Ciklider från Väst- och Centralafrika del 5 Hemichromina ciklider Text och foto: Anton Lamboj, översättning: Mikael Westerlund

Transkript

1 Västafrikanska ciklider Ciklider från Väst- och Centralafrika del 5 Hemichromina ciklider Text och foto: Anton Lamboj, översättning: Mikael Westerlund Denna grupp består av två släkten, som är välkända inom akvaristiken: Anomalochromis Greenwood 1985 och Hemichromis Peters I bägge fallen handlar det om typiska substratlekande ciklider som bildar en föräldrafamilj. Släktet Anomalochromis Till Anomalochromis hänförs för närvarande bara en art, nämligen A. thomasi (Boulenger, 1915), som dock förekommer i tre olika varianter. A. thomasi är med sin maximallängd på cirka sju centimeter alltså en äkta dvärgciklid. Den har en äggformad kropp och en liten mun. Arten förekommer i naturen i Guinea, Sierra Leone och Liberia. Könen är väldigt lika. Hannarna blir dock cirka en fjärdedel större än honorna och har kraftigare opariga fenor och bukfenor. I färgsättningen finns det inga väsentliga skillnader mellan könen hos någon av varianterna. Grundfärgen är hos den vanligaste varianten diskret gråbrun till gulbrun. Rygg-, stjärt- Rubrikfoto: H. guttatus, Benin. Hona med ägg. och analfenorna är ljust genomskinliga till aningen blåaktiga och på dem finns delvis små punkter. Mitt på kroppen ligger en stor svart fläck, som beroende på fiskens humör även kan försvinna helt. Fjällen är mestadels glänsande blå i mitten, på den främre delen av kroppen kan det finnas små röda punkter. Vid lek eller strid är färgerna i allmänhet mer lysande. Efter lek förändras färgerna drastiskt. På kroppen framträder fem till sex svarta ränder, som blir allt intensivare ju längre yngelvården framskrider. Den första randen går genom ögat. Samtidigt avtar den övriga färgsättningen och fiskarna verkar dystra och oansenliga. Den andra färgvarianten kommer från Guinea. Den skiljer sig från den allmännare varianten genom att fläcken på kroppen mestadels är liggande och oval. I ryggregionen har så gott som alla fjäll en liten svart punkt. Den mest påfallande skillnaden är ändå att de svarta ränderna nästan alltid är tydligt synliga hos denna variant. Under yngelvården är ränderna även väsentligt bredare och intensivare än hos den vanliga varianten. Ofta förefaller fiskarna vara nästan helt svarta med bara smala ljusa ränder. Av den tredje varianten har hittills endast ett exemplar importerats. Den härstammar sannolikt också från Guinea och har en ljusbrun kroppsfärg. Gällocken och sidorna skimrar mycket vackert i gyllengult. De bägge förstnämnda varianterna har redan odlats och de skiljer sig inte från varandra när det gäller hållande och odling. Kullarna är på omkring 400 romkorn, som är genomskinliga och saknar pigment. Medelhårt till mjukt vatten krävs för att romkornen ska utvecklas bra. Båda föräldradjuren vårdar rommen och ynglen. Åtminstone i ägg- och larvfaserna är honans andel av ruvandet aningen större. Rommen läggs helst på ett hårt underlag och föräldrarna förbereder några små gropar för larverna. Efter två till tre dagar kläcks romkornen och efter ytterligare fyra till fem dagar är ynglen frisimmande. De är mycket små de första dagarna och behöver mycket fint foder. Under de första veckorna är ynglen spräckliga i ljusa och mörka färgtoner och skiljer sig häri tydligt från yngel av Hemichromis. Föräldrarna är i regel mycket goda yngelvårdare och ofta kan yngelvården pågå i mer än två månader. Under denna tid försvarar de annars mycket lugna och fredliga fiskarna 6 Ciklidbladet 3/ Årgång 42

2 H. frempongi hör till de långsträckta femfläckscikliderna. Anomalochromis thomasi, Guinea Hemichromis cerasogaster, hane A. thomasi, Sierra Leone Hemichromis elongatus, Gabun H. cristatus är en relativt fredlig rödciklid. H. fasciatus, Ghana H. guttatus, Guinea Ciklidbladet 3/ Årgång 42 7

