Promemoria Landrapport september 2014 Brasilien är det femte största landet i världen, såväl till yta som till befolkning, och världens sjunde största ekonomi. Landet har två bra decennier bakom sig, men har börjat stagnera. Man är i grunden en stabil och pluralistisk demokrati, men behovet av reformer är stort inte minst på det ekonomiska området. Den 5 oktober 2014 är det presidentval. Det står mellan två kvinnor: nuvarande president Dilma Rouseff, PT (arbetarpartiet) och Marina Silva för PSB (socialistpartiet). Med all sannolikhet avgörs det först i en andra omgång som då äger rum den 26 oktober. Sverige och Brasilien har ett brett strategiskt partnerskap och det bilaterala besöksutbytet har varit omfattande de senaste åren. Brasiliens beslut att gå vidare med Gripenprojektet har gett det bilaterala samarbetet en viktig impuls och kommer att bidra till en fortsatt fördjupning och breddning av relationerna. Huvudstad: Språk: Portugisiska Statsskick: Federativ republik Folkmängd: 201 miljoner år 2013 (EIU) Yta: 8 547 400 m² Valuta: Real Stats- och regeringschef: Dilma Rousseff (PT) Vicepresident: Michel Temer (PMDB) Utrikesminister: Luiz Alberto Figueiredo Större politiska partier: Arbetarpartiet (Partido dos Trabalhadores, PT, vänster); brasilianska demokratiska rörelsen (Partido do Movimento Democrático Brasilieiro, PMDB, mittenparti); socialdemokratiska partiet (Partido da Social Democracia Brasilieira, PSDB, mitten/höger); brasilianska socialistpartiet, (Partido Socialista Brasileiro, PSB, mitten/vänster), Demokraterna (Democratas, DEM, högerparti); brasilianska progressiva partiet (Partido Progressista, PP, höger); gröna partiet (Partido Verde, PV, mitten/vänster) Nästa val: President-, delstatsguvernörer och kongressval hösten 2014
Sveriges Ambassad Promemoria 2(17) Rösträtt: Obligatorisk rösträtt from 18 år och före 70 år. Frivillig rösträtt mellan 16-18 år och över 70 år samt för analfabeter. Personer i obligatorisk militärtjänstgöring röstar ej. BNP: 2, 257,5 miljarder USD år 2014 (EIU) BNP per capita: 12 242 USD (köpkraftsjusterat) år 2014 (EIU) Real BNP-tillväxt: 2,5 procent år 2013. Prognosen för 2014 är 0,4 procent (EUI). Offentlig arbetslöshet: 4,9 procent år 2014 (EIU) Inflationstakt: För närvarande 6,5 procent (EIU) Regeringen har ett tak på 6,5 procent. Viktigaste exportprodukter: malm, råolja, soja, socker och kött. Viktigaste handelspartners: EU27, Kina, USA och Mercosur Varuhandel med Sverige: import 9,6 miljarder SEK, export 3,4 miljarder SEK år 2013 (SCB) Allmänt om Brasilien Brasilien är det femte största landet i världen, såväl till yta som till befolkning. Brasilien har gemensam gräns till samtliga sydamerikanska länder förutom Chile och Ecuador. Det är ett land som karakteriseras av stora kontraster och inkomstskillnader; vissa delar av landet har en utvecklingsgrad som ligger i nivå med industriländer, medan andra regioner ligger långt efter och har stora utvecklingsbehov. Befolkningen är etniskt blandad och många har rötter från andra delar av världen, som Europa, Afrika och Asien. Landets storlek, uppdelning och språk (portugisiska bland sina spansktalande grannar) har gjort att Brasilien traditionellt har präglats av en relativ isolering mot omvärlden. De senaste två decennierna har Brasilien genomgått en positiv utveckling och tillväxt. Fattigdomen och de sociala klyftorna har minskat. Brasilien är idag världens sjunde största ekonomi (fjärde största utanför EU). Landet tog sig väl igenom den globala finansiella krisen genom en stabil makroekonomisk politik, höga råvarupriser, inhemsk konsumtion, investeringsprogram samt andra stimulansåtgärder. De senaste åren har dock Brasiliens ekonomi stagnerat och landet är i stort behov av strukturella reformer. Brasilien tar gradvis en större plats på den internationella scenen. Sommaren 2014 stod man värd för fotbolls-vm och om två år hålls sommar-os i Rio de Janeiro. Dock har investeringar i dessa event framkallat starka känslor och frustration bland befolkningen vilket bland annat lett till omfattande demonstrationer.
