Medborgarförslag

Transkript

1 Medborgarförslag Att återge Härnösands historia som den beskrevs före de olika utrednings- och utvecklingsprojekten på 1970-talet som Sundsvalls stadsmuseum var rapportansvarig för Härnösands kommunfullmäktige fick i ett föredrag jan ta del av undertecknads forskningsarbete om främst södra Ångermanlands historia och om de motsägelsefulla beskrivningar som förekommer i olika utredningar och skrifter. Det ledde till att jag fick en anställning i Härnösands kommun fram till att arbeta med Härnösands historia som, i 308 år, fram till 1893 omfattade hela Ångermanland blev Örnsköldsvik stad och 1894 eget trävarudistrikt och Härnösands historia kom framöver att handla enbart om södra Ångermanland. Härnösands historia har med handel att göra precis som övriga Svenska städers historia och Härnösands främsta handelsprodukt blev från stadens grundande sågade trävaror. Redan på 1600-talet står att handeln med trävaror var Härnösands köpmäns mest inkomstbringande verksamhet. "Hernösands affärsliv sträckte sig ända uppåt Lappland. ty mellan kontoren i stan och hela Ångermanlands södra. Lapp/ands och södra Västerbottens trävarukontor ägde ständigt personlig förbindelse rum i form av ideliga resor" står det i böcker. I 45 industrihistoriska publikationer finns överensstämmiga uppgifter att industriområdet i södra Ångermanland alltid hetat - "Härnösands distriktet". I en av dessa publikationer, "Västernorrland Ett sekel " utgiven av Landstinget Västernorrland, (i två delar, på 748 sidor) namnges de tre sågverksdistrikten i Västernorrland: - Sundsvalls-distriktet-Härnösands-distriktet och Örnsköldsviks-distriktet. Härnösands distrikt kom att räknas till ett av världens ledande och viktigaste distrikt - står det att läsa i dessa publikationer. Distrikten i Sverige benämndes som sågverksdistrikt, skeppningsdistrikt, trävarudistrikt och distrikt, region och område förekommer också. I en vetenskaplig avhandling vid Uppsala universitet 1950 nämns följande trävarudistrikt längs Norrlandskusten: Haparanda, Luleå, Piteå, Skellefteå, Umeå, (Örnsköldsvik ingick i Härnösands distrikt fram till 1894), Härnösand, Jämtland, Sundsvall, Hudiksvall och Söderhamns distrikt. På 1970-talet startades olika utrednings- och utvecklingsprojekt av Länsstyrelsen och kommunerna i Västernorrland i syfte att främja turism, småskaligt näringsliv, rekreation och kulturliv. Länets kulturarv och hela länets samhällsutveckling är starkt knuten till den träbaserade industrins historia och utveckling och 1977 startas en industriminnesinventering i Västernorrlands län. Arbetet med industriminnesinventeringen utfördes på uppdrag av Riksantikvarieämbetet och förutom Riksantikvarieämbetet deltog Länsarbetsnämnden, Länsstyrelsen, Landstinget, Länsantikvarien, Murberget länsmuseum och Sundsvalls museum i Västernorrlands län samt Nordiska museet. Sundsvalls museum fick i uppdrag av Riksantikvarieämbetet att vara rapportansvarig institution så ledningsansvaret för inventeringens genomförande kom att ligga på Sundsvalls stadsmuseum och inte på Murberget länsmuseum där erfarenhet sedan gammalt fanns att arbeta både över kommun- och landskapsgränser. Fem industriminnesinventeringar i länet utfördes av Sundsvalls stadsmuseum två i Medelpad och tre i Ångermanland. Ett oväntat hinder för Härnösands del blev de tre industriminnesinventeringarna i Ångermanland och framförallt inventeringen Del 3 "Ådalen - Industrihistorisk inventering" som omfattade Sollefteå och Kramfors kommuner. I inventeringen står: - "Västernorrlands län kan ur industrihistorisk synpunkt indelas i tre huvudregioner nämligen Örnsköldsviksområdet. Ådalen och sundsvallsområdet". Inventeringen tas som en sann skildring av södra Ångermanlands historia och strider helt emot vad som står i de nämnda 45 historiska publikationerna däribland den akademiska avhandlingen. Inventeringen har förringat Härnösands historia och framförallt stadens månghundraåriga gärning som handelsstad i det att distriktet namnges som Ådalen och inte för den faktiska benämningen Härnösands trävarudistrikt. Jag är helt övertygad om att hade Härnösand haft en sammanställning eller ett stadsmuseum över stadens historia hade resultatet sett helt annorlunda ut än det förödande resultat som Sundsvalls stadsmuseum rapporterade om. I ett antal industrihistoriska projektarbeten, sedan 1995 i Härnösand, Kramfors och Sollefteå, har jag kommit i kontakt med ett flertal berörda personer, lokalt som nationellt, som inte har några invändningar mot den historiebeskrivning jag förmedlar. Jag har bl.a. haft kontakt med Sverker Sörlin, professor, idéhistoriker och författare. Han disputerade 1988 i idéhistoria vid Umeå universitet med avhandlingen "Framtidslandet: Debatten om Norrland och naturresurserna under det industriella genombrottet. "Han har skrivit flera verk inom vetenskaps-, miljö- och skogshistoria, europeisk historia, samt den högre utbildningens historia och politik. Han har tagit del av mina forskningsresultat och han har inga invändningar mot min historiebeskrivning utan, tvärt om, uppmuntrat

2 mig i arbetet med att återge framförallt södra Ångermanlands ursprungliga och faktiska historia.

