Jämlik startpunkt? Knappast

Transkript

1 rapport nr 22/2010 Jämlik startpunkt? Knappast Om barnfattigdomen i Sverige Av Jesper Bengtsson

2 Rapporten Jämlik startpunkt? Knappast utgiven av Arbetarrörelsens Tankesmedja i juli 2010 Författare: Jesper Bengtsson Tryckning: LO-tryckeriet Stockholm

3 Innehåll Förord: Anne-Marie Lindgren 1. Inledning 2. En bild av fattigdom 3. Vad är fattigdom i Sverige? 4. Absolut och relativ fattigdom 5. Samma länder oberoende av mått 6. Ökade klyftor fram till Ökad barnfattigdom efter Storstädernas barn mest utsatta Socialbidragen ökar lavinartat 9. Nedmontering av trygghetssystemen A-kassan Sjukförsäkringen Studiemedlen Underhållsbidraget Bostadsbidraget 10. Verksamheterna som skyddsnät Skolan Förskolan Fritidshemmen 11. En tickande fattigdomsbomb 12. Kan barnfattigdomen minska?

4 Förord Stockholm i juli 2010 Anne-Marie Lindgren utredningschef, Arbetarrörelsens Tankesmedja 4

5 1. Inledning Få saker är så störande och upprörande i ett modernt samhälle som att barn växer upp under fattiga förhållanden. Särskilt upprörande är det förstås med fattiga barn i ett rikt land. Att det finns fattiga, verkligt fattiga barn i länder som Indien eller Etiopien är lika moraliskt problematiskt, men det går att förstå på ett rationellt plan eftersom det avspeglar en global orättvisa mellan Nord och Syd. Det finns helt enkelt fler fattiga familjer och därmed fattiga barn i ett fattigt land. Men i Sverige? Ska det verkligen behöva finnas fattiga barn i ett av världens rikaste länder? I ett land som berömmer sig om att ha en väl utbyggd välfärd och stabila sociala trygghetssystem? Nej, svarar nog de flesta. Det är inte acceptabelt.. Tanken på att barn ska ha samma startpunkt i livet är djupt nedbäddad i den västerländska liberala civilisationens självbild. Olika start i livet ger olika förutsättningar att lyckas med sin utbildning, sitt yrkesval och sitt sociala liv. Ändå lever många barn i Sverige i fattigdom. Läget var riktigt allvarligt under den ekonomiska krisen på 1990-talet. Enligt Rädda Barnens barnindex levde barn i fattiga familjer Det motsvarade vart femte barn i Sverige. Sedan följde några år av stark ekonomisk utveckling, minskad arbetslöshet och höjda reallöner, vilket gjorde att fattigdomen minskade markant. Under de åren gjordes inte heller några omfattande försämringar i de offentliga välfärdssystemen. År 2006 levde barn i Sverige i fattigdom enligt Rädda Barnens index. Det var den lägsta siffran sedan mätningarna inleddes Men det var mitt i en högkonjunktur och trots detta var barnfattigdomen alltså nästan 12 procent. Det kan inte uppfattas som något annat än ett misslyckande för den politik som har ambitionen att ge alla barn och ungdomar en likvärdig startpunkt i livet. socialbidrag ökade med hela 17 procent mellan det sista kvartalet 2008 och samma period Enligt Riksdagens utredningstjänst RUT har den relativa fattigdomen ökat och 2010 hade gruppen barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer ökat till 13,7 procent. De hårdast utsatta är barn till ensamstående föräldrar och barn till föräldrar med invandrarbakgrund. De sociala skillnaderna i samhället har ökat oberoende av regering, och det vore allt för enkelt att skylla hela utvecklingen på de senaste årens borgerliga regering. Att allt fler barn växer upp i hem med låg inkomststandard är ett bredare samhällsproblem än så. Politiken har helt enkelt ännu inte formulerat några fungerande recept för att komma till rätta med de ökande klyftorna i samhället. Men det finns en viktig politisk skillnad i synen på hur problemen ska åtgärdas. Ett skäl till att Sverige länge har kunnat redovisa bland de lägsta fattigdomssiffrorna i världen är de väl utbyggda sociala trygghetssystemen och den höga standarden i en skola, vård och omsorg som i princip är avgiftsfri. Välfärden har balanserat upp orättvisorna i inkomster och förmögenhet. Under den borgerliga regeringen har de systemen urholkats. Nästan hälften av alla arbetslösa står utanför a-kassan, endast ett fåtal av de som har a-kassa får ut 80 procent av sin tidigare inkomst, allt fler blir utförsäkrade från sjukersättningen och inom skolan, vården och omsorgen minskar personaltätheten och resurserna att hjälpa de som är mest utsatta. Studerar man betygsutvecklingen i några av Stockholms stadsdelar finner man en nästan bisarr samstämmighet; skolor i fattiga områden klarar inte av uppdraget att ge barn en jämlik start, och den tendensen har förstärkts på senare år. Klyftorna ökar och Sverige kommer allt längre bort från idealtillståndet. Eftersläpningen i statistiken gör att det är svårt att säga exakt vad som hänt sedan dess. Några mycket alarmerande siffror går dock att redovisa. Antalet barn i familjer som får socialbidrag har ökat markant. Arbetslösheten har nått nästan 10 procent, och från 1990-talet vet vi att detta slår hårt mot de barn som redan lever på marginalen. Enligt en analys från Försäkringskassan har antalet ensamstående föräldrar med låg inkomststandard ökar markant. Bland de unga ensamstående med barn lever hela tre fjärdedelar med låg ekonomisk standard. Utbetalningen av 5 Det borde vara alarmerande uppgifter för alla delar av samhället och alla politiska partier. Det borde rendera politiska åtgärder och välfärdsinsatser för att jämna ut skillnaderna. Det borde vara en av de stora frågorna i höstens valrörelse. Om utvecklingen fortsätter kan vi nämligen snart inte längre slå oss för bröstet och säga att Sverige är ett av världens tryggaste och socialt mest rättvisa länder att växa upp i.

