Provtagning och analys av foder

Transkript

1 Provtagning och analys av foder Juni 2007

2 Förord Förord Konsumenterna har stort förtroende för svensk mjölk och svenska mjölkprodukter. Det kvalitetsarbete som krävs för att bibehålla och utveckla detta startar redan på gården där mjölken produceras. Här är det många praktiska åtgärder som mjölkproducenten skall vidta i det dagliga arbetet. På uppdrag av mejeriföreningarna utvecklar Svensk Mjölk förslag till de hjälpmedel som mjölkproducenten behöver för att producera en kvalitetssäker mjölk. Materialet Provtagning och analys av foder behandlar en fundamental del i hur man bygger upp bra foderstater och därmed en bra produktion, bra förebyggande hälsovård, bra fertilitet, bra mjölkkvalitet och bra miljöhänsyn på gården. Provtagning och analys av foder är författat av AgrD Anders H Gustafsson, Svensk Mjölk. I samband med nytryckning har texten uppdaterats och reviderats 2002, 2003 och under våren 2007 reviderades materialet med speciell hänsyn till EU:s nya livsmedelsförordning och Branschriktlinjerna för Hygienisk Mjölkproduktion. Analysrekommendationer för Norfor är inkluderade. 2 Materialet får ej kopieras utan medgivande. Illustrationer där inget annat anges: Ewert Ohlsson Reviderad utgåva juni 2007

3 Innehåll Innehållsförteckning Förord 2 Egen kvalitetssäkring 4 Inledning 5 Allmänt om prov och analys 6 Tänk i foderpartier 6 Markeringar av olika partier 7 Näringsvärde eller hygienisk kvalitet 8 Prov för analys av hygienisk kvalitet 8 Prov för analys av näringsvärde 11 Provtagning av grovfoder, t ex vallfoder och helsäd 13 Provtagning på fältet 13 Provtagning vid inkörning 16 Provtagning i foderlager 21 Provtagning av kraftfoder, t ex spannmål och ärter 25 Provtagning i samband med skörden 25 Provtagning i foderlager 27 Neddelning av foderprover 27 Sköt om din borr håll den skarp 28 Sänd prov till kvalitetssäkrat och ackrediterat Transport 30 Vad bör man analysera 31 Norforanalyser 33 Foderinventering mängd och kvalitet 34 Hur mycket vallfoder 34 Hur mycket hö 36 Hur mycket ensilage 37 Hur mycket kraftfoder 38 Inventerad mängd näring grunden för planeringen 38 Dokumentation 40 Lästips 41 3

4 Kvalitetssäkring Egen kvalitetssäkring Den egna kvalitetssäkringen vad gäller foderanalyser är ofta nära knuten till, och ett redskap för, kvalitetssäkringen av foderproduktionen. Men eftersom provuttagning ibland är aktuell också för inköpta foder och att lagringst iden är en viktig faktor, ser vi det som viktigt att diskutera kvalitetssäkring även vad gäller själva provtagningen och analys av fodermedel. Genom att tänka igenom vad man själv vill uppnå och hur man vill arbeta, och sedan skriva ner detta, ökar man chansen att jobba effektivt och undvika att ta oönskade beslut. I sina egna mål bör man också ta med hur resultaten av olika analyser skall hanteras. Man får då också en god beredskap inför mer eller mindre överraskande händelser vad gäller foderkvaliteten. Målsättning Formulera målsättning låter en aning högtidligt, men att skriva ner det man vill uppnå är praktiskt och bra av flera skäl. Skriv därför ner dina mål vad gäller fodermedel! Ta med såväl hygienisk som näringsmässig kvalitet. Gå igenom alla kategorier av fodermedel var för sig. Formulera både frekvens för provtagning, rutiner m.m. Gör både kortsiktiga och långsiktiga överväganden. En översiktlig målsättning kan vara enligt följande: Analys av råprotein och energi i växande vallgröda några gånger när det närmar sig skörd. Prov tas ut i samband med skörd / inläggning för varje parti. Alla fuktiga prov fryses snarast ner. Näringsvärde analyseras i alla större foderpartier, t ex ett höparti, två ensilage, ett havre och ett korn. Den hygieniska kvaliteten bestäms rutinmässigt i ensilaget med svarta lådan en gång under vintern och en gång under vårvintern. Dessutom omedelbar hygienisk analys via laboratorium när något foder ser illa ut eller luktar illa. Långsiktig plan Formulera vad du vill uppnå på lång sikt och hur du tänker dig att nå detta. När det gäller kvaliteten på det gårdsproducerade fodret är medelvärden över tre år bra att använda eftersom årsmån kan skilja rejält och det intressanta är din nivå och den trend du uppnått.

5 Inledning Inledning Planering och framförhållning är helt avgörande vad gäller provuttagning och analys av foder. Provuttagning handlar om foderpartier och därmed handlar det om planering av skörden i allmän mening. Perioder med dåligt skördeväder ingår i planeringen. Provet man tar ut skall representera ett urskiljbart parti, dvs man ska kunna binda det till den kommande utfodringen av t ex ensilage. Sedan gäller det att förvara, eventuellt neddela (dvs ta ut ett litet prov för analys ur ett större samlingsprov) och transportera provet på ett sådant sätt att det ej skadas. Ofta måste provet frysas före transport, vilket kanske missas ibland. Fuktiga foderprover tar ganska fort värme och blir därigenom skadade. Ekonomiska och säkra förpackningar för transport av provet och instruktiva blanketter för beställningar av vad som skall analyseras är andra viktiga moment för att säkra kvaliteten.

6 Allmänt om prov och analys Allmänt om prov och analys Tänk i foderpartier! Syftet med att ta ut ett prov och låta analysera kvaliteten, dvs såväl näringsvärde som foderhygien, är att resultatet skall vara ekonomiskt lönsam information. Det skall komma till nytta i främst utfodring och förebyggande djurhälsa, men även i utvärdering av skördearbetet dvs planeringen inför nästa år. För att nå denna nytta gäller det att dels få ett prov som representerar partiet, dels att partiet är så pass homogent att det är meningsfullt att ha ett värde att planera efter. I praktiken är de flesta foderpartier tillräckligt homogena för att dag till dag variationen i näringsvärde skall vara låg nog att motivera användningen av analysresultat. När det gäller hygienisk kvalitet kan det krävas en annan strategi p g a att variationen inom ett parti ofta är ganska stor. Avgörande i alla lagringssystem är att märka upp olika foderpartier på så sätt att man säkert vet vilket parti man använder och när man går över till ett nytt. I många fall är detta ett problem. Att markera på inplastade rundbalar eller hålla isär olika silos är givetvis enkelt, men att hålla isär partier/skördar inom en tornsilo eller inom en plansilo är betydligt svårare. Man måste också tänka igenom hur fodret tas ut och hur det eventuellt blandas om innan det hamnar på foderbordet. På nästa sida illustreras hur en strategi för provtagning kan se ut i en tornsilo och i en plansilo. 6

