UNDERSÖKNINGAR I ÖRESUND Hydrografi

Transkript

1 Nr UNDERSÖKNINGAR I ÖRESUND 2011 Hydrografi Författare: Johan Kronsell, SMHI Provtagare: Hans Olsson, SMHI Jenny Lycken, SMHI Fredrik Albertsson, SMHI Daniel Bergman-Sjöstrand, SMHI SMHI ÖVF Rapport 2012:2 #532

2 Författare: Uppdragsgivare: Rapport nr Johan Kronsell Öresunds vattenvårdsförbund ÖVF 2012:2 SMHI Granskningsdatum: Granskad av: Dnr: Version Elisabeth Sahlsten 2012/648/ Rapport

3 Årsrapport 2011 Hydrografi Öresunds Kustvattenkontroll Författare: Johan Kronsell, SMHI: Hydrografi Provtagare: Hans Olsson, SMHI Jenny Lycken, SMHI Fredrik Albertsson, SMHI Daniel Bergman-Sjöstrandrik, SMHI Analyser: Oceanografiska laboratoriet, SMHI Elisabeth Sahlsten, SMHI, laboratorieansvarig Johan Håkansson, SMHI, kvalitetsansvarig ISSN Uppdragstagare SMHI Norrköping Uppdragsgivare Öresunds vattenvårdsförbund c/o Bo Leander SWECO VIAK Box Malmö Distribution Öresunds vattenvårdsförbund Klassificering (x) Allmän ( ) Affärssekretess Nyckelord Kustvattenkontroll, miljöövervakning, Öresund, årsrapport, 2011, hydrografi Övrigt Kontaktperson Johan Kronsell johan.kronsell@smhi.se Kontaktperson Bo Leander bo.leander@sweco.se SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 1

4 Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING VÄDERÅRET STRÖMMAR Strömförhållanden/vattenmassor i Öresund Flöden genom Öresund HYDROGRAFI Provtagningsprogram Metodik RESULTAT Salthalt Temperatur Siktdjup Syrgas och syremättnadsgrad Närsalter och totalhalter Fosfor Kväve Silikat POC partikulärt organiskt kol Kvoten POC/PON REFERENSER Bilaga 1. Stationstabell Bilaga 2. Station W Landskrona Bilaga 3. CTD data Bilaga 4. Metoduppgifter SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 2

5 1 Sammanfattning På uppdrag av Öresunds Vattenvårdsförbund (ÖVF) genomförde Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI) fysikalisk-kemiska undersökningar vid fem provtagningsstationer Stationerna benämns Höganäs (ÖVF 1:1), Lundåkrabukten (ÖVF 3:2), Lommabukten (ÖVF 4:8), Lommabukten (ÖVF 4:11) samt Höllviken (ÖVF 5:2). Besvärliga isförhållanden förhindrade provtagningen vid Höganäs under årets första tre månader. Sammanlagt genomfördes 14 provtagningar under perioden 18 januari till 20 december 2011 för övriga stationer. Resultat och analyser av provtagningarna för år 2011 sammanfattas i denna rapport. Under 2011 var temperturen över det normala i hela landet. Året inleddes kallt, men kylan kom av sig lite under mitten av januari, för att återkomma i februari. Snösmältning under slutet av januari och början av februari gav höga flöden. Sommarmånaderna var varma och regniga men utan några längre sammanhängande perioder med torrt väder. Årets högsta ytvattentempertur mättes till 20 C under juli månad i Lommabukten. Under årets slut passerade fler kraftiga stormar som gav upphov till höga vattenstånd längs kusterna. I samband med lågtryckspassagerna mot slutet av året skedde ett inflöde till Östersjön. Ett resultat av detta var att salthalten på de flesta stationer var över det normala vid mätningen i december. Årets lägsta siktdjup observerades i februari vid ÖVF 4:11 i Lommabukten och uppgick till endast 0.7 m. En vårblomning pågick vid mättillfället vilket bekräftas av att klorofyll a- halterna var höga. Syreförhållanden i bottenvattnet var goda under Höga halter av klorofyll under februari och mars indikerar ett en vårblomning pågick. Efter att ha legat på normala eller över normala nivåer tidigare under året hade närsalterna förbrukats vid mätningen i april. Vissa tecken finns också på blomning under hösten på några stationer. Statusen gällande näringsämnen var under 2011 otillfredsställande inom Öresundsområdet. Vi har med andra ord en bit kvar för att nå målet god ekologisk status till år Överlag låg både halten oorganiskt kväve (DIN) och fosfor på en normal nivå under 2011 jämfört med 10-årsperioden Det finns dock ett antal värden av löst oorganiskt kväve som ligger på mycket höga nivåer under början av året. Efter vintern 2004/2005 då ett större inflöde av syrehaltigt bottenvatten ledde till att fosfatrikt bottenvatten transporterades upp till ytan i Östersjön, ökade fosforhalterna drastiskt till en ny, högre nivå, men har nu åter på senare år visat försiktiga tendenser till förbättring. SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 3

6 2 Väderåret Till skillnad mot 2010, som var ett mycket kallt år för i stort sett hela Sverige, var 2011 varmare än normalt i hela landet. I stora delar av Skåne hamnade årsmedeltemperaturen mellan 1.2 och 1.4 grader över det normala, och årsnederbörden var något över det normala. Medeltemperatur och medelnederbörd redovisas månadsvis för Helsingborg 2011 i Figur 1. Figur 1. Temperatur och nederbördsförhållanden vid Helsingborg 2011 samt medelvärden från normalperioden Kallt väder avslutade 2010 och hela landet var snötäckt när 2011 började. Kylan kom av sig lite under januari och snötäcket försvann på vissa platser i södra Sverige, bland annat i delar av Skåne. I Helsingborg låg det den 8:e januari över 2 dm snö, som en dryg vecka senare hade smält bort. I februari blev det åter kallt, och det var den enda månaden under 2011 som uppvisade en lägre medeltemperatur än normalt för Helsingborgs del. Snön uteblev dock. Våren blev varmare och torrare än normalt. April blev mycket varm, och för Helsingborg låg månadsmedelvärdet för april hela 4.2 grader över normalvärdet. Nederbörden blev något lägre än normalt för Skånes del. Under sommaren föll ovanligt mycket regn. Juni, juli och augusti blev alla blötare än normalt, och för Lunds del, där nederbörd mätts sedan 1859, var 2011 den tredje blötaste sommaren efter 2007 och Juni var ovanligt åskrik. I början av juli drabbades Köpenhamn av ett mycket kraftigt skyfall, och Lund fick 58 mm under 24 timmar mellan den 1:e och 2:e juli. Trots avsaknad av längre perioder med högtrycksbetonat väder blev sommaren varmare än normalt. Året avslutades utan någon riktig vinterkyla. Medeltemperaturen under december månad blev flera grader över det normala. Under slutet av november kom höstens första storm med tillhörande högvatten, vilket bland annat orsakade att en flytdocka på 6000 ton slet sig i Landskrona. I samband med stormen noterades ett vattenstånd på mer än +165 cm över medelvattenståndet för Viken. Under december passerade sedan ytterligare stormar landet. Dessa orsakade på vissa håll mycket höga vattenstånd längs kusterna. I Viken noterades +141 cm den 10:e och +93 cm den 29:e december. SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 4

