Datum: 2015-04-17 Avsändare: Handelshögskolans i Göteborg studentkår Mottagare: Rektor Handelshögskolans i Göteborg studentkårs synpunkter gällande Göteborgs universitets finansiering av studentkårsgemensam verksamhet
Handelshögskolans i Göteborg studentkår har tagit del av utredningen gällande finansiering av studentkårsgemensam verksamhet (Dnr: V 2014/986) och inkommer härmed med våra synpunkter på de förslag som presenteras i utredningen. För tydlighets skull har vi valt att följa rubriksättningen i utredningens avsnitt 5 där slutsatser och förslag presenteras. 5.1 Generellt stöd till studentkårerna för utbildningsbevakning Vi välkomnar förslaget om en höjning och årlig indexjustering av den generella stödet till studentkårerna för utbildningsbevakning. 5.2 Götheborgske Spionen Vi delar utredarens uppfattning att Göteborgs universitet inte bör styra vilka tidningar eller annan media som verkar för studentgruppen på universitetet utan att detta bör styras av studentrörelsen, som representeras av studentkårerna. Spionen är en studentkårsverksamhet och det är därför rimligt att det är studentkårerna som får besluta om hur den eventuella finansieringen av Spionen ska se ut. Förslaget, att universitetets stöd till Spionen ska ersättas av ett generellt stöd till studentkårerna, välkomnas därför av HHGS. Om de tre studentkårer som i dagsläget utgör GUS - som i sin tur är Spionens huvudman - vill fortsätta finansiera Spionens verksamhet så utgör förslaget inte något hinder mot det. Förslaget innebär överhuvudtaget inga hinder utan endast möjligheter och ökad frihet för studentkårerna. Såväl Spionen som enskilda studentkårer har argumenterat för värdet av studentdriven media som är oberoende i relation till såväl universitetet som studentkårerna. Här vill vi poängtera att Spionen inte är oberoende, studentdriven media. Spionen är en verksamhet som drivs av tre studentkårer, genom GUS. Att de skulle vara oberoende i relation till studentkårerna är därför ett orimligt påstående. Det går inte heller att argumentera för att de skulle vara oberoende i relation till Göteborgs universitet då ca 75% av Spionens intäkter i dagsläget kommer från universitetet. Vi kan förstå Spionens vilja att framställa sig själva som en oberoende aktör, men menar att det är helt uppenbart att så inte är fallet och att alla argument som tar sin utgångspunkt i värdet av en oberoende, studentdriven media därför inte har någon relevans i det här sammanhanget. En aspekt, som inte lyfts i utredningen men som vi anser är relevant i sammanhanget, är hur oförenligt det är med Göteborgs universitets strävan att minska den samlade miljöbelastningen (som kommer till uttryck i universitetets miljöpolicy) att finansiera tryck och distribution av 280 000 exemplar (årligen) av en papperstidning som lika väl hade kunnat vara en renodlad nättidning. 5.3 Studentradion Vi delar utredarens mening att Studentradion inte heller i framtiden ska få ekonomiskt stöd av universitetet.
5.4 Kostnader för studentkårernas medlemsregister Vi tar tacksamt emot fortsatt finansiering av medlemsregister. 5.5 Studentombudsverksamhet 5.5.1 Införandet av kompetenskravet juristexamen eller jur.kand.examen Vad gäller studentombudsverksamheten så skriver utredaren bland annat att studentombudens arbete till stor del rör juridik relaterat till studentfrågor och att det därför är viktigt att ombudens kompetens och erfarenhet motsvarar de arbetsuppgifters svårighetsgrad som föreligger dem. Vi delar denna uppfattning och menar att kravet på en juristexamen eller jur.kand.examen måste vara en självklarhet när ambitionen från universitetets sida är att studentombuden ska kunna ge studenter ett fullgott juridiskt stöd. Utredaren skriver också att det inte är säkerställt att de studentombud som i dagsläget är anställda av GUS besitter den kompetens som efterfrågas. Även denna uppfattning delar vi. Vi skulle till och med vilja påstå att det är säkerställt att de inte besitter den kompetens som efterfrågas. Vi blir ofta kontaktade av studenter vid Handelshögskolan som har varit i kontakt med studentombuden innan de kommer till oss. Den vanligaste anledningen till att studenterna vänder sig till oss efter att ha varit i kontakt med studentombuden är att studentombuden har gett studenterna ifråga juridisk rådgivning som visat sig vara direkt felaktig och som många gånger har försatt studenten i en sämre situation än den studenten var i innan hen fick någon hjälp alls. Det kan handla om att studentombuden har hänvisat till en reglering i högskolelagen eller högskoleförordningen