Stockholm [len 1 Maj Lösn:r med musikbilaga 50 ör e.

Transkript

1 Redakton : ADOLF LINDGREN. FR. VULT von STEUERN. Chopns metod och föredrag. II. /jrhopns st! kännetecknar sg framför allt SA genom enkelhet och är främmande för all tllgjordhet, således äfven för allt för stora rubbnngar af tdmâttet. Må v tll deras rätta värde hänföra alla detaljer bans på samma gång nvecklade och cke dess mndre enhetlga kompostoner. Dessa talrka fortyrer, alla dessa arabesker äro hos honom cke blott en prydlg och banal elegans såsom hos Herz m. fl., utan sna rare att lkna vd en spetsslöja, genom hvlken hufvudtanken framlyser och som höjer dennas behag. Detta bör den spe lande aldrg glömma. Små grupper af et t vsst antal noter möta som oftast så snart samma motv återkommer flere gånger; enkelt och naket, omgfver sg detta med dessa prydnader, rkare vd hvarje åter komst. Dessa ornamentsfgurer böra cke fördröjas, utan snarare mot slutet påskyn das; ett rallentando skulle gfva dem för mycken vgt, skulle påtrycka dem prägeln af att vara sjelfständga och oberoende déer, då de blott äro fragment af motvet. Här några exempel på, när dessa fgurer böra återgfvas långsammare början och påskyndade mot slutet: d) nocturnen ess-dur (op. 9), tak terna 16 och 24; b) larghetto ut concerten f-moll., tak terna 26, 28, 30, 40, 75 och 77. Se här några parenteser som böra ut föras hastgt och panssmo: a) nocturnen ass-dur (op. 32), tak terna 14, 22; b) nocturnen \ f-dur (op. 1 5 ) takt 20 (och lkaledes vd motvets återkomst); c) nocturnen g-moll (op. 37) takt 36, etc. Genom detta sätt att anbrnga dylka arabesker skljer sg Chopn från den tdens sed, som tvärt om dröjde vd sådana par ter och gaf dem en vss vgt lkhet med kadenserna talenska skolans arer. Cho pn hade fullkomlgt rätt. I talspråket fram säger man cke med lka tonvgt hufvudoch btankar, utan lemnar dessa senare skuggan och detta med rätta. Stockholm [len 1 Maj Prs: Helt àr G k r. Halft år 4 kr. Qvartal 2 kr. Lösn:r 25 öre. Lösn:r med muskblaga 50 ör e. Om en muskalsk fras som oftast utgöres af åtta takter, bör slutet af den åt tonde allmänhet gfva tll känna tankens afslutnng, hvlket man skrft- eller tal språket betecknar med punkt; man bör der dröja något och sänka rösten. Under ndelnngar af denna fras af åtta takter sker då två och två samt fyra och fyra, for drande kortare uppehåll, motsvarande kom ma eller semkolon. Dessa uppehåll äro af stor vgt: utan dem blfver musken en menngslös följd af toner, ett obegrplgt kaos såsom talspråket blefve utan aktta gande af nterpunkton eller nyanserng af rösten, j Ett enda exempel må vara nog. Låtom oss taga den välbekanta valsen ass-dur; den muskalska tanken delar sg peroder af två takter, h vårföre slutnoten hvarannan takt bör återgfvas kort och svag: p co sf smle. sempre cguclmenlc.! * X - Ifrån dessa allmänna regler öfvergck Chopn tll en annan, vd hvlken han fäste mycken vgt: spela aldrg med för små fraser, hejda ej talets gång genom accentuerng och nyanserng af allt för små de lar af tanken och uttänj ej för mycket den muskalska tanken genom återhåll tem pot, ty detta tröttar åhörarens uppmärk samhet och tll följd häraf hans uppfatt nngsförmåga. Med rätta anmärkte Chopn att hvarje lång not äfven bör samma för hållande med styrka återgfvas, hvarje not af mndre varaktghet deremot svagare, all deles som långa och korta stafvelser ry t msk vers. Den högsta tonen en melod, eller ock den som bldar dssonans, bör bland alla kraftgast angfvas. Låt oss såsom exempel härpå gfva en del af temat scherzot b-moll; v hafva der förtydlgat punkterngen och utmärkt starka och svaga noter: Con anma. Man fnner lätt, hvlken komsk effekt framgnge ur ett återgfvande överensstäm melse med följande exempel:!

2 S VENS IC MUSIKTIDNING. 7!» J L A. L SL. I h t» t c' esc jjj -t J jh= - t Det vanlga sättet att antyda de sär sklda delarne af en muskalsk tanke är för närvarande att öfver hvarje sådan sätta en båge, hvlken dock tyvärr äfven beteck nar legato. Detta system kunde förändras; man borde beteckna de särsklda delarne af frasen genom komma, semkolon eller punkter. Chopn fästade stor vgt vd dessa bågar, hvlka emellertd flertalet af hans arbeten cke äro nog ofta angfna; hvarhelst ett sådant sammanfattnngstecken slu tade, lyfte han handen undan, efter att hafva lått tonstyrkan sjunka. En tankes särsklda konturer böra all td klart och tydlgt angfvas och det är blott vd ett passoneradt återgfvande af densamma, som man kan tllåta sg frhe ten att bryta mot lagarna rörande noter nas valör. En strängt akttagen takt är understundom enda sättet att rätt återgfva en af Chopns okonstlade tankar. Hvad är då det så mycket omtalade rubato hos Chopn? Lszt svarar oss här på:»tänken Eder ett träd, hvars grenar vnden sätter rörelse! Emellan dess blad bryta sg solstrålarne. Nåväl: det dar rande ljus, som dervd uppkommer, det är rubato!» Några Chopns elever hafva försäkrat oss att vd rubato skulle venstra handen akttaga det bestämda tdmåttet, under det den högra fantserade frare. Chopn bru kade säga:»den venstra handen bör vara kapellmästaren.» På detta sätt kan man återgfva flere passager Berceusen. När Pagann spelade med orkester, uppmanade han denna att akttaga takten under det han sjelf än frångck, än återkom tll den samma. Jag tror emellertd att detta tll vägagående blott duger vssa fall och skulle vlja kalla det dem-rubato. Det fnnes hos Chopn passager, der, för att fullfölja Lszts lknelse, cke blott löfven dallra, men hela stammen skakar, t. ex. polonasen css-voll (op. 26), 3:dje afdelnngen, takterna 9 14; nocturnen ass-dur (op 32), mdtelpartet. Må v äfven anföra mpromptut ass-dur; der vacklar allt ända från grunden tll taket och allt är ändå skönt och klart! V se sålunda att detta rubato cke är ett fullkomlgt frångående af takten ; tanken på rytmen och således äfven på noternas valör snsemellan bör aldrg uppgfvas, trots skenbara förändrngar och ögonblcklga rubbnngar. Jag vll nu anföra frukterna af mna egna reflexoner rörande Chopns rubato: :o) njan bör cke härutnnan gfva allt för noggranna föreskrfter, ty ett godt ut förande af rubato kräfver en vss muska lsk uppfattnngsförmåga, med ett ord, en vss talang; 2:0) allt rubato grundar sg derpå, att hvarje muskalsk tanke nnehåller moment, der tonen förstärkes eller försvagas, der hon fördröjes eller påskyndas. Rubato är blott en förhöjnng härut: nyanserna mar keras starkare; sklnaden noternas valör framträder tydlgare. Dergenom födes vår själ en bld af den muskalska tanken, lflgare och" mer poetsk, men alltd regel bunden och lagenlg. Mdt under ett crescendo och det häf tgaste accelerando, när den muskalska tanken närmar sg sn upplösnng och nä stan framlyser full klarhet, är det godt att dröja ett ögonblck (rtenuto) lksom för att samla sna krafter. V skulle tllråda detta en sådan fras som denna: r. ;> > 3 ff Molt o slretto c er sc. I I I I I I bjj E v M--«=>- I \ f \ % ÉEEFä - b-b u dt, J&sL ' # T«! P 1 -; P poco rt. Hvad vll man alltså göra? I strd mot Hanslcks teor, som förklarar musken oför mögen att återgfva en känsla, måste man försöka uppfatta stycket dess helhet, och derunder lägga texten tll e tt nblladt poem, skapadt ur vår egen själ; detaljerna skola då utan svårghet komma af sg sjelfva. Denna nocturne tyckes mg måla en sorg, som genomgår olka grader för att slutl gen stga tll ett förtvflans skr, hvarefter den lugnar sg genom hoppet om frd. Följande denna tanke såsom ledtråd kunna v spela på följande sätt. De båda första takterna pano och lugnt; de två följande ännu svagare, lkt ett eko af denna första klagan ; femte och sjette takterna höjer sg meloden, genom crescendo väl markerad, tll forte och åter faller sjunde takten ånyo tll pano. Vd de åtta takternas återkomst kan man spela sålunda: de två första panssmo, hvar efter man ökar styrkan smånngom tll forte (under det man något påskyndar tempot), och slutlgen låter tonstyrkan sjunka, men något mera än förra gången. Det andra partet (takterna 16, 17) bör börja lungt och enkelt; det bör gå cre scendo ända tll höga f och sjunka åter tll baka tll de lägsta tonerna: v fästa läsa rens uppmärksamhet pä nödvändgheten af att åtsklja följande delar af frasen:,1,1. J I bjö >«T J} ;- t Az t ; <? fv ï o : E-g fe* r 1 p- A - L 1- A. *,-vrr.? P etc. - fggg=éfe» -' 4> Hvemhelst, som hört en sång bestående af flere verser utföras med förstånd och smak, nser, hvlken rol sångarens person spelar vd den för sådan kuplettstl nödga omvexlngen. I första versen är han lugn och stlla; den andra låter han starkare känslor vbrera; den tredje kan nnehålla ett plötslgt utbrott och den fjerde återför oss tll samma lugn, som rådde början, och detta allt utan att meloden förändras. Det är på det sättet som M:me Vardot med verklgt snlle skapat de tre ryktbara kupletterna af Gluck:»J'a perdu mon Eurydce»; första versen har karakteren af resgnerad sorg; den andra höra v den klagan som sönderslter älskarens själ ; den tredje slutlgen låter oss bevtna hans förtvflan: sången höjer sg ända tll pas son, sjelfva tdmåttet har blfvt hastgare. Samma förhållande eger rum flere af Chopns nocturner. Samma tanke åter kommer upprepade gånger, alltjemt under en ny känslostämnng, s om författaren blott allmänhet kan antyda. Jag vll härpå gfva ett utförlgare ex empel den välbekanta nocturnen f -moll (op- SS)- Det anslående hufvudtemat upprepas sa många gånger att, om v ej läte detsamma skfta karakter, det skulle förefalla oss en formgt. Det var dessutom en egenhet hos Chopn att ej utföra samma muskalska tanke tvenne gånger med samma uttryck. j I" <}> Z/ I 9 j [ 0. t t y rtenuto ébo. må Efter ett melankolskt dmnuendo på de tre c, som upprepas, återkommer första motvet, men ännu mera pano; den llla fgur deremot, som tjenar tll prydnad för hufvudmotvet, bör återgfvas mycket pano och sångbart, och följande forte afslutas med en hastg sänknng af stämman. Det förefaller som 0111 smärtan allt mer bemäktgade sg skaldens själ: det andra mot vet återkommer knappast hörbart (una corda) och slutar lksom utmattadt på de tre c; man kan tll och med gerna dröja något efter det andra c Första motvet återkommer ännu en gång och under denna andra vers återupprepa v raskt alla förut gjorda kon traster: efter att hafva börjat lksom med sakta men ldelsefullt mumlande, komma v ssta takten tll e tt kraftgt utbrott, men v sänka nu ej mera rösten, utan försätta forte pk mosso. Der, vd de första symptomerna af djupare smärta tllkommer ru bato, tecknet på en ännu häftgare själs rörelse; åttondelsnoterna trolerna böra väl accentueras. Efter åtta takter tyckes stormen lägga sg; författaren skrfver

