nödraket en förbannelse

Transkript

1 1 Jag Lisbeth Stenberg var under och 90-talet länskonsulent med bl.a. ansvar för medieförsörjning på andra språk. Vi såg då detta som en mycket viktig del av den kompletterande regionala medieförsörjningen. Jag var sedan borta från biblioteksvärlden av och till p.g.a. av forskarstudier och forskning. När jag kom tillbaka såg jag att invandrarverksmheten inte utvecklas utan snarare gått tillbaka. Tillsammans med Ingrid Atlestam tog jag initiativ till och var ett par år projektledare för ett kompetensutvecklingsprojekt Det mångspråkiga biblioteket. Ganska snart hittade vi Randi. Projektet ser jag nu som en nödraket lyste upp området en stund men nu är det ingen som på regional eller central kommunal nivå driver detta vidare. Jag har naturligtvis funderat över vad detta beror på. Vilar det en förbannelse över området eftersom det inte verkar gå att få ordning på det? Men jag har nu hittat ett svar det handlar om strukturell, institutionell diskriminering! Forskaren Masoud Kamali utsågs 2004 av Mona Sahlin år 2004 till regeringens särskilde utredare i diskrimineringsfrågor med fokus på strukturell diskriminering, integration och makt. Han möttes av en storm av protester från flera professorer! Resultat blev tretton SOU som belyste diskrimineringens mekanismer och former inom områden som arbetsmarknad, rättsväsendet, utbildningssystemet, boendet och hälsa och vård. År 2009 kunde Kamali i Racial Discrimination. Institutional Patterns and Politics även redovisa resultaten av ett stort EU-projekt The European Dilemma han lett. Forskargrupper från Cypern, England, Frankrike, Italien, Polen, Sverige, Tyskland och Österrike hade deltagit. Det dilemma de lyfter fram är paradoxen att samtidigt som det på övergripande nivåer, till exempel både i Sverige och inom EU, deklareras att mänskliga rättigheter, demokrati och universalism gäller så pågår det en institutionellt rotad diskriminering. Kamali uttrycker det som att oberoende av individers eller institutioners intentioner så skapas och återskapas lätt en diskriminerande praxis. Institutioner är uppbyggda både av formella och informella strukturer. De formella består av lagar och regler och de informella av rutiner och beteenden. Om institutionella handlingar drabbar vissa grupper i samhället på ett negativt sätt kan det vara tal om institutionell diskriminering. Majoritetssamhället har också en historia med kulturella element och normer som vidmakthåller en ojämlikhet.

2 2 Strategier av tystnad eller förnekande är enligt Kamali mycket effektiva sätt att bibehålla status quo. Det finns gatekeepers inom de flesta institutioner som hänvisar till att problemet finns på annat håll men, poängterar Kamali, det är viktigt att systematiskt, inom varje institution utforska de interna relationer och den praxis som kan utgöra grunden för institutionell/strukturell diskriminering. Vågar folkbiblioteksvärlden anta Kamalis utmaning? Det gäller att reflektera och försöka fördjupa förståelsen av hur en slentrianmässigt bedriven verksamhet medverkar till ojämlikhet. Alltför många biblioteksarbetare har blivit hemmablinda. Ett exempel: En kväll när jag arbetade i upplysningen på det stora biblioteket kom en man med sin lilla dotter fram till mig och frågade efter böcker om tvåspråkighet. Jag visade honom katalogen så han kunde se att böcker i ämnet skulle finnas på flera olika ställen i biblioteket. Medan han tittade i katalogen gick jag till hyllan för avdelning F där en hel del borde finnas. Jag letade igenom titlarna och hittade två halvgamla böcker som han fick med uppmaning att söka vidare och eventuellt beställa något av det han sett i katalogen. Samma kväll var det överfullt i de fyra stycken över tre meter långa hyllsektionerna med deckare som fanns på samma avdelning. Här anser jag att ett bibliotek med ett levande folkbildningsuppdrag självklart skulle satsa på ett område som tvåspråkighet och köpa många exemplar. Dessa skulle inte bara användas för att låna ut och skylta med utan även för att aktivt gå ut och uppsöka målgruppen föräldrar i nära samverkan med MVC, BVC och förskolan. Ett uppsökande arbete riktat speciellt till sådana föräldrar som skulle behöva stöd för att uppmuntra sina barn att behålla sitt modersmål levande och utveckla det samtidigt som de tillägnar sig det svenska språket. I de politiska riktlinjer som styr verksamheten i staden som helhet är ett överordnat mål att minska segregation och överbrygga de klyftor som finns. Biblioteket ska svara mot innevånarnas behov. Hur avgörs vilka behov som ska tillfredsställas? Jag kan inte se att den situation jag här relaterat speglar att biblioteket i fråga verkligen tillgodosåg innevånarnas behov. Slentrian och svar på efterfrågan hos vissa grupper låntagare har lett till en situation där proportionen mellan olika typer av litteratur och tjänster verkar mer för att bevara

