SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK. UNDERDÅNIG BERÄTTELSE

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Bidrag till Sveriges officiella statistik. V, Brännvins tillverkning och försäljning. Underdånig berättelse af Byrån för kontrollen å tillverkningsafgifter för tillverkningsåren... Stockholm : P.A. Norstedt & söner, Täckningsår: 1873/ / /11 = Seriens titel: Brännvins tillverkning och försäljning, tillverkningsåren 1873/ /86. Brännvins tillverkning och försäljning samt hvitbetssockertillverkningen, tillverkningsåren 1886/ /03. Brännvins tillverkning och försäljning samt hvitbetssocker- och maltdryckstillverkningen, tillverkningsåren 1903/ /06. Brännvins tillverkning och försäljning samt socker- och maltdryckstillverkningen, tillverkningsåren 1906/ /11. Berättelsen togs fram av: Byrån för kontrollen å tillverkningsafgifter, Finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrån, Kontroll- och justeringsstyrelsen, Kontrollstyrelsen, Efterföljare: Accispliktiga näringar / af Kungl. Kontrollstyrelsen. Stockholm : P.A. Norstet & söner, (Sveriges officiella statistik). Täckningsår: 1911/ Översiktspublikation: Historisk statistik för Sverige. Statistiska översiktstabeller : utöver i del I och del II publicerade t.o.m. år Stockholm : Statistiska centralbyrån, S. 120: Tab Brännvinstillverkningen /1951. S. 121: Tab Maltdryckstillverkningen /51. S. 122: Tab Förbrukningen av alkoholhaltiga drycker och tobak BISOS V digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) med stöd från Riksbankens Jubileumsfond, urn:nbn:se:scb-bi-v0-0401_

3 BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK. V) BRÄNNVINS TILLVERKNING OCH FÖRSÄLJNING SAMT HVITBETSSOCKER- OCH MALTDRYCKSTILLVERKNINGEN. XXII. UNDERDÅNIG BERÄTTELSE AF FINANSDEPARTEMENTETS KONTROLL- OCH JUSTERINGSBYRÅ FÖR TILLVERKNINGSÅRET (Pour le Résumé en français voir page xxv.) STOCKHOLM. KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 1906.

4

5 Innehållsförteckning. Tillverkningen af brännvin. Sid. Bränneriernas antal II. Tillverkningsdygnens antal II. Tillverkningens storlek II. Tillverkningens fördelning inom landet II. Nederlagsrättens begagnande III. Uppgifter öfver råämnen, använda inom brännvinstillverkningen... III. Uppgifter om pressjästfabrikerna V. Uppgifter öfver använd arbetskraft VI. Kontrollen öfver brännvinstillverkningen VI. Statsverkets inkomster af brännvinstillverkningen under kalender- ren VII. Denaturering af brännvin VIII. Minuthandeln med och utskänkningen af brännvin. Antal försäljningsrättigheter IX. Försäljningsafgifternas totalbelopp fr. o. m t. o. m X. Försäljningsafgifternas fördelning under åren XI. Försäljningsbolagens verksamhet under år XI. Förbrukningen af brännvin inom landet under åren XIII. Table des matières. Fabrication de l'eau-de-vie. Pages. Nombre des distilleries II. Nombre des jours de travail II. Grandeur de la fabrication II. Répartition de la fabrication d'après les gouvernements (départements) II. Usage du droit d'entrepôt par les distilleries III. Matières premières employées dans la fabrication de l'eau-de-vie III. Fabriques de ferment V. Force de travail VI. Contrôle de la fabrication VI. Recettes de l'état sur la fabrication de l'eau-de-vie pendant les années VII. Dénaturation VIII. Commerce de l'eau-de-vie en détail et au débit. Nombre des patentes de vente Montant total des droits de vente X. Répartition des droits de vente XI. Résultats financiers des sociétés de débit XI. Consommation de l'eau-de-vie pendant les années XIII. IX. Tillverkningen af hvitbetssocker. Fabrication du sucre de betteraves. Fabriker och tillverkning Förbrukningen af socker inom landet XV. XVI. Renseignements divers sur la fabrication Consommation du sucre XV. XVI. Tillverkningen af maltdrycker. Fabrication de boissons de malt. De skattepliktiga bryggerierna De skattefria bryggerierna Förbrukningen af maltdrycker inom landet XVII. XX. XXII. Les brasseries imposées Les brasseries non imposées Consommation de boissons de malt XVII. XX. XXII. Kostnaden för kontrollen XXIII. Frais du contrôle XXIII. Bilagor. Sammandrag af uppgifterna öfver brännvinstillverkningen under år Tab. 1. Åtgång af råämnen för brännvinstillverkningen under samma tid Tab. 2. Åtgång af arbetskraft för brännvinstillverkningen under samma tid Tab. 3. Minuthandeln med och utskänkningen af brännvin under år Tab. 4. Landsting, hushållningssällskap och landsbygdskommuner tillkommande brännvinsförsäljningsmedel under samma tid... Tab. 5. Städernas och vissa köpingars behållna andelar af brännvinsförsäljningsmedlen f. o. m t. o. m Tab. 6. Försäljningsbolagens verksamhet under år Tab. 7. Tillverkningen af hvitbetssocker under samma tid Tab. 8. Sammandrag af uppgifterna öfver den skattepliktiga maltdryckstillverkningen under år Tab. 9. Sammandrag af uppgifterna öfver den skattefria maltdryckstillverkningen under samma tid Tab. 10. Annexes. Résumé des données sur la fabrication de l'eau-de-vie pour l'exercice de Tabl. 1. Quantité des matières premières employées à la fabrication de l'eau-de-vie Tabl. 2. Quantité de la force de travail employée à la fabrication de l'eau-de-vie Tabl. 3. Vente en détail et au débit de l'eau-de-vie pendant l'exercice de vente de Tabl. 4. Répartition des droits aux conseils provinciaux, sociétés agricoles et communes rurales Tabl. 5 Part retirée par les villes et les bourgs des droits de vente pendant la période de Tabl. 6. Les sociétés de débit Tabl. 7. Fabrication du sucre de betteraves pour l'exercice de Tabl. 8. Résumé des données sur la fabrication imposée des boissons de malt pendant l'année Tabl. 9. Résumé des données sur la fabrication non imposée des boissons de malt pendant le même exercice Tabl. 10. Résumé en français page XXV. Observation: 1 krona = 100 öre = 1 fr. 39 centimes.

6

7 TILL KONUNGEN. Finansdepartementets Kontroll- och Justeringsbyrå får härmed till Eders Kungl. Maj:t afgifva underdånig berättelse angående dels tillverkningen och försäljningen af bränvin under tillverknings- och försäljningsåret , dels ock tillverkningen af hvitbetssocker och maltdrycker under samma tid.

8 II A. Tillverkning af brännvin. Tillverkning af brännvin har under tillverkningsåret 1 oktober oktober 1905 bedrifvits i Stockholms stad samt i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Alfsborgs, Skaraborgs och Örebro län. De genom kontrollpersonalen lämnade uppgifterna rörande de under tillverkningsåret arbetande brännerierna äro sammanförda i tabell n:r 1, af hvilken framgår följande: a) Bränneriernas antal har varit 130, af hvilka 122 voro i verksamhet under hösten (oktober december); under våren (januari april) voro äfvenledes 122 och under sommaren (maj september) 12 brännerier i verksamhet. Utaf års brännerier voro 8 nedlagda under år , hvaremot under sistnämnda år ett äldre åter sattes i gång. Af de nedlagda brännerierna voro 4 belägna i Skaraborgs län samt 1 i hvartdera af Östergötlands, Kalmar, Kristianstads och Malmöhus län. b) Antalet tillverkningsdygn, hvarunder brännerierna varit i gång, uppgick till 18,858. I medeltal var hvarje bränneri i gång 145 tillverkningsdygn. c) Utbytet af brännvin har utgjort: oktober december 15,793,014 januari april 21,159,764 maj september 2,164,439 tillsammans 39,117,217 liter af normalstyrka eller 50 % alkoholhalt vid + 15" C. Den årliga medeltillverkningen vid hvarje bränneri, hvilken erhålles genom hela tillverkningsbeloppets division med bränneriernas antal och hvilken visar sig ganska olika inom de särskilda länen, bar för tillverkningsåret uppgått till 300,902 liter. En jämförelse med de i tabellen n:r 1 införda uppgifterna för föregående tillverkningsår visar, att bränneriernas antal minskades med sju men att tillverkningen såväl i sin helhet som i medeltal på bränneri något ökades mot närmast föregående år men ändock var betydligt mindre än under åren I följande tabell äro brännerierna ordnade efter årstillverkningens storlek. Tabellen visar, att antalet brännerier, som tillverkat mera än 400,000 liter, stigit från 31 under näst föregående år till 36. Antalet brännerier med mindre tillverkning än 150, har fortfarande minskats nämligen från 37 till 32 men är dock större än under åren Af de 8 brännerier, som tillverkade mera än 600,000 liter, voro 4 pressjästfabriker, belägna 2 i Uppland och 2 i Skåne. Det litertal, hvartill Ullverkningen dagligen uppgår, har liksom under föregående år varit i hög grad växlande icke blott de särskilda länen emellan utan ännu mera mellan olika brännerier. Sålunda var den dagliga tillverkningen, beräknad "efter brännvin af normalstyrka, Af de åtta brännerier, som hade större daglig tillverkning än 4,000 liter, tillhörde 4 den förut omnämnda gruppen af brännerier med mera än 600,000 liters årstillverkning. Den största medeltillverkningen för dag, som förekom vid något bränneri, var 10,976 liter af normalstyrka. För hela riket hade det dagliga tillverkningsbeloppet i medeltal, erhållet genom division af hela tillverkningsbeloppet med hela antalet tillverkningsdygn, under år utgjort 2,074 liter. Den tillverkade spritens volym utgjorde 24,895,302 liter af 78,6 % medelstyrka. Med afseende på tillverkningens fördelning på landets olika delar är att märka, att Kristianstads län fortfarande intager främsta rummet med något mer än hälften af hela landets tillverkning. Inom nedanstående distrikt, af hvilka Mälaredalen omfattar Stockholms stad, Stockholms och Uppsala län samt till Västergötland räknats äfven det i Göteborgs- och Bohus län belägna bränneriet, har tillverkningen år varit fördelad på följande sätt: Rättigheten att under tiden mellan den 1 maj ocli den 1 oktober utöfva brännvinstillverkning i förening med pressjästberedning begagnades år 1905 af 12 jästfabriker, nämligen af en i Stockholm, en i Uppsala, en i hvartdera af Östergötlands, Jönköpings samt Göteborgs och "Bohus län, två i hvartdera af Kristianstads och Malmöhus län samt tre i Stockholms län. Rättigheten att inlägga brännvin â nederlag vid brännerierna begagnas fortfarande allmänt. 1 nedanstående tabell äro de belopp brännvin upptagna, som vid början af hvarje månad under de senaste fem åren varit å sådana nederlag inneliggande.

