Gödslingsrekommendationer. säsongen 2003

Transkript

1 Gödslingsrekommendationer säsongen

2 Innehåll NPK till alla grödor i växtföljden... 3 OptiCrop -matriserna hjälper dig välja rätt NPK... 4 Foderkorn och Havre... 5 Vårvete... 7 Maltkorn... 8 Höstsäd Slåttervall Potatis Sockerbetor Frilandsgrönsaker Höstoljeväxter Våroljeväxter Sortiment för jordbruk Mer om gödsling Besök gärna vår hemsida Där hittar du mer information om gödsling, gödselmedel och olika näringsämnen. Dessutom finns rekommendationer för andra grödor som inte fått plats i denna skrift, t ex ärter, lin, salix, skog m fl. 2

3 NPK till alla grödor i växtföljden I detta gödslingsråd för det kommande växtodlingsåret hittar du en sammanfattning av våra rekommendationer för de vanligaste lantbruksgrödorna. Men för att uppnå optimalt resultat är det viktigt att inte bara fundera över gödslingen till varje enskild gröda utan även se till lönsamheten över hela växtföljden. En gödslingsstrategi där NPK tillförs årligen till varje gröda har många fördelar jämfört med att förrådsgödsla med PK på hösten. NPK-strategin är totalt sett också det ekonomiskt mest lönsamma alternativet. Lönsammare med NPK Jämfört med att lägga PK som förrådsgödsling ett par gånger i växtföljden har en NPK-strategi ett antal fördelar: Lägre produktkostnad Färre körningar Mindre mängd produkt Högre skördar Ökad odlingssäkerhet = Bättre totalekonomi Högre skördar Många försök i vårspannmål visar att kombisådd NPK i genomsnitt ger högre skörd än kombisådd Axan. Exempel på detta visas i figur 2. Samma skördehöjande effekt för NPK uppnås även i andra grödor såsom oljeväxter, sockerbetor och potatis. Ökad odlingssäkerhet Förutom att NPK i genomsnitt ger högre skörd minskar också variationen i skörd. När alla näringsämnen tillförs samtidigt på våren med en för grödan väl anpassad produkt minskar Figur 1. Merkostnaden för N+PK jämfört med NPK. Diagrammet visar att produktkostnaden för N+PK nästan alltid är högre än samma mängd näringsämnen i form av NPK. risken för brist, speciellt under besvärliga år. NPK-strategin är en billig försäkring jämfört med kostnaden för skördeförluster. Figur 2 visar även hur skördevariationen minskar när en OptiCrop produkt används i stället för Axan. NPK även till höstsäden Också i höstsäd har NPK många fördelar. De viktigaste är lägre gödselkostnader och minskat höstjäkt. Uppfattningen att PK gynnar övervintringen stämmer, men i de allra flesta fall räcker markens innehåll av dessa näringsämnen för etablering och vinterhärdighet. Försöken visar ingen skillnad i skörd mellan PK på hösten och PK på våren i form av NPK på jordar med normal växtnäringsstatus. Bättre totalekonomi När vi sammanfattar ovanstående fördelar inser vi att totalekonomin för NPK-systemet oftast blir bättre än för ett system med N+PK. En god hjälp för att välja ekonomiskt optimal NPKprodukt för enskilda fält får man genom att använda OptiCrop-matriserna, se vidare på nästa sida. Lägre produktkostnad En utbredd missuppfattning är att NPK är dyrare än en N+PK. I figur 1 visas några exempel på hur mycket mer N+PK kostar jämfört med NPK. Färre körningar Man slipper stressen att köra ut PK på hösten och sparar en körning á ca 100 kr. En körning mindre innebär också minskad risk för markpackning samt lägre arbetskostnad. Mindre mängd produkt Genom att byta N+PK till NPK minskas totala mängden gödsel med 10-20% beroende på gröda och val av produkt. NPK ger alltså mindre mängd att transportera, hantera, lagra och sprida. Figur 2. NPK ger högre skörd och ökad odlingssäkerhet jämfört med N-produkter. eskillnaden mellan leden var i genomsnitt drygt 400 kg/ha. 3

4 OptiCrop-matriserna hjälper Dig välja rätt NPK I rekommendationerna för de olika spannmålsgrödorna på följande sidor hänvisas till Opti- Crop-matriser. Med hjälp av dessa väljs rätt produkt utifrån markkarteringsvärdena. I matriserna finns ett sortiment kadmiumfria (mindre än 5 mg kadmium per kilo fosfor) NP-, NK- och NPK-produkter med balanserad svavelhalt. Bilden visar hur matriserna är uppbyggda (se också matriserna med produkter på sid 6 och 11). Fält som ligger i rutan i mitten har optimal växtnäringsstatus, dvs P-AL-tal 6-10 och K-AL-tal Här gödslas så att balans råder mellan tillförsel och bortförsel. I rutorna omkring förrådsgödslar man eller tär på markens förråd av fosfor och kalium. Gödsling med OptiCrop leder till att man på sikt hamnar i rutan i mitten. OptiCrop-matriserna har tagits fram i samarbete med Svenska Lantmännen. Gör så här 1. Optimal produkt: Ta fram din markkarta och se var i matrisen ditt fält hamnar Aktuella P-AL- och K-AL-tal styr var i matrisen fälten befinner sig. Produkterna är optimala för respektive näringstillstånd. Matriser för vårsäd finns på sidan 6 och för höstsäd på sidan Optimal giva: Uppskatta hur stor skörd du förväntar dig Den skörd du förväntar dig bestämmer hur stor giva du ska lägga av vald produkt. Exempel: Om du tror att du kan få 7 ton vårkorn behövs det 120 kg kväve om du kombisår, se tabell 1 sidan 6, som visar riktvärden för kvävegödsling till vårspannmål. Många fördelar Följer du tillvägagångssättet ovan får du en optimal giva N, P, K och S 4 en ekonomiskt optimal växtnäringsstatus i fältet efter ett antal år. Har du redan optimal växtnäringsstatus i fältet, medför metoden bibehållen bördighet en kadmiumtillförsel som är lägre än bortförseln med skörden en enkel och säker metod när du planerar din gödsling Så här är matriserna uppbyggda Den vågräta raden visar olika fosfortillstånd. Gränserna för kolumnerna markeras av P-AL-talen 6, 10 och 16. Den lodräta kalium-axeln är uppbyggd på samma sätt. Gränserna mellan raderna utgörs av K-AL-talen 8 respektive 16. Om du har ett optimalt växtnäringstillstånd i fältet, dvs P-AL 6-10 och K-AL 8-16, hamnar du i rutan mitt i matrisen. Väljer du OptiCrop-produkten som står i denna ruta (se matriserna för vår- respektive höstsäd) tillför du ungefär lika mycket växtnäring som förs bort med skörden. På detta sätt gödslar du grödan optimalt, samtidigt som du säkrar fältets långsiktiga bördighet. Skulle däremot markens fosforinnehåll vara högre, kan du tära på markens förråd i några år. Du bör alltså gödsla mindre än vad som bortförs med skörden. Du väjer då produkterna till höger i matrisen. Motsvarande gäller för kaliuminnehållet. Produkterna nederst i matrisen tillför mindre kalium än vad som bortförs med skörden. Är näringsinnehållet i fältet lågt, gäller det omvända. Då bör du tillföra något mer fosfor och kalium än vad skörden bortför, för att på sikt förbättra markens bördighet. Matrisens produktrekommendationer syftar alltså till att markens näringsinnehåll efter ett antal år ska ha en ekonomiskt optimal växtnäringsstatus (rutan i mitten, dvs P-AL 6-10 och K-AL 8-16).