6 2. En bild av fattigdom Vad innebär det att växa upp i ett fattigt hem i Sverige? Anna vet. Hon är fjorton år och bor i en av våra storstäder. Hon är äldst av tre syskon. Pappan är arbetslös, men har just nu ett extrajobb, han hoppar in på olika springvikariat som personlig assisten. Annas mamma är sjukskriven. Det har varit så ett tag nu, säger Anna. Anna ser ut som många andra i hennes ålder, med slitna jeans, långt blont år och en skolväska över armen. Hon heter egentligen inte Anna, men frågan om fattigdom är känslig och hon vill inte framträda med eget namn. Det är väl inget man vill skylta med direkt, säger Anna. Att man har ont om pengar är en sak, men att säga att man är fattig jag vet inte. Det skulle jag själv aldrig säga, men det är ju så det är. Vi är ju fattiga. Hon berättar om känslan av att aldrig ha några pengar över. När hennes klasskamrater köper nya kläder, fikar nere på stan eller åker på semesterresor måste hon själv alltid avstå. Det är bara så, säger hon. Mina föräldrar har inte råd och det spelar inte så stor roll vad jag vill eller inte vill göra. Ibland fattar jag inte hur alla andra har råd med alla prylar. Anna går i en rätt genomsnittlig skola. Eleverna där tillhör varken överklassen eller de allra mest utsatta. Men de flesta har mer pengar att röra sig 3. Vad är fattigdom i Sverige? Annas exempel är inte helt ovanligt. Rapport efter rapport har de senaste åren slagit fast samma sak: klyftorna i samhället ökar och allt fler, inte minst barnfamiljer, faller under fattigdomsstrecket. Och varje gång det publiceras nya alarmerande siffror utbryter en debatt om vad fattigdomen i Sverige egentligen är. Kan man över huvud taget tala om fattigdom i ett land som är så rikt som vårt, eller är det ett lyxproblem i en värld där fattigdom ofta betyder att man inte ens har mat för dagen? Sommaren 2009 gjorde tidningen Expressen en artikelserie om den nya barnfattigdomen. I flera brett uppslagna artiklar presenterade man barn till föräldrar som var beroende av socialbidrag eller 6 med än Anna och hennes familj. Anna beskriver hur hon ofta säger till sina kompisar att hon inte vill köpa nya saker, eller att hon inte hinner åka med på resor eller utflykter. När klassen skulle åka till en nöjespark i slutet av förra årskursen stannade hon hemma och ljög om att hon var sjuk. Alla elever förväntades betala 200 kronor för resan, och Anna ville helt enkelt inte fråga sina föräldrar om de pengarna. Just det har visat sig vara ett ganska vanligt sätt för barn att hantera ekonomisk utsatthet. Barnen skyddar sina föräldrar och hittar på saker för att det inte ska vara så tydligt att de har det knapert. För att inte lägga en extra börda på föräldrarnas axlar. Jag har alltid fått veckopeng. Det har mamma och pappa sett till. Men den har alltid varit lite lägre än mina kompisars. De har ju pengar över till bio på fredagen. Fast egentligen är det inte pengarna, utan prylarna som är den stora skillnaden. De har nya datorer och dvd-spelare och åker utomlands på sommaren. Det är ju inte att tänka på. Känner hon sig fattig? Både jag och nej. Ibland kan jag känna att jag inget hellre vill än att ha mer pengar och att jag skäms lite. Du vet, att man plötsligt skulle vakna upp en morgon och ha nya föräldrar och aldrig behöva tänka på vad saker kostar. Men man går ju inte omkring och tänker på det hela tiden. Det är som det är. stöd från socialförsäkringarna. En mamma berättade att hon inte hade råd att låta sina barn ta hem kompisar på middag. Pengarna räckte inte till den extra maten. Varje utgift i skolan, till skolresan eller utflykten, var en belastning och några märkeskläder eller nya cyklar kom aldrig på fråga. Andra föräldrar berättade hur de väntat med att köpa ut medicin till barnen för att pengarna inte räckt till. En förälder berättade om att hur hon tejpat ihop barnens glasögonbågar när de gått sönder för att de inte haft råd att köpa nya, vilket gjort att barnen fått gliringar i skolan. Sirpa Hotti, ensamstående mamma i Köping berättade om ett sommarlov som tillbringades i lä-

7 genheten i stan eftersom de inte hade råd att hyra stuga eller skicka barnen på kollo. Någon bil hade de inte, så badplatsen kunde de inte heller ta sig till. Vattenhinkarna på gården får duga som svalka. När hettan var för olidlig gick de till Krillan, det kommunala utomhusbadet. Men det fick inte bli för ofta för pengarna räckte egentligen inte till entrén. Sirpa hade fått en ryggskada och familjen gick runt på underhållsstöd och vårdbidrag. Några veckor före Expressens besök hade den nioårige sonen råkat ha sönder en fönsterruta som kostade kronor. Jag har lärt mig att inte få panik, utan ta ett djupt andetag, berättade Sirpa. Dessutom går det mesta att få på avbetalning. 1 Artikelserien, som var ett klassiskt kvällstidningsknäck med tydliga kontraster och verkliga människor av kött och blod, fick flera av landets borgerliga ledarskribenter att sätta laxpatén i halsen. En av dem var Håkan Boström på Dagens Nyheter. Socialbidragsnivån ska täcka alla nödvändiga kostnader. Sjuka och barnfamiljer ska få extra stöd. Men är det rimligt att socialbidragsnivån ska garantera någon slags medelstandard? Att alla ska ha råd med ungefär samma saker? Särskilt retade han upp sig på en artikel där en ung kille beskrev hur han bara hade råd med ett par märkesjeans, och att den saken ändå var viktig för honom för att bil accepterad av de andra på skolan. Håkan Boström jämförde med sin egen ungdom, då ingen hade märkesjeans och man lekte i skogen hela dagarna, utan tanke på vem som hade pengar och vem som inte hade det. Ett utopiskt barndomslandskap som påminner mer om Rosseaus idealbild av barnuppfostran än om en verklighetsskildring. 2 Utopisk eller e j så knyter Boströms kritik an till en klassisk debatt om fattigdom. I tredje världens länder finns absolut fattigdom. Där handlar det ofta om att överleva rent fysiskt, om att skaffa mat för dagen och ha råd med det mest basala. Även om man kan tala om absolut fattigdom även i Sverige lever ingen, eller i alla fall mycket få, under så svåra villkor. Alltså måste vi mena något annat om vi talar om fattigdom i Sverige, och för att komplettera bilden brukar man då använda ett relativt fattigdomsbegrepp. 4. Absolut och relativ fattigdom Världsbanken drar gränsen för extrem fattigdom vid de som tjänar under 1,25 dollar per dag och invånare. Detta absoluta mått justeras sedan efter inkomstnivåer och prislägen i olika länder. Samma mått på extrem fattigdom används i FN:s millenniemål, där ett av målen är att halvera den extrema fattigdomen till år norm för socialbidrag (idag kallat ekonomiskt bistånd men i den här rapporten används båda begreppen parallellt) som Socialstyrelsen upprättade Normen slog fast hur mycket pengar ett hushåll behövde för att uppnå det som anses vara en skälig levnadsnivå. Normen har sedan dess räknats upp med utgångspunkt från prisutvecklingen. Ska man döma av ett sådant mått är och förblir fattigdomen ett problem för de allra minst utvecklade länderna och vi kan konstatera att de allra flesta fattiga lever i Asien och Afrika söder om Sahara. Med det måttet som utgångspunkt visar det sig dessutom att antalet fattiga har minskat dramatiskt under de senaste 20 åren. Utvecklingen i folkrika stater som Kina och Indien gör att allt färre lever på mindre än 1,25 dollar om dagen. Ändå lever fortfarande 1,4 miljarder människor i extrem fattigdom. Nio miljoner barn under fem år dör varje år av undernäring. En miljard människor saknar rent dricksvatten. 3 Även i Sverige talar man ofta om absolut fattigdom. Det vanligaste är då att man utgår från den I USA använder man ett liknande mått, som härstammar från 1960-talet. I sitt krig mot fattigdomen slog president Lyndon B. Johnson fast en fattigdomsgräns som utgick ifrån kostnaden för ett hushålls mat. Den siffran tredubblades sedan eftersom matkostnaderna beräknades vara en tredjedel av de sammanlagda utgifterna i ett normalhushåll. Problemet med det amerikanska måttet är att prisnivåerna inte utvecklas på samma sätt på alla områden. I dag är det inte troligt att maten utgör en lika stor del av kostnaden, medan till exempel bostäderna slukar en större del av hushållsbudgeten. Problemet med det motsvarande svenska absoluta måttet är att normen fastställs politiskt. Genom att 1 Kazmierska Natalia, Värst är när folk tycker synd om en, Expressen Boström Håkan, Barnfattigdom: I vems ögon? DN De Vylder Stefan, Fattigdom i ett globalt perspektiv, Framtider 1/

