Sveriges Televisions yttrande över Hästmannen sista striden, SVT2, , kl. 20:00; program om en bonde. Dnr. 14/02746.

Transkript

1 Till Granskningsnämnden Sveriges Television AB Stockholm Programetik /ASI Telefon: Sveriges Televisions yttrande över Hästmannen sista striden, SVT2, , kl. 20:00; program om en bonde. Dnr. 14/ Mot bakgrund av invändningar i två anmälningar har Sveriges Television getts tillfälle att yttra sig över om programmet överensstämmer med kraven på opartiskhet och saklighet samt bestämmelsen om respekt för privatlivet avseende en av de medverkande. Programmet var en dokumentärfilm med namnet Hästmannen sista striden, en förkortad version av en långfilm som tidigare visats på biografer runt om i landet. Filmen var en uppföljare till den mycket uppmärksammade Hästmannen från år 2006, en film som hyllades av kritiken, sågs av en mycket stor biopublik och också nominerades till Guldbaggen. Här fick publiken för första gången möta Stig-Anders Svensson, en bonde i Småland som levde livet som förr enligt nedärvda värderingar och brukade jorden med hjälp av sina tre ardennerhästar. Några år senare återvände filmens upphovsmän, naturfotografen Peter Gerdehag och producenten Tell Aulin till Stig-Anders Svensson och resultatet blev Hästmannen sista striden. Filmen presenterades på följande sätt av distributören (TriArt film). En fristående fortsättning på den hyllade "Hästmannen" (2006). Bonden Stig-Anders Svensson från Råskog fick stor uppmärksamhet när dokumentären "Hästmannen" kom ut. Han har sedan dess fört en hård kamp mot myndigheterna för att behålla sina hästar. En kamp som har utvecklats till en fråga om rättvisa och moral. Hur behandlar vi de som uppfattas som annorlunda? Vilar verkligen myndighetens beslut på sakliga grunder, eller finns det andra, mer personliga, skäl till deras handlande. Under tiden fortsätter Stig-Anders sitt arbete på gården, fast besluten att fullfölja sitt värv enligt de gamla traditionerna. Sändningen av filmen har anmälts av fem djurskyddshandläggare vid Länsstyrelsen i Jönköpings län. Senare har det också inkommit en anmälan från Länsstyrelsen, undertecknad av landshövdingen och länsrådet. Länsstyrelsen är den myndighet som utfärdat djurförbud för Stig-Anders Svensson. Filmen skildrar händelser under den period när detta hände.

2 Anmälan från djurskyddshandläggarna En av de fem anmälarna är Ingela Björklund, den handläggare som under en lång rad år skött tillsynen av Stig-Anders Svenssons djur, först som djurskyddsinspektör i Nässjö kommun och senare (när djurskyddsfrågorna bytt huvudman) som djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen. Anmälarna menar att filmen systematiskt undanhållit uppgifter som är till nackdel för den s.k. Hästmannen, men som skulle kunna förklara för tittarna varför beslutet om att meddela honom djurförbud togs. De anser att filmarna valt att ge en enda person skulden, djurskyddshandläggare Ingela Björklund, trots att man har vetat om, eller borde ha tagit reda på, hur det förhåller sig. De uppger också att det finns en rad felaktigheter i filmen, bland annat att det framstår som om det är en enskild handläggare som har utfärdat ett djurförbud för Hästmannen. SVT kommer nedan punktvis att bemöta anmälarnas exempel på felaktigheter. Anmälarna skriver också att filmen verkar syfta till att misskreditera länsstyrelsen i allmänhet och Ingela Björklund i synnerhet. De ifrågasätter också om en enskild tjänsteman ska hängas ut på det sätt som har gjorts. Vidare uppger de att länsstyrelsen inte har getts möjlighet att kommentera eller bemöta den färdiga filmen, varför en text i filmen om att länsstyrelsen har avböjt att medverka inte stämmer. Den enda som avböjt är enligt anmälarna Ingela Björklund. Anmälan från Länsstyrelsen i Jönköpings län Länsstyrelsen framför i sin anmälan i sak samma kritik, men i en omformulerad version. Den anser att programmet brister i saklighet och opartiskhet samt ger en starkt missvisande bild av Länsstyrelsens myndighetsutövning. Det sätt som