TRYGGHETSSYSTEMEN FÖR FÖRETAGARE Betänkande av Utredningen om trygghetssystemen för företagare (SOU 2008:89)

Transkript

1 Dokument Sida YTTRANDE 1 (7) Datum Referens: Samh pol och utredningar/kjell Rautio Direkttel: E-post: kjell.rautio@tco.se Näringsdepartementet STOCKHOLM TRYGGHETSSYSTEMEN FÖR FÖRETAGARE Betänkande av Utredningen om trygghetssystemen för företagare (SOU 2008:89) N 2008/6738/ENT TCO har på remiss från Näringsdepartementet fått rubricerad utredning. TCO har under utredningens gång varit aktiv och via sin expert fört in perspektiv, faktaunderlag och synpunkter i det aktuella ämnet till utredningen. TCO väljer att besvara remissen genom att först redogöra för generella synpunkter för att sedan mera i detalj lämna konkreta synpunkter och förslag rörande de delar av utredningens förslag som bedöms vara av särskilt stor betydelse. 1. TCOs utgångspunkter och generella synpunkter 1 I takt med att arbetsmarknaden förändras blir övergången från arbete som anställd till företagande, liksom möjligheterna att under yrkeslivets gång kombinera perioder som anställd med perioder som företagare, allt viktigare. Företagarnas ställning i socialförsäkringssystemen är därför en fråga som de fackliga organisationerna har all anledning att engagera sig i. Sverige har valt en generell välfärdsmodell där såväl arbetstagare som företagare inkluderas i samma trygghetsförsäkringssystem. TCO anser att detta är en bra grundmodell som är värd att bevara. Det finns två huvudargument för denna ståndpunkt: Det är troligt att det är lättare att ordna bra övergångar mellan arbete som arbetstagare och som företagare i gemensamma system. Att vid övergång arbetstagare till företagare behöva byta trygghetsförsäkringssystem skulle kunna verka hämmande på denna typ av övergångar. 1 Texten under denna rubrik bygger huvudsakligen på ett PM som TCOs expert, Samuel Engblom, fört in i den aktuella utredningen. Postadress Besöksadress Telefon Fax E-post Internet Bankgiro Postgiro STOCKHOLM Linnégatan tco@tco.se webbplats/publikationer/remissyttranden/y Trygghetssystemen för företagare.doc/l/

2 2 (7) Gemensamma system, där avgifterna för arbetstagare och egenföretagare endast marginellt avviker från varandra, är också en garanti för att inte konkurrensen snedvrids. Valet mellan att anställa och anlita en egenföretagare ska inte avgöras av storleken på de sociala avgifterna. TCO avvisar därför alla förslag om att undanta företagare från de obligatoriska försäkringssystemen. Att företagare inkluderas i samma system som arbetstagare ställer dock krav på att reglerna som styr trygghetsförsäkringarna är anpassade även till företagare. För att inkludera egenföretagarna i trygghetsförsäkringarna finns det redan idag en rad specialregler. Men det som ändå gör försäkringsskydd för företagare till en särskild utmaning är egenföretagarnas dubbelnatur. Denna dubbelnatur yttrar sig i att egenföretagarna å ena sidan är personer som försörjer sig genom att utföra arbete, och i denna egenskap är i samma behov av försäkringsskydd vid arbetslöshet, sjukdom och föräldraskap som arbetstagare, och å andra sidan företag vilka av effektivitets- och konkurrenssjäl inte bör skyddas mot de upp- och nedgångar i uppdrag och intäkter som är en naturlig del av företagande. Denna dubbelnatur är särskilt tydlig i arbetslöshetsförsäkringen. I de svenska trygghetsförsäkringarna, vilka bygger på en inkomstbortfallsprincip, ger dessutom företagens varierande intäkter upphov till särskilda problem. Generellt sett finns en hel del förslag i utredningen som, utifrån TCOs grundläggande utgångspunkter, är