FoU-rapport 56:2009. Ann-Charlotte Münger

FoU-rapport 56:2009 Att förebygga och förhindra mäns våld i nära relationer inom Östergötlands län Kvinnors upplevelser och erfarenheter av uppbrottsprocessen en kunskapsöversikt och en intervjustudie av kvinnors egna berättelser om sitt uppbrott Ann-Charlotte Münger LINKÖPINGS UNIVERSITET Institutionen för beteendevetenskap och lärande FoU Centrum för vård, omsorg och socialt arbete Kommunerna i Linköping, Mjölby, Motala, Kinda, Ydre och Åtvidaberg samt Linköpings universitet

ISSN 1651-0232 författarna & FoU Centrum för vård, omsorg och socialt arbete, Linköpings kommun LiU-Tyck, Linköping, 2009

Sammanfattning Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är och har under lång tid definierats som ett av de allvarligaste sociala problemen i vår tid. Historiskt sett har intresset varit begränsat men har under senare decennier blivit ett av den politiska agendans mest diskuterade och debatterade problemområden. Den statliga offentliga utredningen Kvinnofrid från 1995 påtalar vikten av lagändringar men också myndigheters ansvar för ett långsiktigt strategiskt arbete där implementeringen noggrant måste följas så att handlingsprogram blir till konkreta åtgärder för kvinnan och hennes familj. Dessvärre konstateras drygt tio år senare att det finns stora brister i det samhälleliga arbete som ska fungera som stöd för de drabbade. I propositionen 2006/07:38 föreslås därför en ambitionshöjning som 2008 resulterade i Handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. I detta arbete blir landets länsstyrelser en viktig aktör både i sin roll som samordnare men också som tillsynsmyndighet av kommunerna. Följande studie ska därför ses som ett led i Länsstyrelsens i Östergötland satsning på en ökad kunskap om hur arbetet med våldsutsatta kvinnor bedrivs och upplevs men också kan främjas inom länets kommuner. Studien har initierats och designats av de professionella i en kommunal verksamhet utifrån behoven av ökad kunskap om uppbrottet hos en kvinna som lämnar en våldsrelation. Två frågeställningar får konkretisera syftet: Hur kan kunskapsfältet om en kvinnas uppbrott beskrivas och problematiseras? Vad anser kvinnorna själva främjar respektive förhindrar ett uppbrott? Studien använder sig av två kvalitativa metoder, litteraturstudie och intervjuer där det empiriska materialet utgörs av en kunskapsöversikt och nio intervjuer med kvinnor som lämnat sin relation. Resultatet visar att forskningen om uppbrott och uppbrottsprocesser ger olika bilder av hur ett avslutande av en våldsrelation kan beskrivas, förstås och förklaras. Förklaringen/förståelsen av en kvinnas uppbrott beror i hög grad på forskarens perspektivtagande och val av teoretiskt ramverk. Kvinnornas berättelser visar en komplex och mångfacetterad bild av uppbrottsprocessen samtidigt som det i berättelserna går att urskilja vissa gemensamma kännetecken: själva uppbrottet har föregåtts av en lång process där kvinnan befunnit i olika stadier av beroende och känslor för mannen. Om kvinnornas berättelser lyfter fram det privata nätverket som betydelsefullt för beslutet att slutligen lämna mannen är deras beskrivningar av samhällsinstitutionerna mer negativt. Det går att konstatera att mycket arbete krävs från myndigheternas sida för att en utsatt kvinna ska kunna garanteras relevant hjälp. Kvinnorna måste få kunskap om var och hur man ska få hjälp, men också vara förvissad om att bemötandet och vidare behandling utgår från kompetens och ett helhetstänkande hos de professionella.

Innehållsförteckning Kapitel 1... 1 Arbetets syfte och frågeställningar... 1 Metod och material... 2 Kunskapsöversikt... 2 Intervjustudie... 3 Studiens disposition... 5 Kapitel 2 Kunskapsöversikt en nulägesanalys... 7 Vad säger egentligen den offentliga statistiken?... 7 Aktuellt forskningsläge... 9 Olika teoretiska ingångar... 9 Varför går hon inte? Forskning om uppbrottsprocessen... 10 Åtgärder och metoder för kvinnan... 18 Vad görs för de män som utsätter familjen, kvinnan och barnen för våld?. 19 Barnen familjevåldets största förlorare... 19 Samverkan Att förebygga, bemöta och minska våld mot kvinnor... 23 Kapitel 3 Kvinnors egen upplevelse och erfarenhet av hjälp och stöd i sin uppbrottsprocess... 27 Kvinnans egen förståelse och förklaring till uppbrotts- och motståndsprocessen... 28 Motstånd... 31 Uppbrottet en specifik vändpunkt eller en pågående process?... 32 Kvinnan som aktör... 34 Kvinnans erfarenhet och upplevelse av stödet utifrån... 36 Den signifikanta andra det privata nätverket... 36 Den signifikanta andra i form av samhälleligt stöd... 37 Kvinnojouren... 41 Kommuners sociala enheter... 44 Rättsväsendet... 45 Behovet av samverkan... 49 Sammanfattande diskussion... 50 Kapitel 4 Diskussion och Slutsatser... 57 Slutsatser... 59 Referenser... 61 Offentligt tryck:... 61 Litteratur:... 62