7 Allmänt om prov och analys Markeringar av olika partier Man kan finna många olika praktiska lösningar när det gäller att märka ut gränser mellan olika foderpartier. Det gäller dock att undvika material som kan skada fodret Minst tre borrhål på olika ställen i silon; ett nära siloväggen, ett i mitten och ett på halva radien av silon. Första delen av borrkärnan kastas bort. Den motsvarar det ensilage som utfodras i väntan på analyssvaret. Andra delen av borrkärnan, blir prov ett, som i detta exempel motsvarar utfodringen under andra till sjätte veckan. Tredje delen, blir prov två som motsvarar utfodringen under sjätte till tionde veckan. Har man plansilo med enbart en skörd och jämn kvalitet räcker tre borrkärnor och att dessa blandas till ett prov. Har man olika kvaliteter eller olika skördar i en och samma plansilo (se skissen) bör man dela borrkärnorna i två prover. Skarven mellan de olika skördarna/kvaliteterna syns ofta i borrkärnan. Översta delen av borrkärnorna läggs till analysen för andra skörden. Nedre delen av borrkärnorna läggs till analysen för första skörden. Fig. 1 Provtagning torsilo Fig. 2 Provtagning i plansilo eller djuren eller båda. Likaså vill man undvika sådant som kan ställa till problem i transportörer och annan mekanik vad gäller foderhanteringen. Gör så här: Markera olika partier på skullen med t ex färgade plastband och i silo med färgade större plastbitar eller plastad papp, t ex rengjorda tillplattade mjölkförpackningar. Märk analysen så att du vet vilken analys som hör ihop med vilket foderparti via en markering. När markeringen kommer fram under vintern kan man då snabbt korrigera foderlistan eller foderblandningen så att rätt analys används i foderstatsberäkningen. Om provtagningen sker i samband med skörden kan resultaten finnas klara när stallutfodringen börjar på hösten. Markera de olika partierna vid inläggningen och glöm inte att korrigera foderlistan när du byter foderparti. 7

8 Allmänt om prov och analys Näringsvärde eller hygienisk kvalitet anpassa provhanteringen Innan man tar ut ett prov måste man veta om det är näringsvärde eller hygienisk kvalitet som skall analyseras. Detta gäller i princip alla fodermedel, även om här mest avses hö, ensilage, spannmål, ärter m fl lokalt producerade och på gården lagrade foder. När prov tas ut för analys av näringsvärde eller andra kemiska analyser räcker det med normal renlighet i hanteringen. Med detta menas att det skall vara rent, t ex nya oanvända säckar och påsar, men inte nödvändigtvis kemiskt rent. Exempel på när det är långt ifrån rent är när använda fodersäckar eller handelsgödselsäckar används för att samla foderprov under skörd. Resterna i säckarna kommer att påverka den analyserade sammansättningen på foderprovet. Är det hygienisk kvalitet det handlar om är det känsligare. Det finns två principiellt olika metoder för hygienisk kvalitet; antingen gör man en odling för att bestämma typ av och mängd mikroorganismer, eller också analyseras vissa kemiska ämnen som är resultat av mikrobiella processer, dvs indikerar en skada av ett foderparti. Odling av mikroorganismer kräver en aseptisk hantering av proverna vid uttagning och hela tiden till analys, dvs en hantering som inte smittar ner provet med t ex bakterier och mögel. Förslag till hantering följer nedan. Prov för analys av hygienisk kvalitet Både biologiska och ekonomiska överväganden ingår i en strategi för att följa den hygieniska kvaliteten i foder. Detta betyder helt enkelt att man skall välja de mest kostnadseffektiva metoderna för de biologiska och hygieniska kvaliteter man vill belysa. Men det betyder inte att man skall snåla in på kostnaderna för analyser i tveksamma fall. Det är ytterst viktigt att reda ut om ett foderparti är hygieniskt dåligt eller ej. Som exempel skall vi här ange en grov strategi för uppföljning av hygienisk analys av vallensilage på en mjölkgård. Utgångspunkten är att man har en öppnad silo och att man vill förvissa sig om att den hygieniska kvaliteten är bra. Man kan då undersöka det aktuella ensilaget i följande ordning: 1. Titta noga i partiet, lukta och eventuellt smaka på fodret. Synligt mögel, missfärgat foder mm kan ge viktig information. 2. Testa med Svarta lådan, vilket är en ganska enkel utrustning för bruk ute på gårdarna. De flesta rådgivare vid husdjursföreningarna kan erbjuda denna service. Kostnaden är låg, informationen snabb och säkerheten i testen är tillfredställande. 3. Prov till laboratorium för analys av kemiska indikatorer av oönskad mikrobiologisk aktivitet. Det handlar ofta om smörsyra och ammoniumtal. Kostnaden är låg och säkerheten mycket god. 4. Prov till laboratorium för mikrobiologisk analys. Förhållandevis hög kostnad och ibland svårt att tolka resulteten. Konsultera helst rådgivare och laboratorium före provtagning. 5. Träckprov från kor, som äter av ensilaget, för analys av smörsyrasporer. Metoden belyser risken för sporer i mjölken. Kostnaden är låg. Sporhalten i träck har starkt samband med sporhalten i mjölken.