Sveriges Ambassad Promemoria 3(17) Relationen med Sverige Sverige och Brasilien har ett strategiskt partnerskap som omfattar sju områden: politisk dialog och samarbete i multilaterala fora; handel och investeringar; bioenergi och biodrivmedel; försvar; klimatförhandlingar och hållbar utveckling; vetenskap, innovation och högteknologi samt kulturellt utbyte och utbildning. Brasiliens beslut att gå vidare med Gripenprojektet får effekter på det bilaterala strategiska partnerskapet i sin helhet. Gripen Brasilien är ett unikt projekt, dels på grund av sin potentiella volym (Brasilien kan på sikt bli världens största Gripenanvändare), dels på grund av ambitionen att göra Brasilien till en fullt delaktig partner i Gripen-systemets utveckling och produktion. Beskedet har redan gett det bilaterala samarbetet en viktig impuls och kommer att bidra till en fortsatt fördjupning och breddning av relationerna. Besöksutbytet har varit omfattande de senaste åren med statsbesök av dåvarande president Lula da Silva i Sverige 2007 och statsbesök av kungaparet i Brasilien 2010. 2009 besökte president Lula återigen Sverige inom ramen för det toppmöte mellan EU och Brasilien som hölls i Stockholm under Sveriges EU-ordförandeskap. 2010 ägde den första politiska konsultationen rum på utrikesministernivå. I maj 2011 besökte statsminister Fredrik Reinfeldt Brasilien i tre dagar med en stor näringslivsdelegation och under 2011 och 2012 har sammanlagt fyra riksdagsdelegationer besökt Brasilien. Talmannen besökte i mars 2012. Kungaparet, statsministern, biståndsministern och miljöministern ingick i den svenska delegationen till konferensen Rio+20 som hölls i juni 2012. I augusti samma år besökte först vicepresident Temer med delegation, sedan dåvarande utrikesminister Patriota Sverige för bilaterala överläggningar. Vid utrikesministerns besök undertecknades ett avtal om utvecklingssamarbete. Handelsminister Björling och näringsminister Lööf besökte, tillsammans med företagsdelegationer, Brasilien våren 2013. Vidare besökte Maria Larsson med en hälsodelegation landet under hösten samma år. Utrikesminister Carl Bildt besökte São Paulo i april 2014 för att bl.a. delta i internetkonferensen NETmundial. I maj 2014 besökte Brasiliens vice handelsoch industriminister Wendler Stockholm för en bilateral dialog om handel och investeringar. Uppskattningsvis 220 svenska företag finns närvarande i Brasilien, varav ett antal har produktion i Brasilien med export till tredje land. Sammanlagt sysselsätter dessa företag över 60 000 personer och omsatte ca 20 miljarder USD (2011). Företag såsom Ericsson och Johnsonrederierna kom till Brasilien för över 100 år sedan, Scania och Tetra Pak är verksamma i landet sedan över
Sveriges Ambassad Promemoria 4(17) 50 år. Andra exempel på väletablerade företag är Alfa Laval (över 50 år) och Volvo (över 30 år). São Paulo är tillsammans med Göteborg Sveriges främsta industricentra. SAAB kommer att utgöra en ny länk i den starka svenska industriella närvaron. Bland nytillskotten märks företag som Spotify och izettle. Enligt en undersökning som genomfördes 2012 av svenska handelskammaren i Brasilien ser de svenska företagen positivt på affärsmöjligheterna de kommande åren och majoriteten planerar att investera och nyanställa. Företagen ser skatter och tullar följt av det höga kostnadsläget som de främsta utmaningarna på marknaden. Hälften av företagen identifierade bristen på högutbildad och kvalificerad personal som ett problem. En tredjedel såg affärsmöjligheter inför fotbolls-vm och OS eller nya djuphavsfyndigheterna av olja. Huvuddelen av den svenska företagsnärvaron är koncentrerad till São Paulo följt av Curitiba och Rio de Janeiro. Sverige importerade varor från Brasilien till ett ungefärligt värde av 3,5 miljarder SEK år 2013, vilket motsvarar 0,3 procent av det totala importvärdet. Kaffe och verkstadsprodukter var de dominerande importvarorna. Brasilien tog samma år emot varor från Sverige till ett värde av 9,6 miljarder SEK, eller knappt 1 procent av det totala exportvärdet. Det exporterades framförallt maskiner, kemikalier samt transportprodukter. Landet är därmed den 19:e största utländska marknaden för Sverige. Investeringsflödet för 2013 hamnade på -1 369 miljoner kronor medan svenska direktinvesteringstillgångar i Brasilien uppgick till 29 miljarder kronor 2012. (Kommerskollegium) Av de flera tusen svenska medborgare som finns bosatta i Brasilien bor de flesta i São Paulo-området. Rio de Janeiro och nordöstra Brasilien är attraktiva destinationer för svenska turister. På motsvarande sätt är omkring 6 000 brasilianska medborgare bosatta i Sverige. Allt fler brasilianska studenter har valt att studera vid svenska universitet och högskolor. Med det brasilianska stipendieprogrammet Ciência sem Fronteiras (Vetenskap utan gränser) är förhoppningen att antalet ska öka ytterligare. Relationen mellan Brasilien och Sverige har en speciell karaktär på grund av HM Drottning Silvias barndomsband till landet, arbetarpartiets tidiga kontakter med den svenska fackföreningsrörelsen (främst Metall) samt anknytningar på idrottsområdet. Fotbollskontakterna inte minst minnet av Brasiliens första VM-seger 1958 i Sverige är högst levande i Brasilien än idag.
