Svar på frågan varför det fortfarande

FUKT Varför finns det fortfarande fuktproblem? Ett bristande ingenjörskunnande är en del av svaret. Även den historiska utvecklingen sedan 1970-talet pekar på svar. En lösning är att standardisera byggnadsdelar, system, komponenter och produkter. Standardisering minskar fuktproblem i byggen Av kyösti tuutti, forsknings- och utvecklingschef, Skanska AB Svar på frågan varför det fortfarande finns fuktproblem kan kort sammanfattas med att det finns en diskrepans mellan praktik och teori där ett ingenjörskunnande inte praktiseras fullt ut och i alla led. Med ingenjörskunnande avser jag en förståelse för hur en byggprodukt med alla dess ingående komponenter fungerar, förmågan att skapa en sådan och vilka risker som finns från uppförande till brukande, det vill säga inte enbart en teoretisk betraktelse i byggnadsfysik. Denna artikel baseras på författarens subjektiva erfarenhet och reflektioner från miljonprogrammets avslutande fas till idag. Jag har under denna tidsepok själv studerat fuktrelaterade egenskaper inom beständighetsområdet men också inom det konventionella fuktskadeområdet. Mitt kontaktnät innefattar nästan alla framstående fuktforskare och byggnadsfysiker i Norden och jag har kunnat reflektera över deras mödor och ambitioner att skapa förståelse och kunskap inom ämnet. Historiken ger många ledtrådar Före 1970-talet I en historisk betraktelse fanns relativt få problem med fukt i det så kallade miljonprogrammet och tiden före denna expansiva byggepok. Några större skillnader i väderpåverkan, fuktbelastning under byggskedet och för den färdiga produkten, då och nu, kan inte konstateras även om vi ibland upplever extremt långa regnperioder vissa år. Vi använde då, och använder idag, trä, betong och stål. Men tidigare var andelen oorganiska material i majoritet, dock inte för enfamiljshus som egentligen inte förändrats i sin struktur utan fortfarande består av en fukttålig betonggrund med en stomme av trä. Jag har en känsla av att fukt inte var ett stort problem före 1970-talet, fastän byggprojekten inte skyddades mot väder och vind. Å andra sidan var det vid denna tid mer av platsbyggda trähus och fler - familjshus med stomme och ytterväggar av betong. Småhusen av trä blev inte heller lika fuktkänsliga då man ofta forcerade fram ett klimatskal som gavs möjlighet att torka innan materialen byggdes in och väggarna isolerades. 1970-talet Varför uppstod många fuktproblem under 1970-talet? Det måste finnas en klar förändring i produkten eller processen som var orsak till detta. Den sannolikt viktigaste anledningen till att fukt orsakade skador var det expansiva egnahemsbyggandet där mark exploaterades i en takt och i områden som var sämre ur ett fuktperspektiv än man tidigare utnyttjat. Jordbruksmark kom till användning i skapandet av bostadsområden vilket klart skiljde sig från gammal praxis att utnyttja höglänta och torrare marker för bebyggelse. Vidare kunde jag själv konstatera att kunskaperna var dåliga i hur byggnadsmaterial fungerade. De flesta konstruktörer och entreprenörer var övertygade om att en vattentät betong också var vattentät vilket var en mycket felaktig slutsats. Fukt drevs upp mot plastmatta Plasterna intog byggmaterialmarknaden där golvbeläggningar som var betydligt tätare än underliggande betong började användas i stor omfattning vilket i fuktiga undergrunder ökade fukthalterna under de täta materialen. Skadorna uppstod inte alltid omedelbart utan efter några år vilket därmed inte resulterade i en snabb ändring i design. Entreprenörerna överraskades av fukt - Kyösti Tuutti är forsknings- och utvecklingschef på Skanska AB, samt adjungerad professor vid Lunds tekniska högskola. FÖRFATTAREN skador vid garantibesiktningar eller strax därefter och man var många gånger förvånad över skadeutvecklingen. Fuktforskning på Lunds tekniska högskola intensifierades, sådan forskning hade redan påbörjats under 1960-talet, vilket så småningom skapade det nuvarande Fukt - centrum med stöd från såväl Byggforskningsrådet och SBUF. Forskarna kom snabbt till en slutsats att mycket små temperaturskillnader mellan ovansida och undersida av småhusens betongplattor kunde driva upp fukt till de täta golvbeläggningarna, plastmattorna, och orsaka fuktskador på undersidan av dessa. Detta var ofta orsaken till de sena fuktskadorna. Problemet löstes med att isolera undersidan av betongplattorna varvid en temperaturgradient inte drev upp fukt till de täta golvbeläggningarna. Kallare ytor De tidiga fuktskadorna orsakades precis som idag av en oförståelse i att betong måste torka ut till en acceptabel fuktnivå och att det inte räckte med att bara ytan skulle vara torr. Stora utbildningsinsatser 36 husbyggaren nr 6 B 2008

