Att leva med olikheter

Transkript

1 Att leva med olikheter Masoud Kamali svarade för inledningen till det seminarium om Mångkultur och Folkbildning som hölls den april 2009 på Tollare folkhögskola. Arrangör var Föreningen för Folkbildningsforskning. Mångkultur och folkbildning var temat för ett seminarium som Föreningen för Folkbildningsforskning anordnade på Tollare folkhögskola i slutet av april Det kom att främst fokuseras på integrations-frågan och på det nya muslimska studieförbundet Ibn Rushd. Masoud Kamali, professor vid Mittuniversitetet, inledde konferensen med en föreläsning om Bortom vi och dom om integration, diskriminering, marginalisering och social sammanhållning. Masoud gjorde en genomgång av integrations-begreppet och ställde bland annat frågan Föreningen för Folkbildningsforskning, april 2009 varför integration idag bara tycks handla om invandrare när det egentligen handlar om alla i samhället? Jag är mer integrerad här i Sverige än vad jag var hemma i Iran där jag mest satt i fängelse. Integration handlar enligt Masoud Kamali framför allt om social sammanhållning baserad på omfördelning av resurser, för att minska de socioekonomiska klyftorna i samhället, och om social solidaritet. Om alla svenskar vore integrerade i samhället skulle vi inte behöva någon socialtjänst, några fängelser, något progressivt skattesystem etc. Masoud talade om integrationstänkandets paradoxer, som existensen av två essentiellt skilda grupper, 1

2 svenskar och invandrare och som bygger på ett underskottstänkande, dvs att vissa grupper alltid är underlägsna (till exempel svarta i USA som alltid måste visa att de är som vita). Detta tänkande ignorerar förekomsten av andra maktrelationer som till exempel klass, kön, sexualitet och lägger grunden för en politik för de andra. Man får ett dualistiskt vi - och dom -tänkande som till exempel West The rest och Kristendom Islam. 9/11 ledde till minnesstunder och en tyst minut för offren, men tusentals bombade afganer, som inte hade med attackerna i USA att göra, fick inte någon tyst minut. Strukturell diskriminering Uppdelningen i vi och dom blir också, enligt Masoud, en förutsättning för en strukturell diskriminering. Individuell diskriminering är det till exempel när någon inte gillar invandrare och därför behandlar dem sämre än andra; strukturell diskriminering är det till exempel när man lägger en föreläsning på en sådan tid att ensamma mödrar med småbarn inte kan delta, oavsett om det var syftet eller ej. När man bryter på svenska tror många att man också bryter här. (säger Masoud Kamali och pekar på huvudet) Den strukturella diskrimineringen är baserad på vedertagna idéer, normer, handlingssätt m.m och är inte primärt beroende av individers, institutioners eller organisationers intentioner. Den strukturella diskrimineringen uppfattas som normal och reproduceras genom alldagliga institutionella och individuella handlingar. De som ej själva är drabbade märker den normalt inte. Vi gör det som vi alltid har gjort, och det är ofta problemet. Den strukturella diskrimineringen har också en institutionaliserad maktdimension, som bland annat innebär att ju högre upp i maktstrukturer man kommer desto vitare personer; integration handlar också om att kunna få jobb efter kompetens. Den strukturella diskrimineringen gör sig gällande i olika samhällssfärer, såsom inom arbetsmarknaden, utbildningssystemet, rättsväsendet, boendet etc. Det är inte så att politiker vill ha fattiga invandrare i Rinkeby, det skapar bara problem, men det blir så. Diskrimineringen får också en del spill over -effekter. Om du bor i vissa områden får du sämre chanser i skolan; var gör man till exempel sina läxor när man bor trångt med många syskon? Segregationen är en följd av den strukturella diskrimineringen. Det finns en självvald segregation, som till exempel rika som väljer att bo med andra rika i sina egna områden och som inte alls vill flytta. Det finns förstås en påtvingad segregation där man inte kan välja själv var man ska bo och det finns även en självtvingad segregation, då man kan ha råd att flytta men man av något skäl, kanske kulturella, väljer att stanna kvar. Så kallat hedersvåld blir extra stark i grupper som ser sig som tillfälliga i Sverige; då blir varje kontakt med någon annan kultur (svensk eller andra) ett hot mot gruppens linje, dvs att man ska återvända till hemlandet när det blir politiskt möjligt. (Masoud Kamali) För övrigt ifrågasatte Masoud Kamali vissa begrepp eller snarare den gängse användningen av dem. Vad menas med segregerade områden? I Rosengård i Malmö talas mängder av språk, men