eller en skrivelse i de lokala studiereglerna, som överhuvudtaget inte är tillämplig på det problem studenten har, eller om att de har hänvisat till en regel som visserligen är tillämplig men som stadgar någonting helt annat än vad studentombuden har påstått. Även en utbildad jurist kan, i en stressad situation där ett svar måste ges snabbt, givetvis råka hänvisa till fel regel eller, efter att ha skummat en regel lite för snabbt, råka få ett felaktigt intryck av vad regeln innebär. Alla kan begå misstag. Men i fallet med de nuvarande studentombuden så är det inte en fråga om att de arbetar under stress eller med krav på att leverera svar snabbt. De studenter som först har varit hos studentombuden och sedan vänder sig till oss har i samtliga fall haft omfattande kontakter med studentombuden. Det har aldrig varit fråga om att studentombuden har gett snabba svar och att det skulle ha råkat bli fel av den anledningen. Tvärtom så är ett av de mest utmärkande dragen för studentombudens arbetssätt hur långdraget och onödigt omständligt allting alltid blir. De studenter som först har varit i kontakt med studentombuden och som sedan vänder sig till oss beskriver samtliga en process som är väldigt utdragen och som i väldigt låg
utsträckning handlar om att hitta lösningar på problem och i väldigt hög utsträckning verkar vara av en terapeutisk karaktär (terapeutisk för studentombudens del snarare än studentens dessutom). Studenterna som har vänt sig till studentombuden har ofta haft flera möten, vid vilka det inte är ovanligt att samtliga studentombud närvarat trots att det hade räckt med ett av dem, som ofta har varit väldigt långa. Studentombuden har insisterat på att hålla möte efter möte, för att diskutera samma saker om och om igen. Att detta är studentombudens arbetsmetod har vi också själva fått erfara vid ett flertal tillfällen. Det senaste, och kanske tydligaste, exemplet var när vi, i början av det här året, blev kontaktade av studentombuden som ville att vi skulle närvara vid ett möte med en student från Handelshögskolan som hade kontaktat ombuden. Vi bokade en tid för ett möte men först höll studentombuden ett eget möte med studenten ifråga, vid vilket alla tre studentombud närvarade. Detta första möte varade i fyra timmar och ägde rum tre dagar före det möte vid vilket även vi närvarade. Då studentombuden redan hade pratat med studenten ifråga i fyra timmar så bad vi ombuden att inför det mötet då vi skulle närvara förklara för oss vad situationen handlade om, så att vi skulle kunna komma förberedda till mötet och så att studenten skulle slippa berätta samma saker ytterligare en gång. Som vi då förklarade för studentombuden så handlade det alltså både om att vi ville få möjlighet att förbereda oss för att kunna ge studenten bästa möjliga råd och om att vi ansåg det orimligt att studenten skulle behöva lägga ytterligare fyra timmar på att berätta en historia han redan berättat. Studentombuden ville dock inte berätta för oss, ens i korta ordalag, vad som framkommit vid det första mötet med studenten. När vår utbildningsansvariga sedan infann sig för det gemensamma mötet så inledde de två närvarande studentombuden med att beklaga att det tredje ombudet inte kunde närvara då hon var sjuk och bad sedan studenten att återigen berätta precis allt det som han hade berättat vid det första mötet tre dagar tidigare. Även detta andra möte varade i fyra timmar, vilket inte hade behövt vara fallet ifall studentombuden bara hade kunnat sammanfatta studentens historia och problem i ett kort mail till vår utbildningsansvariga i förväg. Vår inställning är att när en student kontaktar studentombuden, eller oss, så är det för att få riktig hjälp och inte för att i största allmänhet få någon att prata med. Vi ser det som vår uppgift att hjälpa studenter som kontaktar oss att identifiera problem och tänkbara lösningar och att sedan hjälpa studenten i eventuella kontakter med universitetet. Målet är alltid att så snabbt som möjligt (givetvis utan att göra avkall på kvalitet) få tillstånd konkreta lösningar. Efter mötet med studenten och studentombuden så kontaktade därför vår utbildningsansvariga (med studentens godkännande) alla berörda parter vid universitetet och lyckades inom ett par dagar ha fått tillstånd konkreta lösningar på alla de problem som studenten upplevde. Det är så vi arbetar och det är så vi anser att även studentombuden borde arbeta. Studentombudens förslag på fortsättning var dock ytterligare möten mellan studenten, studentombuden och vår utbildningsansvariga, för att fortsätta prata om problemen.