påbörjades för entreprenörer och konsulter. Fuktkonsulter etablerades för att ge byggarna och fastighetsägarna nödvändig hjälp. Uppvärmning av byggnader hamnade också i fokus till följd av den första olje - krisen. Myndigheterna ändrade på byggnadsreglerna vilket innebar att husen skulle isoleras och tätas bättre. Denna utveckling mot allt mer energisnåla byggnader har fortsatt fram till idag där man allt oftare ställer krav på så bra prestanda att tillskottsvärme inte ska ske från värmeinstallationer. Resultatet av en allt mer ökad isole - ringsprestanda har i många fall skapat nya fuktproblem. Fasader får kallare ytor med alg och mögelpåväxt, den tidigare ofta använda krypgrunden blev kallare och ökade därmed riskerna för fuktskador. Likaså har vindsutrymmen blivit kallare med risk för kondens och fuktskador. Det som är intressant är att några graders temperaturskillnad kan vara skillnaden mellan en bra respektive undermålig funktion. Fortfarande idag förstår inte folk i allmänhet och byggare/konst ruk - törer hur nära man balanserar mellan en fungerande konstruktion och en icke fungerande konstruktion. 1980-talet nya material Utvecklingen av nya byggmaterial från 1980-talet och framåt kan sägas vara en annan problemskapande faktor. Flyt - spac kel som skulle underlätta avjämningen av betonggolv utvecklades men utvecklarna förstod inte att det var olämpligt att blanda in organiska produkter i dessa. Produkterna testades under torra förhållanden vilket inte motsvarade verkligheten och skador, emissioner, uppstod vid en mindre fuktbelastning jämfört om man utnyttjat en vid tidpunkten utnyttjad standardprodukt. Restmaterial, slagger, etcetera kom till utökad användning där utvecklingen avsåg att minska mängden avfall i samhället. Uppfinningsrikedomen har varit stor dock har materialkunnandet varit sämre och många skador har kunnat konstateras till följd av emissioner från fuktiga byggmaterial. Konstaterad förhöjd halt av vissa ämnen har använts som en indikation på att något blivit fel. Ibland har synliga skador förekommit till exempel i form av missfärgad ekparkett. De tidigare lösningsmedelsbaserade limmerna för mattor ersattes med vattenbaserade limmer vilket ökade antalet skador till följd av förtvålning av lim i även semifuktig miljö. Under 1980-talet sökte man även indikatorer som kunde säkerställa fuktskada där VOC (flyktiga organiska komponenter) uppmättes utan någon större korrelation mot att problem verkligen förekom. Sannolikt förändrades även de flesta byggprodukterna, dock ej de rena trävarorna, mot mer miljövänliga varianter där bekämpningsmedel, lösningsmedel, etcetera avvecklades vilket kan ha medfört ökad känslighet mot fukt men är svår att bevisa av utomstående. Materialindustrin har inte saknat innovationsförmåga i utveckling av nya produkter vilket jag observerat vid mina resor i bland annat USA där använda jeanstyger rivits och paketerats till isole - ringsskivor. Denna typ av organiska material är i ett livscykelperspektiv utmärkt men jag är övertygad om att de också snabbt kan orsaka mögelproblem vid relativt låg fuktbelastning. 1990-talet nya konstruktionslösningar Krav på ökad produktivitet skapade en halvindustrialiserad konstruktion, den så kallade utfackningsväggen, där stommen utfördes på tidigare konventionellt sätt (stål, betong) med färdigmonterad ytterväggskonstruktion som lyftes och monteras på plats och färdigställer fasaden snabbare jämfört med ett platsbyggt alternativ. Utfackningsväggarna kan bestå av många olika typer av material där den först förekommande var en betongkonstruktion och tillämpades under miljonprogrammet. Under en period ökade andelen träkonstruktioner men till följd av fuktproblem har stålregelkonstruktioner valts allt oftare. Problemen uppmärksammades framförallt vid utbygganden av Hammarby Sjöstad där vatten trängde in i isoleringen under byggskedet och orsakade mögelpåväxt på trä och gips - skivor. Ytterväggisolering bestående av rivna jeans tyger. Bra hantverk krävs Putsade fasader blev åter ett arkitekturoch beställarkrav vilket ökade experimenterandet hos byggarna och byggmaterialleverantörerna. Den första enstegstätade fasaden utvecklades i Tyskland för murade konstruktioner i syfte att öka energiprestandan hos befintliga byggnader. Denna konstruktionslösning importerades av innovativa byggare/konstruktörer till de svenska träkon- Fortsättning s. 38 P nr 6 B 2008 husbyggaren 37

