Vi vill gärna börja med att rätta till några missförstånd i Din egen anmälan till Granskningsnämnden.

Transkript

1 Landshövding Minoo Akhtarzand Länsstyrelsen Jönköpings län Fallet Hästmannen och Ingela Björklund. Låt oss först konstatera att det är tråkigt att det meningsutbyte vi borde ha haft om fallet Stig- Anders Svensson i samband med att filmen Hästmannen sista striden hade sin biopremiär, nu i stället blev ett ärende för Granskningsnämnden. Vi ville redan i januari 2014 ge er möjlighet att låta allmänheten ta del av Länsstyrelsens syn på ärendet. Diskussionen hade vunnit på en sådan öppenhet. Länsstyrelsen valde då att inte ens svara på vårt erbjudande. Det är bara att beklaga. När nu Granskningsnämnden sagt sitt om filmen och konstaterat att den överensstämmer med lagar och regler för Sveriges Television, vill vi att Du som Landshövding i Jönköpings län tar Dig tid att läsa igenom detta brev. Vi vill gärna att Du gör det med öppet sinne, beredd att ompröva det Du hittills trott är rätt och sant. Vi anser nämligen inte bara att filmen är en korrekt skildring av hur fallet med Stig-Anders Svenssons djurförbud har behandlats; vi anser att detta ärende är av principiell betydelse för många fler djurägare, som upplever att Länsstyrelsens djurskyddshandläggare agerar på ett godtyckligt och rättsvidrigt sätt, samt att Länsstyrelsen inte ger anklagade djurhållare en rimlig chans att försvara sig i domstol. Vi vill gärna börja med att rätta till några missförstånd i Din egen anmälan till Granskningsnämnden. För det första: När vi gjorde filmen var vi noga med att påpeka för biopublik och TV-tittare att det är Länsstyrelsen som utfärdar djurförbud. Eftersom filmen är helt utan kommenterande tal, valde vi för tydlighetens skull att lägga informationen på skyltar. Om Du läser Granskningsnämndens pedagogiska genomgång av filmen, kan Du se att gången i ärendet är helt tydlig för varje tittare som läser skyltarna och följer de samtal som förs mellan deltagarna i filmen. Orden djurförbud och Ingela Björklund förekommer inte i samma mening någonstans i filmen. Det faktum att Ingela Björklund förekommer flitigt i filmen, ser vi helt som Länsstyrelsens eget problem. Hon är den enda som haft direktkontakt med Stig-Anders Svensson, hon är den som flitigast uttalar sig i media om honom. I den SVT-intervju med länsjuristen Ben Heimdal, som finns med i biografversionen av filmen, upprepar denne bara ord för ord exakt vad Ingela Björklund skrivit i sina rapporter. Någon nyansering, som Länsstyrelsen hävdar, tillför han däremot inte (därför klipptes han bort i TV-versionen, tillsammans med ytterligare nära 40 minuter, som främst innehåller uttalanden till stöd för Stig-Anders). Det skulle vara intressant att veta på vilket sätt Heimdal, länsveterinären eller andra beslutsfattare på Länsstyrelsen försökt skaffa sig en egen, självständig bild av Stig-Anders Svenssons hästhållning. Såvitt vi

2 förstår existerar inga veterinärutlåtanden eller polisrapporter, som förklarar på vilket sätt hästarna är misskötta. Det är också svårt att bortse från att Ingela Björklund intar den centrala rollen under rättegången i Förvaltningsrätten, som är det enda tillfälle då djurförbudet avhandlas i domstol. Även om hon inte är den formella beslutsfattaren, vilar hela ärendet på hennes trovärdighet. Filmen ger, enligt vår uppfattning, en helt korrekt bild på denna punkt. För det andra: Länsstyrelsen hävdar att ärendet har gått igenom ett antal rättsinstanser och att det inte i något fall bedömts vara felaktigt, vare sig till sitt innehåll eller med avseende på hur det handlagts. Vi anser att Länsstyrelsen genom sin handläggning nogsamt undvikit att ärendet fått en prövning i domstol till sitt innehåll. Att Stig-Anders Svensson fått nej