Kapitel 1 Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är och har under lång tid varit ett stort problem ur såväl ett individ som samhällsperspektiv. I början av 2000-talets beskrevs det på följande sätt: Kvinnofrid har beskrivits som ett kvinnoproblem, som ett jämställdhetsproblem och som ett socialt problem. Vi menar att det främst handlar om grundläggande medborgerliga rättigheter. Och att de ständiga brott mot kvinnofriden som sker i vårt land utgör ett av de allvarligaste sociala problemen i vår tid. 1 Citatet är hämtat från Socialstyrelsens rapport från en av landets första samverkansprojekt för kvinnofrid och det är under senare delen av 1900-talet som problemet fått den uppmärksamhet som krävs för att en förändring ska komma till stånd. Historiskt sett har intresset från samhället sida varit begränsat men har under senare decennier blivit ett av den politiska agendans mest diskuterade och debatterade sociala problem. Den statliga offentliga utredningen Kvinnofrid påtalar vikten av lagändringar men också myndigheters ansvar för ett långsiktigt strategiskt arbete där implementeringen noggrant måste följas så att handlingsprogram blir till konkreta åtgärder för kvinnan och hennes familj. 2 Dessvärre konstateras drygt tio år senare att det finns stora brister i det samhälleliga arbete som ska fungera som stöd för de drabbade. I propositionen 2006/07:38 föreslås därför en ambitionshöjning som 2008 resulterade i Handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. 3 I detta arbete blir landets länsstyrelser en viktig aktör både i sin roll som samordnare men också som tillsynsmyndighet av kommunerna. Följande pilotstudie ska också ses som ett led i Länsstyrelsens i Östergötland satsning på en ökad kunskap om hur arbetet med våldsutsatta kvinnor bedrivs och upplevs men också kan främjas inom länets kommuner. I uppdraget från Länsstyrelsen ingick två uppgifter dels en aktuell kunskapsöversikt som berör frågor som handlar om uppbrottet från en relation där våld förekommer, dels en empirisk undersökning om kvinnors upplevelser och erfarenheter av sina egna uppbrott från ett destruktivt förhållande. Arbetets syfte och frågeställningar Kunskaps- och verksamhetsområdet som berör våld i nära relationer är komplext där valet av teoretisk tolkningsmodell både styr vilka frågor som kan ställas, 1 Socialstyrelsen (2001) s. 11. 2 SOU 1995: 60 3 Regeringens skrivelse 2007/08. 1

vilka begrepp som får användas och vilken förklaring/förståelseram som kan anses som giltig. I följande arbete står kvinnans väg ut ur våldet i fokus där intervjuer med nio kvinnor som lämnat sina män utgör studiens empiriska material. Inom det vetenskapliga fältet har under senare tid frågan om uppbrott fått stort utrymme och även här finns olika förståelse- och förklaringsmodeller att utgå ifrån. Till en början är det därför viktigt att försöka sammanfatta men också problematisera kunskapsfältet. Två frågeställningar får konkretisera syftet: Hur kan kunskapsfältet om en kvinnas uppbrott beskrivas och problematiseras? Vad anser kvinnorna själva främjar respektive förhindrar ett uppbrott? Metod och material Studien som ska ses som en pilotstudie använder sig av två kvalitativa metoder; litteraturstudie och intervjuer. Kunskapsöversikt Syftet med en kunskapsöversikt är att samla in och ställa samman resultatet från ett antal (vetenskapliga) studier som är relevanta för det aktuella problemområdet. I det här fallet är det nödvändigt att skilja på de krav som en systematisk kunskapsöversikt vars mål är att visa på evidensbaserade metoder och behandlingar och den typ av kunskapsöversikt som är aktuell i det här sammanhanget. Målet med följande översikt att ge en bild/översikt av det aktuella kunskapsläget kring vad som främjar och förhindrar ett uppbrott från en relation där våld förekommer. Det är en komplex fråga vilket innebär att även andra typer av material kommer att bli aktuella t ex studier som berör barnens situation, behandlingsmetoder/ åtgärder och behovet av samverkansprojekt etc. Materialet är också insamlat utifrån tanken att referenserna ska kunna fungera som förslag på vidare läsning av berörda som arbetar inom verksamhetsområdet. Problemområdet våld i nära relationer befinner sig i expansivt läge med en stor kunskapsproduktion som följd 4, vilket innebär att en studie av det här slaget måste avgränsas. Kunskapsöversikten utgår från två typer av material: offentligt material i form av rapporter från Brottsförebyggande rådet och Socialstyrelsen och vetenskapliga studier. Allt material från Socialstyrelsen och Brottsförebyggande rådet som har bedömts som relevanta för frågeställningen har studerats. Annat offentligt material såsom utredningar, propositioner och lagförslag har också undersökts. Men om produktionen av material inom det offentliga måste bedömas som hög är det ändå inte jämförbart med den vetenskapliga kunskapsproduktion som för närvarande, särskilt internationellt, 4 Steen (2003) har, på uppdrag av Socialstyrelsen, belyst och problematiserat problemområdet utifrån frågeställningar som beror teoretiska ställningstagande. 2

