UNDERSÖKNINGAR I ÖRESUND Hydrografi

Transkript

1 Nr UNDERSÖKNINGAR I ÖRESUND 2012 Hydrografi Författare: Johan Kronsell, SMHI Provtagare: Fredrik Albertsson, SMHI Daniel Bergman-Sjöstrand, SMHI Christer Gustavfsson, SMHI SMHI ÖVF Rapport 2013:2

2 Författare: Uppdragsgivare: Rapport nr Johan Kronsell Öresunds vattenvårdsförbund ÖVF 2013:2 SMHI Granskningsdatum: Granskad av: Dnr: Version Mikael Krysell 2013/520/ Rapport

3 Årsrapport 2012 Hydrografi Öresunds Kustvattenkontroll Författare: Johan Kronsell, SMHI: Hydrografi Provtagare: Fredrik Albertsson, SMHI Daniel Bergman-Sjöstrand, SMHI Christer Gustafsson, SMHI Analyser: Oceanografiska laboratoriet, SMHI Elisabeth Sahlsten, SMHI, laboratorieansvarig Johan Håkansson, SMHI, kvalitetsansvarig ISSN Uppdragstagare SMHI Norrköping Uppdragsgivare Öresunds vattenvårdsförbund c/o Bo Leander SWECO VIAK Box Malmö Distribution Öresunds vattenvårdsförbund Klassificering (x) Allmän ( ) Affärssekretess Nyckelord Kustvattenkontroll, miljöövervakning, Öresund, årsrapport, 2012, hydrografi Övrigt Kontaktperson Johan Kronsell johan.kronsell@smhi.se Kontaktperson Bo Leander bo.leander@sweco.se SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 1

4 Innehållsförteckning INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING VÄDERÅRET STRÖMMAR Strömförhållanden/vattenmassor i Öresund Flöden genom Öresund HYDROGRAFI Provtagningsprogram Metodik RESULTAT Salthalt Temperatur Siktdjup Syrgas och syremättnadsgrad Närsalter och totalhalter Fosfor Kväve Silikat POC partikulärt organiskt kol Kvoten POC/PON REFERENSER BILAGOR Bilaga 1. Stationstabell Bilaga 2. Station W Landskrona Bilaga 3. CTD data Bilaga 4. Metoduppgifter SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 2

5 1 Sammanfattning På uppdrag av Öresunds Vattenvårdsförbund (ÖVF) genomförde Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI) fysikalisk-kemiska undersökningar vid fem provtagningsstationer Stationerna benämns Höganäs (ÖVF 1:1), Lundåkrabukten (ÖVF 3:2), Lommabukten (ÖVF 4:8), Lommabukten (ÖVF 4:11) samt Höllviken (ÖVF 5:2). Sammanlagt genomfördes 13 provtagningar under perioden 17 januari till 13 december 2012 för samtliga stationer. Resultat och analyser av provtagningarna för 2012 sammanfattas i denna rapport, och de relateras även till stationen W Landskrona från utsjöprogrammet. Under 2012 var temperaturen något över det normala i hela landet, där referensperioden för meterologiska mätningar är åren Året inleddes milt och blåsigt. Mot slutet av januari kom dock kylan, men vintern blev kort för Skånes del. Våren blev varmare än normalt, och speciellt mars var ovanligt varm. Sommaren började svalt, och även om juli och augusti fick en temperatur något över det normala, saknades längre perioder med torrt och soligt väder. Hösten blev normal, både nederbördsmässigt och temperaturmässigt. Under december kom sedan kylan, men vädret slog om under sista delen av månaden, och året avslutades milt för Skånes del. Under året förekom endast ett mindre inflöde till Östersjön, vilket skedde i februari. Resten av året var det flöde ut ur Östersjön. Utflödet var under hela året större än medelvärdet för perioden Syreförhållanden i bottenvattnet var goda under hela Årets högsta ytvattentempertur mättes till drygt 18 C under augusti månad vid Höganäs. Höga halter av klorofyll under både mars och april indikerar att en vårblomning pågick. Nivåerna av närsalter sjönk markant jämfört med nivåerna under vintern. Statusen gällande näringsämnen var för 2012 otillfredsställande eller dålig inom Öresundsområdet. Det är med andra ord en bit kvar för att nå målet god ekologisk status till år Notera att statusklassningen utgår från ett av människan opåverkat system, medan medelvärdet är baserat på uppmätta värden under en bestämd period. Överlag var halten av oorganiskt kväve (DIN) normal under hela 2012, medan halten av fosfor i många fall var något över normal nivå års hydrografiska data jämförs med data från 10-årsperioden Efter vintern 2004/2005, då ett större inflöde av syrehaltigt bottenvatten ledde till att fosfatrikt bottenvatten transporterades upp till ytan i Östersjön, ökade fosforhalterna drastiskt till en ny, högre nivå, men har nu åter på senare år visat försiktiga tendenser till förbättring. Denna trend har fått ett avbrott under året, med försämrade värden. Om det är tillfälligt får kommande mätningar utvisa. SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 3

6 Nederbörd (mm) Temperatur ( C) 2 Väderåret Årsmedeltemperaturen för 2012 var något över det normala för hela landet, jämfört med perioden För Skånes del hamnade årsmedeltemperaturen på cirka 0,6 grader över det normala. Detta kan jämföras med 2011 då årsmedeltemperaturen för Skåne var mellan 1,2 och 1,4 grader över det normala. Årsnederbörden var normal. Medeltemperatur och medelnederbörd redovisas månadsvis för Helsingborg 2012 i Figur ,0 90,0 80,0 70,0 60,0 50,0 40,0 30,0 20,0 10,0 0,0 Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec 20,0 15,0 10,0 5,0 0,0-5,0 Nederbörd 2012 Nederbörd Temperatur 2012 Temperatur Figur 1. Temperatur och nederbördsförhållanden vid Helsingborg 2012 samt medelvärden från perioden Året inleddes milt och blåsigt, och det dröjde innan vintern kom till de södra delarna av Sverige. Januari avslutades dock kallt men kylan och vintern varade inte så länge i södra Sverige. Till delar av Skåne kom våren redan den 17:e februari. Den kalla inledningen på månaden gjorde dock att medeltemperaturen hamnade under det normala för Helsingborgs del under februari. Våren blev varmare, och för Skånes del även torrare, än normalt, och det var framför allt mars som var ovanligt varm. Månadsmedelvärdet för Helsingborg blev +5 C, vilket är mer än 3 grader över det normala. Sommaren inleddes svalt, och juni blev både kallare och regnigare än normalt. De följande månaderna blev något varmare än normalt, men årets sommar saknade, liksom förra årets, längre sammanhängande perioder med varmt och soligt sommarväder. Skåne var den del av landet som fick flest högsommardagar, dvs. dagar med temperatur på 25 C eller mer, och i Lund noterades i augusti årets högsta temperatur på över 32 C. Hösten inleddes med att varm luft tillfälligt strömmade in söderifrån, vilket ledde till att man fick mellan 26 och 28 grader i Skåne den 10:e september. September blev också nederbördsrikare än normalt. Som helhet gav höstmånaderna i Skåne både normal temperatur och nederbörd. December inleddes sedan kallt och hela landet blev snötäckt. Strax innan jul slog vädret om, och mildluft bredde ut sig över södra Sverige. Månadens högsta temperatur noterades i Skåne under nyårsafton med över 8 grader varmt. SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 4

