LÄRA. Uppdrag: undervisa #3/2014 STOCKHOLM

Transkript

1 VINNARE AV SVENSKA PUBLISHINGPRISET 2013 LÄRA #3/2014 STOCKHOLM Uppdrag: undervisa Så många böcker lånar eleverna Hur kan skolan stötta elever med adhd? Extremism, demokrati och skolans värdegrund Vägen via Stockholmskällan

2 Talar +du matte? Som lärare i matematik pratar du aritmetik flytande och du har primtal, algebra och geometri som modersmål. Men inte alla föräldrar har siffror lika naturligt i sina vokabulärer. Det kan bero på olika saker: att de inte studerat ämnet tillräckligt, att de glömt bort vissa formler eller att de inte hanterar det svenska språket helt perfekt. Det här gör det såklart svårt för dem att hjälpa barnen med läxorna. För alla som vill lära sig prata och lära ut matematik, så finns webbmatte.se. Den pedagogiska webbplatsen talar inte bara matte flytande, utan förklarar på åtta olika språk i både text och film. Så tipsa föräldrarna om webbmatte.se

3 INSPIRATION OCH INFORMATION FRÅN UTBILDNINGSFÖRVALTNINGEN I STOCKHOLMS STAD FOTO: BJÖRN TESCH STOCKHOLM #3/2014 LÄRA Stockholm ges ut av utbildnings förvaltningen i Stockholms stad och utkommer med fem nummer per år. Adress: LÄRA Stockholm, Utbildningsförvaltningen, Box 22049, Stockholm. Besöksadress: Hantverkargatan 2F. Chefredaktör: Agnetha Styrwoldt-Alfheim, , agnetha.styrwoldt-alfheim@ stockholm.se. Redaktör, projektledare: Annelie Drewsen, , annelie.drewsen@stockholm.se. Medverkande skribenter: Katarina Bjärvall, Pontus Dahlman, Agneta Berghamre Heins, Helene Lumholdt, Katarina Lycken Rüter, Pernilla Rönnlid, Monika Sidén, Ann Turlock och Annebritt Ullén. Ansvarig utgivare: Anders Carstorp. Grafisk form: b-e-r-g.se Tryck: Östertälje Tryckeri AB, Stockholm, ISSN Upplaga: exemplar. För kostnadsfri prenumeration, kontakta utbildningsförvaltningen på info.utbildning@stockholm.se. 25 Arbetsglädjen i Bagarmossens skola är stor när klass 1A arbetar med sitt bidrag till tävlingen En bok i världsklass. Sofia Radojcic och Ahmed visar upp sina egna delar i klassens allkonstverk som gestaltar årets tema Nya världar. FOTO: ROBERT BLOMBÄCK ILLUSTRATION: AL MURPHY FOTO: ULRICA ZWENGER Omslag: Civilingenjörerna och lärar studenterna Jenny Widmark och Wilhelm Tunemyr fotograferade av Robert Blombäck. Civilingenjör Wilhelm Tunemyr fick chansen att sadla om till lärare genom programmet Teach for Sweden. Här hjälper han eleven Fadumo Sheik Dahir på Rinkebyskolan. DESSUTOM Digitala utflykter i verkligheten 4 Möt eleverna på nätet 8 Katarina Lycken Rüter om att lyssna på kritik 12 När hakkors sprejas på skolan 13 Min skola: ESS-gymnasiet 19 Hur kan skolan stödja elever med adhd? 20 Medioteket samlar statistik om utlåningen av böcker från skolbiblioteken i Stockholms stad. Skillnaderna är stora mellan skolor. Flest böcker läser eleverna på Askebyskolan. Barn med adhd behöver pepp, beröm och bekräftelse det är biträdande rektor Christina Lahti och specialpedagogen Anne-Mari Wiröstrand på Västertorpsskolan överens om. Enkäten: Vad läser du? 29 Lärardialog för bättre kunskap om lärarrollen 30 Anders Carstorp vill bli bättre på att lyssna 31 Rapport från ungdomsmottagningskonferensen 32 Vinn biobiljetter! 32 Nämnd & Nytt 33

4 DIGITALT LÄRANDE Digitala utflykter i verkligheten TEXT: HELENE LUMHOLDT FOTO: ROBERT BLOMBÄCK Från Thorildsplans gymnasium till stadsdelen Gröndal är det en kort resa. Ett par stationer med tunnelbanan och några till med tvärbanan. Men eleverna som åker dit denna dag kommer att resa betydligt längre än så. Anelja Adekova dokumenterar Gröndals kännetecken för att senare kunna jämföra med stadsdelen Garbatella i Rom. 4 LÄRA #3/2014

5 DIGITALT LÄRANDE Adem Ayata, Sara Arrach, Dorentina Rama och Anelja Adekova jämför Stockholmskällans digitala karta från förra sekelskiftet med dagens verkliga Gröndal. Deras lärare Antonio Serra gör dem sällskap. Sedan tio år tillbaka ägnar andraårseleverna på Thorildsplans gymnasiums samhällsprogram stora delar av sin vårtermin åt projektet Stad i Europa, som omfattar en jämförande studie mellan Stockholm och Rom. I grupper om fyra undersöker eleverna en stadsdel i Stockholm för att sedan göra motsvarande studie av en jämförbar stadsdel i Rom. Anelja Adekovas, Sara Arrachs, Dorentina Ramas och Adem Ayatas område heter Garbatella och är en romersk arbetarstadsdel från 1920-talet. I Stockholm heter den Gröndal. Andra grupper åker bland annat till Högalid, Kungsholmen och Slakthusområdet. Det är lärarna som har delat in grupperna för att utnyttja elevernas kompetens maximalt, berättar Antonio Serra, lärare i geografi, historia och religionskunskap. Det är också lärarna som har valt ut stadsdelar för att det ska finnas en matchande motsvarighet i Rom. De har hunnit skaffa sig en viss rutin och lokalkännedom vid det här laget. Sedan starten har skolan använt sig av Stockholmskällan för att hämta material. I början uppfattade vi nog Stockholmskällan mest som ett lite dammigt bildarkiv, men nu har det utvecklats till ett verkligt bra verktyg för oss. Här finns lektionstips och mycket annat som passar väldigt bra för eleverna i våra projekt. Eleverna undersöker sin stadsdel ur olika vinklar hela tiden med perspektiven då, nu och sedan i medvetandet och en rad ämnen ingår. I geografin arbetar eleverna med stadens fysiska och kulturella förutsättningar liksom med hur den är planerad. I historieämnet tittar de på den kontinuerliga utveckling som pågår i staden. I samhällskunskapen undersöker eleverna maktstrukturer och socioekonomiska faktorer. I ämnet mediaproduktion fokuserar de på urbana uttryck och gör en film medan de i svenskan arbetar med kulturguidning, texter och redovisningar. >> 5 LÄRA #3/2014