9 Allmänt om prov och analys Användningen av resultaten fokuseras naturligtvis på det aktuella foderpartiet och dess värde som foder. Men en viktig slutsats av resultaten skall handla om varför en mikrobiologisk skada uppstod och vad som skall göras annorlunda kommande skördeperiod för att inte upprepa misstagen och få samma problem en gång till. Svarta lådan är snabb och bra Med utrustningen i den s k svarta lådan kan man testa ammoniumtal, sockerhalt och ph-värde i ensilaget. Till den totala bedömningen av ensilaget enligt det medföljande protokollet skall man också lägga subjektiva omdömen i form av lukt och utseende (färg) på fodret. I en studie som genomfördes i södra Sverige 1997 visade resultaten på en god funktion och säkerhet hos testerna i svarta lådan. Detta vid en utvärdering där resultaten jämfördes med motsvarande analyser på foderlaboratorier. Med svarta lådan kan man göra testen på gården vilket är en fördel genom att man får fram resultaten omedelbart. Dessutom kan man välja mellan att själv genomföra testet eller anlita sin rådgivare, vilket innebär en möjlig anpassning till intresse och tid. Testen är vidare relativt billigt vilket gör att regelbunden användningen rekommenderas starkt. Hygienisk kvalitet prov för kemisk analys Kemiska analyser av vissa ämnen indikerar en eventuell dålig hygienisk kvalitet. Detta gäller främst i ensilage. De kemiska indikatorer vi här talar om är huvudsakligen följande; ammoniumkväve i % av totalkväve, smörsyra i % av prov, andra organiska syror och alkoholer och ph-värde i ensilaget. Dessa analyser genomförs på foderlaboratorier. Finessen är att dessa analyser är mycket snabbare, billigare och säkrare att tolka än mikrobiologiska odlingar. Men jämfört med analys av de flesta näringsämnena är variationskoefficienten för dessa kemiska indikatorer ofta 5 till 40 ggr högre. Det innebär att man måste ta ut många fler prover för analys för att få en säker uppfattning om den hygieniska kvaliteten än vad som behövs för den näringsmässiga kvaliteten. Hygienisk kvalitet prov för mikrobiologisk analys Mikrobiologisk analys, dvs bestämning av typ och mängd av bakterier, svampar m.m., i foder producerat på gården, har alltid haft en ganska liten omfattning i vårt land. Orsakerna till detta torde vara att både provhantering och själva analysen är lite svåra, att det är förhållandevis kostsamt och dessutom ibland oklart hur man skall tolka resultaten. Vanligast har varit att man låtit göra sådana analyser först när hälsoproblem eller produktionsstörningar uppstått i besättningen, t ex vid reklamationer av foder eller när kemiska svar inte givit tydliga utslag. Allt hårdare kvalitetskrav på mjölkråvaran och hårdare konkurrens på mejerimarknaden leder till efterfrågan på ett systematiskt kvalitetsarbete på alla mjölkgårdar. Detta är orsaken till att vi nu vill ge större uppmärksamhet till de mikrobiologiska analyserna. Fodermedlens hygieniska kvalitet är en mycket viktig förutsättning för friska kor och mjölk med hög kvalitet. Genom att komplettera de vanliga kemiska analyserna med mikrobiologisk analys ökar chansen att undvika hygieniskt undermåliga foder till djuren.

10 Allmänt om prov och analys Gör så här: Börja med att granska foderlagret, gärna tillsammans med andra personer t ex djurskötare, lantbrukare, rådgivare eller foderleverantör, och diskutera var och hur prover skall tas ut. Kort sagt, inspektera och planera. Välj strategi; a) representativt prov för allmän uppfattning om hela partiet, eller b) riktad provtagning mot viss del av foderparti där man misstänker dålig hygienisk kvalitet. Tvätta händerna innan provtagningen påbörjas. Använd alltid nya rena plastpåsar till proverna och helst också engångsplasthandskar under arbetet. Dra plastpåsen ut-och-in över handen, ta provet i handen och dra tillbaka plastpåsen och förslut den genast. Med denna metod kommer provet inte i kontakt med något annat än plastpåsen och den är i det närmaste fri från mikrober när den kommer från fabriken. Förpacka provet tillsammans med följesedel/beställningsblankett och sänd det genast, dvs samma dag, som första klass brev till foderlaboratoriet. Provet skall inte frysas ned eftersom det kan påverka den mikrobiologiska statusen. Om man inte har erfarenhet och kunskap på detta område bör man alltid kontakta sin rådgivare eller sitt laboratorium i förväg. Detta för att få information om vad som är meningsfullt att analysera och därmed var och hur man skall ta prov. Förvissa dig om att laboratoriet har tillräcklig kompetens för att genomföra analysen och tolka resultaten. Träckprov för analys av sporer När det gäller sporer i foder, särskilt då klostridiesporer (smörsyrasporer) från ensilage, kan man ta upp träckprov från kor som äter av ensilaget. Detta i stället för att analysera foderprov. Det har i olika studier visat sig att sporhalten i träck har en ganska god koppling till överföringen av sporer från foder till mjölken. Vid provtagning för analys av sporer i ensilage är det svårt att ta ett representativt prov eftersom sporhalten kan variera i ensilaget. Däremot representerar ett träckprov summan av allt foder som korna ätit och ger därför en bättre uppfattning om den sporbelastning som finns i foder och därmed risken för sporer i mjölken. Analys av träck kan användas som ett rådgivningsredskap för att kunna bedöma framkomligheten av att göra ytterligare hygienåtgärder i samband med mjölkning och i stallmiljön samt för att kunna diskutera åtgärder för förbättringar inför nästa ensileringssäson Ett träckprov är både billigare och enklare att ta ut och analysera än ett foderprov, och troligen även bättre för att få en bild av ett eventuellt sporproblem på en gård. 10

11 Allmänt om prov och analys Hygienisk kvalitet studie visar på analysens värde! Besättningar med plansilos och där lantbrukaren inte vältade vallarna på våren hade mer än dubbelt så höga förekomster av smörsyrasporer i kornas träck än de som vältade vallarna. Utifrån detta bör man alltså rekommendera vältning av vallen på våren resp. vid behov vid andra tider under skördesäsongen. Dessa resultat framkom i en svensk fältstudie som genomfördes Beskrivning av provtagningsställena i de två studerade silotyperna Vidare hade gårdar med plansilos högre halt smörsyra i ensilaget, och även högre förekomst av smörsyrasporer i foder och i kornas träck, än de gårdar som hade tornsilos. Detta resultat fick man trots att torrsubstans-halten var något (ej säker skillnad) högre i plansilos och trots att rengöringen av silos föreföll vara bättre i besättningarna med plansilos. Det kan vara så att det som betyder mest är att det är svårare att klara god foderhygien vid inläggningen i plansilos. Men å andra sidan hade tornsilogårdarna högre ammoniumtal än plansilogårdarna, vilket betyder att proteinet brutits ner mer innan ensileringsprocessen avslutats. Man ser av detta att man inte kan utnämna det ena eller andra lagringssystemet till det bästa utan behöver analysera, följa upp och förbättra alla skörde- och lagringssystem. Källa: SHS Rapport nr. 2, 1998 Prov för analys av näringsvärde Analys av näringsvärde i vallfoder är den till antalet helt dominerande verksamheten vad gäller analys av fodermedel för användning till nötkreatur. På en tänkt typgård förväntar man sig minst fem foderanalyser/år; en för hö, en för förstaskörd och en för andraskörd av ensilage och två för foderspannmål. Stallperioden 2005/06 utfördes cirka 1000 ensilageanalyser och 2000 grönmasseproveri i mjölkkobesättningar anslutna till kokontrollen. Utöver dessa analyser analyserades även hö och foderspannmål. 11