9 III hvaraf synes, att en ganska betydande del af rikets brännvinstillverkning passerar genom de allmänna nederlagen, innan brännvinet kommer till förbrukning. Allmänna brännvinsnederlag hafva under år 1905 funnits till ett antal af 15, nämligen vid Reijmersholm i Stockholms, Ödåkra i Malmöhus, Presenten i Göteborgs och Bohus samt Dimbo och Ulfhult i Skaraborgs län samt i Motala, Karlshamn (2 st.), Kristianstad (2 st.), Malmö, Hälsingborg, Göteborg, Borås och Hjo. De kvantiteter brännvin, som dessa nederlag haft inneliggande, hafva de senare åren utgjort i liter af normalstyrka: Enligt de vid brännerierna förda inmäshiingsjournalerna, af hvilka sammandrag meddelas i tabell n:r 2, hafva följande kvantiteter råämnen inmäskats under tillverkningsåret : Spannmål 36,657,659 kg. Potatis 1,081,401 hl. Hvitbetor 151,237 > Gråstärkelse 192,847 kg. Melass 3,078,178 > Reduceras uppgifterna beträffande de särskilda slagen af spannmål från vikt till rymdmått, erhållas följande kvantiteter: Vid denna reduktion har liksom i föregående berättelser antagits, att vikten af en hektoliter är följande for de särskilda slagen af spannmål: Ä brännerinederlag och allmänna brännvinsnederlag tillsammans hafva således vid ofvannämnda tider följande belopp varit inneliggande. Dessutom ha vid pressjästfabriker och melassbrännerier användts Under de senaste tio åren har skatt påförts innehafvare af de allmänna nederlagen för följande belopp, nämligen: Hvitbetor hafva under tiliverkningsåret inmäskats vid 14 brännerier i Kristianstads, 4 i Malmöhus och 2 i Skaraborgs län till sammanlagdt något mindre belopp än närmast föregående år. Vid tre af brännerierna i Malmöhus län inmäskades betsaftcn, till hvilket ändamål betorna först bearbetades i diffusörer på samma sätt som vid hvitbetssockerfabrikerna, men vid de öfriga brännerierna, där i allmänhet endast mindre kvantiteter betor användes, behandlades dessa på samma sätt som potatis.

10 IV Ilelass har under tillverkningsåret användts vid 5 brännerier i Malmöhus län. Vid 3 af dessa inmäskades endast melass; vid ett af de öfriga äfven spannmål samt vid det återstående både spannmål och potatis. Vid det ena melassbränneriet tillverkades pressjäst. Det procentförhållande, hvarmed de särskilda slagen spannmål vid inmäskningarna vid samtliga brännerier (jästfabrikerna således medräknade) hafva ingått, är angifvet i följande tabell, hvilken för jämförelses skull äfven innehåller motsvarande procenttal för de nio föregående åren. De olikheter, som denna tabell visar vid jämförelse med närmast föregående år, bero ytterst på den ringa potatistillgången under tillverkningsåret Denna åstadkom dels ett potatispris, 2 kr. 50 öre för en hektoliter, som ej haft sin motsvarighet sedan år , dels en ökad användning af majs, hvilken inverkat nedsättande på procenttalen för öfriga spannmålsslag. Det jämförelsevis höga procenttalet för hvete beror därpå, att åtskilliga brännerier i Skåne och Blekinge varit i tillfälle att till billigt pris inköpa sjöskadadt hvete. För ett riktigt bedömande af förhållandet mellan utbytet af brännvin och åtgången af spannmål och rotfrukter bör tillverkningen vid jästfabrikerna beräknas särskildt för sig och skiljas från tillverkningen vid de egentliga brännvinsbrännerierna, enär vitbytet af brännvin naturligtvis vid de förra måste vara jämförelsevis mindre än vid de senare. Enligt inmäskningsjournalerna hafva under tillverkningsåret nedanstående kvantiteter råämnen förbrukats vid de brännerier, där jästtillverkning ägt rum, nämligen: Vid jästfabrikerna inmäskades alltså tillsammans och blef utbytet häraf 12,951,350 kg. spannmål 21,455 hl. potatiä och 1,033,000 kg. melass 6,127,826 liter brännvin af normalstyrka och 2,690,318 kg. ren jäst. Med ren jäst förstås här den tillverkade pressjästens vikt, minskad med tillsatsen potatismjöl och med den vikt vatten, som potatismjölet binder. Vid fyra brännerier i Malmöhus län inmäskades under tillverkningsåret hvaraf erböllos 344,203 kg. spannmål 5,610 hl. potatis och 2,045,178 kg. melass, 1,387,331 liter brännvin af normalstyrka. Frånräknas nu anförda inmäskningar och motsvarande tillverkning från ofvan angifna belopp för rikets samtliga brännerier, erhållas de kvantiteter råämnen, som inmäskades, och det brännvin, som tillverkades vid de brännerier, som endast tillverkade brännvin och därtill hufvudsakligen använde spannmål och rotfrukter, nämligen inmäskade råämnen: spannmål potatis 23,362,106 kg. 1,054,336 hl. hvitbetor 151,237 > gråstärkelse och däraf erhållet Utbyte 192,847 kg. 31,602,060 liter brännvin af normalstyrka. För åstadkommande af 1,000 liter brännvin af normalstyrka, hafva alltså vid dessa brännerier åtgått 739 kg. spannmål, 38 hl. rotfrukter och 6 kg. gråstärkelse. Vid de melassbrännerier, där endast melass afverkats, hafva för

11 åstadkommande af samma belopp brännvin åtgått 1,869 kg. melass. I)e genom kontrollpersonalen insamlade uppgifterna rörande inköpsprisen å- de inmäskade råämnena gifva i medeltal följande värden för de olika spannmålsslagen: Iwete för 100 kilogram kr. 9,00 råg > > y» 13,05 korn»» > > 12,85 blandsäd»» > > 19,15 hafre»»» > 11,05 mtijs» >»» 13,45 Samt fölpotatis för 1 hektoliter. kr. 2,50 betor >>» > 1,55 grastiirkelso för 100 kg.. > 13,20 melass»» >» 4,80 Under den vanliga förutsättningen, att arbetskostnad jämte ränta å förlagskapital m. m. betäckas genom affallet, skulle således ofvan anförda materialkostnad representera tillverkningskostnaden för råbrännvinet. För jästfabrikerna är en dylik beräkning föga upplysande i anseende till svårigheten att uppskatta värdet af jästutbytet. Pressjästfabrikerna. I nedanstående tabell äro, för vinnande af större öfverskådlighet, sammanförda åtskilliga af de redan lämnade uppgifterna angående pressjästfabrikerna äfvensom motsvarande uppgifter för de nio närmast föregående åren. v Rörande hvetet erinras om hvad redan därom sagts, nämligen att en stor del af det inmäskade hvetet varit sjöskadad. Om från de uti tabell n:r 2 angifna beloppen råämnen, som användts vid samtliga brännerier i riket, fråndrages hvad som användts vid pressjästfabrikerna, erhållas de kvantiteter, som användts uteslutande för brännvinstillverkning. Dessa kvantiteter och deras värden, beräknade efter ofvan angifna medelpris, äro således för tillverkningsåret : Under samma tid förbrukades vid ifrågavarande fabriker följande kvantiteter råämnen, nämligen: Mot denna materialkostnad svarar en tillverkning af 32,989,391 liter brännvin af normalstyrka, hvarför således materialkostnaden för en liter utgjorde 18,3 öre. Under de närmast föregående åren utgjorde den på samma sätt beräknade materialkostnaden för hvarje liter brännvin, som tillverkades vid de brännerier, där uteslutande brännvin producerades, Potatis begagnas visserligen icke vid jästtillverkning, men några af jästfabrikerna maska under den allmänna tillverkningstiden, 1 oktober 1 maj, särskildt för brännvin, hvarvid potatis kommit till användning. Finansdepartementets Kontroll- och Jnsterinyshyrås ttnderd. Berättelse. De insamlade uppgifterna angående det vid bränner! erna använda bränslet äro sammanförda i tabell nir 3; af dem framgår, att stenkol användts såsom bränsle, antingen enbart eller tillsammans med annat, i flertalet län men alls icke i Jönköpings, Kronobergs, Alfsborgs och Örebro län, där i stället användes ved och torf. Sistnämnda bränsle 2

12 VI förbrukades eljest förnämligast i Skåne och Blekinge samt äfven i Skaraborgs län. Slutligen har ock sågspån och annat sågaffall användts. I tabell n:r 3 äro äfven uppgifter om den använda arbetskraften införda. Under tillverkningsåret användes vid brännerierna och pressjästfabrikerna: och dessutom G kreatursvandringar. Ångmaskin användes under tilla T erkningsâret vid samtliga brännerier utom två. Antalet arbetare, sysselsatta vid brännerierna och jästfabrikerna, var under hösten och våren 1,022 samt under sommaren 249, däraf under hösten och våren 10 män under 18 år och 8 kvinnor, af hvilka en var under 18 år, samt under sommaren 8 män under 18 år och 7 kvinnor. Som dessa tal ej äro omedelbart jämförbara med uppgifterna i Byråns äldre berättelser, där de lämnats särskildt för höst och särskildt för vår, hafva dessa senare ej intagits i tabell n:r 3 men anföras i stället här nedan: Antal arbetare. Hösten. Våren. Sommaren. Sr > > » Uppgifterna om antalet arbetare angifva dock icke det presterade arbetet, emedan många brännerier endast varit i verksamhet en kort tid, under det att andra arbetat längre tid och jästfabrikerna hela året. Om däremot för hvarje bränneri arbetarnas antal multipliceras med det antal tillverkningsdygn, hvarunder bränneriet haft tillverkningsrätt, erhållas de i tabell n:r 3 angifna antalen dagsverken, hvilka utgöra ett något noggrannare mått på det arbete, som blifvit nedlagdt på tillverkningen. De sålunda erhållna dagsverkena äro: Malmöhus län; två tjänstgjorde i Skaraborgs län och af dem den ene äfven i Jönköpings län; en tjänstgjorde i Stockholms stad samt i Stockholms och Uppsala län, en i Älfsborgs och Kronobergs län och slutligen en i hvart och ett af följande län, nämligen Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus samt Örebro. Samtliga femton öfverkontrollörer tjänstgjorde dessutom vid kontrollen öfver maltdryckstillverkningen samt tre af dem äfven vid kontrollen öfver hvitbetssockertillverkningen. Tre öfverkontrollörer åtnjöto ersättning i enlighet med bestämmelserna i ordningsstadgan för brännvinsbrännerierna och de öfriga enligt ordningsstadgan för maltdrycksbryggerierna. Antalet vid brännerierna tjänstgörande kontrollörer uppgick under tillverkningsåret till 190, tillhörande nedan angifna samhällsställningar och yrken: Såsom officerare med af sked äro äfven de räknade, som kvarstå i sina respektive regementens reserv eller i armén; underofficerare, som befordrats till underlöjtnanter i armén, hafva räknats såsom underofficerare. För att kontrollera det sätt, hvarpå spritkontrollapparaterna arbeta, hafva fortfarande profmätningar anställts genom spritens uppmätning för hand och afprofning med termoalkoholometer. Enligt regel anställes en profmätning kort efter tillverkningens början vid hvarje bränneri och därefter en andra mätning efter tre eller högst fyra månaders förlopp, såvida ej öfver kontrollören finner skäl att företaga den tidigare. Antalet profmätningar vid de särskilda brännerierna har varit: För erhållande af 1,000 liter brännvin af normalstyrka hafva i medeltal åtgått 2,8 dagsverken, hvarvid pressjästfabrikerna frånräknats. Kontrollen öfver brännvinstillverkningen. Under tiden från och med den 1 augusti 1904 till och med den 31 juli 1905 voro 15 öfverkontrollörer inkallade till tjänstgöring vid kontrollen öfver brännvinstillverkningen. Af dessa tjänstgjorde fj'ra i Kristianstads län och af dem en äfven i Att kontrollapparaten i jämförelse med handuppmätningen vid samtliga mätningar gifvit samma eller större (positivt) resultat, inträffade vid brännerier mindre (negativt) resultat, inträffade vid 60» dels positivt, dels negativt resultat, inträffade rid _ > Bildar man medeltalen af de differenser, som erhållits vid de vid ett och samma bränneri anställda profmätningarna, så befinnes, att dessa medeltal voro positiva vid 36 och negativa vid 94 brännerier.

