Rapport från undersökning avseende biståndshandläggningen inom äldreomsorgen i Farsta

Transkript

1 1 Rapport från undersökning avseende biståndshandläggningen inom äldreomsorgen i Farsta Mårten Lagergren Rapporter / 2004:6

2 2 Innehåll Förord Sammanfattning Bakgrund och syfte Material och metod Studiens uppläggning i stort De undersökta biståndsmottagarna - översiktlig redovisning Allmänt Tidigare bistånd ÄSIM-metoden för bedömning av brister i omgivning och personligt vårdberoende Brister i omgivningen Personligt vårdberoende Resultat av biståndsbedömningen Handläggarnas bedömning av brister i omgivningen och personligt vårdberoende Brister i omgivningen Personligt vårdberoende Kontrollbedömning Beviljad vård Boendeform för beviljad vårdinsats Beviljad vårdnivå Beviljade hemtjänstinsatser Beviljade stödinsatser Beviljade vårdinsatser givet kategori av vårdberoende Boendeform för beviljade vårdinsatser Beviljad vårdnivå givet kategori av vårdberoende Beviljad hemtjänst givet kategori av vårdberoende Diskussion och slutsatser Tabeller Vårdberoende och boendeform för beviljad vårdinsats per handläggare Vårdberoende och beviljad vårdnivå per handläggare Vårdberoende och beviljade hemtjänstinsatser per handläggare Regressionsanalys avseende beviljad vårdnivå Regressionsanalys avseende beviljat antal hemtjänsttimmar.. 59

3 3 5.6 Regressionsanalys avseende beviljat boende med heldygnsomsorg 60 Bilagor. 61

4 4 Förord Mätningar i syfte att klarlägga om det finns systematiska skillnader mellan olika socialdistrikt och handläggare när det gäller bedömningen av biståndsbehov inom äldreomsorgen har nu genomförts av Äldrecentrum i ett stort antal stadsdelar och tidigare socialdistrikt i Stockholm. Den här rapporten redovisar en ytterligare undersökning med samma metodik avseende biståndsbedömningen inom stadsdelen Farsta. Undersökningen har gjorts med samma metodik som tidigare. Detta innebär en registrering av i det här fallet sammanlagt 300 biståndsbeslut fördelat på tolv handläggare. För 55 av dessa har genomförts en särskild kontrollbedömning. Registreringen har omfattat beviljad vårdinsats och bedömt vårdberoende. Vidare har en registrering gjorts av olika faktorer som kan tänkas ha inverkat på biståndsbesluten,. Bedömning av brister i omgivning och det personliga vårdberoendet har gjorts enligt ÄSIM-metoden kompletterad med Katz ADL-index. Undersökningen av biståndsbedömningen i Farsta har gett resultat som stämmer väl med tidigare undersökningar. Beviljade insatser ligger i stort sett på samma nivå som för övriga undersökta stadsdelar. Betydande skillnader i biståndsbedömningen har påvisats mellan olika handläggare. Detta gäller speciellt två-tre handläggare som starkt skiljer sig från de övriga. Det är dock viktigt att notera att undersökningar av detta slag inte kan svara på frågan om vad som är rätt bistånd givet vissa behov. Vad som däremot kan ifrågasättas mot bakgrund av denna och de tidigare undersökningarna av samma slag är om det finns klara riktlinjer för biståndsbedömningen, som är kända och tillämpade av alla handläggare. En tydlig diskussion kring dessa frågor bör därigenom bli en viktig följd av denna undersökning likaväl som de tidigare.

5 5 0. SAMMANFATTNING har under de senaste åren genomfört ett antal undersökningar avseende biståndsbedömningen i olika socialdistrikt och stadsdelar i Stockholm i syfte att klarlägga om det föreligger systematiska skillnader när det gäller handläggarnas bedömning av biståndsbehov inom äldreomsorgen (jfr Äldrecentrums rapporter 1996:3, 1996:8, 1997:12, 1998:8, 2000:1, 2001:4, 2001:5). Denna rapport redovisar en ytterligare sådan undersökning med samma metodik avseende biståndsbedömningen inom stadsdelen Farsta. Undersökningen har involverat tolv handläggare och omfattat en granskning av sammanlagt 300 biståndsbeslut, d v s i genomsnitt 25 beslut per handläggare i stort sett jämnt fördelade mellan dessa. Registreringen har omfattat beviljad vårdinsats och bedömt vårdberoende. Vidare har en registrering gjorts av olika faktorer som kan tänkas ha inverkat på biståndsbesluten. De personer som granskningen omfattar har av olika skäl blivit aktuella för biståndsbedömning under den aktuella perioden 13 november 2003 till 8 mars De representerar inte något slumpmässigt urval bland vårdtagarna. Drygt en fjärdedel är nya ärenden, d v s personer som ej tidigare erhållit bistånd av äldreomsorgen. För de övriga handlar det om omprövning av tidigare biståndsbeslut. Endast personer 65 år och äldre ingår i undersökningen. För varje granskat ärende har liksom vid föregående undersökningar registrerats dels personliga uppgifter som ålder, kön, civilstånd, sam- eller ensamboende, dels uppgifter om tidigare boendeform, vårdnivå och vårdinsats. Vidare har en bedömning gjorts enligt ÄSIM-metoden av brister i omgivning - bostadens kvalitet och tillgänglighet samt tillgången till informellt socialt stöd - och det personliga vårdberoendet. Den senare bedömningen omfattar funktionsförmåga, rörelsehinder, inkontinens, otrygghet och dement beteende samt skattning av Katz ADLindex. Utgående ifrån vårdberoendebedömningen har en gruppering gjorts av de undersökta

