Flera ruttkontroller nära varandra vilken är rätt?

Bilorienteringsutrustning på FM-nivå. Föraren har körbeskedet framför sig. Flera ruttkontroller nära varandra vilken är rätt? En annan sorts sport Falkens medlemmar är även aktiva i andra sporter. Här presenteras bilorientering som upplever en aktiv period i nejden genom ÖBO-Cupen. "Följ vägen 2 meter, vid stigkorsningen till höger sväng vinkel vänster, kör längs körstigen som svänger svagt höger, över korsande väg 3 meter sen till höger på körstigen som går mellan buskarna (ruttkontroll 45!), rakt över det öppna området fram till området med buskar, sväng vänster och följ beståndsgränsen, när den slutar sväng snävt höger och kör upp på vägen " Så här kan det låta i ett bilorienteringsekipage när kartläsaren berättar för föraren hur han ska köra. I bilorientering ska man försöka att exakt följa den rutt som banläggaren angett på kartorna man får vid starten. Man ska också försöka hålla den idealtid som anges i det körbesked man får när man kommer till startplatsen. Dett här kan ju låta enkelt men kartorna är förenklade, många gånger kör man i höstmörker, det regnar kanske och rutten går på mindre vägar eller genom gamla grustag. Det blir alltså lätt ett äventyr av det hela. Det par som får minst felpoäng vinner. För en missad hemlig ruttkontroll får man 6 felpoäng och för varje sekund man är efter idealtiden vid en tidskontroll får man 1 felpoäng (3 poäng per sekund om man är för tidig). Den felfria tiden är +/- 1 sekunder. Det lönar sig alltså att orientera noggrant. En bilorienteringsbana är indelad i många delsträckor som körs på kartklipp i olika skalor från ritade skisser i skala 1:5 upp till landsvägskartor med skalan 1:2. I körbeskedet finns en lista över dessa sträckor med idealtiden angiven per sträcka. Den anges i minuter och sekunder om det är en nybörjarklass och i högre klasser indirekt genom en medelhastighet och då kan det även finnas hemliga tidskontroller mitt på en delsträcka. För att man inte ska behöva ha så många funktionärer ute i skogen används samma elektroniska tidtagningssystem, Emit som vid vanliga orienteringstävlingar. Efter en etapp med delsträckor startar tidtagningen om och man kan förflytta sig till nästa område med orienteringssvårigheter utan att behöva köra in förlorad tid. De kartor som banläggarna ritar själva i skalorna 1:5 och 1:1 är ofta väldigt skissartade. Med rätt urval av information så varierar man svårighetsgraden för de olika klasserna. Kartläsaren tvingas då avgöra vilka föremål i terrängen man kan ta fasta på för att kunna köra rätt väg. För förflyttning mellan olika orienteringsområden så använder man ofta kartklipp i skalan 1:2. Dessa klipp är också förenklade, man tar ofta bort höjdkurvor och andra karttecken som inte har någon betydelse för bilorienteringen. Därefter görs kartbottnarna bruna så att rutten som ritas ovanpå med svart kan urskiljas. Nybörjarbanor görs så att man kan köra med en vanlig bil medan ekipagen i de högre klasserna är utrustade för att klara sämre vägar med högre medelhastighet. De är också utrustade med noggranna trippmätare och speciella färddatorer som håller koll på idealtiden. Som nybörjare behöver man bara en tydlig klocka, en linjal eller motsvarande för att mäta avstånd på kartan och en penna för att anteckna ruttkontrollernas koder på tävlingskorten. Går tävlingen i mörker så behövs också en kartläsarlampa, till exempel en liten pannlampa duger bra i början. För att hålla koll på kartor, körbesked och tävlingskort kan det vara bra med någon form av underlag som kartläsaren kan ha i famnen. Sammantaget är idén med bilorientering att genom ett smidigt samarbete mellan förare och kartläsare klara av såväl de klurigheter som banläggaren hittat på som de utmaningar som tävlingsrutten bjuder på. Mera om bilorientering finns på http://www.multi. fi/~grankull/bilorientering/ index.php och http://www. autosuunnistus.net/. Även på Youtube kan man söka på autosuunnistus och hitta videoklipp på FM-nivå. Text och foto: MARTIN MELIN FALKENPOSTEN 212 41