7 3 Strömmar 3.1 Strömförhållanden/vattenmassor i Öresund Öresund utgör tillsammans med Bälten tröskelområdet mellan Östersjön och Västerhavet. Öresund sträcker sig från Falsterbo i söder till Kullen i norr. Det största djupet i Öresund uppgår till ca 50 m och ligger öster om Ven. I sundet finns vidsträckta grundområden, t.ex. i Lundåkrabukten söder om Landskrona och i Lommabukten norr om Malmö. Tröskelområdet tvärs över Öresund vid Drogden är grunt med ett vattendjup på mindre än 10 m. Strömmarna i Öresund drivs av sötvattenöverskottet i Östersjön och av hög- och lågtrycksförhållanden i haven runt Sverige. Den årliga tillförseln av sötvatten från land gör att Östersjöns yta i genomsnitt under året ligger högre än Kattegatts yta och därför strömmar ytvatten norrut genom Öresund och Bälten. Även om ytströmmen i genomsnitt under en längre period är nordgående och går ut i Kattegatt, bestäms ytvattenflödena från dag till dag av vattenståndsskillnaderna mellan sydvästra Östersjön och södra Kattegatt och det är inte ovanligt med strömhastigheter i ytan på mer än 1 m/s. Vattenståndsskillnaderna beror främst på storskaliga variationer hos vinden och lufttrycket, och varierar på en tidsskala av dygn eller veckor. Tidvattnet saknar i princip betydelse för vattenomsättningen i sundet. Den normala skiktningen i Öresund består av ett sötare ytskikt av främst östersjövatten ner till m djup med en salthalt på Under det kommer först ett lager som består av ytvatten från Kattegatt med en salthalt på Allra djupast återfinns saltare vatten från Kattegatts djupområden med en salthalt på Ytvattnets salthalt i Öresund ökar från ca 8 i söder genom blandning mellan skikten till ca 15 norr om Helsingborg. Medelströmbilden i Öresund visar en nordgående ström i ytan ner till m djup. Under det lagret strömmar vattnet söderut i de vattenmassor som består av yt- och djupvatten från Kattegatt. Vattnet som strömmar söderut blandas efterhand upp i ytlagret. Vid Drogdentröskeln med en tröskeldjup på 8 m är omblandningen högst på grund av bottenfriktionen. Variationerna runt den beskrivna medelströmbilden är stora. Strömmarna byter ofta riktning och vid t.ex. lågtryckspassager med hårda sydvästliga vindar kan hela vattenmassan i Öresund bestå av vatten från Kattegatt med hög salthalt som strömmar söderut över tröskeln och in i Östersjön under flera dygn. De höga strömhastigheter som är vanliga skapar tillsammans med sundets topografi storskaliga virvlar i bland annat Lundåkrabukten och Lommabukten. Corioliskraften, som genereras av jordrotationens högervridande effekt, medför att ytlagret blir djupare på den svenska sidan vid nordgående ytström och djupare på den danska sidan när ytströmmen går söderut. 3.2 Flöden genom Öresund 2011 Genom att mäta salinitet, temperatur och vattenstånd kan flödet genom Öresund beräknas (Håkansson 1998). SMHIs kontinuerliga mätningar i sundet ger information om nettoinflödet genom Öresund för varje timme. Resultatet för 2011 redovisas i Figur 2. SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 5

8 Figur 2. Ackumulerat inflöde (km 3 ) till Östersjön genom Öresund år 2011 samt medelvärde och standardavvikelse Utflödet från Östersjön genom Öresund var under 2011 totalt ca 230 km³ vilket är omkring 140 km³ mindre än medelflödet och mycket lägre än normalt. Under 2011 förekom inflöden av saltare vatten till Östersjön genom Öresund främst under hösten i samband med de stormar som passerade. Från mitten av november och cirka en månad framåt strömmade vattnet in i Östersjön. Inflödet hade en volym på drygt 50 km 3. Detta ses i diagrammet ovan. De största utflödena från Östersjön sker normalt under våren från mars till maj då flodernas vårflöden pågår. Från mitten av april och en månad framåt förekom ett konstant utflöde, och likadant för juli månad. Under perioden augusti till mitten av oktober var det omväxlande små in- och utflöden, och det ackumulerade inflödet var nära 0, vilket ses i diagrammet då kurvan planar ut. Under 2011 var utflödet konstant lägre än normalt. Detta innebär att mindre vatten än normalt strömmat ut ur Östersjön genom Öresund. Då diagrammet visar ackumulerat inflöde innebär lägre utflöden än normalt att värdena finns över medelvärdet. 4 Hydrografi 4.1 Provtagningsprogram Fysikalisk-kemiska undersökningar har genomförts på två djup, 0,5 meter under ytan och 1 meter över botten, vid fem provtagningsstationer: Höganäs (ÖVF 1:1), Lundåkrabukten (ÖVF 3:2), Lommabukten (ÖVF 4:8), Lommabukten (ÖVF 4:11) och Höllviken (ÖVF 5:2). Som utgångspunkt har provtagningsfrekvensen varit en gång i mitten av varje månad, men under februari och mars gjordes mätningar vid sammanlagt fyra olika tillfällen. Detta för att öka övervakningen under perioden då vårblomningen förväntades inträffa. För Höganäs (ÖVF 1:1) var isläget sådant att inga prov kunde tas under årets tre första månader. Första mätningen skedde således i april för Höganäs (ÖVF 1:1), vilket innebär att stationen mättes vid nio tillfällen under Sammanlagt genomfördes 14 provtagningar under perioden 18 januari till 20 december 2011 för övriga stationer. SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 6

