Utblick Sydamerikansk bladfisk nästan som en ciklid Text och foto Mikael Lundberg, e-mail: mikael_lundberg@yahoo.com Den sydamerikanska bladfisken (Monocirrhus polyacanthus) är ingen ciklid. Oaktat detta anser jag att en presentation av arten platsar i Ciklidbladet eftersom den har flera egenskaper som också ciklidentusiaster kan komma att uppskatta. Den har ett intressant fortplantningsbeteende, den är mycket rovgirig och den har ett annorlunda utseende. Redan som ung spoling läste jag om bladfisken i skolbibliotekets akvarieböcker och fascinerades. Bilderna varierade men texten var i princip densamma i alla böcker: längd åtta cm, äter endast levande foder, kräver specialakvarium, svårodlad och följaktligen rekommenderad endast för erfarna akvarister. Man kan misstänka att författarna bara kopierat texten ur den första boken. Man finner för övrigt inte så mycket mer information om bladfisken i modernare litteratur. På den tiden såg jag aldrig bladfiskar i akvarieaffärerna. Det gjorde inte mycket eftersom jag ändå inte hade tillgång till levande foder i den mängd som skulle ha behövts. Det fick mestadels bli tanganyikaciklider i mina akvarier i stället. När jag ett par decennier senare flyttade till Perus huvudstad Lima förändrades situationen. Bladfiskar salufördes regelbundet i stadens akvarieaffärer och inplanterade guppy som foderfisk kunde man lätt fånga själv eller köpa för två kronor tjoget. Nu skulle äntligen en ungdomsdröm bli verklighet. Nyförvärv I en affär hade de sex bladfiskar och jag köpte dem alla. De var runt fem centimeter långa. Jag hade i förväg gjort i ordning ett 200-liters akvarium inrett med två stora rötter som gick ända upp till ytan. Växterna utgjordes av jättevallisneria, några svärdplantor och ett par Cryptocoryne. Jag kompletterade med vissna löv på bottnen så att bladfiskarna skulle känna sig hemma. Ett motordrivet innerfilter med en skumpatron höll vattnet i rörelse. Som sällskap till bladfiskarna införskaffade jag en grupp gröna pansarmalar (Brochis splendens). Under en kortare tid hade jag även några tvåbandade dvärgciklider (Apistogramma bitaeniata) vilka fungerade utmärkt med bladfiskarna. Endast lugna fiskar som är tillräckligt stora för att inte bli uppätna bör hållas tillsammans med bladfiskar. Aggressiva eller livliga Tack vare sitt utmärkta kamouflage är bladfisken ofta svår att få syn på. Lägg märke till den ljusa randen mellan ögonen. Bladfisken gör skäl för sitt populärnamn. Nog ser det ut som om ett visset löv sticker fram bakom roten. Lägg märke till den lilla skäggtömmen som efterliknar bladets skaft. Mitt 200-liters bladfiskakvarium. Rötter och Vallisneria bildar naturliga gömställen där bladfiskarna känner sig trygga. Ett par svärdplantor fungerar som äggläggningsplatser. Några vissna löv gör det svårare för en åskådare att upptäcka bladfiskarna. 42 Ciklidbladet 4/2008 - Årgång 41 www.ciklid.se
Detta skulle man kunna kalla bladfiskens normalfärg. Fiskarna står ofta under eller intill en växt eller rot, antagligen för att vara bättre kamouflerade. Ibland är bladfisken nästan enfärgat brun. Den kan även anta en i det närmaste helt svart färgteckning. Bladfisken intar mycket ofta en position med huvudet snett nedåt. fiskar stressar bladfiskarna. Planerar man att odla bladfiskar bör de helst ha akvariet för sig själva. Kamouflagekonstnärer Bladfisken gör verkligen skäl för sitt populärnamn. Likheten med ett löv är så uppenbar att den benämns motsvarande på många språk: pez hoja på spanska, pirácáa på portugisiska (Brasilien), leaf fish på engelska och Blattfisch på tyska. Den är en i det närmaste perfekt imitation av ett visset löv där den lilla skäggtömmen motsvarar bladskaftet. De fenor som används för att simma, bröstfenorna och slutet på ryggfenan och analfenan, är genomskinliga. Effekten blir att bladfisken simmar utan att det syns några fenrörelser och man får ett intryck av att fisken driver med vattenströmmen