Redovisning enligt regleringsbrevet avseende anmälningsdirektivet (98/34/EG)

Transkript

1 ÅTERRAPPORTERING Enheten för handel och tekniska regler Dnr / För kännedom Chefen, UD FIM Chefen, UD FIM IM Helena Johansson, UD FIM IM Ola Brohman, UD FIM IM Utrikesdepartementet Enheten för främjande och EU:s inre marknad Stockholm Redovisning enligt regleringsbrevet avseende anmälningsdirektivet (98/34/EG) Under perioden 1 januari 2011 till 25 maj 2011 har medlemsländerna anmält 267 förslag enligt anmälningsdirektivet varav tolv anmäldes av Sverige. Jämfört med 2009 och 2010 motsvarande period har det anmälts något färre förslag i år, både från Sverige och från medlemsländerna i stort. De reaktioner som inkommit har framför allt rört det harmoniserade området där förslagens förenlighet med EU:s sekundärrätt har ifrågasatts. Livsmedelssektorn och kemikalieområdet är produktsektorer som synes vara mer problematiska än andra men reaktionerna har varit relativt jämnt fördelade mellan olika sektorer. Sverige har under redovisningsperioden mottagit fem reaktioner på anmälda förslag. Reaktionerna rör förslag från Strålsäkerhetsmyndigheten, Jordbruksverket, Transportstyrelsen samt ett lagförslag om leksakers säkerhet. Sverige har under redovisningsperioden inte avgett reaktioner på något utländskt förslag. Kollegiet har under våren vidtagit ett flertal informationsinsatser för att informera branschen om anmälningsdirektivet. Box 6803, Stockholm Besöksadress: Drottninggatan 89 Telefon: , fax: E-post: kommerskollegium@kommers.se

2 2(17) Innehåll 1. Bakgrund till rapporten Om anmälningsdirektivet Generellt under Kollegiets arbete med anmälningsproceduren Sektorer Kemikalier Avfall Förpackningar Hälsovård, medicin Byggprodukter och energirelaterade frågor Informationssamhällets tjänster Speltjänster Elektronisk varuhandel Märkning Livsmedel Övrigt... 17

3 3(17) 1. Bakgrund till rapporten Kommerskollegium ska, enligt regleringsbrevet för år 2011, vid två tillfällen lämna en redovisning av tillämpningen av anmälningsproceduren som fastställs i direktiv 98/34/EG (anmälningsdirektivet) till Utrikesdepartementet innehållande jämförande uppgifter från de två senaste åren enligt följande: En analys av anmälningar, såväl svenska som utländska, och de reaktioner som dessa har föranlett. Analysen ska innefatta åtgärder kollegiet vidtagit för att avvärja handelshinder i enskilda fall samt en analys av för EU:s inre marknad intressanta aspekter i flödet av anmälningar och reaktioner. Denna rapport fullgör detta återrapporteringskrav för perioden 1 januari 25 maj 2011.

4 4(17) 2. Om anmälningsdirektivet Handelshinder uppstår ofta på grund av att företag måste anpassa sina produkter till andra länders olika regler. För att förebygga att omotiverade handelshinder uppstår ska EU-länderna anmäla sina förslag till produktregleringar till Europeiska kommissionen enligt det så kallade anmälningsdirektivet 98/34/EG. Varje år anmäls ungefär 800 förslag som samlas i en databas, TRIS 1. Under tre månader kan kommissionen och medlemsländerna studera förslagen och lämna synpunkter om de anser att de kan skapa hinder för handeln på den inre marknaden. Synpunkterna lämnas antingen i form av kommentarer eller detaljerade utlåtanden. Detaljerade utlåtanden är den skarpare formen av synpunkter och innebär bland annat att frysningsperioden förlängs med ytterligare tre månader. TRIS-databasen är öppen för alla., Myndigheter, branschorganisationer, företag och andra intresserade aktörer kan via e-post prenumerera på förslag inom sin sektor. Informationen i TRIS kan utnyttjas av svenska intressenter på flera sätt; Myndigheter och regeringen kan se hur andra länder har valt att reglera en viss produkt. TRIS-databasen kan i detta hänseende användas som ett benchmarking-instrument för att tipsas om möjliga regleringsmetoder och varnas för vilka typer av förslag som föranleder reaktioner och som riskerar att vara oförenliga med unionsrätten. Företag, branschorganisationer och andra kan upptäcka förslag som riskerar att leda till handelshinder och kontakta Kommerskollegium. Tillsammans med berörda aktörer utreder då kollegiet om det kan finnas anledning för Sverige att reagera mot förslaget. Beslut om svensk reaktion tas sedan av regeringen. På detta sätt kan nya handelhinder för svenska företag förebyggas. I vissa fall kan frågan huruvida ett förslag till föreskrift ska anmälas enligt anmälningsdirektivet vara svår. Regeringen och sakmyndigheter kan via TRIS se om andra medlemsländer valt att anmäla liknande regler. Att myndigheter fullgör anmälningsskyldigheten är viktigt inte minst då anmälan är en förutsättning för att de tekniska föreskrifterna ska kunna tillämpas i domstol. Kollegiet är svensk kontaktpunkt för anmälningsproceduren. Det innebär att vi stödjer myndigheter och departement vid tolkningen av direktivet, exempelvis genom att i remissvar påtala om vi anser att aktuellt förslag bör anmälas och genom att utbilda myndigheter i deras skyldigheter enligt direktivet. Det är också kollegiet som sköter korrespondensen med kommissionen i anmälningsärendena och i samarbete med berörda svenska aktörer utarbetar förslag till svenska reaktioner samt svar på utländska reaktioner. 1