djurskyddhandläggaren Ingela Björklund framställs i programmet kan vidare, enligt Länsstyrelsens uppfattning, liknas vid förtal. Länsstyrelsen har också bifogat beslut i djurförbudsärendet från Länsstyrelsen, Förvaltningsrätten, Kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen. SVT vill anföra följande. Dokumentärfilmerna om Hästmannen är konstnärliga dokumentärer och bör bedömas som sådana. De är producerade av fria filmare med SVT som en av samproducenterna. Inför den aktuella filmen hade Peter Gerdehag besökt Stig- Anders Svensson vid ett flertal tillfällen under 2009 och 2010, såväl vinter- som sommartid och samlat på sig sammanlagt 300 timmars material. Den konstnärliga dokumentärfilmen är ofta subjektiv till sin karaktär i och med att den berättar en historia från en tydligt personlig infallsvinkel. Filmerna om Stig-Anders Svensson följer honom nära i hans vardag och skildrar världen utifrån hans utgångspunkt. Detta är tydligt för publiken. Filmen innehåller dokumentära scener ut Stig-Anders Svenssons liv utan kommentarer och intervjufrågor. Under den period som skildras präglades hans liv av diskussionerna kring djurförbudet och detta får därför en stor plats i filmen. För att göra förloppet tydligare för publiken försågs filmen också med ett antal skyltar med sakupplysningar. Av dessa skyltar framgår mycket tydligt att det är Länsstyrelsen som har utfärdat djurförbudet. 2

3 Upphovsmännen beskriver själva sin arbetsmetod på följande sätt. Hästmannen sista striden kan inte ses som en partsinlaga. Däremot kan tittaren eller åskådaren lätt se att filmarens sympati ligger hos filmens huvudperson. Att en filmare visar sympati för huvudpersonen är mer regel än undantag inom dokumentärfilm, men det innebär inte i det här fallet att avsändaren skriver publiken på näsan vad den ska tycka om huvudpersonen. Den metod vi har valt för att skildra Hästmannens kamp för att få behålla hästarna är enbart att spela in scener med huvudpersonen och med personer som agerar i dennes närhet. För att förklara hur djurförbudet tillkommit har vi varit hänvisade till officiella uttalanden, utom vid ett tillfälle då Ingela Björklund själv i Stig-Anders stall påpekar att det är djurhållningen vintertid som är ifrågasatt. Till filmens dokumentära form hör att vi som upphovsmän inte lagt till några egna kommentarer eller förklaringar i filmen vare sig till stöd för Stig- Anders eller till stöd för Ingela Björklund. Filmens berättelse har fått tala för sig själv. Det förekommer skyltar i filmen som begreppsförklaringar, eller för att föra handlingen framåt. Den som ser Hästmannen sista striden kan därför välja att tycka synd om Hästmannen för att han blivit av med sina hästar, eller tycka att han har sig själv att skylla, eftersom han valt en omodern livsstil, som uppenbarligen någonstans krockar med dagens syn på djurskydd. Livliga diskussioner som förts i samband med visningar av filmen bland annat i filmarens närvaro visar att en del av publiken tar ställning för Ingela Björklunds uppfattning. Förklaringen till att Ingela Björklunds namn nämns flera gånger i filmen är att hon som djurskyddshandläggare vid Länsstyrelsen är den representant som Stig-Anders Svensson mött flera gånger per år när hon gjort djurskyddskontroller. För Stig-Anders Svensson är därmed hennes namn synonymt med Länsstyrelsen och i förhållande till honom är hon en representant för myndighetsmakten. Ingela Björklund har också vid flera tillfällen låtit sig intervjuas i media om Hästmannens fall. I filmen förekommer utdrag ur intervjuer som hon gjort för Radio Jönköping. Dessa illustreras bland annat med bilder från en av hennes kontroller hos Stig- Anders Svensson. Befogenheterna hos en djurskyddsinspektör/djurskyddshandläggare framgår på följande sätt på Djurskyddsinspektörernas riksförenings hemsida. 1 Djurskyddsinspektörer finns på våra länsstyrelser. Vi jobbar med att kontrollera att landets djurägare följer djurskyddslagstiftningen. Kontroller sker efter anmälningar om att djur far illa eller som förebyggande kontroller av t.ex. djurtransporter, försöksdjur, lantbruksdjur och verksamheter med ett större antal sällskapsdjur. Vissa verksamheter med djur kräver tillstånd, t.ex. zoo-butiker, hunddagis och ridskolor. Djurskyddsinspektörerna utfärdar dessa tillstånd. I arbetet jobbar vi med människor, men för djuren. I arbetsuppgifterna ingår att informera djurägare om regelverket. Följer inte djurägaren bestämmelserna kan beslut behöva fattas som innebär att djurägaren tvingas 1 3

