enligt Lönnberg 1909). Fångstgropssystemet Brunflo 2 3 tillhandahåller begränsad kontextuell information. Det finns inga dateringar till stöd för att systemet anlagts under samma period som fångstgropen Brunflo 289, men å andra sidan finns inte heller några data som talar däremot. Om dateringarna av fångstgrops- 17

24 systemen Brunflo 2 och Brunflo 3 hade genomförts mera systematiskt hade dessa system kunnat bidra med data som i högre grad gjort fångstgropen Brunflo 289 tolkningsbar. Utan stöd av länsmuseets dateringar kan man ändå diskutera möjligheten av ett sammanhang mellan de tre fångstgropslokalerna. Det sker här på basis av fångstgroparnas morfologi och terrängläge. Den atlantiska tidens ( f.kr.) värme ersattes under loppet av den svalare subboreala tiden ( f.kr.) med dagens kallare och fuktigare klimat vid övergången till subatlantisk tid omkring 600 f.kr. (Lundqvist & Robertsson 2009:120 f.). Klimatförsämringen gynnade vildrenen. Alltsedan yngre stenålderns slut hade renens betydelse i dieten ökat för befolkningen i norra Sverige och även påverkat bosättningsmönstret (Baudou 1992:99, Forsberg 1989:76 f.). Dessa tre fångstgropslokaler sammantagna ger ett sammanhängande system av fångstanläggningar, lämpat för massfångst under sen höst eller förvinter av säsongsmigrerande vildrenar. Sådan storskalig fångst kräver mobilisering av mycken arbetskraft, men det är inte ett problem för rörliga befolkningar. Denna typ av fångstbaserad rendrift (Fjellheim 1999:27) är en direkt föregångare till senare tiders renskötsel som är mycket arbets- och personalintensiv under korta perioder, exempelvis vid kalvmärkning eller höstslakt. Sammantaget finns indikationer till stöd för att vildren utgjort byte för de förhistoriska jägare som nyttjat de aktuella fångstgroparna i Brunflo, men slutgiltiga bevis saknas. Figur 7. Södra delen av Profil A-B. Foto AC Z

25 Utvärdering Undersökningen har genomförts enligt undersökningsplanen men med vissa avvikelser. Avvikelserna föranleddes av det kraftiga och ihållande regn som rådde under de två fältarbetsdagarna. Undersökningen hade vunnit på att invänta bättre väderlek, men för beställaren var det av största vikt att marken snabbt kunde frigöras för avsett ändamål. Därför utfördes undersökningen vid planerad tidpunkt, men väderleken har påverkat undersökningsplanens måluppfyllelse. Följande moment har utförts i mindre omfattning än planerat: inmätning av topografi, sökschaktning och avbaning av fångstgropens kvadranter 1 och 4 samt fotodokumentation. Momentet inmätning av topografi har utgått, främst på grund av beskogning som gav mätdata med låg noggrannhet. Sökschaktningens yta har minskats, dels på grund av många hindrande rötter som har försvårat grävning, dels för att behålla undersökningsområdet framkomligt. Det konstanta regnet förvandlade arbetsplatsen till svårframkomlig lera. Av samma skäl uteslöts avbaning till rostjordsskiktet av kvarvarande delar av fångstgropen efter dokumentation av profilerna A-B och C-D. Fotograferingen har försvårats men inte omöjliggjorts av regnet, och delar av fotodokumentationen har fått kasseras. Dessa inskränkningar undantagna har måluppfyllelsen varit hög och frågeställningen har kunnat besvaras. 19