5 FODERKORN och HAVRE Vid odling av vårsäd till foder är målet att producera en hög skörd till en låg kostnad. NPS/NPKSprodukter ger, jämfört med NS, redan första året skördeökningar som normalt betalar merkostnaden. Bortförseln av växtnäring med skörden måste betraktas som en kostnad, eftersom näringen måste återföras någon gång. Bästa totalekonomi innebär därför oftast just en årlig återförsel av den växtnäring som skörden bortför. Markanpassad gödsling Tillförlitliga markkartor är viktiga för att beräkna optimal gödsling. ph-värdet bör ligga i rätt intervall, det vill säga 6,5-7,0 på lerjordar och 6,0-6,5 på lättare jordar. Annars har grödan svårigheter att utnyttja markens och gödselns näringsinnehåll fullt ut. Vid låga fosforoch kaliumklasser är det lönsamt att gödsla något mer än vad som bortförs med skörden. I klass V kan P- och K-gödslingen ofta uteslutas, se OptiCrop-matrisen samt tabell 2 och 3. Målet är att på sikt sträva efter P-AL-tal 6-10 och K-AL-tal 8-16 (dvs i OptiCrop-matrisens ruta i mitten). Val av gödslingsstrategi Det finns flera alternativa strategier: Huvudstrategi: En NPS/NPKS/NKS-gödsling med OptiCrop som full giva vid sådd, anpassad efter grödan och näringsinnehållet i jorden. Detta alternativ är i allmänhet att föredra ur lönsamhetssynpunkt. En NPK-strategi över en växtföljd ger bättre totalekonomi genom bland annat lägre kostnad, ca 20 % färre körningar, 10 % mindre mängd gödsel och skördehöjande effekter av årlig färsk fosfor (inte minst vid kombisådd). Alternativ strategi: Startgödsling En NPS/NPKS/NKS-gödsling vid sådd med % av beräknad kväve- och svavelmängd, men hela beräknade givan av P och K. OptiCrop-matrisen för höstsäd på sidan 11 används även för val av produkt vid startgödsling. Kompletteringsgödsling med Kalksalpeter till full kvävemängd sker senast i stadierna DC31-32 i korn och DC39 i havre. Fördelar: Större möjligheter att komplettera med Hydro N-Sensor, mindre risk för kväveförluster vid stora nederbördsmängder efter sådd, högre kapacitet vid sådd. Används ofta vid så kallad tidig sådd. Alternativ strategi: NS-gödsling Enbart en NS-produkt, t ex Kalksalpeter Svavel eller Axan, i kombination Foto: Ann Lindén, LRF-Media med förrådsgödsling med PK någon gång i växtföljden. Val av NPK-gödselmedel 1. Ta fram din markkarta Utgå från markkartans uppgifter om fosfor- och kaliuminnehåll. I OptiCropmatrisen på sidan 6 finner du den vågräta P-AL-skalan i tabellens överdel. Leta rätt på vilken kolumn i matrisen som fältet passar in i. Leta på samma sätt fram rätt rad utifrån fältets K-AL-tal i tabellens vänsterkant. I skärningspunkten mellan rätt kolumn och rätt rad finner du en ruta med det gödselmedel som passar bäst till ditt fält, oavsett kvävegiva. Glöm inte att läsa eventuella fotnoter. 2. Uppskatta hur stor skörd du förväntar dig När rätt gödselmedel är fastställt uppskattas hur stor skörden förväntas bli. Baserat på bland annat skördenivån bestäms sedan kvävegivans storlek, se tabell 1. Vilken är rätt kvävegiva? Ett antal faktorer påverkar kvävegivans storlek: enivå I första hand styrs kvävegivan av förväntad skörd. Kvävet är det näringsämne som har överlägset störst påverkan på skörden. Att finna rätt giva är därför nödvändigt för att utnyttja grödans potential. Gödslingsteknik Vid kombisådd placeras växtnäringen koncentrerat i en sträng i fuktig jord vid rotzonen och blir därmed effektivare än vid bredspridning. För kvävet innebär kombisådden % högre effektivitet, men även fosfor, svavel m fl näringsämnen ger en placeringseffekt. Kväveform vid bredspridning Kalksalpeter innehåller endast lättupptagligt nitratkväve och är klart effektivare än andra gödselmedel vid bredspridning. Ammonium- respektive ureakväve måste till största delen först omvandlas i jorden innan plantan kan tillgodogöra sig kvävet. Mulljord Vid odling på mulljordar som innehåller mycket kväve läggs en mindre giva kväve, men fullständig giva av fosfor och kalium. Använd i detta fall Opti- Crop-matrisen för höstsäd, se sidan 11. Denna matris är anpassad för en giva på kg N/ha, vilket oftast stämmer väl med totalgivan på mulljordar. Justeringar av kvävegivan Kväveinnehåll i marken Rekommendationerna i tabell 1 baserar sig på normala kvävehalter i marken på våren, det vill säga kg N/ha. Om kväveinnehållet i marken efter analys avviker från detta värde skall gödselgivan justeras med 0,5 kg N/kg avvikelse. Om avvikelsen är mer än 20 kilo, räknas resterande kväve kilo för kilo. Historiskt låga eller höga proteinhalter Markens mineralisering av kväve under växtsäsongen skiljer från plats till plats, vilket påverkar totala tillgängliga mängden kväve och därmed proteinhalten. I tidigare dominerande foderkornsorter har man uppnått proteinhalter på 11,5-12,0 % vid ekonomiskt optimala kvävegivor. Nyare sorter har ofta någon halvprocent lägre proteinhalt vid ekonomiskt optimal giva. Om proteinhalten i genomsnitt över ett antal år avviker från detta intervall korrigeras den totala givan upp eller ned med 20 kg N/ha per 0,5 % avvikelse. Stallgödsel Hänsyn måste givetvis tas till stall- Forts. 5

6 gödselns innehåll av växtnäring. På Hydro Agris hemsida finner du stallgödselns ungefärliga innehåll av växtnäring, liksom gödselproduktion/djur. Om stallgödseln kompletteras med mineralgödsel bör produkter i nedre högra hörnet på OptiCrop-matrisen användas. Egna erfarenheter Odlarens egna erfarenheter är viktigare än alla generella råd. I mångt och mycket är de en syntes av ovanstående punkter. Svavelinnehåll För att kunna bygga upp plantan och utnyttja kvävet rätt, är tillgång till svavel nödvändig. Några kilo mineraliseras varje år, men denna mängd är mindre än grödans behov. OptiCropprodukterna samt Kalksalpeter Svavel och Axan innehåller en N/S-balans särskilt avpassad för stråsäd. Kompletteringsgödsling efter kväveförluster Vid odling av fodersäd där hela gödselgivan lagts vid sådd, finns det i normalfallet ingen anledning att kompletteringsgödsla. Efter stora nederbördsmängder mellan sådd och stråskjutning, finns det främst på lerjordar risk för kväveförluster genom denitrifikation. Orsaken är att mikroorganismer i marken omvandlar kvävet till kvävgas vid syrebrist. Efter synliga kvävebristsymptom har mycket stora skördeökningar konstaterats i försök då kg N/ha i form av Kalksalpeter lagts som komplettering. Sammanfattning Radmylla om möjligt. Vid val av NPS/NPKS-gödselmedel: Utgå från en tillförlitlig markkarta och fastställ var i OptiCrop-matrisen fältet passar in samt vilket gödselmedel som skall användas. Uppskatta hur stor skörd du förväntar dig. Bestäm utifrån förväntad skörd, gödslingsteknik och kväveform den totala mängd kväve som skall tillföras, se tabell 1. Justera kvävegivan utifrån markens kväveinnehåll (N-min), stallgödselanvändning, historiska proteinhalter, egna erfarenheter m m. Räkna fram gödselgivan. 6 Matris för huvudgivan till vårsäd. Samtliga OptiCrop-produkter omfattas av Hydro Agris kadmiumgaranti (högst 5 mg Cd/kg fosfor). Samtliga OptiCrop-produkter innehåller svavel (S) och ger, oavsett givans storlek, en god N/S-balans för bästa möjliga upptag av kväve (N). a) Innebär en viss förrådsgödsling av P som kan tillgodoräknas efterföljande grödor. b) Om K/Mg-kvoten är mindre än 0,8 i K-AL-klass IV, gödsla då som i K-AL III, dvs med det gödselmedel som nämns i rutan ovanför. c) Vid bredspridning. d) Vid kombisådd. e) P20 kan tillföras någon gång i växtföljden för att höja fosfortillståndet. OBS att P20 ej medför kadmiumfri gödsling. Matrisen bygger på att 1 ton skördad vårsäd bortför 18 kg N, 3,5 kg P, 5 kg K, 1,2 kg S. Tabell 1. Riktvärden för total kvävegiva, kg N/ha. Gödselmedel Tillförselteknik Tabell 3. Riktvärden för kaliumgödsling, kg K/ha. I K-AL klass IV tillämpas den lägsta givan vid K/Mg-kvoter över 1. Gödslingsbehov kg K/ha, K-AL-klass ton/ha I II III IV V / / /40 0 Vårspannmål bortför ca 5 kg K/ton skörd. Vid halmbärgning ökas kaliumgödslingen med 20 kg K/ha., ton/ha OptiCrop, Axan kombisådd OptiCrop, Axan bredspridd Kalksalpeter Svavel bredspridd Tabell 2. Riktvärden för fosforgödsling, kg P/ha. Gödslingsbehov kg P/ha, P-AL-klass ton/ha I II III IV V Vårspannmål bortför ca 3,5 kg P/ton skörd.

