Utrikesdepartementet. Mänskliga rättigheter i Kosovo 2005

Transkript

1 Utrikesdepartementet Mänskliga rättigheter i Kosovo Sammanfattning Det sker en fortsatt långsam förbättring i Kosovo vad gäller mänskliga rättigheter (MR) men stora problem återstår och situationen är fortsatt bekymmersam, särskilt för personer tillhörande minoritetsgrupperna. Diskriminering förekommer inom rättssektorn, hälso- och sjukvård, utbildning med mera. Säkerhetsläget bedöms vara stabilt men spänt. Sedan upploppen i mars 2004, som riktades mot personer tillhörande minoritetsgrupperna, har det dock inte förekommit rapporter om något omfattande interetniskt våld i provinsen. Misstroendet mellan olika grupper är stort och kontakterna dem emellan är starkt begränsade. Kommande förhandlingar om Kosovos framtida status befaras kunna bidra till ökad spänning i samhället. Överförandet av ansvar för majoriteten av Kosovos samhällsfunktioner från FN-administrationen, United Nations Interim Administration Mission in Kosovo, UNMIK, till det temporära självstyret går in i sin slutfas. Den stora utmaningen för det temporära självstyret består i att vidareutveckla ett samhälle där de mänskliga rättigheterna för alla provinsens invånare garanteras, inte endast i lagstiftning utan framför allt i verkligheten. Decentraliseringsprocessen som skall leda till ökat direkt inflytande på regional och kommunal nivå är ett led i denna utveckling. Den svaga ekonomiska utvecklingen och fattigdomen hos delar av befolkningen utpekas som ett av de stora hoten mot en gynnsam utveckling i Kosovo, även ur ett MR-perspektiv. Arbetslösheten är hög och uppgår enligt FN:s utvecklingsprogram, United Nations Development Programme, UNDP, till 44 procent. Grundläggande samhällsfunktioner såsom skola, hälso- och sjukvård lider av betydande resursbrist.

2 Förhållandena inom rättssektorn är ett av de allvarligaste problemen relaterade till mänskliga rättigheter i Kosovo. Rättsväsendet är ineffektivt och tilltron till det bland befolkningen är låg. Ny lagstiftning tar hänsyn till de flesta aspekter av mänskliga rättigheter, men stora problem finns när det gäller implementeringen. Korruption inom så gott som alla sektorer i samhället bidrar till svårigheterna att bygga väl fungerande och icke-diskriminerande samhällsstrukturer för invånarna i Kosovo. Det gäller även den organiserade brottsligheten. En antikorruptionslag har antagits men fortfarande finns ingen myndighet med särskilt ansvar för att hantera dessa frågor. Kvinnans ställning i Kosovo är utsatt men en rad olika åtgärder pågår för att stärka kvinnans roll. Människohandel är ett allvarligt problem. Kort bakgrund I socialistiska federativa rådsrepubliken Jugoslavien åtnjöt Kosovo, i enlighet med 1974 års konstitution, status som autonom provins i republiken Serbien vilket innebar ett relativt omfattande självstyre. Denna autonoma ställning annullerades 1989 av Milosevic-regimen. Under 1990-talet steg missnöjet bland kosovoalbanerna och i slutet av decenniet växte en kosovoalbansk gerilla under namnet Kosovo Liberation Army, KLA, fram. Strider mellan KLA och den jugoslaviska inrikespolisen och armén blev allt mer intensiv samtidigt som regimens förtryck av den albanska befolkningen i provinsen eskalerade. I mars 1999 inledde en allians av Nato-stater bombningar i Serbien och Kosovo riktade mot den jugoslaviska regimen. I juni månad upphörde dessa sedan de jugoslaviska trupperna dragit sig tillbaka från Kosovo. FN:s interimsadministration i Kosovo, United Nations Interim Administration Mission in Kosovo, UNMIK, etablerades genom resolution 1244 i säkerhetsrådet den 10 juni Arbetet leds av en särskild representant för FN:s generalsekreterare, Special Representative of the Secretary-General, SRSG. För säkerheten svarar en internationell Nato-ledd militär insatsstyrka, Kosovo Force, KFOR, där även en svensk kontingent ingår. FN:s säkerhetsråds resolution 1244 utgör grunden för UNMIK:s närvaro och verksamhet. Där anges bland annat att UNMIK ska "promote the establishment, pending a final settlement, of substantial autonomy and selfgovernment in Kosovo", upprätthålla lag och ordning samt skydda och främja mänskliga rättigheter och garantera ett säkert och obehindrat återvändande för alla flyktingar och internflyktingar till deras hem i Kosovo. Lokala val hölls i oktober 2000 och i januari 2001 bildades det första embryot till en egen administration. I maj 2001 promulgerade FN:s särskilde 2