26 20

27 Referenser Publikationer och rapporter Baudou, Evert, Norrlands forntid: ett historiskt perspektiv. Höganäs. Charpentier Ljungquist, Fredrik, Sveriges historia. Band 1. Stockholm. Fellman, Jacob, Anteckningar under min vistelse i Lappmarken, Bd 2. (Finska Litteratursällskapet.) Helsingfors. von Düben, Gustav, Om Lappland och lapparne, företrädesvis de svenske. Stockholm. Fjellheim, Sverre, Samer i Rørostraktene. Snåsa. Fjellström, Phebe, Samernas samhälle i tradition och nutid. Stockholm. Forsberg, Lennart, Bosättningsmönster vid Lule och Ume älv under bronsålder och förromersk järnålder. Arkeologi i norr 1. Umeå. Forsberg, Lars, Economic and social change in the interior of northern Sweden 6000 B.C A.D. I Approaches to Swedish prehistory: a spectrum of problems and perspectives in contemporary research (red. Thomas B. Larsson & Hans Lundmark) (BAR International Series 500.), s Oxford. Hansen, Lars-Ivar, & Olsen, Bjørnar, Samenes historie fram til Oslo. Hansson, Anders, & Lillian Rathje, 1999a. Den som gräver en grop åt andra. Arkeologi i norr 8-9 ( ), s Hansson, Anders, & Lillian Rathje, 1999b. Där älgar och människor går. Västerbotten 1999:2, s Hansson, Anders, Fångstgrop en avancerad jaktmetod. Jämten 2009, s Hemmendorff, Ove, & Ingemar Påhlsson, Storsjöbygdens vegetations- och kulturlandskapsutveckling. (Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, rapport 1986:1.) Stockholm. Hemmendorff, Ove, Arkeologiska utflykter. (Jamtli, Jämtlands läns museum). Östersund. Jensen, Ronnie, Fornminnesinventeringen nuläge och kompletteringsbehov. En riksöversikt. (Riksantikvarieämbetet.) Stockholm. Lindqvist, Anna-Karin, Särskild undersökning av två fångstgropar inom Östanbäck 1:9, Raä 6:1 och 8:2 i Holms socken, Medelpad. (Angaria 11.) Umeå. Lundqvist, Jan, & Ann-Marie Robertsson, Istider och mellanistider. I Berg och jord (Sveriges nationalatlas), s Stockholm. 21

28 Lönnberg, Einar Om renarne och deras lefnadsbanor. Uppsala. Nyman, Sten, Järnåldersbygd i Östra riket : en studie av Brunflo socken i Jämtland. (C-uppsats. Institutionen för arkeologi, Uppsala universitet.) Uppsala. Olsen, John (red.), Villreinsfangsten som verdensarv. En ti tusen år lang tradition: faglig begrunnelse. Pagold, Monica, Rapport över arkeologisk undersökning av 15 fångstgropar, fornlämning 2 och 3, Torvalla T3, Brunflo sn, Östersunds kn. (Jämtlands läns museum.) Östersund. Paulaharju, Samuli, 1966/1967. Ödebygdsfolk. Stockholm. Pettersson, Olof Petter, Kristoffer Sjulssons minnen: om vapstenlapparna i början av 1800-talet. (Louise Bäckman & Rolf Kjellström, red.) (Acta Lapponica 20.) Stockholm. Ramqvist, Per H., Fem Norrland. Om norrländska regioner och deras interaktion. Arkeologi i norr 10, s Ruong, Israel, 1971 [1961]. Samerna. Stockholm. SOL Svenskt ortnamnslexikon. (Språk- och folkminnesinstitutet.) Uppsala. Selinge, Klas-Göran, Fångstgropar i Nämforsens uppland. Tidsspår, s Sjulsson, Kristoffer, se O.P. Pettersson. Sjöstrand, Ylva, Med älgen i huvudrollen: om fångstgropar, hällbilder och skärvstensvallar i mellersta Norrland. (Stockholm Studies in Archaeology 55, Stockholms universitet.) Stockholm. Spång, Lars-Göran, Fångstgropar lämningar efter forntida älgfångst. Västerbotten 4 (1981), s Stalsberg, Anne, Skoleklasser graver fangstgroper. Spor 1 (1989), s Allmänna kartor och specialkartor Fastighetskartan Se Sverige. Metria. Gävle Terrängkartan Se Sverige. Metria. Gävle Övrigt otryckt källmaterial Jämtlands läns museums 14 C-register. Jamtli. Östersund. 22