7 3 Strömmar 3.1 Strömförhållanden/vattenmassor i Öresund Öresund utgör tillsammans med Bälten tröskelområdet mellan Östersjön och Västerhavet. Öresund sträcker sig från Falsterbo i söder till Kullen i norr. Det största djupet i Öresund uppgår till ca 50 m och ligger öster om Ven. I sundet finns vidsträckta grundområden, t.ex. i Lundåkrabukten söder om Landskrona och i Lommabukten norr om Malmö. Tröskelområdet tvärs över Öresund vid Drogden är grunt med ett vattendjup på mindre än 10 m. Strömmarna i Öresund drivs av sötvattenöverskottet i Östersjön och av hög- och lågtrycksförhållanden i haven runt Sverige. Den årliga tillförseln av sötvatten från land gör att Östersjöns yta i genomsnitt under året ligger högre än Kattegatts yta och därför strömmar ytvatten norrut genom Öresund och Bälten. Även om ytströmmen i genomsnitt under en längre period är nordgående och går ut i Kattegatt, bestäms ytvattenflödena från dag till dag av vattenståndsskillnaderna mellan sydvästra Östersjön och södra Kattegatt och det är inte ovanligt med strömhastigheter i ytan på mer än 1 m/s. Vattenståndsskillnaderna beror främst på storskaliga variationer hos vinden och lufttrycket, och varierar på en tidsskala av dygn eller veckor. Tidvattnet saknar i princip betydelse för vattenomsättningen i sundet. Den normala skiktningen i Öresund består av ett sötare ytskikt av främst östersjövatten ner till m djup med en salthalt 1 på Under det kommer först ett lager som består av ytvatten från Kattegatt med en salthalt på Allra djupast återfinns saltare vatten från Kattegatts djupområden med en salthalt på Ytvattnets salthalt i Öresund ökar från ca 8 i söder genom blandning mellan skikten till ca 15 norr om Helsingborg. Medelströmbilden i Öresund visar en nordgående ström i ytan ner till m djup. Under det lagret strömmar vattnet söderut i de vattenmassor som består av yt- och djupvatten från Kattegatt. Vattnet som strömmar söderut blandas efterhand upp i ytlagret. Vid Drogdentröskeln med en tröskeldjup på 8 m är omblandningen högst på grund av bottenfriktionen. Variationerna runt den beskrivna medelströmbilden är stora. Strömmarna byter ofta riktning och vid t.ex. lågtryckspassager med hårda sydvästliga vindar kan hela vattenmassan i Öresund bestå av vatten från Kattegatt med hög salthalt som strömmar söderut över tröskeln och in i Östersjön under flera dygn. De höga strömhastigheter som är vanliga skapar tillsammans med sundets topografi storskaliga virvlar i bland annat Lundåkrabukten och Lommabukten. Corioliskraften, som genereras av jordrotationens högervridande effekt, medför att ytlagret blir djupare på den svenska sidan vid nordgående ytström och djupare på den danska sidan när ytströmmen går söderut. 3.2 Flöden genom Öresund 2012 Genom att mäta salinitet, temperatur och vattenstånd kan flödet genom Öresund beräknas (Håkansson 1998). SMHIs kontinuerliga mätningar i sundet ger information om nettoinflödet genom Öresund för varje timme. Resultatet för 2012 redovisas i Figur 2. 1 Salthalt är dimensionslöst men angavs tidigare som eller PSU. Om salthalten är X innebär det att det finns ca X g salt per kg vatten. SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 5

8 Figur 2. Ackumulerat inflöde (km 3 ) till Östersjön genom Öresund 2012 samt medelvärde och standardavvikelse Notera att negativt inflöde = utflöde. Utflödet från Östersjön genom Öresund 2012 blev totalt ca 400 km³ vilket är omkring 100 km³ mer än årsmedelflödet för perioden Under 2012 förekom ett mindre inflöde av saltare vatten till Östersjön genom Öresund i februari. Under övriga delen av året var det i princip enbart flöde ut ur Östersjön. De största utflödena från Östersjön sker vanligtvis under våren, från mars till maj, då flodernas vårflöden pågår. Under 2012 var även januari en månad med kraftigt utflöde, vilket ses på den branta lutningen av årets data i Figur 2. Det ackumulerade utflödet 2012 var hela tiden större än medelvärdet och under stora delar av året även större än normalt, där normalt är inom medelvärdet ± en standardavvikelse. Då diagrammet visar ackumulerat inflöde innebär högre utflöden än normalt att kurvan som visar 2012 års värden finns nedanför medel-std-kurvan (den orangefärgade) i Figur 2. Beräkningar för medelvärdet av flödet har nyligen gjorts om och korrigerats. Följden blir att det beräknade medelvärdet skiljer sig en del från tidigare års rapporter. 4 Hydrografi 4.1 Provtagningsprogram Fysikalisk-kemiska undersökningar har genomförts på två djup, 0.5 meter under ytan och 1 meter över botten, vid fem provtagningsstationer: Höganäs (ÖVF 1:1), Lundåkrabukten (ÖVF 3:2), Lommabukten (ÖVF 4:8), Lommabukten (ÖVF 4:11) och Höllviken (ÖVF 5:2). Som utgångspunkt har provtagningsfrekvensen varit en gång i mitten av varje månad, men under mars gjordes mätningar vid två olika tillfällen. Detta för att öka övervakningen under perioden då vårblomningen förväntades inträffa. Sammanlagt genomfördes 13 provtagningar under perioden 17 januari till 23 december 2012 för samtliga stationer. Ur vattenproven från de båda djupen har samtliga parametrar från Bilaga 7.4 analyserats och resultaten är sammanställda i Bilaga 7.1. Temperatur och salinitet har i tillägg mätts med SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 6