13 VII Genom att bestämma nyssnämnda medeldifferenser i procent af kontrollapparatens mätningsresultat och därefter ordna dem efter numerisk storlek erhåller man följande grupper; det bredvid bränneriernas antal utsatta medeltalet anger medeltalet af profmätningarnas resultat vid samtliga brännerier tillhörande gruppen. A) Brännerier, där kontrollapparaten lämnat lika eller högre belopp än handuppmätningen. B) Brännerier, där kontrollapparaten lämnat lägre belopp än handuppmätningen. Af ofvan lämnade uppgifter angående kontrollapparaterna framgår, att dessa fortfarande i allmänhet arbeta fullt tillfredsställande, hvilket ock bekräftas däraf, att under do senaste åren ingen brännvinstillverkare begärt sådan kontrollmätning, som omnämnes i 21 af förordningen angående villkoren för tillverkning af brännvin. Statsverkets inkomster af brännvinstillverkningen. För allt inom landet tillverkadt brännvin, med undantag för två procent, som äro skattefria, påföres tillverkaren skatt efter (35 öre för hvarje liter af normalstyrka. Den debiterade skatten behöfver ej erläggas förrän brännvinet uttages från nederlag, hvarför den under ett år debiterade skatten aldrig fullt öfverensstämmer med det under samma år till statsverket influtna skattebeloppet. De under de senare åren debiterade, till statsverket influtna och i riksstaten beräknade skattebeloppen äro sammanställda i nedanstående tabell, vid hvilken bör anmärkas, att skatten intill slutet af januari månad år 1903 utgick med 50 öre för en liter. För samtliga brännerier var medeltalet 0,15 %. Ofvanstående uppgifter visa, att differensen vid 66 brännerier eller 51 % af samtliga icke var större än 0,25 % af kontrollapparatens utslag, För de närmast föregående åren äro motsvarande procenttal i ordning följande: Uppgifterna om den debiterade skatten äro hämtade ur öfverkontrollörernas, i vederbörande landskontor granskade sammandrag öfver brännvinstillverkningen. I dessa belopp ingå emellertid äfven de särskilda afgifterna för s. k. öfveroch undertillverkning, nämligen: Om differensernas storlek vid de enskilda profmätningarna tagna hvar för sig lämnar följande tabell upplysning: Uppgifterna om den influtna skatten äro hämtade ur kapitalkontot till Bikshufvudboken. Alldenstund i detta konto ej skiljes på influten tillverkningsskatt och influtna nederlagsafgifter, hafva de där uppgifna beloppen minskats med de nederlagsafgifter, som enligt Byrån från länsstyrelserna meddelade upplysningar influtit till landtränterierna, och hafva dessa under ifrågavarande år utgjort:

14 VIII allt med utelämnande af öretal. Af den debiterade tillverkningäskatten har en del åter afförts för brännvin, som denaturerats vid brännerier eller exporterats direkt från nederlag; likaså har af den influtna tillverkningsskatten en del restituerats för sådant brännvin, som utförts eller denaturerats för andras räkning än tillverkarens, hvarom utförligare uppgifter lämnas längre fram i berättelsen. uppmätts och försålts för skattefri användning. För brännvin, som vid staten tillhörigt krutbruk användes för tillverkning af krut, erhålles under vissa villkor restitution af tillverkningsskatten; bland dessa villkor är, att brännvinet vid levererandet till krutbruket uppmätes under kontroll. På grund häraf har vid Åkers krutbruk under ar 1905 sålunda uppmätts 350,707,5 liter brännvin af normalstyrka och utgör således summan af det under året denaturerade och eljest till skattefri användning uppmätta brännvinet 3,773,591,1 liter af normalstyrka. Motsvarande belopp hafva under de senaste tio åren varit Dénaturer ing af brännvin. Under år 1905 förrättades denaturering inom 16 distrikt, hvilka äro angifna i nedanstående tabell. I tabellen har för hvarje distrikt införts antalet förrättningar samt beloppet brännvin, som denaturerats. Såsom vittnen tjänstgjorde 44 personer förutom kontrollörerna vid de brännerier, där denaturering förekom. Häraf hafva följande belopp denaturerats vid brännerier, nämligen hvarför skatt afförts i bränneriernas afräkningslängder. Den stora denatureringen under år 1903 berodde, såsom i berättelsen för år närmare angifves, på den under året inträdda förhöjningen i tillverkningsskatten och därmed sammanhängande omständigheter. För det brännvin, som denaturerades annorstädes än vid brännerier, restituerades skatt med C4 öre; för finkelolja restituerades skatt med 63 öre samt för det vid Åkers krutbruk använda brännvinet med 65 öre, allt för en liter af normalstyrka. För år 1905 har restitutionen alltså uppgått till följande belopp: I ofvanstående belopp ingår äfven den kvantitet finkelolja, 17,431,4 liter, som vid två reningsverk under kontroll Under närmast föregående år har skatt restituerats med belopp, som växlat mellan 47 och 50 öre för litern. Det restituerade skattebeloppet har under de tio senaste åren uppgått till

15 B. Minuthandeln med och utskänkningen af brännvin. IX allt med utelämnande af öretal. Den rätt afsevärda minskningen år 1903 beror på den redan omnämnda ökningen i denaturering vid brännerierna. Denaturering af brännvin har skett för följande ändamål: De från länsstyrelserna till Kontroll- och Justeringsbyrån insända uppgifterna rörande minuthandel med och utskänkning af brännvin under försälj ningsåret äro sammanförda i tabellerna n:r 4, 5 och 6. I tabellerna n:r 4 och 6 hafva de köpingar, inom hvilka brännvinsförsäljningen varit öfverlåten åt bolag (köpingar med bolag), sammanförts med städerna, emedan uti ifrågavarande köpingar försäljningsafgifterna och bolagens vinstmedel skola fördelas efter samma grunder, som äro bestämda för stad, i hvilken brännvinshandeln är öfverlåten åt bolag. Bland köpingar med bolag har i Byråns berättelse äfven upptagits Trollhättans kommun, hvilken genom Kungl. brefvet den 18 december 1863 blef uti nu ifrågavarande afseende likställd med städerna. I tabell n:r 4 lämnas uppgift om antalet under försäljningsåret begagnade försäljningsrättigheter, och i tabellen här nedan äro uppgifterna om särskildt de ständiga rättigheterna, d. v. s. sådana som gälla för helt försäljningsår eller längre tid, sammanförda för de senaste tio åren; försäljningsrättigheterna äro därvid fördelade dels i minuthandels- och utskänkningsrättigheter, dels i sådana, som öfverlåtits åt bolag, sådana, som inropats på auktion Antal begagnade ständiga försäljningsrättighetcr. I ofvanstående tabell har medtagits det vid Äkers krutbruk använda brännvinet, fastän det icke denaturerats. Eran och med år 1900 utgår denatureringsafgiften med 1 öre för liter brännvin af normalstyrka. För det under år 1905 denaturerade beloppet 3,355,148,5 liter uppgick alltså denatureringsafgiften till 33,551 kr. 48 öre. Härtill kommer afgiften för undersökning af 17,431,4 liter finkelolja efter 2 öre eller 348 kr. 62 öre, så att hela denatureringsafgiften uppgick till 33,900 kr. 10 öre. samt under åren , då den utgick efter 2 öre för liter brännvin af n. st., med följande belopp, nämligen För kostnaderna för denatureringen lämnas redogörelse i denna berättelses sista afdelning.

16 X och sådana, som innehufvas pä grund af burskap eller privilegium. Antalet i städerna (och köpingar med bolag) begagnade rättigheter till försäljning af brännvin, som under åren varit stadt i stigande ehuru icke oafbrntet, nedgick afsevärdt år , och minskningen har sedan dess fortgått. Antalet å landsbygden förekommande försäljningsrättigheter har under många år varit stadt i aftagande. Tabellens uppgifter angående antalet minuthandels- och utskänkningsrättigheter öfverensstämma ej fullständigt med de faktiska förhållandena, enär åtskilliga bolag begagna en eller ilera af sina utskänkningsrättigheter till minuthandel d. v. s. för försäljning till afhämtning. Antalet begagnade minuthandelsrättigkcter i städer och köpingar är därför något större, än i tabellen angifves, och antalet till förtäring på stället använda utskänkningsrättigheter lika mycket mindre. Forsäljningsrättighetcrnas fördelning inom landet. Huru olikformigt de ständiga brännvinsförsäljningsrättigheterna äro fördelade inom de särskilda länen, framgår af sammanställningen här nedan, som länsvis upptager antalet inbyggare för hvarje utöfvad ständig försäljningsrättighet under , särskildt för städer och köpingar med bolag och särskildt för den öfriga landsbygden äfvensom för länen i sin helhet. Under år har således förekommit en ständig försäljningsrättighet för 1,448 invånare i städerna (ötdi köpingar med bolag), för 82,908 på landsbygden och för 5,474 i bela riket. Olikformigheten i afseende pä rättigheternas fördelning är i synnerhet märkbar i fråga om landsbygden. Eelativt talrika voro försäljningsrättigheterna liksom förut på landet i Skåne (särskildt Kristianstads län), Halland och på Gottland. Invånareantalet för hvarje rättighet pä landet var inom öfriga län i allmänhet betydligt högre. I hvartdera af sex län fanns blott en ständig rättighet på landsbygden, och voro fyra af dessa privilegierade; i fyra län, nämligen Uppsala, Södermanlands, Västernorrlands och Jämtlands, saknades helt och hållet sådan rättighet. Tillfälliga rättigheter. Antalet af sådana utskänkningsrättigheter, som af Kungl. Maj:ts befallningshafvande meddelas för kortare tid än helt år, har under de tio senaste försäljningsåreu varit: Be i städerna utdelade tillfälliga rättigheterna torde till största delen vara sådana, som utöfvats på passagerareångbåtar. Försäljningsafgiftcrna, som erlagts för de meddelade rättigheterna, jämte bolagens vinstmedel hafva under de tio senaste försäljningsåren uppgått till följande belopp, nämligen: Enligt 17 mom. 2 i gällande förordning angående villkoren för försäljning af brännvin den 24 maj 1895 skall bolag för hvarje öfvertagen rättighet erlägga årlig afgift med 450 kr. Såsom redan i föregående berättelser anmärkts, hafva emellertid åtskilliga bolag och länsstyrelser förbisett denna bestämmelse, i det att bolagen erbjudit högre afgifter och länsstyrelserna godkänt dessa anbud utan rättelse med