det kallas för ett segregerat område, men inte Djursholm i Stockholm? Utbildningssystemet spelar en viktig roll för att reproducera eller motverka stereotyper, schablonmässiga uppfattningar, vilka bygger på en negativ kunskap om en individ eller en grupp som föreställs dela samma egenskaper. Men olikheterna inom varje land, kultur etc är så stora att det blir meningslöst att tala om gemensamma drag. De som överlever är de som kan leva med olikheter och då måste man ifrågsätta sina egna sanningar. Inom en religion eller en annan grupp finns till exempel många olika kulturella yttringar. Positiv särbehandling I diskussionen aktualiserades även detta med positiv särbehandling, affirmative action i USA, som egentligen inte handlar om att gynna någon särskild grupp utan om att kompensera de grupper som utsatts för och utsätts för en negativ särbehandling. I Sverige gillar man inte positiv särbehandling, bland annat för att det här finns en föreställning om att lika rättigheter är detsamma som lika möjligheter, vilket inte är sant. Men egentligen pågår, som Thomas Wesley på Folkuniversitetet i Karlstad sa, en dold eller inofficiell positiv särbehandling, där till exempel män ger anslag till Föreningen för Folkbildningsforskning, april

3 andra män som delar samma uppfattningar om vad som ska prioriteras när det gäller forskningsanslag etc. Tanken om nationalstaten uppstod under franska revolutionen och det är det värsta som hänt samhället. Vi måste vara försiktiga med att hjälpa nya nationalstater att bli till. (Masoud Kamali) Lisbeth Eriksson, forskare vid Linköpings universitet, tog upp bildandet av nya religiösa friskolor och att vissa undersökningar tyder på att muslimska föräldrar söker sig bort från den kommunala skolan medan kristna föräldrar söker sig till kristna friskolor. Ja, säger Masoud, muslimska föräldrar flyr från de kommunala skolorna därför att de inte tycker att deras historia och kultur behandlas respektfullt där. Se exempelvis på historieböckerna i våra vanliga svenska skolor och hur de behandlar utomeuropeiska länder och kulturer och religioner. Är det då så konstigt att man väljer bort svenska skolor? Och hur är det med våra medier, främst TV, som i stort sett bara visar amerikanska serier? Vad ger det för signaler till våra invandrare? Var är filmerna och serierna om vanliga familjer i Afganistan, Afrika etc? Gruppens kulturella frihet Michael Ellnemyr, Studieförbundet Bilda, fokuserade på kollektiva rättigheter och gruppens kulturella frihet, inte bara individens. Det handlar om rätten för gruppen att samlas, att organisera sig, att uttrycka sig tillsammans, att definiera sin egen identitet. I många länder är det stor skillnad just på individens frihet och gruppens. Det har till exempel varit OK att vara armenier eller kurd i Turkiet, men inte att vara det tillsammans med andra. Då blir man ett hot mot staten. Michael var också starkt kritisk till villkoren som styr studieförbunden och de mycket konservativa rutiner som han tvingats ägna sin tid åt sedan han började på Bilda. Denna konservatism innebär också att vissa gruppper, som invandrargrupper, har mycket svårt att komma in i svensk folkbildning. Samtidigt menade Michael att det bara är folkbildningen idag som har byggt upp strukturer som kan erbjuda frigörelse för grupper att skapa sina egna sammanhang och bygga upp sina egna kunskaper. Men folkbildningen i Sverige har tappat i beläsenhet, i kunskapen om de andra, och har istället koncentrerat sig på att utveckla metoder. Mickael fick medhåll från deltagarna, bland annat från Ola Bixo, Studiefrämjandet i Stockholm, som framhöll studieförbundens dilemma i att driva en verksamhet som styrs av volym och kvantitet och med metoder som ska generera timmar. Våra metoder syftar inte till kvalitet eftersom det inte ger några pengar, sa Michael. Vi tvingas söka upp folk, men de finns inget att erbjuda eftersom det inte finns något som tvingar oss att satsa på kvalitet. Mot detta kan man förstås invända att tvånget att behålla volymen och helst öka den innebär att man måste satsa åtminstone på en sådan kvalitet som deltagarna efterfrågar. Blir de besvikna då kommer de inte tillbaka och då tappar man i volym. Jan Byström, ordförande i Föreningen för folkbildningsforskning, lanserade en idé om ett folkbildningsindex. Tanken är att man skulle välja ut ett antal kriterier på både kvantitet och kvalitet, som man kan mäta och som enligt någon formel skulle generera ett folkbildningsindex, vilket skulle styra fördelningen av det statliga anslaget till folkbildning. Ungefär som man får fram ett konsumentprisindex genom