3 sin avkomma mycket intensivt och uppoffrande. Släktet Hemichromis Till släktet Hemichromis hänförs både små och stora arter med en vidsträckt utbredning i Afrika från Egypten och Algeriet i norr ända till Angola, Zambesiflodens källor och de nordliga delarna av Sydafrika. De saknas däremot i regel i östra Afrika söder om Sahara. Det finns till exempel inga Hemichromis i de stora sjöarna. Könsskillnaderna är små hos alla arterna. Honorna blir i regel ungefär en fjärdedel mindre än hanarna och deras fenskrud är också något anspråkslösare än hannarnas. Hos många arter är hanarna högre i kroppen. I färgerna förekommer inga könsskillnader. Alla arterna har en mörk fläck på gällocket. Alla Hemichromis är typiska substratruvare med en bra parbildning och bara liten skillnad i arbetsuppgifterna mellan könen. Beroende på art och storlek varierar kullarna mellan cirka 150 och över små romkorn med bara lite pigment. Rommen kläcks efter cirka tre dagar och larverna sköts tills de blir frisimmande antingen i små gropar, som föräldrarna har grävt, eller bland finbladiga växter eller växtrötter. Ofta flyttar föräldrarna ynglen mellan olika gropar eller platser. Hos alla arterna är ynglen under sina första levnadsdagar ljusbruna med ett svart längsgående band mitt på kroppen och ett till alldeles under ryggfenan. Först vid en storlek på en och en halv till två centimeter börjar färgteckningen påminna om föräldrarnas. Långsträckta Hemichromis femfläcksciklider Generellt kan släktet Hemichromis indelas i två stora grupper: Å ena sidan de så kallade femfläckscikliderna, som blir cirka 25 centimeter stora. Till denna grupp hänförs arterna H. elongatus, H. fasciatus och H. frempongi. Dessa arter har en kraftig relativt stor mun, som kan sträckas framåt, och i vuxet tillstånd har de alltid en gulbrun kroppsfärg utöver de arttypiska färgerna. Hos alla arterna, som annars är svåra att se skillnad på, kan man utöver den mörka fläcken på gällocket på kroppen se fyra till fem stora svarta fläckar vilket gett gruppen dess namn. Hemichromis elongatus (Guichenot, 1861) och Hemichromis fasciatus Peters, 1858 har båda vidsträckta utbredningsområden och de förekommer ställvis i samma vattendrag. Arterna förekommer från Nilbäckenet och Tchad till den västafrikanska H. stellifer, Demokratiska republiken Kongo, hane kusten och Senegal, vidare över Sierra Leone och Nigeria ända till Demokratiska republiken Kongo. Däremot förekommer Hemichromis frempongi Loiselle, 1979 bara i Lake Bosumtwe i Ghana. Dessa arter har som ungfiskar en utdragen kroppsform, men blir som vuxna småningom rätt höga i kroppsformen. Kroppsfärgen är guldgul till gyllenbrun. Typiskt för H. elongatus är flera tunna röda linjer på kroppssidorna. De kan sträcka sig från den bakre kanten av gällocket till stjärtroten. Kännetecknande för vuxna exemplar av H. fasciatus är ytterligare ett stort antal svarta punkter mellan de svarta fläckarna på kroppssidan, framför allt på den främre delen av kroppen. Ofta kan punkterna växa ihop till större svarta ytor. Alla tre arterna livnär sig i naturen huvudsakligen som rovfiskar. De äter fisk och kräftdjur, varvid ofta även yngel av andra ciklidarter får tjäna som föda. Enligt mina egna iakttagelser försvarar vuxna lekande par av H. elongatus ibland mycket stora revir med en längd på upp till tjugo meter i vattendrag som är upp till fem meter breda. De rör sig omkring inom reviret men de har också ståndplatser där, som de föredrar. Kullarna kan vara stora, upp till romkorn är fullt möjligt. 8 Ciklidbladet 3/ Årgång 42