5 5(17) 3. Generellt under Kollegiets arbete med anmälningsproceduren Under våren 2011 har kollegiet sett över hur vi kan utveckla arbetet med utländska anmälningar. Några av slutsatserna har varit att kollegiets roll främst bör vara att uppmärksamma sektorsmyndigheterna och branschen om informationsutbytet anmälningsdirektivet ger eftersom det är de som har bäst förutsättningar att identifiera vilka förslag som kan skapa hinder för svenska företag (branschen) och mest nytta av att använda TRIS i benchmarking-syfte (myndigheterna). Vidare bör kollegiet identifiera anmälningar som belyser principiellt intressanta frågor och tillsammans med berörda svenska aktörer analysera vilken typ av reaktioner som inkommer inom ramen för anmälningsproceduren. För att öka kännedomen om anmälningsproceduren och möjligheten att påverka utländska förslag håller kollegiet för närvarande på att fram ett faktablad. Faktabladet kommer att finnas tillgängligt på vår hemsida och kan även skrivas ut och delas ut i olika sammanhang. Faktabladet väntas bli färdigställt under sommaren. Kollegiet ger också kontinuerligt utbildningar för myndigheter i tillämpningen av anmälningsdirektivet. Anmälningsproceduren har också varit en del av kollegiets inre marknadsrelaterade informationsinsats riktad mot bransch och näringslivsorganisationer. Anmälningsdirektivet har nämnts i de fall det har varit ett aktuellt ämne för respektive organisation. Exempel på sådana organisationer är Branschkansliet (eventuell aktivitet hösten 2011), Sveriges Byggmaterialindustrier och Livsmedelsföretagen. En praktisk detalj som förväntas underlätta kollegiets arbete med anmälningsdirektivet är vårt nya dokumenthanteringssystem genom vilket vi kan ta fram ständigt uppdaterade rapporter för hur läget ser ut i alla svenska anmälningsärenden (se bilaga). Där kan vi på ett enkelt och snabbt sätt se exempelvis när frysningstiden för ett anmält förslag går ut eller om det inkommit reaktioner. Tabell: Anmälda förslag enligt anmälningsdirektivet Anmälda förslag Helår 2009 Helår 2010 Jan- 25 Maj 2009 Jan- 25 Maj 2010 Svenska anmälningar Jan- 25 Maj 2011 Anmälningar totalt Sverige har under redovisningsperioden anmält tolv förslag enligt anmälningsdirektivet. Av dessa har två förslag även anmälts enligt WTO:s TBT-avtal. Antalet anmälningar är något lägre jämfört med motsvarande period förra året. Utöver ett förordningsförslag om kontroll av narkotika från Socialdepartementet, härrör samtliga anmälda svenska

6 6(17) förslag från myndigheter. Flest förslag har Boverket (fyra), Transportstyrelsen och Läkemedelsverket (två vardera) anmält. Totalt har EU/EES-länderna anmält 267 förslag under redovisningsperioden. De flesta har varit inom områdena konstruktion (67), jordbruk, livsmedel och fiske (43) samt telekommunikation (31). Tabell: Reaktioner på förslag som anmälts enligt anmälningsdirektivet Reaktioner Svenska reaktioner på utländska förslag Reaktioner på svenska förslag Reaktioner från KOM Detaljerade utlåtanden (DU) 2010 Komment arer (K) 2010 DU Jan- 25 Maj 2011 K Jan- 25 Maj (dock 2 EESanmälnin gar) (1 svenskt förslag) 86 (4 svenska förslag) 16 (2 svenska förslag) 37 (1 svenskt förslag) Fem reaktioner i form av kommentarer eller detaljerade utlåtanden har inkommit under redovisningsperioden i anledning av svenska förslag som anmälts. Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om torkning med mikrovågor ådrog sig ett detaljerat utlåtande från kommissionen (2010/0686/S). Ett detaljerat utlåtande, vilket är den skarpare formen av reaktion, innebär att frysningstiden förlängs till sex månader. Enligt kommissionen riskerar förslaget i anmäld lydelse att strida mot LVD-direktivet (2006/95/EG). Vidare föranledde Jordbruksverkets förslag till föreskrifter om märkning och registrering av nötkreatur ett detaljerat utlåtande från kommissionen (2010/0671/S). Kommissionen anser att det anmälda förslagets krav på märkning inte överrensstämmer med kraven i den EU-förordning (1760/2000) som reglerar märkning av djur och att förslaget därför bör ändras. Kommissionen har också kommenterat ett liknande förslag från Jordbruksverket som rör märkning och registrering av svin där Sverige ombeds förtydliga hur förslaget förhåller sig till direktiv 2008/71/EG om identifikation och registrering av svin (2010/0672/S). Ett medlemsland kommenterade en svensk anmälan av förslag till ändring av lagen om leksakers säkerhet och påtalade det olämpliga i att förslaget, enligt dem, tycktes differentiera säkerhetskraven beroende på platsen där leksaken ska användas (2010/0772/S). Enligt det svenska svaret på kommentaren utgjorde reaktionen ett missförstånd och det försäkrades att förslaget inte innebar någon differentiering av säkerhetskraven, utan tvärtom att samma krav ställs oavsett var leksakerna ska användas. Ett medlemsland har vidare kommenterat

