Vi såg hans härlighet (Joh 1:14)

Transkript

1 Biskopsvisitationen i Lidköpings församling Biskop Åke Bonniers tal vid visitationsstämman i Nicolaigården, Lidköping Kyndelsmässodagen 3 februari A.D som avslutning på biskopsvisitationen i Lidköpings församling. Vi såg hans härlighet (Joh 1:14) Kära alla, en biskopsvisitation kräver många förberedelser och ni har planerat och tänkt under lång tid innan visitationsdagarna började. Också vi på stiftskansliet har förberett oss och planerat. Jag har sett fram emot dagarna och det tänker jag att ni också har gjort om än kanske med lite blandade känslor, så som det kan vara när biskopen ska komma och visitera. Tre hela dagar har vi haft tillsammans och så denna söndags härliga högmässa och gemenskap i S:t Nicolai kyrka och här i församlingshemmet. Och så är det plötsligt över. Nu undrar ni kanske vilka mina tankar och funderingar kring er församling är? Vad kommer biskopen att säga? Jag har ju hotat med att det ska bli sanningen om Lidköpings församling. Först vill jag säga ett verkligt varmt och stort tack till er alla som gjort denna visitation möjlig! Tack för alla förberedelser! Tack för väl planerade möten. Tack för all god mat och allt annat praktiskt som bara fungerat så väl. Får jag redan här, som ledamot i Grynkorvsakademin, särskilt nämna grynkorvslunchen. Tack! Måltiden på Parketten med inslag från hela världen glömmer jag inte heller och jag fick dessutom ta del av personliga vittnesbörd som berörde mig rakt in i hjärtat. Tack också för goda och lärorika samtal! Tack för allt engagemang! Tack för andakter och gudstjänster! Jag har fått lära känna Lidköpings församling ganska bra dessa dagar. Jag visste innan en del om hur ni har det och jag har ju också kommit på besök några gånger tidigare i olika sammanhang. Nu har jag fått stanna upp och tillsammans med er och mina medarbetare verkligen fått känna efter och uppleva vad det är att vara Svenska kyrkan, Lidköpings församling. Så kan jag nu förhoppningsvis ännu bättre vara er biskop med uppdraget att påminna er om att ni är en del av Kristi världsvida kyrka och en länk i Svenska kyrkan i Skara stift där vi Sida 1 av 15

2 är tillsammans i och omkring honom som är ljus och liv Jesus Kristus. Nu kan jag nog ännu bättre ta mitt ansvar att vara er biskop den som ser till er, uppmuntrar och vandrar med er och som på allvar och med omsorg kommer att fortsätta att ställa frågan Hur har ni det egentligen? I detta mitt visitationstal, som avslutar biskopsvisitationen, vill jag lyfta ett antal perspektiv och frågor på det som är Lidköpings församling just nu och er väg vidare. Jag vill att detta tal som ni sedan kommer att få i skrift ska fungera som samtals- och reflektionsmaterial i era olika sammanhang i kyrkorådet, i arbetslaget, i olika grupper och mötesplatser. Ja, alla som vill få del av det ska få det! På det sättet fortsätter vi vår dialog om er väg vidare som ett uttryck för Kristi kyrka på denna plats just nu och framåt. Kristi kyrka är inte en tillbakablickande gemenskap. Vi inbjuds att leva i och genom Bibelns berättelser och tolka dessa in i vårt eget liv här och nu. Vår Herre är uppstånden och levande mitt ibland oss och möter oss i Ordet och sakramenten, närvarande nu men också den som går före i sin kamp för att sätta gränser mot ondskan och som hela tiden möter oss från framtiden. Vi är som kyrka riktade till honom och mot framtiden. Vi är hoppets gemenskap. Älven Alldeles här bortom kvarteret, utanför Nicolaikyrkans port, rinner älven Lidan. Så har den gjort troget och träget långt innan staden fanns. Älven är stadens orsak och präglar er verklighet varje dag. Här i utflödet i Vänern blev det en mötesplats och en handelsplats. En bra plats att leva på. Älvens vatten strömmar ständigt. Den är i rörelse, stannar aldrig upp. Älven har också en tydlig riktning i allt och vet sitt mål. Allt i rörelsen och riktningen syftar till att nå fram till och förenas med havet, det stora sammanhanget som älven är en del av. Rörelsen in emot det stora sammanhanget pågår hela tiden, ständigt. Älvens verklighet är nästan som en bön, en bild för vad det är att vara Lidköpings församling, en ständig strävan, längtan och tydlig riktning i allt det ni är och gör in emot det som är Livets sammanhang, ursprung och mål. Jesus Kristus. Detta är er verklighet, detta ska vara er strävan och ert syfte. Älven som en förebild, en påminnelse. Vilken är er riktning? Vart är ni på väg? Vilken är er identitet? Vågar ni som församling ständigt vara i rörelse in emot Livets källa, levande - som en del av denna stad nu och framåt? I rörelse inåt och utåt? I kommunikation? Vi Jag har som ingång till mitt tal valt orden från dagens predikotext Vi såg hans härlighet. Det står inte jag såg..utan vi såg hans härlighet. Varje människa är kapabel att relatera till och ta ansvar för sin relation till Gud. Detta är en viktig del av vår lutherska identitet i Svenska kyrkan. Detta betyder också att vi har anledning att vara förväntansfulla på varandra, att var och en som vi möter har en berättelse om Gud i sitt liv. Detta är grundläggande för vår människosyn och för hur vi bygger församling. Församling kan man samtidigt inte vara på egen hand. Det är en gemenskap, en mångfald, ett vi. Tillsammans lyssnar vi på och lär av varandra vad det är att vara människa på väg tillsammans med Gud. Tillsammans upptäcker vi mer av Guds nåd och stora gåvor. Tillsammans blir vi visare. Sida 2 av 15