Esse Läkartjänst Ab Ähtävän Lääkäripalvelu Oy Museigränd 8 6882 ESSE / ÄHTÄVÄ Tel/puh (6) 766 25 Fax (6) 766 26 Ur guld Kelloja kultaa E-mail: hellman@multi.fi Styrmansg. 7 Perämiehenk. Tel. 723 45 Puh. Jakobstad - Pietarsaari Storg. 13 Isok. Tel. 723 419 Puh. Takstolar Företagargatan 6, Kållby 6 7667 816 www.shrprodukt.fi 42 FALKENPOSTEN 212

KÅSERI: TANKAR FRÅN TERRÄNGEN Växande kontrollbehov Det viktigaste i orienteringen på Torsdagsträffarna är inte att vara med utan att vinna, speciellt över vissa. Man kan komma till orienteringen med de ädlaste föresatser, att ta det lugnt, bara promenera och ha full koll på kartläsningen, att inte bry sig om sluttiden utan försöka lära sig något väsentligt. Så tänker man före loppet. När man tar sin emitbricka, håller den mot startstämplingen och väntar medan den röda lampan blinkar tre gånger, sker samtidigt något inom orienteraren. Man töms på allt förnuft, det enda som finns kvar är ett adrenalinfyllt och pulshöjande: "Snabbt iväg och TA DEM!" Nu talar vi alltså inte tävlingslicensnivå, inte om att försvara IK Falkens färger vid ett distriktsmästerskap, inte heller om budkavle, nej, vi vi pratar Torsdagsträff, orienteringstillfället för alla åldrar och på alla nivåer. Precis som namnet säger är det något man sysslar med på torsdagar. Säsongen varar från slutet av april till medlet av september. Vi som verkligen satsar på dessa tillfällen, som av tävlarna kallas träningar, börjar redan dagen innan, senast. Finns det kartor från tidigare år ska de plockas fram och den banan ska gås genom grundligt vid köksbordet. Både från kontroll ett till sista och andra vägen från sista till ettan. Väskan ska också packas, eftersom starttiden är fri mellan 17 och 19 är det behändigt att åka direkt från jobbet. Det ska sägas från början att trendfaktorn är låg. Nya slitstarka kläder kan köpas, men i början kan man hellre nöta upp sina gamla träningskläder så slipper man dem. Hittills har inga ögonbryn höjts, vad jag märkt, och ändå är de outfits man möter, ja, personliga kanske man kan säga. Det går inte heller att använda sådant man ståtar med på byn, skogskläderna luktar ständigt och har alltså en tendens att ha luckor och revor här och där. Sådana är inte svåra att åstadkomma, det går bra också i känd skog. Jag kom i full karriär till det täta granbeståndet, men jag visste ju att det bara är någon meter, sedan är det löpbar skog igen. När de långa grenarna inte ville släppa mig genom tog jag sats och försökte tränga mej fram. Det skulle jag inte ha gjort. Den rostiga taggtråden hindrade effektivt framfarten och jag fick intressanta spår på benet och ett antal nya hål på byxorna. Skor är liksom i alla andra sporter ett kapitel för sig, det finns en uppsjö att välja bland och dessa ska väljas efter egna foten. Rädd att bli våt om fötterna eller att förstöra sina nya skor får man inte vara. När det är vått i markerna brukar de stora flickorna och pojkarna blöta ner sina skor i något dike redan innan start. Man blir ju bara våt en gång, sedan