Enskilda avlopp i kretsloppet regelverk, hygienisering och teknik 2015-01-29 Dalslands Miljökontor Anna Sanengen
Innehåll Summary... 3 Sammanfattning... 3 Inledning och Syfte... 4 Bakgrund... 4 De nationella miljömålen... 4 Vattendirektivet... 5 Miljöbalken... 6 Allmänna råd... 6 1 Skyddsnivåer... 7 1.1 Normal skyddsnivå... 7 1.1.1 Grundkrav vid nyanläggning av avlopp... 7 1.1.2 Hälsoskydd... 7 1.1.3 Miljöskydd... 7 1.2 Hög skyddsnivå... 8 1.2.2 Hälsoskydd... 8 1.2.3 Miljöskydd... 8 1.3 Lokala föreskrifter... 8 2 Regelverk och kvalitetssäkring... 9 2.1 Lagring, behandling... 9 2.2 Spridning och återföring... 9 2.2.1 Spridning... 9 2.2.2 Grödor... 9 2.2.3 Provtagning, innehållsdeklaration... 10 2.3 Certifieringssystem för kvalitetssäkring av avloppsfraktioner... 10 2.4 Hämtning, lagring och behandling... 10 2.4.1 Kommunalt avfallsansvar och renhållningsordning... 10 2.5 Föreskrifter och annan reglering för jordbruket (SJVS 2004:62, samt regler för ekologisk produktion EEG förordning 834/2007)... 11 3 Enskilda avlopp i kretslopp... 11 3.1 Åtgärdande av befintliga avlopp... 12 4 Metoder för hygienisering... 13 4.1 Våtkompostering... 13 4.2 Ureahygienisering... 13 4.3 Termofil rötning... 13 1
4.4 Långtidslagring... 14 5 Tekniska lösningar... 14 5.1 Vakuumtoaletter... 14 5.2 Slutna tankar... 15 6 Diskussion... 15 Förutsättningar... 16 Vad bör göras... 17 2
Summary Dalslands environmental office (DMK) is since 2012 involved in the Interreg project Implement, whose aim is to increase the knowledge and develop the potential for biogas production. For DMK, questions concerning the handling of sewage and household waste have been in focus. The municipality has a large number of individual wastewater facilities, where the toilet is discharged to a septic tank. There is a great potential to bring the nutrients collected through these to productive farmland and the chemically bound energy can be utilized by permitting the sewage sludge to undergo anaerobic digestion for biogas production. This digestion could take place in any of the existing facilities located in the municipality today. This report is a summary of the regulations that currently exist in Swedish law which regulates the regulatory requirements for the management of sewage sludge from septic tanks if they are to be used as substrates in biogas plants and then returned to agricultural land through the digestate. Sammanfattning Dalslands miljökontor (DMK) är sedan 2012 delaktiga i interregprojektet Implement, vars syfte är att öka kunskapen om och utveckla potential för biogasproduktion. För DMK:s del har frågor som berör hantering av avlopps- och hushållsavfall varit i fokus. I kommunen finns ett stort antal enskilda avloppsanläggningar, där toaletten avleds till en sluten tank. Det finns en stor potential att återföra de näringsämnen som samlas upp via dessa tankar till produktiv åkermark. Även den kemiskt bundna energin kan nyttiggöras genom att avloppsslammet genomgår rötning för biogasproduktion. Denna rötning skulle kunna ske i någon av befintliga rötgasreaktorer som finns i kommunen idag. Den här rapporten är en sammanställning av det regelverk som idag finns i svensk lagstiftning och som reglerar myndigheternas krav på hanteringen av avloppsslam från enskilda avlopp om detta ska kunna användas som substrat i biogasanläggningar och på det sätter återföras till åkermark via rötresten. 3
Inledning och Syfte För att avloppssystem ska bli långsiktigt hållbara måste näringen i avloppet återföras till produktiv mark, och ersätta handelsgödsel. Idag körs avloppsslam från privata hushåll på landsbygd långa sträckor på lastbil för behandling främst i lokala reningsverk. Källsorterade avloppsfraktioner från enskilda hushåll, som t.ex. avloppsvatten från slutna tankar, har en bättre sammansättning av olika näringsämnen än avloppsslam och i allmänhet också en bättre kvalitet vad gäller oönskade ämnen. Källsorterade avloppsfraktioner har också en större acceptans hos lantbruket. Det finns ett flertal kommuner i landet som sedan flera år har ett fungerande kretsloppssystem i gång med en hanteringskedja, en eller flera behandlingsanläggningar samt återföring av näring från små avlopp till åkermark. Intresset är också stort bland många andra kommuner, och flera håller på att etablera en hanteringskedja tillsammans med lantbruket För Melleruds kommun är de redan lokalt placerade biogasanläggningar en möjlig mottagare för det lokalt producerade slammet. Av Sveriges befolkning är 90 % anslutna till kommunala avloppsreningsverk. Reningsverken har ofta en hög reningsgrad av framförallt fosfor, som i sötvattenmiljöer är den främsta orsaken till övergödning. Tillsammans står de kommunala reningsverken för 16 % av Sveriges totala utsläpp av fosfor. De enskilda avloppen, som betjänar den sista tiondelen av befolkningen, står för hela 20 % av de totala fosforutsläppen. Av de enskilda avloppen i hela landet uppskattas hälften vara utan längre gående rening än slamavskiljning. Idag finns teknik för enskilda avlopp med en hög reningsgrad av fosfor, kväve och BOD (organiska, syreförbrukande ämnen) och en uppgradering av avloppsparken är att betrakta som ett effektivt sätt att säkra och förbättra såväl vattenkvalitet som biologisk mångfald. I allmänna råd för enskilda avlopp (2006:7), är fokusering på funktion istället för teknik, vilket har haft en positiv effekt på utveckling av nya tekniker och ofta finns det flera lösningar som passar i varje enskilt fall. Syftet med rapporten är att utredda det regelverk som idag finns runt enskilda avlopp och dess slam, samt visa på de olika metoder för hygienisering och tekniska möjligheter som eventuellt kan bli tänkbara. Innan implementering av slam i biogasanläggningar sker måste slammet testas och utvärderas utifrån dess påverkan på rötning och miljön. Samt att regelverketen för hantering av avloppsslam måste anpassas till ett nytt scenario där återföring (kretslopp) av avloppsslam på landsbyggden ingår. Bakgrund De nationella miljömålen Riksdagen har beslutat om 16 nationella miljökvalitetsmål 1, vilka skall uppnås inom en generation. Regeringen har, i proposition 2000/01:130 2, föreslagit delmål och åtgärder för att nå de övergripande miljökvalitetsmålen. Riksdagen har sedan i olika beslut fastställt ett antal delmål. De miljökvalitetsmålen med tydligast koppling till enskilda avlopp är; Ingen övergödning, Grundvatten av god kvalitet, 1 Miljömålen: http://www.miljomal.nu/ 2 http://www.regeringen.se/content/1/c4/11/97/7808aab9.pdf 4
