Författaren och Tigern

LÄS MED OSS POJKEN OCH TIGERN En Sverige-saga av Lars Westman Författaren och Tigern HUR BOKEN KOM TILL En dag låg han där ute i trädgårn. En randig katt, men ingen som jag kände igen. Inget halsband. Var kommer du ifrån? sa vi. Det var en hankatt, den saken var klar, han hade två stora kulor baktill. Och framtill hade han två stora ögon som tittade på oss utan att blinka. Han kollade verkligen in oss. Och det fanns ingen rädsla i hans ögon. Det finns det nästan aldrig i kattögon. Katter håller vanligtvis ett avstånd till människor de inte känner. Men det handlar inte om rädsla utan snarare om VÄRDIGHET, kan man säga. Alla katter håller på sin värdighet. Man kan inte bestämma över katter, som man kan med hundar. Man kan inte dressera dem, om de inte vill bli dresserade. Den här katten låg och väntade på oss. Kanske hade han legat hela natten. Vi ger honom lite mat, sa vi. 1

Han åt lite grand och sen försvann han. Vi tänkte inte så mycket mer på den saken. Det händer att katter kommer knallande genom vår trädgård. De är på genomresa. Många katter är ute på vandring. De kan vandra långt för att hitta ställen där de kan slå sig ner. De letar efter ett eget revir där de slipper slåss mot andra katter. Nästa dag var han tillbaka. Han fick lite mat och satt sedan och tvättade sig innan han försvann igen. Så där höll det på några dagar, kanske en vecka. Han spann lite när vi klappade honom. Han gillade leverpastej men det gör vi också. Ska han äta upp all leverpastej? sa vi. Och det var precis vad han gjorde. Vi började sakna honom de dagar han inte dök upp. Han började gå fram till oss och buffa på oss. Sen blev han kvar, för alltid, men det visste vi inte då. Efter en vecka satte vi in en annons i tidningen. Det fanns antagligen någon som saknade katten och var ledsen. Kanske några barn som grät. Först tänkte vi skriva KATT UPPHITTAD som rubrik i annonsen. Men det var ju fel. Det var ju katten som hade hittat oss! Katten hade adopterat oss liksom. När annonsen stod i tidningen ringde det människor från hela Sverige. Randig hankatt, hade vi skrivit. Det måste vara min katt Sessan, ropade en tant. Nej det är en hankatt och kan alltså inte heta Sessan, sa vi. Vad mycket konstiga namn folk har på sina katter: Filubuster hette en. Prysse, Musse, Frasse, Pix, Dexter!! Prusseluskan heter tydligen hur många katter som helst, efter den där tanten i Pippi Långstrump. De flesta katter har namn på S. Det är praktiskt. Katter lystrar till s-ljud verkar det som. Men inte den här. Vad kunde han heta? Till slut kom vi på ett knep. Eller rättare sagt: Det var en kvinna som ringde och hade en bra idé. Ta honom till telefonen så ska jag ropa på honom, sa hon. Det gjorde vi. Hon ropade Masse, Masse, men katten rörde sig inte ur fläcken. Det var inte hennes katt. Hon lät ledsen. Vi försökte trösta henne. 2

En man ringde från Helsingfors, Finlands huvudstad. Det är ju hela Östersjön emellan, sa vi. Han kan väl inte ha simmat över hela havet heller. Nej, men han kan ha slunkit ombord på färjan i Helsingfors, sa mannen. Det går färjor fram och tillbaka mellan Helsingfors och Stockholm. Han kan ha knallat ombord bland alla bilar och sen hoppat iland i Stockholm. Det lät inte helt otroligt, särskilt som vi bor alldeles intill färjeläget för Finlandsbåtarna. Vi tog katten till telefonen och mannen från Helsingfors ropade: Tigern, Tigern. Katten rörde sig inte. Det var tråkigt, sa mannen. Det var i alla fall ett bra namn, sa vi för att trösta honom. Och från den dagen fick han heta Tigern. Han verkade gilla att vi kallade honom Tigern. Han kom och la möss framför trädgårdsdörren. När katter gör så vill de ha beröm för att de är duktiga jägare. Men musen de kommer med är också en gåva från katten. Man ska tacka och klappa katten och absolut inte kasta musen i soptunnan! Tigerns första ställe hos oss var en trädgårdsstol. Men hösten kom. Regn och mörker. Katter gillar i och för sig mörker. De jagar ju om natten. Han låg där och spanade ut i höstmörkret. Men sen gav han upp och flyttade in i värmen. 3