när han överklagat olika förelägganden, är inte samma sak som att få ärendet ordentligt prövat i sak. Den enda rättegång där Stig-Anders Svensson haft talan är i Förvaltningsrätten. I det domslutet står det tydligt på s. 6 att föreläggandena inte (kan) prövas i sak i nu aktuellt mål. Domslutet gäller endast att föreläggandena tillkommit i laga ordning. Vi rekommenderar starkt att Du tar dig tid att lyssna på denna rättegång. Varför ska vi strax återkomma till. För det tredje: Du gör två påståenden i din anmälan: Förbud ska inte meddelas om det är uppenbart att ett upprepande inte kommer att inträffa. Och lite senare: Beslut enligt 29 djurskyddslagen är synnerligen ingripande för den enskilde och används endast när Länsstyrelsen bedömer att andra möjliga åtgärder är uttömda. Hur ska vi tolka dessa påståenden i förhållande till Stig- Anders Svensson? När Ingela Björklund gör sitt sista besök hos Stig-Anders innan djurförbudet meddelas är stallet och hästarna helt utan anmärkning. Den scenen finns med i filmen, och det bekräftas av en kort mening på s 4 i beslutet om djurförbud: Vid kontrollbesök den 3 juni 2010 framgick att föreläggandet den 19 mars 2010 hade uppfyllts. Av samma scen framgår också att Stig-Anders regelbundet sköter om hästarnas hovar med medel mot skabb, på rekommendation av Ingela Björklund. Situationen hos Stig-Anders Svensson när djurförbudet meddelas är alltså att alla förelägganden har åtgärdats, stallet uppfyller alla krav och hästarna är vid prima vigör. Som filmare har vi haft svårt att övertyga omgivningen om att det är möjligt att i Sverige utfärda ett djurförbud under sådana omständigheter. Två saker sticker i ögonen. 1) Om personen ifråga är så dåligt lämpad att ha hand om djur att han får djurförbud, hur kan han då tillåtas ha kvar djuren till ett visst datum för att först då lämna dem ifrån sig? 2) Om han har uppfyllt samtliga krav enligt tidigare förelägganden vad återstår då mer för att bevisa att ett upprepande inte kommer att inträffa? Jo, vi är visserligen vanliga enkla dokumentärfilmare, men vi är inte dumma i huvudet. Hela detta märkliga spel verkar ämnat att förhindra ett möjligt upprepande av misskötsel under stallsäsongen. Ingela Björklunds gravaste anmärkningar mot Stig-Anders Svenssons djurhållning gäller ju skötseln vintertid. Det påpekar hon också för honom under den ovan nämnda inspektionen i stallet den 3 juni Den 1 januari 2011 ska nya, strängare regler för att hålla hästar utomhus året runt träda i kraft, vilket Stig-Anders kan få svårt att klara med sitt nuvarande stall. Med en välvillig tolkning av Länsstyrelsens agerande kan man alltså förstå situationen som att Stig-Anders drabbas av djurförbud för att förhindra ett möjligt

3 framtida brott. Kan det ha varit så lagstiftarna tänkte att åtgärden skulle användas? Tillåt oss att tvivla. Vad är situationen i sak vid den här tidpunkten? Jo, Ingela Björklund är väl medveten om att Stig-Anders (stödd av organisationen Hästmannens vänner ) under sommaren 2010 undersöker olika möjligheter att endera ordna hästarnas utevistelse vintertid genom uppförande av ett vindskydd i en hage, eller uppstallning på annan plats, som uppfyller Länsstyrelsens krav. Lika väl som han klarat att rätta till alla andra förelägganden, är han fast besluten att klara också de nya villkoren vintertid. Detta framgår tydligt av olika samtal i filmen (och mer i detalj av inspelat material, som inte fått plats i filmen). Har Länsstyrelsen då uttömt sina möjligheter att hjälpa Stig-Anders till en god djurhållning vintertid när man utfärdar beslutet och kräver att tre fullt friska hästar ska skickas bort från ett välskött stall inom en månad? Det har vi också svårt att förstå. 1) Man inväntar inte de åtgärder Stig-Anders själv kan tänkas vidta inför vintern. 