Undersökning av funktionen hos en enstegstätad fasad som under elva år har varit utsatt för ett utomhusklimat. Man kunde konstatera att fasaden fungerat tillfredställande och att de inre delarna var torra. Däremot bör det påpekas att detaljer såsom fönsteranslutningar var genomtänkta i detalj och där aluminium plåtar tätade till exempel fönstersmygar vilket normalt inte förekommer i Sverige. P struktionerna. Teoretiskt innebar en sådan konstruktionslösning att den fukt - utsatta fasaden var i kontakt med en fukt - tålig isolering som i sin tur var i kontakt med gipsskivor och konventionell träkonstruktion. Isoleringen mot den yttre putsen skulle således skapa en torr miljö mot gipsskivor och bakomliggande träkonstruktion eftersom de fick en högre temperatur till följd av isoleringen utanför. Olika typer av isolering har utnyttjats dels sten- och glasull, dels cellplastskivor. Det är en stor skillnad mellan dessa val där mineralullen är betydligt mer permeabel jämfört med cellplast. Det man inte förstått är att en enstegstätad fasad medför en större risk för att fukt tränger in till bakomliggande organiska delar. Luftspalten mellan fasad och väggkonstruktion har mestadels varit en garant för att vatten inte trängt in i fasadkonstruktionen framförallt vid fönsteröppningar och installationer såsom markiser, lampor skärmtak, etcetera. Vidare är det rekommendabelt att en vägg som utgör ett klimatskal ska kunna dränera ut vatten som trängt in och också ha förmågan att torka ut under vissa perioder och därmed inte orsaka fuktskador. Den enstegstätade framförallt cell - plast isolerade fasadkonstruktion som utnyttjats i Sverige uppfyller inte dessa krav utan väggens funktion måste säkerställas av ett bra hantverk som säkerställer att vatten inte tränger in till de organiska fuktkänsliga materialen. Även små vattenmängder som kommit in antingen under byggskedet eller genom dåliga anslutningar innesluts i en väggkonstruktion som är tät på såväl utsida som insida. Vi har beräknat uttorkningstiden för en fuktig innesluten gipsskiva till över fyra år vilket kan jämföras med en normal uttorkning för en fristående gipsskiva på några dygn. Eftersom det finns energifördelar i en enstegstätad fasad har marknaden och byggarna ökat det psykologiska trycket att använda dessa konstruktioner vilket för min del medfört att jag försökt kartlägga om det över huvudtaget är möjligt att bygga med denna metod. Jag fick därför vid ett tillfälle möjligheten att närvara vid rivning av ett hus där man hade en enstegstätad fasad. Byggnaden var elva år och hade fungerat som ett utställningsobjekt i Tyskland. Undersökningen visade att den enstegstätade fasadlösningen faktiskt fungerat tillfredsställande men också på skillnader i detaljutformning jämfört med våra system i Sverige. 2000-talet materialegenskaper Under år 2007 publicerade SP Sveriges tekniska forskningsinstitut mätningar på ånggenomgångsmotstånd på rollade tät - skikt för badrum. Denna rapport väckte en debatt om materialleverantörernas bristande egenskapskontroll och kunskap om sina egna material eftersom inget material som provats uppfyllde kravet som ställdes för våtrumsvägg som också utgjorde yttervägg. Det kan ju anses vara rimligt att en ma- Fortsättning s. 40 P 38 husbyggaren nr 6 B 2008

P terialtillverkare känner sin produkt och har förmågan att redovisa egenskaperna och var produkten kan användas. Senare undersökningar visade att det faktiskt också fanns material som uppfyllde kraven. Å andra sidan om en materialtillverkare har svårt att presentera egenskaperna för sitt material som ska saluföras kan man reflektera över svårigheterna för konstruktörer som sammansätter flera material till en byggnadsenhet. Uppgiften är inte enkel speciellt om man dess - utom saknar egenskapsredovisningar. Kända egenskaper Boverkets nya Byggregler BBR ställer nu krav på att alla konstruktioner och byggnadsdelar ska fuktsäkerhetsprojekteras. BBR rekommenderar också användning av material med bestyrkta egenskaper, det vill säga material vars egenskaper är kända vid leverans och inte behöver någon omständlig leveranskontroll. Det som är alarmerande är att fuktsäkerhetsprojektering av byggnader och produktionen står eller faller med tillgången på korrekta materialdata (fuktfixering, fukttransport, kritiska fuktnivåer). Data finns utspridd i olika forskningsrapporter, handböcker, litteratur från Fuktcentrum, etcetera men många material saknar sådan egenskapsredovisning speciellt om de importeras från annat land eller är nyutvecklade. Med beaktande av Boverkets nya regler Kritiskt fukttillstånd 75 % RF för påväxt av mögel och bakterier om inga väldokumenterade data finns