9 Från vattenproven från de båda djupen har samtliga parametrar i Bilaga 7.4 analyserats och resultaten är sammanställda i Bilaga 7.1. Temperatur och salinitet har i tillägg mätts med hjälp av CTD-sond, för att få en profil över djupet. Resultat från CTD-profilmätningar finns i tabellform stationsvis presenterade i Bilaga 7.3. Stationernas positioner framgår av Figur 3 och Tabell 1. Tabell 1. Stationsnamn, lägeskoordinater och vattendjup (m) på de fem stationer som ingår i Öresunds vattenvårdsprogram när det gäller hydrografi. Station Latitud N Longitud E Vattendjup ca, m ÖVF 1: ' ' 9 ÖVF 3: ' ' 8 ÖVF 4: ' ' 8 ÖVF 4: ' ' 3 ÖVF 5: ' ' 6 Figur 3. Karta över provtagningsstationer. SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 7

10 I Bilaga 7.2 redovisas utvalda data från station W Landskrona. Denna station provtas normalt en gång per månad och ingår i nationella miljöövervakningen i utsjön som SMHI utför. Stationen får i denna rapport representera de öppnare delarna av Öresund. En sammanställning av metoduppgifter för de olika analyserade parametrarna finns i Bilaga Metodik I denna utvärdering presenteras resultaten av följande utvalda parametrar i diagram i Figur Figur 8: temperatur, salthalt, fosfatfosfor ( PO 4, anges i fortsättningen som PO 4 ), löst oorganiskt kväve (DIN- Dissolved Inorganic Nitrogen), silikat (SiO 3 ), syrgasmättnad (O 2 - mättnad), totalfosfor (Tot-P) och totalkväve (Tot-N). För att bedöma de hydrografiska parametrarna används som jämförelse medelvärden och standardavvikelse för perioden som normalvärden. Vilken bedömning som görs beror på hur det aktuella mätvärdet förhåller sig till långtidsmedelvärdet ± standardavvikelsen, se Tabell 2. Tabell 2. Bedömningsgrunder för de hydrografiska parametrarna i ÖVF:s provtagningsområde. Avvikelse Bedömning < 2 standardavvikelser under medelvärde Mycket under det normala < 1 standardavvikelse under medelvärde Under det normala Inom gränsen för ± en standardavvikelse Normalt > 1 standardavvikelse över medelvärde Över det normala > 2 standardavvikelser över medelvärde Mycket över det normala Jämförelserna ger en indikation på om årets mätningar innehåller extremt höga eller låga värden på parametrarna. De presenterade värdena är medelvärden mellan ytvattenvärden och bottenvattenvärden för varje mättillfälle om inget annat anges. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder Vid årsskiftet 2007/2008 utkom nya bedömningsgrunder för vattenarbetet i Sverige (Naturvårdsverket: handbok 2007:4, 12/2007). Bedömningsgrunderna används för att klassificera ett vattenområdes status med avseende på exempelvis näringsämnen. Införandet av EU:s vattendirektiv ledde bland annat till etablering av nya vattenmyndigheter och målsättningen är att sjöar, vattendrag och kustvatten skall ha uppnått god ekologisk status senast Vattenmyndigheten för södra Östersjön har i sin förvaltningsplan för ( gett en tidsfrist till 2021 för samtliga kustvattenförekomster att uppnå målet. Statusklassificering anges framöver i ekologiska kvalitetskvoter (EK) för att kunna jämföra vattnets tillstånd mellan medlemsländerna. EK visar avvikelsen från ett referensvärde. Statusklasserna benämns hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. Hur stor avvikelse från referensvärdet som är acceptabelt beror på parametern man betraktar. Därför skiljer sig till exempel EK-värdet för gränsen mellan god och måttlig status för olika parametrar åt. Man kan alltså inte rakt av jämföra EK-värden mellan olika parametrar. Sveriges kustvatten har delats in i 25 typer. Mätstationerna som ingår i Öresunds kustvattenkontroll ligger i områdena 5, 6 och 7 (se Tabell 3). Bedömningsgrunderna är anpassade efter de olika typområdena. SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 8

11 Indelning i typområden för stationerna inom Öresunds kustvattenkontroll- Tabell 3. program 5. Södra Hallands och norra Öresunds ÖVF 1:1 Höganäs kustvatten 6. Öresunds kustvatten ÖVF 3:2 Lundåkrabukten, ÖVF 4:8 Lommabukten, ÖVF 4:11 Lommabukten (W Landskrona) 7. Skånes kustvatten ÖVF 5:2 Höllviken I bedömningsgrunderna utgår man från en salthaltsgradient i kustvattnet när man bedömer närsalter och siktdjup. Denna tar sin början i sötvattentillrinningen från land och slutar i havsvattnet utanför kusten. Inte bara salthalten varierar med avståndet från kusten utan även närsalthalterna. En kvävehalt som nära land kan innebära god status, kan längre ut till havs klassas som måttlig. I bedömningsgrunderna baseras statusklassningen på ett medelvärde av de senaste tre årens mätningar, för att inte ett enskilt extremt år ska få för stort genomslag. Det värde som anges för 2011 avser alltså data från SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 9

12 5 Resultat Figur 4. Hydrografidata från Höganäs (ÖVF 1:1). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 10

