EUROPAPARLAMENTET 1999 2004 Utskottet för regionalpolitik, transport och turism PRELIMINÄR VERSION 2003/0209(AVC) 15 december 2003 FÖRSLAG TILL YTTRANDE från utskottet för regionalpolitik, transport och turism till utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden över bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska gemenskapens intresse underteckna, ratificera eller ansluta sig till 2003 års protokoll till 1992 års internationella konvention om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja, och om att bemyndiga Österrike och Luxemburg att i Europeiska gemenskapens intresse ansluta sig till de instrument som ligger till grund för protokollet (KOM(2003) 534 C5- /2003 2003/0209(AVC)) Föredragande: Josu Ortuondo Larrea PA\512713.doc PE 331.397
PA_NonLeg PE 331.397 2/5 PA\512713.doc
ÄRENDETS GÅNG Vid utskottssammanträdet den 4 december 2003 utsåg utskottet för regionalpolitik, transport och turism Josu Ortuondo Larrea till föredragande. Vid utskottssammanträdet den 21 januari 2004 behandlade utskottet förslaget till yttrande. Vid detta sammanträde/det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet (enhälligt) nedanstående förslag med... röster för,... röster emot och... nedlagda röster. Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen:... (ordförande/ordförande för sammanträdet),... (vice ordförande), Josu Ortuondo Larrea (föredragande),...,... (suppleant för...),... (suppleant för... i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen)... och.... PA\512713.doc 3/5 PE 331.397
KORTFATTAD MOTIVERING Ersättning för skador genom oljeförorening från fartyg omfattas av två internationella konventioner. 1969 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (CLC) och, 1971 års internationella konvention om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (IOPC). De två konventionerna trädde i kraft 1975 och 1978 och reviderades 1992. Den internationella fond för ersättning som inrättades 1971 (IOPC) bibehölls av medlemsstaterna och en ny fond för ersättning (IOPC-2) inrättades 1992. Alla EU:s medlemsstater som är kuststater är numera parter till de båda protokollen från 1992. I den internationella konventionen om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (CLC) fastställs fartygsägarens ansvarighet. Denne har ett objektivt ansvar vilket i princip kan begränsas till ett belopp i förhållande till fartygstonnaget. För de största fartygen uppgår detta belopp till 59,7 miljoner särskilda dragningsrätter (SDR), en räkneenhet som fastställts av Internationella valutafonden, som för närvarande motsvarar ungefär 72 miljoner euro. Fartygsägaren mister rätten att begränsa sitt ansvar om det visar sig att denne genom egen handling eller underlåtenhet har orsakat skadan. Att bevisa detta är i flesta fall mycket svårt. Enligt 1969 års ansvarighetskonvention är ägaren också skyldig att ha försäkring som täcker dennes ansvarighet. Om fartygsägarens ansvarsförsäkring inte täcker skadorna är det möjligt att vända sig till IOPC. Den internationella oljeskadefonden finansieras genom avgifter från bolag eller andra organ som tar emot olja transporterad till sjöss och det högsta ersättningsbeloppet som kan erhållas från IOPC-92 uppgår till 135 miljoner SDR (vilket motsvarar 162 miljoner euro). Sedan 1978 har i fler än 100 fall de två internationella fonderna för ersättning trätt emellan. I regel har ersättningsbeloppen legat inom givna ramar. Mot bakgrund av de olyckor som inträffat under senare tid väcks frågan om ersättningsgränserna. Ett år efter oljefartyget Prestige förlisning är det fortfarande svårt att uppskatta skadorna. Enligt en ny rapport från Världsnaturfonden har 3000 kilometer kust berörts. Världsnaturfonden bedömer att skadorna på naturen och för näringslivet (framför allt fiske och turism) uppgår till ca 5 miljarder euro. Er föredragande är således ense med kommissionen om att ersättningsgränserna inte kan ge ett fullvärdigt skydd för dem som drabbas av ett omfattande oljeutsläpp. Den höjning av ersättningsgränsen med ca 50 procent (till omkring 250 miljoner euro), som i enlighet med konventionens förenklade förfarande trädde i kraft den 1 november 2003, är också otillräcklig. I december 2000 lade kommissionen fram ett förslag om att inrätta en europeisk kompletterande fond (COPE-fonden) med en ersättningsgräns på en miljard euro för att kompensera offer för oljeutsläpp i de europeiska vattnen. Detta förslag antogs av PE 331.397 4/5 PA\512713.doc
Europaparlamentet med ett visst antal ändringar, medan rådet föredrog att diskutera problemet på internationell nivå, och således har ingen gemensam ståndpunkt nåtts. Det är mycket beklagligt att inrättandet av en sådan fond försenats. Er föredragande kan emellertid glädjas åt att förhandlingarna på IOPC-nivå under tiden gått framåt. I samband med en diplomatkonferens inom ramen för Internationella sjöfartsorganisationen antogs den 16 maj 2003 protokollet till 1992 års internationella konvention om upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja (extra ersättningsfond). Denna fond påminner mycket om den COPEfond som kommissionen föreslagit. Med utgångspunkt från ersättningssystemet från 1992 ska alla personer som lidit skada på grund av förorening genom olja få ersättning genom extrafonden om begäran anses befogad och ifrågavarande person inte erhållit fullständig och korrekt ersättning i enlighet med 1992- års konvention genom vilken fonden inrättades. Det totala ersättningsbeloppet är begränsat så att detta totalbelopp och det ersättningsbelopp som betalas i enlighet med konventionen från 1992 om ansvarighet (CLC) och konventionen från 1992 om inrättandet av en ny fond (IOPC-2) tillsammans inte överstiger 750 miljoner SDR, vilket för närvarande motsvarar 930 miljoner euro. Eftersom enbart enskilda stater och inte EU kan ansluta sig till detta protokoll, föreslår kommissionen att medlemsstaterna anmodas att, så snart som möjligt och före utgången av 2003, underteckna eller ratificera protokollet från 2003. Er föredragande anser att det beslut som rådet lagt fram är en nödvändigt åtgärd för att kunna säkerställa en adekvat ersättning i samband med framtida oljeutsläpp på EU-medlemsstaternas vatten. I detta sammanhang bör dock påpekas att faktumet att ersättningsnivån ökar på inget sätt får medföra att förebyggande åtgärder åsidosätts. Vidare vore det nödvändigt att utveckla konventionerna så att den grupp som ställs till ansvar utökas till att omfatta alla dem som utgör länkar i transportkedjan (flaggstater, befraktare, ägare till lasten och fartygsägare). Föredraganden anser att det förslag som lades fram av kommissionen i december 2000 om att inrätta en europeisk kompletterande fond (COPE-fonden), vilken ska finansieras av de olika länkarna i transportkedjan och ska ha en ersättningsgräns på en miljard euro, under alla omständigheter ska antas. SLUTSATSER Utskottet för regionalpolitik, transport och turism uppmanar utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden att som ansvarigt utskott att godkänna rådets förslag till beslut. PA\512713.doc 5/5 PE 331.397