17 XI afseende på afgiftens storlek. Till följd häraf är summan af de i tabell n:r 4 i kolumnen»af tiolag, Betingade» införda afgifterna fortfarande något större, än den rätteligen borde vara. Försäljningsmedlens fördelning. Tabellen n:r 4 innehåller vidare redogörelse för vinstmedlens oeli försäljningsafgifternas omedelbara fördelning, och tabellen n:r 5 redogör särskildt för landstingens, hushållningssällskapens och landsbygdskommunernas andelar, hvarvid under rubriken ;>genom fördelning» upptagits de andelar, hvilka enligt lieräkning, grundad på folkmängdsförhållandena vid 1901 ars slut, bort tillfalla landsting, hushållningssällskap och landsbygdskommuner utaf de till Kung], statskontoret inbetalta belopp. Beträffande denna fördelning bör erinras, dels att de medel, som beräknats tillkomma Kalmar läns bada landsting, äro sammanförda till en summa, och likaså de, som beräknats tillkomma Älfsborgs läns båda hushållningssällskap, dels att Kungl. statskontoret plägat höst och vår verkställa fördelning at" då influtna medel utan afseende, huruvida de tillhöra det ena eller andra försäljningsåret, hvarför de under ett visst år utdelade medlen ej kunna exakt öfverensstämma med dem, som i Byråns tabell n:r 4 för samma år upptagits såsom tillkommande statskontoret. Under de tvä senaste försäljningsåren hafva ifrågavarande medel alltså fördelats sålunda: hvaremot fördelningen i medeltal för livart och ett af de fem försäljningsåren ") ställt sig på följande sätt: I posten provisioner m. m. ingår äfven för Stockholms stad den ersättning, som betalas till innehafvare af privilegierade försäljningsrättigheter. Fi-åndrages detta ersättningsbelopp, uppgå uppbördsprovisionerna för året ej till mera än 12,G10 kr. (>4 öre, d. v. s. ungefär en tiondels procent af samtliga försäljningsmedel. Försäljningsbolagens verksamhet. Enligt förordningen angående villkoren för försäljning af brännvin kan i stad och med Kungl. Maj:ts mcdgifvande äfven i köping all den minuthandel med och utskänkning af brännvin, som eljest skulle å auktion utbjudas, öfverlåtas åt bolag, hvilkct skall vara uteslutande för ändamålet bildadt samt hafva till ändamål endast att i sedlighetens intresse ordna och öfvervaka minuthandeln med och utskänkningen af brännvin inom staden. För dylika bolag har försäljningsförordningen icke någon särskild benämning; själfva hafva bolagen i sina finnabenämningar vanligen användt sådana uttryck som»utskänkningsbolng»,»spritbolag»,»brännvinsförsäljningsbolag» o. «1. så att benämningen alltid angifvit bolagets uppgift att sälja brännvin men aldrig ens antydt bolagets väsentligaste ändamål, att i sedlighetens intresse ordna och öfvervaka brännvinsdetaljhandeln. I Byråns berättelser har alltid den allmänna benämningen utskänkningsholng blifvit använd. För ett par år sedan beslöt emellertid det bolag, som öfvertagit brännvinsdetaljhandeln i Stockholm, Stockholms utskänkningsaktiebolag, såsom dess firma då lydde, att då denna benämning icke vore utmärkande för det väsentliga i bolagets sträfvande utan blott pekade på själfva den materiella handteringen, isolerad från sitt syfte och mål, ocli till följd häraf gåfve upphof till oriktiga föreställningar och felaktiga omdömen om bolagets verksamhet, antaga en ny benämning och valde härtill aktiebolaget Götcborgsst/stcnict i Stockholm. Angående valet af ordet»göteborgssystemet» yttrar bolagets styrelse i sin motivering följande:»språkligt taget, uttrycker detta ord visserligen icke livad bolaget gör och åsyftar, men det har dock kommit att blifva en term, som redan allmänt, ej allenast i vårt land, utan äfven vidt utanför dess gränser, anvöndts för att beteckna den nu ifrågavarande institutionen och utmärka rätta halten af dess sträfvan. Att fästa benämningen Göteborgssystemet, vid de bolag, som äro organiserade efter detta system, anser styrelsen dessutom innefatta en väl förtjänad gärd af erkänsla åt det samhälle, hvarinom systemet visserligen icke allra först tillämpats men dock i en sådan anda. och riktning först öfvats och utvecklats, att det blifvit kändt och tillvunnit sig anseende i snart sagdt hela den civiliserade ve riden.» Stockholmsbolagets exempel följdes snart af Göteborgsbolaget och sedermera hafva åtskilliga andra bolag infört ordet Göteborgssystemet i sin firma. Enligt Byråns åsikt vore det synnerligen önskvärdt, att bolagen allmänt utbytte sina äldre benämningar mot namnet aktiebolaget (bolaget) G'ötcborgssystemet i N. X. Under försäljningsåret 11)04 lflof) funnos bolag inom 80 städer och 15 köpingar (inberäknadt Trollhättan). l'a grund af föreskriften i 18 af försäljningsförordningen, att bolagens räkenskaper skola föras enligt föreskrifter och formulär, som utfärdats af Kontroll- och Justeringsbyrån, upprättas af bolagen tablåer öfver deras omkostnader och varuomsättning, hvilka tablåer efter granskning och jämförelse med revisionsberättelserna lagts till grund för den i bilagorna intagna tabellen n:r 7. Hvad först omkostnader beträffar, hafva för hvarje bolag under rubriken rarukanto upptagits inköpskostnaderna fö)

18 XII de varor, som under aret försålts; under rubriken omkostnader hafva sammanförts alla utgifter för löner och arfvoden, hyror, krono- och kommunalutskylder m. m. Summan af de i dessa två kolumner införda belopp utgör således bolagets hela utgift för sin rörelse. Häri har dock icke inräknats den försäljningsafgift, som bolaget åtagit sig, utan har denna sammanförts i en kolumn med bolagets öfriga vinst under rubrik vinst å egen rörelse. Ett bolag äger rättighet att, såvida länsstyrelsen därtill lämnar tillstånd, åt enskild person mot bestämd afgift upplåta någon af de utaf bolaget öfvertagna minuthandels- eller utskänkningsrättigheterna. Dessa öfverlåtelser kunna delas i två väsentligen skilda grupper. Dels sker nämligen öfverlåtelsen under villkor, att den person, som erhåller en rättighet på sig öfverlåten, skall inköpa all eller åtminstone större delen hehöflig spirituösa hos bolaget, dels utan dylikt villkor. I förra fallet utgör tydligen den afgift, som för öfverlåtelsen erlägges, en del af bolagets vinst å egen rörelse, men i det senare, då rättigheten kan sägas vara fritt öfverlåten, är icke så förhållandet. Afgifterna för det förra slaget af öfverlåtelser hafva därför i tabellen n:r 7 inberäknats i vinsten å egen rörelse, hvaremot afgifterna för det senare slaget eller de fritt öfverlåtna rättigheterna upptagits i en särskild kolumn. Äfven afgifterna för öfverlåtna rättigheter skola af bolag afstås till fördelning, och bör till följd häraf för hvarje län summan af bolagens vinst å egen rörelse och uppburna afgifter för fritt öfverlåtna rättigheter öfverensstämma med summan af de bolagens betingade försäljningsafgifter och vinstmedel, som angifvas i tabell n:r 4. Bolagen i Stockholm, Uppsala och Östersund hafva emellertid af årets vinst reserverat resp. 50,000 kr., 40,000 kr. och 1,200 kr., hvaremot bolaget i Hedemora, som föregående år af vinsten innehöll 18,923 kr. 85 öre, motsvarande bolagets fordran hos dess förra magasinsföreståndare, häraf inlevererat 4,162 kr. 32 öre. Till följd af dessa förhållanden öfverenstämma icke ofvannämnda summor i de två tabellerna för Stockholms stad, Uppsala, Kopparbergs och Jämtlands län. I tabell n:r 7 hafva vidare införts uppgifter om de kvantiteter spirituösa af olika slag, som af bolagen försålts. Af tabellen framgår, att samtliga bolag i riket år tillsammans haft följande utgifter: Alldenstnnd man i viss mån kan bedöma det sätt, hvar på bolagens angelägenheter skötas, utaf inköps- och försäljningsprisen å det varuslag, som hufvudsakligast försälj es af bolagen, nämligen det varmrenade brännvinet, hafva dessa pris, hämtade dels ur bolagens egna uppgifter dels ur revisionsberättelserna införts i tabell n:r 7. Inköpspriset är ett medelpris för året; försäljningspriset åter är det pris, som tillämpats vid försäljning i minuthandel i parti om en liter. Enär brännvinets styrka är olika hos olika bolag, hafva priserna reducerats, så att de afse brännvin af 50 % alkoholhalt. I tabell n:r 7 förekomma slutligen två kolumner, angifvande för hvarje bolag omkostnader och vinst per liter försåld spirituösa af alla slag. Af dessa uppgifter synes, att inköpspriset för det varmrenade brännvinet växlat från lägst 82,i öre (Karlshamn) till högst 93,9 öre (Stockholm, däri dock inberäknad distributionskostnaden) och 92,8 öre (Visby). För 77 bolag höll sig inköpspriset mellan 84 och 89 öre, för ett bolag var det lägre än 84 öre och för öfriga 23 bolag högre än 89 öre. Försäljningspriset för en liter vid försäljning till afhämtning var lägst 1 kr. 4,8 öre (Laholm) och högst 1 kr. 66,5 öre (Arboga); för flertalet bolag 73 låg det mellan 1 kr. 40 öre och 1 kr. 60 öre; hos 5 bolag var priset lägre än 1 kr. 30 öre. Eör att visa, huru inköps- och försäljningsprisen för varmrenadt brännvin ändrat sig från år till år, hafva här nedan sammanställts de allmännast förekommande prisen samt det antal bolag, hos hvilka desamma förekommit. att deras vinst å egen rörelse varit kr. 11,210,305,58 samt att de af dem försålda vartilcrantifcferna uppgått till Till jämförelse anföras motsvarande summor för de senaste tio åren:

19 XIII Vid denna sammanställning är dock att erinra, dels att försäljningsprisen före aret äro?««?e/försäljningspris och till följd däraf ej fullt jämförliga med de senare årens pris, dels ock att tillverkningsskatten höjdes under försäljningsåret (i januari 1903) med 15 öre. Omkostnaderna, beräknade per liter försåld spirituösa, uppgingo för samtliga bolag till 23,4 öre eller 0,2 öre mera än näst föregående år. De voro lägst för Laholms och Mörbylånga bolag, 9,o och 9,i öre, samt högst för Vadstena bolag, 53,9 öre. För 70 bolag gingo omkostnaderna till belopp mellan 15 och 30 öre; för 14 bolag öfverstego de sistnämnda belopp. Vinsten på egen rörelse belöpte sig för samtliga bolag till 47,r. öre för hvarje liter försåld spirituösa mot 47,7 öre närmast föregående försäljningsår. Vinsten var lägst 17,3 öre (Norrtälje) och högst 70,2 öre (Göteborg) samt växlade såsom vanligt för flertalet bolag 73 mellan 30 och 50 öre; för 10 bolag var vinsten lägre än 30 öre och för 18 bolag högre än 50 öre. En af hufvudprinciperna i Göteborgssystemet är, att de personer, som handhafva försäljningen af sprithaltiga dryckesvaror, ej skola hafva någon egen ekonomisk fördel af försäljningen, och i öfverensstämmelse härmed stadgas i försäljningsförordningen 18 mom. 3, att bolag ej må låta aflöningen vare sig till styrelsen eller till de hos bolaget anställda personer vara beroende på omsättningen af brännvin och vin eller utgå med viss andel af vinsten. Af bolagens revisionsberättelser synes emellertid, att fortfarande åtskilliga bolag underlåtit att ställa sig denna bestämmelse till efterrättelse. Så har varit förhållandet i Västervik, Vimmerby och Piteå samt delvis äfven i Sala och Hörby. Några bolag hafva, mot försäljningsförordningens förbud, öfverlåtit samtliga sina utskänkningsrättigheter; i fem fall hafva dessa öfverlåtelser godkänts af vederbörande länsstyrelse, hvaremot bolaget i Ängelholm föredragit att på följande sätt kringgå förbudet. Bolaget, som erhållit fyra utskänkningsrättigheter, har nämligen med vederbörligt tillstånd öfverlåtit tre af dessa och utöfvar själft den fjärde jämte en minuthandelsrättighet; dessa båda rättigheter utöfvas emellertid i samma lokal, där dock ej någon försäljning till förtäring på stället, ej heller någon matservering förekommer; d. v. s., med andra ord, bolaget underlåter helt enkelt att utöfva den fjärde utskänkningsrättigheten. I några fall hafva revisorerna anmärkt, att afiöningar eller hyra varit för stora och har detta äfven förekommit i städer, där bolagen hyra sina lokaler af staden. Anmärkningar hafva ock framställts i annat afseende mot förvaltningen, såsom att varor i allt för stor omfattning utlämnats på kredit, att för stor kassa fått inneligga, att bolag onödigtvis annonserat om sin rörelse, att utskänkningsrättigheter öfverlåtits utan skyldighet för innehafvaren att inköpa sina varor hos bolaget. Vidare hafva anmärkningar framställts mot afsättningar till reservfond, hyilket ansetts olämpligt med afseende å de snart ikraftträdande nya bestämmelserna om fördelningen af bolagens vinstmedel, äfvensom mot afskrifningar å inventarier och en del andra bokföringsåtgärder, genom hvilka enligt revisorernas åsikt vinsten för aret blifvit mindre än den rätteligen borde vara. Slutligen hafva några bolags revisorer anmärkt, att vissa försäljningslokaler vore otidsenliga och dåliga. Den årliga förbrukningen af spirituösa drycker inom landet eller noggrannare uttryckt den till förtäring disponibla kvantiteten däraf har i nedanstående tabell beräknats på följande sätt: till det vid årets början å nederlag liggande beloppet brännvin har lagts dels den inhemska årstillverkningen, dels årets införsel af brännvin, hvarefter den sålunda erhållna summan minskats med summan af det belopp brännvin, som utförts ur landet, det belopp, som denaturerats eller eljest fått skattefritt användas för tekniskt ändamål, samt det belopp, som kvarlåg å nederlag vid årets slut. Beräkningen är emellertid ej fullt noggrann, enär å ena sidan möjligen någon, ehuru i så fall sannolikt högst obetydlig, kvantitet brännvin olofligen införes i landet och å andra sidan ej kan exakt angifvas, huru mycket bortgår vid brännvinets renande, ej heller huru de enskilda förråden växla från det ena året till det andra; ett mindre belopp af det disponibla brännvinet torde ock användas till tekniska ändamål. Finansdepartementets Kontroll- och Justeringsbtjrås unrfertt. Berättelse.