2) Vad är det som hindrar Länsstyrelsen att i stället för djurförbud utfärda en anvisning att Stig-Anders ska ha hästarna uppstallade på annan plats under de månader då de inte kan vara i Råskog? Det skulle ge honom möjlighet att själv avgöra om han vill fortsätta att äga hästarna eller inte, utan att behöva drabbas av en så drastisk åtgärd som djurförbud. Saken blir inte ett dugg bättre av att Ingela Björklund dessutom hittar på ett alldeles eget förbud, som det blivit mycket diskussion om: fyrametersregeln. Vi återkommer strax till den. Vid det här laget förstår Du kanske bättre varför vi är skeptiska till Länsstyrelsens handlande. Vi har ju dessutom vistats mycket mer hos Stig-Anders än någonsin Ingela Björklund och har aldrig sett de missförhållanden som hon baserar sina rapporter på. Man kan med visst fog säga att Stig-Anders Svensson efter den första Hästmannen-filmen (som sågs av personer på bio och 1,5 miljoner på TV) blivit en av Sveriges mest påpassade hästägare. Tusentals personer har årligen passerat hans gård. Om det stått så illa till som Ingela Björklund rapporterat, borde fler ha slagit larm. Allting återkommer därför sist och slutligen till Ingela Björklunds trovärdighet. Nu tycker vi att Du ska göra en bedömning av hur det står till med den. Som exempel på hennes förmåga att skilja på rätt och fel, sanning och lögn, tar vi det som ligger närmast till hands. Nämligen hennes egen (och de andra handläggarnas) skriftväxling med Granskningsnämnden. Samt hennes uppträdande i domstolen. Vi tar det pedagogiskt. Punkt för punkt med de exempel som djurskyddshandläggarna själva tar upp i sin ursprungliga anmälan. 1. Hela filmen igenom nämns det att det är Ingela Björklund som har gett Hästmannen djurförbud. Detta stämmer inte, osv Vår kommentar: Granskningsnämndens genomgång bekräftar att filmen tydligt förklarar att Djurförbud utfärdas av Länsstyrelsen. Som redan nämnts förekommer inte ordet

4 djurförbud och Ingela Björklund ens i samma mening, även om ärendet rent faktiskt är helt baserat på hennes utlåtanden. Vad som oroar oss mest: hur är det möjligt att sex () djurskyddshandläggare inte kan läsa innantill? 2. I filmen uppges att Ingela Björklund skulle ha bestämt att Hästmannen inte får gå närmare en häst än fyra meter. Någon 4-metersregel står dock inte angivet någonstans och någon sådan regel har heller aldrig funnits eller uttalats. Hästmannen besökte Länsstyrelsen något år efter att han fick djurförbud, åtföljd av filmaren Gerdehag, för att fråga om han fick hälsa på en bekant som hade hästar. Informationsansvarige Gert Olsson berättade då återigen för honom att det inte fanns någon 4-metersregel och att han gärna fick klappa hästarna om han ville. Detta nämns inget om i filmen, utan denna regel fick tvärtom en stor roll. Vår kommentar: Att Ingela Björklund hävdat en 4-metersregel är ställt utom allt rimligt tvivel. Förutom Stig-Anders egen utsago finns mycket trovärdiga vittnen, som kan berätta att hon använt samma argument mot dem. Det mest uppseendeväckande tillfället är när Ingela Björklund förbjuder Tjust körsällskap att använda Stig-Anders som instruktör i körning med flerspann. I det fallet skulle andra djurägare vara närvarande och ha ansvar för hästarna. Det diskuterades även att köra med extra långa tömmar, så att Stig-Anders inte skulle vara närmare än fyra meter, men det blev ändå nej. Det skulle vara mycket intressant att ta del av Ingela Björklunds tjänsteanteckningar från detta samtal. De borde finnas diarieförda på Länsstyrelsen. Det mest uppenbara exemplet på att Ingela Björklund själv medger att hon hittat på denna regel är dock rättegången i förvaltningsrätten i februari Där framhäver Stig-Anders ombud Berndt Eriksson att det är ett oproportionerligt