Detta verkar tyvärr vara studentombudens syn på sitt uppdrag - att de ska prata med studenterna som vänder sig till dem snarare än att faktiskt hjälpa dem. Anmärkningsvärt i det här specifika fallet var även att många av de konkreta lösningar som studenten efterfrågade redan var beslutade om och implementerade och att det redan veckan efter vårt gemensamma möte med studenten var ett möte inplanerat mellan studenten, juridiska institutionen och den samordnare för studenter med funktionshinder som studenten under flera års tid haft kontakt med. Inget av detta hade studentombuden tagit reda på, trots att de haft kontakt med studenten under flera veckors tid innan vårt gemensamma möte, trots att de haft ett eget möte med studenten i fyra timmar innan det gemensamma mötet och trots att informationen fanns väldigt lättillgänglig. Anmärkningsvärt är också att under det fyra timmar långa samtalet med studenten vid vilket vi närvarade (ett samtal som studentombuden refererade till som en favorit i repris, då de som sagt redan hade haft exakt samma samtal bara tre dagar tidigare) så motsatte sig ombuden alla försök från vår sida att styra in samtalet på frågor om lösningar och konkreta åtgärder. Vår samlade bild, baserat på vad våra studenter berättar för oss och på våra egna kontakter med studentombuden, är att det är såhär studentombuden arbetar i dagsläget. De utför det mesta av sitt arbete gemensamt, trots att arbetsuppgifterna bara kräver att det är en person som utför dem. De håller alldeles för många och alldeles för långa möten för att diskutera problemen och lägger väldigt lite tid och fokus på att identifiera och få tillstånd lösningar. De gör många gånger studenterna en björntjänst i det att de bara bekräftar och eldar på studentens känsla av att bli motarbetad av universitetet eller enskilda lärare, även i lägen då det som faktiskt hade hjälp studenten hade varit att ställa kritiska frågor och problematisera studentens upplevelser av situationerna ifråga. Och de saknar, som sagt, förståelse för den juridik de faktiskt hanterar. Ett konkret exempel på det senare är att ett av problemen som studenten vi precis talat om hade var att han hade försökt hämta ut en tenta (som han skrivit och blivit underkänd på) men tyvärr fått veta att originalhandlingen var bortkommen. Detta var efter att studenten redan hade kopierat tentan och begärt omprövning men fått beskedet att examinatorn inte hade ändrat sin bedömning. Att originalhandlingen var bortkommen var givetvis inte bra men det hade ingen påverkan på bedömningen av tentan då den redan var bedömd två gånger. Studentombuden menade, under mötet som vi hade med studenten, att det faktum att tentan var bortkommen innebar att institutionen var skyldig att erbjuda studenten en ny möjlighet att skriva tentan. De hänvisade till punkten 3.5 i de lokala studiereglerna vid Göteborgs universitet som stadgar att om skriftliga examinationsunderlag förkommit, [...] och orsaken ligger inom universitetets kontrollsfär, ska ny examination skyndsamt erbjudas efter samråd med berörda studenter. Vår utbildningsansvariga försökte under mötet förklara för studentombuden att denna regel bara träffar skriftliga examinationsunderlag som förkommit innan de kunnat bedömmas, och att den inte omfattar sådana examinationsunderlag som förkommit efter att de har bedömts två gånger. Studentombuden insisterade dock på att regeln var tillämplig även i det då aktuella fallet eftersom det inte
uttryckligen stod att regeln bara omfattade examinationsunderlag som inte hunnit bli bedömda. När vår utbildningsansvariga försökte förklara för dem att det inte är så juridik, eller regeltolkning i stort, fungerar så var de totalt oförstående. Det faktum att tentan som var bortkommen dessutom var skriven för två år sedan och att studenten därefter hunnit läsa om kursen ifråga två gånger och därmed hunnit skriva om samma tenta totalt sex gånger menade studentombuden var irrelevant i sammanhanget. Enligt dem så var institutionen nu skyldig att skyndsamt erbjuda studenten en ny möjlighet till examination. Ett argument som har framförts mot införandet av kompetenskravet juristexamen är att studentombudens arbetsuppgifter till väldigt liten del skulle handla om juridik. Då det utredaren föreslår är två nya studentombudstjänster så är det kanske irrelevant att alltför ingående diskutera i vilken utsträckning de nuvarande studentombuden arbetar med juridik. Men vi vill framhålla att även dagens