6 DIGITALT LÄRANDE Med egna datorer har Stockholmskällans material blivit lättare att komma åt. Gröndalsvägen är ett stråk, en av de strukturer som enligt stadsplaneraren Kevin Lynch påverkar hur människor i ett område rör sig. >> Alla angriper alltså frågan om den urbana utmaningen fast ur olika perspektiv. Tyngdpunkten ligger på geografi, historia och samhällskunskap, säger Antonio Serra. Han berättar om fortbildningskvällarna som Stockholmskällan håller en gång per termin för nyfikna lärare. Det är mycket givande och jag tror jag har varit på varenda en, nu senast på Medeltidsmuseet. Jag får med mig fortbildningsrapporter och länksamlingar därifrån som jag sedan tar med mig till de andra lärarna och ut i klasserna. Personal från Stockholmskällan har också kommit till skolan och hållit en föreläsning för eleverna med exempel på hur de kan använda materialet. Vi har haft stor nytta av Stockholmskällan i ökande grad. Deras samlingar av kartor, texter, bilder, filmer och annan fakta är mycket användbara för oss när vi studerar de olika stadsdelarna. Att de kom till skolan och berättade har ökat elevernas användning av Stockholmskällan ytterligare, berättar han. Alla elever på skolan har i och med Stockholms stads en-till-en-satsning numera sin egen bärbara dator, vilket har fått stor betydelse för arbetet. Datorerna har inneburit en stor logistisk vinst för oss, säger Antonio Serra. Tidigare var grupperna tvungna att gå iväg till datasalen och hoppas på att det fanns plats under just deras lektion. Nu är det mycket enklare. Eleverna arbetar ibland i sina grupper, ibland individuellt, men har alltid varandra inom räckhåll för utbyte av tankar och funderingar. Tack vare datorerna har också Stockholmskällans material blivit lättare att komma åt. Vi har tittat på bilder men mest har vi arbetat med deras kartor, berättar Dorentina Rama som efter en samling i klassrummet nu är på väg med sina gruppkompisar till Gröndal. En gång tidigare under projektet har de varit där, studerat arkitektur och stadsbyggnad utifrån den amerikanska stadsplaneraren och arkitekten Kevin Lynchs tankar. De har försökt att finna de fem olika strukturer som enligt Lynch påverkar hur människorna i ett område rör sig. Förra gången var de här själva. Idag har de Antonio Serra med sig och ska redogöra för honom vad de har sett och hur de har tänkt. Dorentina Rama har sin dator med sig. Hon tar fram den ur väskan direkt när de kliver av tvärbanan och klickar fram en nedladdad karta över området. Adem Ayata berättar att de, redan första gången de var här, snabbt konstaterade att kartan stämde bra överens med verkligheten. Men vi tittade på en karta från 1700-talet också. Då fanns det ingenting här, ingen bebyggelse, bara skog. Mest anmärkningsvärd i stadsdelen Gröndal tycker han själva dalen är. Man förstår varifrån den har fått sitt namn, konstaterar han och tittar upp mot husen som balanserar på höjden ovanför tvärbanestationen. Det är inte bara ur digitala källor eleverna öser upp sina kunskaper. Vi var på biblioteket här i Gröndal och hittade en hel bok om området. Den var rätt nyskriven men innehöll en hel del historia, berättar Adem Ayata. Efter en stunds promenad i området, där eleverna pekar ut landmärken, knutpunkter, gränser och annat enligt Lynchs beteckningar, återvänder de till biblioteket. Dags för lite levande historia. Eleverna intervjuar bibliotekarien Hasse Jungnell som visar sig vara mycket kunnig. Anelja Adekova ställer frågor och antecknar så det ryker om blyertspennan. Vad mycket han visste, konstaterar gruppen när de en stund senare beger sig ut på gatan för att hitta fler personer att intervjua, innan det är dags att avsluta rundturen. Intervjuerna, kartorna, bilderna, texterna och det egna utforskandet av stadsdelen ska gruppen sedan sammanställa till en redovisning. >> 6 LÄRA #3/2014

7 DIGITALT LÄRANDE Att intervjua dem som bor och verkar i stadsdelen är en del av uppgiften. Ali Ghaderi har arbetat i Gröndal åtta år och tycker området är lugnt och bra. Dorentina Rama, Sara Arrach och Adem Ayata lyssnar och antecknar. >> För att skapa förutsättning för likvärdig bedömning och för att sätta ramar för redovisningen har lärarna bestämt att den ska ske i form av en Powerpointpresentation. Det blir en tidslinje, en tidsresa där eleverna ska beskriva och göra en analys av den urbana miljön och av människorna som befolkar den, förklarar Antonio Serra. Två veckor därefter är det dags för projektets höjdpunkt: Romresan. Innan tänker många elever wow, nu ska vi shoppa och äta glass. Och det kan de nog hinna med också. Men det här är ingen vanlig klassresa utan en studieresa, en integrerad del av utbildningen. Dagarna och kvällarna innehåller massor av arbete jämförelser, intervjuer och studiebesök, säger Antonio Serra. Varje år finns det någon eller några elever som inte följer med på resan. Orsakerna kan variera från medicinska skäl till att eleven inte har haft tillräcklig delaktighet i projektet. Och så finns det ibland elever som inte får åka med för sina föräldrar. 7 LÄRA #3/2014 Besök Stockholmskällan på HUR GICK DET SEN? Läs elevernas blogg om stadsdelarna i Stockholm och Rom: stadieuro.blogspot.se Då får de arbeta med projektet här hemma, men vår ambition är alltid att samtliga elever ska följa med. Anelja Adekova, Sara Arrach, Dorentina Rama och Adem Ayata är alla entusiastiska och förväntansfulla inför resan. Sara Arrach tycker om att arbeta i projektet. Det är skönt och kul att komma ut och röra på sig utanför klassrummet, tycker hon. Och visst lockar resan till Rom. Ja, det är klart att den motiverar oss. Den gör projektet ännu roligare, säger hon. Tack vare stipendiefonder som byggts upp av före detta elever på skolan är resan i stor utsträckning kostnadsfri för eleverna. Det är bara fickpengar eleverna får stå för själva. Och den frivilliga biljetten till fotbollsmatchen mellan Lazio och Sampdoria på Stadio Olympico di Roma. Stadion ligger visserligen ganska långt från just stadsdelen Garbatella men den har tveklöst en egen historia att bjuda på. n