29 Historiskt kartmaterial Äldre tryckta kartor RAK Rikets allmänna kartverks arkiv Ekonomisk karta Bladnamn Gräfsåsen Årtal 1967 Rak-id J133-19e1j69 Generalstabskarta Bladnamn Östersund Årtal 1903 Rak-id J LMM Lantmäteristyrelsens arkiv Aktbeteckning Y7-31:2 Län Jämtlands län Socken Brunflo socken Ort Torvalla nr 1-8 Åtgärd Storskifte på inägor Datum 1788 Anmärkning O utslåtter Lantmätare Martin Sunding Aktbeteckning Y7-31:5 Län Jämtlands län Socken Brunflo socken Ort Torvalla nr 1-8 Åtgärd Laga skifte Datum 1825 Lantmätare Jonas Åsell Webb FMIS Riksantikvarieämbetets fornminnesinformationssystem, KRINGLA Riksantikvarieämbetets databas K-samsök (f.d. Kulturmiljösök), LMV Lantmäteriets historiska karttjänst, LIBRIS Kungliga bibliotekets nationella bibliotekssystem,

30 SHM Statens historiska museums översiktsdatabas, SGU Sveriges geologiska undersöknings karttjänster, SH Skogsstyrelsen (Skogens källa) Sökarna Föreningen Sökarna/Ohtsedájjah på utflykt augusti 2007, VITALIS Vitterhetsakademiens biblioteks huvudkatalog,

31 Bilaga 1. Administrativa och tekniska uppgifter Uppdrag Arkeologisk undersökning av fångstgrop, Brunflo 289, Östersunds kommun, Jämtlands län Diarie- och projektnummer Länsstyrelsens dnr: Arkeologicentrums projektnr P2011:53 Z Brunflo 289 Beställare Östersunds kommun, Östersund Utförare Arkeologicentrum i Skandinavien AB, Box 1, Brunflo Projektpersonal: Britta Wennstedt (PL), Maria Hinnerson Berglund (BPL), Joel Berglund Belägenhet Län: Jämtland Landskap: Jämtland Kommun: Östersund Socken: Brunflo Fastighet: Torvalla 6:85,Torvalla 7:44 Ek. kartblad: 19E 1j Gräfsåsen SÖ Koordinater uo SV: N E Koordinater Brunflo 289: N E Koordinater AC5301: N E Kartreferens SWEREF 99 TM, RH2000 Underkonsulter Vedlab, Glava, Erik Danielsson Beta Analytic, Inc., Florida, USA 25

32 Grävmaskin Toréns entreprenad i Östersund AB, Östersund Projekttid Fältarbete arkeologtid, planerad 32 tim, genomförd 34 tim maskintid, planerad 16 tim, genomförd 16 tim Undersökningsområde och volym Intensivt undersökt: 143,1 m 2 Extensivt undersökt: m 2 Löpmeter sökschakt: 66 m Area sökschakt: 111,5 m 2 Area kvadranter: 2x15,8 m 2 GIS ArcGIS (ESRI). Fynd Inga. Prover och analyser Vedartsanalys och 14 C-analys av KP1 och KP2. Se bilaga 5 och 6. Arkivmaterial En handritning upprättades och förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA) i Stockholm. Digitala mätdata har kasserats. AC2011:53 Z-1. Profilritning, Brunflo 289, Torvalla 6:85,Torvalla 7:44, Brunflo socken, Östersunds kommun, Jämtlands län. Skala 1:20. Upprättad av Maria Hinnerson Berglund, Arkeologicentrum AB. Foto Digitala fotografier enligt fotolista i bilaga 2 förvaras vid ATA, Antikvarisktopografiskt arkiv i Stockholm. Samtliga fotografier är återgivna som påsiktsbilder i denna rapport (bilaga 7). 26