12 Allmänt om prov och analys Prov från färsk gröda eller konserverat foder? En stor omsvängning från ensilageprover till grönmasseprover för analys av näringsvärde ägde rum i Sverige under andra halvan av 1980-talet. Huvudmotiven till övergången till grönmasseprover var följande: att kunna ta ut representativa prover på ett enklare sätt, direkt kopplat till grödan, och därmed till en lägre kostnad att redan vid skörd ta ut prov gör att provsvaret kan komma i god tid före höstens planering av stallfoderperioden att foderlaboratorierna får en jämnare inströmning av prover och därigenom klarar en bättre service En förutsättning var att man inom fodervärderingen konstaterat att analys av grönmassa har mycket god överensstämmelse med det näringsvärde som analyseras i det färdiga fodret (ensilaget). Avvikelser kan förekomma om ett ensilage har haft mycket stora pressvattenförluster eller om kraftig varmgång förekommit. I dessa sällsynta fall bör man ta ut ett extra prov på det konserverade fodret. Dessutom bör man även följa upp sådant ensilage med ytterligare analyser vad gäller hygienisk kvalitet. MJ/kg ts ensilage MJ/kg ts grönmassa Fig. 3 Samband mellan innehål av omsättbar energi grönmassa och i ensilage. Den kraftigare linjen anger den anpassade regressionen och den tunna linjen anger x=y. 12

13 Provtagning av grovfoder, t ex vallfoder och helsäd Frys ner proverna Vid all hantering av fuktiga prover måste kontakt med luften minimeras och lagring i kyla eftersträvas. Varmgång i t ex grönmassa uppstår mycket snabbt. Lagring under dagen i en plastsäck, som bör vara vit och av god kvalitet, på skuggig plats har länge rekommenderats. Man bör knyta till säcken mellan varje påfyllning för att minimera syretillförseln. På eftermiddagen eller kvällen när skördearbetet avslutas är det bråttom att få provet i kyla och i lufttäta förpackningar. Rent praktiskt handlar det oftast om att dela ner provet, förpacka det i plastpåsar och frysa in det. Allt detta bör alltså göras omedelbart efter dagens skörd. Nedfrysning bör även göras mitt på dagen om det är varma skördedagar och tillsatsmedel inte används. Alla fuktiga prover, grovfoder som kraftfoder, skall frysas ner innan de transporteras till foderlaboratoriet. Orsaken är helt enkelt att tiden för transport nästan alltid är så pass lång att provet löper risk att ta värme. Därmed kan det skadas och ge ett resultat som ej speglar det parti som det är tagit ur. Man skall därför isolera och förpacka provet rejält så att det klarar av många timmar i varma utrymmen, t ex vid postens hantering i lastbilar och sorteringsterminaler. Om man själv kör provet direkt till ett laboratorium är det givetvis inte samma krav på förpackning som vid postbefodran. Provtagning av grovfoder, t ex vallfoder och helsäd Viktigast när det gäller att ta ut prov är att få det representativt. Dessutom bör det vara praktiskt och enkelt att genomföra provtagningen och den bör göras i god tid före användningen av resultatet. Bästa lösningen varierar med bl a skörde- och lagringssystem. Vad som rekommenderas i de olika systemen framgår nedan. Provtagning på fältet Prognosprov från växande gröda Näringsvärdet i en växande vallgröda sjunker relativt snabbt när utvecklingsstadiet närmar sig vad som är lämpligt för skörd. Under dessa perioder finns skördeprognoser att tillgå i de flesta regioner i vårt land. Vill man följa nivåerna och utvecklingen i den egna odlingen kan man klippa prov i den växande grödan och låta analysera t ex råprotein eller både protein och energi. Gör så här: Klipp minst tre provrutor à 1 m 2 längs en diagonal på fältet. Provplatserna skall väljas slumpmässigt, men linjen-diagonalen bör läggas så att den representerar fältet. Ojämnheter i kvävegödsling och baljväxtandel (ofta lika med klöverhalt) kan annars göra att resultatet kan bli missvisande. Använd sax (helst med mede) och lämna normal stubbhöjd, t ex 7 cm. Om du vill väga den klippta mängden för att kunna beräkna trolig skördemängd bör du vara noggrann med att klippa exakt en kvadratmeter. 13

14 Provtagning av grovfoder, t ex vallfoder och helsäd Lägg all avklippt grönmassa i en vit plastsäck och undvik att utsätta den för solsken och värme (en stor frysväska är ett bra alternativ). För eget intresse kan man gärna notera beståndets höjd och utvecklingsstadium. När du klippt färdigt och eventuellt vägt grönmassan så återstår neddelning. Förslag till hur man genomför neddelning finns i särskilt avsnitt på sidan 26. Ta ut ditt analysprov, som ska vara cirka en liter. Förpacka och frys genast ner provet. Skicka proven så de kommer in till laboratoriet nästa dag. Andel baljväxter spelar en viktig roll för utvärderingen av analysresultatet. Risken för kraftiga felvärderingar är stor om man nöjer sig med att kontrollera andelen baljväxter i fröblandningen vid insådd elller uppskatta andelen baljväxter i grödan före skörd endast genom att gå och titta i fältet. Det enda någorlunda säkra sättet är en förenklad botanisk analys som görs genom att man sorterar en representativ del av provet i baljväxter, gräs och övrigt. De olika fraktionerna kan vägas våta, men det är bättre om de torkas och väges därefter. Klöver har i färskt tillstånd i regel 5 procentenheter lägre torrsubstans-halt än färskt gräs. Prov ur sträng på vallen före bärgning Är man nogrann och uthållig kan man alltid få ut ett representativt prov genom att ta prov ur strängarna på fältet strax före bärgning. Fördelarna är att man får en god överblick av fältets och därmed foderpartiets egenskaper, och att man har god chans till ett representativt prov på skörden. Ytterligare en fördel är att resultaten från analysen blir klara i god tid före installningen. 14