8 Tabell 1: Andel av befolkningen som lever på en inkomstnivå under 60 procent av medianinkomsten i det egna landet (Källa: European Inequalities (2009). Budapest: Tarki, publicerat i Framtider 1/2010) TJECKIEN NEDERLÄND. inte höja normen ett år kan regeringen och riksdagen se till att det på pappret blir färre fattiga, när det i praktiken skulle kunna vara ännu fler. Det andra sättet att beräkna antalet fattiga i ett land är att använda ett relativt mått. Redan 1984 antog EU en löst hållen definition som säger att fattiga är de vars materiella, kulturella och sociala resurser är så begränsade att det utestänger dem från att leva med den lägsta accepterade standarden i det samhälle som omger dem. Inom EU använder man definitionen att man är fattig om man har mindre än 60 procent av medianinkomsten i ett samhälle. Enligt denna definition lever 78 miljoner människor, eller 16 procent av befolkningen inom EU i fattigdom, trots att de allra flesta av dessa inte skulle uppfattas som fattiga i absoluta termer. Samtliga siffror i jämförelsen mellan EU:s medlemsstater är från Före finanskrisen, före den djupaste lågkonjunkturen sedan 1930-talet. Som vi ska se senare i den här rapporten har läget i Sverige förvärrats sedan dess, inte minst har antalet barn som lever i fattiga familjer ökat. På ett plan går det ändå att förstå de som kritiserar det relativa fattigdomsbegreppet. Ta Irland som 8 exempel. I slutet av 1990-talet steg Irlands BNP med 7-8 procent varje år. Arbetslösheten sjönk, de sociala ersättningarna ökade, reallönerna ökade. Landet genomgick en omfattande moderniseringsfas. Men lönerna för de lägst betalda på arbetsmarknaden och ersättningen till de arbetslösa höll inte samma takt som välståndsökningen för genomsnittet i befolkningen, vilket gjorde att den relativa fattigdomen ökade, trots att alla fick det bättre. Det omvända förhållandet gällde för länder som Polen, Tjeckien och Ungern några år tidigare. Efter Sovjetunionens sammanbrott och den snabba liberaliseringen av landets ekonomier sjönk deras BNP med mellan 15 och 20 procent. Arbetslösheten ökade, liksom den sociala utslagningen. Men den relativa fattigdomen minskade eftersom den genomsnittliga standarden minskade så dramatiskt samtidigt som de sämsta fick det ännu sämre. Man måste bestämma sig för vad huvudproblemet är, skriver ledarskribenten Hanne Kjöller i en artikel som argumenterar för ett absolut fattigdomsbegrepp. Är det inkomstklyftor? I så fall är det ett problem om alla får det bättre i ett samhälle, om samtidigt några får det ännu lite bättre.