God bebyggd Miljö, Levande sjöar och vattendrag Hav i balans samt Levande kust och skärgård. Delmålen till Ingen övergödning anger bl.a. att belastningen av näringsämnen inte får ha någon negativ inverkan på människors hälsa eller försämra förutsättningarna för biologisk mångfald samt att sjöar och vattendrag i skogs- och fjällandskap har ett naturligt näringstillstånd. Fram till år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat med minst 20 % från 1995 års nivå och de största minskningarna skall ske i de känsligaste områdena. Miljömålsrådet bedömer att delmålet kan nås om fler åtgärder sätts in. Utsläppen har minskat med 14 procent mellan 1995 och 2005. Minskningarna har framför allt skett inom kommunala reningsverk och industrin men även inom jordbruk och från enskilda avlopp. För Delmålet för kväve är att de vattenburna utsläppen från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav senast år 2010 ska ha minskat med minst 30 % från 1995 års nivå. För att nå miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö har delmål beslutats som anger att mark- och vattenområden är fria från gifter, skadliga ämnen och andra föroreningar, att användningen av energi, vatten och andra naturresurser sker på ett effektivt, resursbesparande och miljöanpassat sätt, att den totala mängden avfall både i fråga om farlighet och volym minskar samt att avfall och restprodukter sorteras så att de kan behandlas efter sina egenskaper och återföras i kretsloppet i ett balanserat samspel mellan bebyggelse och omgivning. Vattenmyndigheten för västerhavet ansvarar för att bryta ner de nationella miljömålen till regional nivå. I frågor som berör enskilda avlopp har målet att de vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten i Västra Götaland skall ha minskat så att god ekologisk status kan nås till år 2015. För vattenburna utsläpp av kväve från mänsklig verksamhet till Västerhavet gäller att dessa skall ha minskat med ca 6 000 ton från 1995 års nivå, senast år 2010. Vattendirektivet 3 Sverige är indelat i fem vattendistrikt och varje vattendistrikt är uppbyggt av flera avrinningsområden. Indelningen i vattendistrikt utgår från de stora havsbassängerna och utgör grunden för förvaltningen av vatten. En vattenmyndighet är utsedd för varje vattendistrikt 4, med övergripande ansvar för förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön inom respektive område. Vattenmyndigheten för västerhavet är lokaliserad till Länsstyrelsen i Västra Götaland. Vattendragen inom Dalslands miljökontors verksamhetsområde kan delas in i biflöden till Vänern och Göta älv i Dalslands östra del samt Örekilsälvens vattensystem i landskapets västra del. Vattenmyndigheten utkom under 2008 med förslag till statusklassning av vattendrag. Enligt vattendirektivet ska det senast år 2009 finnas ett åtgärdsprogram för varje avrinningsdistrikt. Åtgärdsprogrammet ska innehålla alla nödvändiga åtgärder för att nå och behålla en god vattenstatus och 2015 ska alla vatten i Europa ha uppnått god ekologisk och kemisk status. Hur omfattande åtgärdsprogrammet för distriktet blir beror till stor del på nuvarande vattenstatus och utformning av kommande miljökvalitetsnormer. Sannolikt kommer vattenmyndigheternas arbete att påverka framtida beslut som rör enskilda avlopp inom Dalslands miljönämnds arbetsområde. 3 Vattendirektivet: http://www.naturvardsverket.se/ klicka vidare på Lag & rätt och sedan på Vattendirektivet 4 Vattenmyndigheterna: http://www.vattenmyndigheterna.se/vattenmyndigheten/ 5
Miljöbalken 5 I miljöbalkens (MB) 9 kap. 7 föreskrivs att avloppsvatten ska avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål ska lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras. Ägaren av en fastighet med enskilt avlopp betraktas enligt MB som verksamhetsutövare av miljöfarlig verksamhet. De avsnitt i MB som i första hand berör enskilda avlopp är 1 kap, där miljöbalkens mål formuleras, samt de allmänna hänsynsregler som återfinns i 2 kap: 1 kap. MB 1. Människors hälsa och miljön ska skyddas mot skador och olägenheter om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan. Utsläpp av avloppsvatten är att betrakta som en förorening. 3. Den biologiska mångfalden ska bevaras. Utsläpp av orenat avloppsvatten leder till övergödning, vilket ofta har en negativ påverkan på den biologiska mångfalden. 4. Mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att långsiktigt god hushållning tryggas. Risk för övergödning, förorening av grund- och ytvatten är förknippad med utsläpp från enskilda avlopp. 5. Återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi ska främjas så att kretslopp uppnås. 2 kap. MB 1 Bevisbörderegeln verksamhetsutövaren har bevisbördan. 2 Kunskapskravet den som inrättar eller driver en avloppsanordning bör genom att ta del av tillverkarens instruktioner, anlitande av sakkunnig eller på annat sätt, skaffa sig tillgång till sådan kunskap så att anordningen anläggs, underhålls och sköts på ett sätt så att dess funktion säkerställs. 3 Försiktighetsprincipen redan risken för negativ påverkan innebär en skyldighet att vidta skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått. 4 Lokaliseringsprincipen man ska välja den plats som är bäst lämpad för ändamålet, med minsta intrång och olägenhet för hälsa och miljö. 5 Hushållnings- och kretsloppsprinciperna man ska hushålla med råvaror och energi. 