3 S FENS A' MUSIKTIDNING. pano för att cke göra sg saker tll ba nalt skr. Men v äro cke längre herrar öfver oss sjelfva; v spela pano, men på skynda tempot, v öka styrkan ända tll et t fortssmo (Chopn skrfver blott forte), som är sjelfva förtvflans raser: d t b * S Cl j b *» 5#?#,.//' (con dspcrazone c. rnolxo rub ato) h 1S&4 En annan mästare skulle fortsatt på detta passonerade sätt. Lszt hade sä kerlgen fylt några sdor med skr af smärta. Chopn åter sansar sg, åter vänder tll hufvudtemat genom de mest ljufva modulatoner och lugnad, utmattad, gör han en paus. Detta är slutet på hans förtvflan; te mat återkommer mera lugnt och frdfullt (jag skulle tllråda dess återgfvande här största enkelhet och nästan utan något ut tryck). Efter några tongångar, som åter kalla den förutvarande oron, lugnar sg skaldens själ fullständgt. Sedan han an slagt den djupa bastonen f uppstämmer han en sång, full af undergfvenhet mot Skaparen, och under en följd af beundrans värda fortyrer panssmo höjer han sn blck mot hmlen. Nocturnen är nu egentlgen afslutad. Men Chopn är ännu cke tllfredsstäld. Han vll ännu en gång samla sna tankar. Ett mollackord träffar oss lkt ett eko af en slutad klagan; derefter förer oss ett mldare ackord öfver dur\ tonerna öfvergå crescendo tll brutna, starka, uthållna och majestätska ackord, som man kunde tro hemtade ur orgeln. Se der tanken denna tondkt, och sådana äro alla Chopns arbeten. Söken blott och I skolen fnna, och blfva tusen gånger belönade för Eder möda. Hvad som hos Chopn framför allt tll talar oss är stlens renhet och enkelhet, en vss återhållsamhet, en värdghet, som al drg öfvergfver honom; tll och med när han uttrycker de häftgaste känslor, gfver han. sg cke helt och hållet åt oss, utan behåller skygt en vrå af stt hjerta för sg sjelf. V kunna cke ntränga dessa sjä lens gömmor, v böra blott försöka att ana, hvad der fnnes. Understundom glad som ett barn, är han dock aldrg banal; han lder, men hans suckar hafva ntet af det låga; han smeker stundom, men nedlåter sg aldrg tll behagsjuka. Den som hans mazurkor söker dramer à la Hugo, bedra ger sg; den som känner hans naton, vet att Chopn blott velat gfva yttrng åt sn kärlek för folkdansen, åt sn glädje, blan dad med så mycken melankol, åt sn godlyntbet, understundom något kärf, men grunden sympatsk. Han var en qvnna genom sn mldhet och sn känsla för det sköna; han var en man genom sn energ och själsstyrka: således en typsk person både såsom konstnär och mennska. En mddag hos Beethoven. fnna Beethoven en morgon stt arbetsrum, ^ sä förtljupad en ny komposton, att han med händer och fötter slår takten, under det han gnolar de motv, som falla honom n. Större kaos än detta arbetsrum kan man svår lgen tänka sg. Utom kl averet äro äfven alla andra möbler bokstafl gen öfvertäckta med böcker och noter. I hörnen af rumm et blda de verklga pyr a mder, golfvet är öfverströdt med papper och not blad, fönstren fulla med korrekturark, tll hälften dolda af vnflaskor och frukostlemnngar. På skrfbordet lgger skssen tll en qvartett. På flygeln ett notpappersblad med utkast tll en symfon, al lt betäckt med ett tjockt lager af dam. Man kan ej undra på att komponsten sjelf ej kan fa reda på sna saker denna oreda, eller att han då och då gfver sn otålghet luft. när han cke fnner hvad han för tllfället behöfver. Men dag har han ännu ej haft slka vedervärdgheter, han arbetar med lust och synes fnna stt arbete lyckadt. Dervd sporras hans fver ännu mera, hans mörka ögon tndra, hans ansgte strålar, han är som ett annat väsen, af konsten upphöjdt och förädladt. Raskt flyger pennan fram öfver papperet; derpå håller han upp, läser det han skrfvt, nckar förnöjdt och sjunger, brummar och stampar gen de följande takterna, nnan han nedskrfver dem. Hans konstnärsnatur behåller öfvertaget öfver hans annars dystra stämnng, och ut ur det kaos af muskalska tankar, hvlka storma denna väl dga hjerna, framträder andra satsen af en nyss börjad qvartett, klart och oemotståndlgt. Men hvar är qvartetten? Han letar med feber aktg bråd ska bland sna papper, kastar böckerna åt sdan, genombläddrar sna kompostoner allt förgäfves! Med gnstrande ögon rusar han ut köket och fortsätter tll kökspgans förskräckelse stt sökande, tll dess han fnner ett stycke sammanskrynkladt notpapper, ur hvlket han med ett utrop af vrede tager fram en medvurst.»tänkte jag nte det, eländga qvnna», skrek han alldeles ursnng,»mtt välskrfna parttur... återgen rotat mna papper... tro ts af mtt för bud... trots af...»»men, herrn, det låg kakelugnen!»»hyad! Inte gjort det? Hvem annars än du, dn lögnerska! Jag skulle kunna fa rätt på en knappnål mtt rum, fall du nte vart der, för sök bara säga en gång tll, att du nte har gjort det!»»i)et låg kakelugnen!» ropar pgan så högt och så tätt ntll Beethovens öra hon kan.»tll på köpet brutal!» ryter han gen utan att hafva förstått p gans ord;»fort ut gen om dörren strax på stund, nte ett ord mera, säger jag, nte ett ord eller...» Beethovens hållnng är nu så hotande, att den förfärade tjensteflckan ej vågar nvänta hvad kom ma skulle. I farten sprnger hon kull några kökssaker och slår gen dörren efter sg med en stark smäll.»nu måste jag väl få ro», mumlar hennes fördrfvare belåten, slätar omsorgsfullt ut stt nedskrynklade parttur och fördjupar sg det. En ny fredstörare vsar sg nu dörren, men stannar helt förvånad, då han ser komponsten stå alldeles orörlg vd fönstret. Den nträdande för söker genom åtskllga ljud att gfva sg tll kän na, men förgäfves. Då tager han ett raskt beslut; ur en korg, som han bär handen, lyfter han upp ett fat med lock på, och sätter det på köksbordet, så att det skräller efter det.»hvad är det nu?* ljuder plötslgen Beetho vens röst.»det är hönsen, herre, som äro bestälda tll dag», svarar budet och går.»lvad hvskar den uslngen?» mumlar Beet hoven, medan han undersöker fatets nnehåll.»ha ha! Det hade jag alldeles glömt. Jag har bjudt gäster tll mddag. Det kunde aldrg falla sg oläglgare! Men låt gå; jag skall vsa de muskalska narrarne, att jag förstår mer än att skrfva noter.» Sedan han med mycken fver samlat hop några grytor och pannor, blåser han upp elden, lägger kol på och är strax derefter färdg att koka och steka. Då kommer han att tänka på, att ett par höns ändå är bra ltet att bjuda gästerna på. lan betänker sg ej länge utan tager sn hatt, går bort tll torget och kommer snart tllbaka, lastad med åtskllga matvaror. Han är vd ypperlgt humör, det nya stuatonen roar honom.»för tusan!» mumlar han,»det kan väl nte vara svårare att laga mddagsmat än att skrfva 7' en symfon.» Han tager af sg rocken och knyter om sg köksförklädet, som pgan hastgheten kastat från sg, beväpnar sg med en k öksknf och skrder tappert tll verket med att skrapa potats. Det gar raskt undan. Då han är färdg härmed, sätter han åtskllga grytor och pannor på elden, och sedan han med tllfredsställelse beskådat stt arbete, tycker han sg kunna hvla en stund. Han sätter sg ned med partturet handen, och den andra satsen qvartetten hotar redan m ed att blfva en farlg afledare för hans köksverksamhet, då ett slag på axeln för honom tllbaka från högr e sferer. Han ser ett par leende ögon fästade pä sg.»schman, låt mg Guds namn vara fred», utbrster Beethoven leende,»jag ger en dner och måste brst på kökspga sjelf laga maten.» Schman ger sg ej td att svara utan skyndar bort och kommer genast tllbaka med pensel och palett.»ilar n blfvt galen?» utropar Beethoven, det samma som en lukt af något brändt hastgt drager honom bort tll köksspseln.»tänker n måla mg nu?» Schman ncker och sätter sg. En lång td hade han formlgen förföljt Beethoven, som aldrg hade td eller lust att stta för honom och som dertll förklarat att han alldeles cke vlle blfva afmälad. Men må laren, hvlken var lka egensnng som Beethoven, lät ej afskräcka sg. Han följde komponsten öfverallt, tll dess han slutlgen genom sn oförskräckthet och uthållghet vann Beethovens ntresse. Schman var ngen vanlg man. När han kom n, helsade han knappast och uppförde sg det hela alldeles som 0111 han vart hemm a hos sg. Men Beethoven såg, att han var en genalsk man och begynte att sätta vä rde på honom. Konstnären hade redan flere utkast tll Beethovens porträtt sn portfölj, men han var ej nöjd med dem; han hade ej kunnat träffa ö gonen, hvlka uttrycket af obändgt raser och nästan qvnlg ömhet vexlade. I samma ögonblck han trädde n och uppfångade Beethovens blck, såg han densamma just det uttryck han behöfde för att fa ett godt porträtt af honom, och han var cke den man som lät ett sådant ögonblck gå förloradt.»n vet nog, Schman, att jag har allt för brådtom att kunna stta stlla», säger Beethoven - det han hastgt fattar vattenktteln för att släcka den alltför starka elden som svedt maten.»kom gen morgon!» Målaren gör en axelrycknng.»styfsnta k rabat!» säger Beethoven,»så måla då efter det änd tlgen s kall ske, men», tllägger han genast med ett leende,»glöm då nte att måla mtt köksförkläde också.» Schman skjuter fram en stol åt honom. Beet hoven är dock alltför upptagen af sn mddagsmat för att stta stlla. Målaren vet slutlgen ej annat råd, än att leda hans uppmärksamhet på partturet. Han tager det och bläddrar der.»mn qvartett, kom ht med den!» ropar Beet hoven ängslgt.»jag räddade den ur klorna på den känslolösa qvnnan... just d en andra sat sen... Hvar är mn blyertspenna?schman fnner den under en hög tallrkar.»här!» Beethoven nckar belåtet. Schman behöfver cke mer öfvertala honom att vara stlla, och le ende tager han åter hop med stt arbete. En qvart derefter är det llla köket uppfyldt af ånga och matlukt; det kokar och smattrar spseln men ngen af de båda männen låter störa sg deraf, begge äro fullt upptagna hvar och en af sn konst och fördjupa g den tll den grad, att de alldeles glömma sna prosaska omgfnngar. Snart skulle de dock påmnnas derom. De tre nbjudna gästerna, hvlka förgäfves sökt sn värd rummen, lockades ut köket af oset der från ; der stå de nu och kunna med möda hålla sg frän at t skratta.»tyst, tyst», hvskade Schman,»jag ä r nte färdg än.»»det är kanske bäst att v smyga oss bort gen», säger Halm, den ene af de nbjudne.»du kan ju se, att han väntar oss», hvskar den andre, B:s vän och bograf Schndler,»han har sjelf vart kock.»»ja, det kan man nog märka», nvände den tredje, volnsten Schuppanzgh,»här luktar mss tänkt.»»mera papper, Schman!» ropar Beethoven, ser upp och far syn på de tre gästerna, som ha svårt att betvnga sn munterhet.»hvad göra n här?» ropar komponsten, för argad öfver att för tredje gången ha blfvt störd stt arbete.»n vet mycket väl att man ej har frtt tllträde tll mtt arbetsrum.»