3 3 majoritetens intressen än för att möta behoven hos de många nya svenskar som med förtroende besöker biblioteken. Jag vill inte tro att intentionen hos biblioteksanställda är att reproducera en diskriminerande praktik men det är enligt min uppfattning vad som ofta sker. Det finns en rad systemfel som måste angripas och flera är av samma magnitud som det vad gäller medieurvalet jag just antytt. Samtidigt är det min uppfattning att en biblioteksanställd på golvet, var hon eller han befinner sig, bemöter besökarna på ett gott sätt. Men de kunskaper de har för att möta människor med andra än majoritetsbehov är i många fall bristfälliga. Att biblioteken har så stort förtroende hos befolkningen beror på att de flesta som arbetar där vill väl och är vänliga. Inte på att biblioteken alltid har en god och rättvis medborgarservice. En ny folkbildningsrörelse behövs Uppdraget folkbiblioteken, tillsammans med de andra delarna av folkbildningen, hade under början av 1900-talet i Sverige var att överbrygga klyftor. Vi kan återknyta banden till de övriga delarna av folkbildningen och samverka för att hitta nya sätt att verka som bättre svarar mot behoven i dagens mångkulturella samhälle. Genom att återknyta banden kan vi även dra fördel av den forskning och de samtal som förs inom folkbildningen. Föreningen för folkbildningsforskning samlade under åren 2008 till 2010 folkbildare och forskare till seminarier kring mångkultur och folkbildning som idé och praktisk verksamhet. Ett resultat blev skriften, Att bilda ett samhälle texter kring mångkultur och folkbildning, Lisbeth Eriksson höll i seminarierna och står för en sammanfattning av Folkbildning nu och sedan. Den diskriminering Kamali beskrivit i sin forskning existerar. Hon skriver: En stor utmaning för folkbildningen är för det första att upptäcka och erkänna denna diskriminering och för det andra vidta åtgärder för att komma tillrätta med den. Folkbildningen kan inte vara ensam i detta arbete men kanske ha en viktig och framskjuten position. (s. 139) Lisbeth Eriksson presenterar några strategier för det mångkulturella folkbildande området som jag anser är giltiga även för folkbiblioteken: * arbeta i nätverk för ett lokalt samhälles bästa! Det är dags att tänka på målet för verksamheten istället för den egna organisationens överlevnad * kartlägg resurser

4 4 tillsammans med andra aktörer i lokalsamhället* använd ny kunskap och ha en öppnare mer erkännande attityd gentemot forskning och forskningens möjligheter * förbättra den interna demokratin * tydliggör folkbildningen! Fler röster Jag tror att biblioteken har en jättechans att utvecklas i närmare dialog med sina brukare. Det kan ske om biblioteksarbetarna vågar kasta lite av sitt dåliga självförtroende på båten och agera mer självständigt. I bred samverkan inom folkbildningen kan man bygga en ny inkluderande, mångfaldig lokal historia där man samlar berättelser i olika media som speglar hur den egna lokala verkligheten ändras och hur nya identiteter skapas. När de som själva bor i ett område är med och uttrycker sig innebär det att de hörs och syns och kan påverka. Så skapas självförtroende och lokal utveckling. Biblioteken kan, om man öppnar för de nya tekniska möjligheter som finns, bli A Next Generation Resource Center som erbjuder utrymme för en ny typ av lokal journalistik, hyper local journalism, och tryckning av böcker, print on demand och self publishing. Allen Weiner, forsknings VD för det stora teknikföretaget Gartner, använde dessa begrepp när han vid ett symposium i London i november 2011 uppmanade biblioteken att ta chansen den nya tekniken erbjuder och bibliotekarierna att arbeta mer som kuratorer. Inom projektet Det mångspråkiga biblioteket försökte vi hitta metoder för att lyfta fram och bekräfta fler identiteter än de som dominerat historieskrivningen hittills. Inspiration fick vi bland annat från Fisksätra, Nacka kommun, Mångkulturellt Center, MKC, i Fittja och Världskulturmuseet Genom ett aktivt utåtriktat arbete har det senare lycktas nå en ung publik sextio procent av besökarna är under 30 år. Kulturarv något i ständig rörelse Varför är det då så viktigt att få fler röster att höras i offentligheten? Jo, det har alltid stått strid om vad som ska räknas som vårt specifikt svenska kulturarv. Det är inte alls tydligt i en traditionell historieskrivning. Där försöker historiens vinnare göra sin beskrivning allenarådande. Men det handlar alltid om vem som har makt att värdera vem som har tolkningsföreträde. Frågan för framtiden är om biblioteken kan bli en plats där fler får höja

5 5 sina röster och får utrymme att göra avtryck och påverka. När nu satsningar görs på kulturarv och på EU-nivå på cultural heritage så presenteras det som att innehållet är något neutralt. Istället är det som konstrueras som något gemensamt i allra högsta grad laddat med innebörd. Det gäller att sätta tal om kultur och kulturarv i dialog med deklarationer om mänskliga rättigheter och demokrati. Här finns kärnan i den strukturella diskriminering Masoud Kamali och rader av andra forskare lyft fram. Lisbeth Stenberg