strängt straff för en hästbonde att inte få vistas inom fyra meter från en häst. Detta uttalande gör han stående rakt framför Ingela Björklund. Varken hon eller någon annan av Länsstyrelsens företrädare tar då avstånd från regeln. Det gör att Stig-Anders fullt ut tror på den (och efterlever den) fram till det besök han senare 2011 gör på Länsstyrelsen, som nämns i anmälan. Det stämmer att vi filmade det besöket, men av över 300 timmar material kan inte allt redovisas i en film på 90 minuter. Det framgår mycket tydligt i filmen att denna regel upphör att existera efter något år och att även Ingela Björklund så småningom slutar att framhärda i sin självsvåldiga tolkning av regelverket. 3. Länsstyrelsen begärde efter en kontroll av Ingela Björklund våren 2009 att två hästar skulle veterinärundersökas, då båda haltade och den ena dessutom hade klåda på benen som orsakade sår och hudförändringar. Veterinären informerades dock inte om hudproblemen, så han undersökte bara om hästarna haltade. Hästen med hudproblemen, Sally, haltade då inte längre. Den andra hästen, Linda, hade en stickskada djupt in i bogen som veterinären bedömde var minst flera veckor gammal, men som Hästmannen inte hade sett alternativt hade struntat i.

5 Ingela Björklund fick bekräftat av veterinären att Hästmannen och hans medhjälpare hade undanhållit uppgiften att han skulle titta efter hudproblem på Sallys ben. Detta beskrivs i filmen som att hon skulle ha anklagat dem för att inte ha visat Sally alls för veterinären. Man väljer också nogsamt att inget berätta om Lindas skada, som Hästmannen missat eller struntat i så länge. Denna skada är ändå en av de allvarligare händelser som legat till grund för djurförbudsbeslutet. När Länsstyrelsen begärde en förnyad veterinärundersökning av Sallys hudproblem så bekräftade veterinären den misstänkta diagnosen, fotskabb, och ordinerade behandling. Detta framgår inte av filmen, trots att man visar hur Hästmannen sedan behandlar hästen med medlet som veterinären skrev ut. Vår kommentar: Det här är en ganska förvirrad beskrivning av ett förlopp, som beskrivs på ett helt annat sätt både av Stig-Anders och av dennes medhjälpare Siwert Liljenberg. Vad man kan säga i sak är att Stig-Anders och Liljenberg var närvarande vid veterinärbesöket, vilket Ingela Björklund inte var. Karaktäristiskt nog finns inte heller några tillförlitliga uppgifter om vad veterinären själv säger. Han kunde inte höras i rätten, efter vad vi inhämtat för att han inte kommer ihåg händelsen. Klart är att Ingela Björklund från början anklagade Stig-Anders för att inte alls ha visat upp hästen Sally, eftersom kvittot från veterinärbesöket bara tog upp skötsel av såret på Linda. Det är efter hennes ifrågasättande, som Siwert Liljenberg gör upprepade försök både med telefonsamtal och brev - att hos Länsstyrelsen korrigera bilden av veterinärbesöket utan att bli trodd. Stig-Anders och Liljenbergs version är att Sally visades upp, men att hon vid tillfället varken var halt eller led av skabb. Och därför tog veterinären inte betalt för den delen av besöket. I rättegången är diskussionen förvisso mest inriktad på frågan om Sallys ben blev undersökta för skabb. Siwert Liljenberg bedyrar nu under ed att veterinären både sprang med hästen och inspekterade hovarna. Ingela Björklund bryter då in och säger Här står ord mot ord För detta blir hon tillrättavisad av domaren, eftersom hon inte har rätt att göra ett påstående, utan bara fråga vittnet. Man kan nog gå längre och säga att Ingela Björklund här är snubblande nära mened, eftersom hon inte har något som helst stöd för sitt påstående. Hon var inte närvarande själv vid undersökningen, veterinären är inte hörd och kan inte åberopas. Det är bara hon som påstår att ord står mot ord. Vi