precis som ett visset löv. Den österrikiska iktyologen Johann Jacob Heckel som beskrev arten 1840 verkade inte ha tyckt att den var speciellt lik ett blad trots att han visste att lokalbefolkningens namn på fisken var pirá-cáa som betyder bladfisk. Monocirrhus betyder ett hår och syftar på skäggtömmen medan polyacanthus betyder många taggar och anspelar på taggarna i ryggfenan. I tron att de hade upptäckt ännu en art i släktet beskrev Carl H. Eigenmann och William Ray Allen (1921) Monocirrhus mimophyllus. Det visade sig senare vara samma art och det finns fortfarande bara en art i släktet. Eigenmann och Allen såg dock tydligt likheten med ett löv; mimophyllus betyder bladhärmande. De står huvudsakligen dolda mellan vallisneriabladen, under svärdplantans blad eller tryckta mot rötterna. Detta för att utnyttja sitt kamouflage maximalt. Jag fick ofta titta länge innan jag lyckades lokalisera alla mina sex bladfiskar. Dock ska man inte låta sig luras av dess stillsamma leverne, om bladfisken blir skrämd kan den både göra snabba rusningar och hoppa så att det skallrar i täckglasen. Om bladfisken blir angripen försvarar den sig genom att spärra ut ryggfenan och analfenan som har spetsiga hårda fenstrålar och genom att den riktar ryggfenan mot angriparen. Färgen är vanligtvis chokladbrun med ljusare inslag och en ljus rand mellan ögonen från skäggtömmen till ryggfenan. Bladfisken kan dock ändra färg mycket snabbt beroende på sinnesstämning. På natten är bladfisken enfärgat beige på kroppen med svart panna. Den ljusa linjen mellan ögonen mörknar även den till svart på natten. Vid lek är kroppen beigefärgad med mindre mörka punkter och linjer och den ljusa linjen mellan ögonen finns kvar. Riktiga matvrak Det visade sig snart att mina bladfiskar var riktiga matvrak. De satte gladeligen i sig tre till fyra foderfiskar om dagen. Jag matade huvudsakligen med guppy, gambusia och molly i olika storlekar. Av dessa långsmala bytesfiskar kan bladfisken ta exemplar som är nästan halva dess egen längd. De verkar dock föredra byten i storleken tjugofem till trettio procent av sin egen längd. Varken mindre eller större fiskar äts innan favoritstorleken tagit slut. Bladfiskarna håller sig i regel i skymundan i akvariet men då de varit utan mat ett par dagar simmar de omkring och letar mat aktivt. Efter ett tag lär de sig att det vankas mat när man lyfter på täckglasen och simmar ivrigt fram. Då de äter stora mängder belastas naturligtvis akvarievattnet hårt. Jag rengjorde filtret och bytte en fjärdedel av vattnet varje vecka. Bladfiskarna verkar vara www.ciklid.se Ciklidbladet 4/2008 - Årgång 41 43
Bladfiskens nattfärg är oftast ljust beige med en svart bläs på huvudets ovansida. Detta är även bladfiskens försvarsställning, analfenans och ryggfenans vassa hårda fenstrålar är utspända och kroppen vriden så att ryggfenan riktas mot angriparen. Notera att den ljusa linjen längs pannan som nästan alltid kan ses på dagen försvinner helt på natten. Den första leken skedde på en doppvärmare. För att inte koka äggen var jag naturligtvis tvungen att ha värmaren avslagen. Lägg märke till att äggen hänger i en tråd. Det har nu gått tre dagar sedan rommen lades. Larverna hänger i en kort tråd och följer vattnets rörelser. känsliga för nitrat och smutsigt vatten. Man ser direkt att de mår dåligt om man slarvar med vattenbytena; de blir hängiga och får sämre aptit. En av fiskarna saknade skäggtöm och den åt mycket sämre än det andra. Den var förvisso intresserad av byten, lokaliserade dessa med ögonen och positionerade sig, men högg sällan. Kan det vara så att skäggtömmen inte bara är till för kamouflage utan även har betydelse för att lokalisera bytet exakt? Det verkar som om en förlorad skäggtöm inte växer ut igen. Detta kan naturligtvis vara en tillfällighet men jag rekommenderar ändå att kontrollera att skäggtömmen är intakt när man köper bladfiskar. Hanen vaktar hela tiden sin avkomma. Parasitangrepp