7 7(17) Transportstyrelsens förslag till föreskrifter och allmänna råd om finsksvensk isklass (2010/0083/S). I kommentaren befaras att förslaget skulle kunna begränsa möjligheterna för utländska fraktbolag att verka på de baltiska vattnen. Sverige har ännu inte besvarat kommentaren. Sverige har inte avgett några kommentarer eller detaljerade utlåtanden under redovisningsperioden. Däremot har Sverige reagerat på två förslag till kommentarer på EES-anmälningar som kommissionen remitterat till medlemsstaterna. 2 Det rör dels ett isländskt förslag till förbud mot transfettsyror (2011/9009/IS), dels norska förslag om kemikalier (2010/9016/N, 2010/9017/N, 2010/9018/N och 2010/9019/N, se mer info i avsnitt 3.1.). 2 Reaktioner på anmälningar från EES-länderna (Norge, Island och Liechtenstein) samt Schweiz och Turkiet kan inte avges direkt från medlemsländerna utan avges av kommissionen. Förslag från kommissionen till sådana unionssynpunkter inkommer till kollegiet som snabbremitterar dem till berörda fackmyndigheter. Beslut om svenska synpunkter på kommissionens förslag fattas av regeringen.

8 8(17) 4. Sektorer Nedan följer en beskrivning av några av de anmälningsärenden som varit pågående under redovisningsperioden. Urvalet bygger dels på vilka ärenden som föranlett reaktioner och dels på vilka ärenden som, enligt kollegiets bedömning, rör i Sverige särskilt intressanta områden. Sammanställningen är således inte heltäckande, varken vad gäller sektorer eller anmälningar per sektor som behandlas. Sammanställningen begränsas inte till anmälningsärenden som inletts under år 2011 utan tar även upp förslag som anmälts under år 2010 men som föranlett reaktioner under redovisningsperioden. Notera att merparten av de förslag som beskrivs fortfarande är under frysningsperiod och således inte är beslutade ännu. För mer detaljerad information om förslagen hänvisas till TRIS-databasen Kemikalier Kemikalieområdet är till stor del harmoniserat inom EU. Medlemsländernas förslag som anmäls på området utgörs därför framför allt av anpassningar av nationell rätt till unionsrättsakterna. Detta innebär också att kommissionens synpunkter på området ofta rör förslagens eventuella oförenlighet med sekundärrättsakter. Kommissionen har exempelvis ifrågasatt ett lettländskt förslag om krav på registrering av gödselmedel innan dessa sätts på den lettländska marknaden (2011/0028/LV). Enligt förslaget ska bara sådant gödselmedel kunna registreras som är fritt från GMO. Enligt kommissionen riskerar förslaget därmed att vara oförenligt med direktiv 2001/18/EG (GMO-direktivet) som förbjuder medlemsstaterna att hindra marknadstillträdet för produkter som uppfyller kraven i direktivet. Lettland har ännu inte besvarat det detaljerade utlåtandet. Vissa produkter på kemikalieområdet är emellertid inte fullt ut harmoniserade på EU-nivå. Kommissionen har därför i vissa fall även ifrågasatt anmälda förslags förenlighet med EU:s generella regler om fri varurörlighet. Exempelvis har kommissionen under år 2011 kritiserat ett tjeckiskt förslag om bland annat krav på märkning av så kallade kontrollerade ämnen och produkter som innehåller kontrollerade ämnen vid dessas framställning, import, export och transport (2011/0078/CZ). Kommissionen noterade att EU-förordningen som reglerar denna typ av ämnen (1005/2009) inte utesluter möjligheten för medlemsstaterna att ytterligare begränsa marknadstillträdet för sådana ämnen genom exempelvis krav på märkning, men att sådana krav kan skapa handelshinder och vara oförenliga med reglerna om fri varurörlighet. Tjeckien har därför ombetts att förklara varför det föreslagna märkningskravet är nödvändigt och proportionerligt i förhållande till syftet med kravet, framför allt med tanke på det mycket begränsade antal kontrollerade ämnen som fortfarande är tillåtna inom EU. En fråga som utretts inom EU och även i många medlemsstater är om och i vilken utsträckning ämnet bisfenol A (BPA) bör begränsas, framför allt i produkter som kommer i kontakt med små barn. EU beslutade