positiva. Det rör exempelvis förslagen om att likställa andelsägare i fåmansföretag med egenföretagare i sjukförsäkringen vid beräkningen av SGI, ökade möjligheter att få havandeskapspenning på grund av risker i arbetsmiljön, förslaget kring hur en företagares arbetslöshet kan förtydligas och den nya regeln i arbetslöshetsförsäkringen om näringsverksamhet vid sidan av det huvudsakliga arbetet som ersätter nuvarande reglering kring bisysslor. Inte desto mindre finns anledning att anföra en rad generella och kritiska synpunkter. Detta gäller framförallt det bristfälliga underlaget bakom förslaget rörande förändringarna av företagarbegreppet. Om man skall genomföra en så omfattande förändring, som utredningen föreslår, krävs en betydligt mer omfattande och fördjupad analys än den som nu presenteras i utredningen. TCOs kritik handlar också om frånvaron av analys avseende hur utredningens förslag påverkar de specifika förhållanden som kännetecknar exempelvis kulturarbetsmarknaden. Dessutom finns det anledning att på en rad andra punkter rikta allvarlig och konkret kritik mot utredningens förslag. 2. De specifika förhållanden som råder på kulturarbetsmarknaden Med hänsyn till de speciella förhållandena som kännetecknar kulturarbetsmarknaden är det en stor brist att utredningen inte särskilt uppmärksammat problematiken på detta område. Kulturarbetsmarknaden präglas i förhållande till andra delar av arbetsmarknaden av en hög andel egenföretagande samtidigt som tillsvidareanställningar är mycket ovanligt.

3 3 (7) Enligt en uppskattning som gjordes i utredningen Konstnärerna och trygghetssystemen (SOU 2003:21) arbetar ungefär 50 procent av de yrkesverksamma genom olika former av tidsbegränsade anställningar (frilansanställda), 40 procent är egenföretagare och 10 procent är tillsvidareanställda. Förhållandena skiljer mellan olika delar av kulturområdet. Exempelvis författare och bildkonstnärer är i sin konstnärliga verksamhet normalt sett näringsidkare (egenföretagare). Dock gäller att många författare och bildkonstnärer, liksom andra konstnärligt yrkesverksamma, ofta blandar egenföretagande med anställningar/uppdrag vilket skapar oklarheter om deras rätt till arbetslöshetsersättning liksom förväntad sjuk- och föräldraförsäkring. De utgör kombinatörer i en annan mening än den som används i den nu aktuella utredningen. I Konstnärerna och trygghetssystemen görs en analys av de problem som möter de konstnärligt yrkesverksamma och det finns också en rad förslag till åtgärder. Mycket lite har emellertid hänt sedan utredningen lades fram och det är angeläget att utredningens förslag tas upp och prövas i anslutning till den nu aktuella utredningen. I Konstnärerna och trygghetssystemen pekade man på att många av de problem som konstnärerna möter i olika trygghetssystem har sin grund i brister på samsyn och samordning av konstnärernas ärenden i olika system. Denna brist leder till att kunskaperna om konstnärernas speciella villkor inte ökar, vilket i sin tur förstärker problemen vid tillämpningen. För att lösa problemen krävs en mer samordnad modell för att hantera dessa frågor t ex genom inrättandet av särskilda enheter inom Försäkringskassan och Skatteverket. Denna problematik borde ordentligt ha analyserats av utredningen. Utöver de redan anförda synpunkterna finns det anledning att mer konkret kritisera utredningens bristande underlag rörande företagarbegreppet och hur detta påverkar arbetsmarknaden i dess helhet (se nedan). 