9 hjälp av CTD-sond, för att få en profil över djupet. Resultat från CTD-profilmätningar finns i tabellform stationsvis presenterade i Bilaga 7.3. Stationernas positioner framgår av Figur 3 och Tabell 1. Tabell 1. Stationsnamn, lägeskoordinater och vattendjup (m) på de fem stationer som ingår i Öresunds vattenvårdsprogram för hydrografi. Station Latitud N Longitud E Vattendjup ca, m ÖVF 1: ' ' 9 ÖVF 3: ' ' 8 ÖVF 4: ' ' 8 ÖVF 4: ' ' 3 ÖVF 5: ' ' 6 Figur 3. Karta över provtagningsstationer. SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 7

10 I Bilaga 7.2 redovisas utvalda data från station W Landskrona. Denna station provtas normalt en gång per månad och ingår i nationella miljöövervakningen i utsjön som SMHI utför. Stationen får i denna rapport representera de öppnare delarna av Öresund. En sammanställning av metoduppgifter för de olika analyserade parametrarna finns i Bilaga Metodik I denna utvärdering presenteras resultaten av följande utvalda parametrar från diagram i 3 Figur 4 - Figur 8: temperatur, salthalt, fosfatfosfor ( PO 4, anges i fortsättningen som PO 4 ), löst oorganiskt kväve (DIN - Dissolved Inorganic Nitrogen, NO 2 +NO 3 +NH 4 ), silikat (SiO 3 ), syrgasmättnad (O 2 -mättnad), totalfosfor (Tot-P) och totalkväve (Tot-N). För att bedöma de hydrografiska parametrarna används som jämförelse medelvärden och standardavvikelse för perioden som normalvärden. Vilken bedömning som görs beror på hur det aktuella mätvärdet förhåller sig till långtidsmedelvärdet ± standardavvikelsen, se Tabell 2. Tabell 2. Bedömningsgrunder för de hydrografiska parametrarna i ÖVF:s provtagningsområde. Avvikelse Bedömning < 2 standardavvikelser under medelvärde Mycket under det normala < 1 standardavvikelse under medelvärde Under det normala Inom gränsen för ± en standardavvikelse Normalt > 1 standardavvikelse över medelvärde Över det normala > 2 standardavvikelser över medelvärde Mycket över det normala Jämförelserna ger en indikation på om årets mätningar innehåller extremt höga eller låga värden för mätta parametrar. De presenterade värdena är medelvärden mellan ytvattenvärden och bottenvattenvärden för varje mättillfälle om inget annat anges. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder Vid årsskiftet 2007/2008 utkom nya bedömningsgrunder för vattenarbetet i Sverige (Naturvårdsverket: handbok 2007:4, 12/2007). Bedömningsgrunderna används för att klassificera ett vattenområdes status med avseende på exempelvis näringsämnen. Införandet av EU:s vattendirektiv ledde bland annat till etablering av nya vattenmyndigheter och målsättningen är att sjöar, vattendrag och kustvatten skall ha uppnått god ekologisk status senast Vattenmyndigheten för södra Östersjön har i sin förvaltningsplan för ( gett en tidsfrist till 2021 för samtliga kustvattenförekomster att uppnå målet. Statusklassificering anges framöver i ekologiska kvalitetskvoter (EK) för att kunna jämföra vattnets tillstånd mellan medlemsländerna. EK visar avvikelsen från ett referensvärde. Statusklasserna benämns hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. Hur stor avvikelse från referensvärdet som är acceptabelt beror på parametern man betraktar. Därför skiljer sig till exempel EK-värdet för gränsen mellan god och måttlig status för olika parametrar åt. Man kan alltså inte rakt av jämföra EK-värden mellan olika parametrar. Sveriges kustvatten har delats in i 25 typer. Mätstationerna som ingår i Öresunds kustvattenkontroll ligger i områdena 5, 6 och 7 (se Tabell 3). Bedömningsgrunderna är anpassade efter de olika typområdena. SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 8

11 Indelning i typområden för stationerna inom Öresunds kustvattenkontroll- Tabell 3. program 5. Södra Hallands och norra Öresunds ÖVF 1:1 Höganäs kustvatten 6. Öresunds kustvatten ÖVF 3:2 Lundåkrabukten, ÖVF 4:8 Lommabukten, ÖVF 4:11 Lommabukten (W Landskrona) 7. Skånes kustvatten ÖVF 5:2 Höllviken I bedömningsgrunderna utgår man från en salthaltsgradient i kustvattnet när man bedömer närsalter och siktdjup. Denna tar sin början i sötvattentillrinningen från land och slutar i havsvattnet utanför kusten. Inte bara salthalten varierar med avståndet från kusten utan även närsalthalterna. En kvävehalt som nära land kan innebära god status, kan längre ut till havs klassas som måttlig. I bedömningsgrunderna baseras statusklassningen på ett medelvärde av de senaste tre årens mätningar, för att inte ett enskilt extremt år ska få för stort genomslag. Det värde som anges för 2012 avser alltså medelvärdet av data från SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 9

12 5 Resultat Figur 4. Hydrografidata från Höganäs (ÖVF 1:1). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 10

13 Figur 5. Hydrografidata från Lundåkrabukten (ÖVF 3:2). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 11

14 Figur 6. Hydrografidata från Lommabukten (ÖVF 4:8). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 12

15 Figur 7. Hydrografidata från Lommabukten (ÖVF 4:11). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 13

16 Figur 8. Hydrografidata från Höllviken (ÖVF 5:2). Punkterna visar halter hos några parametrar (medelvärde av ytvärde och bottenvärde) Den heldragna linjen är ett medelvärde och de streckade standardavvikelse för motsvarande parametrar SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 14