Sveriges Ambassad Promemoria 5(17) Inrikespolitik Brasilien är en federativ republik, indelad i 26 delstater och ett federalt distrikt (med huvudstaden ). Nationalkongressen består av två kamrar: Deputeradekammaren (513 medlemmar) och senaten (81 medlemmar). Antalet ledamöter varje delstat har i deputeradekammaren beror på invånarantal, men är inte proportionellt; delstater med liten befolkning gynnas. I senaten har varje delstat, samt det federala distriktet, tre ledamöter. Vart fjärde år är det val till deputeradekammaren och vart åttonde till senaten. Den nuvarande presidenten, Dilma Rousseff (PT), tillträdde den 1 januari 2011. Liksom för föregångaren, Lula da Silva, är regeringen Dilma Rousseffs huvudfokus fattigdomsbekämpning samt sysselsättning, tillväxt, ekonomisk stabilitet och inflationskontroll. Ett steg mot att konsolidera landets demokratiska utveckling togs under hösten 2011 i och med inrättandet av den sanningskommission som har i uppgift att undersöka MR-brott begångna under militärdiktaturen 1964-1985. Samtidigt antogs även en ambitiös offentlighetslagstiftning. I juni 2013 bröt omfattande protester ut runt om i Brasilien. Gnistan var höjda busspriser i São Paulo, men demonstrationerna spred sig snabbt både vad gäller antalet deltagare och anspråk. Kulmen nåddes den 21 juni då runt en miljon människor demonstrerade i ett hundratal brasilianska städer. Grunden för demonstrationerna var missnöjet med att den enorma investeringarna i fotbollsarenor, flygplatser m.m. skulle drabba statsbudgeten, vilket tidigare inte kommit fram. Detta framstod i stark kontrast mot de eftersatta behoven inom skolan, sjukvården och kollektivtrafiken. En samlande paroll för demonstranterna var slut på korruptionen. Presidenten lanserade som svar ett reformpaket i fem delar. Paketet innehöll bl.a. åtgärder för att bekämpa inflationen och för att förbättra sjukvården, ett löfte om att samtliga oljeintäkter ska gå till utbildningssystemet samt stora investeringar i kollektivtrafiken. Under 2014 har målet varit att förbättra ekonomin genom att främja tillväxten och hålla kontroll på inflationen. Samtidigt vill man genomföra de omfattande och nödvändiga investeringsprogrammen (PAC) i den eftersatta infrastrukturen. Utöver detta är Brasiliens utbildningssystem en nyckelfråga. Det råder en stor brist på bland annat teknisk arbetskraft för industrin samt högkvalificerade ingenjörer. För att råda bot på detta lanserade regeringen 2011 programmet Ciência sem Fronteiras (Vetenskap utan gränser), genom vilket ca 100 000 studenter, inom särskilt prioriterade vetenskapliga områden, ska kunna studera utomlands. Även reformer av Brasiliens komplexa skattesystem bedöms betydelsefulla för att kunna säkra landets ekonomiska tillväxt på
Sveriges Ambassad Promemoria 6(17) medellång sikt. Ett annat regeringsprogram som byggts ut under det senaste året gäller sjukvården och tillgång till läkare och sjuksköterskor i inlandet. Detta har skett genom bl.a. kontrakterande av billig kubansk personal inom ramen för programmet Mais Médicos, som kunnat nå ut med sjukvårdsinsatser till mindre städer och landsbygdsområden. Detta har orsakat mycket kritik inom media och inom oppositionen, som menar att det är orimligt att personalen inte får likvärdiga villkor med den inhemska arbetskraften. Under presidentens första år fick sex ministrar lämna sina poster efter korruptionsanklagelser (som dock ännu inte fått några rättsliga efterspel). Hösten 2012 fälldes flera högt uppsatta politiker för första gången för korruption, pengatvätt och organiserad brottslighet. Rättegången (i folkmun kallad mensalão, den stora månadspengen) är historisk eftersom det är första gången tidigare så högt uppsatta politiker döms för korruptionsbrott. Målet är dock ännu ej helt slutbehandlat. Samtidigt som demonstrationerna i juni 2013 arresterades en kongressledamot misstänkt för korruption. Det är första gången sedan demokratins återinförande som en sittande parlamentariker häktas. Under 2014 har en annan stor korruptionsskandal avslöjats utifrån statliga Petrobras. Ett stort antal politiker, partier och myndighetspersoner har fått stora penningsummor från företag som fått kontakt med Petrobras. Presidenten anklagas för att ha bidragit till mörkläggningen av detta förhållande, vilket kommit att prägla valrörelsen. President Dilma Rousseff är huvudkandidat (arbetarpartiet PT, vänster) i det val till president, delstatsguvernörer och kongressledamöter som genomförs med första valomgången den 5 oktober och andra den 26 oktober. Motkandidater är miljökämpen Marina Silva, (socialistpartiet PSB, mittenvänster) samt Aécio Neves (PSDB, mitten-höger). Utrikespolitik Brasiliens främsta utrikespolitiska mål anses vara att erhålla en permanent plats i säkerhetsrådet. Detta kan endast ske inom ramen för en reform av säkerhetsrådet, men till skillnad från Sverige tycks dock Brasilien ej förespråka några grundläggande förändringar i rådets arbetssätt eller maktrelationerna mellan permanenta och icke-permanenta medlemmar. Prioriterade frågor i det strategiska partnerskapet mellan EU och Brasilien innefattar energi, klimatförändringar och mänskliga rättigheter. En ny