Han kröp långt in i garderoberna och sov i flera timmar. Han brukade riva ner kläder och dra dem över sig. Det var som om han gömde sig! Kanske hade han blivit jagad av hundar och människor? Fast egentligen var han inte rädd av sig. När det kom hundar på besök och skällde på honom krökte han bara rygg och väste lite grand. Han la beslag på en nersutten stol med en grop i där inga människor kunde sitta längre. Vi tänkte kasta den, men nu blev det Tigerns favoritstol. Ibland la han sig på rygg och ville bli kliad. Ibland la vi en rutig filt över honom. Då somnade han bums. Han sprang liksom i sömnen medan han sov. Benen rörde sig. Kanske drömde han om alla vandringar han gjort i sitt liv? Ibland var han faktiskt borta flera dagar och nätter. Nu har han vandrat vidare, tänkte vi. Adjö Tigern, du var en fin kompis. Tack för att du bodde hos oss! Men så dök han upp igen och jamade utanför dörren. Då gällde det att ha leverpastej hemma. Han åt som om han inte sett mat på flera veckor. Sen gick han och la sig i stolen och somnade. Benen rörde sig en lång stund som om han sprang. Sen blev han stilla och sov hela dagen. Vi förstod att Tigern hade bott hos snälla människor en gång. Kanske var det en familj med många katter. I sådana hus ger sig alltid någon av dem iväg. 4

Tigern hade en favoritplats framför andra i vårt hus. Det var tvättmaskinen. När vi la in smutstvätt i maskinen hoppade Tigern alltid in och la sig bland smutskläderna. Ibland drog han en skjorta eller en byxa över sig så att vi inte såg honom. Där låg han och sov. En gång var vi nära att starta maskinen. Men så såg vi att det rörde sig under en skjorta. Därför satte vi en lapp på luckan: Kolla att Tigern inte ligger här! Tigern hade nog inte gillat att bli centrifugerad! Däremot tyckte han att det var kul att kolla när maskinen var igång. Han kunde sitta en hel timme framför luckan. Roligare än TV tyckte han tydligen. Det finns inga program för katter på TV. En annan favoritplats var mikrovågsugnen! Där kröp han in och somnade. Det verkar som om katter gillar trånga platser där de precis får rum. Luckan till ugnen skulle alltid vara öppen så att han kunde krypa in. Ibland stack svansen ut. Det märkliga med Tigern var att han var så trygg. Han litade på oss. Han visste att vi aldrig skulle sätta på tvättmaskinen eller mikron när han låg där. Han spann så att det nästan ekade inne i ugnen. Sen somnade han. Han brukade ligga bredvid skrivmaskinen när jag skrev. Han gillade knattret men somnade alltid så fort jag började skriva. Och när jag slutade skriva vaknade han och tittade på mig. Det var som om han tyckte att jag satt och latade mig. Man kan ju inte skriva jämt när man sitter vid maskinen. Man måste ju tänka också. Men det verkade som om Tigern blev orolig när det blev tyst. Det var lite jobbigt faktiskt och jag var tvungen att knacka lite på måfå på tangenterna. Då la han ner huvudet igen men med ögonen öppna. Som om han tänkte: Mig lurar du inte så lätt. 5