13 Figur 5. Hydrografidata från Lundåkrabukten (ÖVF 3:2). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 11

14 Figur 6. Hydrografidata från Lommabukten (ÖVF 4:8). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 12

15 Figur 7. Hydrografidata från Lommabukten (ÖVF 4:11). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 13

16 Figur 8. Hydrografidata från Höllviken (ÖVF 5:2). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 14

17 5.1 Salthalt Salthalten vid varje provtagning indikerar om vattnet kommer från Östersjön eller om det är yt- respektive djupvatten från Kattegatt. Vattenmassorna delas därför upp i olika salthaltsintervall vid varje provtagning och varje variabel relaterar till vilket vatten som vid mätningen fanns vid stationen. Indelningen finns presenterad i Tabell 4 där tre vattentyper (ytvatten, mellanvatten och djupvatten) definieras för fyra stationer i Öresund (en ÖVF station för varje område som ingår i mätprogrammet). Tabell 4. Saltklassning av vatten i Öresund enligt Edler och Westring Norra Öresund Norra/centrala Södra/centrala Södra Öresund Ytvatten S < 25 S < 15 S < 15 S < 11 Mellanvatten 25 S < S < S < 30 - Djupvatten S 30 S 30 S 30 S 11 ÖVF stationer Höganäs (ÖVF 1:1) Lundåkrabukten (ÖVF 3:2) Lommabukten (ÖVF 4:8) Höllviken (ÖVF 5:2) Indelningen bygger främst på det arbete som utförts på data från Öresund under perioden (Edler och Westring, 1993). Djupvatten i Öresund är djupvatten från Kattegatt som kommer norrifrån längs botten. Detta vatten har ofta en högre salthalt och därmed en högre densitet. Ytvatten i Öresund är oftast Östersjövatten som kan vara lite uppblandat med ytvatten från Kattegatt. Mellanvatten är oftast ytvatten från Kattegatt, men kan även vara en blandning av vatten från Östersjön och Kattegatt Höga salthalter i ytskiktet vid utsjöstationen W Landskrona indikerar ett flöde av saltare vatten genom Öresund in till Östersjön medan lägre salthalter indikerar ett flöde av brackvatten ut ur Östersjön. Under 2011 uppmättes salthalter över 15 i ytvattnet vid W Landskrona vid fyra tillfällen. Detta inträffade vid två på varandra efterföljande mätningar under våren, samt under september och december. Vid samtliga tillfällen är kurvan för inflöde från Figur 2 ur Avsnitt 3 i det närmaste plan eller stigande, vilket indikerar lågt eller inget flöde genom Öresund respektive inflöde till Östersjön genom Öresund. Som nämnts i Avsnitt 3 var det ackumulerade utflödet från Östersjön lägre än normalt under stora delar av De flesta mätvärden av salthalten vid W Landskrona ligger dock nära det normala, och det är bara under december som värdet är mycket högt, närmare 25. Detta kan kopplas till de stormar som drog in under slutet på året och till det inflöde av vatten till Östersjön som följde av det höga vattenståndet i norra Öresund. Se Bilaga 7.2 för samtliga värden under året för W Landskrona. För de kuststationer som mättes under februari indikerar salthalten att det är mellanvatten (15 S < 30) som återfinns på stationerna. Men för Lommabukten (ÖVF 4:11), där djupet bara är ca 2 meter, är salthalten under medelvärdet, vilket tillsammans med övriga stationers värden indikerar att olika vattenmassor förekom samtidigt i Öresund under februari. Detta bekräftar också CTD-data, se bilaga 7.3, som visar skiktningen med ett lättare mindre salt vatten nära ytan och tyngre och saltare vatten längre ner. Trots ett ackumulerat utflöde ur Östersjön som under stora delar av året var lägre än normalt är salthalterna från kuststationerna i regel under medelvärdet för respektive station. Men för december är salthalten högre än medelvärdet på samtliga stationer, vilket hänger samman med det höga vattenståndet som skapade ett inflöde av vatten från Kattegatt till Östersjön Den stora skillnaden mellan situationen i februari och december är att under mätningen i december är salthalten jämn från ytan till botten, medan det under februari är en stark skiktning som gör att medelvärdet av salthalten blir så högt. Under februari förekom ett SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 15

18 mindre inflöde, medan det under december var ett större inflöde som pågick under en längre period. Förekomst av djupvatten registrerades endast vid Höllviken (ÖVF 5:2), vilket skedde både under februari och under december. Vid Höllviken går gränsen för djupvatten vid 11, medan det för övriga stationer måste vara över 30, se Tabell Temperatur Ytvattentemperaturen visar stora årstidsvariationer i våra omgivande hav. Ett generellt mönster är att ytvattnet värms upp under våren och ett varmare ytlager bildas med ett temperatursprångskikt som avgränsar ytskiktet från det kallare underliggande skiktet. Utbytesprocesser mellan ytlagret och underliggande lager spärras härigenom effektivt. Under höst och vinter avkyls ytvattnet och temperatursprångskiktet försvinner. Härigenom kan blandningsprocesser lättare ske och t.ex. näringsämnen görs tillgängliga i ytlagret. Salthaltsskiktning finns dock för det mesta, vilket vid många situationer kan utgöra ett effektivt hinder för utbyte mellan yt- och bottenvatten W Landskrona, som får representera de öppna delarna av Öresund, hade en typiskt utvecklad temperaturskiktning från mitten av juni september. Den högsta ytvattentemperaturen uppmättes den 2 augusti till 18.0 C, den lägsta till 0.1 C den 11 januari. Eftersom alla 5 mätstationer inom ÖVFs provtagningsområde ligger i grunda områden utvecklas skiktningen under våren men under sommaren ligger skiktningen i Öresund på större djup än stationernas maxdjup. Kuststationernas bottendjup ligger med andra ord grundare än temperatursprångskiktet på W Landskrona gör under sommaren. Temperaturen i vattnet följer, som väntat, i genomsnitt samma mönster som temperaturen i luften. Under 2011 låg vattentemperaturen under det normala i början av året. Isförhållanden hindrade mätningar vid Höganäs (ÖVF 1:1) under januari mars. Från maj december höll sig temperaturen för samtliga stationer på normala värden. Årets högsta ytvattentemperatur uppmättes i juli i Lommabukten (ÖVF 4:11) till 20.0 C och årets lägsta ytvattentemperatur uppmättes i mars i Lundåkrabukten (ÖVF 3:2) till -0.4 C. 5.3 Siktdjup Ett lägre siktdjup under sommaren är i många områden ett indirekt mått på ökad förekomst av växtplankton. Siktdjupet påverkas dock även av humus i de områden där avrinningen från land är stor och av resuspenderat bottenmaterial i grunda områden. Bottendjupet varierar alltid något mellan provtagningstillfällena, främst beroende på det dagliga vattenståndet. I Tabell 5 uppges siktdjup vid provtagningstillfället. Då siktdjupet är mindre än det verkliga djupet uppges även det verkliga djupet Siktdjupet på samtliga stationer varierade under året, som framgår av Tabell 5, mellan 0.7 m och 10 m. I januari var siktdjupet begränsat (mindre än bottendjupet) på de flesta stationer och för andra mätningen i februari varierade siktdjupet mellan endast m. Detta beror troligtvis på det lågtryck, med kraftiga vindar och nederbörd, som passerade dagarna innan mätningen. Omblandningen som då skedde, tillsammans med avrinning från land, gjorde att mängden näringsämnen högt upp i vattenkolumnen ökade, vilket i sin tur gav upphov till blomning av växtplankton i ytvattnet. Detta ses även i att klorofyllhalterna var höga vid mättillfället. Vid de flesta mättillfällena under året var siktdjupet nära eller större än bottendjupet, men för Höganäs (ÖVF 1:1) där mätningar av siktdjup finns från april till oktober, var siktdjupet med ett undantag mindre än bottendjupet. SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 16