kan som utomstående, med viss vana att följa rättsprocesser, inte låta bli att förundras över vad som egentligen pågår här. Kan brott mot ett föreläggande bevisas på så vaga indikationer som ett veterinärkvitto och andrahandsuppgifter från en icke hörd veterinär? Har någon på Länsstyrelsen utom Ingela Björklund själv talat med veterinären? Det är värt att påpeka i sammanhanget att Stig-Anders Svensson, som har en närmast religiös tro på det svenska rättsväsendet, inför rättegången var övertygad om att han och Liljenberg helt enkelt skulle få det här föreläggandet ogiltigförklarat i rätten. Liljenberg intygar ju under ed att hästen visades upp. Enligt Stig-Anders logik borde det räcka med att få detta brott mot föreläggandet ogiltigförklarat, så borde därmed hela beslutet om djurförbud bli ogiltigt. Som

6 tidigare nämnts har Förvaltningsrätten smitit förbi det problemet, genom att helt enkelt ignorera vem som hade rätt i sak och bara titta på om beslutsgången varit korrekt på Länsstyrelsen. Fiffigt kanske, men är det verkligen så rättssamhället ska behandla en djurägare? 4. Hästmannen fick möjlighet att själv avyttra sina hästar inom en viss tid, vilket han också gjorde. Länsstyrelsen lade sig inte i vem som tog över dem. Några månader därefter fick Länsstyrelsen en anmälan, som visade sig röra Hästmannens f d hästar. Den person som nu hade hand om hästarna intervjuas i filmen. Man har klippt in när han säger att Länsstyrelsen bara intresserade sig för de förstnämnda. Detta är ren lögn. När Länsstyrelsen kontrollerade Hästmannens f d hästar efter anmälan befann de sig ensamma i en hage på hans åldrige fars gård några km ifrån där han själv bor och hade sina andra djur. Länsstyrelsen hade då redan ett pågående ärende rörande hans nötkreatur. Några dagar efter kontrollen av Hästmannens f d hästar gjorde Länsstyrelsen en kontroll av hans övriga djurhållning, då det uppdagades brister både när det gäller hans nötkreatur, andra hästar och hund. Ytterligare tre uppföljande kontroller gjordes därefter på grund av bristerna. Vår kommentar: Här döljer sig en av de mest pinsamma episoderna i hela historien om Hästmannen. Så här ligger det till: den händelse som djurskyddshandläggarna refererar till när Hästmannens f d hästar för första gången upptäcktes och blev föremål för en anonym anmälan, sköttes av en annan handläggare än Ingela Björklund, nämligen Jenny Trygg. Korrekt är att de tre ardennerhästarna då var ensamma. Bonden Lars Sätervik, som hade hand om hästarna, var inte ens på plats och har aldrig försökt ljuga om detta. Det pinsamma ligger i att Trygg efter sin inspektion polisanmäler Sätervik för den kroniska hovskadan på hästen Sally. Trygg låter sig dessutom intervjuas i TV och hävdar att skadan är det värsta hon sett, ett uttalande som enklast bör klassas som förtal. Polisanmälan lämnades utan åtgärd sedan det framgått att skadan skötts på vederbörligt sätt av Sätervik i samråd med veterinär. Om vi förstår rätt är det samma kroniska skada, som i filmen undersöks av hovslagaren Roy. Även han betraktar den som bagatellartad. Den händelse som Lars Sätervik refererar till i filmen är ett av de återbesök som nämns av djurskyddshandläggarna. Det utfördes av Ingela Björklund. Hästmannens f d hästar gick vid det tillfället i hage med andra hästar ägda av fadern. Ingela Björklund intresserade sig då uteslutande för de f d Hästmannen-hästarna. Lars Sätervik upplever efter en tid dessa upprepade inspektioner, som så närgångna och pressande att han bestämmer sig för att skicka Hästmannens f d hästar utanför Jönköpings län. Han kopplar själv inspektionerna enbart till det faktum att han har hand om Hästmannens f d hästar. Händelseförloppet ger verkligen ingen smickrande bild av djurskyddshandläggarnas arbete.