8 DIGITALT LÄRANDE Elevkontakt på nätet En majoritet av svenska skolelever använder internet dagligen och en stor del av tiden läggs på sociala nätverk. Det ställer krav på att lärare känner till hur de sociala tjänsterna fungerar samtidigt som det skapar nya möjligheter i undervisningen. LÄRA Stockholm har mött två vuxna som är vana att möta unga online. Helena Meyer arbetar på Fryshuset där hon ansvarar för verksamheten Nätvandrarna, som sedan 2007 har bedrivit socialt arbete på internet. Idén är att vuxna ska finnas tillgängliga och agera förebilder på olika platser där barn och unga umgås på nätet. Nätvandrarna deltar i samtal mellan de unga och finns till hands om någon vill berätta om allvarligare problem. Samtidigt vill man få fler vuxna att vara digitalt närvarande. Det betyder inte att man måste bli medlem på en massa sidor och sitta och surfa flera timmar varje dag. Det kan handla om att veta hur en sida ser ut och fungerar, eller att lyssna när de unga berättar och faktiskt veta vad de pratar om, säger Helena Meyer. Hennes tips för att skaffa sig koll på ungas mötesplatser på nätet är att fråga experterna de unga själva. Det finns även en hel del att läsa på nätet, till exempel Elza Dunkels forskningsblogg Nätkulturer. För att skilja på privatpersonen och yrkesrollen kan man skaffa ett separat användarkonto som bara används i arbetet. När Helena Meyer föreläser om ungas nätvardag för skolpersonal och föräldrar möter hon ibland föreställningen att nätet är farligt för unga. 8 LÄRA #3/2014 En vanlig missuppfattning är att alla far illa och att unga inte vill prata med vuxna på nätet. Det motbevisas lätt genom att se hur populära olika stödchattar och mejlfunktioner är bland unga, säger hon och betonar samtidigt att det är viktigt att vuxna alltid reagerar när någon faktiskt utsätts för kränkningar. Anmäl alltid allvarliga kränkningar till webbsidans support och till polis om det behövs. Var ett stöd för unga och skuldbelägg inte den som blivit utsatt. En lärare som kommunicerar med sina elever via sociala medier är Malin Larsson. Hon undervisar i svenska i årskurserna 7 9 på Alviksskolan och tycker att relationen till eleverna har blivit bättre sedan hon började använda sig av sociala medier i undervisningen. Det finns mycket som inte hinner sägas när vi ses i skolan och som man som elev behöver få säga. Sociala medier och sms möjliggör en dialog med eleverna att uttrycka känslor, tankar och åsikter som inte hinns med annars. Det som fick Malin Larsson att börja använda sms, bloggar, Youtube och Twitter i sin undervisning var den pedagogiska idén att flippa klassrummet. Modellen är ett sätt att ge eleverna mer tid för skolarbetet i det fysiska klassrummet medan andra moment kan förberedas med hjälp av bland annat digitala verktyg. I början var det mest Malin Larsson som syntes, men nu delar även eleverna med sig av sitt arbete på nätet. Kommunikationen med omvärlden gör dem mer motiverade. ILLUSTRATION: WOO / MIA NILSSON Samtidigt kan det vara svårt att våga visa upp sitt skolarbete. Att våga twittra sina tankar och blotta sig för hela världen kräver mod och för att vara modig behöver man ha en trygg miljö. Därför jobbar jag med att vi ska stärka och peppa varandra. Att bry sig, vara generös och respektera varandra är förhållningssätt som genomsyrar såväl vårt fysiska klassrum som vårt flippade. När Malin Larsson berättar varför de digitala verktygen är så viktiga återkommer ord som kommunikation och dialog. Via de sociala medierna kan eleverna kommunicera både med varandra och med sin omvärld. Deras röster hörs och deras skolarbete syns och får riktiga mottagare som återkopplar. De kan göra filmklipp av sina arbeten på Youtube eller skriva direkt till författare vars verk vi läser på Twitter, berättar Malin Larsson och konstaterar att de ofta får svar. Utöver att kommunicera med sina elever använder sig Malin Larsson av sociala medier för att inspireras av andra lärare. Jag följer många twittrande lärare som lär mig nytt varje dag. Jag har fått många kloka och kunniga kollegor tack vare Twitter. Lektionstips, spännande länkar och tankar är numera bara ett knapptryck iväg, säger hon. n ANNELIE DREWSEN Läs mer om sociala medier i undervisningen på Pedagog Stockholm. Mer statistik om svenska ungdomars internetvanor finns i undersökningen Svenskarna och internet på

9 TEACH FOR SWEDEN Civilingenjörerna som blev lärarkandidater Ända sedan mellanstadiet har hon velat bli lärare, men en civilingenjörsexamen i molekylär bioteknik kom emellan. Nu fick jag en ny chans genom Teach för Sweden. Den här gången tvekade jag inte, säger Jenny Widmark, civilingenjör och lärarkandidat på Rinkebyskolan. Tack vare programmet Teach for Sweden kan civilingenjörerna Jenny Widmark och Wilhelm Tunemyr ta steget till en lärarexamen. Båda gör sin andra termin på Rinkebyskolan och ser det här som en chans att kombinera gedigna ämneskunskaper med lusten att lära. Denna dag är det oroligt på Rinkebyskolan. Några elever har gått över gränsen till det som kan betraktas som pojkstreck och områdets poliser är där för att markera allvar. Wilhelm Tunemyr har just avslutat en mattelektion. Han behöver en kopp varmt te, då rösten har satts på prov under lektionen. Att få till studiero i klassrummet är min största utmaning just nu. Rinkebyskolan är väldigt bra på många sätt, men tillhör ett socialt utsatt område med rejäla utmaningar, konstaterar han. Lärarutbildningen Teach for Sweden (TFS) ingår i det internationella konceptet Teach for All, och riktar sig till personer med minst en masterexamen i naturvetenskapliga ämnen. Lön utgår under den tvååriga utbildningen och kandidaterna arbetar på skolor med låg måluppfyllelse. Syftet är att få fler utbildade lärare inom matematik, fysik och kemi, något som det råder akut brist på idag. Utbildningsförvaltningen har för närvarande fem TFS-kandidater på fyra skolor, förutom Rinkebyskolan även Björkhagens skola, Husbygårdsskolan och Hässelbygårdsskolan. Jenny Widmark och Wilhelm Tunemyr är relativt nyutexaminerade civilingenjörer, men har ändå hunnit med några år i yrkeslivet. Jenny Widmark jobbade en tid med Teknikspanarna, en satsning för att öka intresset för teknik bland elever och lärare i årskurs 4 6, och har parallellt undervisat ideellt på Mattecentrum i Uppsala. För Wilhelm Tunemyr slog tanken på att byta till lärarbanan rot när han vikarierade som mattelärare, under ett uppehåll i studierna i teknisk fysik på Chalmers tekniska högskola i Göteborg. För mig var det inget alternativ att ta den långa vägen. Jag hade funderat intensivt på att sadla om till lärare och Teach for Sweden blev en perfekt möjlighet för mig. Jenny Widmark är lika glad för chansen: Att få möjlighet att studera till lärare parallellt med att få undervisa i de ämnen som vi har akademisk examen i är oslagbart, säger hon och berättar att urvalsprocessen var tuff med flera olika steg. Vi var tio som blev antagna och fick börja med fyra veckors intensivkurs i pedagogik under sommaren. Det gav oss en väldigt bra grund att stå på, innan det var dags att kliva in i klassrummet. Till största del sker studierna på distans, men tre gånger per termin samlas deltagarna på Karlstads universitet för två gemensamma dagar. Wilhelm och jag har en fördel eftersom vi är på samma skola. Vi diskuterar mycket och tar hjälp av varandra. Samtidigt har vi också regelbunden kontakt över nätet med de andra deltagarna och lärarna på Teach for Sweden. Varken Jenny Widmark eller Wilhelm Tunemyr hade hoppat på ytterligare en utbildning om de inte fått lön under tiden. Nej, min tid med nudlar är förbi. Det här konceptet är perfekt. Vi är anställda och får lön för 100 procent, men undervisar 80 procent, vilket innebär att vi har en dag i veckan till studier, säger Wilhelm Tunemyr. Men de som tror att Teach for Sweden är någon genväg till läraryrket tar miste, betonar Jenny Widmark: Det krävs att man lägger mycket tid på studier. Det är omfattande mängder litteratur som ska läsas in och examineras. Vi som gått naturvetenskapliga utbildningar är vana vid hårda studier, men på ett annat sätt. Pedagogik och bedömningsfrågor kräver mer resonerade och reflektion, där finns inte alltid ett facit att hålla sig till, säger hon. För Jenny Widmarks del grundar sig det nya yrkesvalet framförallt i att hon >> 9 LÄRA #3/2014