17 5.1 Salthalt Salthalten vid varje provtagning indikerar om vattnet kommer från Östersjön eller om det är yt- respektive djupvatten från Kattegatt. Vattenmassorna delas därför upp i olika salthaltsintervall vid varje provtagning och varje variabel relaterar till vilket vatten som vid mätningen fanns vid stationen. Indelningen finns presenterad i Tabell 4 där tre vattentyper (ytvatten, mellanvatten och djupvatten) definieras för fyra stationer i Öresund (en ÖVFstation för varje område som ingår i mätprogrammet). Tabell 4. Saltklassning av vatten i Öresund enligt Edler och Westring Norra Öresund Norra/centrala Södra/centrala Södra Öresund Ytvatten S < 25 S < 15 S < 15 S < 11 Mellanvatten 25 S < S < S < 30 - Djupvatten S 30 S 30 S 30 S 11 ÖVF stationer Höganäs (ÖVF 1:1) Lundåkrabukten (ÖVF 3:2) Lommabukten (ÖVF 4:8) Höllviken (ÖVF 5:2) Indelningen bygger främst på det arbete som utförts på data från Öresund under perioden (Edler och Westring, 1993). Djupvatten i Öresund är djupvatten från Kattegatt som kommer norrifrån längs botten. Detta vatten har ofta en högre salthalt och därmed en högre densitet. Ytvatten i Öresund är oftast Östersjövatten som kan vara lite uppblandat med ytvatten från Kattegatt. Mellanvatten är oftast ytvatten från Kattegatt, men kan även vara en blandning av vatten från Östersjön och Kattegatt Höga salthalter i ytskiktet vid utsjöstationen W Landskrona indikerar ett flöde av saltare vatten genom Öresund in till Östersjön medan lägre salthalter indikerar ett flöde av brackvatten ut ur Östersjön. Under 2012 uppmättes salthalter över 15 i ytvattnet vid W Landskrona vid fyra tillfällen. Detta inträffade i mars, augusti, september och november. Då det saknades större inflöden under året rör sig dessa mätningar istället om tillfällen då flödet varit lågt, eller kortare perioder då det varit inflöde till Östersjön. Detta indikeras i Figur 2 i Avsnitt 3 genom att kurvan i det närmaste är plan eller svagt stigande. Som nämnts i Avsnitt 3 var det ackumulerade utflödet från Östersjön större än medelvärdet under nästan hela 2012, men de flesta mätvärden av salthalten vid W Landskrona ligger ändå nära det normala, se Bilaga 7.2 för samtliga värden under året för W Landskrona. För samtliga kuststationer var salthalten under året i regel lägre än medelvärdet, men i de flesta fall inom normala värden. Februarimätningen gav värden något under det normala på två stationer. Enligt flödesdiagrammet ovan, Figur 2, sammanföll den mätningen med en period av lite kraftigare utflöde av färskare vatten från Östersjön, vilket i Figur 2 visas genom kurvans branta lutning nedåt. CTD-data från Bilaga 7.3 visar också mycket jämn salthalt i hela vattenprofilen, vilket lättare uppstår vid strömning på grund av omblandningen. Förekomst av djupvatten registrerades endast vid Höllviken (ÖVF 5:2), vilket skedde under januari. Vid Höllviken går gränsen för djupvatten vid 11, medan det för övriga stationer måste vara över 30, se Tabell Temperatur Ytvattentemperaturen visar stora årstidsvariationer i våra omgivande hav. Ett generellt mönster är att ytvattnet värms upp under våren och ett varmare ytlager bildas med ett temperatursprångskikt som avgränsar ytskiktet från det kallare underliggande skiktet. SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 15

18 Utbytesprocesser mellan ytlagret och underliggande lager spärras härigenom effektivt. Under höst och vinter avkyls ytvattnet och temperatursprångskiktet försvinner. Härigenom kan blandningsprocesser lättare ske och t.ex. näringsämnen görs tillgängliga i ytlagret. Salthaltsskiktning finns dock för det mesta, vilket vid många situationer kan utgöra ett effektivt hinder för utbyte mellan yt- och bottenvatten W Landskrona, som får representera de öppna delarna av Öresund, hade en typiskt utvecklad temperaturskiktning vid mätningarna i maj september. Den högsta ytvattentemperaturen uppmättes den 27 augusti till 18.0 C, den lägsta till 2.7 C den 29 februari. Eftersom alla 5 mätstationer inom ÖVFs provtagningsområde ligger i grunda områden utvecklas skiktningen under våren men under sommaren ligger skiktningen i Öresund på större djup än stationernas maxdjup. Kuststationernas bottendjup ligger med andra ord grundare än temperatursprångskiktet på W Landskrona gör under sommaren. Temperaturen i vattnet följer, som väntat, i genomsnitt samma mönster som temperaturen i luften. Under 2012 uppmättes vattentemperaturen lägre än det normala vid mätningarna i februari och i december. Övriga månader var temperaturen normal, eller nära normal. Temperaturen höll sig under senare delen av våren och början av sommaren under medelvärdet för referensperioden, för att under hösten hamna på eller strax över medelvärdet. Årets högsta ytvattentemperatur för kuststationerna uppmättes i augusti vid Höganäs (ÖVF 1:1) till 18.4 C och årets lägsta ytvattentemperatur uppmättes i december i Lommabukten (ÖVF 4:11) till 0.5 C. 5.3 Siktdjup Ett lägre siktdjup under sommaren är i många områden ett indirekt mått på ökad förekomst av växtplankton. Siktdjupet påverkas dock även av humus i de områden där avrinningen från land är stor och av resuspenderat bottenmaterial i grunda områden. Bottendjupet varierar alltid något mellan provtagningstillfällena, främst beroende på det dagliga vattenståndet. I Tabell 5 uppges siktdjup vid provtagningstillfället. Då siktdjupet är mindre än det verkliga djupet uppges även det verkliga djupet Det uppmätta siktdjupet på samtliga stationer varierade under året, som framgår av Tabell 5, mellan 2.5 m och 10 m. I de flesta fall var det sikt ner till bottnen, och det verkliga siktdjupet var i dessa fall större än det uppmätta. För Lommabukten (ÖVF 4:11) och Höllviken (ÖVF 5:2) var siktdjupen vid samtliga mätningar under året större än bottendjupet. För de flesta mätningar vid de andra stationerna var siktdjupet större än eller nära bottendjupet. Vid några mätningar är dock siktdjupet betydligt lägre än bottendjupet. Ett exempel är första mätningen i mars för Höganäs (ÖVF 1:1), som då hade ett siktdjup på endast 5 meter, medan bottendjupet var 9 meter. Klorofyllhalten var mycket hög vid stationen vid detta tillfälle och det indikerar hög förekomst av växtplankton, vilket kan ha bidragit till det begränsade siktdjupet. SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 16

