Kväveform och strategi i höstvete

Transkript

1 ERIK JÖNSSON, Hushållningssällskapet Skaraborg GUNNEL HANSSON, HIR Skåne Kväveform och strategi i höstvete Ju högre andel av tillfört kväve som utgjordes av nitrat, desto högre kväveeffektivitet. Urea i granulerad form hade nästan samma effektivitet som ammoniumnitrat. NS 27-4 (flyt) hade lägre kväveeffektivitet än övriga gödselmedel. Ureasinhibitorn Limus förbättrade inte kväveeffektiviteten av ureaprodukter. Kväveupptaget fortgick åtminstone fram till avslutad blomning och kompletteringsgödsling vid olika tidpunkter fram till gav god kväveeffektivitet. Syftet med försöksserie L3-23 är att ge underlag för vilka kvävegödslingsstrategier som är mest lönsamma i höstveteodlingen, med avseende på två olika frågeställningar. Den första frågeställningen är vilken kväveform (produkt) som är lönsammast och den andra frågeställningen är vid vilka tidpunkter tillförsel kan göras. Totalt skördades sex försök 217, varav tre i Skåne och tre i Mellansverige. Försöket är uppbyggt för att svara på två frågeställningar, och leden kan därför indelas i två grupper. Den första gruppen utgörs av led 2, 3 samt 5-9 och är en ren produktjämförelse (tabell 1). Produktjämförelsen görs på nivån kg N/ha med en fördelning på 2--4 kg N/ha på tidpunkterna tillväxtstart - inför stråskjutning -. I de fall gödselmedlet inte innehåller svavel läggs den tidiga givan som ammoniumsulfat (NS 21-24, % ammonium-n). Nivån är satt till kg N/ha, en i teorin underoptimal giva vid en skördepotential över 8 kg/ha, då en överoptimal giva riskerar att dölja produktskillnader. Den andra gruppen av led består av led 4 samt led 1-17 (tabell 1). Dessa led utgör främst en tidpunktsjämförelse vid komplettering av kväve från 14 kg N/ha upp till 2 kg N/ha respektive 24 kg N/ha. Led 4 och led 17 är ändrade i försöksplanen jämfört med 216. JÄMFÖRDA GÖDSELMEDEL, PRODUKTER OCH STRATEGIER I tabell 2 visas produkternas innehåll av olika kväveformer samt produktens innehåll av svavel. Led 7, Sulfammo, får huvudgivan 1 dagar tidigare än resten av leden, vilket är en anpassning till tillverkarens rekommendationer. Produkten innehåller utöver växtnäring även biostimulanter. 217 var seriens andra skördeår och inför 217 kompletterades serien med led som utgör beställningsled från några av produktföreträdarna, där de på nivån kg N/ha har fått välja fördelning av N på de olika tidpunkterna, kombinera olika produkter eller lägga in tillsatser. Även led 22 tillkom 217 för att testa en tidig strategi med Axan och Kalksalpeter, samt som kontroll till led 21. I led 18 och led 19 är Limus, en ureasinhibitor, tillsatt i granulerad respektive flytande urea. Avsikten med tillsatsen är att fördröja omvandlingen av urea till ammonium och därmed minska risken för ammoniakförluster och höja kväveeffektiviteten. Dessa två led ska framförallt jämföras med led 8 respektive led 3 (samma produkter utan Limus). I led 2 har endast 4 kg N/ha tillförts med Sulfammo. Utöver det gödslas ledet med N27, vilket är ammoniumnitrat med samma kväveförhållande som Axan. RESULTAT KVÄVEFORMERNAS EFFEKTIVITET På fem av sex försöksplatser visar kalksalpeter högre kväveeffekt än övriga produkter (tabell 3). Mellan N 34, NS 3-7 och urea är skillnaderna relativt små. Axan har något högre kväveeffekt än N 34 och NS 3-7. Sulfammo visar inga tecken på ökad effektivitet trots innehållet av biostimulanter, utan ligger i nivå med eller strax under ren urea. 4 MELLANSVERIGE SVERIGEFÖRSÖKEN 217