9 9(17) exempelvis i november 2010 att förbjuda användning av BPA i nappflaskor. EU:s förbud började gälla den 1 mars Vissa medlemsländer vill dock gå längre. Österrike anmälde i februari ett förslag om att förbjuda användning av BPA i nappar och bitringar (2011/0050/A). Två medlemsländer har riktat kritik (detaljerade utlåtanden) mot förslaget då de menar att det inte finns tillräckligt vetenskapligt stöd för förslaget som enligt dem kan medföra handelshinder. Kommissionen har kommenterat förslaget och uppmuntrat Österrike att istället föra upp denna fråga på EU-nivå inom ramen för REACH (förordning 1907/2006) eller leksaksdirektivet (2009/48/EG). Anmälningsärendet är ett bra exempel på områden där TRIS-databasen kan användas i benchmarking-syfte av svenska myndigheter, inte minst då ansvariga myndigheter i Sverige under en tid undersökt hur Sverige kan och bör reglera BPA. Inga svenska anmälningar har gjorts på kemikalieområdet hittills under Som nämnts ovan lämnade emellertid Sverige vissa synpunkter i anledning av fyra norska förslag om kemikalier (2010/9016/N, 2010/9017/N, 2010/9018/N och 2010/9019/N). De norska förslagen rörde restriktioner beträffande tillverkning, import, export, försäljning och användning av kemikalier och andra produkter som är farliga för hälsa och miljö (t.ex. bly). Sverige, liksom flera andra medlemsländer, lämnade synpunkter på kommissionens förslag till reaktion. De svenska synpunkterna rör frågan i vilken mån medlemsländerna har möjlighet till undantag från den harmoniserade lagstiftningen inom kemikalieområdet (REACH). Norge har ännu inte svarat på reaktionerna Avfall Avfall är reglerat inom EU framför allt genom ett ramdirektiv (2008/98/EG) som gäller alla typer av avfall. Direktivet anger vad avfall är och innehåller allmänna principer för hur det ska hanteras. EU:s sekundärrätt på området lämnar emellertid utrymme för nationella regleringar, vilket möjligen är förklaringen till det relativt stora antal förslag som anmäls på området. Förslagen rör ofta hur avfall från olika typer av produkter ska hanteras. Under 2011 har det emellertid inte inkommit några starka invändningar på förslagen på detta område. Kommissionen har dock kommenterat ett lettländskt förslag om handel med utsläppsrätter och beskattning av utsläpp (2011/15/LV). Kommissionen noterade att förslaget innehåller ett undantag för koldioxidsutsläpp från torv från beskattning och bad Lettland att förklara skälen till undantaget. Lettland uppgav att syftet var att främja användningen av lokala energikällor, dels för att minska importen, dels för att försäkra sig om ett effektivt resursutnyttjande. Kommissionen inkom därefter med en kommentar med önskemål om att Lettland utvecklar vad som menas med främja användningen av lokala energikällor för att minska importen och försäkra sig om ett effektivt energiutnyttjande. Lettland svarade att lagen inte behandlar lokala produkter och produkter från andra medlemsstater eller tredje land olika. Alla koldioxidutsläpp från torvförbränning, oavsett varifrån torven kommer, omfattas av undantaget. Importerade produkter diskrimineras

10 10(17) därför inte. Kommissionen valde att inte kritisera förslaget ytterligare inom ramen för anmälningsproceduren. Detta hindrar emellertid inte kommissionen från att, om de anser det vara nödvändigt, i ett senare skede gå vidare med en formell överträdelsetalan mot landet Förpackningar Förpackningskrav är till stor del harmoniserade inom EU genom förpackningsdirektivet (94/62/EG). Förpackningar som överrensstämmer med bestämmelserna i direktivet får inte hindras av medlemsstaterna. Anmälningarna på området utgörs till stor del av medlemsstaternas förslag till bestämmelser för att genomföra detta direktiv. Exempelvis har Danmark anmält ett förslag om krav på bland annat märkning och etikettering, bruksegenskaper, test och testmetoder rörande förpackningar. (2011/156/DK). Förslaget har ännu inte föranlett några reaktioner. Reaktioner har däremot ett italienskt lagförslag mottagit som rör förbud mot saluföring av icke biologiskt nedbrytbara bärkassar (2011/174/I). Införandet av förbudet är enligt Italien avsett att förändra medborgarnas konsumtionsvanor genom att främja återanvändning. Ett medlemsland har inkommit med ett detaljerat utlåtande i vilket de menar att förslaget strider mot förpackningsdirektivet då det riskerar att leda till att plastpåsar som överensstämmer med kraven i direktivet förbjuds på den italienska marknaden. En konsekvens av förslaget är att italienska återförsäljare blir tvungna att köpa in biologiskt nedbrytbara plastpåsar vilket enligt det kommenterande medlemslandet sannolikt gynnar inhemska tillverkare. Förslaget påverkar europeiska detaljhandelskedjor som måste tillhandahålla speciella påsar för den italienska marknaden. Enligt kommentaren kan förslaget även innebära ett indirekt gynnande av den inhemska industrin vilket är förbjudet enligt EU:s regler om fri varurörlighet Hälsovård, medicin Områdena kosmetika- och hygienprodukter, läkemedel och medicintekniska produkter är produktområden som i stort sett är harmoniserade inom EU. Det finns emellertid en del produkter som faller utanför dessa definitionen och därför lämnar utrymme för nationella särregleringar. Exempel på sådana produkter är sådana som sprutas in i huden för förskönande syften, såsom tatueringsfärg, botox och läppförstoringsmedel. Dessa faller mellan stolarna eftersom de inte är medicintekniska produkter, då huvudsyftet är att försköna, och inte appliceras på huden vilket är en förutsättning för att kosmetikadirektivet ska vara tillämpligt. När medlemsländerna avser att reglera sådana produkter måste detta anmälas enligt anmälningsdirektivet. Nyligen uppmärksammades farliga ämnen i tatueringsfärger i svensk media. Regeringen gav förra året Kemikalieinspektionen (i samråd med andra berörda myndigheter) i uppdrag att utreda en reglering av farliga ämnen i tatueringsfärger. Området har hittills varit oreglerat i Sverige.