19 Tabell 5. Siktdjup (meter) vid kustkontrollstationerna Tecknet > anger att det är sikt ner till bottnen. Bottendjupen varierar något mellan provtagningstillfällena bland annat på grund av vattenståndsvariationer. I tabellen uppges verkligt bottendjup vid provtagningstillfället. Då siktdjupet är mindre än verkligt djup uppges verkligt djup inom parentes. Tomma rutor anger utebliven siktdjupsmätning. ÖVF 1:1 ÖVF 3:2 ÖVF 4:8 ÖVF 4:11 ÖVF 5:2 VARIATION (5,5) 2 (9) 1,5 (2) >6 1, >8 5 (7) >3,5 >6 3, ,5 (7) 1,3 (7) 0,7 (2) 2 (5) 0, >8 >7 >3 > (7) >7 >3 > >10 >8 >8 >3 > (9) >7 6 (7) >3 > ,5 (8) >7 6 (7) >3 > (8) 6 (7) 6 (8) >3 > (8) 6 (6,5) 4,5 (8) >3 >5, (9) >6 6 (7) >3 > (9) >7 >8 >3 > >7 >8 >3 > (6) 4 (7) >2,5 >5 2,5-5 För att kunna genomföra en statusklassificering enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder ska siktdjupet mätas månatligen under sommaren (juni till augusti). Statusen bestäms genom att medelvärdet av de senaste tre årens värden för sommarperioden jämförs med klassgränserna. Referensvärden för siktdjup under sommaren i vattenförekomster av typ 5, 6 och 7 ligger mellan 10 m och 10.5 m. Eftersom vattendjupet på alla stationer som ingår i mätprogrammet är grundare än 10 m kan en bedömning enligt bedömningsgrunderna vara missvisande (se Tabell 6). Minsta uppmätta siktdjup under sommarmånaderna var 4.5 m, se Tabell 5. Statusen blev måttlig vid de tre djupare kuststationerna. W Landskrona saknar siktdjup under juni augusti för Klassningen som gjorts i Tabell 3 grundar sig därför på data från Tabell 6. Bedömning av siktdjup enligt bedömningsgrunderna. De gråmarkerade stationerna har ett för litet djup för bedömning. Även övriga stationer har på gränsen till för litet djup för att göra en rättvisande bedömning. Referensvärden för siktdjup under sommaren i vattenförekomster av typ 5, 6 och 7 ligger mellan 10 m och 10.5 m. Eftersom vattendjupet på alla stationer som ingår i mätprogrammet är grundare än 10 m kan en bedömning enligt bedömningsgrunderna vara missvisande. Siktdjup Öresund Sommar Statusklassning EK-värde Mätvärden meter (årsmedel för (årsmedel för sommarperioden sommarperioden jun-aug) jun-aug) Stationsnamn bottendjup TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 8-11 m 5 måttlig måttlig 0,56 0,70 5,8 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA m 6 måttlig måttlig 0,63 0,70 6,3 ÖVF 4:8 LOMMA m 6 måttlig måttlig 0,55 0,66 5,5 ÖVF 4:11 LOMMA m 6 3,0 ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN m 7 5,8 W LANDSKRONA 50 m 6 måttlig 0,70 SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 17

20 5.4 Syrgas och syremättnadsgrad Syreförhållandena i bottenvattnet följer en tydlig årscykel. Perioden mellan januari och maj kan anses mindre påverkad av biologiska processer och syrgaskoncentrationen bestäms till större delen av vattenförekomstens naturliga egenskaper som t.ex. vattenomsättning. Syrgashalten minskar sedan successivt under våren och sommaren i takt med ökad temperatur och skiktning av vattenmassan och av att dött växt- och djurmaterial sedimenterar ner till bottenvattnet och bryts ned. Vid nedbrytning förbrukas syre och då syret tagit slut bildas svavelväte som är giftigt. Under perioden mellan juni och december bestäms syrgashalten alltså i större utsträckning även av biologisk aktivitet och därmed indirekt av mänsklig aktivitet. De platser som främst uppmärksammas är de där halterna understiger den kritiska gränsen 3.5 ml/l och de områden där syret helt tagit slut. Redan vid 3 4 ml/l skadas unga individer och bottenlevande djur. När syrgashalten sjunker under 2 ml/l flyr de flesta fiskar området. För att kunna göra en statusbedömning med avseende på syrgashalten måste man inte bara skilja mellan områden där djupvattnet är syresatt året runt under flera år i rad utan även på olika varianter av syrebrist. Syrebrist kan vara säsongsmässig, vilket innebär att syrebrist uppstår under sensommar och höst pga. nedbrytning av organiskt material i djupvattnet, för att sedan återgå till det normala under vintern, då den vertikala omblandningen leder till syresättning av djupvattnet. Syrebristen kan vara flerårig, när gränsvärdet på 3.5 ml/l underskrids under hela året trots att omsättningstiden 1 i djupvattnet är mindre än ett år. Brist på syre kan också vara ständigt förekommande (i områden där omsättningstiden i djupvattnet är större än ett år). Vad som gäller för en specifik station/vattenförekomst bestäms utifrån en rad tester där det först bestäms om syrgasbrist är ett problem och sedan, ifall det föreligger syrgasbrist, av vilken typ den är. Syrgasförhållande kan beskrivas både med syrgashalt (ml/l) och syremättnadsgrad (%). Syremättnadsgraden utgör andelen uppmätt syrgas av syrgashalt vid mättnad och beräknas med hjälp av temperatur och salthalt. Kallt vatten kan lösa mer syre än varmt vatten och sötvatten kan lösa mera syre än saltvatten. Normalmättat vatten innehåller en mättnadsgrad på 100 %. I havet kan både fysikaliska och biologiska processer påverka syremättnadsgraden. Till exempel kan en temperaturförändring eller inblandning av luft (syre) genom vågor leda till en syremättnadsgrad mellan 95 och 105 %. En syremättnadsgrad över 100 % kan också vara ett tecken på en algblomning. Medan algerna växer producerar de syre vilket leder till övermättnad. Vid kraftiga blomningar kan syremättnadsgraden uppgå till %. Mättat eller övermättat vatten är vanligt under den varma årstiden mellan maj och september. På hösten, när vattnet kyls av och algerna slutar växa kan man få en undermättnad tills en ny jämvikt med atmosfären ställer in sig. Syremättnadsgrader finns sammanställda i Bilaga 7.1 och i Figur 4-Figur Första steget när man gör en statusklassning enligt bedömningsgrunderna är att man för varje station sammanfattar syrgashalterna i bottenvattnet för alla månader under en treårsperiod. Ligger medelvärdet av de 25 % lägsta syrgashalterna över 3.5 ml/l så har stationen hög status med avseende på syrgashalt. Detta är fallet för alla stationer i Öresunds vattenvårdsförbunds mätprogram för den senaste treårsperioden. Resultatet är sämre för referensstationen W Landskrona som uppvisar säsongsmässig syrgasbrist, men trots detta uppnådde den god status. 1 Omsättningstiden är den tid (i dagar) det tar att byta ut allt djupvatten i vattenförekomsten SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 18