15 Provtagning av grovfoder, t ex vallfoder och helsäd Nackdelarna är att torrsubstanshalten blir osäker pga att torkningen fortsätter under hanteringen vid skörden. Vidare att hanteringen vid skörd innebär vissa fältförluster som kan ge ändring av näringsvärdet. Till sist bör också nämnas att det kan vara tidsödande och opraktiskt att vandra över fälten när bärgningen skall börja. Gör så här: Gå längs två diagonaler över fältet och ta ut prov ur många olika strängar på fältet. Ta ut 1 2 nävar per 500 m sträng om strängarna omfattar ca 2,5 m slåtterbredd. Totalt bör man ta minst 30 nävar per s k samlingsprov. Ta ut proven så sent som möjligt före det att grönmassan bärgas. Om fältet/fälten är ojämna kan det vara idé att dela in dem i olika partier. Se då också till att markera partierna så du vet vilka delar i foderlagret som hör till vilket analyssvar. Det samlade provet från ett skifte eller en dag kallas samlingsprov. Ur detta skall ett mindre prov tas ut, dvs neddelning skall genomföras. Läs om detta på sidan 26. Ta ut ett representativt prov på cirka en liter för analys. Förpacka och frys ner provet. Sänd det så fort som möjligt till laboratorium för analys. 15

16 Provtagning av grovfoder, t ex vallfoder och helsäd Provtagning vid inkörning Det är ofta mycket praktiskt att passa på att ta ut prov vid inkörning av skörden. Goda möjligheter finns då till att få ut ett representativt prov. Därför är också provtagning vid inkörning något av ett huvudråd, eller i varje fall ett förstahandsalternativ. En fördel är att resultaten från analysen blir klara i god tid före installningen. Man kan till och med ibland hinna planera andraskörden med hänsyn till förstaskördens näringsinnehåll. Till detta kan läggas att det är enkelt att ta prov på olika partier och det blir billigare och mindre arbetskrävande än borrning i lager. För hårdpressade höbalar och i ensilage i tornsilo är det dessutom i regel det enda rimliga sättet att få ett representativt prov. Nackdelarna med att ta ut prov vid inkörning är väldigt få. Den enda tydliga svagheten är att man inte kan använda det färska provet till att få hygienisk kvalitet analyserad, till detta krävs av naturliga skäl prov från det färdiga ensilaget eller färdiga höet. En extra provtagning i det färdiga ensilaget rekommenderas för att analysera t ex ammoniumtal, ph och smörsyra. För mikrobiologisk analys, se tidigare avsnitt. 16

17 Provtagning av grovfoder, t ex vallfoder och helsäd Grönmasseprov vid ensilageinläggning Näringsvärdena i grönmassan har god överensstämmelse med näringsvärdena i det färdiga ensilaget. Detta gäller även efter normal pressvattenavgång eller måttlig varmgång vid ensileringsprocessen. Just denna kunskap är själva grunden till att vi rekommenderar grönmasseprov. I studier vid SLU har man konstaterat att energioch proteinförluster vid ensileringen väl följer torrsubstansförlusterna, dock är de vanligen något mindre än torrsubstans-förlusten. Man skall inte blanda ihop totala förluster, t ex att inlagda 100 ton torrsubstans kan minska till 85 ton torrsubstans, med förändringar i näringsvärde per kg torrsubstans. Trots att den totala mängden minskar, behöver inte näringsinnehållet per kg torrsubstans förändras märkbart. Man tar ju fortfarande ut t ex 1 liter foder även när totala mängden i partiet minskat med t ex 15%, och den ursprungliga sammansättningen har i normalfallet inte förändrats så att näringsvärdet påverkas. Endast efter kraftig varmgång och förskämningsprocesser i ensilaget eller extremt mycket pressvattenavgång finns anledning att ta prov på ensilaget för en ny analys. I ett sådant prov bör absolut även den hygieniska kvaliteten analyseras. Gör så här: Ta ut 2 3 nävar ur varje lass i samband med avlastningen. Lättast är det att komma ihåg detta om man samtidigt noterar antal lass. Samla provet i en vit plastsäck som hålls försluten mellan påfyllningarna. Placeras säcken i skuggan och så svalt som möjligt. När ett samlingsprov är färdigt (t ex vid dagens slut eller när man byter parti, fält eller silo) bör man snarast ta hand om och frysa provet för att undvika varmgång och därmed förändringar i provet. Töm ut provet på ett rent underlag, t ex en pressenning. Blanda provet noggrant med en ren skyffel. Vänd och blanda om minst 10 gånger. Ta ut ett representativt prov för analys. Stoppa t ex en treliters plastpåse inuti ett uppklippt mjölkpaket och fyll på tills kartongen är full. Frys proven genast. Se vidare under avsnittet om transport av prover, sid 28. Torrsubstanshalten förändras vanligen vid ensileringen, särskilt om pressvatten avgår, och torrsubstans bör därför analyseras då och då under stallperioden. Detta kan göras direkt på gården i en mikrovågsugn eller med en torrsubstans-mätare. 17

18 Provtagning av grovfoder, t ex vallfoder och helsäd Hö, löst eller löspressat Provtagning vid inkörning rekommenderas för löst och löspressat hö eftersom andra alternativ har betydande nackdelar. Gör så här: Lyft försiktigt ut 2 3 nävar hö ur varje eller vartannat lass. En bra vana är att göra det samtidigt som man noterar antalet lass man kört in. Se till så att inte blad och andra känsliga delar repas av när provet tas ut. Placera provet i en glest vävd nätsäck, typ potatissäck. Behandla provet försiktigt för att undvika bladspill. Häng säcken luftigt och torrt eller lägg den på skulltorken. Höet i nätsäcken måste neddelas innan det skickas till laboratoriet. Neddelningen kan ske relativt snart, t ex då del av eller hela höskörden är över. Man behöver inte vänta på att höet skall torka. Se vidare i avsnittet om neddelning av höprover. Hö, hårdpressat (glidkolvpressat) Hårdpressade höbalar måste skäras upp för att prov skall kunna tas ut. Det kan därför vara bättre att ta ut prov på fältet före pressningen, se ovan. Om man skall ta ut prov ur balarna bör följande beaktas. Gör så här: En bal ur varje eller vartannat lass läggs åt sidan. Vid dagens slut löses balarna upp och 2 3 nävar hö tas varsamt ut ur varje bal. Provet placeras i en nätsäck som hängs luftigt och torrt. Höet i nätsäcken måste neddelas innan det skickas till laboratoriet. Neddelningen kan ske relativt snart eller då hela höskörden är över. Se vidare under neddelning av höprover. Ett alternativ till denna metod är att borra med neddelningsborr direkt i de ut-valda balarna. Man borrar då på så sätt att borren skär vinkelrätt mot stråna i balen, dvs från balens kortsida. Storbalar, rund- eller fyrkantbalar Storbalar provtas enklast och bäst efter att de transporterats till lagringsplatsen men innan inplastning eller inläggning i lagret. Detta gäller vare sig vi talar om hö eller ensilage i storbal. Rekommendationen är att ta ut provet med borr. Vad gäller ensilage är det en fördel att man inte behöver oroa sig för syretillförsel, om man tar prov före inplastningen och därmed före konserveringen ägt rum. 18