3 representant en temporär författning för Kosovo (Constitutional Framework for the Provisional Self-government in Kosovo). Allmänna val till provinsparlamentet har genomförts två gånger, i november 2001 och oktober I mars 2002 bildades det så kallade temporära självstyret, Provisional Institutions of Self-Government, PISG. PISG kan liknas vid en regering till vilken UNMIK, enligt resolution 1244, gradvis överför sina befogenheter. Även om många viktiga områden har förts över till det temporära självstyret ligger viss makt kvar hos UNMIK och FN:s särskilde representant. Ledstjärnan för UNMIK är den s.k. standardsprocessen som syftar till att säkerställa att Kosovo bygger upp fungerande och rättssäkra samhällsstrukturer för alla invånare. Förhandlingar om Kosovos framtida status inleddes i och med FN:s särskilda sändebud, Martti Ahtisaaris, första resa till regionen i slutet av november Även EU kommer att ha en viss roll i dessa förhandlingar och en EUrepresentant, Stefan Lehne, har utsetts att ingå i Ahtisaaris förhandlingsteam. Ambitionen är att uppnå ett resultat i statusprocessen under Gällande rätt och ansvar FN:s särskilde representant beslutade i december 1999 (UNMIK regulation 1999/24) att gällande rätt i Kosovo utgörs bland annat av så kallade UNMIK regulations, samt den lagstiftning som tillämpades i provinsen fram till den 22 mars 1989 (det datum när Belgrad i strid med gällande konstitution annullerade Kosovos status som autonom provins). Offentligt anställda i Kosovo ska respektera internationellt erkänd standard gällande mänskliga rättigheter i sin verksamhet. FN:s säkerhetsråds resolution 1244 bekräftar FN:s medlemsstaters respekt för Förbundsrepubliken Jugoslaviens (numera Serbien och Montenegro) suveränitet och territoriella integritet. Ansvaret för de mänskliga rättigheterna ligger hos FN (UNMIK), Nato (KFOR) och det temporära självstyret. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna för mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Enligt UNMIK regulation 1999/24 ska alla offentligt anställda i Kosovo vid genomförandet av sitt ämbete ta i beaktande internationellt erkända standarder för mänskliga rättigheter, framförallt enligt: - FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, - Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt dess protokoll, - Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, - Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, - Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor, 3

4 - Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, - Konventionen om barnets rättigheter, - Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt dess protokoll. Enligt UNMIK regulation 2001/9 är ovannämnda konventioner direkt tillämpliga i Kosovo. UNMIK och Nato ska dessutom tillämpa de internationella konventioner som det forna Jugoslavien hade tillträtt i mars Dessa inkluderar förutom ovanstående konventioner även t.ex. FN:s konvention om förhindrande och bestraffning av folkmord. Trots att varken UNMIK eller det temporära självstyret har kunnat ratificera ovannämnda konventioner har viss rapportering till de olika övervakningskommittéerna ägt rum eller kommer att äga rum. UNMIK har ansvarat för att rapporter rörande konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter, om ekonomiska sociala och kulturella rättigheter. Även en så kallad skuggrapport om minoriteters situation lämnades till Europarådet i början av hösten På varje ministerium i provinsen håller enheter på att inrättas för att bevaka de mänskliga rättigheterna. 3. Respekten för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Enligt Internationella rödakorskommittén, ICRC, är fortfarande personer rapporterade saknade sedan konflikten. Flertalet av dessa är kosovoalbaner. Av det totala antalet saknade har cirka kroppar hittats, men det återstår att identifiera dem. Kosovoalbanerna försvann främst under konflikten med Serbien medan personer tillhörande andra etniska grupper i huvudsak försvann efter stridernas upphörande i juni FN:s särskilde representant skapade i juni 2002 ett kontor för arbetet med saknade personer (Office of Missing Persons and Forensic, OMPF) som bland annat har till uppgift att undersöka alla de platser där det kan finnas massgravar. Flera enskilda organisationer, bl.a. Amnesty International, har riktat kritik mot det internationella samfundet för att man inte har lyckats ställa de ansvariga för dessa försvinnanden inför rätta. Under ledning av internationella rödakorskommittén etablerades 2004 en arbetsgrupp med representanter från ansvariga myndigheter i Belgrad och Pristina i syfte att nå resultat i denna fråga. Under 2005 har också ett antal massgravar hittats och grävts upp. Serbiska myndigheter har samarbetat och återsänt funna kroppar till Kosovo. Den personliga säkerheten har gradvis förbättrats sedan den öppna konflikten 1999 och är ganska stabil på ytan men fortsatt spänd. Man kan inte bortse från att situationen lätt skulle kunna brisera igen såsom skedde i mars Då ledde en incident till våldsamma upplopp i Kosovo, som i sin tur ledde till att ett stort antal människor från minoritetsfolkgrupperna tvingades fly. 19 4