är obehaget över. Och i mål kom jag, smutsig, illaluktande, men ändå som en segrare. Monica Cederberg Diken är något som jag inte funderat så mycket på under min tid som ickeorienterare. Var de för breda och såg djupa ut så undvek jag närkontakt, punkt. Det kan man också ha som rättesnöre när man orienterar, åtminstone ett tag. Men när tävlingsinstinkten blir ens drivkraft, när man vill besegra åtminstone dem som fyllt åttio och alla som inte ännu börjat skolan, så kommer något av sanningens minut när det känns angeläget att snabbt försöka ta sig över mindre vattendrag, för att vinna några sekunder. Min främsta mentala bedrift i den vägen var när jag i våras beslöt satsa, trots alla odds som talade för att springa längs diket tills det kom en bro. Visserligen hörde jag en av falkenvännerna klara språnget över det vattenfyllda diket tio meter längre österut, men mina ben är åtskilligt kortare. Så jag samlade mig, såg mig själv i andanom landa i buskaget på andra sidan, liksom hörde suset i luften, tog sats, svingade benen, redo att ta emot mig bland de mötande grenarna. Allt går inte alltid som tänkt. Flygturen slutade på hälft och jag stod med vatten till midjan i det leriga diket. Orienterare är ett segt släkte. Man ska inte ge upp, så jag kravlade mig upp på den andra stranden och fortsatte färden. Visst klafsade det ett tag, men på en timme hann det torka upp rätt bra. Det är sällan jag är ute så länge, men den här gången råkade jag löpa åt fel håll under en elledning och blev på slutet så försiktig att jag tog flera lite onödiga omvägar bara för att säkert komma rätt. Och i mål kom jag, smutsig, illaluktande, men ändå som en segrare. Jag hade ju genomfört loppet fast tiden var bedrövlig. Den vanligaste påståendet jag möter är att det måste vara svårt att hitta i mål. Sällan har orienterare det problemet. Det svåra är att hitta kontrollerna, för de är oftast gömda, förutom att man ska komma så pass nära att det går att börja spana efter de små orangevita skärmarna. Målet är sällan gömt och finns för det mesta nära starten. Vid det laget måste man satsa hårt på att orka löpa den sista sträckan, för där finns det folk som ser en. Man kan med fördel sitta på på en stubbe och hämta andan en stund i skogen, bara man ser till att springa slutruschen, för det är den som syns och räknas. Och naturligtvis är det viktigt att notera huruvida man slog sina konkurrenter eller inte. Vad är det då som gör att man kommer igen torsdag efter torsdag, tillsammans med ett hundratal andra? Orientering är ett trevligt sätt att få träna både huvud och kropp samtidigt. De flesta försöker delta varje vecka och det gör att det uppstår ett visst socialt behov, man vill vara med. Allt är inte över bara för att man funnit målet och stämplat in. Då följer den sociala kontrollen, det vill säga man går genom banan en gång till eller flera, jämför vägval och diskuterar hur man tänkt egentligen. Det finns alltid ursäkter för att man tänkt fel. Efter dusch och klädtvätt följer köksbordsdiskussionerna och bortförklaringarna. Senare på kvällen kommer resultaten med allas mellantider på nätet och möjlighet att på rutthärveln rita in hur man tagit sig fram och jämföra med andra i sin klass. Ett par dagar går kanske åt att fundera hur man kunde välja just den vägen mellan treans och fyrans kontroll, och vad banläggaren respektive kartritaren riktigt tänkt. Men så placeras kartan i mappen och följande veckas orientering blir föremål för ens tankar. För då minsann... MONICA CEDERBERG FALKENPOSTEN 212 43