9 Här sätter Hanne Kjöller fingret på något viktigt, även om hennes slutsats är präglad av en nyliberal världsbild. Den relativa definitionen av fattigdom utgår ifrån att jämlikhet är något eftersträvansvärt. Skillnaderna i ett samhälle får inte bli för stora. Om de allra rikaste vältrar sig i rysk kaviar och champagne kan man känna sig fattig även om man har råd med mat på bordet och ett par hela jeans till barnen. Trots att en sådan standard hade varit förbehållen den välbärgade medelklassen i ett land som exempelvis Malawi. Ett sätt att förstå den relativa fattigdomen är att göra som nobelpristagaren Amartya Sen. Han menar att fattigdom ytterst handlar om människors frihet och livschanser. Om ens ekonomiska och sociala position gör att man inte har några reella möjligheter att välja vilket liv man vill leva, då är man fattig. Känslan av utsatthet är kopplad till det sociala sammanhanget. Då är det lätt att se att det finns fattigdom i Sverige och andra extremt rika länder, även om få om ens någon behöver svälta. Om man för ned frågan på barnens nivå blir den känslan av utanförskap som är kopplad till ens ekonomiska standard tydig. I ett samhälle där i princip inga barn har en dator i hemmet är det förstås inget fattigdomsproblem att vara utan. I Sverige, där de allra flesta spelar, surfar, läser och kommunicerar med en PC eller Mac i hemmet kan det vara direkt stigmatiserande att inte kunna göra det. Dessutom kan det innebära att man kommer efter i skolan eftersom allt mer av undervisningen baseras på internet och datorer. Om alla ens klasskompisar varit på utlandssemester kan det, som Anna beskriver i inledningen till den här rapporten, vara både psyksikt jobbigt och socialt utestängande om föräldrarna inte har råd med sådana semestrar. En nyliberal skulle kanske kalla detta för avundsjuka. De flesta andra skulle välja att definiera det som en brist på rättvisa och anständighet. Även argumentet att samhället måste acceptera stora skillnader i välstånd, att de rikaste måste få dra iväg, blir komplicerat när man applicerar det just på barnens villkor. Hela den västerländska liberala samhällsidén bygger på tanken att vi alla ska ha samma möjligheter i livets startpunkt. Senare i livet kan de flesta, från extrema nyliberaler till inbitna marxister, acceptera ett mått av ojämlikhet. Människor göra olika livsval och det är varken önskvärt eller möjligt med exakt lika lön, förmögenhet eller materiella standard. Vänstern har traditionellt önskat en större utjämning av villkoren än högern. Men att barn ska ha samma möjligheter att gå vidare och göra självständiga val i livet är de flesta ändå överens om. Självklart finns det massor av föräldrar som lever under mycket knappa omständigheter som ändå klarar av att ge sina barn en fantastisk uppväxt. Vi känner alla till exempel på maskrosbarn och klassresenärer, även om resor mellan klasserna har blivit mindre vanliga under de senaste 20 åren jämfört med och 1970-talen. Statistiken talar ändå ett obevekligt språk: Den som växer upp i ett fattigt hem löper större risk för att få problem i skolan, har större hälsoproblem som vuxen och blir oftare arbetslösa och förblir arbetslösa under längre perioder än de som vuxit upp i välbärgade hem. På samma sätt är det förstås långt ifrån alla barn som vuxit upp under knappa omständigheter som blir kriminella, men oddsen för ett liv inom lagens ramar ökar inte. Tillsammans med andra negativa faktorer kan kriminalitet bli resultatet, konstaterar Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet i en intervju i Expressen. Han slutsats är att fattigdom har varit och fortsätter att vara en väsentlig riskfaktor för att unga ska hamna i brottslighet. Unga som växer upp i problemfyllda områden med lågavlönade föräldrar som har ett dåligt socialt nätverk låter sig lätt imponeras av kompisar som på brottslig väg skaffat sig status. Det är med andra ord inte alltid strävan efter materiell rikedom som driver fram kriminaliteten. De rika Canada goose-killarna från Lidingö och Saltsjöbaden blir förnedrade och rånade på sina saker, men inte för att de fattiga killarna från förorten förskräckligt gärna vill ha jackan, i-poden eller mobiltelefonen, säger Jerzy Sarnecki. Framför allt vill man visa sin makt och överlägsenhet i en situation där man i övrigt är ganska maktlös och underordnad. Återigen är det känslan av utanförskap som driver fram de problem som kommer som en direkt följd av bristen på livschanser. 9

10 5. Samma länder oberoende av mått Studerar man statistiken närmare visar det sig dessutom att konflikten mellan absolut och relativ fattigdom är överdriven. Unicef-rapporten Child poverty in rich nations kartlade för några år sedan de rika ländernas barnfattigdom, både i absoluta tal och enligt ett mått som säger att man är fattig om man har mindre än 50 procent av medianinkomsten i det aktuella landet. Siffrorna är några år gamla (från år 2000) men i just det här fallet är det jämförelsen som är intressant. Som vi ser hamnar de länder som lyckats begränsa den relativa barnfattigdomen hamnar också högt upp på listan över länder som har liten absolut fattigdom. Även det omvända förhållandet gäller: I de länder som har hög absolut barnfattigdom lever också fler barn i fattigdom om man mäter den relativa fattigdomen. Sverige har både låg absolut barnfattigdom och låg relativ barnfattigdom, vilket gäller även för de andra nordiska länderna. Det tycks som om den modell för välfärd och arbetsmarknad som man traditionellt valt i dessa länder fungerar om målet är att hålla nere barnfattigdomen. Polen, Ungern och Tjeckien avviker med sina extremt höga siffror för absolut fattigdom. De exakta siffrorna har förstås ändrats under de tio år som gått, men även här visar jämförelsen att länder som är fattiga ofta har höga absoluta fattigdomstal även om den relativa fattigdomen är låg. Även USA avviker. När det gäller relativ fattigdom hamnar USA på sista plats i den aktuella tabellen. I den tabell som avser absolut fattigdom placerar sig USA däremot i mitten av skalan. Det speglar förstås det totala välståndet i USA (världens högsta BNP per capita), men också de stora sociala klyftorna och Med den här genomgången vill jag visa att man måste använda både ett absolut och ett relativt mått på fattigdom för att fånga den ofrihet det innebär att leva under knappa omständigheter. Studerar man den svenska statistiken finner man dock att båda dessa mått lider av ett eftersläpningsproblem. I statistiken finns det i dag bara ett fåtal uppgifter från perioden efter 2007, och de flesta sifferserier stannar redan Det är förstås är väldigt olyckligt för den som vill förstå vad 10 Tabell 2: Andel barn som levde i relativ fattigdom (familj med inkomst under 50 procent av medianinkomsten) samt andel som levde i absolut fattigdom mätt som USA:s fattigdomsmått konverterat till nationella ekonomier. Relativ barnfattigdom USA 22,4 13,9 Italien 20,5 36,1 Storbritannien 19,8 29,1 Irland 16,8 21,4 Kanada 15,5 9,5 Polen 15,4 93,1 Australien 12,6 16,2 Spanien 12,3 42,8 Tyskland 10,7 12,5 Ungern 10,3 90,6 Frankrike 7,9 10,7 Nederländerna 7,7 11,1 Tjeckien 5,9 83,1 Danmark 5,1 5,1 Luxemburg 4,5 1,2 Belgien 4,4 7,5 Finland 4,3 6,9 Norge 3,9 3,0 Sverige 2,6 5,3 Källa: Unicef, Innocenti Report Card, juni inkomstskillnaderna som gör att många släpar efter när de i toppen ökar sina inkomster och förmögenheter. Man bör dock notera att 13,9 procent av barnen i USA lever i absolut fattigdom trots att de växer upp i världens rikaste nation. 6. Ökade klyftor fram till 2006 Absolut barnfattigdom som är på väg att hända i Sverige. Utvecklingen har ju varit mycket dramatisk sedan Det året stod Sverige och resten av Europa på toppen av en högkonjunktur. Därefter har finansmarknaderna kraschat och världen kastats in i en depression lik den på 1930-talet. Samtidigt bytte Sverige regering Vi fick en politik som bygger på principen att sänka bidrag och ersättningsnivåer i de sociala trygghetssystemen för ett öka incitamenten att söka jobb. Det har självklart på ett dramatiskt sätt påverkat fattigdomen.