När jag kom tillbaka efter en månadslång resa lade jag märke till att små röda maskar hängde ut ur bladfiskarnas analöppning. Min vän som matat fiskarna med guppy under min frånvaro hade inte iakttagit just detta men han hade noterat att foderfiskarna inte försvann i samma takt som tidigare. Det visade sig mycket riktigt att bladfiskarna hade slutat äta på grund av parasiterna. Maskarna identifierades raskt som Camallanus sp. Det är ett släkte rundmaskar (nematoder) som angriper både söt- och saltvattenslevande fisk. Det finns flera arter i släktet men den i akvariesammanhang vanligaste arten är C. cotti. Den beskrevs 1927 (Fujita) från Lake Biwa i Japan och är naturligt förekommande i östra, södra Tre dagar gamla larver. Nästa dag släpper tråden och larverna sprids i akvariet. och sydöstra Asien. Under de senaste fyrtio åren har den dock spridits till Europa, Nordamerika och Sydamerika, Hawaii och Australien med akvariefisk och fisk utplanterad för moskitbekämpning. De flesta arterna i släktet behöver en mellanvärd för att fullborda levnadscykeln, vanligtvis ett kräftdjur (t.ex. Cyclops sp.), men det har visat sig att just C. cotti även kan smitta direkt från fisk till fisk åtminstone i akvarier (Levsen 2001). Det finns en hel del information om Camallanus livscykel på Internet för den som vill fördjupa sig i ämnet. Jag vet inte hur mina fiskar blev smittade. Kanske hade de parasiterna i sig redan då jag köpte dem. Eller blev de smittade via foderfiskarna? Det är svårt att upptäcka sjukdomen på ett tidigt stadium. Oftast märker man inte att fiskarna är angripna förrän man ser maskarna hänga utanför analöppningen och fiskarna tappar aptiten. Ett tidigt tecknen på sjukdomen är att buken svullnar lite, men bladfiskar är ju runda om magen efter varje måltid! 44 Ciklidbladet 4/2008 - Årgång 41 www.ciklid.se
Om någon kommer för nära gäller det att se stor och stark ut. Följande lek skedde på undersidan av ett cryptocoryneblad. Äggen är synliga under bladets framkant. Den stolta fadern vaktar i bakgrunden. Botar man inte fiskarna dör de av blodbrist eller invärtes skador orsakade av maskarna. Som alltid är möjligheten att rädda fiskarna störst om behandlingen sätts in på ett så tidigt stadium som möjligt. Maskarna förankrar sig ordentligt och försöker man dra ut dem manuellt skadar man fiskens inre organ. Det enda som hjälper är att medicinera med maskmedicin. Efter lite sökande på Internet fick jag fram att den mest använda substansen är levamisole hydrochloride och att doseringen ska vara 1,5 ml av 1 % lösning per liter akvarievatten. Om man får tag på ett preparat med annan koncentration får man justera dosen. Jag lyckades hitta ett veterinärmedicinskt preparat, ursprungligen avsett för parasitbehandling av kor, får och grisar, med 15 % lösning vilket jag följaktligen doserade 1,0 ml per 10 liter akvarievatten. Vattnet blir lite grumligt av medicinen så efter 24 timmar bör man göra ett större vattenbyte. Tänk på att camallanuslarverna kan leva länge utan värddjur. Det är med andra ord nödvändigt att behandla hela akvariet mot parasiterna. Trots behandling dog tyvärr två av mina fiskar. Kanske sattes medicineringen in för sent eller så var döda maskar inuti fisken dödsorsaken. De andra fiskarna återfick snart sin vanliga goda aptit. I naturen Bladfiskens utbredningsområde utgörs av Amazonflodens avrinningsområde i Peru, Brasilien, Bolivia, Columbia och Venezuela (Britz & Kullander 2002). Vattenförhållandena varierar ju ganska kraftigt inom detta stora område och jag känner inte till huruvida bladfisken har några Med jämna mellanrum fläktar hanen friskt vatten på äggen. speciella preferenser. Jag vet att bladfisken förekommer runt Iquitos i nordvästra Peru men även där finns det olika biotoper. Det finns t.ex. både svartvattensfloder och vitvattensfloder. Den enda förstahandsuppgiften jag funnit i litteraturen är Eigenmann och Allen (1921) som anger att arten