FÖRSLAG TILL RAPPORT

Transkript

1 GEMENSAMMA PARLAMENTARISKA AVS EU-FÖRSAMLINGEN Utskottet för ekonomisk utveckling, finanser och handel ACP-EU/ /B/ FÖRSLAG TILL RAPPORT om syd-syd-samarbetet och triangelsamarbetet: möjligheter och utmaningar för AVS-länderna Utskottet för ekonomisk utveckling, finanser och handel Medföredragande: Elvis Mutiri wa Bashara (Demokratiska republiken Kongo) och Jean-Jacob Bicep DEL B: MOTIVERING

2 1. Introduktion och bakgrund till syd-syd-samarbetet 2000-talets första årtionde kännetecknades av en snabb ekonomisk tillväxt i de stora tillväxtländerna i syd, vilket ställde resultaten från de gamla industriområdena i norr i skuggan och ifrågasatte den traditionella uppdelningen mellan nord och syd. Dessa nya tillväxtekonomier (Kina, Indien, Brasilien, Argentina, Indonesien, Sydafrika eller Ryssland) bidrar betydligt till den globala ekonomiska tillväxten och gör sig allt mer gällande som oundvikliga aktörer när det kommer till utveckling. År 2010 stod de, enligt OECD:s beräkningar, för nära 50 procent av världens bruttonationalprodukt jämfört med 36 procent för tio år sedan. Mot bakgrund av detta och sett till de utmaningar som utvecklingen medför, arbetar AVS-länderna mer och mer med syd-syd-partnerskapet, vilket inte bara innefattar finansiella flöden utan också strategier för utbyte av erfarenheter, tekniköverföring, förmånstillträde till marknaden och mer solidarisk handel. AVS-länderna har gradvis övervägt nya tillvägagångssätt för målen för fattigdomsutrotning och för hållbar utveckling, på en mer regional nivå och genom horisontella partnerskap. Enligt rapporten från Förenta nationernas generalsekreterare 1 hade siffran för syd-syd-samarbetet för utveckling snabbt ökat till 16,2 miljarder dollar år 2008, en ökning med 63 procent från Syd-syd-samarbetet har sitt ursprung i Bandungdeklarationen (Indonesien, 1955) om främjandet av fred och samarbete, vilken innebar startskottet för utvecklingsländernas nya roll som initiativtagare på global nivå. Den tekniska innovationen har bidragit till att öka kunnandet och erfarenheterna på utvecklingsområdet i dessa länder och möjligheterna till ömsesidigt lärande och utbyte av erfarenheter har blivit betydligt fler. 2. Syd-syd-samarbetets möjligheter och utmaningar Detta samarbete skapar nya områden och möjligheter till samarbete, vilket gör det möjligt för tillväxtländerna i syd att dela med sig av erfarenheterna från sina framgångar till de minst utvecklade länderna och erbjuda dem utvecklingsbistånd. Utländska direktinvesteringar mellan utvecklingsländer nådde upp till 16 procent av de totala investeringarna i världen år 2010 (ungefär 210 miljarder dollar) jämfört med 187 miljarder dollar 2 år AVS-länderna har en enorm potential (mänskliga resurser, råvaror, stor konsumentmarknad, investeringsområden, miljöresurser) som logiskt nog drar till sig investerare, i detta fall tillväxtländer (Kina, Indien, Brasilien, Turkiet, Marocko och länder runt Persiska viken). AVS-länderna får gradvis tillgång till mer teknisk kunskap och kunskap som är specifik för varje land, tack vare en geografisk närhet och växande regionalt samspel. Men obalanserna i handeln kvarstår. Exemplet med Kinas närvaro i Afrika är, i detta hänseende, oroande. Tre dimensioner ligger till grund för den kinesiska strategi som är under utförande: behovet av att säkra varaktig tillgång på råvaror för att garantera Kinas tillväxt, behovet av att hitta territorier för att tillämpa en utvidgad exportpolitik och jakten på diplomatiskt stöd på den 1 Rapport från generalsekreteraren till Ekonomiska och sociala rådets forum för utvecklingssamarbete E/2010/93. 2 Enligt världsbankens handling Global Economic Prospects 2011: Navigating Strong Currents, januari 2011, och Unctad:s uppgifter.