6 6 personerna i vårdberoendeklasser - lätta, medellätta, medeltunga och tunga. Slutligen har registrerats resultatet av biståndsbedömningen uttryckt som beviljad boendeform/vårdinsats och beslutad vårdnivå samt för personer, som beviljats vårdinsats i ordinärt boende eller serviceboende, beviljad hemtjänst och andra stödinsatser. Bedömningarna av brister i omgivning och personligt vårdberoende har utförts av resp. biståndshandläggare. I syfte att säkerställa att bedömningen skett på ett likartat sätt har 55 ärenden, d v s knappt 20%, slumpmässigt utvalts för en kontrollmätning av en utomstående bedömare. Kontrollmätningen visade god överensstämmelse för gruppen som helt, men med relativt stora avvikelser som gick olika riktningar för några enskilda handläggare. På grund av det stora antalet handläggare blev dock antalet kontrollmätta ärenden per handläggare i flera fall mycket lågt och det har därför inte bedömts meningsfullt att, som vid en del av de tidigare undersökningarna, korrigera bedömningarna av vårdberoendet. Kontrollbedömningen har ändå varit värdefull genom att visa att bedömningen i Farsta som helhet väl överensstämde med kontrollbedömarens uppfattning. De erhållna uppgifterna har bearbetats statistiskt i syfte att klarlägga om det finns systematiska skillnader mellan handläggarna när det gäller det bistånd som beviljas en person i en viss situation med vissa behov. Huvuddelen av analysen har härvid varit inriktad på att beskriva fördelningen på beviljat bistånd - boendeform, vårdnivå och hemtjänstinsats - per klass av vårdberoende. Genom standardisering, d v s antaget att alla handläggare har samma fördelning på vårdberoendeklasser, har sedan en jämförelse kunnat göras mellan handläggarna. I syfte att klargöra inverkan även av andra faktorer än vårdberoendet har vidare gjorts regressionsanalyser, där också vårdtagarnas ålder, kön, sam/ensamboende, socialt stöd och bostadens tillgänglighet ingått som förklarande variabler. Som helhet kan man konstatera att det med vissa undantag råder god överensstämmelse

7 7 mellan resultatet av denna undersökning och de föregående som Äldrecentrum genomfört av samma slag. Sålunda överensstämmer andelarna som beviljats olika boendeformer mycket väl med genomsnittet för tidigare undersökningar med undantag för att något fler än tidigare beviljats stödinsatser i ordinärt boende utan hemtjänst och något färre beviljats sjukhem En osäkerhetsfaktor är dock det förhållandevis stora bortfallet när det gäller boendeform. Fördelningen på beslutad vårdnivå är i Farstaundersökningen mer koncentrerad till de mellanliggande vårdnivåerna än genomsnittet för tidigare undersökningar. Det är betydligt färre personer, som har fått beslut om vårdnivå 1-2 och omvänt betydligt fler som tilldelats vårdnivå 3-5 än genomsnittligt. Andelen som beviljats vårdnivå 6 (6-8 enligt tidigare indelning) är ungefär som tidigare. Inga personer har i Farsta-undersökningen noterats för avslag. Den genomsnittliga beviljade insatsen av hemhjälp i ordinärt boende och serviceboende är i Farstaundersökningen högre än genomsnittet för de tidigare undersökningarna, men detta beror bara på en handläggare, som beviljat mycket stora insatser. Frånräknas denna blir den genomsnittliga insatsen lägre än som noterats vid tidigare undersökningar. En något mindre andel än genomsnittligt av de undersökta personerna har beviljats insatser på kvällar och betydligt färre nattetid. Även andelen som fått beslut om hemvårdsbidrag är något lägre än genomsnittet för tidigare undersökta stadsdelar och distrikt. De observerade avvikelserna mot genomsnittet för tidigare undersökningar skulle kunna bero på en annan sammansättning av de undersökta personerna. Boendekvalitén för de undersökta personerna i Farsta var i stort sett likvärdig med genomsnittet för tidigare undersökta distrikt/stadsdelar och bostäderna hade en något bättre tillgänglighet än genomsnittligt. Även indexet för socialt stöd från anhöriga och andra närstående låg något högre än vad som i genomsnitt tidigare uppmätts. Vårdberoendefördelningen överensstämde relativt väl med tidigare registrerade värden men med en tydlig förskjutning mot högre vårdberoende. Sålunda uppgick andelen i de två högsta vårdberoendeklasserna i Farsta-undersökningen till 27% jämfört med 22%

8 8 vid tidigare undersökningar. Detta avspeglas också i de uppmätta genomsnittsvärdena för de olika ÄSIM-variablerna, där det förelåg en viss dragning uppåt för samtliga variabler utom otrygghet. Som en följd härav låg det sammanfattande indexet SUM2 knappt 10% över tidigare uppmätta genomsnittsvärde. För Katz ADL-index var avvikelsen mindre. Denna undersökning visar - liksom de tidigare som Äldrecentrum gjort av samma slag - att det finns betydande skillnader mellan handläggarna i utfallet av biståndsbedömningen. Speciellt stora avvikelser kan noteras för två av de tolv handläggarna. En av dessa har uppenbarligen varit specialiserad på beslut om serviceboende och beslutat om mycket stora hemtjänstinsatser för personer som redan tidigare bott på servicehus och där fått stora insatser (jfr sid. 13). Men även med uteslutande av denna handläggare varierar de beslutade insatserna avseende boendeform, vårdnivå, antal hemtjänsttimmar och andra stödinsatser i mycket hög grad. Dessa skillnader kvarstår med i stort sett oförändrad omfattning även efter det att en standardisering gjorts för skillnader i vårdberoende mellan de olika grupperna av vårdtagare. Antalet ärenden per handläggare har i Farstaundersökningen varit lägre än genomsnittligt vid tidigare undersökningar (25 jämfört med 39) men med en jämn fördelning. Trots det låga antalet ärenden har regressionsanalysen i vissa fall kunnat påvisa statistiskt signifikanta avvikelser mellan handläggarna (på 5%-nivån). Det är troligt att med flera ärenden per handläggare betydligt fler statistiskt säkra avvikelser skulle fallit ut. Det som hindrar är framförallt att givet de bakgrundsfaktorer som här kunnat mätas - variationen mellan de beslut som fattas av samma handläggare är så stor att skillnaderna mellan handläggarna tenderar att suddas ut. Det förefaller därmed inte bara handla om behov av ökad samstämmighet mellan handläggarna utan också om mer systematik i den enskilda handläggarens arbete.