4 att genomföra en åtgärd eller förbjuds att göra något. I vissa fall kan djur behöva omhändertas från sin ägare. Det finns idag ca 200 djurskyddsinspektörer i landet. Under rubriken Djurskydd på Länsstyrelsens i Jönköpings län hemsida, där Länsstyrelsens befogenheter inom området (bland annat att utfärda djurförbud) räknas upp står också Djurskyddshandläggarna som avsändare och kontaktpersoner. 2 Det är därför naturligt att de framstår som ansikte utåt för Länsstyrelsen i djurägarnas ögon. Kommentarer till enskilda punkter i djurskyddshandläggarnas anmälan 1. Anmälarna: Hela filmen igenom nämns att det är Ingela Björklund som har gett Hästmannen djurförbud. SVT har inte kunnat finna detta påstående i filmen. Informationen i skyltform talar mycket tydligt om att det är Länsstyrelsen som utfärdar djurförbud. Den första skylten visas redan knappt två minuter in i filmen. 2. Anmälarna: I filmen uppges att Ingela Björklund skulle ha bestämt att Hästmannen inte får gå närmare en häst än 4 meter. Någon 4- metersregel står dock inte angivet någonstans och någon sådan regel har heller aldrig funnits eller uttalats. Det är Stig-Anders Svensson själv och hans vänner som talar och skojar om den s.k. fyrametersregeln i filmen. Filmarna har fått berättat från flera håll att Ingela Björklund inte bara till Hästmannen, utan till ytterligare ett flertal personer hävdat att djurförbudet innebär att Stig-Anders inte får vistas inom fyra meter från hov- eller klövbärande djur. Ingela Björklund ska också - med hänvisning till denna regel ha förbjudit en hästägarförening att anlita Stig- Anders Svensson för att instruera andra hästägare i konsten att köra hästar i spann. När ombudet Berndt Eriksson under Förvaltningsrättens förhandling kommenterade det orättvisa i att Stig-Anders inte ska få vistas inom fyra meter från hästar, var det ingen av de tre närvarande från Länsstyrelsen (varav en var Ingela Björklund själv) som ifrågasatte hans påstående. Filmarna har haft svårt att se ett rimligt motiv till att Stig-Anders Svensson själv skulle ha kommit på fyrametersregeln och vill tillägga Att det senare har framkommit att Ingela Björklund inte har haft rätt att hävda ett sådant förbud, ändrar inte det faktum att Stig-Anders Svensson under den period då inspelningen pågick trodde på hennes påstående. För övrigt framgår det i filmen att Ingela Björklund har förnekat att hon någonsin har talat om en fyrametersregel. 3. Anmälarna anser att filmen ger en felaktig beskrivning av en veterinärbesiktning av två hästar år Det är oklart exakt vad i filmen som anmälarna syftar på. 23 minuter in i filmen säger Stig-Anders Svensson i ett samtal med kamraten Sivert Liljenberg att De menar att jag har lett undan hästen så att veterinären inte 2 4

5 såg den. Detta är alltså ett uttalande från en medverkande för vilken kraven på opartiskhet och saklighet kan ställas lägre. Av filmen framgår f.ö. tydligt att hästarna ibland lider av klåda (skabb) och att Stig-Anders Svensson följer djurskyddshandläggarens rekommendationer om behandling. Att ardennerhästar får skabb p.g.a. kraftig hårväxt kring hovarna är inte ovanligt. Det har inte angivits som grund för djurförbudet. Anmälarna talar också om att ett djupt sticksår på hästen Linda nogsamt undanhållits i filmen trots att denna skada ändå ska ha varit en av de allvarligaste händelser som låg till grund för djurförbudet. SVT kan dock inte finna att den skadan nämns i bakgrunden till det beslut om djurförbud som Länsstyrelsen utfärdade Anmälarna anser att bonden Lars