6 Produktvalsprincipen man ska välja sådana kemiska produkter och biotekniska organismer som är minst skadliga för miljön. 7 Skälighetsprincipen nyttan måste ställas mot kostnaden. 8 Ansvar för att avhjälpa skador även skador som orsakats tidigare ska avhjälpas. Allmänna råd Naturvårdsverket är den myndighet som har det övergripande ansvaret för frågor som berör enskilda avlopp och de lokala miljökontoren är tillsynsmyndighet. Som stöd i miljökontorens arbete ger naturvårdsverket ut allmänna råd. Gällande allmänna råd (2006:7) finns att läsa på Naturvårdsverkets hemsida 6. I dessa finns följande att läsa. Kommunen bör skapa förutsättningar för att hushållsavfall som utgörs av avloppsfraktioner nyttiggörs, exempelvis genom att inrätta system för insamling, behandling och lagring samt överlåtelse till jordbrukare, eller genom att vägleda om nyttjande på den aktuella fastigheten med vidmakthållande av hygien och minimering av potentiell smittspridning. 5 Miljöbalken: http://www.naturvardsverket.se/ klicka vidare på Lag & rätt och sedan på Miljöbalken 6 Allmänna råd: http://www.naturvardsverket.se/dokument/lagar/foreskri/snfstext/nfs2006/nfs_2006_7.pdf 6
1 Skyddsnivåer I enlighet med Naturvårdsverkets allmänna råd för enskilda avlopp (2006:7) bör de kommunala miljönämnderna, utifrån uppställda kriterier, dela in avgränsade områden efter skyddsbehov i normal respektive hög skyddsnivå. 1.1 Normal skyddsnivå De områden som omfattas av normal skyddsnivå ska finns markerade på kartor i för varje kommun. Avsteg från fastlagda skyddsnivåer får prövas i det enskilda fallet. 1.1.1 Grundkrav vid nyanläggning av avlopp I Naturvårdsverkets allmänna råd (2006:7) finns följande grundkrav listade för normal skyddsnivå: A. Dag- och dränvatten leds inte till spillvattenanordningen. B. Avloppsanordningen är, med undantag för eventuell infiltrerande del, tät för att hindra in- och utläckage av vatten. C. Avloppsanordningens funktion är enkel att kontrollera. D. Avloppsanläggningen är utformad så att underhåll och service underlättas. E. Avloppsanordningen anläggs på ett sådant sätt och på en sådan plats att dess funktion kan upprätthållas under anordningens livslängd. F. Avloppsanordningen åtföljs av en drift- och underhållsinstruktion från leverantören som innehåller de uppgifter som behövs för att säkra anordningens funktion. Normalt bör uppgifter som framgår av kommentar under stycke 3.2 ingå. G. Avloppsanordningen är, i den mån det behövs, försedd med larm om det uppstår drift-, eller andra funktionsstörningar. Ett larm bör alltid finnas som varnar innan en sluten behållare för avloppsvatten har blivit full. H. Det finns möjlighet att ta prov på det avloppsvatten som kommer ut från anordningen i annat fall än när avloppsvattnet leds till en sluten behållare. 1.1.2 Hälsoskydd Utöver grundkraven anges för normal skyddsnivå följande krav för hälsoskydd: A. Utsläpp av avloppsvatten medverkar inte till en väsentligt ökad risk för smitta eller annan olägenhet, t.ex. lukt, där människor kan exponeras för det, exempelvis genom förorening av dricksvatten, grundvatten eller badvatten. B. Den hantering av restprodukter från anordningen som äger rum på fastigheten, kan skötas på ett hygieniskt acceptabelt sätt. 1.1.3 Miljöskydd Utöver grundkraven anges för normal skyddsnivå följande krav för miljöskydd: A. Teknik som begränsar användningen av vatten används, t.ex. vattensnåla armaturer. B. Fosfatfria tvättmedel och fosfatfria hushållskemikalier används. C. Avloppsanordningen kan förväntas uppnå minst 90 % reduktion av organiska ämnen (mätt som BOD 7), vilket motsvarar koncentrationen 30 mg/l, beräknat på ett flöde om 170 l per person och dygn. D. Avloppsanordningen kan förväntas uppnå minst 70 % reduktion av fosfor (tot-p), vilket motsvarar koncentrationen 3 mg/l, beräknat på ett flöde om 170 l per person och dygn. E. Avloppsanordningen möjliggör återvinning av näringsämnen ur avloppsfraktioner eller andra restprodukter. 7
F. Avloppsanordningen åtföljs av en drift- och underhållsinstruktion från leverantören som innehåller de uppgifter som behövs för att säkra anordningens funktion. Normalt bör uppgifter som framgår av bilaga 2 ingå. 1.2 Hög skyddsnivå Den högre skyddsnivån kan bli aktuell om utsläpp från avlopp befaras ha en negativ inverkan på det skyddade intresset i ett område som enligt 3 kap. 2 förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön är upptaget i registret över skyddade områden eller om andra yt- eller grundvattentäkter för dricksvatten kan påverkas menligt. Vidare kan en hög skyddsnivå åberopas om skyddsintresset för områden som är skyddade enligt 7 kap. MB medför ett behov av särskilda försiktighetsmått eller om den sammanlagda belastningen i området är eller riskerar att bli, hög på grund av antalet utsläppskällor. I Naturvårdsverkets handbok (2008:3) till AR 2006:7 definieras mer detaljerat hur de 6 kriterierna för hög skyddsnivå bör tolkas. För punkt 1 i handboken hänvisar man bl.a. till Avloppsdirektivet (91/271/EEG), i vilket hela landet pekas ut som känsligt för fosfor samt till nitratdirektivet (91/767/EEG), genom vilket regeringen beslutade att förteckna jordbruksdominerade områdena i Göta älvs huvudavrinningsområde söder och sydväst om Vänern med avrinning till Kattegatt och Skagerack som känsliga områden. Till punkt 4 kan enligt handboken räknas områden dit utsläpp direkt eller i nära anslutning till ett sötvattenområde som är påverkat av övergödning och kräver restriktioner avseende utsläpp av fosfor sam ytvattenförekomster som av vattenmyndigheten utpekats ha en icke godtagbar ekologisk status. 1.2.2 Hälsoskydd Utöver krav som anges i stycke 3.1.2 punkterna A och B, krävs vid hög skyddsnivå: C. Ytterligare skyddsåtgärder utöver den huvudsakliga reningen i anordningen vidtas. Exempelvis kan det finnas behov av att förbjuda vissa utsläpp, att göra utsläppspunkten mer svårtillgänglig, att öka anordningens robusthet eller att lägga till reningssteg som ytterligare reducerar föroreningsinnehållet, ökar uppehållstiden, utjämnar varierande flöden eller tar emot eventuellt bräddat vatten. 