11 11(17) Som framgår ovan är det inte heller reglerat på EU-nivå. Av framför allt benchmarking-intresse för svensk lagstiftare kan därför några förslag som anmälts under våren rörande tatueringsverksamhet vara. Förslagen som anmäldes av Malta och Frankrike rör dels krav på tatueringsverksamhet (2011/0034/MT), dels krav på själva tatueringsprodukterna (2011/0045/F). Inget av förslagen föranledde synpunkter från kommissionen eller från de andra medlemsländerna. Sverige har haft för vana att, vid anmälningar av förslag till förbud för olika typer av narkotika, utnyttja det så kallade brådskandeundantaget i anmälningsdirektivet vilket innebär att ingen frysningstid inträder och man direkt kan införa förbudet (se exempelvis 2011/0115/S från i år). Under våren har kunnat konstateras att många medlemsstater har följt det svenska exemplet (se exempelvis 2011/0007/PL, 2011/0198/A, 2011/0221/PL, 2011/0252/PL och 2011/0243/E). Det kan även noteras att kommissionen på detta område i regel har accepterat medlemsländernas begäranden om brådskandeundantag inom den informella tidsgränsen på tio dagar Byggprodukter och energirelaterade frågor Byggproduktområdet har länge varit den kategori där flest förslag anmäls enligt anmälningsdirektivet. EU:s byggproduktdirektiv (89/106/EEG) harmoniserar bedömnings- och provningsmetoder av byggprodukternas egenskaper. Produkter som uppfyller angivna förutsättningar i direktivet kan CE-märkas. De får därefter säljas fritt inom och mellan länderna i EU. Oavsett vilket land byggprodukterna kommer ifrån, ska det färdiga byggnadsverket emellertid alltid uppfylla kraven i respektive nationella regelverk för byggområdet. Krav på byggnader och anläggningar i sig regleras således inte på EU-nivå utan i nationella byggregler där det framgår om en byggprodukt är lämplig för avsedd användning. Detta är en anledning till att en stor mängd föreskriftsförslag på området innehåller nationella regler som måste anmälas enligt direktiv. Många förslag som anmäls syftar också till att komplettera EU:s regelverk på området. Under redovisningsperioden har 61 förslag anmälts på byggproduktområdet. Dessa har ännu inte föranlett några detaljerade utlåtanden. Däremot har ett antal förslag kommenterats. Exempelvis har kommissionen kommenterat två österrikiska förslag där Österreichisches Institut für Bautechnik (OIB) anförtros rollen som gemensam marknadskontrollsmyndighet för byggprodukter (2011/0031/A och 2011/47/A). Kommissionen uppmärksammar om att EU:s marknadskontrollförordning (765/2008) kräver att marknadskontroll utförs utan risk för intressekonflikt. Kommissionen noterar i detta hänseende att OIB också är anmält organ under byggproduktdirektivet och vill därför ha klargjort hur Österrike säkerställt att detta inte innebär en risk för intressekonflikt. Österrike har ännu inte svarat på kommentarerna.