pågår inom forskningsområdet. Urvalet av svenska texter har hämtats från nationellt ledande forskare där särskilt antologier av olika slag har visat sig ge en bred och bra översikt av aktuella frågor. Samma typ av överblick är däremot svårt att få av den internationella forskningen då produktionen av kunskap är omfattande. Inom den vetenskapliga tidskriften Violence against women finns det t ex omkring 300 artiklar där ett centralt begrepp som breakup/break up används och fungerar som sökord. Ännu fler artiklar blir relevanta med sökord som resistance och divorce. Samma tendens finns inom tidskriften Feminism and Psychology där t ex break up/breakup som sökord ger träff på ett hundratal artiklar. Vidare finns det ett stort antal tidskrifter som publicerar tidskrifter med liknande problemområden (se notapparat och referenslista för exempel på några av dem). Urvalet till den här studien har utgått från ledande svenska forskares referenslistor och egen sökning där referenser som har varit direkt relaterade till studiens frågeställningar stått i fokus. Utifrån det undersökta materialet har följande områden kunnat urskiljas: modeller av uppbrottet, samverkansprojekt samt olika perspektiv på kvinnor, barns och mäns olika förutsättningar och roller vid ett uppbrott. Urvalet kan kritiseras särskilt när det gäller den internationella vetenskapliga forskningen. Någon översikt eller överblick kan inte ges och sökningen kan närmast beskrivas som punktinsatser än systematiska genomförda sökningar. Materialet är dessvärre alltför omfattande för att en sådan ska kunna genomföras inom projektets angivna ramar. Intervjustudie Intervjustudiens empiriska material är hämtat från en studentuppsats 5 och en rapport 6 och utgörs således av sekundärkällor dvs materialet är insamlat och bearbetat av andra. Studentuppsatsen var ett uppdrag från mig utifrån det uppdrag jag fått från Länstyrelsen där jag fungerade som vetenskaplig handledare. På så sätt har jag haft tillgång till det empiriska grundmaterialet men också haft insyn och deltagit i arbetsprocessen. Materialet från det andra arbetet har jag endast haft tillgång till utifrån rapporten. Författarna har tillåtit att materialet bearbetats och på så sätt återanvänts. De har sett det som ett värdefullt sätt att åter igen sätta ljuset på en mycket svårt utsatt grupp kvinnor. Fokus i deras rapport är våldsutsatta kvinnor som också har en missbruksproblematik. För en mer utförlig analys av problemområdet missbruk och våld i nära relationer hänvisas därför till rapporten Osynliggjorda brottsoffer. 7 Materialet till föreliggande studie består av intervjuer med 9 kvinnor som levt med en man som på olika sätt utsatt henne för våld. Kvinnorna är mellan 25-50 år gamla och deras relationer har varat mellan 3-16 år. Det är nio kvinnor med olika 5 Augustsson & Johansson (2008) 6 Augutsson & Kuno (2006) 7 Augustsson, & Kuno (2006) 3