3 Tillsammans i Lidköpings församling. Detta perspektiv har återkommit under visitationsdagarna. Ni har en historia av att leva i tre distrikt, ganska åtskilda i arbetslag och arbetsformer. Ni är nu på en resa in emot mer av vi, mer av tillsammans. Ni tydliggjorde detta så bra när ni beskrev hur ni med olika professioner och funktioner i arbetslaget av anställda medarbetare samverkar kring dödsfall, begravning och sorg. Ni visade det också så bra när alla ni kyrkomusiker tillsammans genomförde lunchmusikandakten under visitationen. Hela församlingens olika funktioner samverkar och måste samverka för att uppdraget ska kunna fungera på bästa sätt. Detta är nu er fortsatta utmaning att se på allt det ni har av kompetens och engagemang i församlingen som helhet och mer tänka tillsammans och samverkan och att allt som sker i församlingen är er gemensamma angelägenhet. Vi ser hans härlighet. Ni ska tillsammans gestalta den härlighet som den enda sonen får av Fadern. I detta ska ni också vara i rörelse för att anpassa det ni är, gör och prioriterar utifrån det som är stadens verklighet och utmaningar allt för Livets skull. Tillsammans. Detta menar jag är er viktigaste utmaning och uppgift. På denna plats i denna tid Detta församlingshem, liksom er kyrka här i stadens centrum, bär namn av biskop Nicolaus av Myra, sjöfararnas och köpmännens särskilda beskyddare men också den som påminner om att barnen är viktigast i all gemenskap. Er stad var och är en sjöfarts- och handelsstad. Alltså blev stadens kyrka helgad åt S:t Nicolai. Detta påminner oss om att vårt uppdrag som församling är just på en särskild plats vid en särskild tid. Det som är stadens verklighet är också församlingens sammanhang och det som ska prägla församlingens riktning och prioriteringar. Guds mission för Livets skull pågår i och genom allt levande liv. Det som är människornas utmaningar och kamp på denna plats just nu är församlingens utmaning och kallelse att vara mitt i detta och konkretisera Guds nåd och hopp, mitt i allt. Därför kan församlingens liv aldrig vara som det alltid har varit. Det sätt ni är församling fast rotade i Ordet och sakramenten måste vara i rörelse in i nya former, samspel och sammanhang. För er handlar det nu om hur ni mer och mer är tillsammans. Jag har lärt mig att er stad delvis präglas av om man hör hemma i Gamla Staden eller i Nya staden. Älven delar er. Det är viktigt att man har en identitet i det lokala men vad hade Lidköping varit utan broarna över älven. Tillsammans ger mer. Vi såg hans härlighet. Du har, kyrkoherde Karin, vid ett antal tillfällen under visitationen lyft frågan om hur ni ska tänka kring distriktskyrkorna S:t Sigfrid och S:ta Maria framöver. Missionsbiskopen och Guds Moder, som gett dessa kyrkor sina respektive namn, berättar något om vad ni vill vara som församling. Ni vill vara i mission och i moderlig omsorg om varandra när ni tillsammans pekar på Jesus Kristus mitt ibland er. Distriktskyrkorna gestaltar ett ideal för vad det var att vara kyrka så som vi tänkte under andra halvan av förra seklet. Vi skulle med hus och kyrkor vara närvarande, på plats, och bjuda in till gemenskap på många håll i stadens sammanhang talet är en av vår kyrkas mest intensiva kyrkobyggnadsperioder. Jag vill i detta sammanhang särskilt uppmärksamma mitt möte i samband med Café Palmen i S:t Sida 3 av 15

4 Sigfrid och det tyvärr korta men viktiga samtal jag fick ha med er som varit med och bokstavligen byggt och sedan burit gemenskapen i S:t Sigfrids distriktskyrka från början. Tack! Nu står de där distriktskyrkorna med mycket plats och rum. Hur ska ni på bästa sätt låta dessa vara resurser för framtiden samtidigt som ni rätt förvaltar deras tradition? Detta för er egen verksamhets skull men kanske också tillsammans med och för andra aktörer som ni kan dela denna resurs med allt för Livets skull i stadens gemenskap. Men den viktiga frågan som Du, kyrkoherde Karin, ställer är; Om andra halvan av nittonhundratalet byggde distriktskyrkor som svar på hur man då ville vara kyrka, hur vill vi och uppfattar vi uppdraget att vara kyrka i Lidköping idag? Vad behöver vi då för lokaler och resurser? Vad är det att vara kyrka i första halvan av det tjugoförsta århundradet på denna plats? Församlingsinstruktionen Ni har redan på ett klokt sätt börjat söka svar på dessa frågor genom er församlingsinstruktion som ni, kyrkofullmäktige och kyrkoherde, beslutade om i höstas och som Domkapitlet utfärdat. Församlingsinstruktionen är ert grundläggande identitetsdokument som beskriver vad ni är som församling, var ni är församling och vad detta betyder för er inriktning och era prioriteringar. Ni har formulerat ett centralt utvecklingsområde eller om ni så vill er främsta prioritering i arbetet kommunikation och sedan har ni brutit ner denna prioritering i tre perspektiv. Denna er församlingsinstruktion och denna prioritering ska sedan vara grund för de kommande årens verksamhetsplaner och budget. Detta är en mycket viktig uppgift för församlingen att nu integrera och göra verkligt det som är era prioriteringar. Detta ska vara fokus i kyrkorådets styrande uppdrag och inte minst i ditt uppdrag Karin, som kyrkoherde, i ditt övergripande ledarskap i församlingen. Bland allt en kyrkoherde är och ska är detta din primära uppgift! Ge tid och stor uppmärksamhet till detta. Denna prioritering betyder att vissa delar av församlingens arbete inte ska ha samma uppmärksamhet. Kanske finns det sådant som ska upphöra eller hanteras på nytt sätt. Församlingsinstruktionen har vi samtidigt gemensamt församling, kyrkoherde, biskop och stift som vägledande också för vad som ska vara fokus i vår dialog de kommande åren. Kommunikation Jag ska nu stanna upp vid ert utvecklingsområde kommunikation och de tre perspektiven på detta som ni beskriver. Jag är glad över att ni valt detta utvecklingsområde och jag vill också tacka för att ni gått in som pilotförsamling i det nationella projektet Kommunikation som mission tillsammans med bl a andra grannförsamlingen Sunnersberg. Jag är övertygad om att detta kommer att betyda mycket för ert arbete med att gestalta detta utvecklingsområde och det kommer också att innebära att vi från stiftets sida kommer att lära oss en del av era erfarenheter. Det tackar vi för! Man skulle kunna säga att allt vad kyrka och församling handlar om är relation. Gud Treenig Fader, Son och Ande är i sig relation och, skulle vi kanske kunna säga, till sitt väsen en ständigt pågående dialog. Gud är relation och har en relation Sida 4 av 15