7 VÅRVETE I vårvete eftersträvar man inte bara en hög skörd utan även en hög proteinhalt. Detta ställer extra höga krav på att kvävegivans storlek blir optimal och att fördelningen av denna giva genom kompletteringsgödslingar blir rätt. Gödslingsstrategi Odling av vårvete innebär ofta en konflikt mellan två mål: att grödan skall stå upp och att uppnå tillräckligt hög proteinhalt. Denna konflikt löses genom att vid sådd lägga en lagom stor kvävegiva och sedan komplettera under stråskjutningen då kvävetillförsel inte påverkar stråstyrkan lika mycket. Val av gödselmedel och gödslingsmetod till huvudgivan Eftersom andra kvalitetsparametrar än proteinhalten också har stor betydelse för odlingsekonomin i vårvete, är det angeläget att grödans tillväxt inte är begränsad, utan att grödan ges optimala betingelser. Här spelar en allsidig växtnäringstillförsel stor roll. Gödselgivan vid sådd bör innehålla all fosfor och kalium som skall tillföras. Det är också viktigt, inte minst i vårvete, att svavel inte är en begränsande faktor eftersom svavel är nödvändigt för proteinbildningen. OptiCrop-produkterna är därför väl anpassade för vårvetets huvudgiva. Om sådden inte sker med kombimaskin bör man vara medveten om att bredspridning betyder lägre kväveeffektivitet och därmed behov av högre givor. I många fall är det då bättre att använda Kalksalpeter Svavel efter uppkomst. Tack vare att Kalksalpeter innehåller enbart lättupptagligt nitratkväve fås samma kväveeffekt som vid kombisådd. Genom att ta hjälp av OptiCrop-matrisen för vårsäd (se sid 6) fås rätt NPKprodukt. Utgå från aktuella analysvärden på markens innehåll av lättlöslig fosfor och kalium; P-AL och K-AL. Använd sedan OptiCrop-matrisen och anvisningarna på sidan 4 för att bestämma lämpligt gödselmedel för huvudgivan. Total kvävegiva För att den skördade varan skall klassas som vårvete bör den åtminstone hålla 13 % protein. Proteinhalter under detta värde innebär dels ett proteinavdrag, dels att merbetalningen gentemot ordinarie höstvete blir mycket osäker, se aktuellt kontrakt. Proteinbetalningen i vårvete innebär ofta att det är lönsamt att gödsla upp till den högsta betalningsgrundande proteinhalt man tror sig kunna uppnå. Givetvis ska detta inte innebära att man överstiger liggsädesgränsen med sin kvävegödsling. Observera att kompletteringsgödslingen medför att grödan tål en högre total kvävegiva jämfört med om allt kväve läggs i samband med sådd. Generella kväverekommendationer för totala kvävegivan framgår av tabell 1. Observera! För de nya och högre avkastande sorterna, bland annat Triso och Vinjett, bör kvävegivan höjas något jämfört med kväverekommendationen i tabell 1, annars finns risk för att proteinhalten blir något för låg. Försöksmaterialet är relativt begränsat, men det pekar på att kvävegivan i dessa sorter skall justeras upp med ca kg N/ha jämfört med äldre sorter. Tabell 1. Rekommenderad total kvävegiva (kg N/ha) vid odling av kvalitetsvårvete. Givorna fördelar sig på en huvudgiva plus en eller flera kompletteringar med Kalksalpeter Svavel. Rekommendationerna förutsätter normalt mineralkväveförråd på våren. Proteinhalt, ton/ha (%) , , , Huvudgivans storlek Vid etableringen läggs en huvudgiva som är ungefär lika stor som till korn och havre, se tabell 1 på sidan 6. Jus-. tera huvudgivan om det finns anledning att tro att tillgången på kväve skiljer sig markant från normalfallet (se sidan 5). Odling på mulljordar kräver givetvis lägre insats av kväve. Kompletteringsgödsling Skillnaden mellan totalgivan och huvudgivan utgör kompletteringsgivan. Till kompletteringsgivan används Kalksalpeter Svavel. Eftersom vårvete har ett något vekt strå samt att proteinhalten är en extra viktig betalningsgrundande parameter, bör man i vårvete alltid planera för en eller två kompletteringsgivor för att undvika liggsäd. Lämplig giva är ca kg N/ha. Allt kväve bör komma rötterna tillgodo åtminstone före begynnande blomning. Kompletteringsgivan kan antingen läggas i slutet av stråskjutningen när flaggbladet börjar titta upp, eller delas upp på två givor runt denna tidpunkt. Ju senare man tillför kvävet, desto större blir påverkan på proteinhalten och desto mindre blir inverkan på skördens storlek. Ta hjälp av Kalksalpetermätaren Eftersom både skörden och markens kväveleverans kan variera från år till år är det, trots noggranna beräkningar, svårt att i förväg exakt beräkna det totala kvävebehovet. Kalksalpetermätaren är ett mycket bra hjälpmedel för att kontrollera kvävebehovet vid axgång. Kalibreringsvärden finns tillgängliga för de vanligaste vårvetesorterna. Sammanfattning Vid kombisådd: Fastställ lämpligt gödselmedel med hjälp av OptiCropmatrisen för vårsäd (sidan 6). Vid bredspridning: Använd antingen OptiCrop före sådd eller Kalksalpeter Svavel efter uppkomst. Bestäm total kvävegiva (tabell 1 på denna sida) och gör eventuella justeringar. Lägg en grundgiva enligt tabell 1 på sidan 6. Fastställ fördelning av resterande kvävegiva/kvävegivor med Kalksalpeter Svavel. 7

8 MALTKORN ens kvalitet är avgörande för odlingsekonomin i maltkorn och gödslingsstrategin är en viktig påverkande faktor. Kvävetillgången måste styras så att kvalitetsmålen kan uppnås utan att man tappar för mycket i skörd. Detta sker främst genom val av gödselmedel, tidpunkt för gödsling, tillförselsätt och kvävegivans storlek. Vissa nya utpräglade maltkornsorter kräver, bland annat genom sin höga skörd, en större N-giva än tidigare sorter för att nå rätt proteinhalt. I södra Sverige kan för låga proteinhalter vara ett lika stort problem som för höga. Målsättning Vid planering av odlingsåtgärderna kan följande mål ställas upp: Hög skörd Proteinhalt ca 11 % Hög, jämn tusenkornvikt Jämn avmognad Gödslingen har en avgörande roll, men naturligtvis är även andra åtgärder av betydelse, t ex bör man eftersträva en jämn, tidig uppkomst och en frisk gröda. Hur uppnås målen? Vid maltkornodling bör man eftersträva att så stor del som möjligt av kvävet blir tillgängligt tidigt på säsongen och så liten del som möjligt senare. Ju senare kvävet upptas i plantan desto större blir risken att proteinhalten blir för hög. Kombisådd ger snabbast och säkrast effekt; den största delen av kvävet förbrukas i början av växtperioden och kombisådden, där växtnäringen läggs i en koncentrerad sträng intill rotzonen, är det bästa sättet att undvika inverkan av kringfaktorer. Ytterligare en fördel med kombisådd är att den ger möjlighet att använda mer fullständiga gödselmedel som NPS/NPKS-gödselmedel. Då erhålls inte bara kväve-, fosfor- och kaliumeffekter, utan även samspelseffekter som gynnar grödan och är av betydelse för att uppnå kvalitetskrav och skördemål. I försök har kombisådd av NPKS-gödselmedel gett bäst maltkvalitet. Om kombisådd inte är aktuell bör i stället Kalksalpeter Svavel läggas direkt efter sådd och ej efter uppkomst. Om man i stället för Kalksalpeter väljer att bredsprida ett ammoniumhaltigt gödselmedel före sådd, riskerar man en mer utdragen kväveeffekt. Lika viktigt som tidig tillgång till kväve, är att det inte frigörs för mycket kväve under säsongen. Detta innebär att odling bör undvikas på jordar där stora mängder kväve frigörs under växtodlingssäsongen. Exempel är jordar med höga mullhalter, fält där kväverika förfrukter odlats eller fält som nyligen tillförts eller kontinuerligt tillförs stallgödsel. 8 Svaveltillförsel i proportion till kvävetillförseln är också viktig. Svavelbrist medför dåligt upptag av kväve, vilket gör att grödan lämnar mer kväve kvar i marken som kan tas upp under kärnfyllnaden och därmed ge för hög proteinhalt. Val av NPK-gödselmedel Utgå från aktuella analysvärden på markens innehåll av lättlöslig fosfor och kalium; P-AL och K-AL. Använd OptiCrop-matrisen för att bestämma lämpligaste gödselmedel för huvudgivan. Kvävegivans storlek Vid fastställande av kvävegivans storlek måste hänsyn tas till vilket kvävegödselmedel som används och på vilket sätt kvävet tillförs. Den totala N-givan ligger % lägre om radmyllning tillämpas än om gödseln bredsprids. Kvävegivan vid bredspridning av Kalksalpeter Svavel ligger på samma nivå som vid kombisådd. Rekommenderade kvävemängder vid olika skördenivåer framgår av tabell 1. Justeringar av kvävegivan Rekommendationerna i tabell 1 är generella. Ofta kan givan behöva justeras något. Vid fastställande av kvävegivan, måste bl a stor hänsyn tas till markens innehåll av kväve på våren (N-min). Normalt kväveinnehåll är kg kväve/ha. Om kväveinnehållet i marken avviker från detta värde skall gödselgivan justeras med 0,5 kg N per kilo avvikelse. Om avvikelsen är mer än 20 kilo, räknas resten kilo för kilo. Gödsling till foderkorn ger vägledning Om maltkorn inte odlats tidigare kan de proteinhalter som uppnås vid foderkornodling tas som utgångspunkt. Den normala gödslingen till foderkorn nedjusteras så att rätt proteinhalt säkras. Mångårigt försöksmaterial visar att med utgångspunkt från en ekonomiskt optimal gödsling till korn, medför en nedjustering av kvävegivan med 20 kg N/ha, en sänkning av proteinhalten med 0,5 procentenheter. I allmänhet innebär en väl avvägd kvävegiva till maltkorn att skörden blir några hundra kilo lägre än vid normal gödsling till foderkorn. Detta skall uppvägas av maltpremien. Kan kvävegivan delas? Normalt sett ger en delning av kvävegivan inte några fördelar i korn efter-