bakgrund, historia och erfarenheter men där våldet har funnits med i relationen under lång tid. Hos flertalet har både psykiskt, fysiskt och sexuellt våld förekommit. Mindre än hälften av männen har dömts för våld mot kvinnan. Straffet har varit böter eller kortare fängelsestraff på högst tre månader. Majoriteten har barn tillsammans med den man som misshandlat henne. Tre av dem har annan etnisk bakgrund än den svenska och 6 av kvinnorna har eller haft en missbrukproblematik. Vid tidpunkten för intervjuerna har samtliga kvinnor lämnat och lever frånskilda från de män som utsatt dem för våld. Tiden som kvinnorna levt separerade från männen varierar mellan 1 och 5 år. Det empiriska intervjumaterialet är insamlat inom hela regionen och har bearbetats på så sätt att det inte ska gå att identifiera vilken kvinnojour, socialtjänst, polismyndighet som finns beskriven i kvinnornas berättelse. Naturligtvis går det inte att identifiera de kvinnor som intervjuats. Flera av länets kommuner arbetar också i olika former av samverkansprojekt, vilket gör att materialet inte går att härleda till en specifik kommun/verksamhet. 8 Detta medför naturligtvis en svaghet i analysen då exemplen är hämtade från olika kommuner och verksamheter men fokus i berättelserna är kvinnornas upplevelser och erfarenheter och det går att uttrycka som att exemplens funktion enbart är att visa på hur kvinnan uppfattade och upplevde situationen, inte på att visa på en faktisk händelse som kan härledas till en specifik verksamhet etc. I en studie av det här slaget måste flera metodiska överväganden göras. Användandet av sekundärmaterial är ett problematiskt och medför att kunskapen om materialet ibland inte är tillräcklig. Detta blir särskilt tydligt vid användandet av det empiriska materialet från rapporten Osynliggjorda brottsoffer av Augustsson och Kuno. Samtidigt var materialet så pass bra och tydligt presenterat och bearbetat att tolkningen av utsagor och citat i sig inte var problematisk. Materialet är dock bearbetat vilket innebär att jag inte har haft någon rådata att utgå ifrån. I Augustsson och Johanssons uppsatsarbetet hade jag däremot en helt annan roll med ett nära samarbete med författarna. Urvalet kan och bör problematiseras. I Johansson & Augustssons studie var det en slump att majoriteten av kvinnorna har en annan etnisk bakgrund är den svenska, medan det i rapporten Osynliggjorda brottsoffer ingick i studiens syfte att specifikt undersöka den gruppen. Det innebär inte att alla studiens kvinnor ingår i någon av grupperna men en majoritet av kvinnorna finns med i en eller båda av dessa kategorier. En viktig fråga som måste diskuteras är i vad mån det överhuvudtaget är intressant att kategorisera kvinnorna på det sätt som gjorts dvs som kvinnor med annan etnisk bakgrund och kvinnor med en missbruksproblematik. Det finns naturligtvis specifika och utmärkande drag i kvinnornas berättelser som enbart kan härledas till den specifika situation som 8 Studien följer Forskingsetiska riktlinjer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning (2002) 4

bakgrunden i ett annat land och en missbruksproblematik kan föra med sig. Detta kan och bör lyftas fram samtidigt som den här studien övergripande mål is not to generalize about the people under study, but to identify and explain social processes that have generalizing effects. 9 Det är således viktigare, att utifrån kvinnornas egna berättelser och erfarenheter, belysa viktiga företeelser och förhållande inom den process som samtliga kvinnor har genomgått än att urskilja specifika särdrag för olika kategorier kvinnor. Studiens disposition Arbetet består av sammanlagt fyra kapitel där kapitel två och tre utgörs av studiens empiriska material där kapitel två innehåller kunskapsöversikten och kapitel tre intervjustudien. Kapitel fyra får fungera som rapportens analys- och diskussionsdel som också avslutas med slutsatser och förslag på vidare kunskapsinhämtning. 9 Devault (2006) s. 294. 5

6

Kapitel 2 Kunskapsöversikt en nulägesanalys I mitten av 1990-talet går det enligt Mona Eliasson (1997) att urskilja en kollektiv mobilisering mot mäns våld mot kvinnor. Myndigheter agerar på bred front och samtliga politiska kvinnorganisationer tar ställning genom uttalande mot våldet och kräver åtgärder för att såväl få stopp på våldet som ökade insatser för de drabbade kvinnorna. 10 Från politiskt håll tillsätts den statliga kvinnovåldskommissionen där huvudbetänkandet Kvinnofrid blir en viktig kunskapsbank för det fortsatta arbetet. 11 Lagändringen i slutet av 1990- talet till brottskategorin (grov) kvinnofridskränkning 12 som en precisering av misshandelskategorin är också en utveckling där ett större fokus riktas mot problemet. 13 Vad säger egentligen den offentliga statistiken? Våld i nära relationer är ett osynligt socialt problem eftersom det till allra största del sker inom hemmets väggar. Mörkertalet av antalet oanmälda fall förmodas därför vara stort. Det är viktigt att fastslå att själva angreppssättet att arbeta med dessa kvinnor och familjer måste utgå från två premisser dels för de kvinnor som anmäler och finns med i statistik och behandlingsprogram, dels för de som inte anmäler och på så sätt inte blir uppmärksammade av myndigheter och andra aktörer. Kunskap hämtad utifrån forskning och erfarenhet från fältet är också till största delen hämtad från de kvinnor som anmält brott medan den andra gruppen är en osynlig grupp som lyser med sin frånvaro. Detta påverkar naturligtvis det arbete som pågår hos både myndigheter och frivillighetsorganisationer. Dessvärre finns även frågetecken om vilka slutsatser som kan dras av statistiska uppgifter om anmälda våldsbrott. Vilka uppgifter ska t ex ligga till grund för insatser av olika slag: Är det statistisk över polisanmälda brott, uppgifter av fällande domar eller allmänhetens erfarenheter och bedömningar? Nästa viktiga fråga berör problematiken kring hur brottet definieras och dokumenteras. Handlingar som misshandel mot kvinna, kvinnofridsbrott och/eller hemfridsbrott kan alla klassificeras och relateras till våld i nära relationer. Olika sätt att definiera och klassificera våldshandlingar är perspektiv- och teoriberoende samt beroende av mätmetoder, vilket innebär att uppgifter av det här slaget är svårtolkade. Det innebär att det är svårt att få en reell uppfattning av problemet. 14 10 Eliasson (1997) s. 231. 11 SOU 1994:56 och SOU 1995:60. 12 Brottsbalken 1998: 845. 13 Se för presentation och diskussion rörande detta Steen (2003) s. 20-24. 14 Se vidare Steen (2003) s. 22-24. 7