21 Tabell 7 Statusklassning av syrgashalt vid de olika stationerna. Resultatet baseras på de 25 % lägsta mätvärdena under den senaste treårsperioden. Statusklass syrgashalt Stationsnamn bottendjup ÖVF 1:1 HÖGANÄS 8-11 m hög ÖVF 3:2 LUNDÅKRA m hög ÖVF 4:8 LOMMA m hög ÖVF 4:11 LOMMA m hög ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN m hög W LANDSKRONA 50 m god I Figur 9 visas syrgashalter i bottenvattnet på kuststationerna samt W Landskrona. Vid W Landskrona har syrgasvärdena legat på normala värden under hela Värden under 3.5 ml/l uppmättes under september - november. Syrgashalten i bottenvattnet (vid ca 50 m djup) uppmättes aldrig till värden lägre än 2 ml/l under Lägsta uppmätta värde var 2.1 ml/l, vilket uppmättes under oktober. Det högsta syrgasvärdet i bottenvattnet vid W Landskrona uppmättes i mitten av februari till 4.9 ml/l. Figur 9. Syrgashalter i bottenvattnet på de fem kuststationerna samt på stationen W Landskrona Syrgashalten i bottenvattnet vid kuststationerna har i de flesta fall legat över 6 ml/l, men värden mellan 4 och 6 ml/l har uppmätts på ÖVF 1:1, ÖVF 3:2 och ÖVF 4:8. Det högsta värdet, 10.3 ml/l uppmättes i mars på stationen ÖVF 5:2 Höllviken. Under maj september var syrgashalterna som lägst, men höll sig i regel över 6 ml/l, med tre undantag. Nivåerna är överlag jämna under denna period och ingen månad sticker ut som sämre än någon annan. För W Landskrona finns ett minimum som infaller under oktober. För kuststationerna har SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 19

22 syrgashalten då börjat stiga jämfört med sommarmånaderna. Det lägsta värdet för syrgas hos kuststationerna, 4.2 ml/l i bottenvattnet, uppmättes vid ÖVF 4:8, Lomma, i januari. Låga halter av syrgas i Öresunds bottenvatten kan ibland uppträda i samband med att syrefattigt djupvatten från Kattegatt letat sig in vid kuststationerna. Syrgashalten är dock bra under hela året för samtliga kuststationer. Vid W Landskrona ligger syrgashalten mellan 4 6 ml/l under större delen av året, jämfört med 2010 då värdet till största delen var lägre än 4 ml/l. Som nämnts ovan kan en syremättnadsgrad över 100 % tyda på algblomning. Under 2011 sammanfaller inte höga klorofyll a-värden med hög mättnadsgrad på ett tydligt sätt. Till exempel var mättnadsgraden i april något över det normala på alla stationer utom Höllviken (ÖVF 5:2), men detta sammanfaller inte med höga klorofyll a-värden, vilket då bör utesluta algblomning som orsak (se vidare Årsrapport för växtplankton, klorofyll och primärproduktion, ÖVF). Högsta mättnadsvärdet uppmättes till 118 % vid ÖVF 4:11 i Lommabukten under både april och juli. Normalt ligger syremättnadsgraden något över 100 % under våren och första delen av sommaren, och något under för övriga året. För 2011 är de flesta värden normala eller nära normala. I början av året finns syremättnad under det normala vid Lommabukten och Lundåkrabukten. Under våren och sommaren förekommer tillfälligt lägre värden än normalt vid Höganäs (ÖVF 1:1) och Höllviken (5:2). Det beror troligtvis på nedbrytning av organiskt material. 5.5 Närsalter och totalhalter I detta avsnitt redovisas mätresultat för följande kemiska parametrar: Löst oorganiskt fosfor (DIP-Dissolved Inorganic Phosphorus, PO4-P, fosfat ) Totalfosfor (Tot-P, oorganiskt och organisk fosfor, både löst och partikulärt) Löst oorganiskt kväve (DIN-Dissolved Inorganic Nitrogen, summa ammonium, nitrit och nitrat) Totalkväve (Tot-N, oorganiskt och organiskt kväve, både löst och partikulärt) Löst oorganiskt kisel (SiO3, silikatkisel) Medelvärden av yt- och bottenhalter har beräknats och redovisas i Figur 4-Figur 8. Lösta närsalter i oorganisk form (DIN och DIP) följer en tydlig årscykel med höga halter vintertid och lägre halter under sommaren. Under växtsäsongen/sommaren tillgodogör sig primärproducenterna närsalter för tillväxt och halterna sjunker. Under hösten/vintern bryts det organiska materialet ner och halterna ökar igen. Halten av lösta oorganiska närsalter under vintern, då obetydlig primärproduktion förekommer, ger därför ett mått på hur stort förråd av närsalter som finns och vilken eutrofieringspotential som föreligger. Totalhalterna av kväve och fosfor innefattar även organiska fraktioner och varierar därför endast måttligt under året. Både vinter- och sommarhalterna ger ett mått på hur mycket kväve och fosfor som finns i systemet och fungerar som ett mått på eutrofieringspåverkan. Kvalitetsfaktorn näringsämnen (enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder, 2007) utgörs av följande parametrar: Totalmängder av kväve respektive fosfor (Tot-N och Tot-P) samt löst oorganiskt kväve (DIN) och löst oorganiskt fosfor (DIP). För en statusklassificering av kvalitetsfaktorn näringsämnen vägs de enskilda parametrarna samman. Ifall den sammanvägda statusen är sämre än god bör de enskilda parametrarna var för sig analyseras mer ingående för att undersöka om och i så fall vilka åtgärder i vattenförekomsten eller i dess närhet som är nödvändiga års statusklassning för näringsämnen visas i Tabell 8. Vid Höganäs har inte tillräckligt många mätningar kunnat genomföras under vintern på grund av isläget, vilket medför att statusklassning inte kan göras. För övriga kuststationer var statusen otillfredsställande. Endast Lomma (ÖVF 4:11) har samma status som 2010, medan SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 20

