En delutvärdering av integrationsprojektet Mitt nya land Christin Holmberg
Utvärderingen bygger på en längre intervju med projektledaren, tre telefonintervjuer med klienter samt intervjuer med två faddrar och två gruppledare. Intervjuguider har utformats och följts. Vidare har skriftlig information om projektet använts, vilken har bestått av projektansökan, projektredovisning (januari oktober 2006), projektbroschyrer och nyckeltalslista (2005 2006). Utvärderaren har även deltagit vid ett styrgruppsmöte. Utvärderingen har följt projektets upplägg med fyra arbetsområden; stödsamtal, fadderutbildning, samtalsgrupper och konsultverksamhet. Utifrån områdena har frågeställningar utformats och genom det insamlade materialet försökts besvarats. Allmänt om projektet Under projektåren 2005 och 2006 har i stort sätt målsättningen uppfyllts. De fyra arbetsområdena har fungerat bra och några har även överstigt den uppskattade målsättningen. Dock nås inte det uppsatta målet för fadderverksamheten år 2006. Fyra föreningar redovisas ha ett fungerat faddersystem medan målet var 15. Projektets upplägg har fungerat bra. Trots att de fyra arbetsområdena skiljer sig åt, känns projektet konkret och tenderar inte att bli för stort och spretigt. Den största delen av tiden har gått åt att hjälpa klienter via stödsamtal. Då detta utgör projektets huvudsyfte faller det sig mest naturligt att tyngdpunkten ligger här. Medan de andra delarna i projektet har, med projektledarens insats i början, blivit mer självgående och på så sätt har hon istället kunnat fokusera mer på klienterna. Nöjda klienter och deltagare visar också en annan positiv effekt som projektet haft. Projektledarens arbete, och som person, är mycket uppskattad. Valet av projektledaren tycks vara bra. Förutom sin kunskap och kompetens, blir projektet mer trovärdighet då projektledaren själv tillhör målgruppen. Genom egen erfarenhet ökar hennes förståelse för klienterna och deras behov. Stödsamtal Målsättningen med stödsamtalen har varit att ge råd och information till klienterna. Via projektet har klienterna getts möjlighet till hjälp i deras kontakt med olika myndigheter. Enligt projektledaren behöver målgruppen mer information om hur myndigheter fungerar. Det finns en okunskap som skapar problem i kontakten med exempelvis handläggare på försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. Hon menar att det också beror på att invandrare är rädda för att göra bort sig och ställer därför inga frågor när de inte förstår. Klienter och handläggare pratar förbi varandra, alltså förstår inte varandra. Dels handlar det om språkbrister hos invandrarna som kan vålla bekymmer, dels kan kulturella skillnader göra att kontakten inte leder fram till något positivt. Klienterna har inte alltid kunskap om sina rättigheter och för vissa kan mötet med myndigheter vara en helt ny värld. Dessutom kan en del klienter ha alltför stora förväntningar på vad som kan göras för dem. Efterfrågad hjälp Det som främst har efterfrågats är hjälp med: personlig assistans, hemtjänst, vårdbidrag, handikappsersättning, hjälpmedel för att läsa svenska, praktik, söka arbete, lönebidrag, lägenhetsanpassning, äldreomsorg, anhörigstöd, ringa myndigheter, skriva brev till myndigheter (beskriva situationen) och kontakt med migrationsverket. 2
Betydelsen av stödsamtalen Projektledaren utgör en länk mellan myndighet och klient. Klienterna upplever att någon har tid att ta sig an deras problem. Hon förstår vad som behövs göras för att lösa problemen. Projektledaren kan ibland lättare se vart problemen uppstått i kommunikationen mellan myndighet och klient, vilket beror till vis del på hennes bakgrund. Dels handlar det om hur det är att leva med funktionshinder, dels hur livet påverkas av att ha invandrarbakgrund. Resultatet av stödsamtal: - Klienterna får information om rättigheter och vilka regler som gäller vid exempelvis handikappsfrågor. - Stödsamtalen blir en informationskälla som är viktig då invandrares sociala nätverk ofta inte är lika stort som svenskars. - Isolering kan till viss del brytas då klienterna kan få hjälp som anpassats efter deras behov. - Klienterna har fått förtroende för projektledaren, vilket gör att de vågar fråga efter hjälp, vilket de inte alltid vågat göra i kontakten med myndigheter. - Projektledaren utgör en förebild då hon har arbete och samtidigt tillhör målgruppen. Motivationen för att söka arbete ökar. - Några klienter har blivit hjälpta till arbete istället för att gå i förtidspension. - Projektledaren försöker delegera uppgifter till klienterna. På sätt lär de sig skaffa fram information och blir inte lika beroende av projektledarens hjälp. Klienterna anser; - Att via projektet ges information om hjälp som finns att tillgå vid funktionshinder, vilket annars kan vara svårt att få tag på. - Att om något tidigare var oklart visste de inte vart de skulle vända sig, men idag kontaktas projektet för hjälp. - Att de