1.2.3 Miljöskydd Utöver de krav som anges i stycke 1.1.3 punkterna A - C, E och F, krävs vid hög skyddsnivå: G. Avloppsanordningen kan förväntas uppnå minst 90 % reduktion av fosfor (tot-p), vilket motsvarar koncentrationen 1 mg/l, beräknat på ett flöde om 170 l per person och dygn. H. Avloppsanordningen kan förväntas uppnå minst 50 % reduktion av kväve (tot-n), vilket motsvarar koncentrationen 40 mg/l, beräknat på ett flöde om 170 l per person och dygn. 1.3 Lokala föreskrifter I Lokala föreskrifter för människors hälsa och miljön kan varje kommun införa krav på tillstånd för annan avloppsanordning än WC inom vissa områden, exempelvis avloppsanordningar för bad-, diskoch tvättvatten (BDT) eller krav på slutna tankar. 8
2 Regelverk och kvalitetssäkring 2.1 Lagring, behandling En anläggning för hygienisering av avloppsvatten är i minsta fallet anmälningspliktig enligt bilagan till förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 7. Anmälan ska göras till den kommunala nämnden. Detta gäller vid lagring av en mängd större än 10 ton. Sker en behandling i anläggningen och den är i större skala (mer än 500 ton per år) krävs tillstånd för verksamheten detta söks hos länsstyrelsen. 2.2 Spridning och återföring Det finns ingen egen lagstiftning för avloppsvatten från slutna tankar och andra avloppsfraktioner från enskilda avlopp. Det som ligger närmast är regelverket för avloppsslam (SNFS 1994:2), som bl.a. anger under vilka förutsättningar och på vilka grödor som slam får spridas (se nedan). Eftersom bl.a. hygieniska skäl ligger till grund för regelverket är det rimligt att tills vidare anta att reglerna borde gälla även aktuell fraktion. Naturvårdsverkets allmänna råd om metoder för yrkesmässig lagring, rötning och kompostering av avfall (NFS 2003:15) kan också vara tillämpbara. Jordbrukets föreskrifter om miljöhänsyn i jordbruket (SJVFS 2004:62) gäller däremot alla organiska gödselmedel, även avloppsvatten. Denna föreskrift syftar främst till att minska näringsläckaget från jordbruket. 2.2.1 Spridning I de nuvarande slamföreskrifterna (SNFS 1994:2) anges bl.a. att avloppsslam skall behandlas innan det används i jordbruket. Obehandlat avloppsslam får dock användas om det brukas ned inom ett dygn från spridningen. Reglerna kan komma att ändras i den kommande förordningen. Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2004:62) om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring gäller för slam och stallgödsel och andra organiska gödselmedel t.ex. avloppsvatten och reglerar bl.a. vilken fosformängd som får tillföras jordbruksmark med organiska gödselmedel (max 22 kg totalfosfor per hektar spridningsareal och år, som genomsnitt för jordbruksföretagets hela spridningsareal och under en sammanhängande period om fem kalenderår), anteckningsskyldighet när man tar emot eller för bort stallgödsel eller andra organiska gödselmedel; att stallgödsel och andra gödselmedel ska fördelas över spridningsarealen, vilken areal/mark som får räknas in i spridningsarealen, vilka försiktighetsmått/spridningsbegränsningar som ska tillämpas, som beror på tid under året, typ av mark, var i landet som avloppsfraktionerna ska spridas, nedbrukningstid m.m. För användning av avloppsslam på annan mark än åkermark saknas i nuläget generella regler. 2.2.2 Grödor Enligt SNFS 1994:2 gäller följande vid val av gröda vid spridning av avloppsslam: det tillåts spridas på spannmål, oljeväxter, sockerbetor och potatis för stärkelseproduktion. Slam får inte spridas enligt 7 nedan: 7 Avloppsslam får inte användas 1. på betesmark, 2. på åkermark som skall användas för bete eller om vallfodergrödor skall skördas inom tio månader räknat från slamspridningstillfället, 3. på mark med odlingar av bär, potatis, rotfrukter, grönsaker eller frukt, dock ej frukt på träd. 7 Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19980899.htm 9
4. på mark avsedd för kommande odling av bär, potatis, rotfrukter eller sådana grönsaker som normalt är i direkt kontakt med jorden och normalt konsumeras råa, under tio månader före skörden. 2.2.3 Provtagning, innehållsdeklaration Slamföreskrifterna anger också att brukaren av åkermarken före användning av avloppsslam skall kontrollera markens metallhalt, så att halterna inte överskrider gränsvärdena. Producenten av avloppsslam, ska ta ut prover av slammet och lämna en innehållsdeklaration till den som ska använda slammet med uppgifter om ursprung, behandling, sammansättning och innehåll. 2.3 Certifieringssystem för kvalitetssäkring av avloppsfraktioner Att certifiera avloppsfraktioner är viktigt för att öka förtroendet för avloppsfraktioner bland alla aktörer, men främst för mottagare, livsmedelsaktörer och konsumenter. För avloppsslam finns sedan 2008 ett certifieringssystem, REVAQ. Eftersom det finns behov av att kunna kvalitetssäkra avloppsfraktioner från små avloppssystem på samma sätt som certifieringssystemet REVAQ tillämpas på slam från kommunala reningsverk, har sedan 1 januari 2013 ett system utvecklats för certifiering av fraktioner från små avloppsanordningar, SPCR 178. Certifieringen är frivillig och syftet med systemet är att tillfredsställa att slutanvändaren får en produkt som är kvalitetssäkrad. Certifieringsreglerna har tagits fram i ett samarbete mellan SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, JTI Institutet för Jordbruk och miljö, LRF, Avfall Sverige samt Telge Nät, i samråd med flera berörda aktörer. Certifiering omfattar såväl källsorterade fraktioner som andra fraktioner som uppkommer i små avloppsanordningar, såsom kemfällt slam från minireningsverk och filtermaterial för avskiljning av växtnäring. Fokus vid certifieringen ligger på att: Verksamheten genomförs på ett strukturerat och systematiskt sätt Spårbarhet och hög kvalitet uppnås i den praktiska hanteringen Avloppsfraktionerna uppfyller specificerade krav gällande till exempel hygienisering. För sorterade avloppsfraktioner som separat leds eller transporteras till en lagrings- eller behandlingsanläggning har certifieringssystemet ingen storleksgräns uppåt när det gäller antal pe anläggningen betjänar. För ej sorterade avloppsfraktioner tillämpas storleksgräns 50 pe. Flera livsmedelsföretag är tveksamma till att ta emot avloppsvattengödslade grödor om avloppsvattnet inte är certifierat. Slam eller filtermaterial från avloppsreningsverk med fler än 50 personer anslutna, avloppsfraktioner från vårdinrättningar eller motsvarande samt slam från traditionella slamavskiljare (trekammarbrunnar eller liknande) omfattas inte av certifieringssystemet. 