23 övriga kuststationers status har försämrats. Vi har med andra ord en bit kvar för att nå målet god ekologisk status till år Tabell 8. Statusklassning av kvalitetsfaktorn näringsämnen, dels för mätvärden från ett enskilt år (2011), dels för en treårsperiod ( ). Statusklassning har inte kunnat genomföras vid Höganäs för enbart 2011 p.g.a. för få tillgängliga mätvärden under vintern. I följande avsnitt kommenteras varje parameter för sig Fosfor Oorganisk fosfor visar på en tydlig årstidsvariation. Halterna avtar snabbt under vårblomningen. Typiska vintervärden för området är µmol/l och sommarvärden, efter vårblomningen µmol/l Statusklass näringsämnen ÖVF 1:1 HÖGANÄS måttlig ÖVF 3:2 LUNDÅKRA otillfredställande otillfredställande ÖVF 4:8 LOMMA otillfredställande otillfredställande ÖVF 4:11 LOMMA otillfredställande otillfredställande ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN otillfredställande otillfredställande W LANDSKRONA måttlig måttlig Vinterns isförhållanden förhindrade provtagning vid Höganäs (ÖVF 1:) under årets tre första månader. Vid övriga stationer har mätningar utförts som planerat under året. Endast under januari fanns värden över det normala och då enbart för de båda stationerna i Lommabukten, ÖVF 4:8 och ÖVF 4:11. Nivåerna av fosfat under januari mars var varierande, men med en tendens till minskande halter. Vid mätningen i april hade nivåerna sjunkit markant till värden som indikerar att vårblomningen var passerad och på flera stationer var fosfathalten då under det normala. Nivåerna av klorofyll a hade också sjunkit i april, efter att tidigare varit högre. Under perioden april juni ligger fosfatnivåerna fortsatt lågt, men börjar sedan stiga något. Under hösten varierar fosfathalten och byggs successivt upp, för att under årets avslutande månader ha stigit till samma nivåer som rådde i början av året. Överlag låg fosfathalten på en normal nivå under 2011 jämfört med 10-årsperioden Mönstret när det gäller totalfosfor liknar mycket det man ser för fosfat, och nivåerna höll sig i stort sett inom gränsen för vad som är normalt. Endast under vintern förekom värden som tydligt avvek från normala värden, och då bara för Lommabuktens båda stationer. Detta sammanföll med höga halter av fosfat för samma stationer. Generellt sett så ligger totalfosforhalten på en normal nivå jämfört med 10-årsperioden Efter vintern 2004/2005 då ett större inflöde av syrehaltigt bottenvatten ledde till att fosfatrikt bottenvatten transporterades upp till ytan i Östersjön, ökade fosforhalterna drastiskt till en ny, högre nivå, men har nu åter på senare år visat försiktiga tendenser till förbättring, se Figur 10. SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 21

24 Figur 10. Klassning av Tot-P under sommarperioden (jun-aug) för Höllviken (ÖVF 5:2) sedan mätprogrammets början. De olika färgerna markerar olika statusklasser, hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. Varje årsvärde bygger på ett medelvärde av flera månaders mätningar, därför visas även ± en standardavvikelse som ett mått på spridningen mellan olika mättillfällen. Tabell 9 Mätvärden och statusklassning av oorganiskt fosfor enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För klassgränser hänvisas till Bilaga B till handbok 2007:4, Naturvårdsverket. DIP Öresund vinter ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (maximal vinter- (maximal vinterpool, dec-feb) pool, dec-feb) Stationsnamn TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 måttlig 0,56 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 otillfredsställande måttlig 0,39 0,45 0,6 ÖVF 4:8 LOMMA 6 dålig otillfredsställande 0,23 0,36 0,9 ÖVF 4:11 LOMMA 6 dålig otillfredsställande 0,18 0,35 1,2 ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 måttlig otillfredsställande 0,48 0,38 0,5 W LANDSKRONA 6 måttlig måttlig 0,54 0,47 0,7 SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 22

25 Tabell 10. Mätvärden och statusklassning av totalfosfor (sommar och vintervärden) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Tot-P Öresund vinter ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (maximal vinter- (maximal vinterpool, dec-feb) pool, dec-feb) Stationsnamn TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 måttlig 0,63 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 dålig otillfredställande 0,41 0,53 1,2 ÖVF 4:8 LOMMA 6 dålig otillfredställande 0,24 0,45 1,8 ÖVF 4:11 LOMMA 6 dålig otillfredställande 0,21 0,42 2,2 ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 måttlig måttlig 0,55 0,54 0,9 W LANDSKRONA 6 måttlig måttlig 0,64 0,60 1,0 Tot-P Öresund sommar ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (årsmedel för (årsmedel för sommarperioden sommarperioden jun-aug) jun-aug) Stationsnamn TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 måttlig måttlig 0,60 0,56 0,5 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 otillfredställande otillfredställande 0,47 0,43 0,6 ÖVF 4:8 LOMMA 6 otillfredställande otillfredställande 0,44 0,39 0,6 ÖVF 4:11 LOMMA 6 otillfredställande otillfredställande 0,35 0,34 0,8 ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 otillfredställande otillfredställande 0,48 0,46 0,6 W LANDSKRONA 6 otillfredställande otillfredställande 0,42 0,42 0, Kväve De högsta halterna av löst oorganiskt kväve (DIN) uppträder vanligen under vintern. Halterna minskar sedan snabbt när vårblomningen kommer igång, vanligtvis i mars. I samband med vårblomningen tar DIN i det närmaste slut och primärproduktionen tycks bli kvävebegränsad. Halten av totalkväve (tot-n) har inte samma årscykel som oorganiskt kväve eftersom den inkluderar den organiska delen. En minskning av halten av tot-n kan ofta observeras under vårblomningen i samband med att halterna av DIN minskar. Att halterna av totalkväve minskar kan förklaras med att växtplankton sjunker till botten och därmed tas kväve bort från vattenmassan Halterna av DIN (löst oorganiskt kväve) var mycket höga för Lundåkrabukten och Lommabukten under januarimätningen. För andra mätningen i februari noterades en mycket hög halt av DIN på stationen Lomma ÖVF 4:11, men normala värden på övriga stationer. Som tidigare nämnts passerade en kraftig storm landet kort tid innan andra mätningen i februari. Siktdjupet var endast 0.7 meter vid provtagningstillfället, se Tabell 5. Troligtvis rör det sig om en kombination av tillförsel av DIN från närliggande åar och en vårblomning som just startat, då halterna av klorofyll på många stationer var mycket hög vid denna mätning. Under resten av året var halterna av DIN normala. Precis som för fosfat så minskade DIN-halterna snabbt under våren när vårblomningen av växtplankton kommit igång. Från april höll sig DIN-halten på en normalt låg nivå fram till september/oktober. Vid mätningen i oktober var klorofyll-halten på vissa stationer högre än tidigare under sommaren och hösten. En följd av höstblomningen blev att DIN-halten sjönk, och under novembermätningen var nivåerna på många stationer under det normala. Den milda hösten gjorde att växtsäsongen varade längre än normalt och att närsaltspoolen återbyggdes först i december, då normala DIN-värden åter uppmättes förutom i SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 23