10 TEACH FOR SWEDEN FOTO: ROBERT BLOMBÄCK Civilingenjörerna Jenny Widmark och Wilhelm Tunemyr arbetar sin andra termin på Rinkebyskolan inom programmet Teach for Sweden. En dag i veckan ägnar de åt studier. Det är omfattande mängder litteratur. Pedagogik och bedömningsfrågor kräver resonerande och reflektion, säger Jenny Widmark. >> vill kunna kombinera sitt starka naturvetenskapliga intresse med ett socialt inriktat jobb. För mig är det lika viktigt att vara en bra förebild och en närvarande vuxen bland eleverna ute i korridorerna, som det är att lära ut ämneskunskaper i klassrummen. Den kombinationen är väldigt stimulerande. Hon hoppas på att vara legitimerad lärare i matematik, teknik, fysik och kemi om två år. Det finns de som ifrågasätter att jag som ingenjör väljer att bli lärare, men för mig råder ingen tvekan. Med läraryrket kombinerar jag det bästa jag vet: naturvetenskap och möten med ungdomar. Wilhelm Tunemyr är också tydlig med varför han byter yrkesbana: Min förhoppning är att jag ska kunna göra skillnad. Genom att välja läraryrket och tillföra mina ämneskunskaper, med bland annat inriktning mot miljöoch hållbarhetsfrågor, kan jag bidra till att höja elevernas kunskaper och göra skolan och världen lite bättre. Det kanske låter stort, men det är min drivkraft, säger Wilhelm Tunemyr. Maria Sturén är handläggare på FoUavdelningen och den på utbildningsförvaltningen som ansvarar för samarbetet med Teach for Sweden. Tack vare att vi deltar får vi in hög ämneskompetens. Vi måste använda alla vägar som går för att få välutbildade lärare till våra skolor. Personerna som deltar i TFS-utbildningen är oerhört motiverade och har tänkt igenom sitt yrkesval extra noga, vilket självfallet är ett extra plus, säger hon. Rinkebyskolans rektor Carina Rennermalm är lika entusiastisk över att ha TFS-kandidater på sin skola. För oss är det en tillgång. De har en passion för sina ämnen och läraryrket. De tillför mycket till vår skola och blir en extra resurs när det gäller ämneskunskaper för eleverna, men även lärarna får extra inspiration och stöd i NO-ämnena. Kandidaternas entusiasm för yrket smittar av sig på hela skolan, något som självfallet kommer alla elever till del, säger Carina Rennermalm. n AGNETA BERGHAMRE HEINS 10 LÄRA #3/2014

11 SKOLBIBLIOTEK ILLUSTRATION: AL MURPHY Siffrorna avser antal utlån av skönlitterära böcker per elev under Statistiken kommer från Medioteket. 11 LÄRA #3/2014