7 5. Intervjuer i filmen anger att när Hästmannen var ensam med Ingela Björklund så hade hon mer att anmärka på än när det fanns någon annan där. Det antyds helt enkelt att hon inte skulle våga säga till honom inför vittnen eller att hon skulle hitta på brister som han kunde bemöta när han var ensam. Sanningen är att när Hästmannen hade vänner hos sig som hjälpte honom med hästarna, så sköttes de också mycket bättre och därför fanns det inte så många brister vid dessa tillfällen. Vår kommentar: Här är vi överens med djurskyddshandläggarna i sak, men inte i tolkningen av vad det beror på. De som tidvis hjälper Stig-Anders har alla lång erfarenhet av arbetshästar och försvarar alla hans djurhållning som fackmässig och korrekt. Hästarna är ju ute och arbetar året om, så det faller närmast på sin egen orimlighet att de skulle vara kraftigt vanskötta. Stig-Anders själv hävdar att han pressats av Ingela Björklund att beskriva förhållandena i stallet som värre än de egentligen var. Det är framför allt av detta skäl vi tycker att det hade varit absolut nödvändigt med en bedömning från utomstående expertis (veterinär eller polis) innan Länsstyrelsen fattade det drastiska beslutet om djurförbud. Här står verkligen ord mot ord och vi är efter att ha läst Ingela Björklunds (och övriga handläggares) märkliga anmälan till Granskningsnämnden ännu mer övertygade om att hennes ord väger lätt. Slutsatser Bästa Landshövdingen, är Du fortfarande förvånad över att filmen andas viss kritik mot Länsstyrelsen? Vi har ändå bara refererat de fel och konstigheter vi hittat i den första anmälan. De efterföljande inlagorna från djurskyddshandläggarna är lika osakliga och illa underbyggda. Vissa partier rent kränkande både mot Stig-Anders Svensson och mot oss som yrkesmän. Det finns ingen anledning att här ytterligare referera och bemöta detta i detalj. Det har Granskningsnämnden gjort åt oss på ett föredömligt sätt. Sanningen är att vi på intet sätt har fuskat oss igenom den här filmen. Vi har talat med hundratals personer, utöver dem som faktiskt medverkar i filmen. Många med lång erfarenhet av hästar. Ingen har samma bild som Ingela Björklund om hur hästarna skötts, många anser att hennes omdöme brister bland annat på grund av okunnighet om hur det är att ha arbetshästar. Handläggarnas anmälan till Granskningsnämnden stärker denna bild ytterligare. Det Ingela Björklund ägnar sig åt är cirkelbevisning. Det hon själv säger är sant, därför är ingen annan version möjlig. Några saker upprör oss särskilt. Den första är att anmälan till Granskningsnämnden måste ses som ett försök att helt enkelt beröva Stig-Anders Svensson rätten att ha en åsikt om sitt eget öde. Det handläggarna försöker göra är att anlägga spärreld mot varje försök att kritisera deras arbete. Eftersom vår film inte är en granskning av detaljer, helt okommenterad, ville vi på ett ärligt sätt bjuda in till ett samtal om handläggningen i andra forum, bland annat genom att på vår hemsida publicera invändningar som Länsstyrelsen kunde ha mot hur ärendet presenteras i filmen (mejl till Lst ). Denna möjlighet till öppen diskussion besvarades överhuvudtaget inte. Det måste vi tolka som en insikt från Länsstyrelsens sida att det egentligen saknas hållbara, det vill säga väl styrkta, argument bakom beslutet om djurförbud mot Stig-Anders Svensson.