26 Lommabukten (ÖVF 4:11) där värdet var över det normala. Den omblandning av vattenkolumnen som skedde i samband med den första höststormen kan vara orsaken till att halten av DIN på ÖVF 4:11 i december blev något över det normal. Remineraliserat DIN hade blandats upp och orsakade det förhöjda värdet. Salthalten vid provtagningstillfället var också över det normala, vilket förstärker antagandet att orsaken till den höga DIN-halten inte beror på landavrinning. Halterna av löst oorganiskt kväve klassificeras endast för vintermånaderna (december till februari) enligt bedömningsgrunderna och resultaten visas i Tabell 11. Statusen är dålig i alla området som kunnat bedömas. Höganäs (ÖVF 1:1) saknar mätning under början av året och kan således ej bedömas för Att tillståndet i Höllviken är dålig, trots att mätvärdena varit normala jämfört med referensperioden 2000 till 2009, tyder på att förhållandena har varit dåliga under en lång tid. De mycket höga värden som uppmätts under vintern på de övriga stationerna bidrar till ett högre medelvärde hos dessa. Tabell 11. Mätvärden och statusklassning av löst oorganiskt kväve (DIN) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Höganäs (ÖVF 1:1) saknar mätning under början av året och kan således ej bedömas för För klassgränser hänvisas till Bilaga B till handbok 2007:4, Naturvårdsverket. DIN Öresund vinter ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (maximal vinter- (maximal vinterpool, dec-feb) pool, dec-feb) Stationsnamn TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 måttlig 0,46 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 dålig dålig 0,04 0,19 59,1 ÖVF 4:8 LOMMA 6 dålig otillfredställande 0,01 0,28 147,6 ÖVF 4:11 LOMMA 6 dålig dålig 0,01 0,10 211,5 ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 dålig otillfredställande 0,21 0,34 11,7 W LANDSKRONA 6 måttlig måttlig 0,51 0,53 6,7 Totalkvävehalten har överlag följt trenden för DIN. I början av året var DIN-halten över det normala på flera stationer, och detsamma gäller för totalkvävehalten. Under resten av året har totalkvävehalten i stort legat på normala värden på samtliga stationer. Undantaget är några mätningar mot slutet av året då halten till följd av höstblomning sjönk under det normal på några stationer. I Tabell 12 visas statusklassningen av totalkväve. Statusen med avseende på totalhalten kväve för 2011var under vintermånaderna otillfredsställande vid Höllviken medan den var dålig på övriga stationer som provtogs under vintern. Under sommarmånaderna var statusen måttlig vid alla stationer, utom Höganäs där statusen var god. SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 24

27 Tabell 12. Mätvärden och statusklassning av totalkväve (sommar och vintervärden) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För klassgränser hänvisas till Bilaga B till handbok 2007:4, Naturvårdsverket. Tot-N Öresund vinter ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (maximal vinter- (maximal vinterpool, dec-feb) pool, dec-feb) Stationsnamn TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 måttlig 0,75 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 dålig otillfredsställande 0,22 0,45 76,2 ÖVF 4:8 LOMMA 6 dålig otillfredsställande 0,10 0,47 169,0 ÖVF 4:11 LOMMA 6 dålig dålig 0,07 0,26 248,0 ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 otillfredsställande otillfredsställande 0,57 0,65 29,7 W LANDSKRONA 6 god god 0,82 0,83 20,9 Tot-N Öresund sommar ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (årsmedel för (årsmedel för sommarperioden sommarperioden jun-aug) jun-aug) Stationsnamn TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 god god 0,78 0,77 18,4 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 måttlig måttlig 0,75 0,75 20,0 ÖVF 4:8 LOMMA 6 måttlig måttlig 0,65 0,67 23,7 ÖVF 4:11 LOMMA 6 måttlig måttlig 0,62 0,65 24,3 ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 måttlig måttlig 0,70 0,73 21,6 W LANDSKRONA 6 måttlig måttlig 0,69 0,72 20, Silikat Silikat är oorganiskt kisel som tillförs ytvattnet genom tillrinning från land eller genom tillförsel av djupvatten. Typiska vintervärden för halten av silikat i ytvattnet för Västerhavet är omkring 8 µmol/l. Under vårblomningen tillväxer kiselalger och silikathalten sjunker snabbt till omkring 1 µmol/l. I egentliga Östersjön ligger halten på vintern normalt kring 10 µmol/l och sjunker sakta ned mot 5 µmol/l, varefter den snabbt stiger mot slutet av året Silikathalterna har under 2011 följt samma mönster som halterna av oorganiskt fosfor och kväve. Halterna har dock varierat kraftigt under våren på flera stationer, men sjunker på samtliga stationer under vårblomningen. Vid aprilmätningen, som är efter vårblomningen, är halterna under det normala, och de lägsta årsnivåerna på respektive station registreras. Därefter stiger halterna till normala. Vid Höganäs (ÖVF 1:1) är nivåerna över det normala från september till november, och på övriga stationer mest normala värden. För samtliga stationer utom Lomma (ÖVF 4:8) är decembervärdet över det normala. Den höga halten under årets slut beror troligtvis på de stormar som passerade och uppblandning av djupare vatten som då skedde. Silikathalten bedöms inte enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder POC partikulärt organiskt kol Partikulärt organiskt kol (POC) i vattenmassan kan tolkas som ett grovt mått på planktonbiomassan. POC-halterna ger alltså en indikation på eutrofieringsnivån och visar på hur mycket material som kan falla ut och belasta bottnarna. POC består av såväl levande material (plankton och bakterier), som dött organiskt material (fekalier och detritus). I denna undersökning består POC av det material som uppsamlats på ett glasfiberfilter med ungefärlig porstorlek av 0.7 µm (Whatman GF/F). SMHI Undersökningar i Öresund 2011 Hydrografi 25