Sätervik ljuger när han säger att den handläggare som besökte honom ignorerade hans hästar och bara tittade på Stig-Anders Svenssons hästar, som Sätervik tagit hand om. I filmen säger bonden i ett samtal med Stig-Anders Svensson: Jag har ju flera hästar men det är bara dina de är intresserade av. Detta är hans upplevelse och ett uttalande av en tillfällig medverkande för vilken saklighetskraven kan ställas lägre. Filmarna har följande kommentar till detta: Vi har aldrig haft anledning betvivla Lars Säterviks trovärdighet. På direkt fråga säger han nu att han mycket väl kommer ihåg vad som avses med uttalandet i filmen. Det syftar på en inspektion gjord av Ingela Björklund i en hage där Stig-Anders hästar gick tillsammans med en häst ägd av hans far. Ingela Björklund visade då inget intresse för att undersöka faderns häst, bara Stig-Anders hästar. Vid det tillfälle då Stig-Anders hästar var i en egen hage (den inspektion anmälarna talar om), var Sätervik inte själv närvarande. Han anser också att de övriga anmälningarna mot hans egen djurhållning uppstod bara som ett resultat av att han hade hand om Stig-Anders hästar. Det var därför han kände sig nödsakad att skicka hans hästar utanför länet. 5. Anmälarna: Intervjuer i filmen anger att när Hästmannen var ensam med Ingela Björklund så hade hon mer att anmärka på än när det fanns någon där. ( ) Sanningen är att när Hästmannen hade vänner hos sig som hjälpte honom med hästarna så sköttes de mycket bättre och därför fanns det inte så många brister vid dessa tillfällen. Som framgår ovan gjordes inga regelrätta intervjuer i filmen. Däremot dokumenterades samtal mellan Hästmannen och andra personer. Det stämmer att Stig-Anders Svensson och flera av hans vänner upplevde att det var på det sättet. Detta motsägs inte av anmälarna bortsett från att de gör en annan tolkning av situationen. Filmarna har talat med samtliga personer som brukade hjälpa Stig-Anders Svensson med hästarna. Ingen av dem har ansett att det rådde sådana missförhållanden i stallet, som Ingela Björklund och Länsstyrelsen hävdar. Sedan den första filmen visades har dessutom tusentals personer kommit oanmälda på besök och ingen har funnit anledning att slå larm om några missförhållanden i stallet. Filmen baseras på över 300 timmar inspelat material från alla årstider (utspritt över minst ett 50-tal olika inspelningstillfällen) och inte heller filmarna har sett några tecken på att hästarna t ex skulle vara undernärda. 5

6 SVT vill dessutom understryka att de flesta av de sakuppgifter som anmälarna har synpunkter på framförs av tillfälligt medverkande personer för vilka kraven på opartiskhet och saklighet enligt nämndens praxis kan ställas lägre. Kommentarer till Länsstyrelsens anmälan Utöver vad som framgår i ovanstående kommentarer vill SVT understryka att huvudfokus i filmen inte låg på att skildra den formella beslutsgången i myndighetsärendet, utan på att följa Hästmannen under den period när han riskerade att förlora sina hästar. Det framgår av handlingen i filmen att djurförbudet utfärdades av länsstyrelsen och slutligen fastställts i Högsta förvaltningsdomstolen. Ingela Björklund kommer till tals i filmen genom utdrag från radiointervjuer och förhandlingarna i Förvaltningsrätten. Det finns också med en scen från ett av hennes kontrollbesök hos Hästmannen, ett sällsynt tillfälle där hon uttalat sig inför filmarnas kamera (dock inte i en intervju, utan i ett samtal med Stig-Anders Svensson). Opartiskhet Som framgår ovan måste filmen karaktär anses var tydlig för publiken, särskilt med tanke på den enorma uppmärksamhet och uppskattning som den förra dokumentärfilmen om Hästmannen fick. Det är en nära skildring av Stig-Anders Svensson liv under de år när han hotades av och sedan fick förbud att behålla sina hästar. Det framgår tydligt i filmen att det är Länsstyrelsen som fattat beslutet om djurförbudet, inte den enskilda handläggaren. Att Ingela Björklund har avböjt att låta sig intervjuas bekräftas i djurskyddshandläggarnas anmälan. Dock finns