12 12(17) Ett medlemsland har kommenterat ett franskt förslag om rökdetektorer (2011/0039/F). Enligt förslaget får detektorernas överrensstämmelse med byggproduktdirektivet bestyrkas endast av ett certifieringsorgan som är tredje part och som har ackrediterats enligt standard NF EN Enligt kommentaren kan detta innebära att CE-märkta produkter som certifierats av organ i andra länder hindras marknadstillträde i Frankrike. Inget svar på kommentaren har ännu lämnats av Frankrike. Vidare har kommissionen i två ärenden noterat avsaknaden av klausul om ömsesidigt erkännande och ombett länderna klargöra huruvida principen om ömsesidigt erkännande kommer att tillämpas (2011/0051/IRL och 2011/0113/PL). Sverige har gjort fyra anmälningar under perioden som rör Boverkets byggregler och som främst syftar till att tydligare definiera hur de i Sverige använda funktionskraven kan verifieras (2011/0163/S, 2011/0226/S, 2011/0228/S och 2011/0231/S). Frysningsperioden för dessa anmälningar går ut i mitten av augusti. På det närbesläktade energiområdet har drygt tio förslag anmälts under våren. Frankrike har exempelvis anmält ett förslag om godkännande av beräkningsmetod för energiprestanda hos nya byggnader (2011/159/F). Ett särskilt intressant förslag som anmälts under 2011 är ett franskt förslag om fotobiologiska risker beträffande lampor och ljuskällor med lysdioder (2011/0097/F). Förslaget fastslår att endast de lampor och ljuskällor med lysdioder som är avsedda för hushållsbruk vilka utgör en obefintlig eller mindre fotobiologisk risk får saluföras på den franska marknaden. Lysdioder faller under lågspänningsdirektivet (2006/95/EG, LVD). LVD är ett så kallat nya metoden-direktiv vilket innebär att direktivet endast innehåller övergripande, väsentliga krav, medan de mer detaljerade tekniska kraven uttrycks i harmoniserade standarder. Standarderna, som tas fram av de europeiska standardiseringsorganen, är inte rättsligt bindande men ger en presumtion om överrensstämmelse med det rättsligt bindande direktivet. Om en produkt överrensstämmer med en sådan standard ska den således presumeras överrensstämma med direktivets bestämmelser. Det föreslagna franska kravet tycks innebära att vissa produkter som uppfyller kraven i harmoniserade standarder under LVD inte kommer att tillåtas i Frankrike. Kollegiet fick i ett sent skede in en skrivelse från en europeisk branschorganisation som var kritiskt mot förslaget. Berörda myndigheter samt den svenska branschorganisationen har kontaktats. Dessa aktörer har dock inte uttryckt intresse för att kritisera förslaget Informationssamhällets tjänster Informationssamhällets tjänster är den typ av tjänst som sker på elektronisk väg och där köparen inte befinner sig i direkt anslutning till säljaren vid köptillfället. Ett typexempel på informationssamhällets tjänster är tjänster som tillhandahålls över internet, men även e-handel med varor omfattas i vissa fall. Sverige har inte gjort någon anmälan

13 13(17) inom området informationssamhällets tjänster under våren Ett tiotal anmälningar har gjorts av övriga medlemsländer inom detta område under denna period. De flesta har rört spelområdet Speltjänster Spelmarknaden inom EU är fragmenterad och i många EU-länder begränsas speltjänsterna till några få aktörer (ensamrätter). Detta gör det svårt och i vissa fall omöjligt för utländska speloperatörer som är lagligt verksamma i vissa EU-länder att (lagligen) erbjuda sina tjänster över gränserna. Rättsläget för dessa operatörer är oklart. Speltjänster är undantaget från tjänstedirektivets (2006/123/EG) tillämpningsområde men täcks av EUF-fördragets regler om fri tjänsterörlighet (artikel 56). EU-domstolen har, inte minst på senare år, vid ett flertal tillfällen fått tillfälle att pröva huruvida nationella spelregleringar överrensstämmer med reglerna om fri tjänsterörlighet. Trots den omfattande praxis från EU-domstolen som således finns i denna fråga råder fortfarande stor osäkerhet och delade meningar avseende vilka typer av begränsande krav medlemsstaterna får ställa på utländska speloperatörer. Sedan 2005 har det anmälts över 150 förslag enligt anmälningsdirektivet som rört spelområdet. Kommissionen och vissa länder med liberala spelregleringar har även varit flitiga med att lämna synpunkter på förslagen. Under 2011 har bland andra Tyskland, Grekland, Belgien och Rumänien haft pågående anmälningsärenden med förslag till nya regler avseende speltjänster. Det rumänska förslaget rörde krav som ställs på anordnare av bland annat spelverksamhet över internet (2010/0747/RO). Kommissionen kritiserade förslaget i ett detaljerat utlåtande i mars i år, framför allt den del av förslaget som kräver att speloperatörer i Rumänien ska ha ett registrerat säte i landet. Kommissionen menar att Rumänien inte visat att denna typ av krav på fysisk etablering för tjänsteföretag är nödvändig och proportionerlig i förhållande till det eftersträvade syftet. Intressant är också ett tyskt förslag som anmälts under våren (2011/0063/D). Det tyska spelmonopolet underkändes av EU-domstolen år 2010 med hänvisning till att monopolet inte på ett sammanhängande och systematiskt sätt syftade till att uppnå det åberopade folkhälsoskyddet. Tyskland har därför omorganiserat spelmarknaden och förslaget som anmäldes i februari rörde en ny rättslig ram för området Schleswig-Holstein. Förslaget innebar i korthet att vissa typer av spel öppnas upp för ett licenssystem medan andra, mer farliga typer av spel, spärras med olika metoder, exempelvis betalningsblockering. Kommissionen inkom visserligen med en kommentar men den avsåg endast vissa mindre synpunkter på vilka banker som tillåts ge garantier. Ett medlemsland lämnade emellertid ett detaljerat utlåtande Elektronisk varuhandel I februari 2011 lämnade kommissionen ett detaljerat utlåtande med anledning av ett franskt lagförslag om priset på e-böcker (2010/0710/F). Enligt förslaget skulle priset på e-böcker som saluförs i Frankrike