Sveriges Ambassad Promemoria 7(17) dialoggrupp för internationell säkerhet har bildats. Förhandlingarna mellan EU och Mercosur om ett frihandelsavtal fortskrider, om än långsamt. President Dilma har visat ett engagemang i MR-frågor, inte minst inom utrikespolitiken. Inom FN har Brasilien utkrävt ett större ansvar av länder att leva upp till de mänskliga rättigheterna och kritiserat regeringar som misslyckats med detta. Brasilien är fortsatt en stark företrädare av Syd-Syd samarbetet och är noga med att framhäva utvecklingsländernas avsikt att skapa hållbar ekonomisk-, social- samt miljöutveckling. Brasiliens inhemska erfarenheter av fattigdomsbekämpning och utveckling anses vara en fördel för landet i dess växande roll som icke-traditionell givare. Brasilien spelar oundvikligen en ledande roll i Latinamerika, men försöker undvika att framstå som alltför dominerande. Man vinnlägger sig om nära bilaterala relationer med de enskilda länderna på kontinenten, inte minst för att förebygga uppkomsten av en spansktalande front. Brasilien har varit en aktiv men diskret medlare i regionala frågor. Man verkar för ökad regional integration, men de geopolitiska förutsättningarna härför är inte de bästa (Brasilien är för stort för att kunna accepteras som motor i en sådan integration). Brasilien ingår i UNASUR, ett samarbetsorgan mellan tullunionerna Mercosur och Andinska gemenskapen med totalt 12 medlemsländer. Förutom ekonomiskt och politiskt samarbete förs en dialog om ett framtida försvarssamarbete i regionen. Brasilien har tagit initiativ till ett gemensamt försvarsråd inom UNASUR. Brasilien har arbetat särskilt nära Venezuela, Kuba och Argentina i regionen. På senare tid har arbetet inom BRICS blivit allt viktigare, inte minst genom att Brasilien stod värd för det 6:e årsmötet i Fortaleza i juli. Vid detta möte antogs en tydligare plattform för BRICS varvid den Nya Utvecklingsbanken och Reservfonden sjösattes. Finansieringen genom medlemsbidrag uppgår till närmare 200 miljoner USD. Brasilien har på senare år utökat sina internationella fredsbevarande insatser i konfliktzoner. Exempelvis leder man den militära delen av FN:s stabiliseringsuppdrag MINUSTHA på Haiti och samordnar FN-aktiviteter i Guinea-Bissau. Brasilien har också ökat sitt finansiella stöd till det internationella humanitära arbetet. Handels- och industripolitik Brasilien har under större delen av 1900-talet skyddat sin ekonomi från extern konkurrens. Detta var ett viktigt skäl till de stora svenska industriföretagens tidiga etablering i landet. En viss omsvängning skedde under 1990-talet, mest
Sveriges Ambassad Promemoria 8(17) markant under president Fernando Henrique Cardoso (1994 2002). Öppnandet av den brasilianska ekonomin har haft en tydlig påverkan på landets utveckling, inte minst till följd av stora utländska investeringar, bl a inom serviceindustrin. Under Lula da Silvas administration utvecklades det regionala samarbetet på handelsområdet, företrädelsevis inom tullunionen Mercosur. Lula-regeringens handelspolitik inkluderade en bredare marknadsorientering och offensiva satsningar genomfördes särskilt i Afrika och Asien. Denna politik har fortsatt under Dilma Rousseff, även om hennes internationella agerande är mer begränsat än företrädarens. Kina är sedan 2009 Brasiliens största enskilda handelspartner och står för 15,3 procent av Brasiliens export och 14,1 procent av Brasiliens importerade varor. I vissa branscher, exempelvis leksaker, är den sistnämnda siffran så hög som 60 procent. I augusti 2011 lanserades Plano Brasil Maior (ett starkare/större Brasilien), ett policypaket för handels- och industripolitiken för 2011-2014. Planen innefattar en rad stimulansåtgärder särskilt för små och medelstora företag, samt riktade satsningar för att främja innovation och konkurrenskraft. Huvudsyftet är att bidra till varaktig ekonomisk tillväxt trots negativa omvärldsfaktorer genom att bl a tvinga internationella aktörer att påskynda planer att etablera fabriker och forskning i landet. Krav på nationellt innehåll som införts inom bl a energi-, fordons- och ICT-sektorerna har varit särskilt kännbara för svensk industri. Sedan 2013 har brasiliansk industri med jordbruksintressena i spetsen alltmer manat regeringen att söka en mer proaktiv brasiliansk roll inom Mercosur och driva en positiv handelsagenda. Rädslan för att hamna på efterkälken när EU och USA inledde förhandlingar blev påtaglig, liksom missnöjet med Stilla Havsalliansens framväxt. Industriförbundet i Sao Paulo går ännu längre och kräver att Brasilien ska förhandla på egen hand med EU om inte Mercosur kan komma överens. Presidentkandidaterna Marina Silva och Aecio Neves har båda indikerat att de vill se en frihandelsvänligare linje och torde inte vara lika bundna vid att nå ett gemensamt Mercosurbud. Dilma å sin sida menar att Mercosur väntar på EU och inte tvärtom samt att ett avtal borde vara inom räckhåll. EU-kommissionen kräver dock att minst 90% av all varuhandel ingår för att ingå ett frihandelsavtal, vilket Mercosurländerna hittills inte kunnat enas om och uppnå gemensamt. Handeln med EU är viktig för Brasilien även om EUs betydelse har minskat något senaste åren. 19,8 procent av Brasiliens import (40 miljarder EUR) kom från EU28 och 17,9 procent av exporten (33,1 miljarder EUR) hade EU som