5 människor dog under våldsamheterna och hundratals bostadshus samt flera kyrkor brändes ner. Detta fördjupade det bristande förtroendet folkgrupperna emellan., Den organiserade brottsligheten inklusive handel med människor är ett allvarligt problem i Kosovo. Provinsen är ett ursprungs- och transitland för människohandel, men också ett mottagarland och slutmål. Mot denna bakgrund utfärdade UNMIK i januari 2001 regulation 2001/4 som förbjuder all form av handel med människor. Under 2005 fastställde regeringen en handlingsplan mot människohandel. Ansvaret för att bekämpa handeln med människor och att hjälpa utsatta kvinnor och barn åvilar flera olika aktörer, till exempel UNMIK och då särskilt dess Trafficking in Human Beings Section, THBS, olika OSSE-enheter samt lokala företrädare (PISG-institutioner). Flera enskilda organisationer arbetar också med att hjälpa de kvinnor och barn som har drabbats av hanteringen. De flesta kvinnor och barn som utsätts för människohandel tvingas till prostitution och de behandlas som handelsvaror och lever under tvång och i ovärdiga förhållanden. De utländska kvinnorna kommer bland annat från Moldavien, Ukraina och Rumänien. Andelen kvinnor och barn från Kosovo som tvingas till prostitution i Kosovo ökar. Köparna av sexuella tjänster i Kosovo i dag är nästan uteslutande inhemska män. Antalet rapporterade utländska fall har fortsatt att minska, men detta uppges snarare bero på att människohandlarna i dag använder sig av mer sofistikerade metoder och ett förändrat mönster för handeln än att handeln i sig har minskat. Den påtvingade prostitutionen sker inte längre enbart på platser som barer och bordeller utan har flyttat till privata lägenheter och blir därmed svårare att komma åt. Många av kvinnor blir nu lite bättre behandlade och får en liten lön, vilket gör att de inte alltid själva ser sig som offer för trafficking. De är dock helt utan möjlighet att besluta om sitt eget liv, är skuldsatta, fråntagna sina pass och säljs ofta vidare. Statistik inom området är svåråtkomlig. IOM har hjälpt 756 utländska kvinnor och barn från år 2000 fram till oktober 2005, medan Centre for Protection for Women and Children uppges ha hjälpt cirka 530 inhemska kvinnor och barn under samma period. En ny trend är att små barn från Albanien syns på gatorna i Kosovo och tigger, stjäl eller säljer småsaker med risk att senare hamna i kriminalitet eller prostitution. Hot förekommer mot personer bland annat inom UNMIK-polisen, Kosovos polisstyrka, Kosovo Police Service, KPS, och delar av rättsväsendet som utreder känsliga fall av organiserad brottlighet. Exempelvis har man hittat bilbomber under UNMIK:s fordon men även regelrätta dödsskjutningar har förekommit. Flera KPS-poliser har dödats under de senaste åren. 5