9 som det har så snabb utveckling. Ett par års försök har dock visat att en delning av kvävegivan, där andra givan läggs i början av stråskjutningen, kan fungera bra. Denna strategi ger möjlighet att justera totalmängden kväve och kan vara intressant om man brukar ha problem att uppnå lägsta proteinhalten. Svavel I maltkornodlingen är svavelbrister mer negativa än i foderkornodling, eftersom bristen bromsar plantans omsättning och därmed kväveupptaget. När rötterna sedan utvecklas under säsongen, hittar plantan små mängder svavel efter hand och kväveupptagningen blir därmed utdragen vilket medför en lägre skörd och högre proteinhalt. Rätt proportion mellan kväve och svavel finns t ex i Kalksalpeter Svavel och i OptiCrop-produkterna. Fosfor och kalium Gödslingsbehovet av fosfor och kalium presenteras i tabellerna 2 och 3. Om man använder OptiCrop-matrisen för att fastställa lämplig OptiCrop-produkt behöver man inte använda dessa tabeller. Man får då automatiskt rätt mängd fosfor och kalium oavsett kvävegivans storlek. Sammanfattning Radmylla om möjligt. Radmyllning: Fastställ lämpligt gödselmedel med hjälp av OptiCropmatrisen. Bredspridning: Använd Kalksalpeter Svavel direkt efter sådd. Bestäm total kvävegiva och gör eventuella justeringar. Ta även hänsyn till nya sorters kvävebehov. Matris för huvudgiva till vårsäd. Samtliga OptiCrop-produkter omfattas av Hydro Agris kadmiumgaranti (högst 5 mg Cd/kg fosfor). Samtliga OptiCrop-produkter innehåller svavel (S) och ger, oavsett givans storlek, en god N/S-balans för bästa möjliga upptag av kväve (N). a) Innebär en viss förrådsgödsling av P som kan tillgodoräknas efterföljande grödor. b) Om K/Mg-kvoten är mindre än 0,8 i K-AL-klass IV, gödsla då som i K-AL III, dvs med det gödselmedel som nämns i rutan ovanför. c) Vid bredspridning. d) Vid kombisådd. e) P20 kan tillföras någon gång i växtföljden för att höja fosfortillståndet. OBS att P20 ej medför kadmiumfri gödsling. Matrisen bygger på att 1 ton skördad vårsäd bortför 18 kg N, 3,5 kg P, 5 kg K, 1,2 kg S. Tabell 1. Riktvärden för kvävegödsling, kg N/ha. Förutsättning: kg N/ha i marken på våren., ton/ha Gödselmedel Tillförselteknik OptiCrop, Axan kombisådd OptiCrop, Axan bredspridd Kalksalpeter Svavel bredspridd* *Bredspridning av Kalksalpeter till maltkorn bör ske snarast möjligt efter sådd. Tabell 2. Riktvärden för fosforgödsling, kg P/ha. Gödslingsbehov kg P/ha, P-AL-klass ton/ha I II III IV V Vårspannmål bortför ca 3,5 kg P/ton skörd. Tabell 3. Riktvärden för kaliumgödsling, kg K/ha. I K-AL klass IV tillämpas den lägsta givan vid K/Mg-kvoter över 1. Gödslingsbehov kg K/ha, K-AL-klass ton/ha I II III IV V / / /40 0 Vårspannmål bortför ca 5 kg K/ton skörd. Vid halmbärgning ökas kaliumgödslingen med 20 kg K/ha. 9

10 HÖSTSÄD enivå, förfrukt, kväveform, proteinbetalning samt kväve- och spannmålspris påverkar rekommendationerna. I det enskilda fallet skall prisnivåernas betydelse dock inte överdrivas. Grödans behov styrs mer av tillväxtbetingelser än av spannmåls- och gödselpriser det enskilda året. I försöken (som ligger till grund för rekommendationerna nedan) har proteinhalten vid ekonomiskt optimum i höstvete till foder legat på ca 11-11,5 % och i rågvete på ca 12 % av ts. I vete med proteinbetalning har optimum legat på ca 11,5-12,5 % beroende på avsaluvillkor. I nyare sorter som t ex Tarso ligger sannolikt optimal proteinhalt högre än 12 %, även utan proteinbetalning. Val av PK-strategi Val av gödselmedel och strategi avhänger av den aktuella situationen, t ex skördenivå, växtnäringsstatus och jordförhållanden. Det första att ta ställning till är valet mellan en traditionell PK-giva på hösten i kombination med kväve på våren eller en NPK-strategi där all fosfor och kalium läggs på våren. Fördelarna med NPKstrategin är att man sparar höstkörningen, att mängden produkt minskar och att man ofta får en lägre total produktkostnad. Dessutom kan grödan gödslas kadmiumfritt med OptiCrop-produkter. Startgiva Startgivan (bestockningsgivan) är nödvändig i svagt utvecklade bestånd för att gynna grödans bestockning. Denna giva bör aldrig vara för stor, eftersom man löper stor risk att förlora en del av kvävet. Mycket kväve tidigt ökar dessutom risken för liggsäd. Som exempel kan nämnas att om hela givan, 120 kg N, enbart ges vid bestockningen, medför detta en strålängd som motsvarar en totalgiva på 240 kg N/ha, se figur 1. I medeltal är kvävet 20 % mindre effektivt vid en startgiva än vid en senare lagd huvud- Figur 1. Tidigt kväve ökar liggsädsrisken. Strålängden i höstvete beror mer på mängden tidigt kväve än på den totala kvävemängden. Diagrammet visar hur strålängden ökar med ökad bestockningsgiva. (6 försök i Kosack i Mellansverige år Relativ strålängd, där 100 = ogödslat led) 125 Relativ strålängd Bestockningsgiva: kg N/ha Huvudgiva: kg N/ha giva. Startgivan bör aldrig överstiga 80 kg N/ha. Ju senare startgivan läggs desto mindre påverkas bestockningen. Vid bra bestånd kan startgivan därför skjutas fram några veckor. Val av produkt Vid en NPK-strategi väljer man lämplig OptiCrop-produkt med hjälp av matrisen här intill. Man utgår från fältets P-AL- respektive K-AL-värde. Gödselmedlen i matrisen är anpassade till en startgiva på mellan 50 och 80 kg N/ha. Vid en skördenivå på ca 5-7 ton tillfredsställer startgivan grödans hela fosfor- och kaliumbehov. Dessutom erhålls rätt svavelgiva i förhållande till kvävegivan. Vid högre skördenivåer bör ytterligare fosfor tillföras någon gång i växtföljden. Detta kan man göra genom att välja en extra fosforstark NPK-produkt till t ex vårsäden eller att använda ett NPKgödselmedel även till huvudgivan. Vid en strategi med PK på hösten väljs Axan eller Kalksalpeter Svavel. Huvudgiva Huvudgivan ska tillgodose grödans stora kvävebehov under stråskjutningen. Denna giva har störst inverkan på skördens storlek och måste läggas så att kvävet är tillgängligt för grödan strax före stråskjutningen. Cirka 70 % av grödans totala kvävebehov bör vara tillgängligt före och under stråskjutningen. Val av kväveform och de lokala nederbördsförhållandena är avgörande för när kvävet läggs. I allmänhet kan Kalksalpeter med sitt mer snabbverkande nitratkväve läggas i slutet av bestockningsfasen, vilket är någon vecka senare än andra gödselmedel. Givans storlek anpassas efter den förväntade skörden med hänsyn till årets kväveinnehåll i marken, förfrukt m m. Förväntad skörd bör motsvara ett normalår eller lägre. Vid goda förhållanden kan en kompletteringsgödsling göras senare. Startgivan plus huvudgivan bör i de flesta fall inte överstiga 160 kg N/ha för höstvete. Val av produkt Kalksalpeter Svavel eller Axan är huvudalternativ. Båda produkterna har en för stråsäd optimal svavelhalt. Kalksalpeter bör föredras där det finns risk för försommartorka och där det är viktigt med lättupptagbart nitratkväve. En alternativ lösning i stället för Axan är att använda ett NPK/NP/NK-gödselmedel. Kompletteringsgiva Kompletteringsgödsling påverkar både skörd och proteinhalt. Cirka 2/3- delar av merintäkten vid kompletteringsgödsling kommer av en ökad skörd, medan 1/3-del från en ökad proteinbetalning. En strategi med kompletteringsgödsling är därför lönsam både i bröd- och fodersäd. Kompletteringen görs då grödan bedöms ha bättre förutsättningar till avkastning än vad man tidigare gödslat för. Kompletteringsgödsling ger också en ökad möjlighet att styra proteinhalten. En strategi med kompletteringsgödsling ger således stor möjlighet att anpassa gödslingen efter årets förhållanden med möjlighet att