Sveriges Ambassad Promemoria 9(17) destination 2013, vilket innebär att EU vänt ett underskott om 3,3 miljarder EUR för 2011 till ett handelsöverskott uppgående till 6,9 miljarder EUR. Handeln med Brasilien utgjorde därmed 2,3 procent av EU27:s export och 2,0 procent av importen, vilket gör Brasilien till EU28 s nionde största handelspartner. Brasiliens export till EU28 består framförallt av jordbruksprodukter och råvaror, medan Brasiliens import därifrån i första hand består av förädlade produkter såsom maskiner, transportutrustning och kemikalier. EU28:s direktinvesteringar i Brasilien uppgick till ett värde av 35,6 miljarder EUR under 2013, en ökning från 22,2 miljarder EUR 2012. Brasiliens direktinvesteringar till EU28 under 2013 ökade till 21,5 miljarder EUR, en kraftig ökning från 2,2 miljarder EUR året innan. (Eurostat) Ekonomisk situation Efter tio år av ekonomisk utveckling och accelererande tillväxt, baserad på höga råvarupriser och inhemsk konsumtion, har den brasilianska ekonomin stagnerat. De senaste tre åren har tillväxten varit låg. För första gången på fem år befinner sig Brasilien nu i en teknisk recession och prognosen för 2014 ligger på klart under 1 %. Prognosen för 2015 är också dyster. De flesta bedömare, och även regeringen, tycks vara ense om att investeringar nu måste ta över som tillväxtmotor, men dess andel av BNP ligger än så länge bara på 18.2%, vilket är en av de lägsta i regionen. Stora investeringar krävs i energisektorn (kraftverk, olja och gas) och för att förbättra den bristfälliga infrastrukturen (vägar, järnvägar, flygplatser och hamnar). Även om framsteg har uppnåtts avseende koncessioner, där flygplatsprojekten har kommit längst, går processen långsamt. Förhoppningen är dock at man ska kunna höja investeringskvoten till 22 % till 2018. Regeringen har inflationsbekämpning som makroekonomisk prioritet, men trots detta ligger inflationen på runt 6.5 % vilket är något över taket på målsättningen om 4.5% plus/minus 2 %. Centralbanken har höjt styrräntan nio gånger sedan april förra året och den är nu uppe i 11 %. Den senaste höjningen ägde rum i april och centralbanken har aviserat att de inte avser höja styrräntan ytterligare i nuläget. Den strama penningpolitiken har inverkat negativt på tillväxten och den federala regeringen har nu en uttalad ambition att bidra till inflationsbekämpningen genom att minska de offentliga utgifterna. Det primära budgetöverskottet har minskat de senaste åren till följd av ökade offentliga utgifter i syfte att stimulera ekonomin. Ratingbyråer har uttryckt oro över Brasiliens kreditvärdighet och i september sänkte Moody s sin
Sveriges Ambassad Promemoria 10(17) bedömning av landet till den näst lägsta investeringsgraden. Den offentliga bruttoskulden var 60,4% för 2013 och Moody s har angivit 65% som en kritisk gräns. Trots löften från finansministern om att förbättra de offentliga finanserna, är det tveksamt om de kommer att infrias med tanke på valen. Delstater och städers relativt självständiga ställning gentemot den federala regeringen och möjligheten till kreativ bokföring bidrar inte heller till att stärka den federala regeringens kontroll över de offentliga utgifterna. Underskottet för Brasiliens bytesbalans uppgick 2013 till 81,4 miljarder vilket motsvarar 3,66 % av BNP och är den högsta nivån sedan 2002. Underskottet finansierades av utländska direktinvesteringar och kapitalflöden. Även om utflödet av dollar under 2013 var det högsta på 10 år tycks det trots allt finns ett förtroende för den brasilianska marknaden. Trots deprecieringen av den brasilianska realen gentemot dollarn (14,6 % under 2013), vilket har sammanfallit med den amerikanska centralbankens minskade penningpolitiska stimulanser, föll handelsöverskottet med 87 % från föregående år (från 19,4 till 2,56 miljarder USD) och underskottet för tjänster ökade med 16 %. Den svaga realen till trots så spenderade brasilianare rekordbeloppet 25,3 miljarder USD utomlands under 2013. Detta var en ökning med 14 % från föregående år och visar att de lägre priserna för konsumtionsvaror utomlands fortsätter att attrahera brasilianska konsumenter. Även om ökningen i bytesbalansunderskottet och den stagnerande tillväxten kan oroa har Brasilien en betryggande valutareserv på runt 360 miljarder USD, vilket för närvarande motsvarar ca 11 månaders import. Den statliga skuldsättningen är framförallt inhemsk vilket också bidrar till att Brasilien anses ha en tillräcklig buffert för externa chocker. Arbetsmarknadsläget tycks också förbli stabilt med genomsnittlig arbetslöshet på 5.4% under 2013 (även om siffror inte säger hela sanningen), vilket har betydelse för allmänhetens känsla av ekonomisk tillförsikt. Potentialen i den brasilianska marknaden bedöms alltjämt som mycket stor, men med krav på lokal tillverkning, hög andel inhemska komponenter och gradvis högre krav på lokal FoU. Brasiliens ojämna inkomstfördelning har minskat de senaste tio åren och genom olika program (t.ex. Bolsa Familia) har den extrema fattigdomen mer än halverats (gini-koefficienten har tagits ner från 0.56 år 2000 till 0.5 år 2012). Minimilönen har höjts med 75 % under 2000-talet. Utbetalningarna i välfärdssystemet, kopplade till minimilönen, har dock rakat i höjden. Den brasilianska ekonomin har grundläggande strukturella problem i form av höga offentliga utgifter, ökande budgetunderskott, för låg andel investeringar,