I offentligt material presenteras den nationella situationen för år 2007 på följande sätt: År inkom drygt 19 600 anmälningar rörande misshandel mot kvinnor där kvinnan var bekant med förövaren. Av dessa ledde omkring en fjärdedel till åtal, straff och åtalsföreläggande. Omkring 10 % av dessa fick någon typ av påföljd. 15 Andra sätt att klassificera våld i nära relationer inom statistiken är (grovt) kvinnofridsbrott eller hemfridsbrott. År 2007 anmäldes drygt 10 000 sådana fall och av dessa definieras omkring en tredjedel som uppklarade. Av dessa får omkring 15% av förövarna någon typ av påföljd. 16 Våld inom nära relationer kan också ingå i kategorin olaga hot vilket ytterligare får siffrorna att stiga. 17 Om Brå:s uppgifter ytterligare bryts ner till att enbart gälla Östergötland framträder följande bild: år 2007 inkom 883 anmälningar rörande misshandel mot kvinnor där omkring en fjärdedel gick till åtal. Drygt 400 anmälningar inkom om (grov) kvinnofridskränkning samt hemfridsbrott. Ungefär hälften av dessa anses som uppklarade. 18 Åtta av de misstänkta dömdes till fängelse och en person till skyddssyn. 19 Enligt uppgifter resulterar endast omkring 15% av totala antalet misshandelsbrott i domar, strafföreläggande och åtalsunderlåtelser. Förklaringarna är flera t ex har man särskilt från polisens sida pekat på kvinnors bristande samarbetsvilja men på senare år lyfts också bristen på förstahandsåtgärder fram som en viktig faktor till varför så fall förs vidare in i rättsprocessen. 20 Statistiken, och svårigheten med att klassificera, dokumentera och tolka statistik, är som tidigare nämnts, ett trubbigt verktyg för arbetet med att kartlägga förekomsten av brott av det här slaget. Men det stora problemet utgörs dock inte av de anmälningar som kommer in utan av det stora mörkertal av förmodade fall som inte finns i den offentliga statistiken. Enligt bedömningar från bl a Brå är det endast 20-25% av alla misshandelsfall som anmäls. 21 Att omkring 80% av alla fall inte anmäls och på så sätt blir en privat angelägenhet för de inblandade är inte ett nationellt fenomen utan är även en trend inom internationell brottstatistik. 22 Dessbättre menar Brottsförebyggande rådet (Brå) att benägenheten att anmäla brott har ökat de senaste tio åren. Det stigande antalet brottsanmälningar berör dessvärre inte enbart på en ökad anmälningsbenägenhet hos kvinnorna utan anses vara är en reell ökning av det faktiska våldet. 23 Om 15 Brottsförebyggande rådet (2008) Aktuell statistik, tabell 100, 140, 160, 170 och 420. 16 Brottsförebyggande rådet (2008) Aktuell statistik, tabell 100, 140, 160, 170 och 420. 17 I siffran 19 524 ingår dock samtliga fall av hot mot kvinnor vilket innebär att den faktiska siffran som berör kategorin våld inom nära relationer är lägre. 18 Brottsförebyggande rådet (2008) Aktuell statistik, tabell 100, 150 och 170 och 420. 19 Brottsförebyggande rådet (2008) Aktuell statistik, tabell 521 20 Steen (2003) s. 23. 21 Brottsförebyggande rådet (2002). 22 Johnson (1998) 23 Brottsförebyggande rådet (2002). Se också Eliasson & Ellgrim (2006). Lokala siffror visar dock en mycket liten ökning av anmälda fall av misshandel från 2003. Uppgifter om kvinnofridskränkning saknas helt. 8