Ålandsvägen 15 6884 LAPPFORS Tel. (6) 766 519 Fax (6) 766 529 e-mail: snickeri@lappfors-snickeri.com Hemsida/Kotisivu: www.lappfors-snickeri.com Ålandsvägen 15 15 6884 LAPPFORS 6884 Lappfors Tel. (6) 766 519 Tel. (6) 766 519 Fax (6) 766 529 Fax (6) 766 529 e-mail: snickeri@lappfors-snickeri.com e-mail: snickeri@lappfors-snickeri.com Hemsida/Kotisivu: www.lappfors-snickeri.com Hemsida/Kotisivu: www.lappfors-snickeri.com En innovativ samarbetspartner för pälsproducenterna och modeindustrin www.sagafurs.com IK Falkens Adidas-kläder Skaffa Falkens högklassiga Adidaskläder i föreningens egna färger och stöd samtidigt föreningen! IK Falken får provision vid försäljning av kläderna. I sortimentet ingår tävlings- och träningskläder samt joggingkläder i barn- och vuxenstorlekar. För mera info se hemsidan FÖRETAG! www.ikfalken.fi/föreningskläder eller kontakta: Lena-Lis Granö 5 5478866 Markus Granö 5 9262 Skaffa egna profilkläder med er egen logo till era anställda via Falken till konkurrenskraftiga priser! Samtidigt stöder ni vår verksamhet. Mera info på hemsidan www.ikfalken.fi. 1973 44 FALKENPOSTEN 212

I Pedersörekatalogen finns alla nummer PEDERSÖRE katalogen 212 P e d e r s ö r e l u e t t e l o LARSMO LUOTO JAKOBSTAD PIETARSAARI KRONOBY KRUUNUPYY Lepplax 1795 8 Sandsund 68 Edsevö 1973 Östensö Katternö Kållby Lövö Kolppi Bennäs Pännäinen Forsby 68 8 747 17937 Bäckby 17935 17931 Karby 7492 1792 Esse Ähtävä 741 Purmo 68 NYKARLEBY UUSIKAARLEPYY 745 17919 7412 179 17 745 Sundby Ytteresse 7412 749 741 Lillby Lappfors 745 17899 739 179 3 1789 7 741 EVIJÄRVI Åvist 17899 Överpurmo 17879 IK Falken samlade in materialet genom att skicka ut infobrev till alla hushåll i kommunen och insamling av uppgifterna genom personliga besök och telefonkontakter. Pedersörekatalogen innehåller uppgifter om såväl privatpersoner som företag. Dessutom innehåller katalogen ett branschregister. Det var ett digert arbete som Falkens talkoarbetare åtog sig. Sammanställningen av 6 67 namn, 8 785 telefonnummer och 2 15 e-postadresser görs inte i en handvändning. Efter en arbetsdryg vår distribuerades katalogen i mitten av juni. Mottagandet har varit mycket positivt. Motsvarande uppgifter finns inte sammanställda någon annanstans. När man samlar såhär stora mängder data, kan det smyga in felaktig information. Felmarginalen ligger i promilleklassen. Vi har försökt korrigera våra uppgifter genom ett kompletteringsblad i juni och även med Falkenposten följer ett uppdateringsblad. Vi räknar med att Pedersörekatalogen ska ha en livslängd på tre år och därefter kommer en ny katalog att ges ut. Pederörekatalogen finns ännu till salu vid Andelsbanken och vid butiker runtom i kommunen. 8 Under våren sammanställdes Pedersörekatalogen, som är en informationskälla där man hittar namn, adresser, telefonnummer (både fasta och mobila) samt e-postadresser för Pedersörebor. Vilobacka (KORTESJÄRVI) KAUHAVA utgivare: IK Falken 1 Tre frågor till Mikael Bergdahl 1. Hur är det att arbeta som gymnastiklärare i Sursik skola och Pedersöre gymnasium? Hur motiverade är eleverna? Blir du som idrottare och van med att träna frustrerad över elevernas inställning till gymnastiken? Jag har trivts bra och har bra elever. Ibland kan det vara frustrerande om inställningen är dålig. Det är viktigast att man försöker. 