2.4 Hämtning, lagring och behandling För hämtning, lagring och behandling av källsorterade avloppsfraktioner finns två relevanta juridiska aspekter, dels hur organisationen regleras och dels de miljö- och hälsomässiga krav som gäller avloppsanordningen och utsläpp av avloppsvatten. Enligt miljöbalken har kommunen det övergripande ansvaret för hantering av hushållsavfall. Däri ingår insamling, transport och omhändertagande av avfallet (15 kap. 8 MB). Lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster (LAV) reglerar kommunens ansvar att tillhandahålla vattentjänster när det behövs i ett större sammanhang. De miljö- och hälsomässiga kraven när det gäller hantering av avloppsfraktioner regleras i miljöbalken och dess förordningar, föreskrifter och allmänna råd. 2.4.1 Kommunalt avfallsansvar och renhållningsordning Eftersom utsorterade avloppsfraktioner från små avloppsanordningar utgör hushållsavfall har kommunerna ansvar att transportera bort och omhänderta dessa. Kommunen har dock möjlighet att 10
anlita andra entreprenörer för denna transport. Enligt 15 kap. 8 MB ska varje kommun svara för att fraktionerna transporteras till en behandlingsanläggning, bortskaffas eller återvinns. Med hänvisning till 2 kap 5 MB är det kommunens ansvar att driva arbetet för att skapa avsättning som innebär ett kretslopp för dessa fraktioner. Den kommunala planeringen för att skapa ett kretslopp av avloppsfraktioner bör lämpligen föras i kommunens avfallsplan, vilket är ett obligatoriskt dokument (15 kap. 11 MB). Insamling och behandling av de olika fraktionerna (det vill säga urin eller klosettvatten) kräver olika insatser från kommunens avfallsenhet. En kommun kan välja att etablera ett system för insamling och återföring av en eller båda fraktioner. Vilket eller vilka system som ska främjas kan framgå av, och bör planeras för, i kommunens avfallsplan. Avfallstaxan kan vara ytterligare ett instrument för att styra utvecklingen mot utsortering av en viss fraktion som kommunen vill etablera ett system för hantering av. Genom differentiering av taxor har kommunen möjlighet att styra fastighetsägares val av teknik. 2.5 Föreskrifter och annan reglering för jordbruket (SJVS 2004:62, samt regler för ekologisk produktion EEG förordning 834/2007) Vid användning av avloppsfraktioner inom jordbruket gäller samma regler och råd om spridningstid och teknik som för stallgödsel och regleras genom Jordbruksverkets Föreskrift (2004:62) om miljöhänsyn i jordbruk. I föreskriften finns närmare bestämmelser för vissa känsliga områden, till exempel kustområden. För närmare bestämmelser om spridning av avloppsslam hänvisas till Naturvårdsverkets Föreskrift (SNFS 1994:2) för användning av slam i jordbruket. Lantbrukare som söker gårdsstöd och andra jordbruksstöd måste följa tvärvillkor. Tvärvillkor är för det mesta inga nya regler utan befintliga regler i svensk eller EU:s lagstiftning inom olika områden såsom miljöskydd och folkhälsa. Om inte tvärvillkoren följs kan en lantbrukare få avdrag på de stöd de har sökt. De tvärvillkoren som gäller anges i tvärvillkorsinstruktioner varje år. F för spridning av avloppsslam hänvisas exempelvis till Naturvårdsverkets Föreskrift (SNFS 1994:2) för användning av slam i jordbruket. Enligt Föreskrift (2004:62) om miljöhänsyn i jordbruk får stallgödsel eller annat organiskt gödselmedel under en femårsperiod inte tillföras i större mängd än vad som motsvarar 22 kg totalfosfor per hektar spridningsareal och år, räknat som ett genomsnitt för företagets hela spridningsareal (8, SJVS 2004:62). Föreskriften ställer också krav på verksamhetsutövaren vad gäller dokumentation. Specifikt ska mängd gödselmedel samt mängd totalfosfor dokumenteras. Föreskriften innehåller bestämmelser om lagring av djururin samt påfyllnad till urinbehållare. I avsaknad av specifikt regelverk för humanurin kan dessa stycken, tillsammans med det som specificeras for humanurin i Naturvårdsverkets förslag till förordning (se ovan), används som guide till hantering av humanurin. För spridning av urin (från djur), innehåller föreskriften allmänna råd till vissa stycken i miljöbalken. Mer om dessa råd samt en diskussion av när fraktionerna bäst sprids finns i kapitel 3. Jordbruksverket ger årligen ut Riktlinjer för gödsling och kalkning. Riktlinjerna är ett verktyg för en ekonomiskt optimal och miljömässigt godtagbar tillförsel av växtnäring. Dessa kan hittas på Jordbruksverkets hemsida. Enligt EU-förordningen 834/2007 om ekologisk produktion tillåts inte spridning av avloppsfraktioner inom ekologisk produktion. 3 Enskilda avlopp i kretslopp För att avloppssystemet ska bli långsiktigt hållbart måste näringen i avloppet återföras till produktiv mark, och ersätta konstgödsel. Fosfor i konstgödsel kommer från den ändliga resursen av fosfatmineral, och tillgången på detta kommer att minska framöver vilket kommer att ge dyrare konstgödsel och konstgödsel av sämre kvalitet (t.ex. med högre halter av tungmetallen kadmium). Produktionen av konstgödselkväve är mycket energikrävande, och i takt med stigande energipriser kommer även detta att bli dyrare. 11