det, som uppgifterna säger, endast är 20-25% av det nationella våldet som blir polisanmält innebär det således 75 000-100 000 fall inte anmäldes för året 2007. 24 Utifrån ett östgötskt perspektiv skulle detta innebära att över 2000 misshandelsfall inte kom till samhällets kännedom. Kvinnorna som utsätts för våld och männen som utövar våld kommer från alla typer av samhällsgrupper men studier visar att våld förekommer oftare i särskilt socialt- och ekonomiskt utsatta grupper. 25 Steget att anmäla sin respektive till polisen kan vara stort vilket gör att många kvinnor av naturliga skäl drar sig för en sådan åtgärd. Uppgifter visar t ex att 28859 hjälpförfrågningar kom in till kvinnojourer under 2007 (det totala antalet beräknande på samtliga jourer är 41 516). En slutsats av dessa siffror (även om de naturligtvis inte är jämförbara) är att fler kvinnor söker hjälp hos kvinnojourer än tar steget till en polisanmälan. Aktuellt forskningsläge Olika teoretiska ingångar I början av 2000-talet publicerade Socialstyrelsen en rapport om samverkan inom verksamhetsområdet våld i nära relationer. Med följande formulering Mäns våld mot kvinnor i nära relationer är ett samhällsproblem, ett individuellt problem och ett relationsproblem 26 blir det tydligt att det från Socialstyrelsen sida är viktigt att hålla isär den vetenskapliga diskursen med det verksamhetsförlagda arbetet. Inom det vetenskapliga fältet har tre olika perspektiv/teorier varit dominerande om hur mäns våld mot kvinnor bör förstås/förklaras och på vilket sätt det går att arbeta med problemet. 27 Här följer en kort presentation av de tre perspektiven: Det individualpsykologiska perspektivet utgår ifrån att det finns en individuell problematik där personmässiga drag på oliks sätt orsakar störningar, vilket kan leda till att våld uppstår inom relationen. Orsaken till våldet kan härledas till såväl mannen som utförare av våldet och till kvinnan som tillåter det. Steen menar att detta får företräda ett psykologiskt och kliniskt perspektiv i arbetet med våld. 28 24 Eliasson (2008) s. 43. 25 Eliasson (2008) s. 43. 26 Socialstyrelsen (2001) förord. 27 Begreppen som används på perspektiven är hämtade från Steen (2003) men det är viktigt att klargöra att även andra namn på perspektiven används t ex benämns ibland det relationella perspektivet som det socialpsykologiska. 28 Steen (2003) s. 64-65. 9

Idag anses könsmakt- eller det strukturella perspektivet vara en vedertagen förklaring till mäns våld mot kvinnor. Orsaken till problemet anses ligga på en strukturell nivå genom sin maktobalans mellan könen. En feministisk förståelse av våld utgår ifrån en sammankoppling mellan våld, makt och normalitet. Det är just detta, att förstå våldets konstitution som är det viktiga för att möjliggöra förändring inom området, inte att förklara enskilda våldshandlingar. Eva Lundgren, som är den främsta företrädaren för perspektivet, menar att våldet måste ses ur ett normalitetsperspektiv, där normalitet utgörs av en existerande normal maktobalans mellan könen. Våldets normaliseringsprocess innebär att våldet ses en normal företeelse i det vardagliga livet och inte som något avvikande från det rådande normsystemet. 29 Genom sin akademiska position och nära samarbete med kvinnojourrörelsen har Lundgren befäst perspektivet som det dominerande synsättet i Sverige. 30 Ett relationellt perspektiv tar sin utgångspunkt i förhållandet/äktenskapet där paret, den misshandlade kvinnan och misshandlande mannen, står i fokus och olika sätt påverkar den sociala process som leder fram till våldshandlingen. Våldshändelsen i sig kan därför beskrivas i termer av en rad relationer som bör ses som en social process som sker inom en kulturell kontext utifrån samhällets rådande kulturella förutsättningar. Margareta Hydén, som är den främsta representanten, ställer sig bakom det feministiska könsmaktsperspektivet men visar oro för den kraftiga offeridentitet som tillskrivs kvinnan. Utifrån en utgångspunkt som tar fasta på kvinnan som offer tar man samtidigt bort motståndet och makten över hennes eget liv, menar Hydén. 31 Perspektivtagandet utgår ifrån att lyfta fram både mannen och kvinnan i relationen och se det som förhandlingar där under- och överordningen ständigt förändras. Steen menar att Hydéns främsta bidrag inom forskningsfältet har varit att utveckla alternativa vägar att forska kring våldets genom att sätta fokus på våldet som process, kvinnors uppbrott och problematisering av det offerroll som tillskrivs kvinnan. Hennes forskning har skapat underlag för olika professionella gruppers arbete med bemötande av både kvinnor och män. 32 Varför går hon inte? Forskning om uppbrottsprocessen En av de vanligaste frågorna när det rör sig om våld i nära relationer är: Varför går hon inte? Frågan signalerar att ansvaret läggs på offret samtidigt som det är en viktig fråga för kunskapen om varför en kvinna (inte) bryter upp från ett destruktivt förhållande. Uppgifter om hur många kvinnor som lämnar sina män och hur många som återvänder saknas. En inte helt aktuell siffra från USA visar att kvinnor sökte hjälp från familj, vänner och samhällsinstitutioner i medeltal 29 Lundgren (2001) 30 Steen (2003) s. 65. 31 Hydén (2008) 32 Steen (2003) s. 65. 10