3 afrikanska kontinenten. Denna strategi riskerar återigen att påverka världsekonomins dynamik. Handelsstrukturen har dock inte genomgått någon kvalitativ förändring. AVS-länderna förblir källor till basprodukter som används för att öka den industriella tillväxten i andra länder, i synnerhet tillväxtekonomier. En sådan handelsstruktur, som förstärks då den som i majoriteten av AVS-länderna visar ett underskott, bidrar till att upprätthålla deras beroende av basprodukter och utsätter dem för försämrade handelsvillkor och prissvängningar. Syd-syd-samarbetet för utveckling bör uppfylla principen om ömsesidigt intresse och jämlikhet genom att ta hänsyn till obalansen mellan partnerskapets båda parter. Detta förutsätter att det svagare landets intressen uttryckligen respekteras, för att se till att verklig solidaritet, ömsesidighet och jämlikhet råder. 3. Triangelsamarbetet Triangelsamarbetet kan definieras som ett syd-syd-samarbete som stöds av ett land i norr. Skillnaden mellan programmen för tekniskt samarbete och de som uppstår specifikt ur detta samarbete är fortfarande svår att greppa. Det är därför nödvändigt att varje aktör fastställer sitt bidrag i förhållande till sina egna komparativa fördelar, och genom detta tar en del av sitt ansvar för resultaten i fråga om utveckling. Triangelsamarbetet har införts inom flera sektorer, i huvudsak genom projekt för tekniskt bistånd. Det grundar sig alltså på olika kriterier, nämligen följande: Att utnyttja de komparativa fördelarna och samspelet mellan de olika utvecklingsaktörerna genom att samla dem runt ett gemensamt mål att minska fattigdomen i hela världen och främja hållbar utveckling. Att uppmuntra till en långsiktig förstärkning av kapaciteten i AVS-länder för att skapa och sprida utvecklingslösningar. Att hämta stöd i de bilaterala förbindelserna för att samla resurser och kunnande så att helheten blir starkare än de enskilda delarna. 4. Finansiering av utvecklingen Inför den svaga interna anskaffningen av resurser och den minskade andelen utvecklingsbistånd är finansieringen från syd-syd-samarbetet mycket viktig för flertalet AVS-länder som har ett enormt behov av finansiering. Finansieringen från syd-syd-samarbetet kännetecknas av en stark koncentration, både vad gäller sektorerna och mottagarländerna. Medan de finansiella bidragen i huvudsak är till nytta för infrastruktur-, jordbruks-, transport-, telekommunikations-, hälso- och utbildningssektorn rör de direkta syd-syd-investeringarna framför allt naturresurssektorn. Denna nya inriktning är inte överraskande, för tillväxtländerna har enorma behov av råvaror för att nära sin industriella och ekonomiska utveckling. Mot bakgrund av detta och i fråga om delaktighet är de åtgärder som syftar till att dra till sig investeringar nödvändiga för fastställandet av ett