4 H. letourneuxi H. cf. stellifer, Gabun H. stellifer, Kongo Yngelvården är mycket intensiv och delas ganska lika av bägge föräldrarna. De vårdar ofta ynglen mycket länge, många gånger ända till en storlek på över tre centimeter. Men ofta låter de även ynglen bli självständiga tidigare. Man kan i naturen finna yngel som upp till en storlek på sju till åtta centimeter rör sig i små grupper på tre till fem individer. Därefter och fram till parbildningen håller de revir ensamma och är då mycket ofördragsamma mot artfränder. Vid en storlek på cirka tio centimeter blir de könsmogna. Röda Hemichromis rödciklider De återstående arterna, som alla blir mindre, hör till gruppen röda ciklider även om detta färgkännetecken inte passar in på alla dessa arter, eller gör det i varierande grad. På gällocket förekommer alltid en svart fläck. Oftast kan man se en svart fläck också på stjärtroten och många arter har även mitt på kroppen en svart fläck, som också kan försvinna beroende på sinnesstämning. Andra arter har en svart fläck vid ryggfenans bas. Ofta framträder även iriserande blå punkter eller små streck på huvudet, kroppen och fenorna. Antalet sådana färgpunkter, även kallade iridioforer, utgör dock vanligen inte ett artkännetecken. Hos nästan alla arterna förekommer de i olika antal, täthet och utbredning. Hos vissa arter finns det olika trender med fler eller färre iridioforer. Iridioforerna är, då de förekommer, alltid synliga oberoende av graden av upphetsning. Till denna grupp hör följande arter: Den visserligen till namnet vanliga men sällan odlade Hemichromis bimaculatus Gill, 1862 från Guinea, Sierra Leone och Liberia. Hemichromis cerasogaster (Boulenger, 1898) från Lac Mai Ndombe i Demokratiska Republiken Kongo. Denna art har förmodligen aldrig förekommit inom hobbyn. Den är med sin maximallängd på cirka åtta centimeter väl den minsta arten i släktet. Hemichromis cristatus Loiselle, 1979 med en utbredning från Guinea till Nigeria. Arterna Hemichromis guttatus Günther, 1862 från Elfenbenskusten till Kamerun och Hemichromis letourneauxi Sauvage, 1858 med ett i sanning stort utbredningsområde som sträcker sig över Egypten, Sudan, Tchad, Gambia och Senegal, därtill förekommer den också i Algeriet; Guinea, Elfenbenskusten, Ghana och Centralafrikanska Republiken och möjligen i områdena mellan dessa stater. Dessa två arter hålls ofta i akvarium. H. sp. ankasa, Hane Dessutom hör fortfarande Hemichromis lifalili Loiselle, 1979 från Centralafrikanska Republiken, Republiken Kongo och Demokratiska Republiken Kongo, Hemichromis paynei Loiselle, 1979 från Guinea, Sierra Leone och Liberia samt Hemichromis stellifer Loiselle, 1979 från Gabon, Republiken Kongo och Demokratiska Republiken Kongo till denna grupp. Det förstnämnda artnamnet nämns visserligen ofta i akvaristisk litteratur, men arten hålls de facto bara sällan i akvarium. H. stellifer däremot nämns igen relativt sällan under detta namn, men förekommer i verkligheten ofta i akvarium. På senaste tid har även några tydligen nya och än så länge obeskrivna arter funnit sin väg till akvariehobbyn. Alla är inte röda på kroppen, såsom man kunde förmoda på basen av det man hittills har sett. Två Hemichromis-arter från Guinea går i olika bruna toner. Andra, såsom till exempel Hemichromis sp. akansa, som H. van Heusden upptäckte i Ghana, blir dock intensivt röda och utgör ett mycket vackert tillskott till hobbyn. Hemichromis i akvariet Släktet Hemichromis popularitet varierar Ciklidbladet 3/ Årgång 42 9