4 72 Schndler gör en betecknande rörelse med handen mot s pseln. Beethoven står ett ögonblck alldeles handfallen. Derpä kastar han en förebrå ende blck på Schman, som lugnt packar hop sn målarattralj. De tre gästerna draga sg tll baka tll matsalen.»kunde man nu bara äta noter», suckade Halm;» dermed är naturlgtvs den stek späckad, som nu väntar oss.»»att döma af lukten tycks förbrännngspro cessen redan vara full gä ng», svarade Schuppan zgh;»och när man, som jag, har studerat sn mage alldeles tom, är det sannerlgen ej någon behaglg utsgt.»»icke en sekund längre», ljöd nu Beethovens röst ute köket;»nu har n förderfvat mn mat med er fördömda man att kludda porträtter, så så att jag står här som en narr. Bort, och det hastgt! Hör n nte?» De ssta orden blandades med ett väsen, hvaraf vännerna kunde sluta att den förtörnade Her kules nu förlorat tålamodet och dragt stolen un dan den härdge målaren, som omsder fnner att det är td för honom att ge sg af ; men han gör det så långsamt, att Beethoven tager honom axlame och med en knuff förflyttar honom utanför dörren.»jag skulle sannerlgen önska, v vore komna lka långt!» klagar Schndler med en djup suck.»v ä ro alla fall en svår stuaton», sva rade Halm,»men stor gunst af ödet är ofta för bunden med stor fara, det få v trösta oss med.»»schndler!» ljuder Beethovens röst,»duka bordet, jag håller pa med anrättnngen.» Schndler, som redan är sysselsatt dermed, understödes ntskt af sna vänner.»jag kan ej fnna h varken skedar eller gaff lar», hvskar han.»sök skåpet», råder Halm.»Det är låst.»»så sök köket.»»jag vågar mg ej dt ut.»»se så!» utropade Beethoven eldröd af fver och kanske äfven af elden spseln,»se så, hön sen kunna ej vara mörare, det ska' n nödgas er känna.» Innerlgen förnöjd sätter han fatet med dess kolsvarta nnehåll på bordet och sprnger frgt ut och n, tll dess han fått de andra rätterna, af l ka betänklgt utseende, fram på bordet.»men tag då reda på skedar och gafflnr», hvskar Schndler,»v måste söka hålla honom vd godt humör.»»men hvar skall jag söka?» frågar Halm leende.»kanske st uderkammaren; Schuppanzgh, vll du...»»nej tack, jag har nte lust att röra vd h ans papper», svarar denne.»och nu tll bords!» utropar Beethoven sedan han med välbehag mönstrat det välförsedda bord et.»tag plats, mna herrar! Var så god och skär för, Schndler!» Schndler nckar, men gör den anmärknngen att han har ngen knf. «Ha, ha», skrattar Beethoven,»jo d u är mg en skön taffeltäckare! Den fns skåpet, dummerjöns!» Schndler anmärker åter att skåpet är låst. Beethoven stcker handen fckan, reser sg upp, söker öfverallt och skyndar derpå n arbe tsrummet, hvarefter hans unga gäster cke utan en vss ängs lan höra hur han der kastar böcker och pa pper om hvartannat.»mn hatt, hvar är mn hatt?» ropar kompo nsten det han rusar genom matsalen.»den fördömda qvnnan har tagt nyckeln tll skåpet med sg för att komma och bestjäla mg, när jag är ute. H varför skulle hon annars ha gjort det?» De tre gästerna söka nu frgt efter hatten. Schndler följer sn lärmästare ut köket.»mn h att, mn hatt!» ropar denne åter gen under det han slår kull allt som står honom vägen.»här är den!» ropar Schndler glad, det han drager fram hatten ur torlkorgen. Beethoven slår gen locket på torfkorgen, och skedar, knfvar o ch gafflar, som legat bakom locket, falla skramlande ned på golfvet.»åsna!» utropar komponsten.»ilar är ju allt hvad v behöfva. I ett ordentlgt hus fns ju alltd sådana saker köket. Vet du nte en gäng så mycket?» Schndler tager hatten, knfvame och gafflarne med sg n, och såväl värden som gästerna taga för andra gången plats vd bordet.»all början är svår!» utbrster Beethoven med SVENSK MUSIKTIDNING. synbar ansträngnng att synas munter. Det hela kommer an på teoren. Teoretskt är det ngen tng att klandra hos den här maten. Jag har be handlat den efter konstens regler och försett den med alla de ngredenser, som skulle göra den välsmakande. Och lkafullt om du Ilaln t. ex. skulle på det muskalska området bjuda mg nå gontng så torrt som de här grönsakerna, så skulle jag förbjuda dg att komma mtt hus, hvlket alltså är ett bevs på, att man vd sdan af teoren också må öfva praxs, om man skall hafva en verk lg vnst af den ena eller andra konsten. Du äter cke, Schuppanzgh!» Jag har tandvärk», säger volnsten, som omöjlgen kan fa ned en enda bt af de afskyvärdt tllredda och förbrända rätterna.»tandvärk är en fördömd åkomma», svarar Beethoven. Jag har sjelf en gång ldt alldeles ra sande af tandvärk, som blef ännu värre deraf att jag da hade en granne, som rådbråkade mna so nater så erbarmlgt, att jag redan samma afton måste flytta. Halm, vll du nte försöka på den här hönan, eller har du också tandvärk?» Ilalm bemannar sg och vll s kära ett stycke af hönan men kan med bästa vlja cke få en enda bt af henne. Lyckas det nte?» frågar Beethoven.»Gf mg fatet.» Han skär och hackar sjelf henne.»v borde nästan skcka den här hönan tll källaren 'Svanen'», yttrar han skämtande.»den kunde tjena tll prof på mörhet. IIa, ha, nu lyc kades det mg ändå att bryta af ett vngben tll Halm. Nå, det var den der klavérhamraren v talade om ; sådana grannar har jag träffat på öfver allt, men här huset äro de så oförskämda, att de klaga öfver mg.» Gästerna fnna denna sak ganska naturlg, men uttrycka cke dess mndre sn förvånng deröfver. Jag sjunger för högt och jag stampar för hårdt när jag slår takt. Lkasom den muskalska anden skulle göra en kall. Nej, vll man höja själen hos mängden, måste man först sjelf vara besjälad, och hvem tänker då på sna grannar! Emellertd för att un dslppa vdare klago mål, flyttar jag nu gen.»»en komponst borde egentlgen hafva ett hus för sg sjelf», skrfver Schuppanzgh.»Just så, då stör han ngen och stores cke af någon. En gång tog jag tll flykten för en ung dam. som lyssnade pä mg, när jag komponerade, och sedan spelade motverna efter ; hur oförskämdt! I mn nästa vånng träffade jag på en engelsman. Han skrålade mn musk på det allra trvalaste maner, det kunde jag heller nte stå ut med. Efter honom fck jag en granne som hade en lten hundracka, och så har det gått hela vägen, tll dess jag sjelf nte mer kunde höra och blef en plåga för andra. Nu må du, Schndler, åter gen se dg om efter en lägenhet åt mg, men det måste vara en hel vånng, så att jag ej far någon bredvd mg, med en källare under och en spanmålsvnd eller något dylkt öfver mg, så att jag nte generar någon. Slå glasen, Schuppanzgh. Är flaskan tom? Vänta, jag har mera vn.» - Säg nej, säg nej tack!» hvskar Schndler tll sn granne», annars får han se att skåpet är låst.» Men Beethoven står redan framför det och har fallt tankar öfver att det var något som fattades.»vänta ett ögonblck, mna herrar, tll dess jag antngen med nyckeln eller med tllhjelp af smeden kan komma tll vnet.» Han grper tag sn hatt och skall gå ut ge nom dörren, då det samma denna öppnas utfrån, och såsom träffad af blxten vacklar Beethoven ett par steg tllbaka. En rätt ungdomlg qvnna med ett par lflga ögon och nfallna knder står på tröskeln.»kommer jag tll besvär?» frågar hon.»följ mg», svarar Beethoven tonlöst. Med handen tryckt mot hjertat går han före henne n arbetsrummet. Det kan man kalla en dner med hnder», yttrade Halm.»Den här damen tycktes mg för resten se något för fr ut.»»känner du henne nte?» frågar Schndler frgt.»nej, och upprktgt sagdt, begrper jag nte hvad mästaren kan ha att skaffa med en sådan.» Det är hans svägerska.»»hon som han för process med om sn odåga tll brorson?»»just hon. Då behöfva v säkert cke stta här längre och vänta på vnet.» 