9 9 1. Bakgrund och syfte har sedan år 1996 genomfört ett antal undersökningar i socialdistrikt/stadsdelar i Stockholm med syftet att klarlägga eventuella systematiska skillnader när det gäller handläggarnas bedömning av biståndsbehov inom äldreomsorgen. Undersökningarna har genomförts med identisk metodik. I de första två undersökningarna, som genomfördes på uppdrag av Socialtjänsten i Stockholm, programstab äldre- och handikappomsorg, deltog tio socialdistrikt: Centrala stan, Katarina/Sofia, Vantör, Brännkyrka, Skärholmen, Bromma/Västerled hösten 1995 och Enskede, Skarpnäck, Norra Farsta och Hässelby/Vällingby sommaren Sex ytterligare undersökningar med samma uppläggning har sedan utförts på uppdrag av resp. stadsdelsförvaltningar: Våren/sommaren 1997 i stadsdelen Söderled (motsv i stort Norra Farsta-distriktet), våren 1998 i stadsdelen Hornstull, hösten 1999 i stadsdelen Katarina-Sofia, hösten 2000 i Hässelby/Vällingby och Vantör samt våren-sommaren 2002 i Liljeholmen. Uppläggning och resultat för de genomförda undersökningarna finns beskrivna i åtta rapporter från Äldrecentrum 1. De två första undersökningarna innefattade en granskning av totalt biståndsbeslut - ca 300 per distrikt - med avseende på beviljad vårdinsats och bedömt vårdberoende. Vidare gjordes en kartläggning av olika faktorer i distrikten som kunde tänkas inverka på biståndsbesluten. I syfte att säkerställa att bedömningen skett på ett likartat sätt i alla distrikt utvaldes 10% av ärendena, d v s ca 30 per distrikt, slumpmässigt för en kontrollmätning av en utomstående bedömare. Vid de stadsdelsvisa undersökningarna i Söderled, Hornstull, 1 : Finns det systematiska skillnader i biståndsbesluten mellan socialhandläggarna i Stockholm (Rapporter/ 1996:3 resp. 1996:8) och Rapport från undersökning avseende biståndshandläggningen inom äldreomsorgen i Söderled,..i Hornstull, Katarina-Sofia, i Vantör samt..i Hässelby/Vällingby (Rapporter/Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum 1997:12, 1998:8, 2000:1, 2001:5 samt 2001:4).

10 10 Katarina-Sofia, Vantör, Hässelby/Vällingby och Liljeholmen har på samma sätt granskats omkring 300 biståndsbeslut per stadsdel. Kontrollmätning av vårdberoendet har i dessa fall gjorts för ca. 20% av ärendena. De utförda undersökningarna har genomgående visat på stora skillnader i biståndsbesluten mellan såväl de undersökta distrikten/stadsdelarna som mellan de enskilda handläggarna. Detta har gällt boendeform för beviljad vårdinsats, beslutad vårdnivå och beviljat antal hemtjänsttimmar och andra stödinsatser i boendet. Skillnaderna har ofta varit betydligt större än vad som kan förklaras genom skillnader i vårdberoende eller andra faktorer som kan tänkas påverka biståndsbesluten. Stadsdelsförvaltningen i Farsta gav i oktober 2003 i uppdrag till Äldrecentrum att under genomföra en undersökning av biståndsprövningen i stadsdelen med samma metodik som använts i de tidigare undersökningarna. I rapporten beskrivs uppläggning och resultat av denna undersökning.

11 11 2. Material och metod 2.1 Studiens uppläggning i stort Undersökningens huvuddel har liksom tidigare bestått i en granskning av ett antal biståndsbeslut med avseende på beviljad vårdinsats och bedömt vårdberoende. Tolv handläggare har deltagit i undersökningen. Liksom vid tidigare undersökningar har ett antal ärenden utvalts slumpmässigt för kontrollmätning av en utomstående bedömare. Avsikten var att detta skulle omfatta 60 ärenden, men av olika skäl personer har avlidit, tagits in på sjukhus, inte velat medge undersökning reducerades i denna undersökning antalet kontroller till 55 personer. Kontrollerna har skett genom intervjuer med biståndsmottagare och/eller anhöriga, genom den dokumentation som funnits i personakter samt genom intervjuer med vårdpersonal. Tabell 2.1 visar antalet granskade ärenden resp. kontroller per handläggare. Tabell 2.1 Antal granskade ärenden samt kontroller per handläggare Handläggare Antal ärenden Antal kontroller A 25 3 B 24 4 C 25 6 D 25 6 E 25 5 F 25 6 G 26 8 H 23 4 I 27 6 J 25 4 K 26 3 L 24 0

12 12 Totalt Farsta Som framgår av tabell 2.1 är ärendena i denna undersökning mycket jämnt fördelade mellan handläggarna. Tyvärr saknas kontrollerade ärenden för handläggare L och för några av de övriga har endast 3 4 ärenden kunnat kontrollbedömas. Det stora antalet handläggare gör också att det denna gång är svårare än i tidigare undersökningar att dra valida slutsatser angående avvikelser i bedömningar och beslut. Undersökningen har utförts på samma sätt som tidigare undersökningar. I samband med att man fattat biståndsbeslut enligt socialtjänstlagen har ordinarie biståndshandläggare registrerat olika uppgifter angående den person biståndsbeslutet gäller. Registreringen har avsett ärenden, som aktualiserats under perioden 13 november 2003 till 8 mars Liksom tidigare ingick endast personer 65 år och äldre i undersökningen. De uppgifter som registrerats är, förutom personuppgifter som ålder och kön, uppgifter om tidigare och nu beviljad, boendeform, vårdnivå och vårdinsats. Vidare har registrerats uppgifter om bostadens kvalitet och tillgänglighet, socialt stöd samt personligt vårdberoende enligt ÄSIM-metoden och funktionsförmåga enligt Katz- ADL-index (se sid. 16). Det personliga vårdberoendet mäts i fem variabler - brister i funktionsförmåga, rörelsehinder, inkontinens, otrygghet och demens. Katz-ADLindex anger olika grader i förmågan att klara aktiviteter i dagligt liv såsom födointag, förflyttning, toalettbesök, på- och avklädning etc. Registreringen har skett på i stort sett samma formulär och med stöd av samma skriftliga instruktioner som vid tidigare undersökningar (se Äldrecentrums rapport 1996:3), men liksom vid de föregående undersökningarna i Hornstull, Katarina-Sofia, Hässelby /Vällingby, Vantör och Liljeholmen har en viss utökning skett av de registrerade variablerna. 2.2 De undersökta biståndsmottagarna - översiktlig redovisning