upplever sig trygga med projektledaren, då hon alltid är redo att hjälpa och svara på deras frågor. - Att trots tidigare kontakt med myndigheter och organisationer är det av projektledaren som de fått information. - Att projektet är viktigt då de inte kan språket så bra. - Att invandrare inte har så stort socialt nätverk som svenskar, vilket påverkar informationsmöjligheten. - Att som invandrare med funktionshinder behövs extra mycket vägledning. En klient menar att informationen som ges via projektet finns att tillgå på annat håll, men det upplevas som mycket mer osmidigt att få tag i. Det blir en tidsfråga. Det kan vara svårt att få tag på rätt myndighetsperson för att få svar på sina frågor. Dessutom uttrycker klienterna en oro över om projektet försvinner. Om det inte finns vem ska jag då fråga? Vem vänder jag mig till? Det finns en stark önskan om att projektet ska finnas kvar. Inför framtiden Ett problem för projektledaren är att en del klienter, vars ärenden är utredda, fortfarande upptar mycket av hennes tid. Istället skulle hon vilja koncentrera sitt arbete på nya klienter och deras problem. Här skulle nya rutiner kunna utvecklas för att skapa mer effektivitet så att fler klienter kunde få hjälp. 3
För att göra klienterna mindre beroende av projektet kan det i framtiden vara en idé att arbeta så att klienterna får ta mer ansvar i sina ärenden. Förhoppning är att de bättre skulle klara sig på egen hand, annars är risken att det upplevs som lättare att vända sig till projektledaren som sköter allt. När projektet inte längre finns är faran att en del klienter befinner sig i en lika utsatt situation som tidigare. Fadderutbildningen Målsättningen med fadderutbildningen är att nya medlemmar som utgörs av invandrare med funktionshinder ska bli vägleda in i handikappföreningar. Fadderns uppgift är att berätta och guida om verksamheten. Invandrare har ofta ingen föreningsvana och därför krävs det ett mer aktivt arbete för att de ska känna sig välkomna. Att vara delaktig i en handikappförening utgör en viktig del av att integreras i samhället. Dessutom blir invandrarna utbildade inom egenvård, alltså lär sig hur de bättre ska hantera sitt handikapp. Därför är engagemang i en handikappförening bra då den inte bara utgör en social funktion, då människor i samma situation träffas, utan kunskapen om sitt funktionshinder ökar och vad som kan göras för att underlätta i vardagen. Upplägget på fadderutbildningen Fadderutbildning har arrangerats två gånger, en under 2005 och den andra under 2006. Kursen var upplagd med tre kvällsmöten som varade några timmar varje gång. De som föreläste på utbildningen var bland annat SFI-lärare, forskare, handläggare. Bemötande vid funktionshinder diskuterades bland annat. Enligt projektledaren var responsen bra på fadderutbildningen. De som gick kursen tyckte att det var intressant och viktigt. Det är tio personer som är utbildade till faddrar. Några klarade inte kursen. Målsättningen under projektets andra år var att 15 föreningar skulle ha faddersystem, men resultatet blev endast fyra. Enligt projektledaren behöver det inte betyda att handikappföreningarna inte är intresserade, utan kan hänga samman med svårigheten att få personer att ställa upp, då arbetet ofta sker ideellt. Dessutom kan ibland inbjudan till fadderutbildningen fastna hos ordföranden och ingenting händer. Utveckling av fadderverksamheten Idag finns redan en tanke om att bjuda in faddrarna så de kan få berätta om sin verksamhet. Dessutom ingår också vidareutbildning i framtida planer. Eftersom faddrarna arbetar självständigt kommer fadderverksamheten att finnas kvar efter att projektet avslutats. Då det inte idag finns någon uppsökande verksamhet för att se hur det gått för faddrarna kanske detta skulle kunna utvecklas under det tredje projektåret. Faddrarna vill bli mer nyttjade än vad de är idag, då de gärna vill hjälpa till. På så sätt skulle kunskaperna från utbildningen komma till användning. Något annat som vore önskvärt, enligt faddrarna, är fadderträffar där erfarenheter och tips kan utbytas med varandra. En annan idé är att försöka involvera handikappföreningar genom att rikta marknadsföringen för att nå ut till fler invandrare med funktionshinder. Idag utgör projektets målgrupp en liten del av de aktiva medlemmarna i föreningarna. 4