'Häll då upp med att skämta, H alm! Såg du cke hvlket förfärlgt ntryck blott a åsynen af henne gjorde på honom?»»jo, men det tycks ju gå mycket lugnt tll mellan dem, hans röst klngar eljest som en storm klocka, nu hör man den knappast.»»det ä r bästa bevset på hur nedslagen han är. Den mennskan pnar honom gräslgt. Hon vll cke afstå sn rätt tll gossen...»»man säger ju att processen skall utfalla tll Beethovens förmån.»»det vet jag ej något om, men så mycket vet jag, att den kostar en mängd pengar och be kymmer. Ett så stort konstverk som Mssa Solemns har väl knappast kommt tll under så mycken motgång och hjertesorg. Den qvnnan har en alldeles tllntetgörande verkan på honom ; men tyst, nu reser hon sg. > Dörren öppnas, den omtalade personen trä der ut, mäter de tre männen med en trumferande blck, och strax derpå hör man henne gå ned för trappan. Förgäfves vänta de en stund på Beet hoven ; då smyger sg Schndler sakta n arbets rummet. Med hufvudet djupt nedsjunket händerna, som under rådlös förtvflan äro pressade mot den väldga pannan, stter konstnären der, en bld af den djupaste smärta. Schndler söker med ögonen efter Mssa solcmns ; han vet ngen annan tröst för denne man, än hans sånggudnna. Han upp samlar från golfvet de krngströdda bladen och lägger dem på bordet framför sn lärare. Beet hoven låter händerna sjunka ned. Hans sorgsna blck hvlar med nnerlg kärlek på den trofaste dscpeln.»det g år cke, Schndler, det går cke», hv skar han.»mtt s nne är för nedtryckt. Låt mg vara allena. * Schndler lyder och fnner sna båda vänner ännu qvar vd bordet.»kom, nu kunna v g å», säger han, det han tager sn hatt.»mästaren är totalt förkrossad.»»jag satt just och tänkte fylla mn tomma mage med desserten, svarar Schuppanzgh,»men den får jag väl afstå från på denna dner.»»schndler, gf mg mn hatt», ropar Beet hoven. Schndler brngar honom den, och nästa ögonblck stå de tre vännerna vd fönstret och se efter sn mästare, som med böjdt hufvud, blek och under tydlg snnesrörelse långsamt går nedåt gatan. Ilvart går han nu, mån' tro?» frågar Halm.»För att rådfråga sn advokat, tänker jag.»»nå, så kunna v väl betrakta mddagen så som afslutad; hvad tron I?» Schndler nckar bekräftande, men Halm ut brster förargad:»schman var sannerlgen lyck lgare än v. Jag hade gjort räknng på att komm a härfrån på samma beqväma vs, och jag känner mg nu så besvärad som om hela Beethoven tyngde på mg.» Ilvart skola v nu gå?» frågar Schndler.»Kan det vara något tvfvel om det?» utropar Schuppanzgh lflgt; naturlgtvs bort tll'svanen', ty med all tllgfvenhet och vördnad för de n store komponsten på mddag hos Beethoven kommer jag aldrg mer». Genmäle. enlghet med vårt förra numret gfna löfte meddela v här nedan det der sammastädes omtalade genmälet. Dess l delsefulla ton, sannngslösa påståenden och vrängda framställnng af hvad v verklgen sagdt vore vsserlgen tre fullgltga skäl att vägra dess offentlggörande. Men trogna vår föresats att den mest medgörlga mån lemna rum för olka menngar, anse v oss böra nföra detsamma, ledsagadt af vårt eget svaromål form af noter under texten. V äro öfvertygade att allmänheten efter uppsatsens genomläsande skall hålla oss räknng för vår lberaltet. Tll Red. af "Svensk Musktdnng". I det sjunde numret af Svensk Musktdnng förekommer under rubrk»muskpressen» en med A. L. sgnerad anmälan af de af Leonard Ilöjer redgerade muskblagorna tll Gejer och Afzel folkvsor, hvlken anmälan både genom stt språk

5 SVENSK' MUSIKTIDNING. och stt nnehall ger anlednng tll ett svar, für sa vdt Svensk Musktdnng talar tll en publk, som för svensk musk hyser ntresse. Anmälaren anmärker först att»den muskal ska texten är uppstäld efter en annan plan än den poetska, hvlket betydlgt skadar verkets helgju tenhet». Af denna grava anmärknng skulle man kunna tro att Ilöjer följt en prncp afseen de pä ordnandet af meloderna, t. ex. efter deras ålder, deras nre frändskap eller dylkt, redaktören af texten, herr K. Bergström, åter en annan. Nej, meloderna följa texten troget och anmärknngen syftar på att II. ej, såsom B. n extenso meddelar Cejer och Afzel anmärknngar, äfven meddelat Haeffners harmonska behandlng af meloderna. Är det A. I,.:s allvar att ställa ackompanjemanget tll en melod, förutan hvlket den vår td lka som Hceffners h ar svårt att tlltala en större pu blk, partet med hstorska notser? Meloden är hufvudsaken, och den förekommer tydlg tllräcklg för forskaren både hos Höjer och Haeffner öfverstämman. I)en första anmärknn gen, hvlken A. L. dessutom särskldt betecknar såsom»hufvudanmärknng», mot ett källarbete öf ver folkvsor, far ej drabba den drägt, hvlken meloden klädes. Anmärknngen öfverskyles föga af att A. L. tllfällgtvs medgfver att»höjers sättnng ej sällan är vda ntressantare än Hceffners» eller»af ej rnga ntresse» eller»lycklgt kontrapunktskt behandlad» Anmälaren säger att II. röjer * okunnghet om den dorska tonartens beskaffenhet», då han n:r 21 takt 7 återställer melodens dorska karakter. V frukta för att det är okunnghet, om man ej fattar Höjers anmärknng. Det bör ej mssförstås då II. begagnar ordet utvknng st. f. modula ton och den saken får väl ej tynga så mycket på hans skuldregster. (Arrey v. Domner stt lex kon :»Schlechthn gebraucht man de Ausdrücke Auswechung und Modulaton glechbedeutend, de sen für jenen und jenen für d esen») 2. A. L. hän ger upp sg på ordet»främmande» och synes all deles förbse den betydelse som ordet får dergenom att det nom muskteorn begagnas såsom tek nsk term. En ton, som ej tllhör skalan (t. ex. tonkans llla sext nom den dorska tonarten), kallas rätt och slätt för främmande 3. Det må för öfrgt bemärkas att»utvknng tll den eolska ska 1 I detta stycke har ns. mödat sg med länga retorska omsvep blott för att beslå sg sjelf med vrängnng af andras ord. V behöfva, för att bemöta honom, endast ctera hvad v ut den fråga varande krtken verklgen yttrat:»efter samma plan (som Bergström, näml. att»återgfva det ursprunglga verket så oförändradt som möj lgt» så lyda Bergströms egna ord) hade ju äf ven utgfvaren Höjer bort bbehålla meloderna med Hceffners sätt nng det närmaste oförändrade. Men detta är så långt från h ändelsen, att han cke blott endast meddelat summa no af Haeffners sätt nngar (och somlga af dessa med egna, otllbör lga tllsatser!), utan äfven ofta gjort smärre än drngar sjelfva meloderna, utan att annat än undantagsvs gfva hemul derför». För hvar och en, som kan läsa nnantll, är det klart att här talas om både meloder och säuttng, ja att de förra framhållas såsom hufvudsak, hvlket ytter lgare framgår deraf, att v det närmast följande tala blott om meloderna en hel spalt bortåt. Ins. måtte tycka detta ändå vara för ltet. För att tll fredsställa den oförnöjde, skola v nu göra honom den tjensten att meddela en lten lsta öfver vsor der II. utan angfvet skäl ändrat Hœjfners melo der: n:rs, 5, 6, 16, 18, 36, 38, 41, 45, 54, 59' 7 1» 79' 83, 94» o 4 (h s Heffner resp. 1, 5, 6, 17, 19, 43, 44, 4 7, s, 67, 73, 87, 9 3, 95, 63, 30). Dessa ställen äro allt för talrka att af- trycka notexempel. V hänvsa derför tll de olka upplagorna, efter hvlkas jemförande hvarje läsare lätt skall fnna, huruvda meloden hos H. är»tllräcklgt tydlg for forskaren». De flesta än drngarna äro stryknngar af länga förslag, hvlka äro allt för karakterstska för att sa lättvndgt böra förkastas. Att cke ens någon konseqvent prncp hos H. föranledt stryknngen af dylka för-slag, synes deraf att de bland blfvt bbehållna (n:r 3, 24, 34 b, 51, 52, 57, 75, 86). 2 Ctatet är så mycket öfverflödgare, som v sjelfva begagnat»utvknng» s t. f.»mod ulaton». 3 Ins. vll här göra gällande, att H. begagnat ordet»främmande» betydelse af»skalfrämmande». V tvfla på att det af de flesta skall fattas så denna sammanställnng:»att här göra en för ton arten så främmande utvknng» der man väl snarare vll fatta»främmande» såsom l ktydgt med»ovanlg» ellçr dylkt. Men äfven antaget att v lan» är ett uttryck, hvaraf A. L. cke H. begag nar sg. A. L. säger att H.»med full rä tt oppo nerar sg mot Hreffners fund erngar 0111 en n ordsk skala». Skall dä denna opposton gälla»sättnn garne», cke melodens upptecknng? 