11 Vi återkommer därför till utvecklingen efter 2006/2007 i ett senare kapitel och ägnar detta åt en exposé över utvecklingen under de senaste decennierna. Det finns inga fattiga barn om det inte finns fattiga vuxna och till att börja med är det därför motiverat att studera den samlade fattigdomen. Socialstyrelsens Social Rapport konstaterar att realinkomsterna i Sverige totalt sett minskade under de första åren av lågkonjunktur från 1991 och framåt. Sedan, mellan 1996 och 2007, ökade reallönerna mer eller mindre oavbrutet. Under samma period minskade den absoluta fattigdomen med mer än hälften. fem år är nästan 40 procent fattiga eller mycket fattiga mellan 2003 och Och bland de som bott i landet mellan sex och elva år motsvarande siffra 26 procent. Räknar man in den kategori Socialstyrelsen klassar som människor med Mycket begränsad ekonomi, blir siffrorna skyhögt högre. Statistiken berättar om ett delat Sverige. Ett Sverige där människor med invandrarbakgrund döms till fattigdom under mycket långa perioder. Den andra grupp som har påtagligt högre andel fattiga är ensamstående med barn, särskilt mammorna. Andelen fattiga eller mycket fattiga i den gruppen var sammanlagt 13,2 procent mellan 2003 och De allra flesta fick det alltså bättre under perioden fram till I Social Rapport 2010 dras slutsatsen att: Det är inte bara så att de rikaste har blivit rikare, den andel av befolkningen som har god inkomststandard har också ökat kraftigt. Ur ett fattigdomsperspektiv är det viktigt att konstatera att det inte bara är andelen fattiga som minskar utan också andelen nästan fattiga. Samtidigt konstaterar Social Rapport 2010 att den absoluta fattigdomen trots de goda tiderna har slagit väldigt olika mot samhällets olika grupper. Bland de utrikes födda som bott i landet mindre än 11 Även studerande hade en mycket svår situation även i högkonjunkturens Sverige. Barn, ungdomar, unga vuxna, studerande ensamstående föräldrar och invandrare löper störst risk för fattigdom, konstaterar man i Social Rapport Totalt sett hade den absoluta fattigdomen ändå minskat under perioden från 1990-talets början till Men Studerar man den relativa fattigdomen ändras siffrorna dramatiskt.

12 Andelen med inkomster under det relativa fattigdomsstrecket har ökat under hela den undersökta perioden var den relativa fattigdomen 6,6 procent i hela befolkningen hade den stigit till 9,1 procent. Bland utrikesfödda som varit i landet 0-5 år var fattigdomen 2007 hela 43, 1 procent och bland de som varit här år var den 21,9, alltså mer än dubbelt så hög som den relativa fattigdomen för befolkningen som helhet. Det tar alltså mer än 20 år för invandrare att komma ned i samma fattigdomssiffror som infödda svenskar. Samma alarmerande skillnad märks för ensamstående kvinnor med barn. Där var fattigdomen 13,4 procent Fjorton år senare hade den stigit till 22,4 procent. Det har med andra ord blivit mycket svårare att vara ensamstående förälder i Sverige under de senaste åren, och det är barnen som hamnar i kläm när föräldrarna har ont om pengar. Rädda barnen kommer fram till en liknande utveckling i rapporten Barnfattigdomen i Sverige 12 från Rädda barnen publicerade sin första rapport om barnfattigdomen Med hjälp av Tapio Salonen, professor i socialt arbete, hade man då tagit fram ett eget index, som mäter både hur många barn som lever i familjer med låg inkomststandard och barn i familjer som lever under socialbidragsnormen. Genom att ta med båda dessa faktorer får man genom Rädda Barnens index en fördjupad insikt i utvecklingen av barnfattigdomen och de villkor barn lever under. Rädda Barnen noterar samma välståndsökning och minskning av den absoluta fattigdomen som Socialstyrelsen. Enligt organisationens index levde 14,9 procent av barnen i fattigdom Tre år senare, några år efter 90-talskrisen, var barnfattigdomen hela 22,3 procent. Därefter sjönk den snabbt, för att 2006 nå en bottennivå på 11,9 procent. Det visar att den allmänna förbättring av hushållens ekonomi som skedde under 2000-talets början och mitt också kom barnfamiljerna till del, skriver Rädda Barnen.

13 Källa: Barnfattigdomen i Sverige, Rädda Barnen 2008 Det betyder att barn levde i fattigdom 2006 enligt Rädda Barnens index. Dessutom visar det sig att de sociala skillnader som Socialstyrelsen pekar på slår igenom med full kraft även här. Hela 59 procent av de barn som levde i fattigdom 2006 hade utländsk bakgrund och de skillnaderna har förstärkts ända sedan den ekonomiska krisen på 1990-talet. Bland de utrikesfödda som vistats mindre än två år i landet var barnfattigdomen hela 69,2 procent. Och bland de som levt mer än tio år i Sverige var barnfattigdomen fortfarande över 20 procent. Den ekonomiska utsattheten för dessa barn minskade både mindre och långsammare efter krisåren än för barn med svensk bakgrund, konstaterade Rädda Barnen. Samma slutsats finns i Social Rapport Det både Socialstyrelsen och Rädda Barnen fångar i sina rapporter är en integrationspolitik som inte fungerar, och som inte heller den socialdemokratiska regeringen fick att fungera under sina regeringsår på och 2000-talet. Högkonjunkturen från mitten av 1990-talet och framåt kom inte alla barnfamiljer till del. Det fanns en tydlig etnisk dimension i fördelningen av det ökade välståndet. Enligt Rädda barnens rapport levde 43,7 procent av barnen med utländsk bakgrund i fattigdom Nio år senare hade välståndet ökat och siffran var nere i 30,2 procent levde 16,1 procent av alla barn med svensk bakgrund i fattiga familjer och 2006 hade siffran sjunkit till 6,3 procent. Trots den minskade totala fattigdomen fanns det alltså en uppenbar segregation mellan olika grupper i samhället. De båda rapporterna (Socialstyrelsens för 2010 och Rädda Barnens från 2008 ger även likartade bilder av de ensamstående föräldrarnas situation var fattigdomen bland barn med ensamstående föräldrar tre gånger så hög (25,9 procent) som bland barn med sammanboende föräldrar (8,1 procent). Swedbanks beräkningar över familjernas hushållsekonomi ger samma bild av utvecklingen. För femton år sedan hade en ensamstående förälder med ett barn ungefär lika mycket kvar som ett tvåföräldershushåll med tre barn när de mest nödvändiga utgifterna var betalda. Sedan dess har gapet vuxit och idag har ensamföräldern 7000 kronor 13