8 Nästa sak som är särskilt uppseendeväckande är handläggarnas oblyga hopkok av lögner, halvsanningar och illa underbyggda anklagelser i skrivelserna till Granskningsnämnden. Sedan när blev det tillåtet för statliga tjänstemän att ljuga i egen sak? Det skulle vara oerhört intressant att sist och slutligen få veta orsaken till att Ingela Björklund improviserade fram en helt egen bestämmelse om att Stig-Anders Svensson inte skulle få gå närmare en häst än fyra meter. Att fortsätta förneka något man är överbevisad om är naturligtvis helt oacceptabelt från en person i myndighetsställning. Den typ av handläggning som Stig-Anders Svensson utsatts för, har kritiserats i mycket skarpa ordalag av Riksrevisionen. Länsstyrelsen har konsekvent drivit ärendet mot honom med en enda handläggare, utan någon polisanmälan, utan någon stödjande bevisning, så att Stig-Anders Svensson berövats möjligheten att försvara sig i en rättegång där det krävs bevisning bortom varje rimligt tvivel, vilket det skulle göra i tingsrätten. Som Länsstyrelsen själv skriver är djurförbud en synnerligen ingripande åtgärd för den enskilde. Det återspeglas enligt vår mening inte alls i den behandling som ärendet fått på Länsstyrelsen i Jönköping. Till sist undrar vi om inte Länsstyrelsen har anledning att oroa sig för den gruppmentalitet som tycks råda bland djurskyddshandläggarna. Hur kan det komma sig att hela gruppen ställer sig bakom något, som åtminstone någon av dem borde kunna avslöja som falskt? Just den sortens grupptryck har bevisligen i andra myndighetssammanhang lett till en kollegial kultur som tillåter att man tänjer både på sanningen och på regelverket för något som gruppen upplever som ett högre syfte. Att slutligen få sätta dit några filmare som satt den udda figuren Stig-Anders Svensson på en oförtjänt piedestal kan knappast betraktas som ett högre syfte, men det är uppenbart en tillräckligt stark drivkraft för ett osunt gruppbeteende. Åtgärder Vi kommer för den intresserade allmänheten att inom kort publicera hela skriftväxlingen kring anmälan till Granskningsnämnden på vår hemsida, jämte ljudupptagningen från rättegången. Även detta brev kommer vi att göra tillgängligt på samma forum. Vi ämnar tillämpa samma öppenhet när det gäller den fortsatta dialogen med Länsstyrelsen. Vi anser att Länsstyrelsen för det första borde vidta åtgärden att upphäva djurförbudet mot Stig-Anders Svensson. Ingela Björklund har så fullständigt undergrävt sin egen trovärdighet genom sitt agerande gentemot Granskningsnämnden att det inte längre finns någon substans kvar bakom Länsstyrelsens beslut. Vi anser att Länsstyrelsen för det andra borde kalla in en utomstående, oberoende utredare som i efterhand går igenom detta ärende i ljuset av det som framkommit i skriftväxlingen till Granskningsnämnden. Såväl själva handläggningen av Hästmannen-ärendet, som gruppkulturen bland djurskyddshandläggarna. För oss ter sig gruppens beteende som bunkeraktigt, med bristande respekt för lagar och regelverk. Skulle Länsstyrelsen välja att helt enkelt släta över det som hänt, utan några åtgärder, måste vi överväga en polisanmälan mot djurskyddshandläggarna för förtal och osant intygande.

9 Med förhoppning om ett seriöst bemötande och vidtagande av adekvata åtgärder.