13 Allmänt De 300 ärenden, som ingått i undersökningen, avser personer som av olika skäl blivit aktuella för biståndsbedömning under den aktuella perioden. Samma person kan i vissa fall ha bedömts mer än en gång. Drygt en fjärdedel av personerna (78) har ej tidigare varit beviljade bistånd, resten representerar omprövningar av tidigare biståndsbeslut. Det råder härvid mycket stor variation mellan handläggarna. En handläggare (E) har inte bedömt några nya ärenden, för en annan (H) utgör dessa mer än hälften. I samband med biståndsprövningen har biståndshandläggarna registrerat uppgifter om de undersökta personerna avseende deras ålder, kön, civilstånd och om de var ensam- eller samboende. Nedan ges en översiktlig redovisning av dessa uppgifter. Medelåldern för samtliga personer i undersökningen var 82,6 år med en variation mellan handläggargrupperna från 79,2 år (handläggare I) till 89,0 år (handläggare C). Av hela undersökningsgruppen var drygt en tredjedel män med en variation mellan handläggarna från 20% (handläggare C) till 58% (handläggare L). Drygt hälften (55%) av personerna i undersökningsgruppen var änkor eller änklingar, drygt en fjärdedel (28%) var gifta, 10 procent var skilda och resten (7%) ogifta. Skillnaderna i civilståndsfördelning mellan handläggarna var relativt stora och vissa handläggare hade en helt avvikande fördelning. Sålunda var hos handläggare E mer än en tredjedel av de registrerade personerna skilda och ingen gift. Hos handläggare A var mer än hälften gifta och mindre än en fjärdedel änkor/änklingar. I hela undersökningsgruppen var huvuddelen (72%) ensamboende. Även här var skillnaderna stora mellan handläggarna. Av de personer, som bedömts av handläggarna E och F var samtliga ensamboende, i I-gruppen endast fyra av tio (40%). Skillnaderna mellan handläggarna när det gäller de undersökta personernas sociala förhållanden avspeglar skillnader mellan de bostadsområden inom stadsdelen, som resp. handläggare varit ansvarig för. Biståndshandläggarna i Farsta är organiserade i tre team som ansvarar för var sitt område. Inom två av teamen sker sedan en ytterligare uppdelning i ett delområde per handläggare. I det tredje teamet delas ärendena upp efter

14 14 födelsedatum (dag i månaden) Tidigare bistånd För samtliga personer som ingick i undersökningen har biståndshandläggarna registrerat uppgifter om de vårdinsatser, som var aktuella omedelbart före vårdberoendemätningen och det nya biståndsbeslutet. De uppgifter som registrerats avser tidigare vårdinsats och boende, vårdnivå, hemtjänstinsatser och stödinsatser. Tidigare boendeform och vårdinsats Den tidigare boendeformen och vårdinsatsen registrerades i fem grupper - ordinärt boende med resp. utan hemtjänst, servicehus, ålderdomshem samt sjukhem. Under boendeformen ålderdomshem ingår även de som bodde i gruppboende. Tidigare boendeform har registrerats för 72% av de undersökta personerna. Bland dessa är den vanligaste tidigare boendeformen ordinärt boende (80%) med eller utan hemtjänst. Nästan två av tio (18%) bodde sedan tidigare i servicehus. Dessa personer var dock huvudsakligen koncentrerade till två handläggare. Av de personer, som bedömts av handläggare C, bodde alla utom en redan tidigare på servicehus, för handläggare E gällde detta en fjärdedel och för övriga handläggare endast enstaka personer. Fem personer bodde tidigare på sjukhem tre av dessa bedömda av handläggare J - och ingen på ålderdomshem eller gruppboende. Tidigare vårdnivå Vårdnivå används här som beteckning på det som numera benämns avgiftsgrupp och är ett mått för att beskriva biståndsinsatsens omfattning. Vårdnivån anges i en skala från 1

15 15 till 6 2 enligt nedanstående definition: 1 - enbart trygghetslarm 2 - utdelning av matlåda eller hjälp 2 timmar per månad 3 - hjälp i hemmet 1 2 tillfällen per vecka o/e dagverksamhet 1 2 dagar per vecka 4 - hjälp dagtid vardagar eller dagverksamhet flera vardagar per vecka 5 - hjälp alla dagar o/e kvällar inklusive helger eller dagverksamhet alla dagar 6 - hjälp alla dagar även nattetid, korttidsboende och vård med heldygnsomsorg I undersökningen har vårdnivåerna kompletterats med nivå 0 som innebär att inget bistånd tidigare varit beviljat. Av de personer som ingick i undersökningen var som tidigare nämnts 26% inte tidigare beviljade något bistånd. En av sju (14%) var beviljade tillfällig hjälp eller serviceinsatser högst två gånger i veckan. Knappt hälften (48%) var beviljade insatser i vårdnivå 3-5 och resten (11%) var beviljade hjälp i vårdnivå 6. Även med avseende på tidigare bistånd fanns stora skillnader mellan handläggarna. Andelen som tidigare beviljats bistånd på nivå sex var som högst 24% (handläggare G). Handläggare B och G hade inga personer som tidigare tilldelats vårdnivå 6. Tidigare hemtjänstinsatser För de personer, som vid tidpunkten för vårdberoendemätningen bodde i ordinärt boende eller på servicehus och var beviljade hemtjänst, har registrerats antalet beviljade timmar per vecka samt om man varit beviljad hjälp på kvällar och nätter. I den registrerade tiden har då denna hjälp inräknats. Vidare har registrerats om man haft hjälp i form av hemvårdsbidrag. Även när det gäller tidigare hemtjänst fanns betydande variationer mellan handläggarna. Den genomsnittliga tidigare insatsen varierade från 6.2 timmar per vecka 2 Tidigare fanns en uppdelningen på åtta nivåer. Nivåerna 6 8 har nu sammanslagits till vårdnivå 6. Definitionerna är också något förändrade, varför jämförelser med tidigare undersökningar bör göras med viss försiktighet.

16 16 för de som bedömts av handläggare E och F till 35.1 veckotimmar för handläggare C. Som påpekats ovan bodde alla utom en av vårdtagarna i denna grupp på servicehus. Men även bland dem som bedömts av handläggare H var genomsnittet tidigare beviljade veckotimmar hemtjänst högt 18.8 timmar. Totalt var genomsnittet 12.8 timmar per vecka, vilket är mer än det som i genomsnitt brukat redovisas från tidigare undersökta stadsdelar. Detta beror dock huvudsakligen på handläggare C utan denna reduceras genomsnittet till 10,0 timmar, vilket överensstämmer med tidigare noterat genomsnitt. Hjälp kvällar och nätter bland dem som tidigare fått bistånd varierade också mellan de olika grupperna. Genomsnittligt var andelen med hjälp kväll och/eller natt ganska normal (20% resp. 4%). Stora avvikelser förekom dock Av de personer, som bedömdes av handläggare C och som nästan alla bodde på servicehus hade nästan hälften hjälp kvällar och 12% hjälp nattetid. Även i ett par andra grupper (A och E) hade omkring en tredjedel av vårdtagarna hjälp kvällstid. Men av dem som bedömdes av handläggare B och F var det bara 8%, som tidigare hade haft hjälp på kvällstid, och ingen med hjälp nattetid. Inte heller i G- och H-grupperna fanns någon med tidigare hjälp nätter. Hemvårdsbidrag förekom i hälften av vårdtagargrupperna i varierande omfattning från 4% (G och I) till 21% (L-gruppen). Andelen av samtliga undersökta vårdtagare var 5%. Tidigare stödinsatser Som stödinsatser har registrerats dagvård, avlastning, dagverksamhet för dementa och tillgång till larm samt korttidsboende. Registrering av rehabilitering i hemmet, som gjorts i några tidigare undersökningar, ingick inte. Registreringen avsåg endast de som bodde i ordinärt boende eller på servicehus. Avlastning förekom i ringa omfattning (3%) bland de som varit beviljade hemtjänst. Dagvård var ännu ovanligare som genomsnitt 2% och endast i hälften av grupperna. Dagvårdsinsatser för dementa personer var tidigare beviljad i något större omfattning 4%. Nästan hälften (43%) hade tillgång till larm. Andelen varierade från 18% (K-gruppen) till 70% (E-gruppen)