12 VINJETT KRÖNIKA Koll på utlåningen Förra året lånade Stockholms elever sammanlagt över skönlitterära böcker från de kommunala skolornas bibliotek. I snitt lånar varje grundskoleelev nästan nio böcker under ett år medan en gymnasieelev lånar fyra böcker. Elin Hirschfeldt är bibliotekarie i skolbiblioteksgruppen på Medioteket, som har tagit fram statistiken över utlåningen. Hon är försiktig med att dra slutsatser av utlåningssiffrorna och lyfter fram en rad faktorer som påverkar dem, såsom bibliotekets öppettider och bemanning, personalens kompetens och arbetssätt och skolledningens vision. Dessutom påverkas antal lån av hur många exemplar av en bok som köpts in till biblioteket och hur lång lånetiden är. Utöver de utlån som ingår i statistiken här intill tillkommer på grundskolan utlåningen av klassuppsättningar via Cirkulationsbiblioteket. På gymnasiet sker en stor del av hanteringen av läromedel via skolbiblioteken och till den kategorin räknas även skönlitterära böcker som finns i klassuppsättning. Dessa utlån ingår inte heller i statistiken. Ett aktivt läsfrämjandearbete med skolbiblioteket som bas ger oftast resultat i form av ökade utlån. En skola kan också välja att prioritera elevernas informationssökning eller andra arbetsuppgifter i skolbiblioteket framför arbete med skönlitteraturen, vilket kan resultera i färre utlån per elev, säger Ingalill Åkesson Hedqvist på Medioteket. De mest utlånade författarna på grundskolan är Jeff Kinney, Martin Widmark och Ingelin Angerborn. På gymnasiet är det Jonas Gardell, E.L. James och Henning Mankell. Jeff Kinneys bok Den bistra sanningen lånades ut 2223 gånger under n ANNELIE DREWSEN SIGNERAT: KATARINA LYCKEN RÜTER Våga lyssna på den som slutar Häromveckan hände det igen: en av mina elever bytte skola. Hen hade varit frånvarande en del vilket vi från skolan förstås haft allvarliga samtal om med både eleven och hens oroliga föräldrar så beskedet kom kanske inte som en blixt från klar himmel. Någonting var nog inte riktigt som det skulle, och något behövde göras. Samtidigt kändes det helt överraskande: jag fick aldrig möjlighet att tala med hen om beslutet, om förväntningar som släckts, om det som inte fungerat, eller om det som faktiskt fungerat ganska bra. Och det hade jag gärna velat göra. När jag tänker på elever som slutat i klasser där jag undervisat kan jag oftast deducera förklaringar till varför den klass de gick i inte var det bästa valet för dem, just nu. Saker som att resvägen blev för dryg, att intresset för samhällsvetenskap var så mycket större än för naturvetenskap, att studietempot blev för högt. Jag kan oftast se att det finns goda skäl för eleven att byta, och känna mig glad över att hen hittar något som förefaller vara bättre någon annanstans. Men de tydliga och enkla svaren är sällan hela sanningen. De är mer som toppen på isberget. Under ytan finns nästan alltid också andra skäl. En elev slutar för att det är för lång resväg, medan andra fortsätter trots timmar på buss och tunnelbana. En elev slutar för att naturvetenskap ändå inte var så intressant, medan andra som säger det här ska jag verkligen inte fortsätta med efter gymnasiet stannar. Under de tydliga och enkla svaren på frågan varför en elev slutar, finns många gånger viktigare svar på frågor om varför det inte är tillräckligt utvecklande eller intressant här. Men till de frågorna kommer vi sällan. Även om besluten har vuxit fram under lång tid går skolbyten ofta väldigt fort och det är bra. Man ska inte tappa värdefull undervisningstid och omställningstid. Jag skulle ändå önska att det fanns ett uppsägningssamtal inlagt i rutinerna kring elevers byte av skola, så att vi såg mer av isbergets dolda massa och kunde lära oss mer. Att föra ett sådant samtal är inte alldeles enkelt. Jag har haft många elever genom åren som sökt upp mig snabbt och sagt det är inte ditt fel, du får inte tro det, och som sedan rusat iväg. De har inte litat på min förmåga att härbärgera deras ställningstagande utan att ta det som personlig kritik. Jag har säkert också haft elever som borde ha sökt upp mig för att säga i din undervisning kommer inte jag till min rätt. De har inte kommit alls, troligen för att de inte litat på min förmåga att ta in berättigad kritik. Jag är naturligtvis väl medveten om hur svårt det är att lyssna på kritiska röster och synpunkter utan att genast gå i försvarsställning. Men för att lära måste man lyssna, och våga lyssna också på det som är kritik och bilder av misslyckanden. Jag försöker våga det. När någon byter skola måste frågan varför ställas utifrån ett undersökande perspektiv. Elever som slutar kan lära oss mycket om det som vi kan bli bättre på. Själv sa jag upp mig från Stockholms stad i början av mars. Jag har ett nytt jobb, ett viktigt, roligt och utmanande jobb, och det är toppen på isberget. Den stora kolossen under ytan har ännu ingen frågat mig om. KATARINA LYCKEN RÜTER ÄR FÖRSTELÄRARE I SVENS- KA PÅ ÖSTRA REAL. FRÅN OCH MED JUNI ÄR HON UN- DERVISNINGSRÅD PÅ SKOLVERKET. 12 LÄRA #3/2014

13 SAMTALET När hakkors sprejas på skolan TEXT: KATARINA BJÄRVALL FOTO: ULRICA ZWENGER / TT Starka politiska vindar ruskar om Stockholms skolor. Hur ska lärare hantera extremism? Genom att låta elever gå i dialog med människor de annars aldrig möter, menar tre lärare och en biträdande rektor. På Kärrtorps gymnasium och högstadieskolan Vasa Real har nazister sprejat hakkors och eleverna svarat med demonstrationer eller andra protester. På Globala gymnasiet har en grupp elever stoppat Sverigedemokraternas besök. Och på många andra skolor har dessa händelser och det så kallade supervalår som Sverige befinner sig i väckt frågor om politik, demokrati och skolans förhållningssätt till extremism. För ett samtal om de frågorna sammanför LÄRA Stockholm fyra engagerade pedagoger. Lisa Eklöv är lärare i naturkunskap och filosofi på Kärrtorps gymnasium, Julius Sääf är SO-lärare på Vasa Real, Linda Lissvik är biträdande rektor och lärare i engelska på Kämpetorpsskolan i Älvsjö och Lina Pilo är lärare i svenska som andraspråk på Ross Tensta gymnasium och medförfattare till boken Skolan, demokratin och de unga medborgarna. Kan ni berätta om någon händelse som har aktualiserat de här frågorna för er? Eftersom jag jobbar på Kärrtorp så är det ganska givet: det som hände i höstas, när hakkors och annat sprejades på skolan, säger Lisa Eklöv. Jag var med på båda demonstrationerna efter det, men sedan blev det jullov och sedan var det nästan glömt. Men nu har det aktualiserats igen med klotter och affischer. Hos oss är det på samma sätt genom den nazistiska klotterattacken, säger Julius Sääf. Med tanke på att vi har judiska högstadieklasser, och även andra elever med till exempel muslimsk bakgrund, så var vi tvungna att verkligen fokusera på det. Men det är levande hela tiden. Det har inte varit samma drama i Tensta och Älvsjö? Nej, inga attacker, säger Lina Pilo. De elever som jag jobbar med, på språkintroduktion, är nyanlända i Sverige och de har så mycket eget att ta itu med. Det närmaste vi har kommit de här frågorna är ett språk- och maktprojekt där vi diskuterade nazismen. Jag jobbar ju på en F 6-skola, säger Linda Lissvik, men det som har hänt hos er är saker som även yngre elever har reflekterat över. De har frågat Varför gör man så på skolor? och Vad betyder den där symbolen? Till och med sexåringar är otroligt medvetna om sin omvärld. Ja, säger Julius Sääf, många elever vill prata om det här och då har man något bra att bygga på. Sedan tycker jag att rasistiska problem kan vara enklare att diskutera än till exempel antisemitism och islamofobi. För där blir olika grupper så tydliga. Jag tänkte på det idag, säger Lisa Eklöv, vi såg en film på naturkunskapen och då var det någon i klassrummet som sade jag hatar judar. Det är en elev som förmodligen vill hävda sitt palestinska ursprung. Hur markerar jag då utan att förstora och dramatisera? Ibland kan jag skämta om det och jag hatar alla elever. Och ibland tar jag det på jätteallvar. Men idag sa jag ingenting, för jag ville inte bryta undervisningen och de flesta verkade inte ha hört vad eleven sade. Jag har svårt att blunda helt, säger Julius Sääf. Om det är en enskild elev så tar jag helst den åt sidan sen och pratar. Och för hela klasser har jag har till exempel visat en URproduktion som heter Medialized och som demonstrerar hur man med samma filmade material kan klippa ihop två helt olika versioner, en proisraelisk och en propalestinsk. När eleverna ser det får de intressanta insikter: Okej, det går att vinkla. Känner ni andra igen det? Jag har varit i precis samma situation, en pojke som sade att jag hatar judar, säger >> 13 LÄRA #3/2014