3. TCOs synpunkter på utredningens konkreta förslag Förslagen Företagsbegreppet i sjukförsäkringen andelsägare i fåmansbolag likställs med egenföretagare. Förslaget att likställa andelsägare i fåmansföretag med egenföretagare i sjukförsäkringen när det gäller egenavgift, karenstid och beräkning av SGI med följdförändringar, tillstyrks. Förslaget 9.1 Tillfällig föräldrapenning Förslagen om ändringar i reglerna om tillfällig föräldrapenning avstyrkes bland annat med hänvisning till vad sakkunnige Peter Lindroth framför i sitt särskilda yttrande. Dessutom konstaterar TCO att utredningsföreslaget innebär att inkomstbortfallsprincipen frångås. Utredningen föreslår att den förälder som ombesörjer vården av sitt tillfälligt sjuka barn genom att köpa hushållsnära tjänster ska kunna få tillfällig föräldrapenning trots att han/hon ändå jobbar. Den tillfälliga föräldrapenningen blir då inte längre en ersättning för förlorad

4 4 (7) arbetsinkomst utan för att undvika förlorad arbetsinkomst. På sätt och vis kan sägas att man får betalt två gånger för samma arbetstid från arbetsgivaren och från Försäkringskassan. Utredningen avfärdar argumentet att någon förälder skulle känna sig tvingad att köpa barnpassning med att varje förälder måste själv ta ställning till om man ska utnyttja möjligheten eller inte. TCO tycker att utredningen gör det för lätt för sig när den inte tar upp en mer seriös diskussion kring om och i så fall hur den här förändringen kan påverka synen på arbetstagarna på arbetsmarknaden. Utredningens konsekvensanalyser omfattar endast den kortsiktiga kostnadsökning som förslaget genererar, dess påverkan på Försäkringskassans och Skattemyndighetens administration, dess betydelse för unga företagare med nystartade företag samt huruvida förslaget innebär en likabehandling av företagare och anställda. TCO anser dock att det behövs en betydligt mer omfattande konsekvensanalys, som belyser fler frågor och områden, innan en så grundläggande princip som inkomstbortfallsprincipen frångås på något område inom trygghetssystemen. Förslaget 10 Havandeskapspenning Förslaget att Arbetsmiljöverket ska få i uppdrag att analysera möjligheterna för företagare att få havandeskapspenning på grund av risker i arbetsmiljön tillstyrks. Förslaget 11.1 Företagarbegreppet i 34 ALF I kapitlet om företagare i arbetslöshetsförsäkringen analyseras problemen med det otydliga företagarbegreppet i arbetslöshetsförsäkringen (ALF). Utredningen föreslår att en person som bedriver näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen ska betraktas som företagare i arbetslöshetsförsäkringen. Underlaget för utredningsförslaget är dock för litet och analysen allt för bristfällig då företagarbegreppet i inkomstskattelagen även påverkas av arbetstagarbegreppet, som i vissa hänseenden är att betrakta som företagarbegreppets motsats. TCO delar uppfattningen att det finns behov av ett tydligare företagarbegrepp, men ser vissa problem med att knyta detta till näringsverksamhet kopplad till inkomstskattelagen. Enligt inkomstskattelagen deklareras royaltyinkomster normal sett som näringsinkomster även om det finns vissa undantag. Inom exempelvis kulturområdet är det vanligt att man erhåller royalty för vidareutnyttjande av olika verk och prestationer även om man i övrigt är verksam som arbetstagare och deklarerar som löntagare. Det vore orimligt om personer enbart på den grunden att de erhåller royaltyinkomster skulle kunna klassificeras som företagare i arbetslöshetsförsäkringen och det krävs därför, om förslaget genomförs, ett klarläggande på denna punkt. I utredningen förs också ett resonemang kring uppdragstagare som företagare där utredningen förordar att personer som utför sina uppdrag under villkor som är jämförbara med dem som gäller för uppdragstagare som bedriver näringsverksamhet ska anses som företagare. Detta är helt fel våg att gå. Som utredningen själv påpekar skulle en sådan reglering inte medverka till