14 14(17) fastställas av den franska utgivaren och även aktörer utanför Frankrike som vill saluföra dessa böcker i landet skulle bli bundna av prisregleringen. Syftet med förslaget var att förhindra att marknaden för e- böcker togs över av aktörer vars målsättning skulle kunna vara att sälja andra produkter och tjänster och som skulle göra e-böckerna till lockvaror. Kommissionen menar att fastställandet av en prisnivå, trots att den tillämpas lika för franska och icke-franska aktörer, kan utgöra ett hinder för bland annat den fria tjänsterörligheten (artikel 56 FEUF) då ickefranska aktörer kan bli tvungna att tillämpa en annan prisstrategi för sin försäljning i Frankrike än den som tillämpades i andra länder. Kommissionen noterar också att priset idag är det kanske viktigaste konkurrensverktyget för gränsöverskridande handel då prisjämförelser är lättillgängliga och produktions- och fraktkostnader nästan är eliminerade. Kommissionen pekade på praxis från EU-domstolen enligt vilken diskriminerande hinder för fri tjänsterörlighet inte kan motiveras med hänsyn till skyddet för kulturellt mångfald. Enligt kommissionens bedömning kan det franska förslaget anses utgöra en de facto diskriminering av utländska aktörer. Detta bland annat då franska aktörer typiskt sett inte bedöms lika beroende av att kunna konkurrera prismässigt då de haft möjlighet att bygga upp en kundbas i Frankrike sedan tidigare. Även om förslaget inte anses utgöra en diskriminering så menar kommissionen att förslaget inte kan anses vara lämpligt eller proportionerligt i förhållande till sitt syfte. Frankrike har ännu inte (maj 2011) inkommit med något svar på kommissionens synpunkter Märkning Statliga märkningssystem kan hindra den fria rörligheten inom EU på flera sätt. Beroende på hur de utformas kan de för det första innebära att, om märkningen är tvingande, produkter som producerats i andra länder måste ändras för att få saluföras i landet. Exempelvis kan krav på nationell kvalitets- eller miljömärkning skapa sådana handels- hinder. För det andra kan statliga märkningssystem innebära att, oavsett om märkningen är tvingande eller inte, inhemska produkter indirekt premieras av den enda anledningen att de är just inhemska produkter. Typexemplet på sådana är nationella ursprungsmärkningssystem. Kollegiet har belyst problematiken kring frivilliga och tvingande märkningssystem flera gånger tidigare 3. Inom ramen för anmälningsdirektivet lämnade Sverige, under år 2010, synpunkter på ett 3 Se exempelvis kollegiets utredning Economic and legal analysis of the proposal for mandatory origin marking från år 2010 om ursprungsmärkning (dnr. 144:282/2010) och kollegiets text om frivilliga och obligatoriska märkningar som är publicerad på Marknadskontrollrådets hemsida: er.html.

15 15(17) italienskt förslag till obligatorisk ursprungsmärkning av textil-, läder- och skoprodukter samt ett franskt förslag om utsläppsmärkning av olika typer av byggprodukter 4. Sverige har inte anmält något förslag som har rört märkning under första halvåret Från övriga länder har ett tiotal sådana förslag anmälts. Förslagen har bland annat rört märkning av förpackningar (2011/0156/DK), läkemedel (2011/0179/DK), skjutvapen (2011/0103/FIN) samt pyrotekniska produkter (2011/0010/HU). Den sista föranledde ett detaljerat utlåtande från kommissionen där förenligheten med pyroteknikdirektivet (2007/23/EG) ifrågasattes. Särskilt intressant är ett grekiskt förslag till en lag om införande av en nationell märkning för produkter och tjänster som syftar till att informera konsumenten om produktens eller tjänstens grekiska ursprung (2011/0143/GR). Den föreslagna märkningen är visserligen frivillig men kan tyckas marknadsföra produkters grekiska ursprung och därmed uppmuntra grekiska konsumenter att köpa dessa produkter just tack vare deras ursprung. EU-domstolen har tidigare varit kritisk mot denna typ av märkningssystem (mål C-325/00 KOM mot Tyskland och C-06/02 KOM mot Frankrike). Kollegiet har tagit kontakt med branschorganisationer för att utröna om det finns ett svenskt intresse i att lämna synpunkter på det grekiska förslaget. Svenska företag med handel i Grekland har blivit kontaktade av branschorganisationen. Kollegiet väntar på återkoppling från branschorganisationen i frågan. Ett liknande syfte (eller åtminstone effekt) kan anas i två spanska förslag som anmälts och som innehåller regler för identifiering av levande, färska, kylda och tillagade fiskeri-, vattenbruks- och skaldjursprodukter (2010/0691/E och 2010/0692/E). Enligt förslagen ska märkningen av dessa produkter innehålla information om ursprunget av det fartyg som fångat dem. Enligt Spanien syftar detta till att informera konsumenterna om produktens ursprung. Kommissionen levererade i januari 2011 ett detaljerat utlåtande där de pekar på att ursprungsmärkningskrav för fiskprodukter är harmoniserade inom EU genom förordningarna 104/2000 och 2065/2001 och att förslaget tycks vara oförenliga med dessa förordningar. Kommissionen menar vidare att det föreslagna kravet är protektionistiskt och visar det genom följande exempel. En fisk fångad i Namibia av ett spanskt skepp och en likadan fisk fångad i Namibia av ett skepp från ett annat EU-land ska enligt förslaget säljas med märkningen fisk fångad i sydöstra Atlanten av ett spanskt skepp respektive fisk fångad i syöstra Atlanten av ett skepp från ett annat EUland. En spansk konsument kan då bli mer benägen att köpa den förstnämnda fisken trots att det är samma typ av fisk som fångats i samma område. Förslaget riskerar således att få en diskriminerande verkan om det antas. Spanien inkom i slutet av april med ett svar av 4 Sverige har även tidigare reagerat på nationella förslag till märkningssystem. År 2004 levererades exempelvis ett detaljerat utlåtande med anledning av ett nederländskt förslag om märkning av träprodukter (2004/87/NL).