sex gånger innan de lämnade förhållandet. 33 Andra uppgifter visar att en misshandlad kvinna gör mellan tre och fem uppbrottsförsök innan hon slutligen lämnar mannen. 34 Samtliga uppgifter har lämnats när kvinnan avslutat förhållandet, vilket innebär att mörkertalet är stort då uppgifter om uppbrottsförsök där kvinnan stannat kvar saknas. Uppgifter som berör Sverige eller nordiska förhållande har inte påträffats, inte heller har någon mer aktuell siffra återfunnits. Det går således inte att dra någon slutsats av den drygt tjugo år gamla uppgiften från USA, men den är intressant på så sätt att den visar på att processen kan vara lång och svår innan det slutliga beslutet fattas av kvinnan. En annan intressant iakttagelse som också måste göras är, att trots att uppgifterna både är inaktuella och hämtade från ett annat sammanhang, används och refereras av svenska forskare utan att problematiseras. 35 Uppbrottet som handling och fenomen har i den internationella forskningen varit en central forskningsfråga sedan början av 1990-talet. Men redan i mitten av 1980-talet identifierade Mills fem steg i the process of leaving. 36 a. entering the relationsship b. managing violence c. experiencing a loss of self d. reevaluating the relationship e. restructing the self Forskningen har sedan dess belyst både själva uppbrottet 37 men också gått in på mer specifika frågor som kan påverka processen. En sådan fråga är behovet av fungerande och konkreta åtgärder för att inte kvinnan ska ge upp och återvända. 38 Detta blir särskilt viktigt att uppmärksamma när det finns barn i familjen. 39 Forskningen kan också visa på ett samband mellan förutsättningar i form av insatser och åtgärder och kvinnors förmåga att bryta upp. Websdale menar t ex att det finns skillnader mellan kvinnors handlingsmönster i urbana och agrara miljöer. Kvinnor på landsbygden har svårare att bryta upp ur ett destruktivt förhållande då det samhälleliga nätverket oftast är mindre utvecklat på landsbygden än i större städer. 40 Kunskap om orsaker och faktorer som kan påverka ett beslut att lämna eller stanna kvar i ett destruktivt förhållande är således viktigt då det har stor 33 Gondolf (1988) 34 Dobash & Dobash (1980) 35 Eliasson (1997), Eliasson & Ellgrim (2006) och Holmberg & Enander (2006) 36 Mills (1985) 37 Wuest (1999) 38 Newman (1993) 39 Humphries (1995) 40 Websdale (1995a och b) 11

betydelse för hur arbetet med de utsatta kvinnorna ska organiseras och bedrivas. Holmberg & Enanders beskriver ett uppbrott utifrån tre delvis sammanflätade processer: 1. Att bryta upp. Det fysiska uppbrottet sker när kvinnan upplever att våldet tar sådana proportioner att hennes (och barnens) kan vara i fara. 2. Att bli fri. Den andra processen kan beskrivas som att bli fri känslomässigt. Det är också relativt vanligt att processen i sig kan delas upp i stadier där känslor som kärlek, hat, förståelse och medlidande och till slut likgiltighet avlöser varandra. 3. Att förstå. Den tredje processen handlar om att förstå vad som hände i relationen. När kvinnan till slut kan definiera de handlingar hon utsätts för är hon också redo att sluta känna skuld och lägga ansvaret på mannen. Det är också först nu när hon kommit ur relationen hon kan förstå vad som hände i relationen. 41 De här processerna är ett utryck för ett samspel mellan den inre dialog kvinnan för med sig själv och de möten som sker med betydelsefulla andra (signifikanta andra 42 ) utanför relationen. Tyngdpunkten ligger här på samspel och interaktion, inte först och främst med mannen, utan mellan kvinnans inre process och yttre påverkansfaktorer vilka blir viktiga i beslutet och handlingen att lämna mannen. 43 Fundamentet är emotioner vilket innebär att det emotionella bandets många beståndsdelar är viktiga faktorer att ta hänsyn till när en kvinnas uppbrottsprocess står i fokus. Bandet som håller samman relationen är känslor som kärlek, rädsla, hat, medlidande, skuld och hopp men också viljan att förstå mannen, beroende och internationalisering bidrar till att hålla samman ett (destruktivt) förhållande. Holmberg & Enander menar att det är just de emotionellt relaterade faktorerna som framstår som det viktigaste för valet att bryta upp eller inte från ett destruktivt förhållande. Socioekonomiska faktorer som t ex barn, kvinnans ekonomiska beroende och bostadsfrågan är, menar författarna, inte utan betydelse men betonar samtidigt att det samhälleliga sociala skyddsnätet är så pass väl utvecklat att ingen kvinna i dagens Sverige blir ställd på gatan. 44 Det är också emotionerna som står i fokus när uppbrottsprocessen diskuteras: 41 Holmberg & Enander (2006) s. 112-113. Se även Nordborg (2008) s. 72-73. 42 Begreppet signifikant andra kan i det här sammanhanget vara både personer som är knutna till kvinnan utifrån personliga relationer, och stöd som utgår från samhällsinstitutioner som offentliga verksamheter och frivillighetsorganisationer. 43 Holmberg & Enander (2006) s. 10-11. 44 Holmberg & Enander (2006) s. 66-67. 12