14 SAMTALET Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser. Ur: Lgr LÄRA #3/2014

15 SAMTALET >> Linda Lissvik. Det handlar ju om att barn hör sådana saker hemma, och om jag då reagerar med att så kan man inte säga så bygger jag på något hos honom. Istället kunde jag lära känna pojken och fråga varför han sade det han sade. Han kom fram till att han inte själv visste och jag gav honom ett bredare perspektiv att man har rätt att tycka olika. Det märktes efteråt att han kunde se två sidor. Ja, jag tror på mänskliga möten, säger Julius Sääf. En överlevare från Förintelsen besöker oss varje år. När vi utsattes för det nazistiska klottret hade Tobias Rawet nyligen varit hos årets nior. Det var mäktigt att se hur de icke-judiska eleverna ställde sig nästan som en mur och sade ifrån. Och ett antal elever som har en familjehistoria där man kan ha en problematisk syn på det judiska gjorde samma sak, det gladde mig allra mest. Det vi gör känns lite kopplat till det, säger Lina Pilo. Jag lägger väldigt mycket tid och kraft på relationen mellan elever och relationen mellan lärare och elev. Det är som du säger Julius, om man träffar någon som har en berättelse kan man inte släppa det. Och omvänt: det jag säger spelar ingen roll om inte jag har en relation med eleven. Man måste faktiskt mötas som människor. Vad gör du då? När de frågar hur gammal jag är eller hur mina barn mår så klipper jag inte av, utan jag ser det som ingångar till hur de har det. Vilket gör att de kan komma senare och fråga saker som man inte får fråga, som: Lina, är det sant att kvinnor har lägre lön än män i Sverige? 15 LÄRA #3/2014 Linda Lissvik är biträdande rektor och lärare i engelska på Kämpetorpsskolan. I de lägre åldrarna kan värderingsfrågorna komma in i alla ämnen. Det mänskliga perspektivet är ämnesöverskridande. Konkret, vad gör ni mer? Varje år har vi en kompisdag, som eleverna själva har valt att kalla det, berättar Linda Lissvik. Då är det åldersblandat och hela skolan diskuterar till exempel diskriminering det är allt från teater och film till Bris. Det är en av de häftigare dagarna man kan vara med om! Det är nästan så att de som går i sexan handleder de yngre. Jag använder mycket kultur, säger Lisa Eklöv. Under det här året har jag väl fått iväg tjugo klasser på olika föreställningar teater, dans, filmer men även konstprojekt. Och Forum för levande historia har fantastiskt bra workshopar. Och en annan konkret sak är att jag alltid har anonyma prov. Bara för att ingen elev ens ska tänka att gör hon skillnad på killar och tjejer, förort och innerstad? Hur går det till? De hittar på en pseudonym. Sen vet jag först långt senare i processen vem som är Kajsa Anka. Intressant. Varför är det så ovanligt? För att det är lite bökigt. Det har hänt att två skriver samma, flera tar ju smartast i klassen. Och efter ungefär ett år kan jag alla handstilarna, säger Lisa Eklöv och skrattar. Det finns väl tekniska lösningar också? Jag tror att det går att göra anonyma inlämningslådor i Fronter, säger Lina Pilo. Nu låter det som om den djupa värdegrundsfrågan hamnar i hur man gör smarta pseudonymer, men det är ju det som är en lärares vardag hur tar jag de djupa frågorna in i klassrummet, säger Lisa Eklöv. Lina Pilo ler igenkännande: Och det är inte så lite! Om jag skapar mig en ny identitet som heter Kajsa Anka så blir jag själv mer medveten om att jag gör kön, att jag gör klass, att vad jag framstår som är hur jag tolkas. Lisa Eklöv påpekar att på gymnasiet är det svårt att vara fokuserad på relationer många elever vill bara fixa betygen och lämna skolan. Och inom naturkunskapen poppar värderingsfrågorna upp lite random. Det sitter kanske 25 elever där som verkligen är inställda på ren naturkunskap inför ett prov, då fungerar inte alltid den historiska eller samhällsvetenskapliga kontexten. Men mycket av det som är grunden för det rasistiska tänkandet har ju sitt ursprung i någon slags pseudo-naturvetenskap rasbiologi och socialdarwinism, säger Julius Sääf. Det kommer upp när vi har genetik, säger Lisa Eklöv. Idag tog vi upp varför vi inte kan säga att det finns mänskliga raser. Då blir det >>

16 SAMTALET >> en naturlig ingång, men rena värdegrundsfrågor platsar mer automatiskt bland humanioraämnena. Linda Lissvik säger att i de lägre åldrarna kan värderingsfrågorna komma in i alla ämnen. Vi kan till exempel ta upp ordet hata. Det medmänskliga perspektivet är ämnesöverskridande. Även om vi inte använder ordet livskunskap så har vi ju det hela tiden. Att på så vis låta hela verksamheten genomsyras av värderingsfrågor tror Julius Sääf är en fördel, snarare än att förlita sig på övningar och projekt. Eleverna är väldigt duktiga på det där med övningar. Frågar man hur ska en kompis vara? och vad bygger demokratin på? så kan de dra det perfekt. Och sen går de ut i korridoren och så är de någon annanstans Så istället kan jag snitsla mellan SO och värderingsfrågor utan att det är så jäkla uppenbart. Jag tänkte på det när det gäller filosofi, säger Lisa Eklöv. Ska vi släppa in elever som kommer för sent eller inte? Om vi har en lektion kring moralfilosofi och det blir en konflikt kring klassrumsdörren så är det ju där lektionen börjar. Är dörren som en nationsdörr, vem stänger den och vem har tolkningsföreträde? Jag ska läsa upp en bit ur värdegrunden, så som den är formulerad i läroplanen: Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Det finns ju partier, bland annat Sverigedemokraterna, vars ideologi strider mot det. Hur hanterar ni det? Det jag ofta pratar med mina elever om är nationalitetsbegreppet och nationalism, säger Julius Sääf. Vad det innebär att vara svensk, att nationalitet är någonting vi skapar och att andra identiteter har varit viktiga i andra tider. Då kan man gå köksvägen till mångfaldsbegreppet. Jag har använt texter från Nordfront och Svenska motståndsrörelsen, berättar Lisa Eklöv. Då kan vi dissekera och analysera var i texten det finns sakfel. Och om eleverna vädrar sina åsikter blir jag glad. Dels får jag chansen att diskutera och dels har jag alltså gett dem en känsla för att jag kan skilja sak och person, att de inte kommer bli betygsatta på det. Senast i förra veckan hörde jag vadå mänskliga rättigheter, det är ju bara bullshit. Kan man få A i samhällskunskap om man tycker att mänskliga rättigheter är bullshit? Man kanske inte tycker det när slutbetyget kommer. Man behöver ju inte kunna allt 16 LÄRA #3/2014 Jag pratar ofta med mina elever om nationalitetsbegreppet och nationalism. Vad det innebär att vara svensk, att nationalitet är något vi skapar och att andra identiteter kan ha varit viktiga i andra tider. Julius Sääf är SO-lärare på Vasa Real. innan kursen är slut, det är ju därför man går en kurs, säger Lina Pilo. Eller man kanske menar att mänskliga rättigheter är en papperstiger, säger Julius Sääf. Lina Pilo kan se mångfalden ifrågasatt ur ett annat perspektiv: Om man har flytt hit tänker man ibland att man vill vara med andra som också har flytt av samma skäl, man vill vara med sin släkt och familj. Då brukar jag försöka få ner det på en personlig nivå: vad har du för drömmar, vilka människor vill du lära känna, vad behöver du för att kunna nå dina drömmar? Det finns en vinst i att vidga sin identitet, att bli en del av en ny gemenskap. Är all extremism lika problematisk? Högerextremism och vänsterextremism? Det är en aktuell fråga, till exempel sedan en grupp ungdomar på Globala gymnasiet hindrade Sverigedemokraterna från att sätta upp ett bokbord på skolan. Jag tyckte att det var hemskt, säger Lisa Eklöv. Vi har en tendens att hylla allt ungdomar gör så länge det rimmar med vår värdegrund. Borde vi inte det? Nej, det finns lagar som står över skollagen. Grundlagen till exempel. >>