5 till allt skapat och alla människor. Gud vill att vi, var och en, i en pågående dialog ska uttrycka denna relation i ord och handling. I detta är vi också kallade att leva i relation med varandra och allt skapat. Församlingen finns som ett rum och en gemenskap där dessa relationer, denna dialog och dessa samtal får vara och utvecklas. Vi skulle alltså kunna säga att detta att vara kyrka är att vara i kommunikation det är vår grundidentitet. Det är då viktigt att komma ihåg att alla som finns i församlingens gemenskap är kommunikatörer. Genom det vi är, vårt liv, vårt förhållningssätt, våra ord och våra handlingar är vi kallade att synliggöra vår relation till Gud och dela den med andra. Det är inte bara särskilt utvalda diakoner, musiker, kommunikatörer eller präster som företräder församlingen det gör ni alla. Ni är alla kallade till att kommunicera det glada budskapet, evangelium om Jesus Kristus. Du är kallad och den kallelsen fick Du när Du döptes. Då kallades Du att förverkliga och kommunicera nåd, hopp och liv i allt det Du är och gör. Var och en av er företräder alltså församlingen. Ni har idag en särskild inrättad tjänst som kommunikatör. Det är bra och helt nödvändigt. Denna särskilda kompetens behövs för att hjälpa er andra att ta ert ansvar som kommunikatörer. Det är samtidigt viktigt att vi inte förleds att tro att om vi nu har en kommunikatör så behöver inte andra bry sig så mycket om detta. Det är precis tvärtom och jag vill uppmuntra er att vara uppmärksamma på att kommunikatören får ingå i en arbetsgemenskap med andra professioner. Så blir arbetet med ert utvecklingsområde hållbart. Nu har ni en utmaning i att upptäcka nya möjligheter genom olika medier, bildanvändning, målgruppsdefinitioner, strategier för olika kommunikationstillfällen och fördjupning av vars och ens uppdrag som kommunikatör. Det ska bli väldigt intressant att följa er fortsatta resa. Jag vill i detta sammanhang också särskilt peka på kommunikationens stora vikt när det gäller att skapa vi och tillsammans i församlingen. Jag tänker att ni behöver ägna en viss uppmärksamhet inte bara åt den externa kommunikationen utan också åt den interna kommunikationen som en hjälp i att skapa delaktighet och trygghet i organisationen både hos anställda och hos ideella medarbetare. Det är ett ansvar för kyrkoherde och ledning att kommunicera men det är också varje medarbetares ansvar att hålla sig informerad. Ni beskriver detta övergripande utvecklingsområde i tre förtydligande och prioriterande perspektiv som jag nu vill stanna till vid - vart och ett; Perspektivet hälsa Först det diakonala perspektivet med fokus på hälsa. I er församlingsinstruktion gör ni en god analys av den värld ni är en del av och pekar ut just ohälsa med fokus på psykisk ohälsa som en utmaning i er stad och i vår tid. Ni beskriver människan som en helhet av kropp, själ och ande och att denna helhet måste omfattas när vi talar om hälsa. Ni ser också att församlingen därmed, inte bara kan fokusera på andlig hälsa utan att församlingens kallelse alltid är hela människan. Ni noterar också att en viktig del av hälsa är att uppfatta mening i sitt liv och att få leva sitt liv i relation till andra. Relation, kommunikation och hälsa hör samman. Som församling vet ni att varje människa står i en relation till Gud och att förverkligandet av denna relation skapar mening och fördjupning i livet. Sida 5 av 15

6 I våra samtal om detta perspektiv på ert utvecklingsområde har jag med glädje noterat att ni ser det som en viktig uppgift att inom ramen för församlingens diakoni utveckla samarbetsformer med andra samhällsaktörer främst kommunen. Ni står just nu i begrepp att rekrytera ytterligare en diakon vilket frigör resurser att förstärka Sjukhuskyrkans arbete. Med utgångspunkt i Sjukhuskyrkans identitet vill ni utveckla samspel med kommunens äldreboenden. Detta är så bra!! Ni har en god relation till sjukhusets medarbetare och ni spelar en roll i det viktiga arbetet på Hospice Gabriel där Svenska kyrkan är huvudman. Förmiddagen på Hospice Gabriel berörde mig djupt. Tack för att jag gavs en glimt av det bokstavligen livsviktiga arbetet! Jag ska återkomma till det. Detta perspektiv på ert utvecklingsområde hälsa bör sedan, tänker jag, på olika sätt integreras i all verksamhet i församlingen, t.ex. i ungdomsarbetet och i samspelet med barn och familjer. Ert arbete tillsammans med Equmeniakyrkan med att erbjuda psykoterapi och parterapi är bra! Jag noterar också att mycket av ert diakonala arbete sker i nära samspel med de andra kristna samfunden i ert sammanhang. Det är bra men det förutsätter en pågående dialog samfunden emellan om människosyn och diakonal grundsyn. Jag undrar i detta sammanhang vilken roll ni menar att Hela människan eller RIA ska spela i ert arbete med hälsa och diakoni? Jag tänker att ert diakonala arbete och perspektivet hälsa utmanar er att vara tillsammans och fortsatt verka för ett gemensamt diakonalt arbete. Kom ihåg att diakoni är och ska vara ett perspektiv på allt det ni är och gör. Ni som är diakoner ska påminna oss andra om det. I grunden handlar det om människosyn. Som församling ska ni hålla samtalet levande om vad som är en kristen människosyn och vara tydlig med detta i dialog med det samhälle vi är en del av. I detta ryms också det vi ibland kallar för den profetiska diakonin att stå upp som församling och säga emot när de som är svagast i samhällets gemenskap inte blir sedda eller inte får del av sina rättigheter. Kanske kan man säga att er ständiga fråga i detta utvecklingsområde ska vara vilka som ska sitta på parketten d.v.s. vara främst och i fokus för församlingens liv och gemenskap. Detta förutsätter tydlighet, reflektion och prioriteringar. Er vilja att ännu mer utveckla goda relationer till kommunens olika former av omsorg ger er också möjligheter att vara tydliga och ställa krav när så behövs. Höj din röst för den stumme, till försvar för alla som sviktar står det i Ordspråksboken 31:8. Perspektivet barn och unga kyrka och skola Ert andra perspektiv på utvecklingsområdet kommunikation är vad det är att vara församling tillsammans med barn och unga och då särskilt relationen kyrka och skola. Här uppfattar jag att ni gör en väldigt tydlig prioritering. Om jag tittar på antalet traditionella grupper tillsammans med barn i er församling så noterar jag att ni enbart har en miniorgrupp och en juniorgrupp koncentrerade till S.t Sigfrids distriktskyrka och så har ni två barnkörer. En församling av er storlek skulle kunna ha många fler grupper och på olika platser i församlingen. Ni är också medvetna om att vissa åldersgrupper inte erbjuds någon form av gruppverksamhet. Ni satsar samtidigt på öppna grupper för små barn tillsammans med föräldrar liksom på att utveckla och fördjupa relationerna till förskolorna och skolorna. Jag tänker att ni är Sida 6 av 15