11 spara kväve sämre år och utnyttja grödans potential goda år. En uppdelning av kvävet medför dessutom mindre risk för liggsäd. Proteinkravet till interventionsvete har för många varit svårt att uppnå utan en strategi med kompletteringsgödsling. Där krav på höga proteinhalter föreligger bör en kompletteringsstrategi därför alltid användas. Kompletteringen läggs normalt och är mest effektivt under senare delen av stråskjutningen (stadium 37-45), men vid god markfukt kan kvävet läggas ända fram till blomning (stadium 60). Använd gärna hjälpmedel som Kalksalpetermätaren eller Hydro N-Sensor. Val av produkt Välj alltid Kalksalpeter med lättillgängligt nitratkväve vid komplettering. Vid val av Kalksalpeter Svavel säkras dessutom en balanserad svavelgödsling, som tillgodoser det sena upptaget av svavel i grödan, vilket är speciellt viktigt för bakningskvaliteten. Proteinjustering Det finns möjlighet att på ett sent stadium slutjustera proteinhalten. Detta görs som bladgödsling med urea eller flytande kväve, t ex Hydro NS 25-2,5 Liquid. Bästa tidpunkten är en besprutning vid begynnande blomning och ca 2 veckor framöver. Tillför högst 15 kg N/ha per spruttillfälle. Vill man tillföra större mängder kväve, bör man dela upp det i två givor, där den senare tillförs 1-2 veckor efter första sprutningen. Fosfor Tillförseln ska vara ungefär lika med bortförseln vid P-AL 6-10 (se Opti- Crop-matrisen). Var uppmärksam på att höstsäden på väl uppgödslade jordar i försöken inte har svarat på fosforgödsling. Har fältet höga fosforvärden kan man därför tära på markens fosforförråd, se tabell 2. Kalium Tillförseln ska vara ungefär lika med bortförseln vid K-AL Det är viktigt att vara uppmärksam på att halm innehåller en stor andel kalium. Vid halmbärgning bör kaliumgödslingen därför ökas med ca kg K/ha. Vid låg K/Mg-kvot bör kaliumgivan ökas utöver den normala rekommendationen för gällande kaliumklass. Matris för startgiva på våren i höstsäd och vårsäd, kg/ha. Samtliga OptiCrop-produkter omfattas av Hydro Agris kadmiumgaranti (högst 5 mg Cd/kg fosfor). Samtliga OptiCrop-produkter innehåller svavel (S) och ger, oavsett givans storlek, en god N/S-balans för bästa möjliga upptag av kväve (N). a) Man bör vid något tillfälle i växtföljden tillföra extra P och K genom att lägga ett NPK-gödsel med högre andel PK. Alternativt kan man komplettera med ett PK-gödsel någon gång i växtföljden. b) Man bör vid något tillfälle i växtföljden tillföra extra P genom att lägga en NPK-produkt med högre andel P. Alternativt kan man komplettera med P20 någon gång i växtföljden. OBS att P20 ej medför kadmiumfri gödsling. Matrisen bygger på att 1 ton skördad höstäd bortför 18 kg N, 3,5 kg P, 5 kg K, 1,2 kg S. Tabell 1. Riktvärden för kvävegödsling i höstsäd, kg N/ha. Svavelbehovet är cirka en tiondel av kvävebehovet, dvs ca kg S/ha. Gröda Gödselmedel (ton/ha) Höstvete utan proteinbetalning OptiCrop, Axan Rågvete, höstkorn Kalksalpeter Svavel Höstvete med proteinbetalning OptiCrop, Axan Kalksalpeter Svavel Råg Kalksalpeter Svavel Tabell 2. Riktvärden för fosforgödsling, kg P/ha. Gödslingsbehov kg P/ha, P-AL-klass ton/ha I II III IV V Höstsäd bortför ca 3,5 kg P/ton skörd. Tabell 3. Riktvärden för kaliumgödsling, kg K/ha. Vid låg K/Mg-kvot använd kaliumrekommendationen för K-AL-klassen under aktuell K-AL-klass. Gödslingsbehov kg K/ha, K-AL-klass ton/ha I II III IV V Höstsäd bortför ca 5 kg K/ton skörd. Vid halmbärgning bör kaliumgödslingen ökas med ca kg K/ha. 11

12 Gödslingsplanering Vid planering av gödsling till slåttervallen måste hänsyn tas till flera faktorer. Gödslingsstrategin läggs upp efter önskad vallsammansättning, förväntad skördenivå, antal skördar samt målsättning gällande kvalitet. Framförallt är det kväve, kalium och svavel som har stor effekt på det enskilda vallårets avkastning och kvalitet. Dessa näringsämnen kan inte förrådsgödslas över växtföljden, utan måste tillföras årligen. För kväve och kalium gäller också att totala årsgivan måste fördelas mellan skördarna. Fosfor, magnesium och koppar kan däremot förrådsgödslas och jämkas över växtföljden. De olika näringsämnena tillförs efter följande principer: Kväve och kalium ges i rätt mängd till varje delskörd. Svavel ska årligen tillföras antingen inför första delskörden eller fördelat på de olika delskördarna. Fosfor och magnesium justeras i 12 växtföljden. Kväve Kvävegödslingen har stor inverkan på skördenivån, men påverkar också vallfodrets kvalitet. I den rena gräsvallen är kvävegödslingen viktig för att uppnå rätt proteinhalt och i blandvallen är kvävet ett viktigt instrument för att styra andelen baljväxter. Även andra åtgärder såsom antal skördar, skördetidpunkter, art- och sortval påverkar SLÅTTERVALL Målen med gödsling till slåttervall är komplexa. Det gäller inte bara att uppnå en hög kvantitet, utan flera kvalitetsmål måste också uppfyllas. Allt för att få bästa totalfoderstat och bästa totalekonomi på gården. vallfodrets kvalitet och kvantitet. Att lyckas med vallodlingen är mycket en fråga om att hitta rätt balans mellan dessa åtgärder. I tabell 1 finns riktvärden för kvävegödsling. Mer ingående information om kvävegödsling till vall finns på vår hemsida Kalium Som framgår av tumreglerna måste kaliumgivan anpassas till varje skörd. Brist på kalium kan ge kraftiga skördesänkningar och försämra vallens möjligheter att övervintra. Överskott medför lyxkonsumtion och negativa effekter på vallfodrets halt av magnesium och kalcium. Kaliumgivan anpassas efter aktuell kaliumklass skördenivå vallens ålder I tabell 2 visas rekommenderade årliga kaliumgivor till slåttervall. För att kaliumhalten ska bli jämn i fodret, bör kaliumgivan fördelas mellan första och andra skörd. Är totala behovet av kalium 60 kg eller mindre, läggs allt till återväxten. Vid högre behov läggs överskjutande del till första skörden. Tänk på att markens innehåll av kalium ofta ändras snabbt och att kaliumanalysen bör betraktas som färskvara. Inte minst sjunker kaliumhalten kraftigt i jorden då vallen åldras. Årlig jordprovtagning ger därför bästa vägledning om aktuell kaliumklass. Tabell 1. Riktvärden för kvävegödsling, kg N/ha. Notera att givorna är riktvärden och bör justeras efter vallsammansättning, skördesystem och det enskilda årets förutsättningar. Valltyp Antal Total N-giva Justering per Fördelning skördar ton ts/ha kg/ha ton skörd +/- per skörd Slåttervall Timotej/ängssvingel Timotej/ängssvingel/rajgräs Rajgräs/rajsvingel/ängssvingel Klöver/gräs ca 20%/80% Klöver/gräs ca 20%/80% Vitklöver/eng. rajgräs ca 30%/70% Antal Betesvall Gräs avbetn /avbetn Vitklöver/gräs /avbetn

13 Ny NK med svavel! I år lanseras OptiCrop med en för vall och spannmål balanserad svavelhalt (3%). Produkten passar bra till exempelvis vallåterväxten eller till spannmålsgrödor när inget behov av fosfor föreligger (se OptiCrop-matriserna på sidorna 6, 9 och 11). Optimalt kaliuminnehåll i ensilaget är 2,5-3 % per kg ts. Kontrollera detta genom grovfoderanalys. Fosfor Gödsling med fosfor behöver inte följa gödslingsbehovet för varje enskilt vallår. Det viktiga är att tillförsel och bortförsel överensstämmer över hela växtföljden. För gödslingsrekommendationer, se tabell 3. Svavel Vallens svavelbehov är relativt stort och svavelgödsling är oftast en mycket lönsam åtgärd. I försök har konstaterats en merskörd på i genomsnitt 590 kg ts/ha. En blandvall behöver gödslas med kg svavel. Den lägre givan vid regelbunden tillförsel av stallgödsel. Hela svavelgivan kan ges till första skörden alternativt delas upp mellan de olika delskördarna. Gödslingsrekommendationer Stallgödsel utgör ofta grunden i vallgödslingen. Stallgödseln till 1:a skörden kombineras lämpligen med Svavelsalpeter (om allt svavel läggs till 1:a skörden) eller Axan (om svavelbehovet delas upp mellan delskördarna). Om kaliumvärdena är höga bör man dock i största möjliga mån försöka undvika att lägga stallgödsel till förstaårsvallarna, utan styra stallgödseln till 2:a och 3:e års vallarna, där halten av kalium oftast har minskat. Gödslingsråden i tabell 4 är generella och ska ses som exempel. Om intensivare odling bedrivs med tre-skördesystem och höga skördenivåer måste givetvis kvävenivåerna justeras uppåt. OptiCrop -matriser för vall Mer ingående rekommendationer vad gäller gödsling till vall finns på Hydro Agris hemsida Här finner man också OptiCrop matriser speciellt utarbetade för vall, där lämplig NPK-produkt rekommenderas utifrån markvärden. Tabell 2. Riktvärden för kaliumgödsling, kg K/ha. I tabellen förutsätts att en jordanalys görs i samband med vallens anläggning. Om en årlig jordanalys görs, vilket är att föredra, följs alltid rekommendationerna för vallår 1. K-AL Vallår ton klass: I II III IV V ts/ha tal: > Vallår Vallår Vallår Betesvall Vallen bortför ca 25 kg K per ton skördad ts. Tabell 3. Riktvärden för fosforgödsling, kg P/ha. P-AL-klass ton ts/ha I II III IV V Slåttervall Betesvall Vallen bortför ca 3 kg P per ton skördad ts. Tabell 4. Generella gödslingsrekommendationer för slåttervall. Rekommendationerna utgår från grödans kaliumbehov. I alla alternativen tillgodoses vallens behov av kväve, fosfor, kalium och svavel. Gödselmedel Kaliumbehov Första skörd Återväxt kg N/ha kg N/ha Litet 0-50 kg K/ha Alt 1. Svavelsalpeter Kalksalpeter Alt 2. Axan Kalksalpeter Svavel eller OptiCrop Måttligt kg K/ha Alt 1. Stallgödsel + Svavelsalpeter urin + Kalksalpeter Alt 2. OptiCrop OptiCrop Stort kg K/ha Alt 1. Stallgödsel + Svavelsalpeter urin + Kalksalpeter Alt 2. OptiCrop OptiCrop