4 Och tror A. L. att korrekton af en upptecknng göres ge nom någon handbok uppletade, lösryckta latn ska ctat? V tro snarare på grund af ett ödm jukt, träget och mångårgt studum af naturen såsom den hos folket uppenbarar sg \ Mot anmälarens säkra påstående»att de fall, då folkvsan afvker från teorn, sker det alltd tll förmän för de mo derna' tonarterna», må sättas erfarenheten hos alla dem, som haft tllfälle att trakter, der ännu ej postv och dragspel fullbordat det förstörelseverk af folkets tonsnne, som halfbldade klockare -på börjat, samla folkmeloder, nemlgen att nled nngstonsteget såväl det stgande som det fallande helst göres stort, hvlket för vår s. k. moderna skala är en galenskap och för hennes förfäktare en förar gelse, säkerlgen ock för A. L., då han be tecknar fokets sångsätt»oegentlgt». V hafva uppehållt oss vd d enna anmärknng, enär anmälaren sjelf g ör 2 / 3 pettspalt deraf. Den nya och verklgt orgnela frågan om, huruvda den trestämmga satsen är lämplgare för»folkvsans enkla skogsnatur», må hans eget förstånd besv ara 7. A. L. talar om II:s subjektvtet, men motverar sjelf sn uppfattnng med hvad som fordras af örat. V tro oss kunna vädja för Höjer mot Hreffner tll lka goda öron som A. L., och det just der öfver den förre med de starkaste uttryck stafven brytes. För öfrgt nskränka v oss att konstatera genom en jemförelse med den äldre upplagan ( Nor stedt & Söner, Sthlm 1846), att A. L:s påstående, att II. ändrat väsendtlga melodnoter n:o 18, fråga om detta ord mssförstått H., så nverkar detta ngentng på hufvudsaken, som här gälde att med de för ns. så förhatlga latnska ctaten be vsa, att en dorsk melod ej etts af de strängaste teoretker förmenats att undantagsvs upptaga llla sexten, och att detta väl således ännu mndre för menats henne af folkets dktare, hvlka måste an tagas hafva ä nnu mndre än de förra lått bnda sg vd det stela, gregoranska schemat. 4 V förstå cke frågan, som synes vara stäld tll H. 3 Och detta är alldeles precs hvad äfven v tro. Och just derf ör ha v o pponerat oss mot den fråga varande ändrngen, som I. sjelf s äger sg ha verkstält {cke på grund af någon angfven, bättre upptecknng efter folket, utan) blott pä grund af sn egen subjektva»åsgt» att den ursprunglga tonen här cke kan hafva vart någon annan än css, emedan»tonarten är rent dorsk». Det är eget att cke ns. nser, huru abstrakt spekulatvt och dogmatskt II. härgenom förfart. Men ns. har förmodlgen vart förblndad af sn egen or gnella»åsgt» om folkvsorna, hvlken nu följer. ö Den här framstälda regeln om folkvsornas nlednngstoner är verklgen så öfverraskande, att v lflgt uppmana ns. att tll Svensk musktd nng lemna en närmare redogörelse för denna teor, som ställer ns. ledet jemte Hseffner och Södlng såsom uppfnnare af»nordska skalor». Tll dess ns. framlagt ett spltter nytt materal tll bevs för sn sats, är det emellertd nog tdgt att påbjuda densamma såsom auktortet och mana oss att utan vdare gå under oket. V beklaga att v ej kunna vsa ns. denna artghet, så mycket mn dre som v cke känna en enda httlls befntlg samlng af folkmeloder {Julus Bagges förtjens tfulla»svenska polskor för voln» nbegrpna), der det stora nlednngstonsteget ens nämnvärd mån förekommer annat än mollmeloder, som modu lera tll dur, eller någon gång eolska, dorska etc. meloder och då antngen öfverensstämmelse med teorn eller ock, som v sagt, afvkande tll förmån för moderna begrepp; slutfall särskldt förekommer stor nlednngston nära nog aldrg, åtmnstone ytterlgt sällan. Och detta lär väl åt mnstone hvad Hceffners samlng beträffar svårl gen kunna tllskrfvas»postf och dragspel», ef tersom dragspelen Sverge ej popularserades förr än omkr och postven åtmnstone ej äro äldre än sedan århundradets början (LundnStrndberg, Gamla Stockholm, s. 129), hvadan de väl svårlgen hunnt förstöra folkmusken redan , då Gejer-Afzel folkvsor utkommo. 1 Om ns. behagar reflektera derpå, att den trestämmga satsen oneklgen är enklare än den fyrstämmga och att det enkla passar för det enkla, så torde äfven nsändarens förstånd räcka tll för att besvara den alls cke orgnella frågan. 73 takt 2 och 11 :0 4 5, takt 3 cke är med sannngen öfverensstämmande 8. Anmälaren yttrar sg:»så länge man Sve rge cke eger någon muskalsk vetenskap *, far man måhända cke begära, det våra musker skola veta, att första vlkoret för all vetenskaplghet är krtsk noggrannhet forsknng och analys» en rätt säregen komplmang tll alla dem som vårt land teoretskt sysselsätta sg med den m uskalska konsten, men då yttrandet framslungas mot just den, snart sagt ende, son på senare tder rktat vår muskhstora med bdrag grundade på egen, sjelfständg forsknng, är det mer än säreget, det är för att begagna anmälarens eget språk oförskänult Och på tal on A. L:s språk och skrfsätt: hvlken gentleman tllåter sg, utan att H Lemnande å sdo den outredda frågan, hvlkendera af oss två har de bästa öronen, vlja v här blott»konstatera», att ns. åtmnstone cke har särdeles vakna ögon. då han endast forskat en upplaga, som utgafs 13 år efter Haeffners död, men cke den genuna af Den förra säges vsserlgen af K. Bergström (Förord, sd. XXX) vara en facsnleupplaga, och detta må vara sant om texten (som blott omfattar första delen), men gäller alldeles cke om noterna, hvlka tvärt om uppvsa cke så fä afvkelser från den genuna upp lagan, sannolkt tllkomna genom tryckfel. Hade ns. gjort sg mödan att slå upp den ursprung lga upplagan (nr 19 och 51, motsvarande II. nr 18 och 45) eller ock blott den härmed fullkom lgt öfverensstämmande Ahlströms samlng (nr 82 och 180), så hade han funnt följande materel tll jämförelse : Hseffner: gångar sg al - la fem. Man spe-lar Höjer: #v 0 «-» -,»-I " Y-l Ins. hade då besparat sg obehaget att fnna sn med öfvermodg tvärsäkerhet mot oss utkastade be skyllnng för osannf ardghet rk ta sg mot honom sjelf. Att ns. också påstår oss hafva cterat takt 3, då v cterat takt j, är stl med ns:s hela, af ldelse förvrrade artkel öfrgt. 0 Detta skall nu utgöra balansen om ej Europa, så dock ns:s äfventyrlga lndans på polemkens hala ståltråd. Redan från b örjan dömd att störta och bryta halsen, famlar han efter ett stöd och tror sg fnna ett sådant en parentes, som cke egentlgen hör tll saken ty äfven om ns. kunde vederlägga det kursverade allmänna påståendet, så gjorde detta naturlgtvs hvarken tll eller från den specela sak-krtken öfver H:s redakton af folkvsorna. Men ns. lär cke kunna vederlägga det, lka ltet som v lära kunna för svara det - ns:s ögon nämlgen, och detta af det enkla skäl, att ns. uppenbarlgen med»veten skap» menar något helt annat än v. V tro som v sagt, att första vlkoret för vetenskaplghet är krtsk noggrannhet, och det är just hvad v sa kna hos H., äfven den lexkalska handbok, som för modlgen af ns:s antydnngar åsyftas och som v för öfrgt skatta mnst lka högt som ns., näm lgen för det fltga, långvarga och omsgtga ar bete, hvarom den bär vtne. Hur det åter förhåller sg med nämda vetenskaplga noggrannhet särskldt fråga om folkvsorna, derom vtna våra prof och lstor tllräcklgt. Begär ns. flere bevs, s å se här ett par: 1 H:s anm. tll nr 96 säges att Hxffners upp tecknng har blfvt jemförd med handskrften»en Vjsebook» etc. Denna anm. kan lätt ngfva lä saren den tron, att H. funnt anlednng att något afseende berktga Hteffners upptecknng efter han d skrften. Döm då om vår öfverrasknng, när v togo kännedom om nämda handskrft på k. bbloteket och funno, att Hafner cterat troget, men H. cke! Den förre har (under nr 64) upptecknat vsan som hon står, utan synnerlg omvexlng rytm och utan klav ; den senare har rytmserat henne och satt henne hypoeolsk ton. Detta arrangemang hade väl åtmnstone bort omtalas samma anmärk nng, som nu genom sna sväfvande ordalag kan kasta en oförtjent skugga på Häffner? Nog hade sådant vart en»vetenskapsman» värdgare. Ett annat än värre exempel erbjuder nr 101 (Haeflher 62), som vsserlgen af H. blfvt satt den rätta tonarten den Haeffner mssförstått men hvars bland anmärknngarna af H. efter hand* Kursverngen är cke gjord af genmätaren.