6 Förhållandena i fängelserna är enkla men når generellt sett upp till acceptabel, internationell standard. Kvinnliga och manliga fångar hålls i olika lokaler och detsamma gäller för ungdomar. UNMIK:s ansvar för att bedriva verksamheten vid fängelserna håller på att föras över till det temporära självstyret. Även andra alternativ till fängelsestraff håller på att introduceras, såsom frivård och övervakning. Det finns inga rapporter om att tortyr förekommer i Kosovo. 4. Dödsstraff Dödsstraff förekommer inte i Kosovo. 5. Rättssäkerhet Rättssäkerheten i Kosovo utgör ett fortsatt allvarligt problem. Det internationella samfundet har vidtagit en rad åtgärder för att förbättra situationen men de kvarvarande problemen är många. Att arbeta vidare med att skapa ett effektivt rättssystem är en av de stora utmaningarna, som det temporära självstyret står inför när huvuddelen av områdeskompetensen ska föras över i slutet av Flera internationella organisationer genomför olika former av utbildningar för de kosovarer som arbetar i rättssystemet. När UNMIK tog över administrationen av Kosovo 1999 var rättssystemet kaotiskt. De flesta offentligt anställda tjänstemännen, huvudsakligen serber, hade lämnat provinsen medan kosovoalbaner inte hade fått arbete inom rättsväsendet sedan Kosovos autonomi drogs in. Klantänkande och befolkningens allmänna misstro till rättssamhället hade tillsammans med tio år av institutionaliserad diskriminering lett till en närmast total brist på respekt för och tro på lag och rätt. UNMIK har därför på kort tid tvingats bygga upp grunderna till ett nytt rättssystem, vilket emellertid är behäftat med svagheter som relaterar till bristande etniskt och politiskt oberoende, avsaknad av kvalificerad personal och långsam handläggning. Systemets bristande effektivitet illustreras av det stora antalet ouppklarade mål inom såväl de straffrättsliga som civilrättsliga områdena. I början av 2005 väntade mer än ärenden på att tas upp till behandling i de kommunala domstolarna. Ett annat stort problem för hela rättssystemet är korruptionen, särskilt i förhållande till den organiserade brottsligheten Vittnesskyddsprogram har etablerats i Kosovo men fungerar inte särskilt bra. Bedömare menar att för att UNMIK:s arbete med att bekämpa den organiserade brottsligheten ska nå större framgång bör personer som ställer upp som vittnen i rättegångar i praktiken ges möjlighet att bosätta sig utanför Kosovo. 6

7 Domstolsväsendet består av såväl kosovoarska som internationella domare och åklagare. UNMIK har gjort ansträngningar för att skapa ett multietniskt rättsväsende. Detta har motarbetats av regeringen i Belgrad men en förbättring har skett och ett antal kosovoserbiska domare och åklagare har utsetts. De utgör dock endast 5,2 procent av domarkåren och 2,3 procent av åklagarna. Känsliga ärenden, till exempel fall av interetniskt våld eller organiserad brottslighet, hanteras av internationellt anställda domare och åklagare. Lagstiftningen är ibland svår att tillgodogöra sig inte bara för domstolspersonal utan även för UNMIK och den övriga administrationen. Detta beror på att tillämplig lagstiftning utgörs av en blandning av gammal jugoslavisk lagstiftning och nyare UNMIK regulations och det är i många fall, enligt ombudsmannen, inte fastställt vilken lag som är tillämplig i det enskilda fallet. UNMIK regulations publiceras på engelska, albanska och serbiska. Av resolution 1244 framgår att Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), såsom en del av UNMIK, bland annat ska arbeta med frågor om mänskliga rättigheter i Kosovo. Provinsens första ombudsman började arbeta i november 2000 och är en internationellt anställd person. Ändringar i resolutionen om ombudsmannen har genomförts och institutionen kommer att överlämnas helt till lokala företrädare från och med januari Ombudsmannen kritiserar kontinuerligt UNMIK och KFOR för olika brott mot mänskliga rättigheter, senast i den femte årliga rapporten ( ). I områden med kosovoserbisk majoritet får så kallade parallella institutioner stöd av regeringen i Belgrad för att fortsatt tillhandahålla vissa samhällsfunktioner. UNMIK har aldrig erkänt dessa strukturer. Problemen med de parallella institutionerna är många och allvarliga, särskilt inom rättsväsendet samt hälso- och utbildningssektorn. Inom rättsväsendet är ett av de mest allvarliga problemen ur ett MR-perspektiv risken för dubbel strafföring, samt att det råder osäkerhet kring giltigheten av de beslut som fattats av de parallella domstolarna i mål som rör civil- och familjerätt, t.ex. skilsmässa, underhåll eller arvstvister. UNMIK försöker nu tillsammans med det temporära självstyret att hantera dessa problem genom arbetet med decentralisering, som syftar till att utöka och effektivisera kommunernas ansvarsområden. En anti-diskrimeringslag antogs år 2004, följd av en aktionsplan som regeringen antog i september Polisverksamheten i Kosovo utövas av den lokala Kosovo Police Service, KPS, och den internationella UNMIK-polisen som etablerades KPS har en multietnisk sammansättning och omfattar för närvarande cirka 6000 poliser medan UNMIK har cirka 2000 poliser. Ungefär 15 procent av poliskåren tillhör någon av minoritetsgrupperna, av vilka 9 procent är kosovoserber. 7