19 Tabell 5. Siktdjup (meter) vid kustkontrollstationerna Tecknet > anger att det är sikt ner till bottnen. Bottendjupen varierar något mellan provtagningstillfällena bland annat på grund av vattenståndsvariationer. I tabellen uppges verkligt bottendjup vid provtagningstillfället. Då siktdjupet är mindre än verkligt djup uppges verkligt djup inom parentes. Tomma rutor anger utebliven siktdjupsmätning. ÖVF 1:1 ÖVF 3:2 ÖVF 4:8 ÖVF 4:11 ÖVF 5:2 VARIATION (9) >7 6,5 (7) >2,5 >5,9 2, (9) >7,5 >7,5 >3 > (9) >7,5 >8 >3 > >10 >7 6 (7) >3 > >9,5 >8 >6,5 >3 >6 3-9, (8,5) 6 (7) >6,5 >3 > (8,5) >8 >6 >3 > (8,5) 4 (7) >5,5 >3 > >8,5 >8 >6 >3 >6 3-8, >9 >8 >6 >3 > >9 >8 4 (5) >3 > >8 >6 >3 > (7,5) >6 >3 >5,5 3-6 För att kunna genomföra en statusklassificering enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder ska siktdjupet mätas månatligen under sommaren (juni till augusti). Statusen bestäms genom att medelvärdet av de senaste tre årens värden för sommarperioden jämförs med klassgränserna. Referensvärden för siktdjup under sommaren i vattenförekomster av typ 5, 6 och 7 ligger mellan 10 m och 10.5 m. Eftersom vattendjupet på alla stationer som ingår i mätprogrammet är grundare än 10 m kan en bedömning enligt bedömningsgrunderna vara missvisande (se Tabell 6). Minsta uppmätta siktdjup, för de stationer som bedöms, var under sommarmånaderna 4 meter, se Tabell 5. Statusen blev måttlig vid de samtliga tre kuststationerna som bedömdes. W Landskrona saknar siktdjup under juni augusti från 2012 och Klassningen som gjorts i Tabell 6 grundar sig därför på data enbart från Tabell 6. Bedömning av siktdjup enligt bedömningsgrunderna. De gråmarkerade stationerna har ett för litet djup för bedömning. Även övriga stationer har på gränsen till för litet djup för att göra en rättvisande bedömning. Referensvärden för siktdjup under sommaren i vattenförekomster av typ 5, 6 och 7 ligger mellan 10 m och 10.5 m. Eftersom vattendjupet på alla stationer som ingår i mätprogrammet är grundare än 10 m kan en bedömning enligt bedömningsgrunderna vara missvisande. Siktdjup Öresund Sommar Statusklassning EK-värde Mätvärden meter (årsmedel för (årsmedel för sommarperioden sommarperioden jun-aug) jun-aug) Stationsnamn bottendjup TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 8-11 m 5 måttlig måttlig 0,71 0,67 7,5 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA m 6 måttlig måttlig 0,67 0,67 6,7 ÖVF 4:8 LOMMA m 6 måttlig måttlig 0,58 0,61 5,8 ÖVF 4:11 LOMMA m 6 3,0 ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN m 7 6,0 W LANDSKRONA 50 m 6 måttlig 0,70 SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 17

20 5.4 Syrgas och syremättnadsgrad Syreförhållandena i bottenvattnet följer en tydlig årscykel. Perioden mellan januari och maj kan anses mindre påverkad av biologiska processer och syrgaskoncentrationen bestäms till större delen av vattenförekomstens naturliga egenskaper som t.ex. vattenomsättning. Syrgashalten minskar sedan successivt under våren och sommaren i takt med ökad temperatur och skiktning av vattenmassan och av att dött växt- och djurmaterial sedimenterar ner till bottenvattnet och bryts ned. Vid nedbrytning förbrukas syre och då syret tagit slut bildas svavelväte som är giftigt. Under perioden mellan juni och december bestäms syrgashalten alltså i större utsträckning även av biologisk aktivitet och därmed indirekt av mänsklig aktivitet. De platser som främst uppmärksammas är de där halterna understiger den kritiska gränsen 3.5 ml/l och de områden där syret helt tagit slut. Redan vid 3-4 ml/l skadas unga individer av fisk samt bottenlevande djur. När syrgashalten sjunker under 2 ml/l flyr de flesta fiskar området. För att kunna göra en statusbedömning med avseende på syrgashalten måste man inte bara skilja mellan områden där djupvattnet är syresatt året runt under flera år i rad utan även på olika varianter av syrebrist. Syrebrist kan vara säsongsmässig, vilket innebär att syrebrist uppstår under sensommar och höst pga. nedbrytning av organiskt material i djupvattnet, för att sedan återgå till det normala under vintern, då den vertikala omblandningen leder till syresättning av djupvattnet. Syrebristen kan vara flerårig, när gränsvärdet på 3.5 ml/l underskrids under hela året trots att omsättningstiden 1 i djupvattnet är mindre än ett år. Brist på syre kan också vara ständigt förekommande (i områden där omsättningstiden i djupvattnet är större än ett år). Vad som gäller för en specifik station/vattenförekomst bestäms utifrån en rad tester där det först bestäms om syrgasbrist är ett problem och sedan, ifall det föreligger syrgasbrist, av vilken typ den är. Syrgasförhållande kan beskrivas både med syrgashalt (ml/l) och syremättnadsgrad (%). Syremättnadsgraden utgör andelen uppmätt syrgas av syrgashalt vid mättnad och beräknas med hjälp av temperatur och salthalt. Kallt vatten kan lösa mer syre än varmt vatten och sötvatten kan lösa mera syre än saltvatten. Normalmättat vatten innehåller en mättnadsgrad på 100 %. I havet kan både fysikaliska och biologiska processer påverka syremättnadsgraden. Till exempel kan en temperaturförändring eller inblandning av luft (syre) genom vågor leda till en syremättnadsgrad mellan 95 och 105 %. En syremättnadsgrad över 100 % kan också vara ett tecken på en algblomning. Medan algerna växer producerar de syre vilket leder till övermättnad. Vid kraftiga blomningar kan syremättnadsgraden uppgå till %. Mättat eller övermättat vatten är vanligt under den varma årstiden mellan maj och september. På hösten, när vattnet kyls av och algerna slutar växa kan man få en undermättnad tills en ny jämvikt med atmosfären ställer in sig. Syremättnadsgrader finns sammanställda i Bilaga 7.1 och i Figur 4-Figur Första steget när man gör en statusklassning enligt bedömningsgrunderna är att man för varje station sammanfattar syrgashalterna i bottenvattnet för alla månader under en treårsperiod. Ligger medelvärdet av de 25 % lägsta syrgashalterna över 3.5 ml/l så har stationen hög status med avseende på syrgashalt. Detta är fallet för alla stationer i Öresunds vattenvårdsförbunds mätprogram för den senaste treårsperioden. Resultatet är sämre för referensstationen W Landskrona som uppvisar säsongsmässig syrgasbrist, men trots detta uppnådde den god status. 1 Omsättningstiden är den tid (i dagar) det tar att byta ut allt djupvatten i vattenförekomsten SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 18