1. Att bryta upp beskrivs också som vändpunkten, eller med Helen Egbaughs begrepp exitprocess. 45 Begreppet beskriver den process som en person genomgår när hon bryter upp från en roll för att söka och inta en ny. Exitprocessen kan, menar Fuchs Ebaugh kännetecknas av vissa gemensamma och upprepade kännetecken som kan delas in i fyra faser: de första tvivlen, att söka alternativ, vändpunkten och att skapa en ny roll/identitet. Fas I och II är att börja tvivla och söka alternativ. Tidigt i processen börjar kvinnan, både medvetet och omedvetet, att sända ut signaler om sin tveksamhet att befinna sig i sin roll som misshandlad kvinna. Hur dessa, många gånger obestämda signaler, uppfattas av det omgivande samhället får betydelse för hur processen kommer att utvecklas. Fas III är den punkt då exitprocessen kommer till en vändpunkt vilket innebär att personen fattar ett slutgiltigt beslut att lämna. Ofta sker detta i samband med någon annan vändpunkt i kvinnans liv. Vändpunkter kan beskrivas som: o när det gäller livet o när det gäller någon annan (t ex barnen) o ha nått botten/gett upp Fas IV är exitprocessens sista fas då det handlar om att skapa en ex-roll. När det gäller misshandlade kvinnor är den ambivalens som präglar förloppet tydligast. När uppbrottet inträffar har mer att göra med vilken emotionell fas kvinnan befinner sig och hur nedbruten hon har blivit och om det finns en stark utlösande händelse. Genom att kvinnan många gånger återvänder till förhållandet och mannen är också ex-rollen hon intar problematisk att definiera. Har hon intagit en ny roll eller återgår hon till den gamla identiteten när hon återvänder? Vad har då den signifikanta andra för betydelse för om det i den här delen av processen blir en vändpunkt eller inte? Något självklart svar finns inte utan det verkar tvärtom som om andras bekräftelse snarare kan öka motståndet att lämna mannen och istället leda till försvar av mannen. Samtidigt finns det exempel på kvinnor som menar att det var utomståendes reaktioner som gjorde att en faktisk vändpunkt kom till stånd. 2. Att bli fri innebär i det här sammanhanget att bli emotionellt fri, det vill säga att bryta det känslomässiga bandet till mannen. Det är också viktigt att påpeka att fysiskt bryta upp och bli fri inte innebär samma sak och måste därför 45 Fuchs Ebaugh (1988) 13

beskrivas som två olika processer. Den emotionella frigörelseprocessen är visserligen individuell och komplex men kan ändå beskrivas utifrån fyra emotionella stadier som den misshandlade kvinnan genomgår. Självklart finns det ingen tidslinje eller bestämd ordningsföljd för dessa stadier utan de kan glida in och ur varandra. Jag älskar honom. I det här skedet lämnar ingen kvinna sin man då kärleken och hoppet är större än rädslan. Endast en orsak av karaktären att det gäller någon annan skulle kunna driva fram ett uppbrott. Interventioner från utomstående kan snarare få motsatt verkan. Jag hatar honom. Följande stadium domineras av hat och kan ses som protest och motstånd, vilket skulle kunna innebära att det är många kvinnor som går under den här delen av processen. Holmberg & Enander menar att försök till uppbrott kan ske här men det blir sällan ett definitivt uppbrott, eftersom kvinnan alltjämt är starkt känslomässigt bunden till mannen och på så sätt inte är färdig med sina känslor för honom. Detta bekräftas av kvinnojourerna som menar att när kvinnan lämnar mannen i vredesmod och starkt avståndstagande är det vanligt att dessa kvinnor återvänder till mannen när kärleken och hoppet åter igen tar över. Jag tycker synd om honom. Detta stadium domineras av medlidande och är också den fas som tidsmässigt är längst. Att känna medlidande och skuld kan både vara indikationer på att kvinnan stannar kvar men också blir orsaken till varför uppbrottet sker just här. Internationaliseringen är en av förklaringsfaktor då en stark identifiering med mannen gör det svårt att bryta loss. Jag känner ingenting. Sista och avslutande fasen är likgiltighet eftersom hans emotionella makt är bruten. Vad som håller henne kvar här är uppgivenhet eller rädsla. Det är viktig kunskap att veta i vilket känslomässigt stadium som kvinnan befinner sig i för att förstå när det är rätt tidpunkt för en utomstående att agera. Det är således inte enbart viktigt vad som görs utan när det sker. Störst chans för att ett uppbrott ska lyckas är att det genomförs under stadium tre eller fyra. Under stadium ett är det svårt att nå kvinnan medan stadium två kan medföra tillfälliga uppbrott där kvinnan efter en tid återvänder till mannen. 3. Den tredje processen handlar om att förstå, dvs här börjar kvinnan definiera sig som misshandlad och att hon lever/levt i en oacceptabel relation. Men bilden av en svårt misshandlad kvinna, ofta spridd via media, blir för många svår att omsätta till sin egen livs situation. Många kvinnor vägrar att inta en roll där de 14