6 SVENSK MUSIKTIDNING. 74 pä något sätt frambära skäl (hvlka dock här legat nära tll hands), en sådan nsnuaton som A. I,., då han efter att hafva lofordat Höjers upptagande af fleres sättnngar tllägger :»skada b lott, att man cke vågar lta på att alla äro korrekta?» Hvl ken skrbent en tdnng, som vll söka göra stt ord gällande, talar, äfven om han egde sakkänne dom, rörande den nom stt fack förnämste, om ej ende, muskforskare vårt land om»oförskämd het»,»okunnghet»,»otllbörlga tllsatser»,»kra rättnngar» &c? Vll de n ännu unga Svenska Mu sktdnngen hålla hvad hon sn anmälan lofvar: att»särskldt bevaka den nhemska tonkonstens ntresse», måste hon förneka dylka medarbetare,n. gg skrften»mythska sånger och folkvsor» aftecknade början ser mer än besynnerlg ut. Man fnner der, efter uncalbokstafven och den genomstreckade halfcrkeln, en fgur ^3 som lknar tvenne breves, derpå ett ty på tredje lnen oc h slutlgen en c-klav på samma lne. Som v omöjlgen kunde tyda dessa förtecknngar tll någontng rmlgt, uppsökte v handskrften å k. bbloteket och funno: I st. f. de båda skenbara breves en tydlg c-klav på första lnen, tecknad : v ' t ' are ett t* som efter den föregående klaven var g anska rktgt p laceradt, pä fjerde (cke tredje) lnen; slutlgen en smpel trea (3), säsom tecken för tempus perfectum och åtföljd af tvä helt små (cke långa) streck h hvlka lätt låta sg förklaras såsom pauser för tvenne m nnre, hvadan de båda följande fjerdedelarne äro att anse som ett slags upptakt (naturlgtvs fnnes det gamla manuskrptet nga taktstreck annat än mellan versraderna). Saken var således alldeles klar; men oförklarlgt blef det alla fall, huru H. kunnat göra en tll den grad otrogen afskrft, vare sg nu att han ej förstått mensural skrftens tecken eller att hans besynnerlga rtnng tllkommt af pur vårdslöshet. Af e ttdera skälet har han väl ock straxt nedanför afrtat Haeffners förtecknng med ett $ st. f. en c-klav, hvlket v vår krtk voro 110g artga att låta gälla för tryckfel. 10 Ins:s slutpunkter nnehålla som man ser endast o vett, och sådant kunna v bemöta helt kort. Jaså, man är cke gentleman för det man, då en person fyra gånger fart med nkorrekta upp gfter, cke ltar på honom den femte gången! Så dant anses annars vara daglga lfvet en nödg försgtghet, vetenskaplg gransknng en plgt. Och hvar har ns. nu gen haft sna ögon, da han ej märkt att v verklgen»framburt skäl», hvlka ganska rktgt»legat nära tll hands», ja, så nära, att de uttalas snart sagdt samma andedrag som den förskräcklga»nsnuatonen»? Ä11 me r : den förut såsom nkorrekt uppvsade upptecknngen af Ahlströms sättnng är ju nbegrpen bland dem 0111 hvlka v yttra vår msstro! Och att denna mss tro äfven om en och annan bland de öfrga ej var utan grund, ha v se dermera genom ytterlgare un dersöknngar funnt, särskldt beträffande ett ställe en sättnng af Drake, hvlket jemte l:s öfrga svåraste förseelser denna väg här må nföras : Haeffner n:r 1: = Höjer n:r 1: 4, L ^ P3 rtrj-fr- r tj rf m r w HaefFner n: r 8: N = Höjer n:r 8: >, h M ± «tv Im : t Drake n:r 88: SÉÉ# = Höjer n:r 55* : Från scenen och konsertsalen. konsertsalen lar yoscph Wencnvsk under de senaste fjorton dagarne fort farande helt och hållet domnerat det mu skalska ntresset. Det har gått nu som mången, gång förut: stämnngen hos Stockholmspublken är gent emot främlngen tll en början ofta kylg nog, men blr den en gång väl uppvärmd behåller den sn höga temperatur, och behåller den med orubblg trohet. "De b åda senaste konserterna hafva också endast vart egnade att stegra det ntryck, som redan den första bekantskapen gaf: man känner vd hvarje ton att man står nför en konstnär, som förmår gfva det högsta deela uttryck åt de konstverk han företager sg att tolka, och att han gör det med suveränt herravälde öfver stt nstru ment, hvlket under hans händer eger toner och uttrycksmedel, som eljest snarare tyc kas vara orkestern förbehållna. Om redan det enda nummer han å för sta konserten utförde af Chopn vsade hvlken fulländad grad han förstått att upp fatta och återgfva de fna skftnngarne hos denne komponst, lade han detta dagen på ett ännu mera otvetydgt sätt på de följande, der han med fullkomlgt mästerskap framför en hel rad af dennes skönaste och mest karakterstska kompos toner v ernra här blott om de båda etyderna (op. 25, n:o 11 och 12), ess durs-polonäsen, balladen ass-dur och nocturnen /-moll och när han nu ändtlgen, samma dag som tdnngen lägges under pressen, tll afsked bjuder på ett program, helt och hållet egnadt åt samme mästare, skall denna afton för vsst utgöra spetsen af alla de högtdsstunder han under stt besök skänkt oss. Bland det myckna han dessutom på de båda ssta konserterna framfört, svnes oss särskldt böra framhållas hans utförande af Beethovens Sonata appassonata, der företrädesvs fnalen höjde sg tll ett jätteverk af sublm storhet, Ru bnstens präktga sonat E-moll (op. 49) samt Lszts rapsoder och transscrptoner, hvlka han låter allt det snllrka, det Att så väsentlgen förändra harmonerna an dras sättnngar och dock ctera dessa under sna författares namn, det är och blr ett så svårt fel, att de eptet v användt och hvaröfver ns. hmlar sg, svårlgen torde kunna sägas vara för starka, ty här gäller det hvarken mer eller mndre än en kränknng af den lterära eganderätten. < >ch det är högsta grad förvånande att nu höra en sådan kränknng försvaras från ett håll, der man annars plägar samvetsgrant respektera just samma eganderätt. Härmed taga v far väl af ns., beklagande att v tll sjelfförsvar nödgats mot H. framdraga saker, som v helst velat lemna osagda. Ty den öppna och bestämda förklarngen vlja v här afgfva lksom v äfven förut tydlgt och ej blott, såsom ns. påstår,»tllfällgtvs» afgåfvo den att v anse H. hafva handlat fullt ärlg afsgt och b ona fule, och att den enda brsten på noggrannhet, vd hvlken v vår krtska plgt lkmätgt nödgats dröja något länge, motväges af lka stora och mång sdgare förtjenster hos den såsom v af full öfvertygelse nstämma med ns. nom stt fack förnämste vuskforskaren vårt land. Ju mera man högaktar en person, dess upprktgare tror man sg kunna framställa en anmärknng mot ho nom : se der nnersta orsaken tll all vår skärpa. Hvad åter ns. beträffar, så äro v då han tyd lgen retad stämnng förgått sg böjda att med orubbadt godmod betrakta hans opåkallade advo katyr. A. L. blxtrande qvcka och storslagna, som göm mer sg under den glänsande ytan, fram träda så förträfflgt accentueradt, att åt mnstone vd ett sådant utförande Lszt borde vara befrad från det allt för ofta hörda omdömet, att han dem skattat tll en blott tom vrtuostet. Utom de egna kompostoner, som Wenawsk redan på första konserten fram förde, och bland hvlka hans»valse de Concert» tll den grad vunnt allmänhetens gunst att den å hvar och en af de följande nåst gfvas såsom extranummer, har han tllka på de följande en Mazourkarevere (op. 23, 11:0 7), en Etude de Con cert (n:o 1) samt ytterlgare ett par små saker gfvlt nya bevs på sn talang såsom tonsättare. Robert Heckmann, den särskldt på kammarmuskens område berömlgt kände tyske volnspelaren, är sedan åtmnstone tvenne föregående besök väl bekant för Stockholms allmänhet, och om de tre kon serter för kammmarmusk han tllsammans med sn fru Mare Heckmann, född Ilertwg, och herr Jean Tolbecque gfvt, ej rönt den uppmuntran de verklgen förtjenat, torde detta få skrfvas uteslutande på mängden af sammanstötande musktllställnngar under den senaste tden, hvlken, såsom det synes, vart allt för stor för Stockholms del hela llla publk för musk af detta slag. Heckmanns spel röjer allt den gedgne, fnt bldade muskern, lka mycket solo- som ensemble-spelet, om än detta senare dock obetngadt är hans hufvudfack. Fru II. är en dugtg panst, äfven hon starkast ensemblen ehuru man här någon gång haft skäl tll d en an märknng, att hon allt för mycket låter panot nedsjunka tll blott ackompagnement och ur denna synpunkt skulle man må hända kunnat önska att de synnerlgt goda programmen upptagt flere ensemblenummer än nu var fallet. Herr Tolbecque har nu såsom allld spelat förträfflgt, lffullt och teknskt fulländadt. Vd d et sedvanlga uppförandet af»ska pelsen» å långfredagen, kommo v ovlkorlgen att tänka på hvad Hanslck yttrar med afseende på uppförandet af»skapel sen» Wen.»Så långt den närvarande generatonens mnne sträcker sg», säger lan,»förgck sällan något år utan att ett dera eller båda Haydns oratorer uppfördes, och lka orubblgt som skapelsen natu ren hvarje vår och årstdernas vexlng, lka osvklgt återkommo»skapelsen» och»arstderna» Burgtheater. Wenerpublken har, stället för att med vaken blck segla vdare på tdens rörlga ström, kört fast en enda punkt af ko nsthstoren om detta är en grönskande ö eller en sandbank, betyder för den konstnärlga ut vecklngen ngentng. Hvarje ensdg förkärlek, som af mssförstådd petet fasthåller vd en enda auktor hamnar sg grymt på den egna nsgten och omdömeskraften Genom det uteslutande qvardröjandet vd ett och samma konstverk blr man, ordets etymologska och egent lga betydelse bornerad, och på ntet om råde af konsten ges det ett enda verk som gör samtlga de öfrga öfverflödga.