att jämföra och väga samman priserna för ett antal olika produkter och tjänster. Vad kostar egentligen integrationsindustrin och vad leder den till? (Masoud Kamali) Ibn Rushd har varit bra för Sensus Den 1 januari 2008 fick Sverige ett nytt studieförbund Ibn Rushd det första sedan SISU, idrottsrörelsen studieförbund, bildades Ibn Rushd blev även det första muslimska studieförbundet och det första med invandarföreningar som medlemsorganisationer. Det nya studieförbundet är uppkallad efter Ibn Rushd (i Europa mer känd som Averroës), en arabisk filosof, författare, läkare, jurist m.m. som var verksam i Cordoba, Andalusien, Ibn Rushd tillkom inte över en natt, det hela startade redan 2001 och 2002 slöt man ett femårigt samarbetsavtal med Sensus studieförbund och sedan 2008 är man ett självständigt studieförbund. På konferensen medverkade Maria Graner, rektor för Sensus, och gav några personliga reflexioner av de fem årens samarbete, som startade samma år som man bytte namn från SKS, Sveriges kyrkliga studieförbund, till Sensus, vilket var ett uttryck för viljan att bredda sig. Vi mötte en hel del motstånd från en del personal, Föreningen för Folkbildningsforskning, april

4 cirkelledare och andra, som jag måste säga var ett uttryck för rasism. Det handlade om personer som inte ville se något samarbete utan istället ville att vi skulle försöka mota Islams framfart. Sådana åsikter fanns även på mer central nivå inom studieförbunden. Samarbetet startade med syfte att Ibn Rushd skulle bli ett eget studieförbund, men inom Sensus fanns också förhoppningar om att den verksamheten skulle kunna stanna kvar inom Sensus. De muslimska organisationerna ville dock ha en möjlighet att vara för sig själv och studera sina egna frågor, på samma sätt som de gamla studieförbunden. Ibn Rushd bygger även till mycket stor del på idéella krafter, vilket numera är ovanligt i Sensus, och det gjorde det också svårt att fortsätta tillsammans. Det har varit lätt att få stöd för möten, dialoger och liknande verksamhet inom Ibn Rushd, men inte för särarts-verksamheter som till exempel Koranstudier med muslimer. (Maria Graner) Idag är Sensus ett annat studieförbund tack vare samarbetet med Ibn Rushd, trots att all den verksamheten nu har försvunnit. Samarbetet har varit bra för oss och har till exempel gett oss mycket mer erfarenhet av mångfald. Muslimskt studieförbund med kristen rektor Othman Al Tawalbeh, vikarierande rektor för Ibn Rushd, poängterade i sin tur hur viktigt samarbetet med Sensus har varit för det nya studieförbundet, de utbildade oss i folkbildningens ABC. Ibn Rushd finns idag i drygt fyrtio kommuner över hela landet och har sammanlagt 17 anställda och drygt sextio förtroendevalda i den nationella styrelsen och i de fem distriktsstyrelserna. Under 2008 rapporterade man ca studietimmer procent av verksamheten sker inom medlemsorganisationerna och de deltagarna är då naturligen muslimer. Vi vill att Islam ska ses som en religion i Sverige och inte som ett problem, säger Othman, och vi vill att muslimerna ska bli delaktiga i samhället. Vi vill ta en självklar plats i svenska samhället och att ha ett eget studieförbund innebär inte att vi vill isolera oss. Vi samarbetar till exempel lokalt med en del kristna afrikanska föreningar, vilka ser oss som mer naturliga samarbetspartners än andra studieförbund. Ibn Rushds rektor, Martin Nihlgård, kommer för övrigt från Sensus och är själv kristen vilket kanske kan förvåna en del. Det var inte heller självklart för alla muslimer, och det finns, förklarade Othman, muslimska gruppper som vill isolera sig och som anklagar Ibn Rushd för att vara öppet mot samhället. Vi jobbar med våra självbilder, med islamofobier men också med västfobier, som också finns hos en del muslimer. Ett av de projekt som Ibn Rushd genomför i samarbete med Sensus är Fredsagenterna ( som innebär att man bygger ett nationellt nätverk för fredsarbete och utbildar ungdomar i frågor som rör islam, fred och mänskliga rättigheter. Detta är ett av Sveriges bästa projekt, säger Othman. Vi vill fortsätta och utvidga det till hela Europa och hopppas få stöd för det. Det finns en hel del fördomar och motstånd som man måste kämpa mot. Ett exempel, som Othman visade på, är att vissa kommuner inte vill ge stöd till de Koranstudier som Ibn Rushd bedriver. Däremot var det inga problem tidigare då samma Koran-studier bedrevs inom Sensus. Vi får ofta ödsla tid på att bemöta olika fördomar, exempelvis att muslimska kvinnor från Ibn Rushd på möten måste försvara bruket att bära slöja istället för att diskutera folkbildning. Ett annat problem är att få