Kväve och fosfor (samt andra makro- och mikronäringsämnen) i avloppsfraktioner kan nyttjas som gödselmedel inom lantbruket. Det långsiktiga målet måste vara att all näring i avloppet ska återföras till odling. För att nå dit behövs dock många steg på vägen, eftersom det inte går att lösa hela kretsloppet på en gång. Källsorterade avloppsfraktioner från enskilda hushåll, som t.ex. avloppsvatten från slutna tankar, har en bättre sammansättning av olika näringsämnen än avloppsslam. Detta beror på att lösta ämnen såsom kalium och svavel samt mikronäringsämnen, samlas upp i den slutna tanken och kan omhändertas och återföras till åkermark. I ett reningsverk fastnar dessa ämnen inte i slammet utan leds ut med vattenfasen. I allmänhet har avloppsvatten också en bättre kvalitet vad gäller oönskade ämnen. Det som finns i toalettfraktionen är ju huvudsakligen de ämnen som gått igenom våra kroppar. Viss kontamination sker dock via vattenledningsrör, avloppsledningar etc. samt genom ovidkommande vatten som hälls i toalettstolen, t.ex. skurvatten. Källsorterade avloppsfraktioner har också en större acceptans hos lantbruket, och LRF har på nationell nivå tagit ett principbeslut om att det i första hand är avloppsfraktioner av toalettvattenkvalitet man vill ta emot. Det är därför en god idé att återföra avloppsvatten från slutna tankar (och andra källsorterade avloppsfraktioner, t.ex. urin och latrin) till åkermark. Avloppslösningar som medger stor potential till kretslopp ger i allmänhet bättre skydd för miljön och hälsan än andra tekniklösningar för små avlopp. Kretslopp i sig innebär att sjöar och vattendrag skyddas från utsläpp av näringsämnen, eftersom näringen inte släpps ut lokalt utan samlas upp för spridning på produktiv mark. Såväl smittämnen som näringsämnen finns i huvudsak i toalettavloppet, och om detta samlas upp för sig, i form av avloppsvatten eller latrin, avlastas området vid avloppsanläggningen dessutom från smittämnen. Figur 1. Uppbyggnad av ett avloppsvattensorterande system, där klosettvattnet samlas upp i tank, helst med vakuum eller annan extremt lågspolande toalett. Bad-, disk- och tvättvattnet behandlas på tomten eller gemensamt med grannarna t.ex. i en markbaserad avloppslösning. 3.1 Åtgärdande av befintliga avlopp I Melleruds kommun pågår uppsökande tillsyn av enskilda avloppsanläggningar. Totalt finns ca 3500 enskilda avloppsanläggningar i Melleruds kommun, varav ca hälften bedöms kräva förbättrande åtgärder inom en kommande 10-årsperiod. I de fall då det utifrån uppsökande tillsyn görs bedömningen att en avloppsanläggning t.ex. saknar efterrening, är i behov av underhåll eller på annat sätt behöver åtgärdas, ska i första hand en inspektionsrapport, med råd om åtgärdanden, tillsändas verksamhatsutövaren. Förhoppningsvis leder detta till ett frivilligt åtgärdande. I händelse att verksamhetsutövaren motsätter sig genom att vidta nödvändiga åtgärder åläggs denne att bevisa att ingen påverkan föreligger; en vattenprovtagning utförd av opartisk person som godkänts av Dalslands Miljökontor och analys ska ske på ackrediterat laboratorium. I de fall då närliggande dricksvattenbrunnar risker att förorenas av avloppsvatten skall nämnda dricksvatten analyseras och utlåtande från geohydrologisk konsult skall inhämtas. Provtagning, analyser samt konsultarvoden bekostas av verksamhetsutövaren. 12
I fall då ovan berörda analyser eller konsultutlåtande talar mot verksamheten, skall denna föreläggas att åtgärda de brister som påvisats. 4 Metoder för hygienisering 4.1 Våtkompostering Våtkompostering är en biologisk behandlingsmetod för pumpbart organiskt material, t.ex. avloppsvatten, vilket bryts ner under aeroba förhållanden (syre tillförs) och därefter genomgår hygienisering. Energin i materialet omvandlas till värme som hygieniserar och stabiliserar materialet om temperaturen blir tillräckligt hög under tillräckligt lång tid (vanligen 55 C i 10 timmar, minimum 6 timmar). Även med vakuumtoalettsystem är emellertid vattenhalten för hög och halten nedbrytbart organiskt material för låg i klosettvattnet för att komma upp i tillräcklig temperatur utan att tillföra tillskottsmaterial i form av t.ex. latrin, gödsel eller matavfall. Våtkompostering är en godkänd behandlingsmetod enligt certifieringsreglerna. 4.2 Ureahygienisering Ureahygienisering är en kemisk behandlingsmetod där urea (CO(NH2)2) tillsätts materialet som ska behandlas. Tillsatsen av urea höjer ph-värdet i materialet, vilket bidrar till reduktion och avdödning av patogener (hygienisering). Hygieniseringen beror av mängd tillsatt urea, temperatur och lagringstid. Tillsatsen av urea innebär att materialet får ett högre gödselvärde efter behandlingen eftersom urea innehåller kväve. Urean förbrukas inte i processen, utan kvävet som tillsätts återförs istället till jordbruket som gödselmedel via det behandlade materialet. Det höga ph-värdet vid ureahygienisering kan ge ammoniakförluster, och det är viktigt att hålla nere dessa förluster genom val av lämplig teknik för bl.a. lagring, hantering och spridning. Under hygieniseringen behöver lagringsbehållaren täckas för att undvika ammoniakförluster. Ureahygienisering är ett relativt nytt sätt att hygienisera olika substrat, bl.a avloppsvatten (stallgödsel, slam, källsorterade fekalier och latrin är exempel på andra fraktioner som kan hygieniseras med samma metod). Principerna för hygienisering är dokumenterade liksom vilka mängder och tider som behövs för att uppnå en tillfredsställande hygienisering. Däremot finns ingen färdigutvecklad storskalig metod som används regelbundet. Det som behöver utredas och utvecklas vidare är bl.a. risk för skiktning och hur inblandning av urea skall ske för att motverka detta, liksom hur behandlingen ska verifieras. Man vet inte heller hur ett ureahygieniserat material skulle kunna påverka en eventuell biogasproduktion om det användes som substrat. 