innebär att användning av trä kraftigt försvåras vid husbyggen eftersom trä är ett organiskt material och måste skyddas mot fukt. De väggkonstruktioner av trä som projekteras och byggs idag måste således bestå av fukttåliga material på den yttre delen och värmeisoleras för att den yttersta träytan max ska uppnå 75 procent RF. Min slutsats är att det historiska byggandet under 1960-talet bestod i att sammansätta enkla komponenter, ofta med bestyrkta egenskaper, till att idag bestå av mycket komplicerade sammansatta produkter där vi dessutom ofta utnyttjar fuktkänsliga material. Vi kommer således inte att undvika framtida fuktbekymmer så länge det krävs doktorsexamina för att bygga ett vanligt hus. Glädjeämnet är dock att det idag finns experter såsom mikrobiologer, byggnadsfysiker, materialvetare etcetera som kan så mycket mer än vad vi kunde förr. Minska risk mot fuktskada Hur kan man minska riskerna mot fukt - skador? Skanska genomförde åren 2002 till 2005 undersökningar om vilka typer av konstruktioner som utnyttjades i den egna verksamheten, samt analyserade vilka risker som fanns vid byggandet. Resultatet var oväntat eftersom man kunde konstatera att det till exempel fanns flera hundra olika varianter av ytterväggar och att risktagandet varierade påtagligt. I bedömningen av riskexpone - ringen ingick värdering av konstruktionens fuktkänslighet och möjlighet till uttorkning utan att skador uppstod samt byggplatsernas kunskapsnivå och hantering av produktionen. Tre huvudtyper av konstruktioner utkristalliserades, nämligen: Robusta konstruktioner som inte skadades även om de fuktanrikades under byggskedet, så kallade låg risk konstruktioner. Normala konstruktioner, som normalt inte medförde problem såvida byggskedet inte gav upphov till stora fuktanrikningar i organiska mate - rial, så kallade medelrisk konstruktioner. Fuktkänsliga konstruktioner, som bestod av till exempel enstegstätade fasader eller konstruktioner som inte kunde tolerera små fuktanrikningar i något skede, så kallade högrisk konstruktioner. Resultatet av denna undersökning med - förde att Skanska började ställa utökade krav på de byggmaterial som skulle ingå i vissa konstruktionsdelar. En ny gipsskiva importerades bland annat från USA som var glasfiberarmerad istället för cellulosa armerad för användning i fuktiga miljöer. Vidare fattades beslut om att standardisera bland annat ytterväggar som var väl genomtänkta och analyserade för att undvika problem under såväl byggskedet som brukarskedet. Högriskkonstruktioner förbjöds i Skanskas produktion och en Fukthandbok utvecklades där man skapade en ökad förståelse för hur olika frågor skulle hanteras, från första kontakt med kund till en manual att överlämna till kund där underhållsfrågorna klargjordes. Till de standardiserade ytterväggarna utvecklades arbetsbeskrivningar och detaljritningar på svåra moment såsom öppningar i fasader, installationer, etcetera. Problem uppstod till en början när kunderna själva bekostat konstruktions - arbetet och Skanskas representanter klargjorde att konstruktionerna var undermåliga och medförde betydande risker. I vissa fall medförde dessa särintressen att kunderna valde andra entreprenörer som var villiga att använda konstruktioner som Skanska kategoriserade till gruppen högrisk. Utöver de första inledande förändringarna i produkter och processer har Skanska skapat ett internt fuktnätverk som inkluderar externa experter där aktuella frågor och problem diskuteras för en snabbare implementering i alla affärsenheter. Standarder nödvändiga Sammanfattningsvis är mina erfarenheter att nyckeln till framgång är att standardisera byggnadsdelar, system, komponenter och produkter. Standardiseringen måste dock ske med omsorg och där egenskaperna och processerna analyseras samt riskvärderas eftersom ett fel i en repetitiv produkt blir mycket allvarlig om något blir fel. Därför krävs att man utvecklar arbetssätten och beskriver hur materialen ska hanteras, monteras, kontrolleras samt vilka kritiska moment man kan förvänta sig och vilka åtgärder som behövs om något inträffar som man inte förväntat sig. Komplicerade konstruktioner, där många material ska samverka för att funktionerna ska uppfyllas, måste undvikas då man kan förvänta sig en större risk för fel i något led. Slutligen påverkar valet av byggnadsmaterial riskerna eftersom fuktkänsliga material skadas vid lägre fuktighet och därmed oftare. Problemet är kanske inte så komplicerat som jag framfört det reflektera över vilka material vi använder i badhus och vilka vi aldrig skulle använda i så fuktig miljö. D 40 husbyggaren nr 6 B 2008