studentombuds arbetsuppgifter till stor del handlar om juridik och ställer krav på juridisk kompetens som dagens ombud tyvärr saknar. Givetvis så går det inte att påstå att deras arbetsuppgifter till 100% skulle utgöras av renodlad juridik men en väldigt stor del av deras arbete handlar om att kunna förstå och navigera i olika regelkomplex, vilket gör en juristexamen till ett högst lämpligt kompetenskrav. En juristexamen innebär dessutom fler färdigheter än att bara kunna läsa och tolka lagtext. De kunskaper som en färdigutbildad jurist har handlar i lika hög utsträckning om att kunna avgöra när en fråga inte är av juridisk karaktär utan snarare bör lösas med hjälp av diplomati och sunt förnuft. Under juristutbildningen så tränas jurister i att snabbt kunna identifiera vilken information som är relevant för en fråga och vad som är irrelevant brus, att identifiera kärnan i olika problem och att hitta lösningar. De tränas i att uttrycka sig i såväl tal som skrift och i att argumentera. Allt detta menar vi är färdigheter som ett studentombud bör ha för att kunna ge studenter den hjälp de behöver när de stöter på problem i sina utbildningar. Avslutningsvis så vill vi poängtera att ett krav på en juristexamen inte på något sätt innebär att andra kunskaper och förmågor än renodlat juridiska inte skulle värderas. Det innebär bara en garanterad lägstanivå vad gäller studentombudens förmåga att ge studenter ett fullgott juridiskt stöd. 5.5.2 Tjänsternas placering Det är på inget sätt en självklarhet att Göteborgs universitet specifikt ska finansiera studentombudsverksamhet. Universitet är inte skyldigt att göra så och det vore fullt rimligt att i fråga om studentombudsverksamhet resonera på samma sätt som man i utredningen gör vad gäller Spionen; att Göteborgs universitet inte bör styra över vilka funktioner som verkar för studentgruppen på universitetet utan att detta bör styras av studentrörelsen, som representeras av studentkårerna. Om universitetet vill underlätta för studentkårerna att anställa studentombud så skulle man kunna göra det genom att öka den generella medelstilldelningen till studentkårerna, men i konsekvens med resonemanget att det inte är universitetets uppgift att styra över kårverksamhetens utformning låta de
studentkårer som vill anställa studentombud på egen hand göra det, låta de studentkårer som vill gå samman och anställa gemensamma studentombud göra det, låta de studentkårer som vill arvodera personer för att utföra studentombudsarbete göra det eller låta studentkårerna göra valet att lägga pengarna på någonting helt annat. Det faktum att man inte resonerar på detta sätt från Göteborgs universitets sida - att det ska vara studentrörelsen, som representeras av studentkårerna, som styr över frågan ifall det ska finnas studentombud eller inte - skvallrar om att man i grunden betraktar studentombudstjänsterna som tjänster som hör till universitetets verksamhet. Sättet som man motiverar finansieringen av studentombudsverksamheten på är att hänvisa till den väldigt generella skrivningen i högskoleförordningens 1 kap. 11, som bland annat stadgar att högskolorna ska ansvara för andra uppgifter av studiesocial karaktär som stöder studenterna i deras studiesituation [...] samt för att studenterna i övrigt har en god studiemiljö. Om man leker med tanken att ingen studentorganisation skulle vara villig att påta sig arbetsgivaransvaret för studentombuden så verkar det, givet sättet som man från universitetets sida motiverar sin finansiering av verksamheten, rimligt att anta att Göteborgs universitet själva skulle anställa studentombud. Allt detta talar väldigt tydligt för att universitetets syn på tjänsterna är att de finns till för att universitetet ska fullgöra sitt ansvar, och inte för att studentkårerna ska kunna fullgöra sitt. Studentombudsverksamheten måste antingen betraktas som en renodlad kårverksamhet som vilken annan verksamhet som helst (och i så fall är det enda rimliga att fördela pengarna på studentkårerna och låta dem anställa ombud eller inte anställa ombud på vilka sätt de vill) eller så får universitetet förlika sig med att studentombudsverksamheten är en universitetsverksamhet och att det faktum att man rent formellt placerat arbetsgivaransvaret på en studentorganisation inte förändrar den saken utan bara skapar en förvirring kring vilken typ av tjänster det rör sig om och vad syftet med dem är. Det vore önskvärt ifall universitet bestämde sig för hur man vill se på