17 17 oräknat den på servicehus boende C-gruppen, där samtliga hade tillgång till trygghetslarm. 2.3 ÄSIM-metoden för bedömning av brister i omgivning och personligt vårdberoende Bedömningen av de undersökta personernas vårdberoende och brister i deras omgivning, som kan påverka deras behov av hjälp, har skett enligt den s.k. ÄSIMmetoden. Denna metod har utvecklats av Mårten Lagergren och utprovats i Solna och Sigtuna kommuner under en följd av år samt använts vid samtliga av Äldrecentrum genomförda, tidigare undersökningar av biståndshandläggningen. Metoden beskrivs närmare i bilaga. Gemensamt för alla variabler, som mäts enligt ÄSIM-metoden, är en skala som går från 0 till 3, där 0 betyder inga problem och 3 betyder mycket stora problem eller brister. De definitioner som styr valet av skalsteg är också redovisade i bilagan till den ovan nämnda rapporten Brister i omgivningen Brister i omgivningen är i ÄSIM-systemet ett samlingsbegrepp för biståndsmottagarens boendestandard, bostadens tillgänglighet samt det sociala stöd som biståndsmottagaren har från närstående. Uppgifter om detta har endast registrerats för de personer, som tidigare bott i ordinärt boende eller på servicehus. Bostadens kvalitet bedöms utifrån den standard bostaden har. Värdet 0 innebär att bostaden är anpassad efter det personliga behovet. Bostadens tillgänglighet bedöms utifrån hur tillgänglig bostaden är för personer med olika grad av rörelsehinder och där betyder 0 att bostaden är tillgänglig för den som är rullstolsburen. Socialt stöd bedöms utifrån hur frekvent vårdtagaren får stöd av annan, närstående person. Värdet 0 betyder i detta fall att vårdtagaren får hjälp och stöd från en person som bor i samma hushåll Personligt vårdberoende

18 18 Vårdberoende mäts i ÄSIM-systemet på två sätt, dels genom de s.k. ÄSIM-variablerna - brister i funktionsförmåga, rörelsehinder, inkontinens, otrygghet och demens - dels genom Katz ADL-index. Summan av ÄSIM-variablerna ger ett index på vårdberoende (SUM 2), som går från 0 till 15. Liksom i de tidigare undersökningarna har vårdtagarna indelats i fyra vårdberoende-klasser - lätta, medellätta, medeltunga och tunga - utgående från detta index enligt följande definition: Vårdberoendeklass SUM2 Lätta 0 3 Medellätta 4 6 Medeltunga 7 9 Tunga 10 Katz-skalan avser olika grader i förmågan att klara aktiviteter i dagligt liv såsom födointag, förflyttning, toalettbesök, på- och avklädning etc. Den innehåller 8 nivåer - A, B,...,G samt Ö. A betecknar inga begränsningar i angivna aktiviteter, G totalt beroende av hjälp för samtliga och Ö är en extra klass för de som faller utanför den angivna ordningen i bortfall av förmåga. Vid beräkningen av medelvärdet för Katz ADL-index har A givits värdet 1 och G värdet 7. Kategori Ö har här utelämnats. Både beräkningen av SUM2-index och skattningen enligt Katz-skalan har i denna undersökning fungerat mycket väl med bortfall endast på 3% resp. 0.7% av de undersökta vårdtagarna.

19 19 3. Resultat av biståndsbedömningen 3.1 Handläggarnas bedömning av brister i omgivningen och personligt vårdberoende Brister i omgivningen Bostadens kvalitet, bostadens tillgänglighet samt graden av socialt stöd har endast registrerats för dem som bodde i ordinärt boende eller i servicehus. Resultatet av bedömningen framgår av tabell 3.1 nedan. Som nämnts ovan visar ett högt värde stora brister och ett lågt värde små brister. Tabell 3.1 Brister i omgivningen Handläggare Bostadens kvalitet Bostadens tillgänglighet Brister i socialt stöd A B C D E F G H I J K L Totalt Farsta Samtliga stadsdelar/ Socialdistrikt

20 20 Boendekvalitén för de undersökta personerna i Farsta var som framgår av tabell 3.1 i stort sett likvärdig med genomsnittet för tidigare undersökta distrikt/stadsdelar. Bostädernas standard och anpassning till de boendes personliga behov skiljer, som framgår av tabellen ovan, ganska avsevärt mellan de undersökta personerna för olika handläggare. Något överraskande är andelen inte högst i C-gruppen, där alla utom en bor på servicehus. Istället har samtliga personer i B-gruppen en bostad som är anpassad till det egna behovet. Sämst bostadsstandard som genomsnitt hade A-, F-, G- och J- grupperna. Genomgående var dock bostadskvalitén hög i alla grupper. Endast fyra personer av samtliga trehundra undersökta bodde i en bostad med låg standard innebärande att bostaden saknade minst ett av kvalitetskriterierna varmt och kallt vatten, centralvärme, modern spis samt toalett, dusch eller bad inomhus. Bostädernas tillgänglighet var för de undersökta personerna i Farsta något bättre än genomsnittet för tidigare undersökta distrikt/stadsdelar. Variationen mellan handläggarnas vårdtagargrupper var emellertid mycket stor i detta fall. Mer än tre fjärdedelar (75 resp. 81%) av de personer, som bedömts av handläggare B och G, bodde i en bostad med mycket dålig tillgänglighet, dvs. en bostad som inte är tillgänglig för andra personer än de som saknar rörelsehinder. I L-gruppen däremot bodde åtta av tio (78%) i en bostad med fullgod tillgänglighet och i C-gruppen, där alla utom en bodde på servicehus, hade samtliga av de servicehusboende fullgod bostadstillgänglighet. Anmärkningsvärt är att av de personer, som bodde i bostäder med mycket låg tillgänglighet, hade fyra av tio (40%) svåra eller mycket svåra rörelsehinder. Samma förhållande har uppmärksammat i de tidigare undersökningarna. Också det sociala stödet från anhöriga eller andra närstående var i denna undersökning något bättre än vad som uppmätts som genomsnitt i de tidigare undersökningarna. Totalt fick mer än var tredje person (39%) hjälp dagligen av anhörig eller annan person. I sex fall av tio bodde den hjälpande personen då i samma hushåll. Andelen med dagligt stöd varierade mellan grupperna från 19% (handläggare J) till 56% (handläggare A).