14 POTATIS Gödsling till potatis måste planeras noga, eftersom växtnäringstillgången, liksom balansen mellan de olika växtnäringsämnena, inverkar både på avkastning och kvalitet. Är tillförseln för liten, utnyttjar man inte potatisens avkastningspotential fullt ut. En för hög tillförsel av ett eller flera växtnäringsämnen kan å andra sidan äventyra kvaliteten. Odlingsmål Gödslingen styrs av målet med odlingen, men även av sort, jordart, näringsstatus, stallgödselanvändning, tillgång till bevattning och om placeringsteknik används vid sättning. Jordanalys är en nödvändig utgångspunkt vid gödslingsplaneringen, eftersom växtnäringsinnehållet på jordar där potatis odlas ofta förändras snabbt. Matpotatis Det är mycket viktigt att anpassa gödslingen efter sort, jordanalys, avkastning och odlingsområde för att styra odlingen mot bästa kokkvalitet och storleksfördelning. Viktigast är dock att använda sin egen erfarenhet av tidigare odlingsresultat. Potatis för livsmedelsindustrin Ungefär samma krav som vid odling av matpotatis gäller, men en extra viktig kvalitetsparameter är hög ts-halt. Särskilt viktigt är det därför att finna rätta kväve- och kaliumgivor. Färskpotatis Färskpotatis måste tidigt komma upp i så stor avkastning som möjligt. Eftersom kväve fördröjer knölbildning och knöltillväxt, måste givorna hållas avsevärt lägre än för matpotatis. Stärkelsepotatis Vid stärkelseproduktion gäller det att få en hög stärkelseskörd per hektar. Detta får man genom att förena hög stärkelsehalt i knölarna med en hög knölskörd. Vid för låga givor av kväve och kalium utnyttjas inte avkastningspotentialen fullt ut, samtidigt som för hög gödsling kan påverka stärkelsehalten negativt. Största skillnaden jämfört med matpotatis är kaliumtillförseln, se tabell 3. Gödslingsstrategier Potatisen har en lång växtperiod och därmed utdragen förbrukning av växtnäring. Därför är det en fördel att dela givorna med kväve och kalium eftersom de är lättrörliga i marken. Dels minskar risken för förluster på grund av nederbördsöverskott, dels ger t ex delning av kvävet enligt försök lugnare blastutveckling och högre skörd. 14 Tillgång till bevattning är dock en förutsättning för att kunna fördela kvävet på flera givor. Givetvis måste det även med hänsyn till t ex stensträngläggning vara möjligt att kompletteringsgödsla. Ofta är det nämligen lämpligt att kupa in gödseln efter kompletteringsgödslingen. Vid delad kvävegiva sprids resten av behovet som en eller ett par givor mellan uppkomst och slutkupning. Genom att använda ett NK-gödselmedel kompletteras även kaliumgivan. Om en delning av gödselgivorna inte är lämplig, läggs i stället hela mängden vid sättning. Använd ett ProMagna NPK och komplettera med kväve eller kalium. Bestämning av växtnäringsbehovet Utgå från en aktuell markkarta. Ur tabellerna 1-3 hämtas riktvärdena för kväve, fosfor respektive kalium. Mängderna justeras utifrån egna erfarenheter. Särskild vikt bör läggas vid justeringen om markens innehåll av kväve kan antas avvika från det normala (se sidan 15 under rubriken justering ). Val av gödselmedel vid sättning Om delning inte är aktuell väljs den ProMagna NPK som bäst passar för att tillföra totalbehovet av N, P och K. Enklast är att först räkna efter att hela fosforbehovet täcks, därefter kväve och kalium. Det kalium och eventuellt kväve som fattas, kompletteras före sättning genom en extrakörning med t ex kalimagnesia, kaliumsulfat eller Axan. Vid delning av kvävegivan är det lämpligt att tillföra 1/2- till 2/3-delar av kvävebehovet vid sättningen. Välj den ProMagna NPK som bäst täcker lämplig del av kvävebehovet samt hela fosforbehovet. Resterande kväve och kalium kompletteras under säsong. Mikronäring vid sättning Marknadens potatisgödselmedel innehåller mikronäringsämnen för att ge den krävande potatisplantan bästa möjliga start. Mn, B, Mg med flera ämnen tillförs genom exempelvis ProMagna-gödselmedlen. Komplettering genom bladgödsling kan trots det bli aktuellt, framförallt med mangan eller bor. ProMagna innehåller endast vattenlöslig magnesium, vilket innebär större magnesiumupptag än då andra gödselmedel används. Kompletteringsgödsling Kompletteringsgödslingen kan bestå av en eller flera givor av främst Kalksalpeter eller UniKa, se exempel i tabell 4. Flera körningar innebär en merkostnad, men försök visar att en uppdelning på flera N-givor höjer skörden och är därför lönsam. Vid flera givor kan en kombination av olika gödselmedel, t ex UniKa och Kalksalpeter användas. Kvävemängden per giva med dessa nitratdominerade gödselmedel bör begränsas till ca kg för att minska risken för negativa effekter på grund av kraftig tillväxtökning. Om risk finns för rostfläckar på grund av lågt kalciuminnehåll i marken är Kalksalpeter och UniKa att föredra eftersom de innehåller lättlösligt, växttillgängligt kalcium. Axan är endast lämpligt där en stor kompletteringsgiva av kväve skall läggas.

15 Justering vid höga skördenivåer Vissa år är växtnäringsbehovet större än under en normalsäsong. Oavsett om orsaken är att en större skörd än normalt förväntas, eller om stora nederbördsmängder fört ned kväve och kalium nedanför rotzonen, bör en komplettering ske för att upprätthålla skördens kvalitet. Använd UniKa för att behålla balansen mellan kväve och kalium. Tabell 1. Riktvärden för kvävegödsling, kg N/ha. Sort/syfte Sammanfattning Fastställ N-, P- och K-behovet utifrån tabellerna 1-3. Fastställ strategi för en eventuell delning av N- och K-givan. Beräkna lämpligaste gödselmedel vid sättning. Bestäm fördelning av kompletteringsgivor och gödselmedel, tabell 4. ton/ha Bintje King Edward Industri/stärkelse Tabell 2. Riktvärden för fosforgödsling, kg P/ha. Rekommendationerna inkluderar två efterföljande spannmåls- eller oljeväxtgrödors fosforbehov. ton/ha Potatis bortför ca 5 kg P/10 ton skörd. P-AL-klass I II III IV V Tabell 3. Riktvärden för kaliumgödsling, kg K/ha. Sort K-AL ton/ha klass: I II III IV tal: >20 Bintje King Edward Industri Stärkelse Potatis bortför ca 45 kg K/10 ton skörd. Tabell 4. Gödslingsrekommendationer vid delad kväve- och kaliumgiva. Beroende på val av gödselmedel kan komplettering med kalium göras samtidigt med kvävekompletteringen. Tidpunkt Lätta jordar och/eller Tyngre jordar och/eller höga N-givor låga N-givor Grundgödsling vid sättning: 1/3-1/2 av kvävebehovet, 2/3 av kvävebehovet, ProMagna eller dock minst kg N/ha dock minst kg N/ha ProMagna veckor efter uppkomst: 1/4-1/3 av kvävebehovet Kalksalpeter eller UniKa Event. del av kaliumbehovet 5 veckor efter uppkomst: 1/3 av kvävebehovet Kalksalpeter eller Unika Resterande kaliumbehov 7 veckor efter uppkomst: 1/4-1/3 av kvävebehovet Kalksalpeter eller UniKa Resterande kaliumbehov Enskilda växtnäringsämnens påverkan på skörd och kvalitet Kväve är starkt skördebestämmande, men har också kraftig påverkan på knölens kvalitet. För lite kväve ger, förutom en låg skörd, ökad risk för sönderkokning. För mycket kväve ökar risken för blötkokning och mörkfärgning. Ju längre norrut odlingen ligger, desto lägre är ofta behovet av kväve. Kvävebehovet påverkas även av beståndstätheten m m. Vid högre beståndstäthet bör kvävegivan ökas. Fosfor förbättrar kvaliteten genom minskad benägenhet för blötkokning och mörkfärgning och kan till viss del balansera de negativa effekter, som följer av en felaktig tillförsel av kväve och kalium. en påverkas främst vid låga fosforhalter i marken. Fosfor tillförs huvudsakligen med ProMagna NPK-mikro, men bladgödsling kan i vissa fall också tillämpas. Kalium ger minskad risk för både mörkfärgning efter kokning och enzymatisk mörkfärgning (stötblått). För mycket kalium kan sänka ts-halten och medföra blötkokning. På grund av höga kvalitetskrav är kaliumbehovet stort i matpotatis. Potatis till stärkelseproduktion har däremot ett lägre behov, se tabell 3. För en säker bedömning av kaliumbehovet bör alltid en färsk jordanalys ligga till grund. Endast klorfria kaliumgödselmedel skall användas. Magnesium kan vid brist ge skördesänkningar, samt medföra minskad motståndskraft mot lagringsrötor. Normalbehovet för en potatisgröda är kg/ha Mg. Kalcium kan vid brist ge inre nekroser i knölen (rostfläckar). Detta är mycket sortbundet och av de stora sorterna idag är King Edward bland de känsligaste. Kalciumupptaget påverkas positivt av att kalcium finns i anslutning till knölarna och att rottillväxten är god. Kalksalpeter och UniKa som båda innehåller lättlösligt kalcium är att föredra vid kompletteringsgödsling om risk för kalciumrelaterade rostfläckar finns. Mangan-brister kan uppstå i en potatisgröda, bland annat på grund av den kraftiga jordbearbetningen före sättning. ProMagna NPK tillför mangan och säkerställer behovet under den tidiga utvecklingen. Då bladtutvecklingen är tillräckligt stor bör man dock överväga att tillföra extra mangan via bladgödsling. Svavel är nödvändigt i en potatisgröda. Behovet är kg S/ha. ProMagna NPK innehåller tillräckligt mycket svavel. 15