21 Tabell 7 Statusklassning av syrgashalt vid de olika stationerna. Resultatet baseras på de 25 % lägsta mätvärdena under den senaste treårsperioden. Statusklass syrgashalt Stationsnamn bottendjup ÖVF 1:1 HÖGANÄS 8-11 m hög ÖVF 3:2 LUNDÅKRA m hög ÖVF 4:8 LOMMA m hög ÖVF 4:11 LOMMA m hög ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN m hög W LANDSKRONA 50 m god I Figur 9 visas syrgashalter i bottenvattnet på kuststationerna samt W Landskrona. Vid W Landskrona har syrgasvärdena legat på normala eller nära normala värden under hela Värden under 3.5 ml/l uppmättes, liksom förra året, under september - november. Syrgashalten i bottenvattnet (vid ca 50 m djup) uppmättes september till 1.73 ml/l, vilket var det lägsta värdet under året. Det högsta syrgasvärdet i bottenvattnet vid W Landskrona uppmättes i mitten av januari till 6.8 ml/l. Figur 9. Syrgashalter i bottenvattnet på de fem kuststationerna samt på stationen W Landskrona Syrgashalten i bottenvattnet vid kuststationerna har under året legat över 6 ml/l. Det högsta värdet, 9.5 ml/l uppmättes i februari vid Höllviken (ÖVF 5:2). Under juli september var syrgashalterna som lägst. Nivåerna är överlag jämna under denna period och ingen månad sticker ut som sämre än någon annan. För W Landskrona finns ett minimum som infaller under oktober. För kuststationerna har syrgashalten då börjat stiga jämfört med sommarmånaderna. Det lägsta värdet för syrgas hos kuststationerna, 6.1 ml/l i bottenvattnet, uppmättes vid Höganäs (ÖVF 1:1), under september. Låga halter av syrgas i Öresunds bottenvatten kan ibland uppträda i samband med att syrefattigt djupvatten från Kattegatt letat sig in vid kuststationerna. Syrgashalten är dock SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 19

22 mycket bra under hela året för samtliga kuststationer. Vid W Landskrona ligger syrgashalten över 4 ml/l under större delen av året. Som nämnts ovan kan en syremättnadsgrad över 100 % tyda på algblomning. Under 2012 sammanfaller inte höga klorofyll a-värden med hög mättnadsgrad på ett tydligt sätt. Till exempel uppmättes höga värden av klorofyll a under mars vid Höganäs (ÖVF 1:1), medan syremättnadsgraden var normal. En hög syremättnadsgrad mättes under juni vid båda stationerna i Lommabukten, medan klorofyll a-halten var låg (se vidare Årsrapport för växtplankton, klorofyll och primärproduktion, ÖVF). Högsta mättnadsvärdet uppmättes till över 125 % i Lommabukten (ÖVF 4:11) under juni. Normalt ligger syremättnadsgraden något över 100 % under våren och första delen av sommaren, och något under för övriga året. För 2012 är de flesta värden normala. Till skillnad mot 2011 saknas värden som tydligt ligger under det normala, vilket förekom på flera stationer under föregående år. 5.5 Närsalter och totalhalter I detta avsnitt redovisas mätresultat för följande kemiska parametrar: Löst oorganiskt fosfor (DIP-Dissolved Inorganic Phosphorus, PO4-P, fosfat ) Totalfosfor (Tot-P, oorganiskt och organisk fosfor, både löst och partikulärt) Löst oorganiskt kväve (DIN-Dissolved Inorganic Nitrogen, summa ammonium, nitrit och nitrat) Totalkväve (Tot-N, oorganiskt och organiskt kväve, både löst och partikulärt) Löst oorganiskt kisel (SiO3, silikatkisel) Medelvärden av yt- och bottenhalter har beräknats och redovisas i Figur 4-Figur 8. Lösta närsalter i oorganisk form (DIN och DIP) följer en tydlig årscykel med höga halter vintertid och lägre halter under sommaren. Under växtsäsongen/sommaren tillgodogör sig primärproducenterna närsalter för tillväxt och halterna sjunker. Under hösten/vintern bryts det organiska materialet ner och halterna ökar igen. Halten av lösta oorganiska närsalter under vintern, då obetydlig primärproduktion förekommer, ger därför ett mått på hur stort förråd av närsalter som finns och vilken eutrofieringspotential som föreligger. Totalhalterna av kväve och fosfor innefattar även organiska fraktioner och varierar därför endast måttligt under året. Både vinter- och sommar-halterna ger ett mått på hur mycket kväve och fosfor som finns i systemet och fungerar som ett mått på eutrofieringspåverkan. Kvalitetsfaktorn näringsämnen (enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder, 2007) utgörs av följande parametrar: Totalmängder av kväve respektive fosfor (Tot-N och Tot-P) samt löst oorganiskt kväve (DIN) och löst oorganiskt fosfor (DIP). För en statusklassificering av kvalitetsfaktorn näringsämnen vägs de enskilda parametrarna samman. Ifall den sammanvägda statusen är sämre än god bör de enskilda parametrarna var för sig analyseras mer ingående för att undersöka om och i så fall vilka åtgärder i vattenförekomsten eller i dess närhet som är nödvändiga års statusklassning för näringsämnen visas i Tabell 8. Vid Höganäs var statusen dålig. För övriga kuststationer var statusen otillfredsställande. Alla kuststationer, utom Höganäs som ej kunde klassas p.g.a. för få mätningar vintern 2011/2012, har samma status som Det är en bit kvar för att nå målet god ekologisk status till år SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 20