20 XIV Tabellens två sista kolumner visa, att tillgången på brännvin såväl absolut taget som beräknadt per invånare i riket under åren varit stadd i stigande, till en början helt sakta men därefter hastigare, för att slutligen år 1902 börja sjunka; den stigning, som åter inträdde med år 1905, är allt för obetydlig för att af den skulle kunna dragas någon slutsats om Ökad brännvinsförbrukning. De höga siffrorna för åren bero, såsom i föregående berättelser anmärkts, sannolikt till någon del på ökning i de enskilda förråden af beskattadt brännvin, föranledd af den under dessa år pågående spekulationen på skatteförhöjning och däraf åstadkommen stegring i det beskattade brännvinets pris; är detta antagande riktigt, skulle siffrorna för år 1902 vara något för låga. Till jämförelse meddelas det till förtäring disponibla beloppet per invånare i medeltal för de senaste femårsperioderna: Om den under kalenderåret 1905 till förtäring disponibla kvantiteten brännvin anses motsvara förbrukningen under försäljningsåret , hvilket ju tillnärmelsevis är förhållandet, och därifrån dragas de myckenheter brännvin m. m., som bolagen under samma år enligt tabell n:r 7 försålt, erhållas äfven de kvantiteter, som afyttrats på annat sätt, d. v. s. genom andra rättighetsinnehafvare, genom direkt försäljning från partihandlare samt genom lönnkrögare. De afgifter, som belöpa på det af bolagen försålda och på det öfriga brännvinet, finnas angifna i tabell n:r 4, men böra, på grund af förut anförda orsaker, de förra minskas och de senare ökas med de i tabell n:r 7 angifna afgifterna för fritt öfverlåtna rättigheter. På detta sätt erhålles följande sammanställning, i hvilken äfven siffrorna för de närmast föregående åren medtagits. Bolagen hafva således under de två senaste försäljningsåren sålt 63 à 64 procent af hela den till förtäring dispo- nibla kvantiteten mot 60 procent närmast föregående år. De afgifter, förutom tillverkningsskatt och tull, hvilka uttagits pä det af bolagen försålda brännvinet, hafva för de i tabellen upptagna åren belöpt sig till i medeltal 41 öre för hvarje försåld liter, under det att det öfriga till förtäring disponibla brännvinet ej afkastat mera än ungefär 7,o öre Statsverkets och kommunernas inkomster af brännvinsmedel. Om till den för hvarje år influtna tillverkningsskatten minskad med beräknade beloppet af restitution för utfördt och denatureradt brännvin, läggas dels tullinkomsterna för infördt brännvin, dels försäljningsafgifter och bolags vinstmedel för närmast motsvarande försäljningsår, så erhålles hela den. såväl till staten som till kommuner och kommunala korporationer af brännvins tillverkning, införsel och försäljning uppkommande skattesumman. Resultaten af en dylik beräkning för tiden från och med år 1896 äro sammanförda i nedanstående tabell, och äro därvid uppgifterna om tullinkomsterna hämtade ur Kungl. Kommerskollegii underdåniga berättelse angående rikets handel samt restitutionen för utfördt brännvin beräknad för den här ofran angifna utförseln efter 50 öre litern för åren samt efter 65 öre litern för åren 1904 och Det utförda brännvinet består till allra största delen utaf reningsaffall från reningsverken.

21 XV C. Tillverkningen af hvitbetssocker. Uppgifterna angående hvitbetssockertillverkningen under tillverkningsåret den 1 september 1904 till den 1 september 1905 äro länsvis sammanställda i tabell n:r 8, där för jämförelses skull äfven motsvarande tal -för hela riket för de närmast föregående nio åren äro införda. Af tabellen synes, att hvitbetssockertillverkning år bedrefs vid 21 fabriker, belägna 16 i Malmöhus län, 2 i Kristianstads samt 1 i hvartdera af Gottlands, Blekinge och Skaraborgs län. Utaf Malmöhus läns fabriker voro tre s. k. saftstationer, där afverkningen icke drifves längre än till framställandet af betsaft, hvilken därefter genom rörledningar transporteras till hufvudfabriken för att sedan bearbetas tillsammans med den därstädes vunna betsaften. Betafverkningen vid fabrikerna pågick under följande tider: Vikten af de råa betor, som vid samtliga fabrikerna uppvägdes till afverkning uppgick för de olika månaderna till följande belopp, hvarvid till jämförelse motsvarande siffror för närmast föregående år medtagits. af de fem senaste åren foi'ekommit, äfvensom å medelafverkningen pr fabrik. Afverkning af egna betor har förekommit vid 15 af de 21 fabrikerna men endast vid Säbyholm och Ängelholm i någon nämnvärd skala, i det att vid den förra ej fullt 23 %, vid den senare något öfver 24 % af de-afverkade betorna vai-it odlade på fabrikens egen mark, hvilket för dessa fabriker innebär en afsevärd ökning mot föregående år. Betprisct under tillverkningsåret var i allmänhet 2 kronor 10 öre per deciton under, hösten, d. v. s. vid leverans före november månads utgång samt vid senare leverans 2 kronor 30 öre således 20 öre högre pris än föregående år. Vid fabriken i Karlshamn var medelpriset för hela kampanjen 2 kronor 25,9 öre eller något högre än vid de öfriga, vid fabriken i Lidköping däremot 2 kronor för höst- och 2,10 för vinterleverans eller något lägre än vid de öfriga. Vid många, fabriker betalas därjämte halfva järnvägsfrakten. Likasom föregående år afser priset rentvättade betor. De i berättelsen för föregående tillverkningsår (sid. xv) omnämnda nya grunder för betprisets bestämmande hafva tillämpats först från och med innevarande kampanj , Soclierhalten hos betoxma bestämmes vid fabrikerna för hvarje dag, vecka ocb kampanj. Medeltalet för hela kampanjen växlade mellan lägst 14,20 och högst 17,14 %. Vid 1 fabrik låg det mellan 14 och 15, vid 8 mellan 15 och 16, vid 8 mellan 16 och 17 samt vid 1 fabrik öfver 17 %. På det hela var sockerhalten i betorna betydligt, omkring 1 %, högre än föregående året. Det vunna utbytet af råsoclcer har såsom synes af tabell n:r 8 utgjort, Afverkningen vid de enskilda fabrikerna har naturligtvis växlat rätt betydligt. Här nedan lämnas en uppgift â den högsta och den lägsta afverkning, som under hvartdera motsvarande 15,09 % af de afverkade betornas vikt. Om, såsom i föregående berättelser skett, 2:a och o:e produkt reduceras till l:a produkt genom multiplikation med resp. 0,75 och 0,65, blir utbytesprocenten 14,92 %. En jämförelse med de i tabell n:r 8 intagna procenttalen för föregående åren visar, att sockerutbytet, beräknadt i procent af betvikten utan reduktion för de sämre produkterna, under tillverkningsåret varit det högsta hittills. uppnådda. Tillverkningen af 2:a produkt visar ungefär samma utbytessiffra som under föregående år, och 3:e produkt har liksom under flera föregående år blott förekommit vid 1 fabrik. Vid 2 fabriker erhölls blott l:a pro-

22 XVI dukt och vid 3 andra utgjorde 2:a produkt mindre än 0,25 % af betvikten. I en fabrik \\tgjordes l:a produkt af raffinad, i en annan af livitt sandsocker, som, ehuru sämre än raffinad, dock kan omedelbart användas till konsumtion. Den vid tillverkningen erhållna melassen utgjorde 6,861,3 ton, motsvarande 1,23»i af betvikten, den lägsta siffra, som hittills förekommit. Den fortgående minskningen i melassutbytet beror därpå, att fabrikerna i allt större omfattning infört melassursockring. Vid.l fabrik har ingen restmelass förekommit, vid 9 fabriker.har den ej öfverstigit 1 /. och vid 2 andra har den hållit sig mellan 1 och 2 %. Den erhållna melassen har användts dels till brännvinstillverkning dels till utfodring af kreatur. Priset på melassen har växlat mellan 4 och 6 öre pr kg. Vid tillverkningen haf v a dessutom erhållits,omkring 307,353 ton bvtmassa, hvilken användts uteslutande till kreatursfoder, hufvudsakligen af betodlarne själfva. Priset på betmassan har i allmänhet varit 20 öre per deciton. Tillccrhningsslcatten har utgått med hälften af gällande råsockertull efter ett beräknadt utbyte af 12 % af betornas vikt och i enlighet härmed debiterats med 14 kr. 10 öre för ton uppvägda betor. HvitbetssocJcerskatten har under de senaste tillverkningsåren debiterats med följande belopp, nämligen: Under innevarande tillverkningsår har skatten vid de 20 äldre fabrikerna fortfarande beräknats efter ett utbyte af 12 % socker af betornas vikt, h varemot, enligt beslut af 1905 års Riksdag, vid de två sist tillkomna fabrikerna i Lidköping, som igångsattes 1904, och Linköping som igångsattes 1905, det skattepliktiga utbytet sänkts till 10 %. Vid den förra gruppen af fabriker har skatten därför debiterats med 14 kr. 10 öre, vid den senare med 11 kr. 75 öre för ton betor- KungL Maj:t hade i proposition till Riksdagen föreslagit att för samtliga fabriker höja det skattepliktiga utbytet till 13 % motsvarande 15 kr. 27 öre för ton betor. Den på ofvannämnda sätt debiterade skatten för har utgjort 11,570,268 kr. 70 öre. Kontrollen öfver tillverkningen har under tillverkningsåret utöfvats af vederbörande öfverkontrollörer (sju bland dessa hafva haft sockerfabriker inom sitt distrikt) samt vid h varje fabrik af fyra kontrollörer. Att noggrant beräkna landets årliga soclcerförbrukning låter sig icke göra, då man icke känner raffinaderiernas och de enskilda affärsmännens lagerbehållningar vid årsskiftet. Genom att för en följd af år på enahanda sätt beräkna de för hvarje år till förbrukning disponibla beloppen kan man dock, i synnerhet genom medeltalen för fiera på hvarandra följande år få en föreställning om det sätt, hvarpå konsumtionen under de senare åren växlat. Vid denna kalkyl, hvars resultat äro anförda här nedan, har hvarje kalenderårs sockertillverkning beräknats af de under samma år afverkade betornas vikt med begagnandet af en utbytesprocent, som till en början antogs vara medeltalet mellan de två närmaste tillverkningsåren; sedan emellertid kampanjens betafverkning alltmera koncentrerats till höstmånaderna har endast höstens utbytesprocent användts. Sålunda har utbytet 1899 beräknats med begagnande af utbytesprocenten för tillverkningsåret Till den så erhållna inhemska tillverkningen har därefter införseln adderats, hvarvid någon reduktion af raffinadsoeker'till råsocker ej ansetts behöflig, isynnerhet som summorna endast angifvas i hela tusentals ton. Siffran för det sista året blir ännu mera osäker därför, att man ännu icke känner, vare sig utbytesprocenten för tillverkningsåret eller införselns exakta belopp; denna siffra kommer därför att rättas i nästa berättelse. De på ofvan angifna sätt erhållna summorna äro följande: För kalenderår räknadt har hvitbetssockerskatten under de tio senaste åren debiterats med nedanstående belopp; till jämförelse är den i riksstaten beräknade inkomsten af denna beskattning äfven införd. Sockertillverkarne hafva under de senare åren med ledning af från fabrikerna och sockerraffinaderierna lämnade uppgifter om tillverkning och lagerbehållning verkställt beräkningar angående sockerkonsumtionen under tiden från den 1 oktober det ena året till samma dag det därpå följande.