8 Resterande 85 procent av KPS är kosovoalbaner. Sedan upploppen i mars 2004 har dock kosovoserberna endast motvilligt anmält sig till tjänstgöring, då KPS är en del av de UNMIK-skapade strukturer som de flesta kosovoserber motsätter sig av principiella skäl. KPS har lyckats rekrytera ett ganska stort antal kvinnliga poliser. Enskilda fall av polisbrutalitet finns rapporterade. 6. Personlig frihet UNMIK har utfärdat ID-kort till i princip samtliga invånare som har sitt ursprung i Kosovo. Alla som har ett ID-kort kan också få ett resedokument. Dessa är erkända i ett flertal länder, dock inte i Serbien och Montenegro. Dessutom utfärdar serbiska myndigheter fortfarande serbisk-montenegrinska (tidigare jugoslaviska) pass för medborgare bosatta i Kosovo. 7. Straffrihet UNMIK regulation 2000/47 garanterar UNMIK, KFOR och KFOR-anställda fullständig immunitet samt UNMIK-anställda immunitet när det gäller åtgärder vidtagna i tjänsten inom Kosovos territorium. Detta är ingen ovanlig modell och syftet är, generellt sett, att försäkra missionen att man kan utföra sitt mandat utan inblandning av lokala myndigheter. I fallet Kosovo har de lokala myndigheterna varit, och är fortfarande i viss utsträckning, under UNMIK:s kontroll varför vissa ifrågasätter den långtgående immuniteten. Denna har i själva verket bidragit, enligt dessa bedömare, till att undandra befolkningen deras rätt att med rättsliga medel skydda sig mot administrationens eventuella övergrepp. Befolkningen saknar i princip den grundläggande rätten att besvära sig över UNMIK:s myndighetsbeslut i domstol, något som ombudsmannen upprepade gånger har kritiserat i sina årsrapporter. Idag pågår dock konstruktiva diskussioner om att införa en sådan besvärsinstans. 8. Yttrande- och mediafrihet Yttrande- och mediefriheten i Kosovo är överlag god, även om inte alla medier kan sägas vara oberoende. Ansvaret för att skapa förutsättningar för fri, professionell, pluralistisk och oberoende media i Kosovo vilar hos OSSE, som bland annat har byggt upp public serviceföretaget Radio Television Kosovo, RTK. OSSE har även gjort stora ansträngningar för att stödja utvecklandet av privata media. De lokala medierna, både etermedier och press, uppfattas allmänt vara styrda av en eller annan internationell eller lokal aktör på den lokala politiska scenen, utan att det alltid redovisas. Det råder t.ex. brist på transparens när det gäller ägandeförhållandena. Under 2005 har medielagstiftningen förbättrats och under hösten antogs en ny lag som överför regleringen av pressen till ett självsanerande system (ett slags pressråd) och regleringen av etermedier till Independent Media Commission, IMC, som är på väg att ersätta Temporary Media Commission, TMC. En särskild fond har 8