2. Vad är din favoritsporter/idrottsgrenar att undervisa i och eller att utöva själv (utöver löpningen)? Och varför? G. SÖDERLUND KB grävning och krossningsarbete krossgrusförsäljning från Bennäs Tel. 4 362 141 5år VERKSTAD & BILMÅLERI! Jag har ingen större skillnad i vad jag undervisar. Redskapsgymnastik och simning är de svåraste idrotterna för mig att undervisa i. Mina favoriter är innebandy och fotboll samt simning och skidåkning, jag vill ha det mångsidigt. 3. Nu tävlar du för en Pedersöreförening och arbetar i Pedersöreskola kan du tänka dig att bli Pedersörebo? Jag gör inte någon full satsning på friidrotten mera utan prioriterar familj och arbete. Jag har köpt ett hus i Karleby. Text och foto: CHRISTOFFER MELIN Ring 766 7257 el. 766 799 när TRAKTORn el. Bilen BeHÖVeR SeRViCe! service reparationer besiktningar ac-service reservdelar oljor BJÖRKSKOgS Bil & TRAKTOR Ab Oy 766 7257, 766 799 BEGAGNADE BILDELAR! 1973 skidåkning orientering friidrott BÄRGNING AV PERSON& PAKETBILAR 24h 61 656 4-5 YTTERESSE Åsbackavägen 164, 6881 Ytteresse, tfn: 6 789 855 måndag - fredag kl. 8. - 17. REPARATION AV FÖRSÄKRINGSSKADOR Vi kan garantera att det skadade fordonet alltid repareras med stor noggrannhet! BEGAGNADE BILDELAR FRÅN KROCKSKADADE BILAR Spara pengar och miljön och köp begagnat! VISSTE DU, ATT DIN FÖRSÄKRING BETALAR BOGSERING O. BÄRGNING UTAN SJÄLVRISK, UTAN BONUSFALL? För mera info, vänd Er till oss! Försäkringsbolagens & motorbranschens bärgningstjänst FALKENPOSTEN 212 45

2 meter i Kalevaspelen i Karleby 1978. Antti Rajamäki (18) och Ossi Karttunen. Rajamäki etta före Karttunen. De hörde till Finlands bästa sprinterlöpare under 197-talet. Deras personbästa är 2,69 (Rajamäki) och 2,8 (Karttunen). Simon Sundsten deltar i Falken Games i Bennäs 25. Runes bästa bild är Österbottnisk friidrott och Rune Härtull hör ihop. Rune köpte sin första systemkamera när han blev civil efter militären 1971, en Ashai Pentax. Därmed bäddade han för två stora fritidsintressen som följer honom ännu denna dag friidrott och fotografering. Han vill inte skryta med sin egen friidrottskarriär, inte heller med sina bilder, även om det är tydligt att han värderar sina bilder mycket högt. Den bästa bilden är oknäppt ännu, men visst har jag knäppt några som känns mycket lyckade. Fotograferandet var som mest intensivt fram till 199-talet. Då kom sonen Kristoffers idrottskarriär att något bromsa fotograferandet. Yngre sonen Sebastian följde i samma spår och Rune ställde helt upp för dem. Då hade han redan drygt 1 svartvita bilder i sitt 46 FALKENPOSTEN 212 välordnade arkiv, däribland bilder av världsmästare och världsrekordhållare. Men så kom digitalkameran och Runes fotointresse tog ny fart. En bra Nikon med 2 millimeters objektiv räcker gott för mig, och jag ser en uppgift i att stimulera andras intresse för friidrotten. Digitalkameran gav ju också ny syn på bilder, man behövde inte fundera på materialkostnader och jag behöver inte längre tillbringa timmar i mörkrummet. Jag har kvar utrustning för svartvit framkallning, men mörkrummet har mer blivit ett lagerrum. Rune Härtull har öppnat en egen webbplats där han visar sina bilder, och dessutom förser han Österbottens idrottsdistrikts sajt med bildmaterial. I viss mån frilansar han också för tidningar, men han räknar inte fotograferandet som någon inkomstkälla. Det viktigaste för mig är att verka för friidrotten! Han har verkat som aktiv medarbetare i den finskspråkiga löpartidningen Juoksija, och minns att det samarbetet började redan 1975. Det ordnades FM i friidrott i Seinäjoki och Juoksija ville ha bilder. Jag fick till och med in en bild med bland annat Ari Paunonen och Lasse Viren på tidningens första sida. 1983 satt jag på läktaren när det ordnades VM i friidrott i Helsingfors. Jag