5 5 (7) att skapa mer förutsägbara regler, vilket redan det borde vara ett tillräckligt skäl för att avstå för att införa en sådan definition. Om man exempelvis ser till förhållandena på kulturarbetsmarknaden så utförs merparten av det arbeten som i mer vardagliga sammanhang omnämns som uppdrag genom olika former av tidsbegränsade anställningar. Trots att arbetet utförs inom ramen för en anställningsförhållande så behandlas det inte sällan inom arbetslöshetsförsäkringen som ett uppdragsförhållande och den enskilde blir föremål för en analys av huruvida han/hon är att betrakta som en självständig eller osjälvständig uppdragstagare. I de fall man betraktas som självständig uppdragstagare klassificeras man som företagare medan en osjälvständig uppdragstagare anses ha en med arbetstagare jämbördig ställning. Regering och riksdag har därvid uttalat att det ska finnas realistiska möjligheter för en uppdragstagare att få arbetslöshetsersättning vid brist på uppdrag. Utgångspunkten måste vara att den som arbetar genom olika tidsbegränsade anställningar och har a-skattesedel normalt sett ska behandlas som arbetstagare. Om de framkommer uppgifter som motiverar en prövning om huruvida en person som arbetar på detta sätt ska betraktas som en självständig uppdragstagare och därmed behandlas som företagare så måste detta prövas utifrån objektiva och förutsägbara kriterier. Det finns i det sammanhanget anledning att fästa större avseende än idag vid arbetstagarens/uppdragstagarens ekonomiska beroende. Utvecklingen på arbetsmarknaden, och då inte endast kulturarbetsmarknaden, pekar mot att också den som har ett flertal olika uppdragsgivare ofta står i ett starkt ekonomiskt beroendeförhållande till sina uppdragsgivare vilket bör vara en omständighet som talar för att man betraktas som en osjälvständig uppdragstagare med en med arbetstagare jämbördig ställning. I det sammanhanget finns även anledning att ta upp en fråga som uppmärksammades redan i utredningen Konstnärerna och trygghetssystemen. I ökad utsträckning förekommer att arbetsgivaren/uppdragsgivaren som villkor för att erbjuda arbetet kräver att detta fakturas, d v s att den enskilde uppträder som företagare. Denne måste då tacka nej till arbetet eller genom att tacka ja riskera att mista sin rätt till arbetslöshetsersättning. I utredningen föreslogs, för att främja arbetslinjen, att frilansande arbetstagare inom kulturområdet skulle tillåtas att ta ett mindre antal uppdrag mot faktura utan att klassificeras som företagare i arbetslöshetsförsäkringen. För att lösa den praktiska situationen med arbetsgivare som kräver fakturering har på kulturområdet tillkommit olika former av så kallade faktureringstjänster. Dessa bygger på att faktureringstjänsten går in som en mellanhand mellan arbetstagaren och uppdragsgivaren. Faktureringstjänster som drivs av bland annat musikernas och skådespelarnas fackliga organisationer är inte öppna för egenföretagare som vill omvandla sig till arbetstagare utan för arbetstagare som inte vill tvingas in i rollen som företagare. Här finns inte heller någon parallell till uthyrningsföretag då ingen inget kontinuerligt anställningsförhållande mellan individen och faktureringstjänsten. Denna form av faktureringtjänster spelar en positiv roll på kulturarbetsmarknaden och en bör få en tydligare reglering inom arbetslöshetsförsäkringen.