9 9 startats för att främja medier för minoriteter. Tyvärr är det vattentäta skott mellan de olika etniska gruppernas medier, man ser alltför sällan TV-debatter med deltagande av företrädare från olika grupper i studion samtidigt. 9. De politiska institutionerna Kosovo står under internationell förvaltning genom UNMIK:s och FN:s särskilde representant, som i praktiken ger UNMIK stor makt över den politik som förs på lokal nivå. Gradvis förs ansvarsområden över till det temporära självstyret. Val till provinsparlamentet hölls senast i slutet av oktober Det består av 120 platser varav 20 reserverade för minoriteter. Kosovos serber avstod i mycket stor utsträckning från att rösta. Även många romer boende i de kosovoserbiska enklaverna avstod. En koalitionsregering bildades mellan Kosovos demokratiska förbund, LDK, och Alliansen för Kosovos framtid, AAK, samt några mindre minoritetspartier. Kosovos demokratiska parti, PDK och ORA är de största oppositionspartierna. Endast den ena av de två ministerposterna i regeringen som är reserverade för kosovoserber är tillsatt; ministerposten med ansvar för återvändande och samhällsgrupper. UNMIK har nu i stor utsträckning, i enlighet med resolution 1244 och det konstitutionella ramverket, överlämnat ansvaret till de lokala myndigheterna. Områden som man bedömer vara känsliga och som direkt skulle kunna påverka avgörandet av frågan om Kosovos framtida ställning hanteras fortsatt av UNMIK. Det gäller till exempel internationella kontakter. 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Kosovo kännetecknas av en svag ekonomi och långsam ekonomisk utveckling. Livsbetingelserna för befolkningen är därför i många fall svåra. Fattigdomen är utbredd. Världsbanken bedömer att cirka 37 procent av befolkningen är fattig (lever på mindre än motsvarande 13 kr/dag) och att 15 procent är extremt fattig. Lönerna är låga och för en lägre tjänsteman uppgår den till motsvarande cirka kr per månad. Till dessa kommer i många fall finansiella överföringar från släktingar som arbetar utomlands. Dessa överföringar från släktingar tillsammans med de närvarande internationella organisationerna utgör viktiga inkomstkällor. Befolkningen är mycket ung, mer än hälften av invånarna är 25 år eller yngre,. Arbetslösheten är hög; enligt UNDP:s statistik uppgår den till 44 procent medan en del bedömare hävdar att den i realiteten uppgår till mer än 50 procent. UNMIK regulation 2001/27 utgör en av grunderna för arbetsrätten i Kosovo men efterlevnaden av arbetsrättsliga regler är låg. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Hälso- och sjukvården i Kosovo är inte tillfredsställande men genomgår en reformering. Ansvaret för hälso- och sjukvårdssektorn har överförts från UNMIK till det temporära självstyret.

10 10 Tillgång till hälso- och sjukvård är ett stort problem, särskilt för minoriteterna och fattiga personer. Läkare har låga löner och korruption är vanlig, man tar betalt för tjänster som skall vara gratis. I synnerhet på landsbygden är tillgången till specialistvård dålig. I de kosovoserbiska enklaverna har emellertid de av regeringen i Belgrad understödda parallella institutionerna fortsatt att tillhandahålla hälso- och sjukvård 12. Rätten till utbildning Det råder allmän skolplikt och de allra flesta barn går också i skolan, om än inte alla de nio obligatoriska åren. Särskilt höga siffror avseende avhopp gäller för romerna. Skolorna lider allmänt av bristande resurser och ofta måste skollokalerna utnyttjas i skift och familjerna själva betala för undervisningsmaterial. Möjligheten att erhålla utbildning på sitt modersmål för minoritetsgrupper i majoritetsområden saknas. Undervisning i historia är ett särskilt problematiskt område. En reform har dock påbörjats som bland annat skall förbättra läroplanerna. Närmare hälften av eleverna i Kosovo fortsätter att läsa på gymnasienivå. I september 2005 antogs en lag om vuxenutbildning. Analfabetismen i Kosovo uppgår till cirka 6 procent. Den är mer utbredd bland kvinnor än män och den förekommer i större utsträckning bland socialt svaga grupper, däribland romer. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Den svåra levnadssituation som förevarit i många år avspeglas negativt i befolkningens hälsoprofil. Miljösituationen i Kosovo är allvarlig med t.ex. betydande utsläpp av miljöfarliga ämnen som påverkar människor negativt. Medellivslängden uppgår till 68,8 år vilken är den lägsta i regionen. De allmänna levnadsvillkoren varierar mycket mellan stad och landsbygd. Elförsörjningen fortsätter att vara ett stort problem som särskilt drabbar de fattiga och minoriteter i samhället. Rätten till egendom börjar sakta ses som en mänsklig rättighet i Kosovo. Många olika faktorer bidrar dock till att skyddet för rätten till egendom inte uppfylls i Kosovo, t.ex. osäkerhet kring gällande rätt och bristande resurser för de institutioner som har hand om fastighetsfrågor. OLIKA GRUPPERS SITUATION 14. Kvinnans ställning Kvinnans situation är utsatt i Kosovo. Klan- och familjetraditioner som har stor betydelse i Kosovo spelar en särskilt stor roll när det gäller kvinnans situation. Tack vare starka kvinnoorganisationers och internationella samfundets påverkan finns sedan 2004 en bra jämställdhetslag och en handlingsplan för dess genomförande. Det finns kommunala rådgivare för