lever i mindre långsamflytande vattendrag skuggade av tät överhängande vegetation. Vattnet var klart och brunfärgat svartvatten och bottensedimentet bestod av vissna löv. Oftast, men inte överallt, är vattnet tämligen mjukt och surt i amazonasområdet. Tyvärr är inte kranvattnet i Lima där jag bodde mjukt och surt utan snarare det motsatta med ph runt 8,5 och GH på 13-14. Det var kanske inte det allra lämpligaste men fiskarna verkade må bra ändå. Fortplantning Efter ett halvår hade fiskarna vuxit rejält. De som senare skulle visa sig vara två honor hade nått en längd av 10,5 centimeter och de fyra hanarna 9,5 centimeter. Det verkar vara den maximala storleken i akvarium. Jag kunde inte se någon könsskillnad förutom storleksskillnaden. Trots att de var fullvuxna och i bra kondition verkade bladfiskarnas sociala liv vara ganska enformigt. De såg ut att ignorera varandra fullständigt. Då de närmade sig varandra syntes inga reaktioner utöver ögonrörelser. Det var positivt att de var fredliga sinsemellan och inte slog ihjäl varandra vilket ju inträffar bland aggressiva ciklider. Lite action ville jag dock ha! Jag lade ner en näve svenska alkottar i akvariet vilket sänkte ph-värdet till 7,0 Bladfiskhona på väg att lägga ägg på bladets undersida. Honan avsätter äggen på svärdplantsbladets undersida. Tre hanar står i kö för att befrukta äggen. Lägg märke till att honan vänder kroppen helt upp och ner. Bladfiskhane befruktar nylagda ägg. En hona står i förgrunden och väntar på att få lägga fler ägg. www.ciklid.se Ciklidbladet 4/2008 - Årgång 41 45
Notera att när hanen befruktar äggen vänder han endast kroppen på sidan. Alla fyra hanar turas om att befrukta de båda honornas ägg. Den starkaste hanen drev bort de andra hanarna och stannade kvar för att vakta äggen. När någon kommer för nära spärrar den upp fenorna och öppnar munnen. Räcker inte det går den till attack. samt brunfärgade vattnet kraftigt. Hårdheten påverkades däremot inte av alkottarna. Jag stängde av doppvärmaren så att temperaturen sänktes från de normala 27-28 o C till 24 o C. Detta gav omedelbar effekt! En av hanarna började stillsamt driva en av honorna. Han imponerade på henne genom att spärra upp sin stora mun samt slå vatten mot henne med kroppen. Båda fiskarna antog en homogen beige färgton och den ljusa linjen längs pannan syntes knappt. De andra bladfiskarna i akvariet motades bort. Två dagar senare upptäckte jag att hanen stod och vaktade bakom doppvärmaren. En närmare titt gav vid handen att ett stort antal (cirka 200) romkorn fanns på värmarens baksida. Romkornen hade fästs med en kort tråd och vajade med vattnets rörelser. Jag drog ut kontakten till doppvärmen för att inte riskera att koka äggen. Efter två dagar kläcktes rommen men larverna hängde fortfarande i trådar. Inte förrän på fjärde dagen lämnade larverna doppvärmaren. Hanen förlorade intresset så fort larverna blivit frisimmande. Då betraktades de bara som föda. Bladfiskyngel, 12 mm långt och en månad gammalt. Bladfiskyngel, 12 mm långt och en månad gammalt. Vid nästa lek avsattes äggen på undersidan av ett cryptocoryneblad. Därefter lekte de uteslutande under svärdplantans blad. Varje lek inducerades av en temperatursänkning. Grupplek Vid ett tillfälle lekte alla mina bladfiskar, två honor och fyra hanar, tillsammans. Honorna turades om att lägga ägg och hanarna turades om att befrukta, alla deltog. Honorna vänder kroppen helt upp och ner när de avsätter äggen. Hanarna däremot vrider endast kroppen nittio grader och ligger på sidan då de befruktar rommen. Fler romkorn än vanligt föll till botten då så många fiskar trängdes under bladet. De nerfallna äggen åts girigt av mina gröna pansarmalar. Efter en och en halv timme avvek den ena honan. Den minsta hanen blev bortföst av en större hane. En stund senare blev ytterligare en hane bortmotad. Efter två timmar fick den andra honan nog och simmade iväg. De två kvarvarande hanarna turades om