3 I kontakt med Länsstyrelsen och Murberget länsmuseum 2013 har båda två klart och tydligt redovisat att de inte har något intresse av att reda ut de missförhållanden som uppkom i samband med den nämnda länsomfattande industriminnesinventeringen som skedde på 1970-talet. I möten under 2013 finns intresse från kulturansvarige Ninni Mellander Kramfors kommun, kulturchef Örjan Abrahamsson - museichef Kjell Åström Sollefteås kommun och kulturchef Göran Sjögren Härnösands kommun att återge södra Ångermanlands faktiska historia. Bilaga 1 Medsänder 4 kopior av kartbilder jag funnit i några av de nämnda publikationer jag hänvisat till. I min forskning har jag aldrig funnit kartbilder över Ådalens industridistrikt eller Ådalens industriområde. Bilaga 2 Fotografi på 27 av de 45 publikationerna där Härnösands distrikt omnämns. På samma foto finns de 2 publikationer där Ådalen nämns som område och distrikt. Önskemål Eftersom varken Länsstyrelsen eller Murberget länsmuseum är intresserad av att medverka i arbetet med att återupprätta södra Ångermanlands ursprungliga industrihistoria kan vi i Härnösand, Kramfors och Sollefteå gemensamt under 2014 sammanställa en mindre skrift utifrån vad som beskrivs i de 45 industrihistoriska publikationerna och i den akademiska avhandlingen. Jag tror att Sverker Sörlin m.fl. och med hans visade intresse skulle kunna ställa upp och granska det historiska material som vi gemensamt framställer. I samtal med alla tre kommuners kulturansvariga har ingen emot att undertecknad finns med i det arbetet som ska leda till att alla tre kommunerna Härnösand, Kramfors och Sollefteå ska stå som vinnare. Landstinget Västernorrland har bl.a. genom min medverkan bidragit med kr, i arbetet med att skapa ett samlat synsätt på Härnösands- Kramfors- och Sollefteås gemensamma industriella kulturarv. Bidraget förvaltas av Samhällsförvaltningen i Härnösands kommun. Undertecknad har under år 2013 beviljats lönestöd och detta kan även utgå under år Förslag Att Härnösands kommun deltar tillsammans med Kramfors- och Sollefteå kommuner i utarbetandet av södra Ångermanlands gemensamma industrihistoria som alltid hetat Härnösands Trävarudistrikt. Upplysningsvis I de olika projektarbeten jag under åren drivit har jag hållit föredrag för över människor i de tre kommunerna i södra Ångermanland om områdets gemensamma historia. Jag upplever att jag fått ett väldigt stort gehör vid dessa sammankomster. I samtal med en inflyttad kommunal tjänsteman i Härnösands kommun nämnde vederbörande år "att det kan väl bara vara ca 5-10 % av befolkningen i Härnösand som är intresserad av Härnösands historia". Efter mötet med tjänstemannen har jag tagit fram en "enkät" som jag, efter medgivande från berörda åhörare, delar ut vid passande föredragningar. Jag upplever att alla vid föredragningarna vill svara på enkäten. Några få har på grund av olika anledningar måst avvika innan jag hunnit utdela enkäten. Frågan som ställs i enkäten lyder: - är Härnösands historia viktig att känna till? 184 personer 86 kvinnor och 98 män har fram till dags dato besvarat enkäten. 100 % tycker att Härnösands historia är viktig att känna till 98 % tycker det är väldigt viktigt 2 % tycker att det är lite viktigt Resultaten över stämmer med vad jag under åren upplevt vid mina föredragningar att historien är väldigt viktig för människor i området. Alla besvarade enkäter är sparade, där också åhörarnas "egna synpunkter" finns medtagna.

4 Bilaga 1: Några av de kartbilder som förekommer i de nämnda 45 industrihistoriska publikationerna. Jag vill än en gång påpeka att jag aldrig funnit någon kartbild över något som kallas Ådalens distrikt, region eller område. Karta 1 b. Sågverk i Härnösandsdistriktet år 1900.

5 I den vänstra traven finns 27 av de 45 industrihistoriska publikationer, som jag hittills studerat där Härnösands distrikt omnämns. Kartan i bakgrunden är den 28:e och längst ner i högra hörnet finns en förstoring av kustområdet kring Härnösand och Sundsvall som har rubriken HÄRNÖSAND AND SUNDSVALL DISTRIKT. Det är den kartbilden som också finns på sidan 3 i mitt Medborgarförslag. I den högra traven har jag funnit 2 skrifter där Ådalen nämns som distrikt och område. I den översta av dessa "Industrihistorisk guide" har jag under 2013 haft samtal med den som skrev guiden 1993 och han häller idag med mig att distriktet i södra Ångermanland heter Härnösands Trävarudistrikt och inget annat, i guiden står Produktion: Sundsvalls museum i samarbete med Träriket Västernorrland. I den undre "Ådalen Industrihistorisk inventering" har Sundsvalls stadsmuseum, som i alla de övriga 5 industriminnesinventeringama, varit rapportansvarig institution.