21 21 Omkring var sjunde (14%) var helt eller så gott helt utan socialt stöd. Även här var det emellertid stora variationer mellan grupperna. I E-gruppen var det endast en person, som tillhörde denna kategori, medan i B-gruppen mer än fyra av tio var helt utan socialt stöd (42%) Personligt vårdberoende De undersökta personernas fördelning på vårdberoendeklasser enligt ÄSIM-metodens uppdelning framgår av tabell 3.2 nedan. Bortfallet i vårdberoendebedömningen enligt ÄSIM uppgick till totalt 9 personer eller 3%. Tabell 3.2 Vårdberoendeklasser (SUM2-index) per handläggare, procent Lätta Medel- Medel- Tunga % N Handläggare Lätta Tunga A B C D E F G H I J K L Tot. Farsta Samtl.stadsdelar/

22 22 distrikt Som framgår av tabell 3.2 överensstämmer fördelningen av de undersökta personerna på vårdberoendeklasser relativt väl med tidigare undersökta distrikt. Dock kan man observera en tydlig förskjutning mot högre vårdberoende. Andelen i de två högsta vårdberoendeklasserna uppgick i Farsta-undersökningen till 27% jämfört med 23% som genomsnitt i tidigare undersökningar. Fördelningen skiljer sig i mycket hög grad mellan handläggarna. Av de personer, som registrerades av handläggare A, tillhörde nästan hälften kategorin medeltunga eller tunga 48%). Även i C-gruppen med så gott som uteslutande servicehusboende personer uppgick andelen medeltunga och tunga till närmare hälften (44%). Som kontrast tillhörde i B-gruppen endast en person denna kategori (4%) och andelen var mycket låg också i J-gruppen (8%). Variationerna mellan vårdtagargrupperna är större än vad som observerats i tidigare undersökningar. Genomsnittet för respektive ÄSIM-variabel och deras summa samt för Katz ADL-index framgår av tabell 3.3.

23 23 Tabell 3.3 Genomsnitt för personligt vårdberoende Handläggare Funktionsnedsätt- Rörelse- Inkontinenhet Otrygg- Dement SUM2 Katz ning Hinder bete- ende A B C D E F G H I J K L Tot. Farsta Samtl. stadsdelar/ distrikt Vårdberoendet bland de undersökta personerna i Farsta överensstämmer som framgår av tabell 3.3 väl med genomsnittet för tidigare undersökningar. En mindre avvikelse uppåt kan noteras för funktionsnedsättning. I övrigt ligger avvikelserna inom felmarginalen. Skillnaderna mellan handläggarna, när det gäller det genomsnittliga vårdberoendet, uttryckt som summan av vårdberoendevariablerna (SUM 2), är dock stora. Speciellt A- och C-rupperna uppvisar höga genomsnittliga vårdberoendevärden. Dessa grupper ligger också högt mätt med Katz-måttet. B-gruppen har det genomsnittligt lägsta vårdberoendet

24 24 enligt både SUM2 måttet och Katz ADL-index. En skillnad mellan SUM2 och Katz är att det senare inte inkluderar emotionella och kognitiva faktorer. Korrelationen mellan måtten är dock hög. Den uppmätta korrelationen mellan de båda måtten efter uteslutande av Katz Ö-kategorin är i stort sett på samma höga nivå som vid tidigare undersökningar, vilket visar på god kvalitet i vårdberoende-bedömningen. 3.2 Kontrollbedömning och korrigering I likhet med vid tidigare undersökningar har ett antal slumpvis utvalda vårdberoendemätningar kontrollerats genom en oberoende bedömare. Syftet med kontrollbedömningarna har varit att få ett mått på hur samstämmiga bedömningarna är mellan handläggarna med avseende på såväl ÄSIM-variablerna för bedömning av personligt vårdberoende och brister i omgivningen som Katz ADL-index. En målsättning i kontrollbedömningarna har varit att de skulle ske i så omedelbar anslutning som möjligt till biståndshandläggarnas vårdberoendemätning och i vart fall inte mer än två veckor senare. Totalt har 55 personer kontrollbedömts, dvs. knappt 20%. Samma metodik har använts för kontrollmätningen som vid föregående undersökningar (jfr föregående rapporter). Fullständiga mätvärden föreligger för samtliga kontrollmätta personer. Kontrollmätningen visar relativt god reliabilitet ungefär som genomsnittligt vid tidigare undersökningar. Av ÄSIM-vårdberoendevariablerna har Rörelsehinder och Dement beteende den bästa reliabiliteten (korrelation 0,64) och Otrygghet den sämsta korrelation 0,23. Det sammanlagda SUM2-index har också god reliabilitet (0,62), men av någon anledning är i denna undersökning reliabiliteten i Katz ADL-index betydligt sämre. Den uppmätta korrelationen mellan biståndsbedömning och kontroll (0,42) är här betydligt lägre än jämfört med genomsnittet vid tidigare undersökningar (0,76). Endast för en tredjedel av de undersökta personerna överensstämmer Katzbedömningen exakt mellan biståndshandläggare och kontrollbedömare. Även bostadskvalitet har låg korrelation mellan registrering och kontroll (0,36), medan bedömningen av bostadens tillgänglighet är betydligt reliabel (0,79). För övriga bedömningsvariabler ligger motsvarande korrelationer mellan 0,4 och 0,7. Som