2 Tabell 1. Försöksplan 217. L3-23 Led Tidig giva Giva kg N/ha vid resp tidpunkt samt produkt inom parentes Huvudgiva (inför stråskjutning) DC DC 45 DC 55 DC 69 DC 75 Totalt 1. Ogödslat 2. Axan NS 27-4 (flyt) Axan N 34 2 (NS 21-24) (N34) 4 (N34) 6. NS Sulfammo 2 * 4 8. Urea 2 (NS 21-24) (Urea) 4 (Urea) 9. Kalksalpeter (ks) 2 (NS 21-24) (Ks) 4 (Ks) 1. Axan Axan + Kalksalpeter (ks) (Ks) Axan + Kalksalpeter (ks) (Ks) Axan + Kalksalpeter (ks) (Ks) Axan + Kalksalpeter (ks) (Ks) Axan+Kalksalpeter (ks) (Ks) 4 (Ks) Axan + Kalksalpeter (ks) +Urea (flyt) (Ks) 4 (Urea) Axan + Urea (flyt) (Urea) 3 (Urea) Urea inkl Limus 2 (NS 21-24) (Urea inkl Limus) 19. NS 27-4 (flyt) + Limus 2 (NS27-4 (NS (Urea inkl Limus) 4 (NS Sulfammo + N27 4 (Sulfammo) (N27) 2 (N27) 21. NS 27-4 (flyt) + Limus tidig 11 (NS (NS (NS 27-4 flyt) 22. Axan + Kalksalpeter (ks) tidig 11 Axan 35 Axan 15 (Ks) * 1 dagar före huvudgiva i de andra leden Tabell 2. De olika kväveprodukternas kväveformer samt svavelinnehåll. L3-23 Led Nitrat-N Ammonium-N Urea-N Kalksalpeter 93 7 Axan N NS Urea NS 27-4 flyt Sulfammo Svavel % av ts SVERIGEFÖRSÖKEN 217 MELLANSVERIGE 41

3 Tabell 3. Kväveeffektivitet % jämfört med Kalksalpeter för olika kväveprodukter på sex olika försöksplatser i Sverige, samt kväveskörd i ogödslade led. L3-23 Led Hammenhög Ängelholm Lund Grästorp Västerås Linköping Medel 9. Kalksalpeter (%) 2. Axan (%) N34 (%) NS 3-7 (%) Urea (%) Sulfammo (%) NS 27-4 (flyt) (%) Kväveskörd i ogödslat (kg N/ha) Lägst kväveeffektivitet har NS 27-4 (flyt). Den tydliga trenden i resultatet är att ju högre andel av tillfört kväve som utgörs av nitrat, desto högre kväveeffektivitet. Resultaten följer samma mönster som de gjorde 216. Figur 1 visar kärnskörd och proteinhalt för samtliga led på kg N/ha. Figur 2 visar kväveskörd i kärna, vilket i på ett tydligare sätt återseglar strategiernas kväveeffektivitet. Kalksalpeter visar på högst kväveskörd i medeltal, men är dock inte statistiskt skild från Axan (led 2) eller granulerad urea inkl Limus (led 18) i medeltal för sex försöksplatser (figur 1). Leden med tillsats av Limus (18 och 19) uppvisade inte bättre effektivitet än motsvarande ureabaserade produkter utan Limus (led 8 och 3). Tidigareläggning av huvudgivan med den flytande NS-produkten i led 21 påverkade inte heller kväveskörden positivt. Led 2 gav ingen signifikant merskörd för Sulfammo jämfört med led 7. I tabell 3 visas även kväveskörden i ogödslade led på de individuella försöksplatserna. Trots att platserna har samma teoretiska kvävemineralisering är skillnaden i verklig mineralisering stor mellan högsta och lägsta, vilket naturligtvis måste beaktas vid tolkning av resultatet. Den höga kvävemineraliseringen i Hammenhög är troligen den främsta orsaken till att skillnaderna mellan gödselmedlen är som lägst här, och vice versa i Grästorp. Det svaga resultatet från flytande NS 27-4 sticker ut. Orsaken till den dåliga effektiviteten för gödselmedlet i försöken är inte känd. En möjlig orsak kan vara ökad jordkontakt jämfört med granulerade gödselmedel då vätskan fördelas med så kallade femhålsmunstycken. Kvävet i den flytande produkten blir därmed i större utsträckning exponerat för både mikroorganismer samt ammoniumfastläggning i leraggregat. För att klarlägga mekanismerna behövs dock ytterligare studier, främst i lab. Många faktorer påverkar valet av gödselmedel, såväl maskintekniska som hanteringsmässiga och naturligtvis prismässiga. Vid val av produkt bör man också vara medveten om att produkterna har olika effektivitet. I tabell 4 presenteras gödslingsbehov relativt Axan för de olika produkterna. Tabell 4. Behov av kvävetillförsel % med olika kväveprodukter, jämfört med Axan. L3-23 Led % 2. Axan 3. NS 27-4 (Flyt) N NS Sulfammo Urea Kalksalpeter MELLANSVERIGE SVERIGEFÖRSÖKEN 217