16 SOCKERBETOR Sockerbetor är en mycket lönsam gröda där även små skördebortfall betyder mycket i pengar. Det är därför extra viktigt att i sockerbetor säkra tillförseln av alla de näringsämnen betan behöver. En annan lönsam åtgärd är att radmylla växtnäringen eftersom det ytterligare säkerställer växtnäringstillförseln. Kväve Kvävebehovet i sockerbetor är stort, betan tar upp kg N/ha. En lång växtsäsong och ett djupt rotsystem gör att betan effektivt kan utnyttja kvävet från markens organiska pool. Det innebär att kvävegödslingen kan hållas avsevärt lägre, se tabell 1. För hög tillgång till kväve, speciellt sent på säsongen, medför risk för försämrad betkvalitet (högt blåtal och låg sockerhalt). Används stallgödsel bör därför minst hälften av kvävet komma från mineralgödsel. Fosfor Sockerbetor är fosforkrävande och bör alltid odlas på jordar med bra fosfortillstånd och bra ph. Om förrådsgödsling utförs kan man tillföra fosfor som även täcker efterkommande grödas behov. Eftersträva en jord med fosfortillstånd i låg klass 4 (P-AL 8-10). Se fosforrekommendationer i tabell 2. Kalium och natrium Trots att upp mot 100 kg kalium per hektar bortförs med betskörden är rekommendationerna ändå ganska låga, se t ex kaliumklass III i tabell 3. Anledningen är att effekter av kaliumgödsling inte har hittats i försöken. Natrium har visat sig bidra till högre sockerskörd även vid höga givor. Speciellt gäller detta vid radmyllning. Rekommenderad natriumgiva är 60 kg/ha. Natrium kompenserar i viss mån för ev. kaliumbrist. Kalium och natrium kan lyxkonsumeras. Därför finns det risk för att jordar med årlig tillförsel av höga stallgödselgivor kan ge för höga K+Na-tal. Magnesium och bor Sockerbetans behov av magnesium och bor måste alltid täckas för att få optimal skörd. Man räknar med att två av tre betfält lider brist på antingen bor eller magnesium eller på båda näringsämnena. Därför är det viktigt att ha aktuella markkarteringsvärden och använda bor- och magnesiumhaltiga gödselmedel då behov föreligger. Mangan Risken för manganbrist är störst på lätta, torra jordar samt vid höga phvärden. Om ProBeta används vid sådd Tabell 1. Riktgivor för kvävegödsling Bredspridning Tabell 2. Riktgivor för fosforgödsling, kg P/ha. Sockerbetor bortför ca 5 kg P/10 ton skörd. Tabell 3. Riktgivor för kaliumgödsling, kg K/ha. Sockerbetor bortför ca 15 kg K/10 ton skörd.om blasten bortförs gödslas efterföljande gröda med 75 kg extra kalium. kan den första mangansprutningen uteslutas. Svavel Under senare år har svavelbrister noterats i en del fält och under 2002 konstaterades svavelbrister i många fält som inte svavelgödslats. Svavel bör därför alltid tillföras, t ex med ProBeta. ProBeta - gödselmedel för sockerbetor ProBeta-produkterna är gödselmedel speciellt framtagna för sockerbetans näringsbehov. Med ProBeta NPK tillförs alla ovannämnda näringsämnen med en enda giva. ProBeta N används i kombination med annan PK-gödsling, t ex stallgödsel, och innehåller precis som ProBeta NPK en väl anpassad mängd kväve, natrium, magnesium, bor, mangan och svavel kg N/ha Radmyllning kg N/ha Gödslingsbehov kg P/ha, P-AL-klass ton/ha I II III IV V Gödslingsbehov kg K/ha, K-AL-klass ton/ha I II III IV V

17 FRILANDSGRÖNSAKER Lätta jordar med visst inslag av ler- och mullämnen är lämpliga för köksväxtodling. Vid odling av grönsaker på jordar med höga ph-värden, bör framförallt försörjningen av mikronäringsämnen ses över, eftersom tillgängligheten av dessa ämnen är beroende av phvärdet. Att överdriven gödsling med N, P och K kan förvärra mikronäringsbrister är ett välkänt faktum. Ett gödselmedel med rätt balans mellan växtnäringsämnena kan alltså vara avgörande för skördeutbytet och kvaliteten. Pro- Magna innehåller, förutom N, P och K även S, Mg, Mn, B, Mo, Cu och Zn i för köksväxter väl anpassade proportioner. ProMagna har också en låg klorhalt (<2 %) vilket är positivt för många kulturer. Växtnäringsbehovet är ofta störst i slutet av odlingsperioden och därför är det lämpligt att dela kvävegivan i en eller flera givor. Vid gödsling i växande gröda bör Kalksalpeter användas. Tabell 1. Gödslingsförslag till frilandsgrönsaker. Rekommendationerna gäller för jordar med P-AL klass IV och K-AL klass III. 1) Gröda enivå Växtnäringsbehov Kg gödselmedel/ha ton/ha kg/ha Blomkål 2) ProMagna Kalksalpeter Bönor, bryt- och vaxbönor ProMagna Gurka ProMagna Jordgubbar, plantering ProMagna Jordgubbar, produktionsår ProMagna (vår) 150 Kalksalpeter (kartutveckling) 400 ProMagna (efter skörd) Kålrot 2) ProMagna Kalksalpeter Lök ProMagna Kalksalpeter Morot ProMagna Kalimagnesia Purjolök ProMagna Kalksalpeter Rödbeta ProMagna ProBeta N Rödkål 2) ProMagna Kalksalpeter Salladskål 2) ProMagna Kalksalpeter Sallat, isbergs ProMagna Kalksalpeter Spenat ProMagna Vitkål 2) ProMagna Kalksalpeter 1) Vid P-AL-klass III öka med 10 kg P, P-AL-klass V minska med 15 kg P, K-AL klass IV minska med 30 kg K. 2) Extra bor kan behöva tillföras via bladgödsling. 17

18 HÖSTOLJEVÄXTER Höstoljeväxter behöver en bred tillförsel av växtnäringsämnen såsom N, P, K, S, B och Mg. Det är dessutom viktigt att näringsämnena tillförs vid rätt tidpunkt. Vid etableringen inför vintern, starten på våren och 2:a givan på våren måste tillförseln av växtnäring vara genomtänkt för att grödans utveckling ska kunna styras rätt. Gödslingsstrategi På hösten bör gödslingen främst vara inriktad på att uppnå en god övervintring, varför en allsidig växtnäringstillförsel av både kväve, fosfor, kalium och svavel bör ske. På våren sker en mycket kraftig tillväxt under en kort tid fram till blomningen. Under denna period är det viktigt att det finns tillräckligt med lättillgängligt kväve och svavel för att inte utvecklingen ska hämmas. Gödslingen kan utföras med ett svavelstarkt NPK-gödselmedel t ex OptiCrop eller OptiCrop Tabell 1. Riktvärden för kvävegödsling på våren, kg N/ha. Cirka halva kvävegivan ges vid första gödslingstillfället. ton/ha 1,5 2,5 3,5 4,5 Kg N/ha Produkten läggs före sådd på hösten samt som förstagiva på våren, följt av Kalksalpeter eller Kalksalpeter Svavel som 2:a giva, se tabell 4. En annan gödslingsstrategi är att lägga PK på hösten i kombination med ett svavelhaltigt kvävegödselmedel som Kalksalpeter Svavel eller Svavelsalpeter. På våren gödslar man sedan med Svavelsalpeter och Kalksalpeter Svavel (se tabell 4). Fosfor och kalium Oljeväxter är betydligt känsligare än stråsäd för dålig fosfor- och kaliumtillgång. Det är därför extra viktigt att ge oljeväxterna en god tillgång till P och K för säker övervintring, jämn mognad och god skörd. Utgå ifrån markens analysvärden på P-AL och K-AL och fastställ tillförselbehovet med hjälp av tabellerna 2 och 3. Tabell 2. Riktvärden för fosforgödsling, kg P/ha. Gödslingsbehov kg P/ha, P-AL-klass ton/ha I II III IV V 1, , , Oljeväxter bortför ca 6 kg P/ton fröskörd. Tabell 3. Riktvärden för kaliumgödsling, kg K/ha. Gödslingsbehov kg K/ha, K-AL-klass ton/ha I II III IV V 1, , , Oljeväxter bortför ca 8 kg K/ton fröskörd. Tabell 4. Gödslingsförslag för höstoljeväxter Strategi Höst Vår 1:a giva Vår 2:a giva NPK-strategi OptiCrop / OptiCrop / Kalksalpeter * N+PK-strategi Hydro PK Svavelsalpeter Kalksalpeter * Svavelsalpeter eller Hydro PK Kalksalpeter Svavel * Eller Kalksalpeter Svavel om svavelbehovet är stort. Kväve- och svavelgödsling på hösten Höstoljeväxter tar upp mycket kväve. En höstrapsgröda som avkastar 4 ton/ha har ett behov av 250 kg N/ha. Av detta tas 20 % upp redan på hösten. Det är mycket viktigt att oljeväxterna hinner bilda kraftiga och välutvecklade plantor under hösttillväxten för att klara påfrestningarna under vintern. Därför bör man ge en kvävegiva redan på hösten, se exempel i tabell 4. Efter stråsäd som förfrukt rekommenderas kg N/ha, men efter träda, ärter eller tidigt bruten vall behövs normalt inte någon höstgödsling med kväve. Av stor betydelse för utvecklingen på hösten är också att svavel finns tillgängligt. I de fall som det är aktuellt att kvävegödsla bör även svavel tillföras. Svavelbehovet på hösten är 5-10 kg/ha. Det gäller alltid att vara uppmärksam på hur oljeväxterna utvecklas under hösten. Skulle det visa sig att tillväxten har avstannat eller går långsamt, går det alltid att komplettera med ett snabbverkande gödselmedel som Kalksalpeter Svavel. Gödsling på våren På våren startar tillväxten tidigt. Vår- Forts. 18