studentombudsverksamheten och sedan agerar konsekvent i enlighet med beslutet; är studentombuden en renodlad studentkårsverksamhet eller är det universitetets verksamhet? I det förra fallet så bör universitet lämna upp till kårerna att styra över verksamheten fullt ut (fördela pengarna på kårerna på samma sätt som man föreslås göra med Spionens pengar) och i det senare fallet bör universitetet anställa studentombuden själva. Givet att universitetet betraktar det som uteslutet att fördela pengarna ifråga på studentkårerna och låta dessa lösa frågan om ombud för studenterna, och givet att universitetet vill fortsätta finansiera studentombudstjänster, så anser vi att den tveklöst lämpligaste lösningen är att universitetet själva anställer studentombud. I utredningen så resonerar man kring det upplägget men avfärdar det med följande motivering: Göteborgs universitet är en tänkbar arbetsgivare, men ett
studentombud kan enligt lojalitetsprincipen i sin anställning inte gå emot sin arbetsgivare i exempelvis ett disciplinärende. Som anställd har man visserligen en lojalitetsplikt i relation till sin arbetsgivare, men utredaren verkar inte riktigt ha förstått vad lojalitetsplikten innebär. Om arbetsgivaren vill att den anställde ska verka som ett ombud för motparten (vilket skulle vara fallet om Göteborgs universitet är arbetsgivare för studentombuden och de senare exempelvis företräder en student i ett disciplinärende) så innebär det inte ett åsidosättande av lojalitetsplikten för studentombudet att agera ombud för en motpart. Brott mot lojalitetsplikten uppstår när den anställde agerar på sätt som går emot arbetsgivarens instruktioner eller skadar arbetsgivaren. Så länge den anställde agerar i enlighet med arbetsgivarens instruktioner (vilka skulle vara att hjälpa och företräda studenter) och arbetsgivaren inte upplever sig bli skadad av den anställdes agerande (vilket Göteborgs universitet knappast skulle uppleva sig bli om man i beskrivningen av tjänsterna har preciserat att en av uppgifterna är att företräda studenter gentemot universitetet) så utgör lojalitetsplikten inget hinder mot att Göteborgs universitet skulle vara studentombudens arbetsgivare. Vi kan förstå hur utredaren, givet det här missförståndet vad gäller lojalitetsplikten, landar i att det är mer lämpligt att studentombuden är anställda av en studentorganisation än av universitetet. Vi delar dock inte utredarens uppfattning i den här frågan och hoppas att vårt klargörande vad gäller lojalitetspliktens innebörd ska få universitetet att i den här frågan avvika från utredarens förslag. Att placera tjänsterna under universitetet skulle medföra många fördelar. Först och främst skulle det bli tydligare vilken typ av tjänster det rör sig om och vems ansvar det är som fullgörs i och med tjänsterna. Det skulle bli lättare för universitetet att garantera att verksamheten håller den nivå som man önskar. Det skulle bli lättare att rekrytera kompetenta personer till tjänsterna då Göteborgs universitet är en långt mycket mer attraktiv arbetsgivare än vad en studentorganisation är - en aspekt som inte bör underskattas. Att placera tjänsterna under universitetet skulle även innebära att Göteborgs universitet slipper bli kritiserade för att detaljstyra kårerna i deras verksamhet, vilket man nu blir från flera håll och vilket är en oundviklig konsekvens av det grundläggande missförståndet som uppstår i och med att man placerat tjänsterna på en studentorganisation, missförståndet att verksamheten skulle ägas fullt ut av studentkårerna, vilket uppenbarligen inte är Göteborgs universitets syn. Då samtliga studentkårer, förutom HHGS, motsätter sig de förändringar i tjänsterna som nu föreslås, och då GUS (som i dagsläget är den enda studentorganisation som skulle kunna bli aktuell som arbetsgivare) ser det som högst problematiskt att placera de nya tjänsterna under GUS, verkar det dessutom osannolikt att en studentorganisation skulle vara den bäst lämpade aktören att hantera de nya studentombudstjänsterna.
Avslutningsvis så vill vi understryka att oavsett vad man beslutar ifråga om tjänsternas placeringen så måste kravet på en juristexamen eller jur.kand.examen betraktas som en självklar lägstanivå. 5.6 Subventionering av lokalkostnader och IT-stöd Vi ställer oss bakom utredarens förslag. 5.7 Praktisk hantering av val Vi ställer oss bakom utredarens förslag. 5.8 Gemensamma förvaltningens interna organisation för studentfrågor Vi ställer oss bakom utredarens förslag.