23 XVII Dessa beräkningar, af hvilka de välvilligt lämnat byrån del, böra naturligtvis vara noggrannare än de ofvan anförda; den sålunda beräknade konsumtionen anföres här Uti den uppgifna maltkvantiteten inräknas äfven det färgmalt, som användts för att gifva vissa ölsorter den önskade mörkare färgen. Utbytet af maltdrycker finnes icke direkt upptaget i tabell n:r 9, utan endast den vörtmängd af olika slag, som erhållits, och detta emedan endast vörten angifves i bryggjournalerna; vörtmängden utgjorde 2,240,598,1 hl. Vid vörtens kylning och jäsning samt ölets lagring och buteljering går en icke obetydlig del af den jästa vörten förlorad. Den härigenom uppkomna afgången torde kunna uppskattas till i medeltal 25 %. För svagdricka, som i allmänhet, utan att lagras, säljes på kaggar, anses dock den färdiga dryckens volym vara densamma som vörtens. Efter dessa beräkningsgrunder kan man antaga utbytet af säljbara maltdrycker vid de skattepliktiga bryggerierna till: D. Tillverkningen af maltdrycker. Under tillverkningsåret hafva förändringar vidtagits dels i tillverkningsförordningen 4 och 15, dels i ordningsstadgan 3, båda genom kungl. kungörelser den 9 juni Därigenom medgifves användning af sockerkulör äfven i skattepliktiga bryggerier, hvarjämte den tid, hvarunder maltkrossning ej behöfver förekomma utan att det åligger tillverkaren att för denna tid inbetala det på bryggeriet belöpande kontrollörsarfvode, blifvit utsträckt från 5 till 10 dygn. Förändringen i ordningsstadgan 3 anger närmare sättet för den i 4 tillverkningsförordningen medgifna tillsatsen af sockerkulör. Dessa förändringar trädde i kraft den 7 augusti De skattepliktiga bryggerierna. Tillverkning af skattepliktiga maltdrycker har under tillverkningsåret 1 oktober oktober 1905 bedrifvits i Stockholms stad och rikets samtliga län. De genom kontrollpersonalen lämnade uppgifterna om de under tillverkningsåret i gång varande skattepliktiga bryggerierna äro sammanförda i tabell n:r 9, af hvilken framgår följande: a) skattepliktiga bryggeriernas antal har varit 228; "V) antalet tillverkningsdygn har varit 59,952 eller i medeltal för hvarje bryggeri 263 (251 förra året); c) antalet brygder har varit 34,126 eller i medeltal för hvarje bryggeri 150 (145 f. a.); Använda råämnen. Vid de skattepliktiga bryggerierna användes följande belopp råämnen, nämligen: Såsom häraf synes, har tillverkningen under året ökats med 109,835,9 hl. eller 6,7 % af föregående årets; men under det att porter och öl, alla slag, med en stamvört öfver 6 % B, ökats med inalles något öfver 9 %, har svagdrickat minskats med något öfver 8 %. Af denna jämförelse kan man emellertid icke draga någon slutsats om ökad konsumtion af maltdrycker, enär tillverkningen under tillverkningsåret , det första hvarunder densamma var underkastad beskattning, naturligtvis ej bedrefs under fullt normala förhållanden. Af de skattepliktiga bryggerierna tillverkade 155 (f. å. 162) äfven svagdricka. Lagerölet utgör fortfarande den ojämförligt största delen af tillverkningen i de skattepliktiga bryggerierna. Af siffrorna för de olika länen finner man, att porter tillverkas hufvudsakligen i Göteborg och Stockholm, lageröl i hela landet, ehuru relativt mest i södra och västra Sverige, pilsneröl hufvudsakligen i Stockholm och norra Sverige, lager- och pilsnerdricka mest i Stockholm och Göteborg, i hvilka båda städer 69 % af allt sådant dricka tillverkats, medan i Malmöhus och Kristianstads län tillsammantagna tillverkningen blott utgjorde något öfver 2,6 %.

24 XVIII Beskattningen af maltdrycker. Skatten har under tillverkningsåret fortfarande varit 12 öre för hvarje kilogram krossadt malt med samma degressiva skatteskala som förut, så att i hvarje bryggeri under tillverkningsåret Den enligt dessa grunder debiterade skatten har uppgått till 3,105,845 kr. 51 öre. Antalet bryggerier inom de olika länen och skatteklasserna samt deras afverkning synes af följande tabell. Tabellen visar alltså, att af de under året nytillkomna 10 bryggerierna, 9 tillhörde l:a och ett 2:a klassen. Af de gamla bryggerierna voro 5 nedlagda, hvaraf 4 i l:a och 1 i 5:e skatteklassen (till följd af eldsvåda); 6 i 2:a hade nedgått till l:a klassen, 5 i 3:e och 5 i 4:e hade nedgått till resp. 2:a och 3:e klassen; omvändt hade också 5 i l:a, 4 i 2:a, 4 i 3:e och 1 i 4:e klassen uppstigit till närmast högre klass. I 5:e klassen hade ej mindre än 4 hunnit öfver en afverkning af 200,000 kg. I det hela kan enförskjutning sägas hafva ägt rum på det sättet, att antalet af både de största och minsta bryggerierna ökats på bekostnad af de medelstora. Att antalet bryggerier i denna och föregående tabell är blott 227 (f. å. 222), beror därpå, att ett bryggeri i Östergötlands län ej haft någon egen maltkrossning utan hämtat sitt behof af krossadt malt från ett annat bryggeri. Den skatt, som belöper på hvarje kg. malt inom de olika skatteklasserna, synes af följande: Sedan förra tillverkningsåret hafva några bryggerier nedlagts och andra tillkommit, och dessutom hafva några minskat, andra ökat sin tillverkning, hvarigenom en förskjutning inom klasserna ägt rum, såsom synes af följande tabell. ') I förra årsberättelsen hade antalet bryggerier i 3:e och 4:e klassen felaktigt upptagits till resp. 39 och 31, Imlket fel härmed rättas. Skatten pr kg. malt för afverkningen i det hela har varit 8,G öre (f. å. 8,4. öre). För att visa, huru den inom de olika skatteklasserna tillverkade vörtmängden fördelas på de olika maltdryckerna är följande tabell sammanställd, hvaraf bland annat framgår, att svagdrickstillverkningen har en med bryggeriernas storlek aftagande betydelse. För åtminstone de tre lägsta

25 XIX skatteklassernas bryggerier kan svägdrickstillverkningen dock sägas hafva en afsevärd betydelse. Det är företrädesvis den 6:e skatteklassen, som erbjuder intresse i statistiskt hänseende, emedan bryggerierna inom denna klass betalat öfver 82 % af hela skattebeloppet (f. a. nära 80 %). Granskar man alltså denna klass något närmare, finner man, att af dess 42 bryggerier Af dessa senare 8 voro 4 belägna i Stockholm och 4 i Göteborg samt hade att uppvisa följande afverkning och skatt Det ligger i sakens natur, att den skattepliktiga maltdryckstillverkningen hufvudsakligen blifvit förlagd till städerna. Af samtliga 228 skattepliktiga bryggerier lågo 149 (f. å. 151) i eller invid städer och 79 (f. å. 72) på landsbygden. I Stockholm, Göteborg och Malmö lågo inalles 22 (f. å. 23), bland hvilka landets största, med en afverkning af 18,800,115 kg. malt och en skattesumma af 2,057,503,60 kronor, motsvarande 52 % af hela maltafverkningen (f. å. 51,5 %) och 66,2 % af hela skatten (f. å. G6,3 %). Tillverlmingstid. Om man fördelar hela antalet tillverkningsdygn på antalet bryggerier, finner man, att i medeltal hvarje bryggeri varit i gång 203 (f. a. 251) dygn, hvilket utvisar, att det stora flertalet bryggerier varit i verksamhet allra största delen af året. Maltdryckernas stamvörtstijrlca. En granskning af bryggjournalerna ger vid handen, att vörtstyrkan för de särskilda slagen af maltdrycker växlat rätt mycket, men det ser dock ut, som om i det stora hela vörtstyrkan varit Dessa 8 bryggerier representerade således tillsammans öfver 35 % af hela den skattepliktiga maltafverkningen och omkring 47 y. af hela skattebeloppet. De 2 största bryggerierna ensamt representerade liksom förra året något mer än 1 /& af hela skattebeloppet. Maltafverkningens och skattens fördelning på landets olika delar synes af följande tabell: Ett verkligt medeltal kan erhållas för Stockholms stad, som har den största tillverkningen af såväl lager- och pilsneröl som lagerdricka och svagdricka, och som därjämte enligt följande sammanställning visar en påfallande likformighet i inbryggningssättet under olika år.