25 25 genomsnitt uppgår avvikelsen i SUM2-index för samtliga kontrollerade personer till10% (jfr bilaga). Avvikelserna per handläggare redovisas i bilaga. En närmare analys visar att för majoriteten av handläggarna är avvikelsen osystematisk för en del personer ligger kontrollbedömaren över, för andra under. Med hänsyn härtill och till att det i flera fall rör sig om mycket få observationer har det i denna undersökning inte bedömts meningsfullt att som i tidigare undersökningar korrigera för avvikelserna i bedömning. Kontrollbedömningen har visat att för handläggarna som grupp det inte förekommer någon signifikant avvikelse men på grund av det stora antalet handläggare, som deltagit i denna undersökning, räcker dock inte underlaget till för individuell bedömning och eventuell korrektion av observerade avvikelser. 3.3 Beviljad vård För samtliga personer som ingår i undersökningen har biståndshandläggarna registrerat uppgifter om den beviljade vårdinsatsen. De uppgifter som registrerats avser den boendeform vårdinsatsen beviljats för samt beviljad vårdnivå, hemtjänstinsatser och stödinsatser Boendeform för beviljad vårdinsats Den boendeform som vårdinsatsen beviljats för har registrerats i fem grupper - ordinärt boende med resp. utan hemtjänstinsatser, servicehus med hemtjänstinsatser, ålderdomshem/gruppboende samt sjukhem. Resultaten framgår av tabell 3.6 nedan.

26 26 Tabell 3.6 Fördelning på boendeform för beviljad vårdinsats per handläggare i procent. Handläggare Ordinärt Ordinärt Service- Ålderdoms- Sjukhem % boende utan hemtj. boende med hemtj. Hus hem gruppboende A B C D E F G H I J K L Tot. Farsta Samtl. stadsdelar/ Distrikt För 75 personer saknas registrerad uppgift om boendeform för beviljad insats. Detta är ett betydligt större bortfall än vid de flesta av de tidigare undersökningarna. De 24 personerna, som angetts ha boendeformen Ordinärt boende utan hemtjänst, har fått olika slag av stödinsatser. För drygt hälften av dessa handlar det enbart om larm, sex

27 27 personer har fått hemvårdsbidrag, fyra personer demensverksamhet och två personer avlastning. För en person avser beviljad insats korttidsboende 3. Fördelningen mellan de olika boendeformerna överensstämmer mycket väl med genomsnittet för tidigare undersökningar med undantag för att en högre andel beviljats andra stödinsatser än hemtjänst i ordinärt boende och färre beviljats sjukhem. Andelen, som beviljats sjukhemsboende, varierar dock som synes mycket starkt mellan handläggarna. En handläggare (D) har beviljat sjukhemsboende för nästan var fjärde av de undersökta personerna, medan fem av handläggarna överhuvudtaget inte beviljat denna boendeform. Även när det gäller de övriga boendeformerna inom det särskilda boendet var skillnaderna mycket stora mellan handläggarna. Den mycket höga andelen serviceboende för handläggare C avspeglar dock bara att de allra flesta av de bedömda personerna i denna grupp redan bodde på servicehus (jfr sid. 13). Kanske mer anmärkningsvärt är att handläggare K beslutat om boende på ålderdomshem för nästan hälften av vårdtagarna. Det bör dock observeras att i detta fall boendeformen ej är noterad för mer än hälften av de registrerade personerna. Antar man att dessa inte beviljats ålderdomshemsboende faller alltså andelen till mindre än hälften. Men även bortsett från handläggare C och K varierade andelen beslut om särskilt boende mellan handläggarna från 5% till 43%. För boende med heldygnsomsorg (ålderdomshem och sjukhem) varierande andelen från 0% (handläggare B,C och G) till 21% (handläggare D) Beviljad vårdnivå Vårdnivå, eller omsorgsnivå, är som beskrivits ovan (se s.13) det mått som används av socialtjänsten i Stockholm för att beskriva biståndsinsatsens omfattning. Det stora antalet vårdnivåer, 7 st inkl. avslag, innebär att det på vissa nivåer endast finns ett fåtal individer representerade. Om materialet istället indelas i klasser kan en tydligare jämförelse göras 3 För huvuddelen av de personer som beviljats korttidsboende har boendeformen inte angetts. (jfr sid.25).

28 28 mellan handläggarna. Den klassindelning som valts är 0, 1-2, 3-5, 6. Fördelningen på vårdnivåer enligt denna indelning redovisas i tabell 3.7. Uppgift på beslutad vårdnivå saknas för 22 personer (7%). Tabell 3.7 Beviljad vårdnivå, klasser, % Handläggare % N A B C D E F G H I J K L Tot. Farsta Samtl. stadsdelar/ distrikt Fördelningen på vårdnivåer i Farsta-undersökningen skiljer ganska starkt från genomsnittet för tidigare undersökningar. Betydligt fler än genomsnittligt har beviljats vårdnivå 3 5 och färre vårdnivå 1 2. Andelen som fått vårdnivå 6 (tidigare 6 8) är dock i stort densamma som tidigare genomsnitt. Till skillnad från tidigare har det inte förekommit några avslag. Skillnaderna mellan de olika handläggarna när det gäller beslutad vårdnivå är också mycket stora. Andelarna med beslut om låg vårdnivå (1-2) varierar mellan 4 och 26 procent. Även för vårdnivå 3-5 är spridningen stor från 42%

29 29 till 80%. Mycket stora skillnader kan också noteras för vårdnivå 6 från 9% till 46% Beviljade hemtjänstinsatser För de personer som beviljats hemtjänst i ordinärt boende eller på servicehus har det beviljade antalet hemtjänsttimmar per vecka registrerats. I beviljade hemtjänsttimmar inräknas också eventuell hjälp på kvällar och nätter. Hjälptiden redovisas i absoluta tal i tabell 3.8 och andelen beslut om kvälls- och/eller natthjälp som procentandel (av samtliga personer, som inte beviljats boende på ålderdomshem eller sjukhem). För 55 personer som beviljats hemtjänst i ordinärt boende eller serviceboende har insatsens omfattning inte angetts. Dessa ingår följaktligen ej i redovisningen av antalet hemtjänsttimmar. Tabell 3.8 Beviljade hemtjänstinsatser Handläggare Genomsn. Hjälp Hjälp Hemvårds- N antal tim. per vecka Kvällar (%) Nätter (%) bidrag (%) A B C D E F G H I J K L Tot. Farsta Samtl. Stadsdelar/