11 genderfrågor i alla kommuner i Kosovo och fem ministerier har dessutom anställt särskilda genderrådgivare med uppgift att skapa program som syftar till att stärka kvinnors deltagande inom de olika ministerierna. Under 2005 bildades en speciell jämställdhetsenhet inom premiärministerns kansli. UUNMIK kräver att en viss del av de nominerade personerna till parlamentsoch kommunalval ska vara kvinnor. Som ett resultat av detta är cirka 30 procent av representanterna i det lokala parlamentet i dag kvinnor, dock inte på ledande funktioner. Det civila samhället och enskilda organisationer har spelat och spelar fortfarande en viktig roll för jämställdhetsarbetet i Kosovo. Ett par av organisationerna har också framfört starka krav på att kvinnor måste vara med i de framtida förhandlingarna om Kosovos status. Inom flera områden kvarstår dock problem. Kvinnors arvsrätt är ett sådant område, men även att vara ensam vårdnadshavare för sina barn. Trots att lagstiftningen och UNMIK regulations klart slår fast kvinnans rätt att ärva förverkligas inte detta i praktiken då man inte tillämpar lagstiftningen. Det patriarkala systemet ger företräde till männens arvsrätt. Ett annat problemområde är våld mot kvinnor som är vanligt förekommande. Det är svårt att få fram korrekta uppgifter på området, men benägenheten att anmäla brotten ökar. När det gäller våld mot kvinnor utfärdade UNMIK i maj 2003 en s.k. regulation (2003/12) om skydd mot våld i hemmet. Både våld i hemmet och våldtäkt faller under allmänt åtal. 15. Barnets rättigheter Många barn i Kosovo har det svårt. Den svåra ekonomiska och sociala situationen i många familjer hämmar barnens möjligheter att erhålla adekvat hälsovård, skolgång etc. Antalet barn som arbetar på gatan med att sälja cigarretter, telefonkort m.m. har ökat väsentligt efter 1999 då många familjer flyttade från landsbygden till de större städerna. 16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa minoriteter, urbefolkningar med flera) Trots att rättigheter för personer tillhörande minoriteter i Kosovo tillgodoses i gällande lagstiftning, visade bl.a. upploppen i mars 2004 att många problem kvarstår. Misstron mellan de olika etniska grupperna är stor och kontakterna dem emellan är i realiteten få. Diskriminering på arbetsmarkanden och den bristande rörelsefriheten utgör ytterligare hinder för medlemmar av minoritetsgrupperna att leva ett normalt liv i provinsen. Tillgång till utbildning, socialtjänst och hälsovård är inte tillfredsställande. Det förekommer alltjämt att 11

12 12 personer tillhörande någon av minoritetsgrupperna utsätts för hot och trakasserier. Våren 1999 hade cirka personer, nära hälften av Kosovos befolkning varav de flesta var kosovoalbaner, lämnat provinsen. Så gott som samtliga återvände kort efter det att de serbiska styrkorna lämnat och det internationella samfundet tagit över. Samtidigt som kosovoalbanerna återvände lämnade ett mycket stort antal, enligt vissa uppgifter , icke-albaner, mestadels serber, ashkali, romer och egyptier, området och flydde till i första hand Serbien, Montenegro och Makedonien. FN:s flyktingbyrå (United Nations Refugee Agency, UNHCR) uppskattar att antalet internflyktingar från Kosovo till Serbien och Montenegro uppgår till cirka personer. Internflyktingarna i Kosovo uppgår till cirka personer. Till dessa kommer cirka 1500 personer av de drygt 4000 som flydde under upploppen i mars 2004 som av säkerhetsskäl inte har kunnat återvända hem trots att deras bostäder i de flesta fall har återuppbyggts. Situationen för internflyktingarna i Kosovo är svår. Det gäller framför allt de som fortfarande bor i läger och andra former av temporärt boende, däribland romer. Upploppen i mars 2004 ledde inledningsvis till en återgång till tidigare säkerhetsarrangemang med ökad KFOR-patrullering och vägspärrar. Frågan om minoritetsgruppernas, och då särskilt kosovoserbernas, säkerhet har en framskjuten plats på den politiska dagordningen och är en prioriterad fråga inom standardsprocessen. Möjligheten för personer tillhörande minoriteterna att röra sig utanför de områden där de själva utgör en majoritet ökar, men i alltför långsam takt vilket inte är tillfredsställande. Det bristande förtroendet grupperna emellan bidrar till den långsamma takten. Arbetet med återvändande minoriteter till Kosovo är problematiskt. Antalet personer från minoritetsgrupperna som istället fortsätter att lämna Kosovo är större än antalet som återvänder. Enligt UNHCR:s officiella statistik har endast personer återvänt till Kosovo under perioden januari 2000 till september 2005, av dem utgör kosovoserberna personer och ashkalierna/egyptierna Antalet återvändande personer tillhörande minoriteter per år har gått ner i antal sedan 2003 och är mycket mindre än vad det internationella samfundet hade planerat för, särskilt avseende kosovoserberna. Minoritetsgrupperna har under 2005 i huvudsak fortsatt att återvända till orter där de är i majoritet. Att skapa förutsättningar för ett långsiktigt och hållbart återvändande, särskilt avseende den kosovoserbiska befolkningen, är en central politisk fråga liksom arbetet med ökad decentralisering. Fortfarande ligger huvudansvaret för dessa