Sveriges Ambassad Promemoria 11(17) priskontroller för att stävja inflationen samt regeringens interventionistiska och inte speciellt marknadsvänliga politik. Andra strukturella hinder i ekonomin är de som i folkmun kallas den brasilianska kostnaden (Custo Brazil) vilket är en sammanfattande benämning på det höga skattetrycket och det ineffektiva skattesystemet, den oflexibla arbetsmarknaden, den bristfälliga infrastrukturen, korruption och den tungrodda byråkratin. Den försvagade konkurrenskraften gör att man talar idag om en de-industrialisering. De strukturella problemen hämmar tillväxten. Det finns dock en medvetenhet från brasiliansk sida om behovet av reformer men hur det ska komma till stånd är högst oklart. Oavsett valutgången kommer nästa regering behöva ta sig an en rad strukturella utmaningar för att undvika att nuvarande stagnation övergår i en mer krisartad recession. Infrastruktur och investeringsplaner Brasiliens infrastruktur är underutvecklad i jämförelse med andra medelinkomstländer och en hämmande faktor för landets tillväxt och handel. I en rapport från nationella transportkonfederationen (CNT) i november 2011 angavs att 57 procent av landets vägar hade allvarliga brister 27 procent var i kritiskt tillstånd. Enligt Brasiliens organisation för spannmålsexportörer sker omkring 60 procent av transporterna i Brasilien med lastbil, men bara 12 procent av vägarna är asfalterade. För att komma till rätta med problemen var det enligt CNTs rapport nödvändigt att investera 200 miljarder BRL, långt mer än de 9 miljarder BRL som investerades 2010. Siffrorna tjänar som ytterligare en påminnelse om att andelen av BNP som går till investeringar i landet är lågt; 18 procent av Brasiliens BNP, att jämföra med den förväntade andelen i andra tillväxtekonomier på 40 procent av BNP. I egenskap av att vara en av världens största ekonomier, och den främsta portalen till övriga länder i Sydamerika, är även hamnar och flygplatser eftersatta i fråga om kapacitet. Regeringen lanserade 2007 ett omfattande investeringsprogram för ökad tillväxt (Programa de Aceleraçãode Crescimento PAC ). Syftet var att öka och samordna utvecklingsinvesteringar inom områden såsom bl.a. infrastruktur, hälsa, sjukvård, energi och utbildning. För åren 2007-2010 avsattes sammanlagt 504 miljarder BRL till programmet. 2009 budgeterades ytterligare 142 miljarder BRL till programmet, detta för att tackla den globala finanskrisen samt för att möjliggöra exploatering av den nyfunna pre-salt oljan utanför Rio de Janeiros kust. Under de fyra första åren bidrog PAC till att fördubbla de offentliga investeringarna i Brasilien (1,62 procent av BNP 2006
Sveriges Ambassad Promemoria 12(17) till 3,27 procent år 2010) samt att generera en ökad sysselsättning 8,2 miljoner arbetstillfällen skapades under perioden. Under 2010 lanserades en andra fas för att försäkra kontinuitet i de stora investeringarna, som sedan ökade med 27 procent under 2011. För 2011-2014 har det inom PAC II avsatts 959 miljarder BRL. Liksom i den första fasen blir energisektorn mottagare av de största investeringarna. Regeringen har hela tiden haft svårt att spendera pengarna i PAC. Satsningarna på att förbättra vägar, hamnar och flygplatser är särskilt nödvändiga inte bara för att förbättra Brasiliens konkurrenskraft utan även med anledning av Brasiliens värdskap under fotbolls-vm 2014 och inför OS i Rio de Janeiro 2016. Många av programprojekten dras med kraftiga förseningar, exempelvis de planerade privatiseringarna av flygplatserna och hamnarna i landet. Flygplatsen i Natal blev först att tas i privat drift i augusti 2011, följt av de internationella flygplatserna i Campinas, São Paulo och. I december 2012 annonserades nya privatiseringar av de internationella flygplatserna i Rio och Belo Horizonte, samtidigt som regeringen utfäste egna investeringar om 7,3 miljarder BRL i 270 regionala flygplatser. Facit från VM var att ingen av flygplatserna i värdstäderna hann bli helt klar även om driften i princip fungerade väl. Befolkningen fick löfte om att arvet från VM skulle bli förbättrade offentliga transportsystem vilket inkluderade både spårbunden och busstrafiklösningar. I nuläget är det dock oklart när och ens om alla projekt som utlovades och påbörjades inför VM kommer att slutföras. Kommunerna anger miljöprövningar som ett särskilt hinder för att genomföra denna typ av projekt. Under 2010 lanserade regeringen en ambitiös nationell bredbandsplan (Plano Nacional de Banda Larga PNBL ) som innebär stora statliga investeringar för att bygga ut bredbandsanslutning i hela landet. Målsättningen med PNBL är att 70 procent av de brasilianska hushållen ska få tillgång till bredband till och med 2015. Under de första två åren ökade antalet 3G-användare med hela 270 procent - från 15,2 miljoner i maj 2010 till 56,3 miljoner i maj 2012. I augusti 2012 lanserades ett nytt nationellt logistikprogram för att stödja PAC genom privata investeringar i koncessioner för infrastrukturprojekt med fokus på järnvägar (10,000 km framförallt för godstrafik) och motorvägar (7,500 km). Omfattande korruption och inkompetens inom transportområdet rapporteras ha bidragit till beslutet. Över 133 miljarder BRL förväntas investeras genom programmet till 2037. För att få snabba resultat kräver dock regeringen att 79,5 miljarder BRL ska investeras redan de första fem åren. Ett nytt statligt bolag, Planerings- och logistikbolaget (Empresa de Planejamento e