Samtalsgrupper Projektet har gjort det möjligt att bryta isolering, då personer från målgruppen mötts och fått tala om sina svårigheter. Projektet har skapat en mötesplats för invandrare som lever med ett dubbelt utanförskap, då de även har ett funktionshinder. Gruppledarna som utsetts att hålla i verksamheten rapporterar till projektledaren om vad som hänt på mötena. Gruppledare och deltagare Först och främst valdes gruppledarna ut för att de har ett stort engagemang samt förmåga att leda. Projektledaren anser att det inte var svårt att välja. En del kände hon sedan tidigare, några har hon lärt känna via projektet. Gruppledarna har inte fått någon utbildning, vilket inte ansetts nödvändigt. Beroende på att samtalsgrupperna innebär att träffas för att prata om allmänna problem, det vill säga efter önskemål från deltagarna. Det har varit från cirka 35 till 40 personer som deltagit i grupperna. Dock ser det lite olika ut beroende på kommunerna, om det är en inflyttnings- eller utflyttningskommun. I Växjö har det däremot varit ungefär samma personer i grupperna. Resultatet av mötena Projektledaren har bara varit med i starten av en samtalsgrupp, därefter har gruppledarna tagit över. Projektledaren trodde att hon skulle behöva ta mer ansvar och avsätta mer tid, men det har inte behövts då gruppledarna tagit ansvar för att mötena blir av. Gruppledarna menar att det finns ett behov av samtalsgrupper. Deltagarna får tala sitt modersmål tillsammans med personer som har liknande bakgrund. Mötena är även ett stort social stöd för dessa personer som många gånger är isolerade i sina hem. Det blir ett sätt för dem att komma hemifrån. När deltagarna börjar må bättre påverkar detta även deras familj. Partnern/barnet behöver inte längre oroa sig över partnerns/förälderns hälsotillstånd. Via samtalsgrupperna kan deltagarna hjälpa varandra och tipsa om olika hjälpmedel som finns. Genom att bjuda in myndighetspersoner till mötena kan frågor besvaras. Genom träffarna, menar en gruppledare, att deltagarna byggt upp förtroende för varandra, vilket öppnar upp för diskussioner. Via mötena förstår deltagarna att de inte är ensamma om sina känslor och problem. Det är en stryka att upptäcka att de inte är ensam i världen med att känna som de gör. Enligt gruppledaren är deltagarna väldigt tacksamma för att få delta i samtalsgruppen. Det har gett dem mycket samt förbättrat deras hälsa. Ingen tvingas att tala i gruppen, utan det ska kännas tryggt. Allting måste ske i deltagarens egen takt. En gruppledare ser sig som en bro mellan kulturen från hemlandet och kulturen i Sverige, då han bott här en längre tid. Gruppledaren upplever att han gör något konkret för att deltagarna ska integreras i samhället. Gruppledaren försöker ge deltagarna kunskap och vägledning då det finns speciella regelverk vid handikapp. Utveckling av samtalsgrupperna Efter att projektet avslutats kommer antagligen deltagarna fortsätta ringa, menar en gruppledare, och fråga om saker. Förhoppningen är att gruppen ska finnas kvar eftersom det finns ett stort behov av kunskap om hur det svenska samhället fungerar. 5
Gruppledaren menar att många av de rättigheter som finns i Sverige inte existerar i deras hemland därför kan det vara svårt att förstå innebörden av dem. Språkförbistring ställer också till en del bekymmer och missförstånd kan uppstå. Behovet av information samt kunskap om rättigheter och regelverk är stort hos invandrare. Projektledaren hoppas att samtalsgrupperna kommer att fortsätta efter projektslutet, åtminstone några av dem. Finansieringen kan bli ett framtida problem. Idag betalar projektet för exempelvis fika. Men tanken är att grupperna ska finnas kvar. Gruppledarna menar att det är viktigt för deltagarna att det fortfarande finns möjlighet att träffas, eftersom stödet gör att de mår bättre. Konsultverksamheten Målsättningen med konsultverksamheten är att bemötandet hos myndigheter gentemot invandrare med funktionshinder ska bli bättre. Projektledaren hjälper till att besvara frågor som myndighetspersoner har. Det är oftast myndigheter som tagit kontakt. Om projektledaren själv kontaktat myndigheter är det främst för att en klient bett om det. Ibland händer det att även SFI-lärare tar kontakt. Projektledare menar att hon får bra respons av myndighetspersoner och att vissa återkommer då de anser att hon har stor kunskap inom området. Kunskaper om målgruppens behov Genom projektet Möte över gränser har, enligt projektledaren, kunskaperna förbättrats hos myndigheter om invandrare med funktionshinder. Projektet kom att uppskattas och myndighetspersoner har idag mer kunskap samt ökad förståelse inför det dubbla utanförskapet, som finns hos målgruppen. Samtidigt finns det fortfarande brister kvar. Projektledaren menar att det finns en tveksamhet inför att använda hjälpmedel som exempelvis tolk, eftersom det kostar pengar. Om invandraren verkligen förstår informationen, tjänar myndigheterna istället på det. Annars riskerar det uppstå missuppfattningar, vilket gör att saker ofta tar mycket längre tid. Det verkar finnas ett behov av projektet då målgruppen ofta tycker att det är svårt att få information hos myndigheter. Ibland finns det upplevelser av att myndighetspersoner inte är speciellt snälla och att det är svårt att kommunicera med dem. Projektet Mitt nya land är en länk mellan invandraren och olika myndigheter. Med all respekt för myndigheter, men de har svårt att förstå oss invandrare och de har lite tid. Invandrare lever i en ständig oro, samtidigt som de vill bli bra människor. (Gruppledare) 6