13 frågor hos UNMIK, även om stora ansträngningar görs för att det temporära självstyret skall fungera som en garant i framtiden för att försäkra minoritetsgruppernas rättigheter i samhället. Ett ministerium med ansvar för återvändande och samhällsgrupper finns redan. I juli i år presenterade FN:s särskilde representant och premiärministern en strategisk plan i syfte att skapa förutsättningar för återvändande till Kosovo. Personer tillhörande minoriteterna diskrimineras när det gäller äganderätten till fast egendom. Illegalt utnyttjande från majoritetsbefolkningen av bostäder, affärslokaler och jordbruksmark förekommer. 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning Det finns få öppet homosexuella personer i Kosovo. Enligt lagen är homosexualitet inte längre straffbart men homosexuella riskerar att bli isolerade och utstötta då de inte är socialt accepterade i samhället. Det finns ett par lokala organisationer som arbetar för homosexuellas rättigheter. 18. Flyktingars rättigheter UNMIK regulation 2005/16 från april 2005 utgör ett embryo till lagstiftning på migrationsområdet. Under 2005 har några enstaka personer från Asien anlänt till Kosovo och sökt asyl. I avsaknad av någon kosovarisk struktur för bedömning av flyktingstatus har UNHCR i dessa fall gjort en bedömning. Ingen har hittills bedömts vara flykting. 19. Funktionshindrades rättigheter Situationen för funktionshindrade är svår. Även om lagstiftning mot diskriminering av funktionshindrade finns är den i realiteten vanligt förekommande. Tillgången till hälso- och sjukvård är ett stort problem och varken närmiljö, offentliga platser eller samhällsfunktioner är anpassade för personer med funktionshinder. Tillgången till utbildning är väsentligt sämre och arbetslösheten är särskilt hög hos denna grupp. Det sociala stigmat har tidigare varit stort och funktionshindrade har ofta gömts undan och isolerats från övriga i samhället. Attityderna börjar nu sakta att förändras och bl.a. skolväsendet reformeras så att dessa barn ska undervisas i ordinarie skolor. ÖVRIGT 20. Oberoende organisationers för mänskliga rättigheter Det finns flera oberoende organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter utan restriktioner i Kosovo, till exempel Humanitarian Law Center och en rad olika kvinnoorganisationer. Amnesty International och Human Rights Watch saknar lokala kontor men följer utvecklingen i Kosovo. Även ett antal lokala organisationer, däribland Kosovo Rehabilitation Centre for Victims 13

14 of Torture and Trauma och Handikos arbetar för främjandet av de mänskliga rättigheterna. 21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter Som nämndes ovan bedriver en rad internationella organisationer verksamhet i Kosovo. Dit hör till exempel Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE, och olika FN-organ. EU är aktiv dels genom UNMIK, dels genom EAR (European Agency for Reconstruction) och STM (Stabilisation and Association Process Tracking Mechanism) inom ramen för stabiliseringsoch associeringsprocessen. Sverige har ett omfattande utvecklingssamarbete med Kosovo och flera projekt som syftar till att stärka de mänskliga rättigheterna, inte minst kvinnans rättigheter. Enligt regeringens strategi för Kosovo för perioden juli 2005 december 2006 ska insatser för demokrati och mänskliga rättigheter prioriteras. Insatser för att stärka rättsväsendet samt projekt som motverkar människohandel ska också ges en särskilt framskjutande plats. 14