7 5 VENS K MUSIKTIDNING. Jag vaktar mg här uttrycklgen», säger han slutlgen, setlan lan uppräknat en del äldre och nyare oratorer,»för någon slags jemförefse mellan dessa verk och Haydns: tll och med om de alla tllhopa ej räckte»skapelsen» tll mdjan, ändrar detta ej sjelfva saken; ej att nan skall gfva bättre, utan andra oratorer är hvad v önska.» Nästan ord för ord skulle man ju kunna tllämpa detta på våra förhållanden, endast att tllämpnngen blr så mycket skarpare, samma mån som vårt musklf under hela året är fattgare än Wens.»Skapelsen» uppfördes hos oss för för sta gången den 11 nov rddar hussalen, på föranstaltande af muskalska akademen, textöfversättnngen är ännu dag den samma som då, verkstäld af dåv. svenska chargé d'affaren Fredrk Samuel Slfverstolpe och envoyén grefve Jakob Gu staf De la -Garde Wen, och borde såle des snart kunna anses ha tjent ut. Om ock de gångna åtto åren ej medfört lka många skapelsekonserter, hafva dock dessa vart talrka nog för a lt med fullt fog k unna aflösas af någontng annat mera egnadt att uppföras på långfredagen, tll hvars hela karakler»skapelsens» nava, glädtga tro står en man vore frestad att säga nära nog löjlg motsats. Och detta med så mycket större skäl när såsom år var fallet det hela tyckes ha sjunkt ned tll en slentran, för hvlken man ej ens aktat tllräcklg förberedelse nödg. In gen enda af solsterna var lämplg för sn uppgft. Fröken Karlsohn kunde alldeles ej fnna sg tllrätta oratorestlen, hvlket denna gång äfven var fallet med fröken Nehoff, som vd andra tllfållen vsat sg ganska användbar på d etta område. Tenor partet lgger alldeles för högt för herr Lundqvst, men detta oaktadt var han obetngadt den af artsterna som lycklgast sklde sg från sn uppgft. Hr Lange är en förträfflg teatersångare, men s aknar helt och hållet den epska bredd föredraget, som är nödvändg för oratoret, hvarjemte ntonatonen ej alltd var ren, hvlket dock fnöjlgen tll någon del kunde bero på att orkestern, lka ltet som kören, skötte sg med den noggranhet man af en så lång varg öfnng haft rätt att fordra. Under sådana förhållanden är det knapt värdt att lala om, att ntet af den andaktsfulla stäm nng, som bor hvarje ton, gck gen vd utförandet. Påskdagskonsertcn å St. teatern (den femte symfonkonserten), hvlken framförde endast svenska kompostoner, nleddes med en symfon Ess-dur af P. A Öländer, komponerad, om v ej msstaga oss, redan för omkrng tolf år sedan, och förut någon gång spelad af Messners orkester. I bygnad och anläggnng anslutande sg närmast tll den Haydnska symfonen, utvecklar den stt vsserlgen ej stora, men melodskt be hagfulla nnehåll osökt och följdrktgt och ger ett aktnngsbjudande begrepp om kom ponstens formsnne och kontrapunktstska förfarenhet. En åtmnstone allt yttre fullständg motsats tll denna var J. E. Kjellstrands»nordska tonmålnng» Tomtelek. Såväl namnet som eptetet anger att komponsten velat anvsa åhöraren en bestämd utgångs punkt för sn uppfattnng, men då v äro öfvertygade om att denna, åtmnstone sn a detaljer lkasom för oss gck förlo rad för det allra största flertalet af publ ken, kunna v, efter autentska meddelan den, här redogöra för planläggnngen, sådan tonsättaren tänkt sg den. Introdukton: tomtarne samlas tll nattlg dans å logen. Dansen börjar (hufvudtemat) och fortgår under det olka dansande parter deltaga der, hvlket åskådlggöres genom särsklda motv. Glädjen stegras; allmän rngdans (polsk-motvet mellansatsen), hvlken slut lgen öfvergår tll sådant oväsen, att hus folket väckes. Bonden går ned tll logen och bultar hårdt på logdörren för att fä lugn (trumman), hvarefter dansen återtager sn första karakter (hufvudmotvets tredje nträde), samt slutlgen, sedan tröttheten nträdt, dansens upphörande, och sst tan kar och drömmar efter leken (ssta andantet). Huruvda kompostören fullt lyc kats att måla allt detta, lemna v derhän, då detta skulle föra oss n på program muskens "berättgande och möjlghet, men vsst är, att kompostonen, om den ej eger andra förtjenster, åtmnstone utmärker sg för en hög grad lflg och färgrk nstru menterng, som väl kanhända stundom svftar högre än den når, men dock är både talangfull och karakterstsk, detta senare dock måhända mera allmänhet än såsom specelt»nordsk». John Jacobssons»En dröm» (för or kester och barton) tll Henes ord:»nacht lag auf menen Augen», är det må hända svårt att göra full rättvsa åt vd et t första åhörande, synnerhet som hr Lundqvsts tolknng deraf ej var den lycklgaste. En äkta poetsk flägt genomgår den, och ordens tunga stämnng fnner en uttrycksfull mot svarghet musken, men det är dock som om någontng, och någontng mycket vä sentlgt fattades, måhända det rätta tem peramentet, den äkta Heneska humorn, som dock utgör grundväsendet hela hans dktnng. Konsertens slutnummer, Frans Berzvalds G-moll-symfon, utgjorde också dess glanspunkt, för hvlket allt det öfrga, huru förtjenstfullt det än var, fck träda skug gan. Den är en verklg perla, ej blott nom den svenska symfondktnngen, utan synes det oss nom hela den efterbeethovenska symfonlteraturen öfver hufvud, och det kan endast förundra att den ej förr än nu åtmnstone på mycket lång td blfvt uppförd. Från första tonen tll den ssta är allt del nspraton af det frskaste slag. Tankarne ega en storhet, som stundom nära nog ernra om Beethoven sjelf, plastskt lugnt och h elgjutet foga sg de sklda delarne vd hvarandra och en pompös form, som dock aldrg blr»gjord» eller tllkommt för att maskera nre fattgdom, omsluter med sn väldga ram det hela. V kunna sannng vara stolla öfver att räkna ett sådant arbete tll vår nhemska musklteratur. Kongl. Stora teatern. Huruvda det ur konstens synpunkt är lämplgt att, under en sådan td af nöd för kungl. lyrska sce nen som den närvarande, söka odla len stora operan, vlja v ej afgöra; ur ekono msk synpunkt åter har reprsen af» Afr kanskan» vsat sg som ett lycklgt grepp. Med afseende på utförandet erkänna v u pp 7S rktgt alt v p å det angenämaste öfverraskats af det sätt hvarpå fröken Anna Strandberg, nu för första gången, atergaf Selkas part. Hon är utom all fråga alldeles cke lämplg för den stora operan och hennes f örträfflga koloratur hör strängt taget hemma på ett helt annat område af operan. Mvcket fnnes också naturlgtvs att anmärka, särskldt mot hennes spel, der mn och gest äro mycket brstfällga ; men hon s jöng hela del maktpålggande partet fullkomlgt korrekt och såsom alltd osvklgt rent; hennes före drag fck stundom en dragnng åt det ldel sefulla, som nan förut ej ofta funnt hos henne, och det sätt hvarpå hon gjorde det hela vsade resultatet af e tt troget, samvets grant arbete, ett allvar uppfattnngen, som förtjenar all aktnng. St. Från n- och utlandet. BREF FRÄN BERLIN. Oaktadt säsongen httlls egentlgen ej erbju dt något öfverflöd på konserter af mer än vanlgt ntresse, har den dock bragt ett och annat, som hög grad förtjenat så väl publkens som fackmän nens uppmärksamhet och vart särskldt egnadt att sätta snnena en helsosam rörelse. Sålunda var bl. a. uppförandet af Lszts»Faust-symfon» de tre första satserna hos Blse (»Konzert haus») en af dessa företeelser, som aldrg gå spår löst förb. Det var ett synnerlgen talrkt och elegant publkum som nfunnt sg tll denna konsert, och vd.utgången herskade en mer än vanlgt stark trängsel, en följd deraf att aftonens pro gram redan nu frgt dskuterades. Bland de många yttranden som flögo omkrng, var det synnerhet ett, som tlldrog sg mn uppmärksamhet, emedan det träffande karakterserar det sätt, hvarpå en stor del af allmänheten och dess värre äfven mången musker mottager ett konstverk:»es war wrklch sehr schön, es kommt aber ganz darauf an, was man auf de Rchtung gebt!» Det är följden af allt detta teoretserande och systematserande, hvaraf herrar estetc så hög grad göra sg en ära, och beklaglgtvs är det just den muskalskt all varlga och ntresserade delen af publken som l der under detta. Teoren ställer sg mellan konst nären och allmänheten och gör det omedelbara, nava hängfvandet åt konstnärens ntentoner, samt dergenom äfven den verklga konstnjutnngen, omöjlg. I no fall af to är det på detta sätt de konstnärer, som få stta emellan, hvlka äro be sttnng af genaltet, ndvdualtet och mod nog att följa sn konstnärlga drft, hvlken mera böjer sg för nspratonens än för vanans och tradtonens makt. Hvarför faller det aldrg publken n att gå den motsatta vägen, att först sätta sg rapport med en stor konstnärs déer och derpå att pröfva de estetska teorernas värde? Lszt är en af dessa utpräglade personlgheter ; med fullt och klart medvetande styr han mot ett bestämdt mål; just på denna gruud skall man aldrg med rätta kunna förebrå honom formlöshet eller oklarhet, och hans suveräna herravälde öfver de muskalska uttrycksmedlen räddar de ställen, der hans muskalska uppfnnngsförmåga måhända är mndre ntensv. I sn B Faust-symfonn aflägsnar han sg heller cke formelt hänseende syn nerlgen långt från det tradtonella, men de stora dmensonerna göra att den vd en första bekant skap måhända blr mndre öfverskådlg. Den är emellertd så rk på skönhet och ntresse, att det fullt ut lönar mödan att noggrannare studera den. Mottagen blef den för öfrgt med så stort bfall, att den kort efteråt måste uppföras ännu en g ång, hvartll naturlgtvs också det synnerhet tek nskt afseende förträfflga utförandet hög grad bdrog. Om drgenten deremot förmått att tr änga helt och hållet n den storslagna kompostonens anda torde vara mer än tvfvelaktgt ; men huru som helst måste man vara Herr Blse särskldt tacksam att han framfört den. Blses program är för frgt utomordentlgt omfångsrkt, såsom man också kan vänta, då der två gånger veckan, ons dag och lördag, gfvas särsklda symfonkonserter. Af lefvande komponster äro väl Wagner och Sant-Saëns de starkast representerade. Af n ord