33 Bilaga 2. Fotoförteckning ID bildnr motiv riktn mot fotograf AC Z 0001 Fångstgrop Brunflo 289 SÖ Britta Wennstedt AC Z 0002 Fångstgrop Brunflo 289 med horisontal skalstock AC Z 0003 Fångstgrop Brunflo 289 med vertikal skalstock AC Z 0004 Fångstgrop Brunflo 289 med vertikal skalstock AC Z 0005 Grop AC5301 med vertikal skalstock AC Z 0006 Grop AC5301 med vertikal skalstock AC Z 0007 Grop AC5301 med horisontal skalstock SÖ SÖ NV N S S Britta Wennstedt Britta Wennstedt Britta Wennstedt Britta Wennstedt Britta Wennstedt Britta Wennstedt AC Z 0008 Sökschakt S1 arbetsbild SSV Britta Wennstedt datum AC Z 0011 Sökschakt S1 V Britta Wennstedt AC Z 0012 Arbetsbild trädfällning SSV Britta Wennstedt AC Z 0013 Sökschakt S2 V Britta Wennstedt AC Z 0014 Arbetsbild röjning med grävmaskin Britta Wennstedt AC Z 1411 Sökschakt S3 NV Britta Wennstedt AC Z 1412 Profil grop AC5301 ÖNÖ Britta Wennstedt AC Z 1413 Profil grop AC5301 ÖNÖ Britta Wennstedt AC Z 1416 Kol i fångstgropsbotten V Britta Wennstedt AC Z 1417 Sökschakt S4 med profil grop AC5301 NÖ Britta Wennstedt AC Z 1419 Profil Ö-V kvadrant 3 N Britta Wennstedt AC Z 1420 Profil Ö-V kvadrant 3 N Britta Wennstedt AC Z 1421 Profil N-S kvadrant 3 Ö Britta Wennstedt

34 AC Z 1422 Profil N-S kvadrant 3 Ö Britta Wennstedt AC Z 1423 Arbetsbild kvadrant 3, Joel Berglund och Maria Hinnerson Berglund AC Z 1424 Arbetsbild kvadrant 3, Maria Hinnerson Berglund och Joel Berglund S SV Britta Wennstedt Britta Wennstedt AC Z 1425 Profil Ö-V kvadrant 2 S Britta Wennstedt AC Z 1426 Profil Ö-V kvadrant 2 S Britta Wennstedt AC Z 1427 Profil N-S kvadrant 2 V Britta Wennstedt AC Z 1428 Profil N-S kvadrant 2 V Britta Wennstedt AC Z 1429 Profil N-S kvadrant 2 V Britta Wennstedt AC Z 1430 Sökschakt S5 SV Britta Wennstedt AC Z 1431 Arbetsbild kvadrant 3, Maria Hinnerson Berglund och Joel Berglund S Britta Wennstedt

35 Bilaga 3. Schakttabell Schaktnr Längd m Riktning Bredd m Area m2 Djup m Jordart Lager 1 Lager 2 Lager 3 Fynd Anläggningar 1 16 NNV-SSÖ 1,5 25,7 0,1-0,2 Fin silt Blekjord 0,5 Rostjord btn Ej grävt Ö-V 1,5 19,1 0,1-0,2 Fin silt Blekjord 0,5 Rostjord btn Ej grävt NÖ-SV 1,5 23,8 0,1-0,2 4 4 N-S 2,2 10,4 0,55-0,6 Fin silt med ett tiotal 0,1 m st stenar Fin siltler Blekjord 0,5 Blekjord 0,5 Rostjord btn Rostjord 0,2 Ej grävt - - Underlag btn - AC5301 Grop 5 19 NÖ-SV 1,5 32,5 0,1-0,15 Fin siltler Blekjord 0,5-0,1 Rostjord btn Ej grävt - - Summa ,5 Kvadrant nr Längd m Riktning Bredd m Area m2 Djup m Jordart Fynd Kvadrant 2 4 N-S 4 15,8 1,5 Fin silt-ler - Kvadrant 3 4 N-S 4 15,8 1,6 Fin silt-ler - Summa 8 31,6 29