Sveriges Ambassad Promemoria 13(17) Logística, EPL), skapades för att skapa en integrerad planeringsprocess för motorväg, järnväg, hamnar, flygplatser och vattenleder. EPL kommer även delta i projektet med högfartståg mellan Rio och São Paulo. Klimat, miljö och energi Avskogning av Amazonas har länge varit Brasiliens största klimatpåverkan och detta i kombination med stora utsläpp från jordbrukssektorn har gjort Brasilien till ett stort utsläppsland. Regeringen har de senaste åren drivit en tydligare klimatpolitik och har spelat en aktiv och konstruktiv roll i de internationella klimatförhandlingarna. Det brasilianska löftet att minska landets koldioxidutsläpp med 36-39 procent tom 2020 jämfört med Business as Usual är sannolikt det mest ambitiösa bland icke-annex 1-länderna. Målsättningarna har även omvandlats till nationell lagstiftning och man har kommit en god bit på väg att formulera specifika regleringar för utsläppsminskningar inom olika samhällssektorer. Regeringens handlingsplan för minskad avskogning från 2004 som bl.a. inneburit ökad övervakning och stärkta polisinsatser mot illegal verksamhet samt etablerandet av nya skyddsområden i Amazonasregionen anses ha fått positiv effekt. Även ökad medvetenhet bland konsumenter samt frivilliga initiativ från företag och branschöverenskommelser (såsom sojaodlare och köttproducenter) att inte använda produkter som kommer från avskogad mark, har bidragit till att minska trycket på regnskogen. Genom att minska avskogningen kan Brasilien minska växthusgasutsläppen utan att behöva hindra utvecklingen i energisektorn, vilket innebär en fördel gentemot andra länder. Mätningar i slutet av 2012 visar att avskogningsnivån nu är den lägsta sedan mätningarna inleddes 1988. Samtidigt som den övergripande trenden är positiv, ökar avskogningen i vissa delstater. Mycket tyder dock på att regeringen kommer uppnå målet om minskad avskogning med 80 procent till 2020 långt i förväg. Att balansera starka jordbruks- och boskapsindustriintressen med miljöhänsyn är och förblir en stor utmaning för Brasilien. Balansgången har inte minst synliggjorts i diskussionerna kring den skogslagstiftning (codigo florestal) som kunde antas i slutet av 2012, först efter att presidenten lagt in sitt veto för att säkerställa högre krav på återplantering av skövlade områden än vad den inflytelserika jordbrukslobbyn förespråkat. Vad gäller energiproduktion har Brasilien en betydligt renare energimatris än många andra länder. Runt hälften av den totala energiförsörjningen
Sveriges Ambassad Promemoria 14(17) härstammar från förnybara energikällor och nära 85 procent av den inhemska produktionen av elektricitet kommer från vattenkraft. Arbete pågår för att bygga ut vattenkraften ytterligare bl.a. i form av det omtalade vattenkraftverket Belo Monte i norra Brasilien som orsakat kontroverser och mött motstånd från så väl miljöaktivister som företrädare för ursprungsbefolkningen. I början av 2013 kom larmrapporter om en eventuellt förestående energikris pga. exceptionellt låga nivåer i de brasilianska vattenreservoarerna. Trots detta står regeringen fast vid den prissänkning på el som tidigare utlovats. Brasilien är i princip självförsörjande vad gäller olja som utgör ca 40 procent av landets energimatris och tack vare de nya djuphavsfyndigheterna förväntas Brasilien också bli en stor oljeexportör. Bristande raffineringskapacitet gör dock att man importerar bensin och diesel. Vissa investeringar sker inom andra förnyelsebara energikällor såsom sol- och vindenergi, men utnyttjas enligt bedömare i alltför liten utsträckning. Regeringen har även för avsikt att bygga ut sin kärnkraftskapacitet. Målet är att möta det ökande inhemska energibehovet samt minska Brasiliens beroende av energiimporter. Brasilien är en av världens största producenter av biodrivmedel. Landets etanolprogram har sitt ursprung i 70-talets oljekris och är idag i princip helt utan subventioner. En stor del av landets bilar kan köras på både etanol och bensin. Etanolproduktionen har kritiserats för att tränga ut livsmedelsproduktionen, men från brasiliansk sida framhålls att mindre än en procent av landets yta upptas av sockerodling samt att livsmedelsproduktionen ökar snabbare än etanolproduktionen. Flera år av underinvestering, låg produktivitet och dåliga skördar, samt en ökande inhemsk efterfrågan har dock öppnat dörrarna för den amerikanska etanolen och Brasilien importerar nu mer än vad man exporterar. Brasilien, som under senare år gjort stora insatser för att rädda Amazonas och verkat mot avskogning, deltog vid FN-mötet i New York den 22-23 september, varvid presidenten tillkännagav de stora insatser som landet gjort. Avtalet om fortsatta insatser underskrevs dock inte av Brasilien med hänvisning till att man inte varit inbjuden att diskutera texten i förväg och att avtalet ändå inte var ett officiellt FN-dokument. Befolkning och religion Brasilien har en relativt ung befolkning, men medelåldern har ökat beroende på minskade födelse- och dödstal. Brasilien har idag världens näst största svarta befolkning (efter Nigeria), det största antalet japaner utanför Japan och