hade lånat ett 4 millimeters teleobjektiv och levererade bilder till Juoksija, bilder som tagits från läktarplats men ändå hade hygglig kvalitet. Det blev ju mest löparbilder eftersom jag inte kunde täcka upp hoppoch kastplatserna med mitt objektiv. En av mina mest lyckade bilder togs redan på 197-talet. Friidrotts-FM ordnades i Karleby och bland sprinterfavoriterna fanns då Antti Rajamäki och Ossi Karttunen. Jag hade tagit plats vid sista kurvans utgång när 2 meter startade, och jag lyckades fånga ögonblicket när Rajamäki sneglade mot anstormande Karttunen! Som omsorgsfull fotograf vill Rune Härtull nu också få in sina svartvita negativbilder och färgdior på hårddisk. Scanningen är tidskrävande, och för tillfället har han kommit fram till 1982. När han sitter vid datorn och ser gamla bilder passera revy inser han också hur bilder blir historia. En bild med Antti Rajamäki på Sandvikens tegelstubb i Vasa känns väldigt långt tillbaka i tiden! Nu inser jag också att jag borde ha fotograferat annat än familjen och friidrotten. Omgivningen och miljöerna borde ha fotograferats i större utsträckning. En enda gång har Rune Härtull deltagit i en fototävling. Det var på 198-talet som en

Övre: Mary Decker-Slaney, USA, vann 1 5 och 3 meter i VM i Helsingfors 1983. De övriga: Zamira Zaitseva, Wendy Sly och Maria Radu. Undre: Elin Pajunen tävlar på Skogsvallen i Nykarleby under SFI-mästerskapet 21. ännu oknäppt finsk fototidning utlyste fototävling och han skickade in två bilder från Köukarberget. Båda bilderna vann! Digitalfotografering passade Rune bra eftersom han i arbetslivet på JA-RO och Nautor kommit att arbeta med datorer och programmering. Bildbehandlingen blev mycket enklare, och han matar själv in bilderna till ÖID:s webbplats. Jag säljer inte bilder, men om någon frågar efter en bild så ger jag bort den. Rune Härtulls egen friidrottskarriär kom att handla om kortdistanslöpning och mångkamp. Jag tävlade för VIS och hade en bra träningskamrat i mångkamparen Magnus Häggblom. SFI-mästerskap i mångkamp blev bästa resultat. På 4 meter noterade jag som bäst 51,5 och på 1 meter 11,3. Efter lite träning tillsammans med Häggblom och VIS-hoppare klarade jag också 41 i stav, men inser nu att min teknik inte var den bästa. Rune Härtull gifte sig med Lilian Fagerudd från Larsmo, också hon friidrottare, men även syster med en av Brahes En bra Nikon med 2 millimeters objektiv räcker gott för mig, och jag ser en uppgift i att stimulera andras intresse för friidrotten. Rune Härtull. Foto: Daniel Byskata bästa skidlöpare, Glenn Fagerudd. Med Glenn kom jag också att fotografera lite skidlöpning, men i övrigt har det nog handlat enbart om friidrott. 1976 flyttade Rune och Lilian till Larsmo, och Rune gläds naturligtvis över de friidrottsframgångar som Larsmo IF nu presterat. Men han inser också att cirklarna i de österbottniska föreningarna är för små. Mera samarbetet borde till för att åstadkomma proffsigare satsningar. Stafetter är mycket viktiga och det är svårt i en liten förening att hålla den bredd som bra lag kräver. Den lilla sportplanen i Larsmo borde också rustas upp, och jag instämmer med en av ledarna i LIF att det skulle räcka långt om man fick en raksträcka med allvädersbanor. Det är väl en utopi att drömma om fullstor idrottsplan med åtta allvädersbanor. Hur som helst Rune Härtull fortsätter att stimulera och dokumentera det österbottniska friidrottslivet med kameran. BERTEL WIDJESKOG Rune Härtulls webbplats finns på www.multi. fi/~hartull/index.html FALKENPOSTEN 212 47