14 mindre kvar att röra sig med varje månad jämfört med tvåföräldershushållet. Ännu tydligare blir sambandet om man lägger samman kategorin ensamstående med kategorin utlandsfödda. Rädda Barnens rapport visar att bland barnen som har en utlandsfödd ensamstående förälder var andelen fattiga 2006 hela 49,2 procent. Bland barnen som växer upp med två svenskfödda föräldrar var samma siffra 2,7 procent. Rapporterna om fattigdomsutvecklingen slår också fast att problemen är särskilt omfattande i storstäderna. Lägst barnfattigdom i hela landet hade Lomma med 3,2 procent. Högst barnfattigdom hade Malmö med hela 30,2 procent. Ändå är skillnaderna mellan storstädernas olika stadsdelar större än skillnaden mellan kommunerna enligt Rädda Barnens index. I sex stadsdelar var barnfattigdomen över 40 procent. Mellan 1991 och 2006 hade barnfattigdomen gått ned mest i stadsdelen Norrmalm i Stockholm. Den största ökningen hade varit i Bergsjön i Göteborg, där barnfattigdomen hade ökat med 16,4 procent trots högkonjunkturen. Alltså; ett mer kluvet Sverige. Trots goda tider hamnar många på efterkälken. De fattigaste blir alltså fattigare och de rika blir rikare skriver Rädda Barnen i en sammanfattande kommentar. Utvecklingen fångas med matematisk precision av diagrammet nedan. På punkt efter punkt framträder alltså en bild av ökade orättvisor som direkt går att knyta till klass, kön och etnicitet. Källa: Barnfattigdomen i Sverige, Rädda Barnen

15 7. Ökad barnfattigdom efter 2006 Som vi tidigare konstaterat finns det få samlade genomgångar av barnfattigdomen efter Statistiken släpar efter med flera år, vilket är mycket olyckligt med tanke på den dramatiska ekonomiska och politiska utvecklingen de senaste åren. Den som vill studera utvecklingen under den borgerliga regeringsperioden måste plocka ihop en bild av de pusselbitar som finns tillgängliga. Detta är fullt möjligt att göra, och det samlade intrycket är att de problem med man kunde se fram till 2006 har förstärkts. Den relativa fattigdomen har ökat till den högsta nivån under 2000-talet och det finns starka larmsignaler om en ökad absolut fattigdom. Allt fler barnfamiljer måste ta hjälp av socialbidrag för att klara ekonomin. I krisens spår har de som tidigare varit mest utsatta, barn till invandrade föräldrar och barn till ensamstående, hamnat ännu mera på efterkälken. Ett sätt att studera utvecklingen är att granska frivilligorganisationernas arbete med utsatta barn. Föreningen Majblomman delar varje år ut bidrag till barn och familjer som söker pengar för att de har det ekonomiskt knapert ökade bidragen till nödvändiga men kostsamma saker, som mat, glasögon och skor med hela 33 procent jämför med året före. Många sökte även bidrag till semester med familjen och för att få åka på läger eller kollo. Det som är självklarheter för de allra flesta är en lyx för andra. I rapporten Varken skärgård eller doktor från 2009 publicerar de några röster ur högen av ansökningar: Jag bor själv med min tvåårige son. Vi behöver en bilbarnstol för att kunna göra utflykter med bilburna vänner. Han behöver även kläder och skor inför sommaren. Vi skulle gärna vilja resa med på en semestervecka för ensamstående mammor. Jag är sjukpensionär eftersom jag var med om en svår olycka och kämpar för att komma tillbaka både fysiskt och psyksikt. Är ensam med min dotter. Min ekonomi är usel och vi kan inte kosta på oss någonting. Nu längtar min dotter efter att få åka på ett läger som hon var på förra året. Det kostar 2,750 kronor och har jag inte råd att låta henne åka dit. skulle innebära frihet och glädje, att kunna få skratta och göra som sina kompisar och åka till stranden. Enligt Majblomman fick barn avstå från glasögon under 2008 för att deras föräldrar inte hade råd att köpa några åt dem. Trots synfel fick de alltså inte nya glasögon. Majblomman visar att ensamstående föräldrar i allt högre grad avstår från att hämta ut läkemedel trots att de fått recept och har ett medicinskt behov. Sällan har väl det enkla konstaterande att fattigdom påverkar hälsan haft en mer konkret innebörd. Stadsmissionen i Stockholm konstaterar samma alarmerande utveckling i sin verksamhet. Antalet barn och unga som kommer och ringer till oss har ökat markant bara under de senaste månaderna, säger Therese Ek, som arbetar i Stadsmissionens ungdomsverksamhet. I december 2009 hade hennes arbetslag 20 så kallade åtaganden att hjälpa utsatta ungdomar och deras familjer. När jag träffar henne i april 2010 har antalet ökat till 37 familjer. Stadsmissionen har också sett en nästan hundraprocentig ökning av antalet ansökningar om ekonomiskt stöd. Den ökningen har skett utan att vi har informerat mer om vår verksamhet, konstaterar Therese Ek. Det är behoven som ökat. Och nu ansöker föräldrar inte lika ofta för att ha råd med det där lilla extra, som en resa eller fritidsaktiviteter. Nu handlar ansökningarna allt oftare om mat, hyra och el. Även ansökningarna om att få vara med på Stadsmissionens kollo på somrarna har ökat de senaste åren. Stadsmissionen behovsprövar vilka som ska få följa med och har konstaterat att allt fler har fallit under de fattigdomsgränser som krävs för att få skicka sina barn på kollo. Många tänker inte på att den femtiolappen som man förväntas lägga på en skolresa är för mycket för många föräldrar. Och när barnen ser att föräldrarna inte har råd så skyddar de föräldrarna genom att säga att de inte vill resa med eller hitta på någon annan anledning. Jag är ensamstående mamma till tre barn. För att inte denna sommar ska bli ännu en balkongsommar önskar jag att mina två äldsta barn som är 16 år ska få varsitt Lisebergskort och ett busskort. Det 15