Sveriges Ambassad Promemoria 15(17) fler människor med påbrå från Libanon och Syrien än dagens befolkning i dessa länder. Enligt den senaste folkräkningen (2010) betraktar sig ca 900 000 personer som urfolk. Dessa består av över 300 folkgrupper som talar omkring 270 språk. Urfolkens rättigheter garanteras i konstitutionen från 1988, inklusive rätten att utöva sin kultur samt rätten till traditionell mark. För närvarande finns ca 660 urfolksområden, vilka utgör ca 13 procent av landets totala yta. Markregleringen pågår fortfarande och allvarliga konflikter kring detta förekommer. Det koloniala arvet är påtagligt. De ledande skikten består fortfarande nästan uteslutande av europeiska ättlingar trots att svarta och den stora andelen av befolkningen med blandat ursprung utgör över hälften av medborgarna. Brasilien har till antalet fler romerska katoliker än något annat land. Katolicismen tappar dock medlemmar till bl.a. pingströrelsen och evangeliska samfund vars anhängare har fördubblats det senaste årtiondet. I dagsläget säger sig drygt 60 procent av landets befolkning vara katoliker. Katolicismen är också delvis uppblandad med afrobrasilianska religioner, såsom Candomblé och Umbanda. Dessa samlar utövare även utanför den afrobrasilianska befolkningen främst i de större städerna och i de nordöstra delarna av landet. Det finns också urfolksreligioner och moderna sekter. Sociala förhållanden Sedan början på 2000-talet har över 30 miljoner människor lyfts ur fattigdom och målet är att den extrema fattigdomen ska vara utrotad innan år 2014 är till ända. För att uppnå detta lanserades Brasil sem miseria (Brasilien utan misär) 2011. Programmet är en vidareutveckling av Brasiliens mest kända sociala program, Bolsa familia, och innehåller förutom ekonomiskt stöd, insatser för att förbättra tillgången till offentlig service samt för att få människor i arbete. Dessutom har minimilönen höjts markant från en nivå på 151 BRL 2000 till 724 BRL 2014. Trots dessa förbättringar fortsätter Brasilien att vara ett av de länder i världen med mest ojämlik inkomstfördelning. De regionala skillnaderna är fortsatt mycket stora och landets svarta samt ursprungsbefolkning är fortsatt överrepresenterade bland de fattiga. Fortfarande räknas drygt 16 miljoner brasilianare som extremt fattiga, dvs. de lever i hushåll där den sammanlagda inkomsten ger mindre än 70 BRL (ca 230 kronor) per person och månad. Det genomsnittliga antalet skolår i Brasilien har enligt officiell statistik ökat från 5,5 år till 7,3 år under det senaste decenniet, men ligger fortfarande under
Sveriges Ambassad Promemoria 16(17) genomsnittet för regionen (7,9 år). Grundskolan är obligatorisk och skolnärvaron för barn mellan 6-14 år ligger nu på ca 98 procent, inte minst tack vare att familjestödsprogrammet Bolsa familia är villkorat till barnens skolgång. Endast omkring en tredjedel av eleverna fortsätter dock till gymnasiet och fler pojkar än flickor hoppar av skolan. De offentliga skolorna är gratis, men håller ofta lägre kvalité, vilket innebär att det framför allt är barn som gått på privatskolor som klara inträdesproven till landets kostnadsfria universitet. 2012 infördes ett kvoteringssystem för att minska den sociala snedrekryteringen till de federala universiteten. Fortfarande är utbildningskvalitén i många fall låg och Brasilien placerar sig långt ned i internationella jämförelser. Brasilien har antagit i princip alla FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och omsatt dessa i en omfattande nationell lagstiftning. Dock återstår problem vad gäller efterlevnaden av dessa lagar på delstats- och lokal nivå. Betydande framsteg har gjorts, framför allt på det sociala och ekonomiska området, men fortfarande kvarstår svåra utmaningar som undermåliga fängelseförhållanden, oproportionerligt polisvåld, överbelastat och ineffektivt rättssystem, straffrihet, könsrelaterat våld, trafficking, sexuell exploatering av barn samt strukturell diskriminering. Allvarliga markkonflikter förekommer liksom arbete under slavliknande förhållanden. Kvinnor har en svagare förankring på arbetsmarknaden, är oftare arbetslösa och tjänar mindre än män (oavsett utbildningsnivå), trots att de utgör majoriteten av de universitetsstuderande. Enligt UN Women tjänar en vit kvinna två tredjedelar och en svart kvinna en tredjedel av en vit mans lön. Trots att antalet kvinnor på beslutsfattande politiska poster har ökat under de senaste åren, är kvinnor alltjämt starkt underrepresenterade i politiken. Brasiliens homosexuella har efter beslut i Högsta Domstolen 2011 fått rätt att ingå partnerskap och adoptera, men våld och mord med homofobiska motiv förekommer. Regeringen genomför satsningar på att bekämpa våld och brottslighet genom att stärka social inkludering i fattiga områden. I Rio de Janeiro har man t.ex. upprättat särskilda polisiära pacificeringsenheter (Unidades da Polícia Pacificadora, UPP) som har trängt undan narkotikagäng vilka tidigare har dominerat många slumområden (favelas) och banat vägen för sociala institutioners närvaro i dessa områden. Dessvärre har korruption påträffats inom UPP och detta har lett till försvagat förtroende bland befolkningen. I São Paulo har våldspiralen ökat på senare tid, mycket beroende på den krigsliknande situation som råder mellan militärpolisen och stadens narkotikakarteller och annan organiserad brottslighet. Även i den nordöstra regionen har våldet ökat avsevärt det senaste årtiondet.
Sveriges Ambassad Promemoria 17(17) Brasilien har kommit att bli både ett viktigt transitland för kokain och slutmarknad för kokain, cannabis och kemiska droger. För att bekämpa detta har regeringen lanserat åtgärder dels för att bekämpa narkotikasmugglingen till och från grannländerna och vid landets hamnar samt dels för att förebygga och bekämpa det drogmissbruk som blivit allt mer utbrett.