Så hände det att jag fick en beställning på en bok för skolbarn. Man ville ha en läsebok om Sverige. I mitt jobb som journalist hade jag rest överallt i Sverige. Det var därför man frågade just mig. Du har ju varit överallt, sa man. Vad ska boken handla om? undrade jag. Så fick jag en idé. Och det var Tigern som gav mig den. Jag minns det glasklart. Jag satt vid skrivmaskinen och funderade. Det satt ett tomt papper i maskinen. Tigern låg och halvsov och spann. Tyst, jag kan inte tänka när du spinner, sa jag till honom. Då plötsligt slutade han spinna och stirrade på mig. Ja, han spände ögonen i mig. Då förstod jag. Det var om Tigern jag skulle skriva! Han hade kanske vandrat genom hela Sverige. Han och jag skulle ge oss ut på en lång resa. Hur skulle jag börja? Jag knackade ner en liten vers på skoj. Så här lät den: Maj, maj måne En katt försvann i Skåne. Var han går vet ingen. Men på nattens dunkla stigar vandrar tyst en väldig tiger. Sen började jag skriva Sverigeboken. Pojken och Tigern heter den. Man kan säga att det var Tigern och jag som skrev boken tillsammans. Han låg bredvid skrivmaskinen och satte liksom fart på min fantasi. Eller var det tankeöverföring? Allt vad han varit med om skickade han in i huvudet på mig! Knattret från tangenterna störde honom inte. Det var på den tiden då man skrev på skrivmaskiner, alltså innan de tysta datorerna kom. 6

Räkor var hans favoriträtt. Han kunde vara långt ute i trädgården eller ännu längre bort men ljudet när vi skalade räkor hörde han på hundra meters håll. Då kom han kutande. När han varit ett år hos oss hade vi fest för honom. Han fyllde ett år hos oss kan man säga. Hur gammal han egentligen var visste vi inte. Kanske fyra, trodde veterinären som vi varit hos. Vi tände ett ljus åt honom och satte en servett runt hakan på honom. Ett helt fat med räkor tryckte han i sig! Och som han spann medan han åt! Tigern gillade julen mer än något annat. Han hade egen julgran. På julaftons morgon hängde det strömming från grenarna. Det blänkte från fiskarna. Tigern var spänd som en stålfjäder men han visste att han inte fick börja äta före oss andra. Han stirrade anklagande på oss. Kan man inte få börja äta snart? Vi höll på att duka stora julbordet med skinka och sillar och rödbetssallad och bakad leverpastej. Så satte vi oss till bords. NU TIGERN! ropade vi. Och Tigern kastade sig över sin julgran. Den välte direkt. Några fiskar lossnade, andra satt fast i grenarna. Det spelade ingen roll. Han åt upp rubbet. Efteråt fanns det inte en gnutta kvar på golvet. Inte ett spår av några strömmingar. Och nästa morgon hängde det nya strömmingar i granen när Tigern vaknade. Klart att han gillade julen! 7

Här ser ni Tigern på omslaget till boken. Ibland tror jag att det är jag själv som står där med rullbrädan under armen och Tigern på axeln. Men jag åker inte rullbrädor. Jag är för gammal. I nästa liv ska jag åka rullbräda. Varför skulle jag inte få ett liv till när katter har nio liv? Nu är Tigern död sedan många år. Men hans lukter sitter kvar i vårt hus. Det kommer katter förbi och nosar efter honom. Katterna får komma in ibland. Ibland tror jag att det är Tigern som kommer tillbaka i ny skepnad. Jag bara väntar på att en tigerrandig katt ska dyka upp! Tigerns matskål står kvar i köket med en bild av honom själv på väggen ovanför. Det ligger alltid lite kattknoppor i skålen och lite vatten i en skål intill. Nedanför vårt hus finns en äng. Där begravde vi Tigern. Hans gravsten är alldeles täckt av blommor om våren och försommaren. Vi brukar tänka att de blommar för hans skull. Vi kallar ängen för Tigerängen. Tigern var en riktig kompis. Han borde ligga bredvid min dator nu när jag skriver det här. Han skulle gilla suset från datorn. Jag glömmer honom aldrig. Lars Westman 8