7 helt rätt ute. Till och börja med är det så bra att ni verkligen vågar göra en tydlig prioritering av detta arbete och inte försöker göra allt och lite till. Detta borgar för att kvaliteten i arbetet behålls och utvecklas. Vidare gör ni denna prioritering mot bakgrund av er analys av världen ni lever i. Ni arbetar med er självbild som församling från att i stort vara en kom till oss-kyrka till en gå ut-kyrka. Ni vill bygga goda relationer till kommunens skolor med lärare och skolledare och på det viset, inom läroplanens ram, biträda med de särskilda kunskaper om kristen tro och andlighet som ni som församling bär. Detta är så bra och det ska bli intressant att följa hur denna resa kommer att fortsätta och hur er plan för lärande och undervisning kommer att se ut när den blir färdig. Ni har ett gott arbetslag i era församlingspedagoger och ni strävar efter att vara mer vi och tillsammans. Ni har ett medvetet samspel mellan kyrkomusiker och pedagoger. Hur kan andra delar av det samlade arbetslaget ta plats och prioritera sitt uppdrag i detta utvecklingsområde? Ni arbetar medvetet med Bibeläventyret i kontakten med skolorna. Det är så bra!! Ni har mötesplatser med förskola och skola i samband med årets högtider. Kanske skulle ni också kunna utveckla kyrkorumspedagogiken som en del i ert samspel med skolorna. Jag vill uppmuntra er till att utveckla ert arbete i församlingens öppna förskolegrupper och de mötesplatser ni där har med föräldrar så att ett organiserat och genomtänkt sätt att leda samtal om, och dela tankar kring, tro och liv kommer till stånd. Idag gör ni detta på förekommen anledning. Detta kanske betyder att ni behöver arbeta inte bara med arbetsformerna utan också med kompetensutveckling inom just detta. Det handlar om fördjupning. Konfirmandarbetet Så vill jag säga något om ert arbete tillsammans med ungdomar och börja i ert konfirmandarbete. Detta centrala arbete i församlingen lyfter ni inte särskilt som ett område att utveckla inom ramen för perspektivet barn och unga. Det finns anledning att fundera på om det ändå inte vore en god idé att göra det. Ni har idag tre erbjudanden om olika konfirmandgrupper i församlingen. Den stora uppmärksamheten i detta arbete har äventyrskonfirmandkonceptet. Detta är välkänt i hela kommunen och beprövat. Jag kan dock ana en viss form av konkurrens när det gäller konfirmationserbjudanden både inom församlingen och inom kommunens fyra pastorat. Detta är inte särskilt bra. Här finns en utmaning att gå från konkurrens till samspel och vi tillsammans i hela församlingen och över pastoratsgränserna. Jag noterar att trots att ni som församling har en hög ambitionsnivå när det gäller konfirmandarbetet och lägger mycket resurser här, så är det statistiska resultatet magert innevarande år finns bara 22 % av årskullen av kyrkotillhöriga som deltagare i konfirmandarbetet i församlingen. Min erfarenhet av konfirmandarbete är att vi behöver möta ungdomar på olika sätt med olika inriktningar på upplägg och grupper. Ungdomar är olika. Äventyr lockar inte alla. Här finns en stor utmaning och ett arbete som måste få stor prioritet. Hur ska ni hitta vägar till ett mer mångfacetterat konfirmandarbete i församlingen i samspel med de andra pastoraten inom kommunen? Ungdomsarbetet Jag noterar samtidigt att det konfirmandarbete som idag finns på ett utmärkt sätt visar vägen in i ert ungdomsarbete. Jag är glad över att ni organiserar hela ert barn- Sida 7 av 15