19 Provtagning av grovfoder, t ex vallfoder och helsäd Vanligast är att ett borr med diameter från 16 mm upp till 40 mm används. Men även andra dimensioner, t ex de större teleskopiska hö- och ensilageborrar kan användas. Bäst är om man kan ta 1 till 2 borrkärnor/bal från 6 till 12 balar per dag eller per parti. Använder man borrar av mindre storlek får man kontrollera att tillräcklig total mängd prov för analysen, ca en liter, erhålls. I annat fall får man helt enkelt ta fler borrkärnor för att komma upp i närmare en liter. Vad gäller rundbalsensilage skall man definitivt undvika att skära upp plasten och borra i det färdiga ensilaget. Orsaken är att det kommer in syre, dels när man genomför borrningen och dels senare eftersom det är nästan omöjligt att få plasten tät med tejpning. Det krävs omplastning av hela balen för att få den tät, enligt försök som gjorts på detta område. I detta sammanhang kan nämnas att det finns en ventil som är avsedd att sättas in i plasten för att minska gasvandring genom plasten och därigenom minska syretillgången i balen. Om borrens storlek är anpassad till ventilen skulle man kunna tänka sig att ta ut prov genom hål i plasten och täta med ventilen. När det gäller hö finns möjligheten att borra i lagret, antingen i löst hö från ut-rullade balar eller direkt i storbalarna. Men det är i regel svårare att få ett representativt prov genom att borra i det lagrade höet än att borra i storbalarna i sam-band med inläggning i lagret. Gör så här: Genomför provtagningen i samband med att balarna kommer in till lagringsplatsen men före de inplastas / läggs in i lagret. Borra en eller två borrkärnor/bal från 6 till 12 balar per dag, eller per parti, eller per fält eller motsvarande indelning. Samla proverna i en plastpåse, förslut mellan påfyllningarna och förvara skuggigt och svalt. När sista delprovet är klart skall påsen förslutas och provet frysas ner eller torkas så snart som möjligt. Behövs neddelning av provet skall det göras före nedfrysningen. Därefter sänds provet in till laboratoriet på vanligt sätt. Samensilerat foder Med samensilerat foder menas i detta sammanhang vallfoder som ensilerats tillsammans med krossad spannmål. Vallfoder samensilerat med spannmål går ej att analysera som ett vanligt vallprov. Detta beror på att fodermedlen vall och spannmål är mycket olika och analyseras med olika metoder. Dessutom stör t ex spannmålens stärkelse analysmetoden som används för att bestämma vallfodrets energiinnehåll. I samensilerat foder skall man därför analysera vallfodret och spannmålen var för sig. 19

20 Provtagning av grovfoder, t ex vallfoder och helsäd Gör så här: Ta ut prov ur såväl vall (grönmassa) som spannmål i samband med inläggningen. Gör provuttagning och hantera prover var för sig enligt beskrivningarna för grönmassa resp. spannmål i denna skrift. Sänd proverna tillsammans men i olika påsar till foderlaboratoriet och markera på beställningssedeln att det handlar om samensilerat foder. Näringsinnehållet beräknas sedan utifrån analysresultat och andelarna av vallfoder och spannmål. Helsädesensilage av t ex havre, majs och höstsäd Prov av helsädesensilage bör aldrig neddelas pga risken för att kärnor separeras från övrigt material. Man skall därför aldrig ta ut prov via nävar ur lass vid inkörning. Uttagning av prov från helsädesensilage rekommenderas istället att alltid tas med borr från lager, dvs silo eller storbal. Borrning av prov genomförs på samma sätt som för vallensilage enligt beskrivning ovan, dock bör man inte ta ut så stor mängd att neddelning behövs. Allt material från borrkärnorna, ur den färska grödan i silo eller före inplastning av storbalar, kan därmed läggas i plastpåse och sändas till laboratoriet. Neddelning skall undvikas eftersom risken för separation är mycket stor när kärnor och annat växtmaterial är blandade som i helsädesensilage. Användning av borr för provuttagning rekommenderas alltså för helsädsensilage. Den borrade provmängden bör anpassas så att den blir lagom stor att i sin helhet sändas in till laboratorium 20

21 Provtagning av grovfoder, t ex vallfoder och helsäd Provtagning i foderlager Ensilage i plansilo och tornsilo Under stallperioden är det värdefullt att kunna göra kompletterande provuttagningar för analys. Det kan handla om den hygieniska kvaliteten som förändrats eller att det finns någon indikation i produktionen som gör att man vill få näringsvärdet kontrollerat. Att då kunna borra t.ex. ett ensilageprov är ytterst värdefullt. Tack vare att elektriskt driven borrmaskin används allt mera och att många olika typer av borrar för provtagning tagits fram har arbetssätten blivit flexibla och effektiva. Gör så här: Försäkra dig om att ensileringsprocessen är klar innan du borrar. Man bör vänta med provtagningen till minst tre veckor efter täckningen av silon. Borra 3 5 borrkärnor per parti, se till att provmängden blir ca 1 liter. Borra genom hela det parti som provet skall representera. Tar man ett prov som skall representera hela lagret bör man borra nästan ända ner till botten på silon. Det är dock svårt och ibland omöjligt att borra djupare än drygt en meter. Observera att man i tornsilon inte kan ta representativa prov för hela silon, pga dess stora lagringshöjd. Se till att borren är skarp och skär väl. Om man borrat genom plasten på t ex en plansilo skall man torka torrt runt hålet och sedan täta noggrant med stora plastfyrkanter som sätts fast med bred plasttejp så att luft ej tränger ned i ensilaget. I Danmark har man utvecklat en ensilageborr som kan användas vid provtagningar i plansilos, borren klarar av att ta prover på 5 m djup. Borren är framtagen och utvecklad av Frøsalget, rådgivare i Danmark, Steins Laboratorium och Dansk Kvæg. Priset är omkring kr (SEK). Borren kan beställas på Frøsalget. Ensilageborren består av 5 sektioner, borrsektionen på 1,25 m och 4 förlängningsarmar á 1 m. Borren drivs av en elmotor vilket medför att borren behöver tillgång till el för att kunna användas. Elförsörjningen kan bli tillgodosedd genom att använda en generator eller en förlängningssladd. 21