6 6 (7) Förslaget 11.2 Företagares arbetslöshet Utredningens konstateranden angående företagares arbetslöshet, beräkning av dagsförtjänst, beräkning av normalarbetstid och dagsförtjänst då vissa ersättningar utbetalas är riktiga och tillstyrks. I detta sammanhang föreslår TCO dessutom att ett mindre antal dagar med arbetslöshetsförsäkring skulle kunna användas av egenföretagare utan att de behöver vilandeförklara eller lägga ned sitt bolag. Skälet till förslaget är helt enkelt att det är onödigt att i en mindre svacka för en egenföretagare behöva ge upp allt när det fortfarande finns möjligheter att driva företaget vidare. Det kan vara fråga om att få använda exempelvis 50 dagar av de 300 under tiden som företaget är verksamt. Det skulle ge företagaren en extra chans att jaga uppdrag eller färdigställa underlag för anbud osv och kanske därigenom få ny fart i bolaget. Detta förutsätter naturligtvis att företagaren samtidigt, liksom övriga som är berättigade till a-kasseersättning, är anmäld som arbetssökande på förmedlingen och står till arbetsmarknadens förfogande och därmed aktivt söker jobb. Företagaren hamnar med förslaget och med arbetslöshetsförsäkringens nuvarande konstruktion inte i en förmånligare sits än andra personer som uppbär arbetslöshetsersättning, eftersom några ytterligare dagar inte föreslås och företagaren i likhet med arbetssökande försöker skaffa sig en arbetsinkomst genom arbete var sig det sker genom anställning eller eget företagande i ett litet bolag. Konkurrenssituationen egenföretagare emellan kan inte påverkas av den ekonomiska stimulans det är fråga om. Möjligheterna till kontroll av eventuellt missbruk av reglerna är inte sämre än i andra sammanhang. En möjlighet är att erbjuda berörda företagare som önskar använda ersättningsdagar på föreslaget sätt rådgivning i företagande i arbetsförmedlingens eller andra aktörers regi som en motsvarighet till de jobbsökarkurser som erbjuds andra arbetssökande. Förslagen Beräkning av dagsförtjänst, normalarbetstid och dagstjänstberäkning för kombinatörer Reglerna för beräkning av dagsförtjänst om en person haft inkomst som både anställd och företagare behöver klargöras ytterligare då de olika arbetslöshetskassorna använder olika metoder för fastställande av dagsinkomsten, vilket i sig bottnar i svårigheter som finns i beräkningen av en egenförtagares inkomst beroende om det är en preliminär beräkning eller en fastställd deklaration som kan komma ett är efter det att ansökan om arbetslöshetsersättning görs, som läggs till grund för beräkningen. Förslaget 11.6 Medhjälpande makes/makas arbete i enskild näringsverksamhet Förslagen om medhjälpande makes/makas arbete i enskild näringsverksamhet avstyrkes. Detta hör inte till de mest angelägna reformerna och dessutom finns betydande kontrollsvårigheter vilket öppnar för missbruk av trygghetssystemen.

7 7 (7) Förslaget 11.7 Bisyssla Den föreslagna regeln som ersätter den gällande om bisyssla tillstyrkes. Förslaget 11.8 Arbetsmarknadspolitiskt program Det arbetsmarknadspolitiska program som föreslås för åtgärder av förberedande karaktär inför start av eget företag tillstyrkes. Förslaget 12 Högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader Utredningen föreslår ett högkostnadsskydd för sjuklönekostnader som överstiger tre gånger genomsnittet bland alla arbetsgivare. TCO har inte något generellt emot ett högkostnadsskydd så länge det inte uppstår en situation där arbetsgivare med höga sjuklönekostnader på grund av strukturella problem tappar incitament att satsa på förebyggande arbete på grund av att staten tar kostnaden. Inte minst handlar det om hur det aktuella förslaget samspelar med det nya och stramare regelverk som infördes i sjukförsäkringen 1 juli 2008 och den uttalade politiska målsättningen att få fler med ohälsa tillbaks i arbete. En tillräckligt grundlig konsekvensanalys, utifrån dessa viktiga aspekter, saknas dock i utredningen för att man skall kunna ta ställning till förslaget. Avslutningsvis kan vi, med hänsyn tagen till ovanstående kritiska synpunkter, konstatera att det finns behov av ett tydligare företagarbegrepp och ett mer välutvecklat och finmaskigare trygghetssystem för företagare. TCO bedömer att den aktuella utredningen lagt en god grund för vidare och fördjupade studier i ämnet som sedan bör leda fram till väl underbyggda förslag som bättre tryggar situationen för landets företagare. TJÄNSTEMÄNNENS CENTRALORGANISATION (TCO) Sture Nordh Kjell Rautio