8 och ungdomsarbete inom ramen för Svenska kyrkans Unga med det ansvar och den delaktighet som detta ger ungdomar i församlingens gemenskap. Ni är kloka som erbjuder olika former av ungdomsanställningar som vaktmästare och i sommarkyrkoteam. Ni har ett gott arbete tillsammans med era unga ledare och ger dem en god möjlighet att växa som människa och kristen. Svenska Kyrkans Unga i Lisch stå på er, ta plats och var Svenska Kyrkans Tunga med tyngd och röst som hörs och som ni andra i församlingens gemenskap tar på allvar. Er syftespargraf är viktig. Den lyder: Svenska Kyrkans Unga är en demokratisk rörelse av barn och ungdomar i Svenska kyrkan. Vi vill med Kristus i centrum och med dopet som grund verka i hela Guds skapelse och vara en gemenskap i församlingen där vi får växa i tro och ansvar. Vad betyder det för Er? Vad betyder det för de beslutande organen i församlingen? Tack för en trevlig kväll i er gemenskap i S:ta Maria. Samtidigt vill jag utmana er lite hur kan ni hitta vägar till mer mångfald i ungdomsarbetet så att de som idag lämnar konfirmandtiden utan att bli med i Svenska Kyrkans Unga kan hitta sitt sammanhang i församlingens liv? Hur tänker ni som församling att de ungdomar som är på väg att bli vuxna ska hitta ett vuxet engagemang i församlingens olika delar efter tiden i ungdomsgruppen? Hur kan arbetet med rekrytering till tjänst i kyrkan vara ett fokus i arbetet tillsammans med er unga? Hur kan det faktum att Lidköpings församling är en del av den världsvida kyrkan ta större plats inom ramen för ungdomsarbetet? Ni har idag så mycket som är gott i ert ungdomsarbete men hur ser vägen vidare ut i detta centrala arbete i församlingens gemenskap? Hur gestaltar ni vi och tillsammans i detta? Perspektivet medarbetarskap Ert tredje perspektiv på utvecklingsområdet kommunikation är medarbetarskap och detta rymmer sedan i sig några vinklingar. Gudstjänstlivet Under visitationen har vi firat många goda gudstjänster och andakter tillsammans. Vi har dock inte talat så mycket om ert gudstjänstfirande. Detta som är varje församlings hjärtpunkt och som är församlingens särskilda bidrag in i varje tid och på varje plats tid, rum och ordning för lovsång, tillbedjan och där Ordet förkunnas och sakramenten räcks. Ni säger i er församlingsinstruktion att gudstjänsterna ska bli kända och tillgängliga. Ja, detta är ett kommunikationsutvecklingsperspektiv av stora mått. Hur kan ni fira gudstjänster som berör, som uppfattas som relevanta in i människors liv här och nu och som gestaltar närhet, allvar, glädje och gemenskap så att människor säger- hit vill jag komma tillbaka? Hur tänker Ni själva är er församlings gudstjänster sådana idag? Hur bidrar Ni, var och en, till dialogen om gudstjänsternas utveckling? Prioriterar Du att själv gå regelbundet i gudstjänst? Hur prioriterar ni gudstjänstförberedelsetid i arbetslaget? Hur arbetar ni med mer och mer delaktighet i gudstjänsterna? Hur tänker ni vi och tillsammans i ert gemensamma gudstjänstutbud i församlingen? Tänker ni att ni äger detta tillsammans eller vilken roll spelar och ska distriktskyrkorna spela i utvecklingen av ert samlade gudstjänstliv? Vad betyder nattvarden i uppdraget att utveckla Sida 8 av 15

9 gudstjänstlivet? Trots att vi inte talade så mycket om detta kan jag se att frågorna är många. Det ska bli spännande att följa ert fortsatta arbete med att utveckla gudstjänstlivet. Musiken I detta sammanhang vill jag särskilt lyfta ert goda arbete med kyrkomusiken och konserter. Ni är som sagt ett gott musikerarbetslag och ambitionsnivån är hög. Musikgudstjänster samlar upp emot en tredjedel av alla gudstjänstbesökare. Vad drar ni för slutsatser av det och hur kan detta vara en resurs för det samlade arbetet med att utveckla gudstjänstlivet? Ni har inte bara många ideella medarbetare i körerna utan också instrumentalensembler. Det är bra! Ni är en viktig kulturarrangör inom ramen för kommunens samlade utbud. Det är så bra! Kyrkobyggnaderna I detta perspektiv på kommunikation ryms också frågan om kyrkobyggnadernas roll i församlingens liv. Kyrkorna är ju, som jag nämnde i min predikan, en påminnelse om Guds närvaro i vår värld påtagliga påminnelser. Vi har redan rört vid frågan om distriktskyrkornas framtida funktion. Jag vill uttrycka min tacksamhet över att ni ska fungera som pilotförsamling i stiftets arbete med att ta fram lokalförsörjningsplaner. På grundval av er församlingsinstruktion ska ni under innevarande år göra en skarp långsiktig plan för vilka lokaler ni behöver för framtiden med horisonten 2035 eller längre. Vad ska ni behålla, vad ska ni förnya, vad ska ni avyttra, vad ska ni anskaffa, vad ska ni hyra, vad ska ni hyra ut och vad ska ni samutnyttja med andra? Alla dessa frågor får ni ställa mot bakgrund av er identitet som församling och era prioriteringar. Här har ni ett fokus i kyrkorådets arbete under året men också en utmaning ur kommunikationssynpunkt under resans gång och efter fattade beslut så att många får komma till tals och många känner delaktighet. Det är så viktigt! Kyrkans byggnader är inte bara sten och murbruk. Vi relaterar många upplevelser och känslor i vårt liv till kyrkans byggnader inte bara till kyrkorna utan också till församlingshemmen. Ni har planer på att renovera S:t Nicolai kyrkas fasad m.m. till en mycket stor kostnad. För detta kommer ni också att få ett icke föraktligt bidrag från staten genom den kyrkoantikvariska ersättningen. I avtalet mellan Svenska kyrkan och staten när det gäller denna form av ersättning ingår att vi i kyrkan förpliktigar oss att hålla det kyrkliga kulturarvet tillgängligt. Det ska alltså vara möjligt att besöka S:t Nicolai kyrka varje dag och så många timmar som det bara går. Här har ni en del att göra. Detta då ni också är medvetna om kyrkobyggnadernas betydelse för mångas medlemskap i kyrkan men också mot bakgrund av att vi vet att kyrkorna i städernas centrum är viktiga platser för människor att vila i en stund och en möjlighet att stanna upp i - mitt i allt. Kommunikation som mission handlar också om kyrkornas tillgänglighet. Ni skulle kanske kunna utveckla ert arbete med särskilda kyrkvärdar som på ideell basis finns på plats i kyrkan för att se till och finnas till hands om någon vill dela tro och liv en stund. Sida 9 av 15