22 Provtagning av grovfoder, t ex vallfoder och helsäd Hö på skulle Löst hö eller löspressade småbalar Det är svårt att få ut representativa prover ur stora partier av fasta material som inte går att röra om. Hö på en skulle är ett typexempel på detta. Dessutom är balat hö extra besvärligt eftersom det finns ojämnheter, luftfickor m.m., i lagret. Grundrekommendationen är därför att man tar ut prov innan höet kommit in i lagret. Men skall man ta ut prov ur hölager skall man använda ett borr avsett för hö, dvs utan utvändig gänga. Gör så här: Borra minst 3 borrkärnor per foderparti, gärna 4 6 borrkärnor. Se till att den totala provmängden blir ca 1 liter. Borra genom hela det parti som provet skall representera. Tar man ett prov som skall representera hela hölagret bör man borra nästan ända ner till botten av skullen. Se till att borrspetsen är skarp och skär bra i höet. Särskilt vid provtagning i löspressat hö är det viktigt att borren skär väl, annars blir inte provet representativt. En förutsättning för ett representativt prov i löspressade balar är också att balarna ligger någorlunda väl packade. Så här borrar du i hö! En höborr har slät utsida. En ensilageborr har en utvändig gänga ovanför borrspetsen och är därför olämplig för hö. Till båda borrarna används samma fyrkantiga förlängningsrör. Höborren pressas ned i höet samtidigt med en fram- och återgående rörelse. Detta till skillnad från ensilageborren, som med hjälp av den utvändiga gängan skruvas ned i materialet. På bilden ser vi hur man kan börja med att hänga sig på borren för att få bästa kraft, samtidigt med den fram- och återgående rörelsen. När borren kommit ned lite djupare får man bättre kraft genom att trycka ovanifrån. 22

23 Provtagning av vallfoder På bilden ser vi att borren är nere på fullt djup. Men man behöver inte tömma än. Höskulledjup upp till tre meter komprimeras och får normalt plats i borrröret. Ta loss handtaget med snabbkopplingen, och koppla på det teleskopiska fyrkantröret. Tänk på kroppen när du skall lyfta upp borren. Viktigt att böja på knäna så att ryggen inte utsätts för alltför stora påfrestningar! Tack vare repet med knutar och ögla, ser vi här hur man kan få kraft att trycka ned borren med foten. Sedan är det dags att trycka ut borrkärnan. Tryck från borrspetsen, men sätt först på skyddet på eggen för att inte riskera skärskador. Vill man studera hur höet ser ut på olika djup i skullen kan man låta borrkärnan komma ut i hela sin längd på väl rengjord plats. 23

24 Provtagning av kraftfoder, t ex spannmål och ärtor Hårdpressat hö Hö som är balat med hårdpress (glidkolvpress) och ligger på skulle eller motsvarande kan inte rekommenderas att provtas med borr på grund av att det är mycket svårt och arbetskrävande att ta ett representativt prov. Om man ändå är tvungen att borra i ett sådant hölager bör man ta minst tio borrkärnor per parti, se till att ha en skarp borr och i övrigt följa rekommendationerna ovan för löspressat hö. Storbalar, ensilerade rund- eller fyrkantbalar I första hand rekommenderas att ta ut provet vid intransport men före inplastning se sid 18 och 19. I andra hand rekommenderas provtagning på fältet före pressningen. Först i tredje hand skall man ta prov ur inplastade balar i lager, därför berörs detta endast kortfattat. Att skära hål på plasten till en ensilagebal innebär alltid att syre tillförsel, bara mer eller mindre. Lagring med tejp är svår och blir aldrig helt tät. Syre minskar alltid lagringsstabiliteten på ensilage, särskilt känsligt är det om torrsubstans-halten är hög. Därmed är storbalsensilage mycket känsligt. På grund av risken för att ensilaget skadas eller förstörs så bör man undvika att ta prov ur ensilerade storbalar i lager. Det går heller inte att få ett representativt prov om man endast tar prov från en eller några få balar. Hö i storbal När hö lagras i form av storbalar är det oftast mycket svårt att komma åt att borra på ett bra sätt. Man eftersträvar att hålla borren vinkelrätt mot stråriktningen och man vill undvika grottor där borren går fram. Båda dessa problem är svårigheter i storbalat och hårdpressat hö i lager. Därför avråds från att borra höprov i lager. Man bör ta ut provet under skörd, se sidan18. Helsädesensilage Man kan ta borrprov ur helsädesensilage konserverat i lager, men samma risker gäller som för vanligt vallensilage. Man måste alltså beakta risken för hygieniska skador till följd av syre om man gör hål på plast till ensligagebalar. Läs mer om detta under rubriken vallensilage. 24

25 Provtagning av kraftfoder Provtagning av kraftfoder, t ex spannmål och ärter De kraftfoder som produceras på den egna gården är av stort ekonomiskt värde. För att ta tillvara detta är analys av näringsvärde en mycket viktig åtgärd. Variationen i kvalitet är stor och många olika faktorer ligger bakom denna variation. Möjligheterna att på ett ekonomiskt sätt hantera och lagra olika partier är ofta goda på gårdarna. Likaså är möjligheterna att ta ut representativa prover goda, varför man kan tycka att analys av kraftfodermedel borde ha en betydligt större omfattning än vad som varit fallet de senase åren. Provtagning i samband med skörden När det gäller spannmål, ärter m fl kraftfodermedel är det enklast och effektivast är att ta ut prov i samband med skörd. Motiven för detta är desamma som för vallfoder, se tidigare avsnitt. Möjligheten att ta ut ett representativt prov ur kraftfodermedlet när det ligger i lager varierar väldigt mycket med typ av silos och typ av transportörer/elevatorer. Därför rekommenderas i första hand att ta prov vid överflyttning från tork till lagringsficka eller vid intransport av den nyskördade spannmålen/ärtorna/ rapsen mm. Gör så här: Metod A: Gäller endast för gårdar med skopelevator eller kedjeelevator. Skafffa en automatisk provtagare som monteras i elevatortoppen. Den skall vara utformad och utvärderad för kontinuerlig provuttagning. Vid riktig montering och neddelning erhålls ett mycket representativt prov. Ett exempel på en automatisk provtagare visas i figuren nedan. Det är provtagaren ET som tillverkas av Akron, Järpås, och som säljs av Lantmännen. Uttagaren monteras i toppen av elevatorn och provet leds med ett plaströr ner till en hink som kan stå på golvet. Provmängden kan ställas in och rekommenderas vara ca 10 liter per 20 till 40 ton, beroende på användningsområde. Den uppges ha mycket god överensstämmelse med mer avancerade provuttagare vid siloanläggningar. Den säljs tillsammans med montering och funktionsgaranti. Med provuttagaren följer en provneddelare. Denna förs ner i hinken där provet samlats upp och tar ut 1 till 2 liter som sänds till laboratorium för analys. Vid torkning och lagring av Svenskt Sigill-spannmål måste godkänd provtagningsutrustning användas. Ovannämnda utrustning tillhör den kategorin. 25