19 VÅROLJEVÄXTER För våroljeväxterna, som är känsligare för växtnäringsbrister än stråsäd, är en god etablering viktig. En väl balanserad tillförsel av olika växtnäringsämnen och en gödsling motsvarande bortförseln betalar sig i allmänhet bra. OptiCrop eller OptiCrop fungerar bäst eftersom de har en extra hög svavelhalt. Även Svavelsalpeter kan användas om den kompletteras med ett svavelhaltigt kvävegödselmedel. Gödslingsstrategi Oljeväxter är känsligare än stråsäd för låg fosfor- och kaliumtillgång, varför det är extra lönsamt att tillföra dessa näringsämnen till oljeväxterna. Ett NPKgödselmedel är idealiskt, särskilt vid kombisådd, t ex OptiCrop eller OptiCrop Oftast passar det bäst att lägga allt kväve vid sådden. I vissa sammanhang, exempelvis vid höga skördenivåer, kan dock en grundgiva med kg N/ha läggas vid sådd och sedan följas upp med en giva Kalksalpeter Svavel när grödan har två örtblad, se tabell 2. Kväve I våroljeväxter är kvävenivån givetvis beroende av förväntad skördenivå, se tabell 1. Man bör hålla i minnet att ett antal kvalitetsparametrar påverkas av kvävegödsling. Vid högre givor sjunker visserligen oljehalten något, men samtidigt ökar skörden och proteinhalten, vilket i slutändan resulterar i en högre råfettskörd per hektar. Kraftig vegetativ utveckling till följd av alltför höga kvävegivor försenar dock skörden och ger en högre klorofyllhalt i fröet kg svavel Oljeväxter är den gröda som har störst svavelbehov och är därigenom också en av de grödor som är känsligast för svavelbrist. Oljeväxter skall därför alltid tillföras kg svavel i samband med kvävegödslingen. Tabell 1. Riktvärden för kvävegödsling, kg N/ha. Tabell 2. Tre gödslingsförslag för vårraps. 2,5 ton/ha. Gödselmedel Vid sådd Kompletteringsgödsling ca 2 örtblad kg N/ha kg N/ha OptiCrop NPK 120 står i första hand under torra förhållanden, men förebyggande tillförsel rekommenderas om jordanalys visar en lägre halt än 1,0 mg bor/kg jord. I västra Sverige är detta mer regel än undantag, varför gödsling där rekommenderas regelmässigt. I övriga delar av landet rekommenderas gödsling efter jordanalys. Sprutning med ett borpreparat rekommenderas i samband med en rapsbaggebekämpning. Fosfor och kalium Oljeväxter är känsligare än stråsäd för låg fosfor- och kaliumtillgång, varför det är extra lönsamt att tillföra dessa näringsämnen till oljeväxterna, se tabellerna 2 och 3 under avsnittet Höstoljeväxter. ton/ha (9% vh) 1,5 2 2,5 3 Raps, kg N/ha Rybs, kg N/ha OptiCrop NPK 95 + Kalksalpeter Svavel 25 Svavelsalpeter 80 + Kalksalpeter Svavel 40 Forts. från sidan 18 Bor Även bor är viktigt, bland annat för oljeväxternas frösättning. Bristerna uppkvävegivan till höstoljeväxter är beroende av beståndets utseende efter vintern. Ett bestånd med kraftiga plantor, speciellt efter förfrukter som vall, träda och konservärter, har ett lägre kvävebehov än om beståndet består av små och svaga plantor. Det totala kvävebehovet på våren är cirka kg N/ha beroende på skördenivå, förfrukt m m, se tabell 1. Bästa gödslingsstrategin är att ge halva den planerade kvävegivan in- nan tillväxten börjar, i Sydsverige i mitten av mars och i Mellansverige vid månadsskiftet mars/april, under förutsättning att eventuell snö försvunnit. Samtidigt med första kvävegivan bör även svavel tillföras. Behovet av svavel på våren är ca kg S/ha. Behovet kan i vissa fall vara större, speciellt på lätta jordar. Resten av kvävet tillförs cirka fyra veckor senare då bestånd och kvävebehov bättre kan bedömas. Om grödan är frodigare än normalt på våren, kan kvävegivan reduceras något. Vid andra gödslingstillfället ges kvävet som Kalksalpeter, eller Kalksalpeter Svavel om mer svavel behövs. Bor Bor är viktigt för oljeväxternas frösättning. Tillförsel rekommenderas efter jordanalys om värdet är lägre än 1,0 mg bor/kg jord. Bor bör då tillsättas vid rapsbaggebekämpningen. 19

20 B SVERIGE PORTO BETALT Hydro Agris sortiment för jordbruk 2003 Hydro Agris fullständiga sortiment för jordbruk, skog, grönytor och yrkesmässig trädgårdsodling finns på vår hemsida; eller kan rekvireras från oss. GÖDSELMEDEL NPK ÖVRIGA MAKRONÄRINGSÄMNEN MIKRO Total- Totalkväve består av Fosfor P Kalium K Magnesium Mg kväve Ammo- Citrat- Vatten- Vatten- Vatten- Natrium Svavel N Nitrat nium löslig löslig löslig Total löslig Na S N-produkter Kalksalpeter 1) 15,5 14,4 1,1 Kalksalpeter Svavel 2) 15,2 13,7 1,5 1,5 Axan 27,0 13,5 13,5 0,9 2,7 Svavelsalpeter 27,0 10,6 16,4 2,0 0,8 7,0 Suprasalpeter N27 27,0 13,6 13,4 2,4 Hydro NS 25-2,5 Liquid 3) 24,6 6,2 8,3 2,5 Hydro Urea 4) 46,0 P-produkter Hydro Superfosfat P20 20,0 19,3 1,2 K-produkter Kalimagnesia 5) 24,9 6,0 6,0 18,0 Kaliumsulfat 5) 42,0 18,0 Kaliumklorid 49,8 Cu-produkter Hydro Koppargödsel 6) 2,8 15,0 6,0 Cu PK-produkter Hydro PK ,0 6,8 25,0 3,8 Hydro PK ,0 10,6 21,0 1,6 Hydro PK ,0 12,6 13,0 2,9 Spannmål och vall OptiCrop ,6 9,6 12,0 10,6 1,4 3,0 OptiCrop ,0 11,2 15,8 4,8 4,4 3,0 OptiCrop ,0 6,8 10,2 4,0 3,7 13,0 3,0 OptiCrop ,0 7,0 13,0 6,0 5,5 8,0 2,0 OptiCrop ,0 8,6 12,4 3,8 3,5 7,3 1,2 2,2 OptiCrop ,6 8,1 12,5 2,6 1,9 9,6 3,6 OptiCrop ,0 10,0 14,0 4,0 3,0 5,0 2,5 Sockerbetor ProBeta N 20,0 10,0 10,0 2,0 1,4 10,0 2,5 B, Mn ProBeta NPK 15,0 6,6 8,4 3,8 3,5 6,8 1,2 1,2 9,5 2,2 B, Mn Potatis och frilandsgrönsaker 7) ProMagna ,0 2,5 5,5 5,0 4,0 19,0 2,5 2,5 11,0 B, Cu, Mn, Mo, Zn ProMagna ,0 4,4 6,6 4,6 3,5 17,6 1,6 1,6 9,6 B, Cu, Mn, Mo, Zn UniKa 8) 14,2 13,7 0,5 19,9 Nyhet! 1) Innehåller även 18,8 % kalcium (Ca). 2) Innehåller även 17,2 % kalcium (Ca). 3) Innehåller även 10,1 % urea-kväve. 4) Innehåller 46 % urea-kväve. 20 5) Halten klor (Cl) är högst 3 %. 6) Innehåller även 13 % kalcium (Ca). 7) Klorfattiga gödselmedel (< 2 % klor). 8) Innehåller även 9,5 % kalcium (Ca). Som ett led i vårt miljöprogram garanterar vi att våra NPK- och NP-produkter för lantbruk ej innehåller mer kadmium än 5 mg/kg fosfor.