30 30 Distrikt Den beviljade hjälpen uppgår i denna undersökning till i genomsnitt 12.0 timmar hemtjänst per vecka, vilket är högre än genomsnittet för tidigare undersökta stadsdelar och distrikt (10.0 tim.). Medelvärdet är emellertid starkt påverkat av den höga tilldelningen hjälptimmar, som getts av handläggare C. Tar man bort dessa sjunker medelvärdet tilldelade timmar till 9.0, vilket alltså är lägre tidigare genomsnitt. Variationen mellan handläggarna är stor även utan handläggare C från 5.1 till 15.0 veckotimmar. Denna variation är dock av samma storleksordning som uppmätts i tidigare undersökningar. De som fått beslut om serviceboende har som genomsnitt tilldelats betydligt mer hjälp än vårdtagarna i ordinärt boende 28.6 timmar per vecka jämfört med 8.2 för de i ordinärt boende. Även här påverkar de som tilldelats hjälp av handläggare C givetvis mycket starkt genomsnittet. Utan dessa personer blir den genomsnittliga tilldelningen hemtjänsttimmar för dem med beslut om serviceboende inte högre än 9.1, d v s detsamma som för dem i ordinärt boende. Andelen beslut om hemtjänstinsatser på kvällar ligger något lägre än genomsnittet för tidigare undersökningar och beviljade insatser nattetid har betydligt lägre omfattning. Även här är skillnaderna påfallande stora mellan handläggarna större än som i allmänhet tidigare uppmätts. Andelen som fått beslut om hemvårdsbidrag är något lägre än genomsnittet för tidigare undersökta stadsdelar och distrikt. I tabell 3.9 nedan redovisas fördelningen av beviljade hemtjänstinsatser på antal timmar per vecka för dem som beviljats hemtjänst i ordinärt boende eller serviceboende. Tilldelningen av antalet hemtjänsttimmar är som redan framgått av tabell 3.8 högre än genomsnittet för tidigare undersökta stadsdelar och distrikt om man inkluderar handläggare C. I annat fall är den istället lägre. Andelen som tilldelats mer än 20 timmar per vecka uppgår till 17%, om C-gruppen inräknas, mot drygt 13 % som genomsnitt för de övriga studerade områdena. Utan denna faller andelen med så stora insatser till 9%,

31 31 dvs betydligt lägre än genomsnittligt. Den låga tilldelningen av hemtjänsttimmar bortsett från C-gruppen - avspeglas också i att en mer än dubbelt så hög andel som genomsnittligt fått små insatser 1-2 timmar per vecka. Skillnaderna mellan handläggarna är liksom i tidigare undersökningar betydande. Exempelvis har handläggarna A och F beviljat mer än 10 veckotimmar hemtjänst i 14-15% av fallen mot 40% för handläggare H och L (och 80% för handläggare C). Handläggare D å andra sidan har beslutat om högst 5 veckotimmar hjälp för endast en av fyra vårdtagare (25%) jämfört med mer än hälften för sex av de övriga handläggarna. Tabell 3.9 Fördelning av beviljade hemtjänstinsatser på antal timmar per vecka (i procent för de som fått beslut om hemtjänst) Hand % N läggare tim/v tim/v tim/v tim/v tim/v tim/v A B C D E F G H I J K L Tot. Farsta Samtl. stadsdelar/

32 32 Distrikt Beviljade stödinsatser Som stödinsatser har registrerats beslut om dagvård, regelbunden avlastning, dagverksamhet för dementa, larm och korttidsboende (se tab nedan). Registreringen avser endast de personer som inte fått beslut om boende på ålderdomshem eller sjukhem. Totalt har beslut om dagverksamhet och avlastning i Farsta något mindre omfattning än genomsnittligt i de tidigare undersökta distrikten/stadsdelarna. Beslut om demensverksamhet är å andra sidan något vanligare. I samtliga tre fallen är dock som framgår av tabell 3.11 andelarna låga. För larm finns jämförbara siffror endast för Hässelby-Vällingby, Vantör och Liljeholmen. Andelen med larm i Farstaundersökningen ligger klart över det som uppmätts i dessa tidigare undersökningar. Beslut om korttidsboende har tidigare endast ingått i Liljeholmen-undersökningen. Härvid registrerades ungefär samma omfattning som i denna undersökning. Det framgår av tab.3.11 att även omfattningen av beviljade stödinsatser skiljer en hel del mellan handläggarna. Hälften av handläggarna har inte beviljat dagvård i något fall, detsamma gäller avlastning. Handläggare L å andra sidan beviljade dagvård för en vårdtagare av tio och handläggare A avlastning för var sjätte. Man skall dock ha i minnet att det i båda fallen rör sig om få personer - i det ena fallet två och i det andra fyra stycken. Mer än hälften av handläggarna har beviljat demensverksamhet för maximalt en vårdtagare av åtta. Beslut om larm är mycket vanligare, men för hälften av handläggarna ligger andelen inte högre än omkring var tredje vårdtagare. Kortidsboende har beslutats av samtliga handläggare utom två. Andelen varierar dock starkt och är som högst 20%.

33 33 Tabell 3.11 Beviljade stödinsatser, procent. Handläggare Dagvård Avlastning Demens- Larm Korttids- N verksamhet boende (%) (%) (%) (%) (%) A B C D E F G H I J K L Tot. Farsta Samtl. stads- delar/distrikt , Beviljade vårdinsatser givet kategori av vårdberoende I följande avsnitt redovisas sambandet mellan vårdberoende och beviljat bistånd med uppdelning på boendeform, vårdnivå och insats av hemtjänst. Vårdberoendet beskrivs i vårdberoendeklasser, dvs som lätt, medellätt, medeltungt eller tungt, utgående från 4 Endast Hässelby/Vällingby, Vantör och Liljeholmen 5 Liljeholmen

34 34 SUM2-index. Som framgått ovan har det i denna undersökning till skillnad från de flesta tidigare inte gjorts någon korrektion utgående från kontrolbedömningen. Som jämförelse visas också motsvarande resultat som genomsnitt från tidigare undersökningar Boendeform för beviljade vårdinsatser Fördelningen på boendeform för beviljade vårdinsatser givet vårdberoende beskrivs i tabell 3.12A. Som jämförelse visas också i tabell 3.12B motsvarande genomsnittssiffror för tidigare undersökta stadsdelar/distrikt. B. Genomsnitt för tidigare undersökta distrikt Grad av Ordinärt vårdberoende boende utan hemtj. Tabell 3.12 Vårdberoendeklass och boendeform för beviljade vårdinsatser, i procent. A. Farsta Grad av Ordinärt Ordinärt Service Ålderdomshem Sjukhem % N vårdberoende boende utan hemtj. boende med hemtj. hus Lätta Medellätta Medeltunga Tunga OrdinärtService- Ålderdomshem Sjukhem % N boende med hemtj. hus Lätta Medellätta Medeltunga Tunga