10 Ideellt medarbetarskap Ytterligare ett fokus i ert perspektiv att utveckla medarbetarskap är det vi skulle kunna kalla för ideellt medarbetarskap. Vad är grunden för tillhörigheten och medarbetarskapet i kyrkan? Den grundläggande kallelsen till tjänst och medarbetarskap är dopet. Ni har alltså många tusen och åter tusen - medarbetare i Lidköpings församling. Hur kan de finna plats och uppdrag i församlingens sammanhang? Hur tar ni tillvara den mångfald av engagemang och kompetens som redan finns hos alla de hundra och åter hundra ideella medarbetare som finns i församlingens gemenskap? Stort tack igen för det ni gjorde tillsammans och bjöd på när vi sågs på Parketten. Ni synliggjorde tillsammans men också den mångfald av medarbetare som ni redan har. Tack särskilt igen för era olika vittnesbörd som berörde mig. Ser ni egentligen vad ni redan har? Hur ställer ni om arbetsorganisationen så att fler och fler ideella medarbetare får ta plats i ledaruppdrag i olika sammanhang? Hur förändrar detta er anställda medarbetares uppdrag och ansvar? Vad behövs av kompetensutveckling i detta? Jag noterar att ni blivit medlemmar i Ideellt forum. Det är bra! Det som är ännu bättre är att ni genom den nya diakontjänsten får rum att samordna ett strategiskt arbete tillsammans med alla ideella krafter. Även detta ska bli spännande att följa från biskopshorisonten. Leva prioriteringarna Ni har i er församlingsinstruktion gjort tydliga prioriteringar och pekat ut riktningar för er utveckling av församlingens liv. Det är så bra! Nu gäller det bara att också leva detta. Det är av största vikt att ni tar fram tydliga projekt- eller utvecklingsplaner för varje enskild del av era prioriteringar. Planer som är tids-satta och som tydligt beskriver steg för steg och år för år vad som ska göras och hur långt ni ska nå inom respektive område. Detta också kopplat till vilka resurser som behövs för att kunna genomföra arbetet. Under hand måste ni kanske justera och ändra men en tydlig plan är nödvändig. Annars löper ni risken att missa tillfället att vandra vägen vidare. Det är ju så mycket som är på gång och så mycket som kan göras. Vi kan drunkna i allt det myckna. Vi löper då risken att inte själva ta framtiden i våra händer utan tiden och allt som sker i samhället får fatta besluten - oss förutan. Visst - Guds Heliga Ande är med och leder och utmanar men ni har samtidigt Guds uppdrag, kallelse och förtroende att gestalta Lidköpings församling i morgon och för framtiden. Missa inte det uppdraget! Detta gäller er alla kyrkoråd och kyrkofullmäktige, ideella medarbetare, anställda medarbetare och inte minst för Dig, Karin i din roll som kyrkoherde. Nu är den rätta tiden att fokusera och förverkliga er väg vidare som Svenska kyrkan i Lidköpings församling. Kairos Guds tid! Samspel med andra församlingar och pastorat Det lär vara så att Lidköpings församlings geografiska gränser inte ändrats sedan medeltiden. Samtidigt är det inte så många av de som bor i det som idag är Lidköpings kommun som riktigt vet var kyrkans indelningsgränser går i geografin vilken sida av bäcken man bor på. För många är man, oavsett om man bor i Sävares församling, Sunnersbergs församling, Södra Kållands pastorat eller Lidköpings Sida 10 av 15

11 församling i första hand tillhörig Svenska kyrkan utan att riktigt veta sin lokala kyrkotillhörighet. Många som inte tillhör Lidköpings församling utan någon annan del av Svenska kyrkan i ert område identifierar sig ändå med Svenska kyrkan i Lidköping. Detta har ni att förhålla er till. Ert gemensamma initiativ med den digitala dopbokningsportalen visar att ni har uppmärksamhet på detta. Det är så bra!! Det ska bli intressant att se hur detta initiativ påverkar antalet döpta framöver. Kontakten med kommunens företrädare innebär vidare att de fyra kyrkliga enheterna behöver ha en samordnad ingång och en gemensam röst i relation till kommunen. Jag har förstått att detta uppdrag, i vart fall, informellt vilar på Dig, Karin, i din roll som kyrkoherde här i centrala delen av kommunen. Det är bra. Detta förutsätter samtidigt kontinuerligt samråd mellan de fyra aktuella kyrkoherdarna. Att detta fungerar är samtidigt ett uppdrag som kontraktsprost Monica ska vara uppmärksam på. Det är bra att ni har kontinuerliga kyrkoherdeöverläggningar i området liksom att kyrkorådsordförandena och kyrkoherdarna möts regelbundet. Detta borgar för att ni också framöver kan ta ansvar för att tillsammans som ett gemensamt vi Svenska kyrkan i Lidköpings kommun ska kunna samordna liv och verksamhet så att inte människor i sitt sökande efter kyrkans gemenskap snubblar på våra gränser. Detta gäller inte minst konfirmander och ungdomar med skolorna normalt belägna i er geografiska församling. Det gäller också andra perspektiv på kyrkans gemenskap och liv inte minst det diakonala. Jag vill alltså uppmuntra er till fortsatt klokt samspel inom Svenska kyrkan i kommunen Vi, tillsammans och inte i konkurrens. Kyrkorådets roll Nu vill jag vända mig direkt till er i kyrkorådet. Ytterst är det ni som är ansvariga för att Svenska kyrkan i Lidköpings församling har en tydlig lokal identitet förankrad i kyrkans samlade identitet och gemenskap. Ytterst är det ni som ska skapa former och prioritera resurser för att församlingsinstruktionens utvecklingsperspektiv ska bli verklighet. Detta kan ni inte lämna över till nästa mandatperiods kyrkoråd nu är den rätta tiden! Kairos Guds tid! För att ni ska kunna göra detta behöver ni ägna mycket tid åt att fördjupa kunskap om det som är kyrkans identitet och kallelse men också tid så att ni lär känna varandra lite mer på djupet det vi brukar kalla att dela tro och dela liv. Låt detta alltid vara viktigt vid varje sammanträde. Ni kommer framöver att behöva fatta en del svåra beslut som inte gillas av alla. Då behöver ni trygghet och solidaritet i kyrkorådet så att ni tillsammans har mod att fatta de svåra besluten. För att detta ska fungera behöver ni också utveckla en större delaktighet i det samlade kyrkorådet så att alla får komma till tals och allas perspektiv tas tillvara. Möjligen ska ni fundera på om inte kvällstid vore en bättre sammanträdestid så att alla även yrkesverksamma normalt kan vara med. Vidare behöver ni se över arbetssättet så att de två utskotten fungerar som just beredande på ett sådant sätt att den verkliga diskussionen och reflektionen sker i det samlade kyrkorådet innan beslut fattas. Jag noterar med glädje att ni har en strategigrupp som tydligt har uppdraget att se långsiktigt framåt. Var bara uppmärksamma så att inte denna grupp tar över det som det samlade kyrkorådet ska arbeta med. Hur vore det f.ö. om strategigruppen kompletterades med några av Svenska Kyrkans Ungas medlemmar med tanke på Sida 11 av 15