26 XX Exiraläutbytet, d. v. s. den del af maltet, som vid brygden öfvergår i löslig form och betingar vörtstyrkan, beror till en del på maltets, beskaffenhet, till en del pä den till brygden använda redskapen. Bet har under aret växlat mellan lägst 53,s och högst 73,n. Vid de större och bättre utrustade bryggerierna har det i allmänhet legat mellan 70 och 72,B % (f. a %). Båämnenas pris. Priset å horn har växlat mellan lägst 11 och högst 20 kronor pr 100 kg. Ett medeltal synes ligga omkring 14 kr. Priset pä malt, där sådant inköpts, har varit lägst 14,25 och högst 33 kr. Medelpriset synes ligga omkring 24 kronor pr 100 kg. Både korn och malt äro något dyrare i norra och mellersta Sverige än i södra. Humlepriset har växlat mellan lägst 150 och högst 900 kr. pr 100 kg. Ett medelpris torde ligga omkring 500 kronor (f. å. 550 kr.). Att ur dessa råämnespris beräkna tillverkningspriset på de färdiga varorna låter sig emellertid ej göra, da af den angifna kvantiteten råämnen tillverkats en mångfald olika produkter. Använd drifkraft och antal arbetare. Utaf de i tabell n:r 9 införda uppgifterna framgår, att vid de skattepliktiga bryggerierna följande antal motorer varit i bruk: Vid samma bryggerier sysselsattes följande antal arbetare: Kontrollkostnaden. Antalet bryggerier i de två lägsta skatteklasserna har under tillverkningsåret varit 107 mot 100 under föregående år, och såsom af det följande visar sig, har äfven statens direkta bidrag till kontrollkostnaden varit högre än föregående år. Kontrollör erhåller under tjänstgöringstiden af staten dagarfvode, helgdagar inräknade, med tre, kronor för tillsyn å ett bryggeri och med en krona för hvarje ytterligare bryggeri, öfver hvilket han har tillsyn. I regeln uppbär han såsom kontrollör vid ett bryggeri således 21 kronor i veckan. "Vid mindre bryggerier erlägges skatt för minst 70 kg. i medeltal för hvarje helgfritt dygn af den tid, under hvilken maltkrossning på grund af tillståndsbevis äger rum. Denna skatt uppgår till l,<to kr. för dygn eller 8,40 för vecka, h vadan staten för hvarje bryggeri med mindre maltafverkning än 70 kg. per dygn får vidkännas en direkt utgift af 12,co kr. per vecka. Med lägsta skattesatsen, 2 öre per kilogram malt, fordras en maltafverkning af 175 kg. i medeltal om dagen, för att skatten under en vecka skall uppgå till samma belopp som kontrollörens afiöning, d. v. s. 21 kr. Af de 56 bryggerierna inom lägsta skatteklassen hade endast ett en afverkning öfver 175 kg. per dygn under den tid, det var i gång, nämligen 211 kg. Af de öfriga bryggerierna inom denna klass afvcrkarte 16 mindre än 70 kg. per ttllv.-tl.vgn 25 mellan 70 och 100 > >» 14 öfver »»» Medelaf verkningen för samtliga bryggerier inom klassen uppgick till 99 kg., hvarvid intet bryggeri upptagits till lägre belopp än 70 kg. Medelafverkningen var alltså = 76 kg. mindre än som erfordras för kontrollörsarfvodets betäckande, och motsvarande skatt 1 kr. och 52 öre för hvarje tillverkningsdygn och bryggeri blir således den summa, som staten måste direkt tillskjuta för kontrollen. Som hela antalet tillverkningsdygn inom klassen varit 11,271, uppgår statens tillskott utöfver influten skatt till kontrollen öfver bryggerierna i den lägsta skatteklassen till 17,131 kr. 92 öre. I andra skatteklassen med 51 bryggerier har vid 15 skatten i medeltal per dygn blott utgjort 2 kr. 84 öre. Da, såsom af det ofvan anförda framgår, det fordras ett skattebelopp af 3 kr. 50 öre i medeltal om dagen för att betäcka kontrollörsarfvodet, har statsverket alltså fått tillskjuta öre för hvarje tillverkningsdygn, och, då dessas antal vid ifrågavarande 15 bryggerier uppgick till 4,334, således tillsammans 2,860 kr. 44 öre. Af h vad nu anförts framgår, att vid 70 skattepliktiga bryggerier maltafverkningen varit så obetydlig, att den influtna skatten ej varit tillräcklig att ens betäcka kontrollörsarfvodet. Bristens exakta belopp framgår dock ej af ofvan anförda beräkning, enär å ena sidan vid några bryggerier kontrollören haft lägre arfvode än 3 kr., men å andra sidan kontrollören skall tjänstgöra en eller två dagar före tillverkningsrättens inträdande och tre dagar efter densammas upphörande. De skattefria bryggerierna. De genom kontrollpersonalen inkomna uppgifterna om den skattefria svagdrickstillverkningen äro sammanförda i tabell n:r 10. Af tabellen synes, att skattefri svagdrickstillverkning förekommit både i Stockholm och rikets samlliga län vid tillsammans 876 bryggerier (f. å. 924). Antalet bryggerier har varit störst i Malmöhus län med 138 (f. å. ftfven 138) och Gäfleborgs län med 93 (f. å. 98) bryggerier. Vid de skattefria bryggerierna användes följande råämnen:

27 Liksom under föregående tillverkningsår har maltafverkningen varit störst i Malmöhus,' Göteborgs och Bohus, Gäfleborgs, Kopparbergs, Västmanlands samt Kristianstads län. Antalet brygder har uppgått till 87,399 eller i medeltal 100 brygder på hvarje bryggeri (f. å. 102). Tillverkningen af svagdricka uppgick vid de skattefria bryggerierna till 1,477,053,7 hl. Lägges härtill den redan omnämnda tillverkningen af svagdricka vid de skattepliktiga bryggerierna 197,851,G hl., erhålles hela svagdrickstillverkningen inom riket, 1,675,505,5 hl. Under tillverkningsåret tillverkades tillhopa 1,770,679,0 hl. svagdricka. Antalet bryggerier af olika storlek inom de olika länen synes af vidstående tabell. XXI Att den skattefria svagdrickstillverkningen i det hela bedrifves som ett obetydligt handtverk framgår bäst däraf, att 747 bryggerier eller mer än 85 % (f. å. 83 %) ej hunnit upp till en afverkning af 20,000 kg. Af svagdricksbryggerier med öfver 100,000 kg. afverkning lågo Dessa 7 bryggerier afverkade således nära 13 % af hela beloppet. Af de skattefria bryggerierna lågo 716 på landsbygden. Råämnenas pris. I öfverkontrollörernas sammandrag uppgifves priset för korn till lägst 10 och högst 22,50 kronor, för malt till lägst 17 och högst 29 kronor samt för humle till lägst 72 och högst 725 kronor, allt per 100 kg. Att ur dessa prisuppgifter få fram några användbara medeltal torde vara omöjligt, men man får dock det intrycket, att priset för Svagdrickats vörtstyrka, som ej får öfverstiga 6' Balling, har växlat mellan 2,5 och 6 % och kan i allmänhet sägas ha hållit sig mellan 4,5 och 5,s %. Ett medeltal för hela riket var 12,s hl. svagdricka pr. 100 kg. malt, Med ett extraktutbyte af % skulle medeltalet af vörtstyrkan hafva varit något öfver 5 B., alldeles som föregående tillverkningsår, hvilket synes visa, att svagdrickat numera är af ganska likformig beskaffenhet.... Det vörtstarkaste drickat tillverkades på Gottland, hvarefter kommo i ordning Kronobergs, Kalmar, Jönköpings och Östergötlands län, hvaremot det svagaste tillverkades i Västernorrlands län, hvarefter kommo Stockholms stad, Västerbottens och Stockholms län. Tillverkningstid. I medeltal har hvarje svagdricksbryggeri haft 100 brygder, och i allmänhet hafva bryggerierna varit i verksamhet hela tillverkningsåret, men åtskilliga bryggerier synas under olika tider hafva drifvits för olika personers räkning. Soekcrkulör har under året användts till en mängd af 131 gram (f. å. 125 gr.) till hvarje hl. dricka. Enligt ordningsstadgan 38 får den tillsatta sockerkulören ej öfverstiga 200 gr. för hvarje hektoliter vört. Af de skattefria bryggerierna öfvergingo 4 till skattepliktiga år , hvaremot samtidigt 2 skattepliktiga öfvergingo till skattefria. Finansdepartementets Kontroll- och Justeringslyrås tmtlerd. Berättelse. Använd dr if kr af t och antal arbetare. Utaf de i tabell n:r 10 införda uppgifterna framgår, att vid de skattefria bryggerierna följande antal motorer varit i bruk: 4

28 XXII äfvensom 34 st. kreatursvandringar. Vid samma bryggerier sysselsattes följande antal arbetare : Kontrollkostnad. I de skattefria bryggerierna erlägges såsom bidrag till kontrollkostnaden V 2 öre för hvarje kilogram afverkadt malt, men detta bidrag räcker ej på långt när till för ändamålet, ty enligt från länsstyrelserna inkomna upplysningar halva vid svagdricksbryggerierna statens inkomster och utgifter under kalenderåret 1905 gestaltat sig på följande sätt: och Bohus län den från svagdricksbryggerierna influtna afgiften varit tillräcklig att betäcka de med tillsynen förenade kostnader. Sackarinundersölmingar. Emedan enligt 28 2 mom. i tillverkningsförordningen i skattefritt bryggeri eller tillhörande lägenheter icke må finnas stärkelse, sackarin eller annat, som kan vid tillverkning af svagdricka användas i stället för malt, äro kontrolltjänstemännen skyldiga att vid anledning till misstanke, att sackarin användes i bryggeriet, insända prof af den misstänkta varan till Kontroll- och Justeringsbyrån, som föranstaltar om dess undersökning. Dylika undersökningar hafva under tillverkningsåret blifvit utförda till ett antal af G3 (f. å. 111), kvarvid i 20 (f. å. 31) fall anträffades sackarin. I 6 län har sackarin påträffats. Af de sackarinhaltiga profven hafva 7 kommit från Blekinge, 6 från Älfsborgs och 4 från Västernorrlands län. Härvid är att märka, att bland de insända profven äfven förekommo läskedrycker, särskildt voro de från Västernorrland insända 4 sackarinhaltiga profven allesamman läskedrycker. Intet af de insända svagdricksprofven hade för stark stamvört. Konsumtionen af maltdrycker. Under kalenderåret 1904 utgjordes enligt Koinmerskollegii berättelse införseln af maltdrycker 2,268 hl. och utförseln 1,547 hl., till största delen porter. Då införselöfverskottet blott uppgår till 721 hl., kan man således säga, att konsumtionen i det allra närmaste representeras af tillverkningen, hvilken uppgick till Dessa tal gifva vid handen, att äfven under tillverkningsåret endast i Stockholms stad samt Göteborgs