hennes version med i filmen i form av ett utdrag från intervjuer i Radio Jönköping och ljud från rättegången i förvaltningsrätten. När det gäller Länsstyrelsens möjlighet att uttala sig hade en av filmens upphovsmän, Malcolm Dixelius, i samband med inspelningen ett längre samtal med den ansvariga juristen, Ben Heimdal. Denne erbjöds att svara på frågor i filmen, men avböjde. Detta skedde i juni Länsstyrelsen skriver i sin anmälan att det i den ursprungliga biofilmen fanns sekvenser där företrädare för Länsstyrelsen medverkar och bidrar till att ge en mer nyanserad bild av Länsstyrelsens handläggning. Dessa har klippts bort i tv-versionen. Det stämmer att det i den 40 minuter längre bioversionen fanns en mycket kort sekvens, där Ben Heimdal uttalade sig (arkivmaterial från SVT:s nyhetsprogram). Han sade då: Det har visat sig att Stig-Anders Svensson inte har förmått att sköta hästarna på ett sätt som är acceptabelt från djurskyddssynpunkt. Att detta är länsstyrelsens ståndpunkt framgår klart i den aktuella filmen, även om detta mycket korta uttalande inte finns med. Länsstyrelsen kommer i den aktuella filmen ändå till tals genom de återgivna uttalandena av djurskyddshandläggaren Ingela Björklund, vars rapporter legat till grund för det djurförbud som länsstyrelsen utfärdat. Länsstyrelsen fick ytterligare ett tillfälle att kommentera när bioversionen av filmen var klar och skulle ha premiär i februari Filmens producent informerade då i ett e-brev chefen för länsstyrelsens informationsavdelning om detta och erbjöd sig att publicera eventuella synpunkter på filmen. Brevet 6

7 besvarades aldrig. Om Länsstyrelsen då hade antagit erbjudandet, tagit del av den färdiga biofilmen och kommit med den kritik som man nu lämnar i sin anmälan hade filmarna kunnat ta hänsyn till dessa i utformningen av tvversionen. Nu bedömde upphovsmännen, på goda grunder, att länsstyrelsen inte hade några synpunkter. Det framgår tydligt i en skylt i filmen att företrädarna för länsstyrelsen har avböjt att uttala sig för filmarna. Skylten har följande text: Länsstyrelsen har avböjt intervjuer och medverkan i filmen. SVT vill också understryka att samtliga uttalanden som gjordes i filmen kom från tillfälliga medverkande för vilka kraven på opartiskhet kan ställas lägre. Enskilds privatliv Granskningsnämnden har gett SVT tillfälle att yttra sig över hur sändningen av filmen överensstämmer med bestämmelsen om respekt för privatlivet avseende Ingela Björklund. Som framgår ovan är Ingela Björklund en av cirka 200 djurskyddshandläggare/djurskyddsinspektörer (titeln varierar mellan olika länsstyrelser) i landet. Hon har som sådan en officiell myndighetsställning i förhållande till djurägarna. Det framgår av filmen att Stig-Anders Svensson ser henne som en maktfaktor. Det sägs inte i filmen att Ingela Björklund har fattat det formella beslutet om djurförbud. Däremot är det ett faktum att det är hon under en lång följd av år har utfört djurskyddskontroller hos Stig-Anders Svensson och därmed (som framgår av Länsstyrelsens anmälan) varit föredragande i ärenden om åtgärder som en djurhållare måste vidta för att säkerställa att en god djurskötsel och djuromsorg uppnås enligt gällande lagstiftning. Det är också Ingela Björklunds rapporter som legat till grund för Länsstyrelsens beslut om djurförbud. Ingela Björklund har dessutom vid ett flertal tillfällen uttalat sig i medierna om fallet Hästmannen (ett av dessa finns med i filmen i form av ett utdrag från en intervju i Radio Jönköping). Filmen berör enbart Ingela Björklunds yrkesutövning, inte hennes privatliv. Mot bakgrund av detta kan SVT inte finna att det har skett något intrång i Ingela Björklunds privatliv. Sammanfattningsvis finner SVT att sändningen av filmen inte strider mot kraven på opartiskhet och saklighet eller bestämmelsen om respekt för privatlivet. Sveriges Television Robert Olsson programdirektör Detta är en e-kopia av dokumentet. Originalhandlingen med namnunderskrift alternativt fotokopia av denna förvaras hos SvT Programetik. 7