4 lands allmänna utvecklingsstrategi, i kombination med andra ekonomiska, sociala och miljömässiga åtgärder. Det krävs i synnerhet att man arbetar för att förbättra miljön för privata investeringar i syfte att garantera säkerheten för investeringar och konkurrenskraftiga kostnader. De åtgärder som syftar till att dra till sig investeringar representerar en viktig del av ett lands allmänna utvecklingsstrategi i jakten på en bättre framtid som är balanserad och hållbar och som gör det möjligt att inte bara främja en diversifiering och ökning av produktionen, utan också, framför allt, att på medellång sikt bidra till att omvandla ekonomins struktur. 5. Utbyte av kunskap och erfarenheter på utvecklingsområdet Syd-syd-samarbetet och triangelsamarbetet ger utvecklingsländer den nödvändiga potentialen för att omvandla sin politik och sina tillvägagångssätt för tillhandahållandet av tjänster genom att erbjuda lösningar som är effektiva, utgår från lokala initiativ och är anpassade till situationen i varje land. AVS-länderna bör inte längre nöja sig med att bara tillhandahålla råvaror och förbli konsumtionsmarknader för importerade slutprodukter. I en globaliserad värld måste de visa sig kapabla att främja nya former av utveckling, så att de ekonomiska förbindelserna med tillväxtländer garanterar dem en strukturell breddning av ekonomin. De måste också visa sig kapabla att bemöta nya problem, såsom klimatförändringar, energin och miljön. Vissa tillväxtländers agerande är idag föremål för kritik som oftast handlar om bristen på handlingskraft med avseende på Parisförklaringen (2005) om biståndseffektivitet, dess åtgärdsagenda från Accra 3 (2008), och slutdokumentet från Busan (2011) 4. Huruvida denna kritik är berättigad bör fastställas genom en grundlig bistånds- och tillämpningsanalys som baseras på tillförlitlig statistik och era bidrag. Det globala partnerskapet för ett effektivt utvecklingssamarbete skulle kunna användas som forum för partner med gemensamma principer och vars åtaganden fastställts på ett korrekt sätt. Detta nya forum skulle göra det möjligt för involverade aktörer att arbeta tillsammans för att uppnå konkreta utvecklingsresultat, genom att utforska hur aktörerna kompletterar varandra och förbättra de lokala aktörernas öppenhet och ansvar i dessa nationella processer. De traditionella givarna är dock fortfarande de som i huvudsak tillhandahåller bistånd till AVS-länderna och handelspartnerna. EU och dess medlemsstater har bekräftat sitt åtagande att bidra med 0,7 procent av sin bruttonationalprodukt för att snabbare uppnå förverkligandet av millenieutvecklingsmålen 2015 och framåt. Det är därför lämpligt att betrakta syd-sydsamarbetet och triangelsamarbetet som ett komplement till det traditionella biståndet. Dessa nya samarbetsformer, som traditionellt stöds av europeiska finansieringar, bör säkerställa en total öppenhet med avseende på utgifterna och mottagarna och grundas på principen om tillträde till information för alla berörda aktörer. 3 Framtagen för att stärka och stödja tillämpningen av Parisförklaringen, en handling där det internationella samfundet bekräftar sitt åtagande att göra framsteg i tillämpningen av Parisförklaringen och öka sina ansträngningar för att uppnå millenieutvecklingsmålen. 4 Partnerskapsavtalet från Busan är resultatet av ett samarbete mellan ministrar i industriländerna under det fjärde högnivåforumet om biståndseffektivitet (2011).

5 Det krävs därför att man överväger en nationell och europeisk programplanering för utvecklingsbistånd där både frågor om fattigdom, social ojämlikhet och om produktionens begränsningar tas upp. Man måste förändra inställningen till och synen på länderna i syd för att utvecklingsbiståndet ska omvandlas till ett verkligt partnerskap. A. Fastställande av kortsiktiga behov och omedelbart vidtagande av åtgärder. Tanken är att samla alla aktörer i en debatt om de mest akuta bristerna, enligt en dynamisk och oberoende modell. Att i större utsträckning utbyta erfarenheter om utnyttjandet av respektive komparativa fördelar skulle göra det möjligt att främja utbytet av kunskap och resultat av lärande samt bygga upp kapaciteter. B. Det krävs att partnerskap sluts för specifika områden och insatser för att bättre kunna påverka internationella beslut (analys av etablerade goda metoder i Brasilien, Indien, Kuba, Nigeria...). Man måste ge forskning och innovation en central roll. Det handlar om att, i internationella sammanhang, förhandla fram system som gynnar forskning i utvecklingssyfte.