12 långsiktighet? Jag vill också peka på er utmaning att inför kommande mandatperioder mer renodla uppdragen att sitta i kyrkofullmäktige respektive i församlingens styrelse kyrkorådet. Detta för att kyrkan som en demokratisk organisation ska gestaltas än tydligare. Glöm inte att ni har tusen och åter tusen döpta och kyrkotillhöriga att fråga om de inte vill sitta i kyrkorådet. Bara frågan om än svaret blir nekande kan öppna upp för ett framtida engagemang. Från stiftets sida biträder vi gärna med någon form av utvecklingsprojekt för ert kyrkorådsarbete. Säg bara till! Jag vill också ställa frågan varför det internationella rådet är en del av styrelseorganisationen? Vore det inte bättre att detta fick vara ett råd till kyrkoherdens förfogande inom ramen för kyrkoherdens övergripande ledarskap? Jag vill samtidigt ge er en eloge för att ni ger en procent av intäkterna till internationell diakoni och mission. Glöm då bara inte att Svenska kyrkans eget arbete det som snart kommer att bära namnet Act Svenska kyrkan är församlingarnas första ansvar när det gäller internationellt engagemang och bidrag. Kyrkoherden Allt det jag sagt ovan om kyrkorådet gäller också kyrkoherden. Som kyrkoherde har Du, Karin, ett gemensamt ansvar med kyrkorådets övriga ledamöter att arbetet sker i enlighet med kyrkofullmäktiges inriktningsbeslut inte minst att församlingsinstruktionen steg för steg blir förverkligad. I detta har Du sedan och jag vill säga det igen ett fortsatt ansvar i ditt samlade ledarskap över all verksamhet i församlingen, att allt genomsyras av församlingens identitet och inriktning. Detta ska vara din prioritet och ditt fokus. Du har många duktiga medarbetare som hanterar mångfalden av verksamhet. Du ska hålla det hela samman och peka ibland med hela famnen, ibland med hela handen det här är Lidköpings församling och dit är vi på väg. Det är Du som ska gestalta och skapa förutsättningar för vi och tillsammans i församlingen både bland anställda medarbetare och tillsammans med ideella medarbetare. I detta är också den ledningsgrupp Du skapat av största vikt. Här kan Du och ni tillsammans verkligen dryfta de svåra frågorna ur ledningssynpunkt. Kom ihåg att inte bara kyrkoherden, utan också enhetschefer, i allt företräder arbetsgivaren. Här ser jag f.ö. ett behov av att ytterligare förtydliga enhetschefsorganisationen så att alla enheter har en tydlig chef till kyrkoherdens stöd. Anställda medarbetare Så vill jag vända mig till er anställda medarbetare. Ni är på en resa in emot mer av vi och tillsammans i församlingen. Jag vill tydligt säga lyssna till er kyrkoherde! Ni är, var och en, en helt central pusselbit för helhetens sammanhang i församlingen. Ni är specialister som ingår i olika uppdrag och team för att lösa uppgiften. Det är inte möjligt, och nog inte heller ett mål, att varje anställd medarbetare ska ha full insyn i allt som sker i er arbetsorganisation. Hos er, som i alla organisationer, handlar det om tillit att kyrkoherde och chefer har tillit till att enskilda medarbetare och team löser sin uppgift på bästa sätt samtidigt som ni som enskilda medarbetare och team har tillit till att kyrkoherden och chefer skapar tydliga uppdrag och rimliga förväntningar och följer upp och ger feed-back på ett Sida 12 av 15

13 bra sätt, och att ledningen på det viset ser och kan ta ansvar för helheten. Detta skulle jag vilja kalla en mogen och professionell organisation. Ytterst är det kyrkoherden som ansvarar för att detta är verklighet men det är också varje enskild medarbetares ansvar att sträva efter denna tillit. I detta ska det också finnas tydliga planer för vars och ens kompetensutveckling i relation till det samlade uppdraget. Allt handlar också om kommunikation. Glöm inte heller att uppdraget som församling är att vara nuets och framtidens gemenskap tillsammans med vår Herre Jesus Kristus. Vi behöver inte formas av det som en gång var, utan i nådens sammanhang se det som är nu och sträva mot morgondagen och göra det vi tillsammans. I detta att lyssna in er kyrkoherde i hennes samlade och samlande uppdrag ligger också att kyrkoherden är biskopens särskilda företrädare i församlingen. Det är kyrkoherdens uppdrag att se till att allt som sker i församlingen är i enlighet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Därför sitter också kyrkoherden som ledamot i kyrkorådet och leder all verksamhet i församlingen. I detta har Du, Karin, mitt absolut fulla stöd. Kyrkogårdar och administration Jag vill så säga något om ert arbete på kyrkogårdarna. Av den dokumentation jag tagit del av kan jag konstatera ett väl fungerande arbete både vad avser det som är församlingens uppdrag som huvudman för begravningsverksamheten och det som är församlingens övriga uppdrag, den grundläggande uppgiften och serviceverksamheten. Även om arbetet formellt ska delas upp på detta sätt ska allt genomsyras av kyrkans och församlingens identitet och riktning. Ni har god uppmärksamhet på behoven att ordna begravningsplatser för andra trosbekännare och ni försöker tillgodose olika önskemål av gravskick i vår tid. Det är bra!! Under visitationen lyfte ni särskilt frågan om hur vi tillsammans i Svenska kyrkan ska se på behovet av, och samspel kring, krematorieverksamheten. Ni har ett antal frågor om hur ni ska prioritera i detta framöver. Samtidigt noterar jag att ni redan idag har en dialog med andra pastorat som också har krematorier. Det är viktigt att fortsätta detta samtal. Då stiftet från i år har uppdraget att ha tillsyn över begravningsverksamheten kommer vi från vårt håll att uppmärksamt följa denna fråga. När det gäller församlingens samlade administrativa arbete fungerar också detta bra med god kompetens och hög tillgänglighet. Era tankar om att någon gång framöver ta tillvara Svenska kyrkans samlade administrativa system hälsar jag med tillfredställelse och vi ska från stiftets sida biträda det bästa vi kan i detta. Ekumenik och samspel Er församlingsinstruktion ger tydligt uttryck för att det är viktigt med samspel med andra aktörer i stadens sammanhang både med kommunens olika företrädare och med de andra trossamfunden i ert område. Detta är så bra. Tillsammans kan vi bättre bidra till ett socialt hållbart och gott lokalsamhälle för varje människa att leva och utvecklas i. Sida 13 av 15