4.3 Termofil rötning Rötning är en biologisk behandlingsmetod som sker under anaeroba förhållanden (syrefritt). Organiskt material bryts ner av mikroorganismer och den lättillgängliga energin i materialet omvandlas till koldioxid och metangas (biogas). De två slutprodukterna biogas och rötrest bildas, vilka kan användas som t.ex. fordonsgas efter uppgradering respektive som gödselmedel på jordbruksmark. För att processen ska fungera krävs extra tillförsel av värme. Rötningsprocessen kan vara antingen termofil (cirka 55 C) eller mesofil (cirka 37 C). För att få en hygienisering av klosettvattnet krävs termofil rötning, där allt material ska komma upp i en viss temperatur under en viss tid, t.ex. 52 C under 10 timmar. Eftersom avloppsvatten är så energifattigt skulle energiåtgången för stödvärmning vida överstiga energivinsten i form av metangas. Det finns ingen anläggning där avloppsvatten hygieniseras genom rötning i Sverige, bortsett från de anläggningar som rötar slam. Försök att utvinna gas ut avloppsvatten har gjorts utomlands men inte med syfte att hygienisera. 13
4.4 Långtidslagring Långtidslagring är en metod som innebär att materialet lagras i en behållare under en tidsbestämd period. Enligt Naturvårdsverket kan 6 månaders lagring av avloppsvatten räcka om bottenslammet lämnas ostört. Ofta sker lagring i öppna dammar, vilket gör det svårt att garantera att materialet är fullständigt hygieniserat. Lagring utan täckning medför också utspädning med regnvatten och ammoniakavgång, varför en täckt behållare är att rekommendera. Lagring är inte godkänt som behandlingsmetod för avloppsvatten enligt certifieringsreglerna, men är en bra metod om man sprider klosettvattnet på annat än livsmedel och inte behöver certifiera det, t.ex. på energigrödor. Långtidslagring är dock en godkänd metod för hygienisering av urin. Urin har ett ph på ca 9, vilket gör att en avdödning av eventuella smittämnen sker vid lagring. Efter lagring i 6 månader i 20 C kan urin användas på alla typer av grödor inklusive grönsaker. Långtidslagring kan med fördel ske i befintliga outnyttjade gödselbrunnar på lantbruk. Storleken på dessa är vanligen upp till 1200 m 3. Innan brunnen tas i bruk görs en genomgång och restaurering vid behov, i form av exempelvis tömning av svämtäcke och tätning av sprickor. Brunnen förses med täckning om sådan ej finns, en kostnad på 100-250 000 kr. För större volymer kan dammar med tät duk i botten anläggas eller ett ytterligare alternativ som finns i storlekar upp till ca 1000 m 3 är s.k. ballongtankar, som läggs ovan mark och är tank och täckning i ett. 5 Tekniska lösningar Ska ett slam från enskilda avloppsanläggningar återföras i ett kretsloppssystem ska även transporter beaktas. Vid användandet av vakuumtoaletter minskas vattenmängden väsentligt och därmed transporterna. Om slammet ska användas som substrat för biogasproduktion är det även där önskvärt med högre TS-halt. 5.1 Vakuumtoaletter Vakuumtoaletter bygger på ett icke vattenburet transportsystem, vatten används bara för att skölja toalettskålen. Spolning sker via undertryck i ledningarna. Vattenåtgången vid spolning bestäms av storleken på vattenspegeln i toalettskålen. Vakuumtoaletterna var från början främst utvecklade för användning i flygplan, på fartyg och tåg, men blir nu allt vanligare i vanliga hushåll. Ett vakuumsystem är beroende av elektricitet och kan vara relativt dyrt att installera. Många system är idag ämnade för större skala än ett enfamiljshus, som t ex skolor, hotell och större samlingar av enfamiljshus. Det finns dock även småskaliga s.k. mjukvakuumsystem som är anpassade till enskilda hushåll med sluten tank. I dessa aktiveras endast vakuumgeneratorn vid användning och är inte ständigt igång, vilket ger en lägre energiförbrukning. Vakuumtoaletter i enskilda hushåll är vanligt bl a i Norge, men förekommer även i Sverige. Installation Ett vakuumsystem kräver täta ledningar, men ledningarna kan vara klenare än i självfallssystem. Det finns inga krav på självfall eller längd på avloppsledningarna. Materialet kan tvärtom transporteras både långa sträckor och vertikalt till en högre nivå. Möjlighet finns att installera ledningarna i redan befintligt avloppsystem. Miljö och kretslopp En vakuumtoalett förbrukar mycket mindre vatten än en konventionell WC. Detta är speciellt viktigt i områden med vattenbrist. Om man samlar upp avloppsvatten i en sluten tank, undviker man att släppa ut merparten av näringsämnen och smittämnen från avloppet till naturen. Ca 90 % kväve och 85 % fosfor från hushållets avlopp finns i klosettvattnet och kan samlas upp i tanken. Med en vakuumtoalett till sluten tank, finns god möjlighet till kretslopp av näringsämnen i avloppet. Detta förutsätter att t ex kommunen eller en lantbrukare har en anläggning för hygienisering av klosettvattnet och kan sprida materialet på jordbruksmark. 14
Drift och skötsel De större vakuumsystemen kräver regelbunden service, i många fall av servicetekniker. I mindre vakuumsystem för enskilda hushåll bör vakuumgeneratorn inspekteras åtminstone någon gång per år. Tömning av tank en gång per år om avloppet är kopplat till sluten tank. 5.2 Slutna tankar Sluten tank är inte en behandling utan endast uppsamling av klosettvattnet för transport till behandlingsanläggning, t ex kommunala reningsverket eller hygienisering innan spridning på åkermark. Sluten tank rekommenderas inte för blandat avloppsvatten från hushållet. Idag är det normalt förbjudet med slutna tankar om man inte har mycket snålspolande toaletter som t.ex. vakuum. Allt för att minska på transporterna med slambil. Sluten tank eller septiktank är samma sak bara olika benämningar. 