17 SAMTALET >> Om vi pratar vänster- och högerextremism så finns det ju den skillnaden att de vänsterextrema krafterna oftast ser människors lika värde, säger Julius Sääf. Och att de högerextrema har en antidemokratisk agenda, säger Lina Pilo. Den kan finnas bland de vänsterextrema också, det är en tolkningsfråga, säger Julius Sääf. Och våldet blir lika problematiskt på båda sidor. Det är en skillnad i graden av våld, säger Lina Pilo. Högerextremister har gått till attack mot demonstrerande barnfamiljer i Kärrtorp och mot feminister i Malmö och dessutom inlett en hotvåg mot folk som nu höjer rösterna mot att Sverigedemokraterna ska komma till deras arbetsplatser. Genom åren har folk mördats, hotats och utsatts för planerade attacker. Det våld som har kommit från vänster har kommit från Revolutionära fronten och de må vara ett ökande hot mot just dessa nynazister, men de har mig veterligen inte brukat våld mot vanliga människor som inte håller med dem politiskt. Lina Pilo har tagit med sig Skolverkets riktlinjer kring politisk information i skolan. Hon sammanfattar: Om skolan ger ett parti tillträde så måste alla partier få det. Skolan kan välja att bjuda in enbart riksdagspartierna eller partierna i kommunens fullmäktige, men om andra partier på eget initiativ vill komma så måste de vara välkomna. Så om det nazistiska partiet ringer upp och frågar om de får komma så får de det, säger Lina Pilo. Finns det ingen möjlighet för en skola att säga nej, inga partier får komma hit? Jo. Det står så här: Att utestänga alla politiska partier är förenligt med grundlagen men tveksamt utifrån skolans demokratiuppdrag. Skolverket tycker inte att man ska göra så. Julius Sääf instämmer: Ur ett samhällsperspektiv är det problematiskt om inte alla får komma till tals så länge de håller sig innanför ramarna för vad man får säga lagligt. Man måste följa den demokratiska formen och inte låta dem som skriker högst styra, säger Lisa Eklöv. Något förändras när många skolor inte har elevråd vi har inte den klassiska demokratiska arbetsgången utan det blir kampanjer och Facebookaktivism istället. Och vi inom skolan blir nog lite tagna på sängen där. Det finns en poäng med att skolan undervisar i de demokratiska formerna, som klassoch elevråd. Annars är risken att unga inte vet hur de ska överföra sitt engagemang till 17 LÄRA #3/2014 Jag har använt texter från Nordfront och Svenska motståndsrörelsen. Då kan vi dissekera och analysera var i texten det finns sakfel. Lisa Eklöv är lärare i naturkunskap och filosofi på Kärrtorps gymnasium. politiska arenor där det finns makt, säger Lina Pilo. Hon bläddrar bland sina papper och lyfter fram regeringsbetänkandet När vi bryr oss, som handlar hur samhället ska förebygga våldsbejakande extremism. I den här utredningen föreslås att man ska leta efter vissa aktiviteter som ska vara tecken på att unga är på väg in i våldsbejakande extremism. Men de här tecknen är egentligen tecken på vanligt politiskt intresse. Ska myndighetspersoner behandla politiskt intresserade ungdomar som ett samhällsproblem? frågar sig Lina Pilo. Det finns en paradox här, säger Lisa Eklöv eftertänksamt. Vi ska uppfostra eleverna till självständigt tänkande varelser, men vill vi verkligen att det ska vara helt fritt tänkande? Det vill ju inte, vi vill hjärntvätta och fostra dem till den rätta värdegrunden. Jag ser ingen problematik i det, säger Julius Sääf. Tanken med att fostra demokratiska medborgare är att vi alla ska kunna ta ställning mot det som är antidemokratiskt, som hets mot folkgrupp och historieförfalskning. Det tycker inte jag är hjärntvätt. Inte jag heller, säger Linda Lissvik. Vi har verkligen koll på den här paradoxen, att vi ska fostra till frihet samtidigt som vi ska fostra i en värdegrund. Är det förenligt med skolans värdegrund att en elev håller ett föredrag som förespråkar dödsstraff? frågar Lisa Eklöv. >>