26 Provtagning av kraftfoder Montering av provtagare i toppen av elevator: Metod B: Ta ut 3 5 nävar per ton när lasset tippas i gropen eller vid skruv/transportör. Ta ut delproven med jämna mellanrum så att hela partiet blir väl representerat. Samla provet i en hink. Om du syrabehandlar är det lämpligt att ta provet innan syratillsatsen sker. När sista delprovet är lagt till ditt samlingsprov skall detta blandas om väl, vänd och blanda minst 10 gånger. Ta ut ett prov på cirka 1 /2 liter. Fuktiga prover bör frysas före transport till laboratorium eller skickas så att de säkert är på laboratoriet dagen efter provuttagning. 26

27 Nedelning av prover Provtagning i foderlager Det är i regel ganska enkelt att göra en bra provuttagning av ett parti spannmål eller motsvarande, t ex vid omflyttning av partiet med elevatorer och transportörer, om det är en nyare tork- och siloanläggning man talar om. Se beskrivningen av automatisk provtagning i avsnittet om provtagning vid skörd ovan. I äldre anläggningar och silos kan det däremot vara svårare och ibland mycket svårt att ta prov under befintlig lagring. I vissa kalluftstorkar och i mindre planbottentorkar (upp till 1 1,5 m lagringshöjd) kan man ta ut representativa prov på spannmål och ärter med en provtagningsspjut. Enligt en utländsk rekommendation för provtagning med spjut i spannmålslass bör man ta 5 stick om mindre än 15 ton i lasset, 8 stick om 15 till 30 ton och 11 stick om över 30 ton. Denna rekommendation bör kunna tillämpas. Man skall fördela sticken så jämnt som möjligt i den aktuella volymen. När det är möjligt bör man ta ut proven när spannmålen flyttas eller körs runt. Om man inte har en fast monterad provtagare kan man ta ut provet vid utloppet av ett störtrör med hjälp av en provtagningsskopa. Det är emellertid både tidsödande och ofta kopplat till dålig arbetsmiljö att ta ut prov på det sättet, varför en automatisk provtagare rekommenderas. Om prov skall tas ut med hjälp av provtagningsspjut kan man förfara på följande sätt. Gör så här: Ta ut 5 10 stick per parti som skall analyseras. Försök få med foder från hela partiets volym. Antalet prov med spjutet bör påverkas av partiets storlek. I de allra flesta fall borde 5 till 10 spjut ge ett representativt prov. Lägg proven i en hink och rör om. Kom ihåg att blanda om väl före uttagning av det slutliga provet. Ta ut ca 1 /2 kg, förpacka väl, frys in om fuktigt prov, och skicka till laboratoriet. Neddelning av foderprover Om t ex höproven tagits ut vid inläggningen får man ett antal nätsäckar fulla med hö. Ur dessa samlingsprov skall ett eller flera mindre prov tas ut och skickas till analys, dvs man neddelar samlingsprovet för att få det mer lätthanterligt vid transport. Genom att använda borrmaskin underlättas neddelningen avsevärt. Prover som är borrade ur foderlagret behöver i regel inte neddelas. Observera att vid all hantering av torra prov finns risk för separation och därmed förlust av fina partiklar. Dessa partiklar har ofta ett högre näringsvärde än resten av provet varför risken finns att det man sedan analyserar visar på ett felaktigt lågt näringsvärde. 27

28 Sköt om din borr! Gör så här, Alternativ 1: Lägg och packa ihop innehållet från en eller flera nätsäckar i en stor hink. Packa försiktigt ihop höet i hinken. Om man packar genom att trampa ner höet i hinken skall man vara noga med att ha rengjorda och torra skor eller stövlar på sig. Tag ut minst 10 borrkärnor (borr som kan monteras till borrmaskin är lämpligt). Provet skall bli cirka 1 liter. Detta kan lämpligen göras när man är klar med ett samlingsprov, dvs vid dagens slut, när man byter skifte eller dylikt. Alternativ 2: Dela hela provet med en foderhack. Vänd och blanda minst 10 gånger. Ta ut ett prov på cirka 1 liter. Foderhackar finns hos en del husdjursföreningar. Sköt om din borr håll den skarp! Dagligen: Skärp varje dag om borren används för fullt. Det tar bara några minuter och resultatet blir bättre ju större vana du får att hantera bryne och filar. Torka av höborren om den blivit smutsig. Rent och glatt borrör gör att höet glider lättare i borren. Skölj och torka av ensilageborren efter varje borrning. Smutsigt rör glider sämre i ensilaget och borrspetsen kan rosta om den inte är av rostfritt stål. Använd alltid skydd på borrens vassa del. Om eggen inte är försedd med skydd finns risk för olyckor och för att den blir slö. Håll alla saker på plats i en låda. Någon gång: Vid långtidsförvaring av borr, smörj in borrspetsen med lite olja så den inte rostar. När borrspetsen är nedsliten måste den bytas ut mot en ny. Skarp egg på borren är A och O för representativ och snabb provtagning. 28

29 Sköt om din borr! Slipa borren ofta. Slipa borren så här: 1. Sätt fast borren i ett skruvstäd eller motsvarande. 2. Ta på dig skyddshandskar och eventuell annan skyddsutrustning. 3. Fila med rundfil eller liten plattfil eller båda. Ta sedan bort råeggen med bryne! Om borren är måttligt slö kan det ofta räcka med bryne. Med lite övning får du strax god färdighet. Observera vinklar och hur du bäst lägger an fil respektive bryne mot eggen. Ursprunglig vågform och eggvinkel skall bibehållas, det gör att borrspetsen skär bättre. Fila eller bryna bort råeggen även på borrens insida. Håll bryne eller fin rundfil nästan parallellt med borröret. Rör filen lite i sidled, samtidigt med filrörelse i djupled. OBS! Var försiktig, man kan lätt skära sig på den skarpa eggen. Använd alltid handskar. Om den ursprungliga vågformen börjat försvinna eller borrspetsen skadats kan man behöva göra en mer omfattande slipning. Bänkslip eller vinkelslip rekommenderas som hjälpmedel i dessa lägen. Man kan med fördel anlita någon verkstad till detta jobb. Om du gör slipningen själv, var försiktig så att borren ej blir för varm och var noga med att ta bort råeggen efteråt. 29