5 inom akvaristiken. De så kallade femfläckscikliderna anses helt enkelt vara alltför aggressiva och elaka, vilket jag finner vara väldigt överdrivet. Säkert är dessa arter ovanligt framfusiga, inte bara på grund av sin storlek utan även genom sin höga intelligens och snabbhet. Men sist och slutligen motsvarar de generellt sett andra stora ciklider. Enligt mina erfarenheter är dessa arter mycket intressanta och ytterst attraktiva, bara man ger dem tillräckligt stora akvarier. De är helt jämförbara med andra större ciklider och går också att hålla tillsammans med sådana. På grund av aggressiviteten inom arten är det dock ofta svårt att lyckas få fungerande lekpar. Men har två fiskar väl funnit varandra är sammanhållningen i normala fall till och med ovanligt bra. Också till de mindre arterna förhåller sig akvaristerna ofta ambivalent. Otvivelaktigt är deras härliga färger tilldragande, men även här avskräcks akvaristerna av deras förmodade aggressivitet och av att de ofta är mycket produktiva. Även här handlar det sist och slutligen om att fiskarna ska hållas på rätt sätt. Å andra sidan finns det skillnader mellan arterna och även individuella skillnader. Själv har jag haft flera par av olika arter, som snarast har betett sig skyggt och tillbakadraget. I synnerhet gäller detta de mindre arterna, såsom till exempel H. cristatus eller några av de varianter som i handeln går under namnet H. guttatus. Många par skrider bara till lek när de har tillräckligt mycket lugn och ro, om möjligt utan andra innevånare i akvariet. Skötsel Alla arterna är mycket toleranta när det gäller vattenvärdena och de kan hållas och förökas i såväl mjukt som hårt vatten. Hemichromis-arterna är enkla och problemfria att utfordra. Jag ser det som en fördel att de inte skadar växterna, frånsett då att de gräver små gropar för ynglen i samband med fortplantningen. När man odlar de mindre arterna (till exempel H. cristatus) måste man ta hänsyn till att ynglen är så små då de börjar simma fritt, att de inte ännu kan äta nyckläckta artemianauplier, utan måste ges fint yngelfoder under den första tiden. Som vuxna är fiskarna oftast problemfria att utfordra. Rättelse Ciklidbladet 3/2009 Bilden visar en Tilapia ruweti Tilapia ruweti Foto: Anton Lamboj. Fototävling 2009 Varje månad väljer moderator ut tjugo av de foton som kommit in, som sedan deltar i månadstävlingen. Det bidrag som vinner Månadens bild går vidare till tävlingen för Årets bild. Under året genomförs fyra tematävlingar; februari, maj, september och oktober. En fristående fotografisk jury kommer dessutom att utse tio bilder till årsfinal. Om din bild inte kommit med i uttagningen kan du försöka igen nästa månadstävling. Den senaste tidpunkten för inlämning av foto är kl dagen före månadskiftet. Röstning i en tävling pågår till och med den aktuella månadens slut. Tävlingsregler Endast NCS-medlemmar får skicka in foto till tävlingen. Medlemsnummret skall medfölja insänt foto eller finnas i forumprofil. Ett fotobidrag per medlem och månad. Alla fält måste fyllas i och filnamnet får ej innehålla svenska bokstäver som å, ä och ö. Ert riktiga namn som fotograf skall medfölja insänt foto eller vara tillgängligt i forumprofil. Bildens bredd eller höjd skall ligga på minst 1000 pixlar. Ange enbart det vetenskapliga namnet, använd namnen på För Malawi, Tanganyika etc. ange fångstplats. Du måste själv ha tagit fotot och ha copyright på det! Foto får inte innehålla signatur. Foto skall vara på ciklid/er eller ha stark koppling till ciklider. Fotot får inte vara publicerat tidigare i Ciklidbladet eller på Ciklid.org. Du godkänner, med ditt deltagande i tävlingen, att fotot får användas för publicering i Ciklidbladet och på Ciklid.org. Felaktig storlek, bristande information eller andra missade kriterier angående foto, fotografnamn och medlemsnummer resulterar i diskvalificering. Lycka till med ditt tävlingsbidrag! 10 Ciklidbladet 3/ Årgång 42

6 Ciklidbladet 3/ Årgång 42 11