8 76 ska komponster synes han endast känna Gade och Eml Hartmann (son tll I. P. E. Hartmann), och synnerhet tyckes den senare, märkvärdgt nog, vara persona grata. På den ssta tden ha också stora konstnärer börjat att gfva egna konserter»konzerthaus» stället för»sngakademes» sal, obestrdlgen en förnuftg dé, då både den förra salen är större och Blses förträfflga orkester här står tll d spos ton. I fjol gaf på detta sätt Sant-Saëns en k onsert der, och under denna säsong ha fru Esspoff, Sa rasate och Rubnsten följt hans efterdöme. Huru ntressanta än både fru Esspoffs och Sarasates konserter och för sg voro, måste dock Rubn stens obetngadt tllerkännas prset, ej blott emedan han sjelf uppträdde som panst, utan främsta rummet emadan han drgerade sn nyaste symfon g-moll; dessutom bträddes hal af fru Esspoff. Symfonen är ett högst betydande verk, frskt och fullt af orgnaltet samt med en förträfflg nstr u menterng. Af de särsklda satserna må synner het framhäfvas den första samt scherzon. Sjelf spelade han utom en del småsaker sn c-durfantas med orkester, och om utförandet kan blott sägas, att det var rubnstenskt, men sjelfva kom postonen är deremot temlgen svag och lder synnerhet af allt för stor längd. Tllsammans med Esspoff spelade han några nummer af»bal Co stumé», hög gr ad fängslande, och poetska styc ken dansform, och som naturlgt är, var också deras utförande ensamt stt slag. Jublet och bfallet den tll trängsel fylda salen trotsar all beskrfnng. Berlns symfonkapell under herr Jankes led nng bragte en gång under säsongen - Sngakadedemes» salberloz' -Symfone Fantastque- tll upp förande. Så vdt jag vet, var det nu tretto år sedan den ssta gången spelades Berln, och att döma efter det sätt, hvarpå den mottogs, lär det väl dröja nnan den åter uppföres. Orkestern löste på ett aktnngsbjudande om än cke fullkomlgt tadelfrtt sätt sn uppgft. Den är ju hög grad ntressant, på sna ställen genal både hvad upp fnnngen o ch användnngen af de orkestrala me d len angår; men man kan utan svårghet förstå att det stora publkum, som naturlgtvs hört endast ltet af Berloz, har svårt att fnna sg denna slags musk. Der råder ofta en egendomlg bland nng af vdunderlgt sköna och märkvärdgt trv ala tng, och för den största delen af allmänh eten är naturlgtvs den hög grad raffnerade a nvänd nngen af orkestern en förseglad bok. Säsongens ntressantaste konsert har utan tvfvel vart den som under prof. Joachms lednng gafs af den»kongl. högskolan för utöfvande ton konst». Pa densamma uppfördes Schumanns c-dur symfon med det präktga allegrot och scherzon samt Brahms'»Tyska requem». Det är nästan uteslutande högskolans elever, som medverka vd dessa konserter, och orkestern är, särskldt hvad stråknstrumenten angår, förträfflg. Den gjorde också vd detta tllfälle sn sak utmärkt. Brahms requem, måhända hans mest betydande verk, är en skapelse, som från början tll slut bär genal tetens stämpel. Det är en rkedom på poes, en orgnaltet melodskt och harmonskt hänseende som ej nog kan uppskattas, och när härtll kom mer att den formela behandlngen är den öfverlägsne mästarens, för hvlken man obetngadt bö jer sg, är det väl knapt för mycket sagt, att ver ket söker sn lke och det cke endast nom vår td. Utförandet var både från körens och orke sterns sda helt enkelt mönstergldt, hvaremot eleven ännu stack väl mycket fram hos de båda solsterna. Brahms, som var närvarande vd upp förandet, blef naturlgtvs föremål för en storartad ovaton. Af andra större kor-konserter må här fram hållas»sngakademes» uppförande af Grels sextonstämmga vokalmessa på kompostörens åttonde födelsedag. Den är, särskldt hvad kontrapunktstskt arbete och klarhet angår, ett betydande verk, nnehåller många skönheter och ernrar tll anläggnng och manér hög grad om den talen ska kyrkomuskens härlgaste alster under dess guldålder. Emellertd kan det ej nekas att det nu för tden blr något tröttande att två tmmar höra på en messa à capella strängt kyrklg stl. Lkaledes må nämnas den Sternska sångförenngens uppförande af Händels»Israel Egypten». Det storartade oratoret med sna väldga körer och sn karakterstska orkesterbehandlng erhöll under Rudorffs lednng en allt genom värdg och god tolk nng. Det kungl. hofkapellets symfonsoréer under öfverhofkapellmästare Tauberts lednng äro hög grad fna, stela och ofta äfven temlgen trå kga med ett utprägladt konservatvt program. De bästa konserter Berln öfver hufvud har att SVENSK MUSIKTIDNING. uppvsa, äro prof. Joachms qvartettsoaréer ; den fna ensem blen och den äkta konstnärlga uppfatt nngen, parad med ett onskränkt herravälde öfver alla teknska svårgheter, kan ej förfela att hög grad anslå. Under nnevarande säsong ha dessa soaréer gfvt förutom qvartetter af Haydn och Mozart några af Beethovens ssta vdunderlga pro dukter pä kammarmuskens område och slutlgen äfven en del ntressanta nyheter af Brahms, Volkmann och Dvorak. Den kongl. operan bragte som novtet Ru bnstens»nero». Efter uppförandet af den samma Hamburg fjol voro menngarna om dess värde mycket delade, och de flesta och vgtgaste rösterna voro just ej gynsanuna; det var derför med stor spännng man motsåg denna premer. Mottagandet blef, trots de många beundrare Rubnsten eger Berln, äfven hä r temlgen kylgt, och detta oaktadt publken var långt från ogunstgt stämd. Vsst är emellertd att utförandet, såsom det från vssa håll blfvt fram kastadt, alldeles cke kan göras ansva rgt för denna»msserfolg». Saken är den, att»nero» bär dödsfröet sg sjelf, och särskldt är det musken som lder af en betänklg brst på saft och kraft, och några af de muskalskt bästa ställena äro af en rent lyrskt natur. Man räddar nu för tden cke en vngbruten musk genom ly sande processoner, genom tmlång förträfllg ballett, tll och med om den dthörande musken är pkant, eller genom storartade dekoratoner, som tll och med framställa Romas brand. Man ser steg för steg huru Rubnsten har sökt undgå hvarje be rörng med de wagnerska prncperna, och då han cke vart stånd att sjelf skapa någontng orgnelt dramatskt hänseende, har han kastat sg ar marne på Meyerbeer, utan att ega dennes talang för yttre scensk verkan. Dock äro åtskllga af körerna både orgnela och effektfulla, om de än cke kunna mäta sg med dem»maccabeerna», och tll det bästa operan eger kan utan gensägelse räknas en verklgt skön och fn»schlum merled» (Chrysa och Epchars) samt Neros döds scen. Äfven är orkestern genomgående mndre ntressant behandlad. Utförandet var det hela taget godt, Nemanns Nero rent af en glanspre staton och Betz och fröken Brandt gjorde allt tänkbart af sna ofta föga tacksamma parter. Fru Malngers Chrysa var deremot mndre vällyckad. Uppsättnngen utmärkte sg för en ytterlg grad af prakt. I lenna samt kör och ballett äro för när varande det hela taget berlneroperans stoltaste sdor, och synnerhet förtjenar den präktga kören allt beröm. Deremot ser det ofta ut som om den muskalska lednngen befann sg mnd re kraftga händer; man kan ofta spåra en påfallande stllöshet, att cke tala om rent af grofva förseelser, hvlka tyckas förråda slapphet vd nstuderandet. Att för resten omtala berlneroperans repertoar skulle här föra mg allt för långt, hvarföre jag blott tll sst vll anmärka att Wagner, trots den kongl. ntendenturens notsträfvga hållnng, ar den som, med sn»inlegende Holländer», ; J annhäuser»,»lohengrn» och»mestersnger», är star kast representerad af samtlge operakomponster, Meyerbeer cke undantagen. II. Muskförenngens andra konsert för säsongen kommer att ega rum torsdagen den 5 maj mus kalska akademens stora sal. Programmet upp tager»schcksalsled» af Brahms,»Valpurgsnacht» af Mendelssohn samt 4- och 8 -stänmga körer a capella af Gade och Norman. Fruarna Norman-Neruda och Trebell ha ny lgen uppträdt på några konserter Wen. På en af dessa spelade fru Norman Mendelssohns voln konsert, och prof. Hanslck yttrar en recenson Neue free Presse om henne:»fru Wlhelmna Norman-Neruda, som redan för 32 är sedan såsom halfuppvuxen flcka med bfall gaf konserter här, uppträdde senaste gången på en af detta års flhar monska konserter. Befunno v oss då den an genäma ställnngen att kunna efter förtjenst beröm ma hennes volnspel, så befnna v oss dag (pa en konsert tll förmån för konservatorum Wen) den ännu angenämare att kunna betydlgt höja detta beröm. Sällan ha v hört så klockren^ slfverklar ton, så lätt framandad bravour och så fnt nyanseradt föredrag.» Om fru Trebell skrfver recensenten:»den andra medverkande damen, Zela Trebell, florerar ännu dag såsom för tjugu år sedan som den talenska operans London mest omtyckta och oumbärlgaste altsångerska. Af pu blken helsad med stormande bfall, sjöng den ut märkta konstnärnnan först Gluck berömda ara:»che faro senza Eurdce», denna af talenskt väl ljud genomdränkta melod. Sgnora Trebell sjöng aran med full och kraftg röst och va rmt föredrag, utan att tllägga några prydnader, såsom en Catalan och and ra så ogeneradt gjort. Först stt andra nummer (»Havanera» af Bzet) gaf hon frtt lopp åt sn bravur.» Dödslsta. Mars Aprl. Bessac, Felx, orkesterchef för Palas-royalteatern Pars, f derstädes. Bourges, Maurce, lteratör och medarbetare 1»Gazette Muscale» samt komponst. Hans opera»sultana» g ck med framgång öfver scenen på opera comque 1846; flere af hans outgfna komposto ner komma alt under lednng af hans lärjunge prof. Bougnon vd konservatoret utgfvas. Pars, 68 är. Champo, Govann, komponst, y Tuns, 76 år. Fontanel, fordom chef de chant vd stora samt tal. operan Pars äfvensom professor vd dess konservatorum. T derstädes. Gaspar, Gactano, kyrkokompostör, professor vd Lceo Bologna, "j* derst. 3l /3Krause, Julus, pensonerad och på sn td värderad bassångare vd kongl. operan Berln, f derst., 68 år. Mg/ara, Francesco, kammar- och kapellsangare, fordom betydande sångarstorhet. f Turn, 61 år. Orsn, Lug de Cont, framstående muskdlettant och konstvän; f '/» P* sn vlla nära Frenze. Prume Jehan-, f. Rosa Delveccho, sångerska och maka tll belgske volnvrtuosen Jehan-Prume. f Montreal (N. Amerka), 33 år. Schneller, Max, tenor vd Thala-teatern Newyork; f derst., 30 år. Schwartz, Adolf Fredrk, volst och bblo tekare vd kongl. operan Stockholm, derstädes född "/, 1800 t,5 /<. Schwartz nträdde 1817 hofkapellet, volnst detsamma 1S18 28, der efter altvolst tll för ett par år sedan. Från 1835 kgl. operans bblotekare, 1866 ledamot af kgl. muskalska akademen. S. har äfven gjort sg känd såsom komponst oeh arrangör af musk tll balletter och teaterstycken. Southard, C. //., kompostör och muskskrft ställare, f. 1827, t August (N. Amerka). Ulm, Franz, betydande böhmsk muskskrft ställare f , har nylgen dött 1'rag. Efter att hafva studerat rättsvetenskap ögnade han sg ät tonkonsten, gjorde med Ole Bull en stor konsert resa Ryssland. Efter återkomsten från denna har han vstats Prag, der han vart en mycket efter sökt panolärare. Weber, Max Mara von, son af den ryktbare kompostören Carl Mara v. Weber, gehemeregerngsråd vd handelsmnsteret Berln (sed ), utmärkt som teknker och skrftställare (förf. tll en enda känd»jernvägsskola», romaner, berättel ser m. m.). En förträfllg och utförlg bograf öfver hans store fader utgafs af honom f Berln 1s / 4, 57 ar gammal. Svensk Musktdnng utkommer den l:sta och 15:de hvarje månad. Prs, postarvodet nberäknadt: för helt år 0 kr., halft år 4 kr., fjerdedels år 2 kr. Lösnummer med muskblaga oo öre, utan dto 25 öre. Prenumeraton Stockholm»Svensk Musk tdnngs» byrå: Huss & Beers Muskhandel, Gu staf Adolfs torg N:o 8, af tdnngens ombud, hos hrr bok- och muskhandlare och å de flesta tdnngsutdelnngsställena; för landsorten samt Norge, Danmark och Fnland genom tdnngens ombud, å postanstalterna och bokhandeln. Annonsprs 30 öre pr pettrad. Adolf Lndgren. Huss & Beer. Förläggare. INNEHÅLL: Chopns metod och föredrag, II. En mddag hos Beethoven. Ge nmäle. Frå n scenen och konsertsalen. Fr ån n- och utlandet. D ödslsta. MUSIKBILAGANS INNEHALL: Tre polskor för pano. Af Conrad Nordqvst. N:o. STOCKHOLM, IVAR H/EGGSTRÖMS BOKTRYCKERI, Med delta n:r följer muskblagan N:o 7. Fr. Ifult von Stejern. Redaktörer.