hyra lokaler. Om Martin ringer och vill hyra för ett studieförbunds räkning är det inga problem, men om jag ringer och vill hyra för ett muslimskt studieförbund då blir det ofta problem. Man vi är trots allt mycket optimistiska, säger Othman, allt tar bara sin tid. För mer information om Ibn Rushd, se deras hemsida: (på Folkbildningsnätet hittar du även information om Ibn Rushd, under Studieförbund). Se även Folkbildningsrådets rapport Ibn Rushd ett nytt studieförbund ( som beställs från Folkbildningsrådet (fbr-bestallningar@folkbildning.se). NBV noll-tolerans med bosnier? Fadila Jasarevic berättade om arbetet med mångfald inom NBV (Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet), framför allt samarbetet med organisationer i Bosnien och med bosniska föreningar i Sverige kring drogförebyggande arbete. Bland annat samarbetar man med bosniska föreningar kring projektet Noll-tolerans. Fadila presenterade även ett nytt studiematerial om fördomar, Olikfientlighet, som tagits fram inom NBV. SV mångfaldens studieförbund? Hasoon Kasim har genomfört en lång resa från ingenjör i Irak, via svenska för invandrare och cirkelledare till verk- Föreningen för Folkbildningsforskning, april

5 samhetsutvecklare på SV (Studieförbundet Vuxenskolan), som enligt ett beslut 2005 ska vara mångfaldens studieförbund. Men vad betyder det? Allas lika värde, det tror jag på. Mångfald måste vara att stödja människor oavsett deras bakgrund. Hasoon presenterade också ett nytt studiematerial, Den svenska koden, som till exempel förklarar varför svenskar sitter för sig själva i bussen och tunnelbanan. När jag kom i kontakt med Studieförbundet Vuxenskolan var det en kvinna som berättade att man kan lära sig plocka svamp i studiecirkel. Skulle jag, som förlorat mitt land, börja lära mig plocka svamp? Men på den vägen blev det (Hasoon Kasim) Utmaningar & möjligheter Som avslutning på konferensen om mångkultur och folkbildning valde Lisbeth Eriksson att bland annat utifrån konferensens diskussioner titta på utmaningar och möjligheter för folkbildningen i ett mångfaldssamhälle. Hon började med att ange ett antal externa utmaningar, dvs sådana som både folkbildningen och resten av samhället står inför: Globaliseringen, exempelvis finanskrisen som startade i USA och som bland annat leder till arbetslöshet i Sverige. Migrationsströmmar. Arbetslösheten, som slår så olika i olika grupper. Olika perspektiv, dvs att vi ser olika på samhället etc och att våra skilda perspektiv får olika betydelser. Sverigedemokraterna och det hot de utgör mot demokratin. Lisbeth listade också ett antal interna utmaningar för folkbildningen, dvs utmaningar som har sin grund i hur folkbildningen organiseras etc: Ekonomin, inklusive bidragsfördelningen mellan främst studieförbunden. Deltagarantalet, som tycks ha minskat de senaste åren i studiecirklarna. Hur gör vi för att bredda oss till nya grupper? Konkurrensen mellan studieförbunden och med andra företeelser i samhället, som till exempel dataspel. Ideologierna, studieförbundens olika profiler: hur stärka profilerna och samtidigt samarbeta mer? Målgrupperna och risken att ställa olika målgrupper mot varandra, exempelvis invandrare och funktionshindrade och risken att inte se helheten utan bara fokusera på vissa egenskaper. Representativiteten i styrelsen, där antalet invandrare är få. Att göra rätt, eller hur lätt det är att göra eller säga fel. Men folkbildningen står inte bara inför att antal utmaningar, den rymmer också stora möjligheter, av vilka Lisbeth Eriksson valde att lyfta fram fyra: Flexibiliteten, som bland annat innebär att man har lyckats anpassa sig efter nya grupper, förändrade samhälllsförhållanden, ändrade bidragsregler etc. Det finns andra organisationer som dyker upp och försvinner. Men folkbildningen finns kvar. Resurserna, inte minst en engagerad, erfaren och kunnig personal. Attraktionskraften, som innebär att många grupper söker sig till folkbildningen. Folkbildningen är också attraktiv för beslutsfattare. Erfarenheter av att jobba med särintressen och att samarbeta med många olika föreningar och andra grupper. Alla studieförbund är åldrande organisationer; genomsnittsåldern har ökat, både för personalen och för deltagarna. Men från början var alla studieförbund ungdomsorganisationer. (Jan Byström) Beläsenheten? Stellan Bozoon från föreningen avslutade seminariet och anknöt bland annat till vad Michael Ellnemyr tog upp den första dagen: Vi behöver mer beläsenhet inom studieförbunden. Det finns mycket att fundera på vad gäller våra kunskapskällor. tore persson Föreningen för Folkbildningsforskning, april