23 Tabell 8. Statusklassning av kvalitetsfaktorn näringsämnen, dels för mätvärden från ett enskilt år (2012), dels för en treårsperiod ( ). Statusklass näringsämnen Stationsnamn ÖVF 1:1 HÖGANÄS dålig måttlig ÖVF 3:2 LUNDÅKRA otillfredsställande otillfredsställande ÖVF 4:8 LOMMA otillfredsställande otillfredsställande ÖVF 4:11 LOMMA otillfredsställande otillfredsställande ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN otillfredsställande otillfredsställande W LANDSKRONA måttlig måttlig I följande avsnitt kommenteras varje parameter för sig Fosfor Oorganisk fosfor visar på en tydlig årstidsvariation. Halterna avtar snabbt under vårblomningen. Typiska vintervärden för området är μmol/l och sommarvärden, efter vårblomningen μmol/l Det förekom värden över det normala vid samtliga stationer. För Höganäs (ÖVF 1:1) var de flesta av mätningarna under året över det normala. Nivåerna av fosfat under januari februari var i regel normala. Vid mätningarna i mars april hade nivåerna sjunkit markant till värden som indikerar att vårblomningen var över. Nivåerna av klorofyll a hade också sjunkit i april, efter att tidigare varit högre. Under senare delen av våren och under försommaren ligger fosfatnivåerna relativt stabilt, men i många fall något över det normala. Under hösten varierar fosfathalten och byggs successivt upp, för att under årets avslutande månader ha stigit till samma nivåer som rådde i början av året. Överlag var fosfathalten hög för 2012 jämfört med 10-årsperioden Endast tre olika mätningar vid kuststationerna hade lägre värden än normalt under Dessa mätningar gjordes vid Höganäs (ÖVF 1:1) och Lundåkra (ÖVF 3:2). Mönstret när det gäller totalfosfor liknar mycket det man ser för fosfat, och nivåerna höll sig överlag till normala eller något över normala värden. Vid sista mätningen under året ligger värdet över det normala på samtliga kuststationer. Generellt sett så ligger totalfosforhalten på en normal nivå jämfört med 10-årsperioden Efter vintern 2004/2005 då ett större inflöde av syrerikt bottenvatten ledde till att fosfatrikt bottenvatten transporterades upp till ytan i Östersjön, ökade fosforhalterna drastiskt till en ny, högre nivå, men har nu åter på senare år visat försiktiga tendenser till förbättring års resultat är dock ingen förbättring jämfört med tidigare år, se Figur 10. Om detta är en följd av inflödet under hösten 2011, eller om det är tillfälligt, går inte att avgöra än. SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 21

24 Figur 10. Klassning av Tot-P under sommarperioden (jun-aug) för Lomma (ÖVF 4:8) sedan mätprogrammets början. De olika färgerna markerar olika statusklasser, hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig. Varje årsvärde bygger på ett medelvärde av flera månaders mätningar, därför visas även ± en standardavvikelse som ett mått på spridningen mellan olika mättillfällen. Tabell 9 Mätvärden och statusklassning av oorganiskt fosfor enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För klassgränser hänvisas till Bilaga B till handbok 2007:4, Naturvårdsverket. DIP Öresund vinter ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (maximal vinter- (maximal vinterpool, dec-feb) pool, dec-feb) Stationsnamn TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 otillfredsställande otillfredsställande 0,37 0,37 0,8 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 otillfredsställande otillfredsställande 0,33 0,42 0,8 ÖVF 4:8 LOMMA 6 otillfredsställande otillfredsställande 0,35 0,33 0,8 ÖVF 4:11 LOMMA 6 otillfredsställande otillfredsställande 0,30 0,28 0,9 ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 otillfredsställande otillfredsställande 0,31 0,40 0,8 W LANDSKRONA 6 otillfredsställande otillfredsställande 0,43 0,45 0,7 SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 22

25 Tabell 10. Mätvärden och statusklassning av totalfosfor (sommar och vintervärden) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. Tot-P Öresund vinter ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (maximal vinter- (maximal vinterpool, dec-feb) pool, dec-feb) Stationsnamn TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 otillfredsställande otillfredsställande 0,51 0,51 1,0 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 otillfredsställande otillfredsställande 0,47 0,50 1,1 ÖVF 4:8 LOMMA 6 otillfredsställande otillfredsställande 0,45 0,41 1,2 ÖVF 4:11 LOMMA 6 otillfredsställande dålig 0,41 0,36 1,3 ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 otillfredsställande måttlig 0,44 0,50 1,1 W LANDSKRONA 6 otillfredsställande otillfredsställande 0,56 0,57 1,0 Tot-P Öresund sommar ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (årsmedel för (årsmedel för sommarperioden sommarperioden jun-aug) jun-aug) Stationsnamn TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 otillfredsställande otillfredsställande 0,33 0,49 0,9 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 dålig otillfredsställande 0,29 0,40 0,9 ÖVF 4:8 LOMMA 6 dålig otillfredsställande 0,29 0,37 0,9 ÖVF 4:11 LOMMA 6 dålig dålig 0,28 0,32 1,0 ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 dålig otillfredsställande 0,33 0,43 0,9 W LANDSKRONA 6 otillfredsställande otillfredsställande 0,45 0,42 0, Kväve De högsta halterna av löst oorganiskt kväve (DIN) uppträder vanligen under vintern. Halterna minskar sedan snabbt när vårblomningen kommer igång, vanligtvis i mars. I samband med vårblomningen tar DIN i det närmaste slut och primärproduktionen tycks bli kvävebegränsad. Halten av totalkväve (Tot-N) har inte samma årscykel som oorganiskt kväve eftersom den inkluderar den organiska delen. En minskning av halten av Tot-N kan ofta observeras under vårblomningen i samband med att halterna av DIN minskar. Att halterna av totalkväve minskar kan förklaras med att växtplankton sjunker till botten och därmed tas kväve bort från vattenmassan Halten av DIN (löst oorganiskt kväve) var under hela 2012 i stort sett normal eller nära normal för samtliga stationer och mätningar. Enstaka avvikande värden finns för Lommabukten (ÖVF 4:11) och Höllviken (ÖVF 5:2). Halterna följde den årscykel som beskrivits ovan mycket väl. En tydlig skillnad mellan stationerna var tidpunkten för vårblomningen. För Höganäs (ÖVF 1:1) antyder halten av DIN att vårblomningen var igång redan vid första mätningen i mars, medan det för de övriga stationerna dröjer till april innan värdena sjunker markant gentemot tidigare mätningar under året. Klorofyll a-halten var också mycket hög vid Höganäs (ÖVF 1:1) i början av mars. DIN-halterna håller sig sedan låga vid samtliga stationer fram till oktober då de åter börjar öka Halterna av löst oorganiskt kväve klassificeras endast för vintermånaderna (december till februari) enligt bedömningsgrunderna och resultaten visas i Tabell 11. Statusen är dålig, eller otillfredsställande i hela området. För alla stationer utom Lomma (ÖVF 4:11) finns inga värden över det normala mellan december 2011 februari Då referensperioden är från 2000 till 2009, tyder det på att förhållandena har varit dåliga under en längre tid. SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 23