16 16(17) vilket det framgår att förslaget ska ses över i ljuset av kommissionens synpunkter Livsmedel Livsmedelsområdet tycks tillhöra de mer kontroversiella områdena att döma av de anmälningar som görs och de reaktioner som inkommer inom ramen för anmälningsproceduren. Detta trots att de flesta regler på livsmedelsområdet är harmoniserade på EU-nivå och de nationella bestämmelserna således i huvudsak implementerar och kompletterar EUbestämmelserna. Kommissionen har levererat detaljerade utlåtanden avseende ett danskt (2011/0053/DK) och ett finskt (2011/0054/FIN) förslag om livsmedelshygien. Kommissionen har flera synpunkter men gemensamt för de två förslagen är kritiken mot förslag rörande rå fisk. Enligt förslagen undantas vissa typer av fisk (sill fångad i Östersjön, finsk regnbågsöring och finsk sik i det finska förslaget och odlad atlantlax i det danska förslaget) från kraven i EU:s livsmedelshygiensförordning (853/2004) om att rå fisk, före saluföring till konsument, bland annat måste ha varit fryst i minst 24 timmar i en temperatur under -20 Celsius. Enligt kommissionen har inte länderna visat att EU-förordningens möjligheter till undantag från kraven är tillämpliga. Utöver kommissionen har ett antal ytterligare medlemsländer kritiserat förslagen. Reaktionerna som inkom i början av maj har ännu inte besvarats. Danmark anmälde i januari 2011 förslag till en så kallad fettskattelag (2011/0019/DK). Förslaget blev medialt uppmärksammat då det är det första i sitt slag i världen. 5 Eftersom det rörde sig om ett förslag om ekonomiska styrmedel inträdde ingen frysningsperiod och Danmark antog lagen i mars Detta hindrade emellertid inte ett medlemsland från att i början av maj leverera ett detaljerat utlåtande. Landet menar att förslaget till beskattning av fett i vissa produkter kan få handelshindrande verkningar och att det varken är nödvändig eller proportionerlig i förhållande till syftet att skydda folkhälsan. De pekar också på att förslaget i deras tycke är diskriminerande då vissa produkter omfattas av lagen och andra liknande produkter inte omfattas, utan att någon objektiv förklaring ges för detta. I det detaljerade utlåtandet ombeds Danmark att se över förslaget eller i alla fall skjuta fram ikraftträdandet för att möjliggöra för utländska företag att anpassa sig till lagen. 5 Liknande förslag har utretts även i Sverige. Se länkade rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (2011:3) som presenterades i april 2011:

17 17(17) 4.9. Övrigt Som har framgått av rapporten levererade Sverige inga kommentarer eller detaljerade utlåtanden med anledning av utländska förslag under redovisningsperioden. I början av juni i år uppmärksammade emellertid Skogsindustrierna kollegiet om ett tyskt anmält förslag som enligt dem kan skapa handelshinder för svenska företag. Förslaget rör miljöskyddskrav vid upphandling av leverans-, bygg- och tjänstekontrakt. Enligt Skogsindustrierna riskerar förslaget, i vilket det ställs krav på viss mängd av returfiber i pappersprodukter, att utestänga svenska producenter då produktionen i Sverige i huvudsak baseras på nyfiber. Detta trots att svensktillverkat papper har lägst koldioxidutsläpp i hela världen. Mot bakgrund av Skogsindustriernas skrivelse levererade Sverige en kommentar den 9 juni år 2011 där Tyskland uppmärksammas om att miljörelaterade upphandlingskrav, i enlighet med grundläggande EUrättsliga principer, måste utformas på ett sådant sätt att likvärdigt miljövänliga produkter behandlas på samma sätt. Enligt svensk mening bör pappersprodukters miljöegenskaper inte endast bedömas med hänsyn tagen till andelen nyfiber. Mot denna bakgrund ifrågasätter Sverige om det tyska förslaget stämmer överens med unionsrättens regler om fri rörlighet för varor och offentlig upphandling. Utöver den svenska kommentaren har fyra andra medlemsländer samt kommissionen reagerat mot förslaget. Ärendet följs upp vid årsrapporten för år Ärendet har avgjorts av generaldirektören Lena Johansson i närvaro av enhetschefen Thomas Hagman och utredaren Fredrik Olsson, föredragande. I den slutliga handläggningen har även utredarna Inga Rosenlund, Ingela Mohlin, Heidi Lund samt Iness Hadji deltagit. Lena Johansson Fredrik Olsson