6 Diskussion Gårdsbaserad hygienisering med urea är en flexibel metod med litet investeringsbehov. Man kan förhållandevis lätt byta lokalisering, utöka eller minska omfattningen, och det är möjligt få igång en fungerande pilotanläggning med denna teknik inom något år. Det finns flera kommuner i landet, däribland närbelägna Uddevalla, som just nu testa samma teknik, så möjligheterna är stora till erfarenhetsutbyte t.ex. vad det gäller tekniska detaljer. Inom Melleruds kommun finns flera intressanta platser/aktörer för lokalisering av en anläggning för hygienisering. Val av lokalisering av anläggningen görs till viss del baserat på var intresserade lantbrukare finns. LRFs kommungrupp och de lantbrukare som visat intresse tidigare bör finnas med i diskussionen kring lokalisering. För uppföljning och utvärdering kan mycket kunskap fås via LRFs utvärderingsprojekt. Kvalitetssäkring av produkten enligt SPCR 178 bör göras när det finns en anläggning permanent drift, efter att anläggningen körts som pilotprojekt något eller några år. Nästa steg är att en grupp, med representanter från berörda förvaltningar, som ska arbeta med kretsloppssystemet och pilotanläggningen. Dalslands Miljökontor ingår under 2015 i ett projekt - Hållbart kretslopp små avlopp - som drivs av LRF (Lantbrukarnas Riksförbund). Det projektet ska syfta till att få igång lokala samarbetsgrupper mellan jordbruk, entreprenad och kommun (Avfall Sveriges medlemmar) som har ett intresse av att starta upp lokala kretsloppslösning för enskilda, små avlopp och som vill arbeta vidare med att hitta en sådan lösning. Det finns alltså goda förutsättningar att skapa ett system för återföring av klosettvatten i Mellerud. Melleruds kommun, liksom alla kommuner i Sverige, måste följa den nationella lagstiftningen och behöver därför arbeta med frågan om små avlopp i kretslopp. Detta arbete ger också många vinster för kommunen: Arbetet med att få näringen från små avlopp i kretslopp är en möjlighet till lokal näringslivsutveckling. Lantbrukaren som tar emot avloppsfraktioner för spridning på sin mark får tillgång till en gödsel som kan ersätta helt eller delvis användningen av konstgödning och blir kretsloppsentreprenör, vilket bidrar till näringslivsutveckling för lantbruket. Om avloppsfraktionerna sprids på produktiv mark istället för att köras till kommunalt reningsverk, avlastas reningsverket från detta externslam. Detta kan t.ex. medge ytterligare anslutningar för att det frigör kapacitet i reningsverket, eller ge bättre möjlighet att optimera reningsprocessen. 15
Förutsättningar Lediga gödselbrunnar finns i kommunen, som kan användas för en pilotanläggning för hygienisering. Många djurgårdar innebär att utrustning för spridning av flytgödsel finns tillgänglig i kommunen. I kommunen finns redan ett antal etablerade biogasanläggningar som skulle kunna ta emot avloppsslammet som substrat. För att få en hygienisering av klosettvattnet krävs termofil rötning, där allt material ska komma upp i en viss temperatur under en viss tid, t.ex. 52 C under 10 timmar. Allternativt så måste slammet vara hygiensiserat innan det används som substrat. Ureahygienisering bedöms vara den lämpligaste tekniklösningen för en pilotanläggning för behandling av klosettvatten från slutna tankar. Detta måste utredas vidare då vi inte vet effekten av att använda detta som substrat till biogasproduktion. Det finns områden inom kommunen där man skulle genom regelverk kan styra vid ny och ombyggnation till avloppsanläggningar som motsvarar kraven för kretslopp. Slutna tankar med extremt snålspolande toaletter (t ex vakuum). Det finns slutna tankar där man kan sätta in vakuumtoalett eller likande i redan befintliga anläggningar i kommunen i tillräcklig mängd att en hygieniseringanläggning för klosettvatten är motiverad. Avloppsfraktioner från enskilda avlopp hanteras redan idag och avfallsverksamheten är ansvarig för detta. Alla tekniklösningar som medger hög avskiljning av fosfor och kväve ger upphov till avloppsfraktioner som behöver hanteras i avfallsverksamheten. Nya tekniklösningar kommer hela tiden, som sannolikt kommer att innebära krav på ny hantering. Avfallssidan tjänar på att arbeta proaktivt, och i samråd med miljö- och hälsoskyddskontoret, ta fram system för återföring av näring från små avlopp som ingår i en långsiktig strategi. VA och Renhållning finns båda inom tekniska förvaltningen, vilket underlättar samarbetet kring återföring av avloppsslam och återföring av klosettvatten. Det är viktigt att inse att organisationen är en del av återföringssystemet och är avgörande för att systemet som helhet ska fungera. Det är därför mycket viktigt att Melleruds kommun organiserar arbetet på ett bra sätt. Det som framförallt saknas idag för att skapa en hållbar organisation är en arena för arbete med förvaltningsövergripande frågor som rör återföring av avloppsfraktioner från enskilda avlopp. Det finns således ett stort behov av att skapa en sådan grupp. Uppsamling Tömning & transport Hygienisering/biogas Återföring 16
Vad bör göras Inrätta en förvaltningsövergripande arbetsgrupp som arbetar med frågor som rör återföring av avloppsfraktioner från enskilda avlopp. Förslaget är att kommunens miljöstrateg är sammankallande för samverkansgruppen. I gruppen bör tjänstemän och politiker vid miljöoch hälsoskydd samt teknik delta (inklusive driftstekniker från tekniska nämnden). Det kan också vara värdefullt att politiker och tjänstemän från byggnadsnämnden deltar i gruppen. I samband med att gruppen bildas bör gruppens deltagare få ett tydligt uppdrag att arbeta med frågan så att tillräckliga resurser tilldelas och det finns möjlighet att avsätta tid för att arbeta med frågan. Upprätta en dialog med lokala representanter för LRF angående återföring av klosettvatten Upprätta en dialog med t.ex. Uddevalla och andra kommuner med befintliga hygieniseringsanläggningar och pågående projekt. Fatta beslut om hur arbetet med pilotanläggningen ska gå vidare. Diskutera samarbete med det pågående projektet för utvärdering och utveckling av ureahygienisering som drivs av LRF och Uddevalla, Strängnäs, Örebro och Västerviks kommuner. Arbeta med information till allmänhet t.ex. i samband med slamtömningsfakturan och via dagis/skolor/naturskola 17