4 RESULTAT KOMPLETTERINGSGIVA - TIDPUNKT Ju senare kompletteringen utfördes desto lägre blev merskörden för extra kvävetillförsel i medeltal (figur 2). I Grästorp, där kvävemineralisering var som lägst, är det tydligt att kompletteringsgödsling senare än DC 37 varit för sent för att utnyttja hela skördepotentialen. Sena kompletteringar var trots detta inte förgäves på försöksplatsen. En viss skördeökning fanns ända fram till sista gödslingstidpunkten, och ökning av proteinhalten vid de sena kompletteringarna medförde att kväveskörden i stort sett var på samma nivå vid gödsling i DC 3 som i DC 69. På övriga platser är skillnaderna mellan tidpunkterna för komplettering relativt små, och kväveskörden håller sig därmed i stort sett konstant i medeltal. I led 15 och 16 jämförs komplettering med 4 kg N/ha i DC 69 med i form av kalksalpeter respektive flytande urea med traditionella munstycken. Den sena gödslingen höjde proteinhalten med,7 respektive,5 procentenheter samt skörden med 133 respektive 47 kg/ha i medeltal. Skillnaderna mellan de två produkterna var dock inte statistiskt säkerställd. I medeltal för de båda leden på samtliga platser återfanns i kärnan 11,5 kg N/ha av de 4 tillförda, vilket ger en kväveeffektivitet på 29 %. På försöket i Grästorp, där kvävebehovet var stort, erhölls en kväveeffektivitet på hela 5 % med 4 kg N som kalksalpeter i DC 69. Resultaten visar att kväveupptaget i höstvete fortgår åtminstone fram till avslutad blomning, och att det är fullt möjligt att påverka både skördenivå och proteinhalt med gödsling fram till dess. Ju större det totala kvävebehovet är desto mer måste tillföras i tidiga stadier, men mindre kompletteringar är fullt möjligt att göra ända fram till DC 69 om behov uppstår. Skörd Protein Skörd, dt/ha Protein % Figur 1. Kärnskörd och proteinhalt för olika kväveformer och strategier, L3-23. SVERIGEFÖRSÖKEN 217 MELLANSVERIGE 43

5 Kväveskörd, kg N/ha a 165 ef 133 b de 159 de 154 cd 158 de 17 fg 163 def 132 b 159 de 131 b 158 de Figur 2. Kväveskörd för olika kväveformer och strategier, 6 försök 217, Sverigeförsöken. LSD=9,3 kg/ha. Signifikansgrupper visas med bokstäver för varje led. Statistisk bearbetning i Webtrial Calc, med användning av ledvisa resultat för varje försök samt normalfördelning. L3-23. Grästorp Hammenhög Ängelholm Bjärred Västerås Vikingstad Medel Kärnskörd dt/ha samt N-skörd kg/ha kg N/ha DC3 14 kg N/ha DC3 14 kg N/ha DC3 14 kg N/ha DC3 14 kg N/ha DC3 14 kg N/ha DC3 14 kg N/ha DC Protein i ts % Skörd N-skörd Protein Figur 3. Kärnskörd, proteinhalt samt kväveskörd vid 14 kg N/ha samt vid kompletteringsgödsling upp till 2 kg N/ha vid olika tidpunkter. Sex försöksplatser samt medel 217. L MELLANSVERIGE SVERIGEFÖRSÖKEN 217