29 XXIII E. Kostnaden för kontrollen öfver tillverk- ingen af brännvin, hvitbetssocker och maltdrycker. arf- Under ofvannämnda år hafva öfverkontrollörcrnas voden utgått med följande belopp: Kostnaderna för kontrollen öfver brännvins-, hvitbetssocker- och maltdryckstillverkningen bestridas af sjunde hufvudtitelns ordinarie förslagsanslag för kontroll å tillvcrkningsafgifter, hvilket i riksstaten för år 1905 upptogs till ett belopp af 750,000 kr., hvartill komma anslaget enskildt tillhörande uppbördsmedel 61,687 kr. 76 öre. Dessa senare medel bestå till öfvervägande del af de bidrag, som maltdryckstillverkare lämna till kostnaderna för tillsyningsmän och kontrollörer. De utgifter, som bestridts af ifrågavarande anslag, hafva varit följande, nämligen a) kostnader för Kontroll- och Justeringsbyrån: Under år 1902 voro 14 öfverkontrollörer i tjänstgöring men under loppet af år 1903 ökades deras antal med ej mindre än 9, af hvilka 8 inkallades till tjänstgöring från och med den 1 augusti och den nionde senare under hösten. Under år 1905 voro 25 öfverkontrollörer i tjänstgöring; af dessa hade 5 uppsikt öfver såväl brännerier, som hvitbetssockerfabriker och bryggerier; 3 öfver kvitbetssockerfabriker och bryggerier; 10 öfver brännerier och bryggerier samt öfriga 7 öfver bryggerier. Arfvodena åt brännerikontrollörcr och tillsy ning smän via allmänna nederlag hafva under de senaste fem åren uppgått till följande belopp: b) kostnader för kontrollen vid brännerier, allmänna brännvinsnederlag, hvitbetssockcrfabriker och bryggerier, enligt från länsstyrelserna till Byrån lämnade uppgifter: Såsom synes hafva arfvodena till tillsyningsmännen vid de allmänna brännvinsnederlagen hållit sig vid ett tämligen konstant belopp, under det att arfvodena till brännerikontrollörerna under de tre senaste åren rätt betydligt sjunkit, hvilket beror därpå, att sammanlagda antalet tillverkningsdygn, hvarunder brännerierna varit i gång, under dessa år aftagit. hafva arf Till kontrollörerna vid hvitbetssockerfabrikerna vodena utgått med och hafva således utgifterna tillsammans uppgått till 859,883 kr. 84 öre. Kontroll- och Justeringsbyråns utgifter hafva under de senaste fem åren uppgått till följande belopp: Växlingarna i beloppen äro beroende på sockerkampanjernas olika längd. Arfvodena till bryggerikontrollörer och tillsyningsmän vid skattefria bryggerier hafva utgått med följande belopp: Den ökning i dessa utgifter, som inträdde år 1903, beror på den samma år införda kontrollen öfver maltdrycksbryggerierna, enär till följd af densamma dels Byrån blef nödsakad inköpa en del kontrolleffekter, hufvudsakligen lås, hvilka likviderats under åren 1903 och 1904, dels ock betydligt ökadt blankettryck blef behöfligt. Kontrollörer. Tillsyningsmän. Sr 1904 kr. 179,857 kr. 197,244,09» 1905» 183,400 > 181,431,0!) En utförligare redogörelse för kostnaden för kontrollen öfver maltdryckstillverkningen vid de minsta bryggerierna har lämnats i föregående afdelning. Ersättning till kontrollanter och vittnen vid denaturering af brännvin utgår visserligen icke från anslaget till

30 XXIV kontroll å tillverkningsafgifter utan frän den denatureringsafgift, som innehålles, när skatt för det denatnrerade brännvinet restitueras, men torde det likväl vara lämpligt att här äfven omnämna sagda ersättning, livilken under de senaste fem åren utgått med följande belopp: un Såsom å sida ix omnämnts, har dcnatureringsafyift der samma år erlagts med så att densamma ej endast räckt till att bestrida kostnaderna för denatureringen utan äfven lämnat ett årligt mindre öfverskott. Underdånigst K. LINDEBERG. Stockholm den 13 augusti 1906.

31 RÉSUMÉ. I. Fabrication de l'eau-de-vie. L'année de fabrication court du 1 er octobre d'une année au 1 er octobre do l'année suivante. Les droits de fabrication ont comporté 65 öre (90,3 centimes 1 ) par litre d'eau-de-vie de force normale, c.-à-d. de 50 % d'alcool à + 15 C. Il est toutefois déduit' une quantité franche de 2 %. Dans les cas où la fabrication ne s'élève pas à 500 litres en moyenne par jour de fabrication, la différence est frappée d'un droit spécial de 10 öre (14 centimes) par litre. Autrement, si la fabrication de l'usine dépasse, pendant la période du 1 er octobre 1 er mai, la quantité totalo de 600,000 litres, ou bien, pendant la période du 1 er mai 1 er octobre, la quantité totale de 435,000 litres, le surplus est soumis à'iin droit spécial de 5 öre (7 centimes) par litre. Pendant l'année de fabrication ( ), qui est l'objet du présent rapport, la totalité de la fabrication s'est élevée à 39,117,217 litres à 50 %. Les matières brutes employées ont comporté: 36,fi57,659 kilos de céréales, 1,081,401 hectolitres de pommes-dc-terre, 151,237 >» bettes, 192,847 kilos d'amidon et 3,078,178» de mélasse. Le nombre des usines en activité a été de 130, dont la plupart sont situées dans les parties méridionales du pays. La recette de l'etat a comporté pour l'année calendrière de 1905: 24,470,017 couronnes, soit 34,013,323 francs. Il est accordé une restitution de droits pour l'alcool dénaturé et consommé dans des buts industriels ou scientifiques. La totalité de l'alcool dénaturé s'élève pour l'année 1905 à 3,773,591 litres à 50 %. II. Commerce de l'eau-de-vie. La loi en vigueur sur la vente de l'eau-de-vie date du 24 mai L'année de vente court dans les villes du 1 er octobre et dans les campagnes du 1 er novembre de chaque année aux mômes jours de l'année suivante. Les patentes de vente en détail de l'eau-de-vie pour des quantités au-dessous de 250 litres sont ou permanentes c.-à-d. accordées pour un temps déterminé, ou temporaires, pour moins d'une année, comme sur les bateaux-à-vapeur, dans les stations balnéaires etc. Pour chaque patente de vente en détail, il est payé un droit dépendant de la grandeur présumable de la vente dans l'établissement visé par la patente. Il existe encore un certain nombre de débits privilégiés, dont la plupart sont situés à la campagne, mais comme le privilège est personnel et qu'il n'est plus accordé, ces débits vont toujours en diminuant. Dans la plupart des villes (86 de 93) et dans quelques bourgs (15), le commerce en détail de l'eau-de-vie et des autres spiritueux est organisé d'après le système dit»de Gothembourg», caractéristique pour la Suède. Suivant ce système, tous les droits de vente dans la ville sont cédés à une société spécialement constituée dans ce but, qui, aux termes exprès de la loi, a pour mission»d'organiser et de surveiller dans l'intérêt de la moralité le commerce en détail de l'eau-de-vie dans la ville». Il est par conséquent interdit à la société de prélever à son profit un intérêt supérieur à l'intérêt de 5 % sur le capital engagé par elle. 11 lui est également défendu d'assurer à la ville des avantages économiques spéciaux. Ces sociétés sont tenues de se désister de tous les bénéfices réalisés par la vente, ces bénéfices devant, avec les droits de vente mentionnés, être, sur les bases fixées par la loi, répartis entre les conseils provinciaux, les sociétés agricoles, les communes urbaines et les communes rurales. Le nombre des patentes effectivement exploitées de chaque catégorie donne les chiffres suivants pour l'exercice de : Dans les villes 816 patentes permanentes étaient exploitées par des sociétés. Le chiffre de la population représenté en par chaque patente permanente, a comporté: dans les villes et les bourgs 1,448 à la campagne 32,908 Les droits perçus se sont élevés aux sommes ci-dessous: Ces droits ont été répartis de la manière suivante: Le restant a été absorbé par des commissions et d'autres frais. III. Fabrication du sucre de betteraves. Cette fabrication a été frappée d'une accise basée sur le poids des bettes employées, d'après le calcul de 100 kilogrammes de bettes pour 12 j kilogrammes de sucre brut. Pour cette quantité de sucre brut, qui est sensiblement inférieure au produit réel, il a été payé une accise comportante la moitié du droit d'entrée sur les sucres bruts étrangers. La culture des bettes sucrées n'a eu lieu que dans les provinces méridionales du pays et dans l'île de Gotland. Voici le tableau de la fabrication pendant la période de à : l ) La couronne calculée à 1 fr. 39 c.

32 XXVI IV. Fabrication des boissons de malt. En vertu d'une loi du 17 juin 1903, la fabrication des boissons de malt a été frappée, à partir du 1 er octobre de la même année, d'un droit de fabrication établi de la façon suivante: La totalité des brasseries est divisée en deux catégories: celles produisant de la bière forte, et colles ne fabriquant que la petite bière; les premières seules sont soumises à ce droit. On comprend sous la dénomination de petite bière la boisson fabriquée d'un moût dont la teneur en extrait de malt ne dépasse pas six pour cent. La taxe à payer par les brasseries qui y sont soumises, est basée sur l'échelle graduée suivante: Le nombre des brasseries imposées s'est, dans l'année de fabrication, du 1 er octobre 1904 au 1 er octobre 1905, élevé à 228, avec une consommation totale de 36,128,348 kg. de malt et de 540,612 kg. de houblon. Le chiffre des boissons de malt fabriquées pendant l'exercice dans les brasseries imposées, s'est élevé à 1,729,912 hectolitres, dont la bière brune et celle de Pilsen ont fourni 1,260,000 hectolitres. Les plus grandes brasseries se trouvent à Stockholm et à Gothembourg. Les 8 principales ont produit à elles seules plus d'un tiers de la fabrication totale, et versé environ la moitié de l'impôt, qui a donné pour l'exercice 3,105,845 couronnes (francs 4,317,125). Les brasseries exemptées se sont élevées pendant l'exercice à 876, avec une consommation totale de 11,547,088 kg. de malt et de 61,060 kg. de houblon. Leur production de petite bière a été de 1,477,654 hectolitres. Les brasseries de petite bière sont en général de minime importance: 747 d'entre elles n'ont pas atteint, pendant l'exercice, une production de 20,000 kg. do malt. Le moût s'est tenu eu général à environ 5 gr. d'extrait do malt par 100 cm 3. La surveillance des brasseries de petite bière a entraîné de fortes dépenses directes pour l'etat, la part contributive de ces brasseries aux frais de contrôle, V 2 öre par kilogramme de malt ne répondant pas à beaucoup près aux frais occasionnés par elles.

33 BILAGOR.

34

35 3 Tab. N:r 1. SAMMANDRAG AF UPPGIFTERNA ÖFVER BRÄNNVINSTILLVERKNINGEN I RIKET UNDER TILLVERKNINGSÅRET 1 OKTOBER OKTOBER 1905.

36 4 Tab. N:r 2. RÅÄMNEN, ANVÄNDA FÖR TILLVERKNING AF BRÄNNVIN OCH PRESSJÄST UNDER TILLVERKNING SÅRET 1 OKTOBER OKTOBER 1905.

37 5 Tab. N:r 3. ANVÄNDT BRÄNSLE OCH ÅTGÅNG AF ARBETSKRAFT FÖR TILLVERKNING AF BRÄNNVIN OCH PRESSJÄST UNDER TILLVERKNINGSÅRET 1 OKTOBER OKTOBER 1905.

38 6 Tab. MINUTHANDELN MED OCH UTSKÄNKNINGEN AF

39 7 N:r 4. BRÄNNVIN UNDER FÖRSÄLJNINGSÅRET

40 8 Tab. N:r 5. LANDSTING, HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAP OCH LANDSBYGDSKOMMUNER ENLIGT BERÄKNING TILL- KOMMANDE BRÄNNVINSFÖRSÄLJNINGSMEDEL FÖR FÖRSÄLJNINGSÅRET

41 Tab. N:r 6. 9 STÄDERNAS OCH KÖPINGARS MED BOLAG BEHÅLLNA ANDELAR AF BRÄNNVINSFÖRSÄLJNINGSMEDLEN UNDER FÖRSÄLJNINGSÅREN TILL OCH MED

42 10 Tab. N:r 6. (Forts.) STÄDERNAS OCH KÖPINGARS MED BOLAG BEHÅLLNA ANDELAR AF BRÄNNVINSFÖRSÄLJNINGSMEDLEN UNDER FÖRSÄLJNINGSÅREN TILL OCH MED

43 Tab. N:r 6. (Forts.) STÄDERNAS OCH KÖPINGARS MED BOLAG BEHÅLLNA ANDELAR AF BRÄNNVINSFÖRSÄLJNINGSMEDLEN UNDER FÖRSÄLJNINGSÅREN TILL OCH MED

44 12 Tab. N:R 7. FÖRSÄLJNINGSBOLAGENS VERKSAMHET UNDER FÖRSÄLJNINGSÅRET

45 13 Tab. N:r 7. (Forts.) FÖRSÄLJNINGSBOLAGENS VERKSAMHET UNDER FÖRSÄLJNINGSÅRET