16 8. Storstädernas barn mest utsatta Diagram 3: Andelen relativt och absolut fattiga barn, Relativt fattiga (Pel-skalan) Absolut fattiga (Under socialbidrag) Relativt fattiga (Pel-skalan) Absolut fattiga (under socialbidragsnormen) Källa: Riksdagens utredningstjänst, RUT, som använt Statistiska Centralbyrån Källa: och undersökningen Riksdagens om hushållens utrednin ekonomi från resp. år. För har RUT beräknat en utveckling från 2007 års undersökning framskriven till resp. år med avseende på befolkning, ekonomi och gällande regler. Ett handfast mått på utvecklingen plockades fram av riksdagens utredningstjänst, RUT, i december 2009 och publicerades av de röd-gröna partierna i rapporten En kall jul för allt fler barn. RUT använde de vanligaste måtten på fattigdom och räknade hur många barn som lever i ett hushåll med mindre än 60 procent av medianinkomsten i Sverige samt hur många som lever under socialbidragsnormen. Fram till 2007 använde man statistik från SCB. För åren gjorde man en beräkning av befolkningsutvecklingen och den förväntade ekonomiska utvecklingen. Under mandatperioden kommer alltså den relativa barnfattigdomen som andel av samtliga barn att ha ökat med 45 procent och tendensen att de ensamstående föräldrarna och de med utländsk bakgrund släpar efter utvecklingen har blivit ännu tydligare kommer 23,4 procent av de barn som växer upp med bara en förälder att leva i en ekonomiskt utsatt situation. I en skolklass på 28 elever är i genomsnitt fyra elever från fattiga hushåll, konstaterar de röd-gröna politiker som skrivit under rapporten En kall jul för allt fler barn. Socialbidragen ökar lavinartat Citatet ovan är förstås ett pedagogiskt sätt att visa hur fattigdomen slår mot samhället som helhet. Hur den griper in i vår vardag och skapar sociala och ekonomiska skillnader mellan barn som borde ha en jämlik startpunkt. Men i praktiken slår fattigdomen inte så geografiskt eller socialt jämlikt. Tvärtom har segregationen ökat under de senaste åren. I områden som Rinkeby, Bergsjön eller Rosengård är det betydligt fler än fyra barn per klass som kan anses leva i fattiga familjer. Och det är högst osannolikt att du skulle hamna i samma skola som någon fattig om du bor i Örgryte, Limhamn eller i centrala Stockholm. Enligt Socialstyrelsen har utbetalningen av socialbidrag ökat dramatiskt under Från 2003 och framåt ökar utbetalningarna något, men ligger i princip fast på samma nivå. På hösten 2008 händer något, den ekonomiska krisen, som gör att kurvan viker av uppåt. Antalet socialbidragstagare ökar, och trenden höll sedan i sig under hela Sista kvartalet 2009 är utbetalningarna av ekonomiskt bistånd och introduktionsersättning 17 procent högre än sista kvartalet

17 Tabell 5: Genomsnittligt antal hushåll i Malmö med ekonomiskt bistånd (exklusive introduktionsersättning) CE - Centrum SI - S Innerstaden VI - V Innerstaden LB - Limhamn/Bunkeflo HY - Hyllie FO - Fosie OE - Oxie RO - Rosengård HU - Husie KI - Kirseberg Malmö Källa: Malmö stads datalager Tabell 6: Genomsnittligt antal barn i hushåll i Malmö med ekonomiskt bistånd (exklusive introduktionsersättning) CE - Centrum SI - S Innerstaden VI - V Innerstaden LB - Limhamn/Bunkeflo HY - Hyllie FO - Fosie OE - Oxie RO - Rosengård HU - Husie KI - Kirseberg Malmö Källa: Malmö stads datalager Och under 2010 har ökningen fortsatt. Under första kvartalet 2010 betalades totalt miljoner kronor ut i ekonomiskt bistånd inklusive introduktionsersättning. Vid jämförelse med första kvartalet år 2009 är det en ökning med 8 procent. Utbetalningar av ekonomiskt bistånd till dem som inte är flyktingar utgjorde miljoner kronor under det första kvartalet, vilket är en ökning med 12 procent jämfört med första kvartalet Utbetalningarna ökade i 84 procent av kommunerna (245 st). För 55 av kommunerna ökade utbetalningarna med över 30 procent. Tittar man på utvecklingen av socialbidragen i en stad som Malmö, som länge haft störst problem med fattigdom, finner man en utveckling som bekräftar bilden. Efter några år av sjunkande antal hushåll med ekonomiskt bistånd under mitten av 00-talet, så ökar nu antalet hushåll med ekonomiskt bistånd i Malmös alla stadsdelar. Att utvecklingen trots detta är extremt ojämlik syns tydligt i statistiken. I Södra innerstaden, Fosie och Rosengård är fattigdomen mycket hög och antalet bidragstagare har ökat med mellan 100 och 200 hushåll i alla dessa stadsdelar. I stadsdelar som Oxie och Husie är fattigdomen betydligt lägre. Siffrorna över antalet barn i hushåll med socialbidrag i Malmö ger samma bild. Antalet mottagare av ekonomiskt bistånd minskade under 2005, 2006 och 2007, men under 2008 vände utvecklingen. I Göteborg är utvecklingen likartad. Där ökade socialbidragen med 23 procent under På socialförvaltningen i Göteborg förklarar man att ett viktigt skäl till den stora ökningen av socialbidrag är att de långtidsberoende har blivit fler. De som får socialbidrag har behov av stöd under längre tid. Kort sagt: det där fler som fastnar i fattigdom i dag 17