36 30

37 Bilaga 4. Profilritningar (1) Mår, (2) A, blekjord, gråvit lerig morän, (3) B, gul lerig morän, (4) C, opåverkad mineraljord, lerig morän, (5) sekundär gropfyllning, brun lerig morän, humös, ställvis svår att avgränsa från 6, (6) vall, lerig morän, utrasad och delvis svår att avgränsa från sekundär gropfyllning 5, (7) B, rostjord under gammal markyta. KP=kolprov Skala 1:50 31

38 32

39 Bilaga 5. Vedartsanalys VEDLAB Vedanatomilabbet Vedlab rapport Vedartsanalyser på material från Jämtland, Brunflo Raä 289. Uppdragsgivare: Britta Wennstedt /Arkeologicentrum Arbetet omfattar två kolprov från jordhorisonter under vall runt fångstgrop. Proverna är floterade ur jordprov. Proverna innehåller kol från tall och gran. Analysresultat Anl. ID Anläggningstyp Provmängd Analyserad mängd Trädslag Utplockat för 14 C-dat. Kp1 Fångstgrop 2.9g 1.0g 30 bitar Tall 30 bitar Tall 31mg Kp2 Fångstgrop 0.3g 0.3g 6 bitar Gran 6 bitar Gran 23mg Övrigt Erik Danielsson/VEDLAB Kattås GLAVA Tfn: 0570/ E-post: vedlab@telia.com De här trädslagen förekom i materialet Art Latin Max Växtmiljö Egenskaper och användning Övrigt ålder Gran Picea abies 350 år Trivs på näringsrika jordar. Tål beskuggning bra och Lätt och lös men ganska seg ved. Ofta rakvuxen. Ganska Bark till taktäckning. Granbarr till kreatursfoder konkurrerar därför lätt ut andra arter motståndskraftig mot röta. Stolpar golvbrädor störar lieskaft, korgar Tall Pinus silvestris 400 år Anspråkslös men trivs på näringsrika jordar. Den är dock ljuskrävande och blev snabbt utkonkurrerad från de godare jordarna när granen kom Stark och hållbar. Konstruktionsvirke, stolpar, pålar, båtbygge, kärl (ej för mat) takspån, tjärbloss, träkol, tjärbränning Underbarken till nödmjöl, årsskott kokades för C- vitaminerna. Även som kreatursfoder 33

40 Uppgifter om maximal ålder, växtmiljö, användning mm är hämtade ur: Holmåsen, Ingmar Träd och buskar. Lund Gunnarsson, Allan Träden och människan. Kristianstad Mossberg, Bo m.fl. Den nordiska floran. Brepol, Turnhout Vedartsanalysen görs genom att studera snitt- eller brottytor genom mikroskop. Jag har använt stereolupp Carl Zeiss Jena, Technival 2 och stereomikroskop Leitz Metalux II med upp till 625 gångers förstoring. Mikroskopfoton är tagna med Nikon Coolpix Referenslitteratur för vedartsbestämningen har i huvudsak varit Schweingruber F.H. Microscopic Wood Anatomy 3 rd edition och Anatomy of European woods 1990 samt Mork E. Vedanatomi Dessutom har jag använt min egen referenssamling av förkolnade och färska vedprover. 34

41 Bilaga C-analys 35

42 36

43 37

44 38

45 Bilaga 7. Påsiktsbilder AC Z-0001 AC Z-0004 AC Z-0002 AC Z-0005 AC Z-0003 AC Z