18 SAMTALET >> Alla nickar. Eller som förespråkar legalisering av cannabis? Eller som hävdar att evolutionsläran är fel? Å nej, inte den nu igen, tänker jag, för då vet jag att det blir tre-fyra lektioner vetenskapsteori för att råda bot på det. Och det har vi inte tid med. I läroplanen och betygskraven finns det ord som nyanserat och perspektiv. Man faller betygsmässigt direkt om man bara saluför en åsikt, säger Julius Sääf. Ja, säger Lisa Eklöv, det säger jag till dem innan och de säger jamen absolut, jag ska verkligen vara nyanserad. Och sen kommer föredraget och jag väntar på det nyanserade, men eleven har vevat igång sig själv och struntat i alla föresatser och landar på F. Och då står jag där och känner mig ansvarig för att jag upplät rummet. Jag kan följa upp det, men möjligtvis är skadan redan skedd. Då skulle jag gå in och bryta presentationen med kritiska frågor, säger Julius Sääf. Det gör man ju, säger Lisa Eklöv, men då måste man vara väldigt påläst. Och så måste man göra andra avvägningar: Har jag tid? Hur stor är impacten egentligen? Hur stor pedagogisk effekt ger diskussionen? Det är så många parametrar och det ligger bakom att vi ibland fegar ur. Stockholm är en segregerad stad. Hur påverkar det era möjligheter att jobba med de här frågorna? Mina elever är så nya i Sverige, säger Lina Pilo. De har inte kommit dit att de tänker att de kommer att bli svenskar. Men jag försöker aktivt bryta segregationen och visa dem vilka de här människorna som kallas svenskar är på riktigt. Hur gör du då? Jag och Katarina Lycken Rüter på Östra Real har ett samarbete där våra elever gör poddradio och skickar till varandra. Vi diskuterar språk och makt. Plötsligt hör vi alla de här rösterna från Östra Real och det sätter igång saker: Var ligger den här skolan, hur ser det ut där, vilka är de här människorna och vad tycker de, vilka ord använder de, kan man tänka som de tänker? Ni borde kanske träffas? Kanske sen. Men när man bara lämnar ut sin röst och inte ens behöver använda sitt riktiga namn så kan man våga berätta saker. Om de hade gått i samma skola är jag inte säker på att det här mötet hade kommit till. Kanske skulle de sitta vid olika bord i matsalen och se på varandra att de är olika. 18 LÄRA #3/2014 Det finns en poäng med att skolan undervisar i de demokratiska formerna, som klass- och elevråd. Annars är risken att unga inte vet hur de ska överföra sitt engagemang till politiska arenor där det finns makt. Lina Pilo är lärare i svenska som andraspråk på Ross Tensta gymnasium. Det exotiska finns ju ibland oss, vi är alla exotiska för varandra, säger Lisa Eklöv. Det är så knäppt att vi lägger pengar på att elever ska åka utomlands och växa genom möten när det sitter elever i korridoren bredvid som de kunde möta. Så en annan viktig fråga är: Vem sitter bredvid vem i klassrummet? Får de inte bestämma själva? Nej. Inte hos mig, inte ettorna och tvåorna. Det är min plikt att bryta upp grupper och minska segregationen. De måste lära sig att samarbeta när de säger att det blir sämre för hon fattar inte vad jag menar så får vi träna. Livet är så att man måste träna på att jobba med alla. Vi arbetar så med alla klasser, säger Julius Sääf. När vi införde det så var niorna i uppror, men nu är det bara så det är. Man får en hög pedagogisk vinst och man plockar bort mycket av det sociala spelet. Det är en sak i det lilla som är ganska mäktig. Vi har bestämda platser i matsalen också, säger Linda Lissvik. Jag tycker mig märka att vi blir mer och mer individualister och jag vill hävda att kollektivet har ett värde, säger Lisa Eklöv. Det är inte upp till var och en att bestämma var de vill sitta eller när de vill gå på toa, utan vi har ett gemensamt uppdrag som de ska underordna sig. Julius Sääf håller med: Vissa saker måste man faktiskt samarbeta kring som grupp okej, det här kanske inte är en attack riktad mot mig personligen, men den är riktad mot oss, mot vår demokrati, mot vår gemenskap. n

19 MIN SKOLA FOTO: MARC FEMENIA Jag vill bli polis eller yrkesmilitär. CLARA ENELL EVSTEDT, 18 ESS-GYMNASIET Jag går första året på ESS-gymnasiet, samhällsvetenskaplig inriktning mot beteende. Vi har mycket psykologi och samhälle. Jag har alltid varit intresserad av hur människor beter sig enskilt och i grupp och vill helst bli polis eller yrkesmilitär. Jag är typ klassens mamma. Alla förlitar sig på mig, särskilt i matsalen. När jag går, då går alla. Om jag inte är i skolan så har alla jättetråkigt. Jag bryr mig om alla, dom kommer till mig om dom behöver hjälp. Det är många som förknippar skolan med att man har någon diagnos, men vad jag vet är det tre eller fyra i min klass som har en diagnos, resten kanske har det jobbigt och behöver mer hjälp än vanligt. Jag tycker man utpekar skolan på fel sätt. Många tror att det är en särskola för att den är liten och typ ingen har hört talas om den. Har man en diagnos så underlättar det att vara i en mindre skola. Jag har koncentrationssvårigheter och tror inte att jag hade klarat det i en skola där det är större klasser. n BERÄTTAT FÖR ANN TURLOCK 19 LÄRA #3/2014

20 SPECIALPEDAGOGIK Så kan skolan stötta elever med adhd FOTO: ULRICA ZWENGER Allt fler barn i Stockholm får adhd. Det ställer stora krav på skolorna, men anpassningen gynnar alla barn, säger adhd-experten Agneta Hellström. De här barnen kräver särskild pedagogisk medvetenhet och det är bra för alla. Av Stockholms barn och ungdomar upp till 17 år har ungefär 4 procent adhd, visar siffror från Stockholms läns landsting Om man bara tittar på skolbarnen innebär det att i en genomsnittlig klass finns det en eller två elever som har adhd. Diagnosen är vanligast bland pojkar av Stockholms pojkar har 6,8 procent adhd, medan siffran bland flickor är 2,8 procent. Alla barn är olika, men gemensamt för barn med adhd och andra neuropsykiatriska diagnoser är att de ofta får problem i skolan, både när det gäller lärandet och relationerna. Agneta Hellström, under många år chef för landstingets Adhd-center, förmedlar lärarnas bild: Barn med adhd avbryter, kan inte ta instruktioner, glömmer saker och kommer för sent, de käftar emot, far runt och orsakar konflikter. Det kan skapa irritation hos lärarna och upplevas som en kränkning av hela deras uppdrag. Agneta Hellström har ägnat sitt yrkesliv åt att stödja barn med framför allt adhd. Nu är hon nybliven pensionär, men hon jobbar med att utbilda och handleda lärare och andra yrkesgrupper som arbetar med barn med diagnoser. Föräldrar har svårt att förstå den vanmakt lärarna känner. Och en del lärare har för vana att vända sig till föräldrarna med sådant som egentligen är yrkesproblem nu har Kalle slagit en kompis, ni måste prata med honom. Som om en läkare skulle vända sig till de anhöriga för att få hjälp Istället, säger Agneta Hellström, ska läraren hålla föräldrarna informerade utan att lägga över sitt yrkesansvar på dem: Kalle har slagit en kompis, och vi på skolan försöker ta hand om det på bästa sätt. När en lärare först uppmärksammar att ett barns tillvaro i skolan inte fungerar ska läraren i första hand vända sig till skolledningen och elevhälsoteamet. Då kan skolan, med hjälp av skolpsykolog, speciallärare eller specialpedagog och ibland läkare, göra en pedagogisk kartläggning av elevens problem. Därefter kan eleven remitteras till BUP (barnoch ungdomspsykiatrin) eller till en annan barn- och ungdomsmottagning inom landstinget som utreder barnets problem. För det stora flertalet leder utredningen till att de får en diagnos, till exempel adhd, berättar Agneta Hellström. En knäckfråga för skolan är ofta om barnet ska gå kvar i sin ordinarie klass >> 20 LÄRA #3/2014