18 Tabell 7: Barn i biståndshushåll i Göteborg Stadsdelsnämnd Antal per år Gunnared Lärjedalen Kortedala Bergsjön Härlanda Örgryte Centrum Linnestaden Majorna Högsbo Älvsborg Frölunda Askim Tynnered Styrsö Torslanda Biskopsgården Lundby Tuve-Säve Backa Kärra-Rödbo Göteborg Källa: Stadskansliet i Göteborg, statistikgruppen Tabell 8: Barn i hushåll i Stockholm med ekonomiskt bistånd efter stadsdelsförvaltning Stadsdelsförvaltning Antal per år Rinkeby-Kista Spånga-Tensta Hässelby-Vällingby Bromma Kungsholmen Norrmalm Östermalm Södermalm Enskede-Årsta-Vantör Skarpnäck Farsta Älvsjö Hägersten-Liljeholmen Skärholmen Enheten för hemlösa HELA STADEN

19 än tidigare. Däremot har det totala antalet barn som lever i hushåll som tar emot socialbidrag minskat något under 2009, vilket man förklarar med att hälften av alla nytillkommande mottagare av socialbidrag under 2009 var i gruppen år, då många ännu inte hunnit bilda familj och skaffa barn. Ökningen är som vi ser inte påtaglig heller i Stockholm, även om det är sammanlagt 326 fler hushåll som tagit emot bistånd under 2009 jämfört med året före. Vi ser däremot exakt samma sorts segregation som i Malmö och Göteborg, med de invandrartäta stadsdelarna i Västerort samt Skärholmen och Enskede/Årsta/Vantör i toppen av fattigdomsligan. Däremot tycks antalet barn i hushåll med socialbidrag inte öka i Stockholm. Siffrorna skulle kunna få politikerna i Stockholm att slå sig för bröstet och hävda att de är på rätt väg, eftersom antalet barn i bidragshushåll tycks minska och antalet socialbidragstagare inte ökar i samma omfattning som man kunde förvänta sig med tanke på den ekonomiska krisen och nedskärningarna i de sociala försäkringssystemen. Men på samma sätt som i Göteborg har Stockholms stads utgifter för socialbidrag ökat. I Stockholms fall med 9 procent 2009 jämfört med året före. Även Stockholms socialförvaltning förklarar den paradoxen med att fler bidragstagare måste leva på ekonomiskt bistånd under längre tid. Utslagningen är med andra ord mer permanent än den varit tidigare. Här finns det också ett tänkbart mörkertal i siffrorna. Sedan 1 januari 2008 måste den som söker socialbidrag och är arbetslös anmäla sig på ett av de nyinrättade jobbtorgen. Gör man inte det riskerar man att straffa ut sig från rätten att få socialbidrag. Av de 9788 personer som stadsdelsnämnderna anmälde till jobbtorgen 2009 valde 27 procent, det vill säga fler än 2500 personer, att inte komma på den första informationsträffen. En del av dem avstod säkert för att de ordnat sin försörjning på annat sätt, och det är inte självklart att man förlorar sitt socialbidrag om man avstår från jobbtorget. Men bland dessa drygt personer finns det helt säkert en grupp som inte anser att jobbtorget kan hjälpa dem och som hellre avstår från socialbidrag än går dit. I värsta fall kan det visa sig att de ökade kraven för att bli berättigad till socialbidrag i Stockholm har gjort att en grupp människor hamnar utanför till och med denna sista utpost i det sociala trygghetssystemet. Stockholms sociala struktur är dessutom inte densamma som Göteborgs eller Malmös. I de städerna ligger de flesta stora ekonomiskt fattiga bostadsområden inom kommungränsen. I Stockholm är flera av kranskommunerna socialt mycket hårt utsatta. Siffrorna över barn i socialbidragsfamiljer i tre kommuner ger en fingervisning om läget. Tabell 9: Antal barn i familjer med ekonomiskt bistånd i tre Stockholmskommuner Botkyrka Huddinge Haninge 2007: : : Källor: Botkyrka, Huddinge och Haninge socialförvaltningar 9. Nedmontering av trygghetssystemen En viktig anledning till den internationellt sett låga barnfattigdomen i Sverige är de insatser som görs inom ramen för välfärdsstaten. Barnbidrag, bostadsbidrag underhållsbidrag och andra stödformer har haft och har fortfarande en utjämnande effekt, som gör att Sverige, trots alla brister, länge varit ett av världens mest jämställda länder. Social Rapport 2010 pekar tydligt på detta samband, och betonar också att det inte bara rör sig om bidrag och olika försäkringsskydd. Till de utjämnande mekanismerna måste man också räkna in det faktum att vi har en sjukvård och ett utbildningssystem som i princip är gratis. 19

20 Tabell 10: Andelen med inkomster under 60 procent av medianinkomsten i repsektive land, före och efter transfereringar. EU15 EU27 Island Tjeckien Nederländerna Slovakien Sverige Slovenien Österrike Danmark Norge Ungern Frankrike Finland Malta Luxemburg Tyskland Belgien Cypern Polen Portugal Kroatien Irland Estland Litauen Storbritannien Italien Spanien Grekland Lettland Bulgarien Rumänien Källa: Social rapport Procent Före transfereringar Efter transfereringar Som vi ser i tabellen har få om någon stat har så konsekvent arbetat för att via skattsedeln bidra till minskad fattigdom och dämpa effekterna vid stora ekonomiska omställningar. Man kommer förstås inte ifrån att den ekonomiska krisen försvårat fattigdomen, inte minst för ensamstående med barn; ju fler som är arbetslösa desto fler faller till slut under fattigdomsstrecket. I april 2009 var arbetslösheten 9,8 procent. Visserligen något lägre än de 12 procent finansminister Anders Borg förutspått för 2010, men ändå så högt att Sverige inte sett något motsvarande i modern tid. Självklart påverkar detta fattigdomen bland barn. Men figuren ovan antyder att det inte uteslutande är själva arbetslösheten som påverkar människors ekonomiska läge. I ett land som traditionellt använt välfärden för att jämna ut skillnaderna påverkas fattigdomen direkt om man skär i just denna välfärd. Under de senaste fyra åren har Sverige styrts av en regering som på flera punkter gjort exakt sådana nedskärningar. En regering som sett bidrag inte 20