att befrukta ytterligare en halv timme. Därefter drev den starkaste hanen bort sin rival och stannade kvar för att vakta rommen själv. Om någon kommer för nära spärrar den vaktande hanen ut fenorna för att verka så stor som möjligt. I värsta fall öppnar han även sin stora mun och motar bort inkräktaren. Yngeluppdragning När ynglen börjar simma är de tillräckligt stora för att äta nykläckt artemia med en gång. De verkar känsliga för att flyttas i början och de bästa resultaten har jag Den gröna pansarmalen (Brochis splendens) fungerar bra som sällskap med bladfiskarna. fått genom att lämna hanen ensam med rommen fram till dag tre och därefter ta bort även hanen. Ynglen växte tämligen långsamt, efter en månad mätte de bara tolv millimeter. Liksom de vuxna fiskarna är de känsliga för dåligt vatten. De slutar äta och blir hängiga. Om man åtgärdar vattnet i tid repar de sig dock snabbt. Lämplig akvariefisk? Är då bladfisken en lämplig akvariefisk? Kan man erbjuda bladfisken riktiga förhållanden är den absolut en lämplig och mycket intressant akvariefisk. De ska helst ha ett eget akvarium men man kan ha dem med andra lugna fiskar som inte stressar bladfiskarna. Det allra viktigaste är att man måste ha konstant tillgång till levande foderfisk i rätt storlek. Bladfiskar äter mycket! Får de för lite mat magrar de, blir sjuka och dör. Har man inte sett till att man har ständig tillgång till levande foder ska man inte ens överväga att skaffa bladfiskar. Referenser Britz R, Kullander SO (2002). Polycentridae (Leaffishes). Sid. 603-604. I: R.E. Reis, S.O. Kullander & C.J. Ferraris, Jr. (redaktörer.). Checklist of the Freshwater Fishes of South and Central America. Porto Alegre: EDIPU- CRS, Brasilien. Eigenmann CH, Allen WR (1921). A leaf mimicking fish. Biol. Bull. 41: 301-305. Fujita T. 1927. On new species nematodes from fishes of Lake Biwa. Japan Journal of Zoology 1: 169-176. Heckel JJ (1840). Johann Natterer s neue Flussfische Brasilien s nach den Beobachtungen und Mittheilungen des Entdeckers beschrieben (Erste Abtheilung, Die Labroiden). Ann. Wien. Mus. Naturges. 325-471. Levsen A (2001). Transmission ecology and larval behaviour of Camallanus cotti (Nematoda, Camallanidae) under aquarium conditions. Aquarium Sciences and Conservation 3: 301-311. 46 Ciklidbladet 4/2008 - Årgång 41 www.ciklid.se
Nordiska ciklidsällskapet Ciklidstämman 2009 3-5 april 3-5 April 2009 på Fjärilshuset, Stockholm. Ciklidstämman 2009 arrangeras av Akvarielagret i sammarbete med Nordiska Ciklidsällskapet. Största fiskhelgen någonsin? Diskuschampionat & internationella föredragshållare. Lotterier och försäljning, butiksrabatter och utställare. Följande föredragshållare är i dagsläget klara* Anton Lamboj, Bernt Degen, Fransisco de Nitto, Helmut Löfflad, Carl Westholm, Erik Åhlander, Jan Wester, Jonas Wahlström och Sune Holm. Bokar du tidigt är du med i utlottningen av ett presentkort på böcker på Akvarielagret. (Värde 500:-) Lottas ut bland de 25 första anmälda. Priser: Inträde båda dagarna + lördagsbankett och övernattning i enkelrum Scandic Järva Krog: 1500:- Inträde båda dagarna + lördagsbankett och övernattning i dubbelrum (per person) Scandic Järva Krog: 1200:- Inträde båda dagarna + lördagsbankett: 650:- Tillägg för fredagsmiddagen : 250:- Extra natt på Scandic Järva Krog fredag-lördag i enkelrum: 790:- Extra natt på Scandic Järva Krog fredag-lördag i dubbelrum: 445:- Dagsinträde Ciklidstämman + Fjärilshuset 175:- Dagsinträde Ciklidstämman + Fjärilshuset, under 18 år: 100:- Under 7 år: Gratis inträde Sista bokningsdatum för hotell och middagar är 3.3.2009. Dagsbiljetter kan lösas på plats. Tillgången på hotellrum är begränsad. Kontonummer 204139392, clearing 6163 Handelsbanken. Skriv referens och MAILA önskat val till Akvarielagret på info@akvarielagret.se Detaljerad information i Ciklidbladet 1/2009 * med reservation för eventuella ändringar. www.ciklid.se Ciklidbladet 4/2008 - Årgång 41 47