26 Tabell 11. Mätvärden och statusklassning av löst oorganiskt kväve (DIN) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För klassgränser hänvisas till Bilaga B till handbok 2007:4, Naturvårdsverket. DIN Öresund vinter ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (maximal vinter- (maximal vinterpool, dec-feb) pool, dec-feb) Stationsnamn TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 otillfredsställande otillfredsställande 0,44 0,44 7,5 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 otillfredsställande otillfredsställande 0,44 0,27 6,6 ÖVF 4:8 LOMMA 6 dålig otillfredsställande 0,08 0,25 35,6 ÖVF 4:11 LOMMA 6 dålig dålig 0,06 0,10 46,6 ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 otillfredsställande otillfredsställande 0,44 0,33 5,7 W LANDSKRONA 6 måttlig måttlig 0,50 0,49 6,0 Totalkvävehalten har överlag följt trenden för DIN. Samtliga värden, med ett undantag, är under året normala eller något under normala. I Tabell 12 visas statusklassningen av totalkväve. Statusen med avseende på totalhalten kväve för 2012 var under vintermånaderna dålig vid de båda stationerna i Lommabukten och måttlig vid de tre övriga. Under sommarmånaderna var statusen måttlig vid alla stationer, utom Lundåkra, där statusen var god. Tabell 12. Mätvärden och statusklassning av totalkväve (sommar och vintervärden) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder. För klassgränser hänvisas till Bilaga B till handbok 2007:4, Naturvårdsverket. Tot-N Öresund vinter ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (maximal vinter- (maximal vinterpool, dec-feb) pool, dec-feb) Stationsnamn TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 måttlig måttlig 0,69 0,69 24,6 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 måttlig otillfredsställande 0,72 0,53 23,6 ÖVF 4:8 LOMMA 6 dålig otillfredsställande 0,29 0,41 58,1 ÖVF 4:11 LOMMA 6 dålig dålig 0,24 0,27 70,0 ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 måttlig otillfredsställande 0,69 0,63 24,5 W LANDSKRONA 6 god god 0,81 0,81 21,0 Tot-N Öresund sommar ytvärden Statusklassning EK-värde Mätvärden µmol/l (årsmedel för (årsmedel för sommarperioden sommarperioden jun-aug) jun-aug) Stationsnamn TYP ÖVF 1:1 HÖGANÄS 5 måttlig måttlig 0,75 0,76 19,3 ÖVF 3:2 LUNDÅKRA 6 god måttlig 0,78 0,76 19,0 ÖVF 4:8 LOMMA 6 måttlig måttlig 0,76 0,69 19,6 ÖVF 4:11 LOMMA 6 måttlig måttlig 0,75 0,68 19,7 ÖVF 5:2 HÖLLVIKEN 7 måttlig måttlig 0,73 0,72 20,7 W LANDSKRONA 6 måttlig måttlig 0,76 0,72 17,6 SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 24

27 5.5.3 Silikat Silikat är oorganiskt kisel som tillförs ytvattnet genom tillrinning från land eller genom tillförsel av djupvatten. Typiska vintervärden för halten av silikat i ytvattnet för Västerhavet är omkring 8 μmol/l. Under vårblomningen tillväxer kiselalger och silikathalten sjunker snabbt till omkring 1 μmol/l. I egentliga Östersjön ligger halten på vintern normalt kring 10 μmol/l och sjunker sakta ned mot 5 μmol/l, varefter den snabbt stiger mot slutet av året Silikathalterna har under 2012 följt samma mönster som halterna av oorganiskt fosfor och kväve. Halterna har dock varierat kraftigt under våren på flera stationer, men under vårblomningen. Därefter stiger de långsamt under sommaren och hösten för att i december åter vara uppe på samma nivåer som under årets början. Resultatet från Höganäs (ÖVF 1:1) visar inte samma jämna trender som övriga stationer, se Figur 4-Figur 8. Halterna är under året i regel normala eller över det normala. Det förekommer dock enstaka mätningar med värden under det normal. Silikathalten bedöms inte enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder POC partikulärt organiskt kol Partikulärt organiskt kol (POC) i vattenmassan kan tolkas som ett grovt mått på planktonbiomassan. POC-halterna ger alltså en indikation på eutrofieringsnivån och visar på hur mycket material som kan falla ut och belasta bottnarna. POC består av såväl levande material (plankton och bakterier), som dött organiskt material (fekalier och detritus). I denna undersökning har POC mätt i det material som uppsamlats på ett glasfiberfilter med ungefärlig porstorlek av 0.7 µm (Whatman GF/F) Figur 11 visar POC-halten i provtagningsområdet för Ett högre värde syns under våren för vissa stationer, men de allra flesta värden under året ligger mellan μmol/l. Någon tydlig trend för samtliga stationer och mätningar är svårt att utläsa. Figur 11. Medelhalter av yt- och bottenvärden av POC vid de fem kuststationerna SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 25

28 5.5.5 Kvoten POC/PON PON ger den totala mängden partikulärt organiskt kväve, för dött och levande material, på samma sätt som POC ger den totala mängden partikulärt organiskt kol. Kvoten POC/PON ger en indikation i vilket stadium en algblomning är. En aktiv algblomning har en kol/kvävekvot runt 7 (Redfield kvot). Vid nedbrytning av levande material sjunker dock halten av kväve vanligen fortare än kolnedbrytningen och POC/PON-kvoten blir högre än Figur 12 visar POC/PON-kvoten i provtagningsområdet för Beräknad POC/PON kvot var högst i början och slutet av året. Kvoten sjunker under vårblomningen, och håller en relativt jämn nivå under våren, sommaren och hösten. Mellan mars och november ligger de flesta värden på mellan 7 och 9, vilket bör indikera aktiva alger. Vid mätningen under december stiger POC/PON-kvoten igen på samtliga stationer som en följd av att produktionssäsongen är slut och nedbrytning börjat. Figur 12. Kvoten POC/PON (Kvot av medelhalter av yt- och bottenvärden) vid de fem kuststationerna SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 26

29 6 Referenser Edler, L.& Westring, G. (1993): Revidering av Öresunds Vattenvårdsförbunds kontrollprogram. SMHI Oceanografi, Sa PM 5. Norrköping. Håkansson, B. (1998, Opublicerat): On the water and salt exchange in a frictionally dominated straight connecting the Baltic with the North Sea. Naturvårdsverket (2007): Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon - En handbok om hur kvalitetskrav i ytvattenförekomster kan bestämmas och följas upp. Handbok 2007:4 Naturvårdsverket (2007): Bedömningsgrunder för kustvatten och vatten i övergångszon. Bilaga B till handbok 2007:4 SMHI Expeditionsrapporter 2012, Förvaltningsplan för , Vattenmyndigheten för södra Östersjön, SMHI Undersökningar i Öresund 2012 Hydrografi 27