14 Jag blev därför så glad i samband med lunchen med olika företrädare förtroendevalda och chefer - från olika delar av er kommun. De gav uttryck för stor öppenhet för samspel med er i församlingen men därmed också en stor förväntan. Er inriktning för framtiden och kommunens bilder av församlingens möjligheter stämmer överens. Detta är samtidigt en utmaning för er att tydligt arbeta i församlingsinstruktionens riktning så att ni svarar upp mot de förväntningar som världen som ni är en del av ger uttryck för. Samtidigt ska ni också ta vara på dessa goda relationer med kommunens företrädare för att när så behövs tydligt framföra kritik om det allmänna sviker sitt uppdrag inom givna ramar. Jag vill så ställa en fråga. Granne med församlingens kansli ligger EFS missionsförenings lokaler och kyrka. EFS är en missionsförening inom Svenska kyrkan. Under visitationen har vi inte alls funderat över denna del av församlingen och Missionsföreningens roll i sammanhanget. Hur ser relationen ut och hur kan den utvecklas? Jag vill bara uppmuntra er att på egen hand gå vidare med den frågan både inom föreningen och i församlingen. Jag har redan noterat att ni har ett gott ekumeniskt samspel inte bara i samtal utan också i viktiga funktioner som t.ex. i ert diakonala arbete. Ekumenik är färskvara. Även här handlar det om att på nytt och på nytt i tillit och förtroende bygga vi och tillsammans och se hur det vi har gemensamt och våra olika spiritualiteter kan vara till glädje för de olika delarna av Kristi kyrka. Jag vill bara uppmuntra er att fortsätta på den inslagna vägen med särskild uppmärksamhet på de s.k. migrantkyrkorna så att också deras erfarenheter får ta plats i hur ni är kyrkorna tillsammans i er lokala verklighet. Jag kan också se ett behov av att i dialog, kyrkorna tillsammans, reflektera över vår hållning och relation till andra religioner i vårt lokala sammanhang. Vi kan samtidigt vara kommunens företrädare behjälpliga med att skapa mötesplatser över religionsgränserna. Detta som ett led i hur vi tillsammans kan skapa ett socialt hållbart lokalsamhälle där också de olika religionerna ses som en gåva och en tillgång. Avslutning Jag sa att jag i mitt tal skulle återvända till förmiddagen på Hospice Gabriel ett besök som alltså berörde mig riktigt djupt. Er jag mötte där och allt av atmosfär och arbete uttryckte lugn, uppmärksamhet och hopp. I allt ser ni till det levande, mitt i livets absoluta utsatthet och dödens realitet. Tack för allt ert synnerligen viktiga arbete! Jag tänker att som Hospice Gabriel så väl gestaltar sin identitet och sitt uppdrag i allt det de är och gör så är de en förebild för hur ni tillsammans i Lidköpings församling kan se och gestalta Sonens härlighet i er gemenskap så att ni i allt det ni är och gör, i alla verksamheter, mötesplatser och arbetsuppgifter har detta som centrum, så att detta känns och upplevs av alla som finns i sammanhanget. Ni har idag ett stort och viktigt fördjupningsarbete in emot livets centrum genom ert Alpha-, Beta- och Deltaarbete liksom, inte minst, i ert basgruppsarbete. När ni möts tillsammans med barn, ungdomar, körsångare och i alla andra grupper med vuxna finns ett mått av fördjupning. Likaså i gudstjänsternas mångfald av uttryck. Fördjupningen finns också i själavården och i varje enskilt möte. Jag vill uppmuntra Sida 14 av 15

15 er att ytterligare vara uppmärksamma på detta helt centrala uppdrag som församling. Ni ska återspegla Guds härlighet och tillsammans fördjupa vad det är att leva i dopets nåd och vandra med Kristus genom död till liv, varje dag och en gång bortom tid och rum. Vad är det att vara kristen och vad är det att tillsammans vara kyrka med Kristus i centrum? Det vill jag, som er biskop, ska vara ert fokus i allt det ni är och gör, på er resa med era olika perspektiv på utvecklingsområdet in emot morgondagen och framtiden. Jag vill framföra ett varmt tack från mig och mina medarbetare för goda dagar tillsammans med er. Ett särskilt tack till kyrkorådets ordförande Lars-Gunnar och vice ordförande Ingeborg samt till Dig, kyrkoherde Karin. Älven strömmar ständigt är hela tiden i rörelse i varje ny tid, vet sin riktning och söker sitt mål. Mitt i er stad. Låt det vara en bild av vad det är att vara Kristi kyrka på denna plats i denna tid och inför morgondagen och framtiden. Vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader. Vi ser hans härlighet vi tillsammans. Må Gud välsigna allt det som är Lidköpings församling. Tack! Sida 15 av 15