Handlingar Planbeskrivning Bestämmelsekarta Fastighetsförteckning Samrådshandling SPN 2012-05-22 Dnr: 12SPN/0076 Samhällsbyggnadskontoret
INLEDNING Områdesbestämmelsernas syfte och huvuddrag Områdesbestämmelser (Plan och bygglagen PBL 4 kap 41-43 ) kan användas för begränsade områden som inte omfattas av detaljplan. Syftet med områdesbestämmelserna är att säkerställa att samhällsutvecklingen i utpekade områden sker med beaktande av de kulturvärden som finns i form av äldre bebyggelse och bebyggelsemiljöer. I områdesbestämmelserna beskrivs närmare vilka värden som ska skyddas och vilka styrmedel som ska tillämpas. Planområdet är ett av trettiotal områden som ingår i kommunfullmäktiges beslut om att skydda kärnområden av särskilt värdefulla kulturmiljöer i kommunen. Förutom en reglering av mark och vatten kan områdesbestämmelser reglera byggnadens placering, utformning, utförande och exteriöra åtgärder. Bestämmelsen kan inte vare sig tillskapa eller utesluta byggrätter. Områdesbestämmelserna tydliggör avsikten med områdets markanvändning och ger juridiskt stöd. Bestämmelserna ska utgöra ett underlag för fortsatt ställningstagande vid bygglovsärenden och planering. Reglering av bebyggelse och andra åtgärder prövas i samband med ansökan om bygglov, marklov eller förhandsbesked. Uppdrag och organisation Arbetet med områdesbestämmelserna har på uppdrag av samhällsplaneringsnämnden. Arbetet har skett i en projektgrupp med tjänstemän från planenheten, kulturenheten och bygglovenheten. Nedan redovisas den fortsatta processen med fortsatt handläggning som leder fram till antagandehandling. Läge och avgränsning Områdesbestämmelserna innefattar byn Sandhamn. Sandhamn ligger i yttre kustbandet i Stockholms skärgård på ön Sandön. Utgångspunkten för avgränsningen är byns yttre gräns. Planområdets avgränsning motiveras utifrån historiskt källmaterial och historiska kartor, tillsammans med den inventering, karaktärisering och värdering som gjorts av antikvarie i fält. Area Planområdet omfattar ca 16 ha. Tidplan Samråd kommer att ske hösten 2012 och beräknas antas i Kommunfullmäktige under första kvartalet 2013. Genomförandetid Till skillnad från detaljplan har områdebestämmelser ingen genomförandetid utan gäller tills den ändras eller upphävs. PLAN - FÖRSLAG SAMRÅD Planen genomförs med normalt planförfarande. BEARBETNING PLANFÖRSLAG GRANSKNING ANTAGANDE Ärendets handläggning Ärendet handläggs med normalt planförfarande enligt plan- och bygglagen (2010:900) 5 kap. Handläggningen kan övergå till enkelt planförfarande om den föreslagna åtgärden bedöms vara förenligt med översiktsplanen och länsstyrelsens granskningsyttrande. Enkelt planförfarande kan användas om ärendet inte är av stor vikt eller har principiell betydelse och inte heller kan antas medföra en betydande miljöpåverkan samt saknar intresse för allmänhetenw 1.
GÄLLANDE PLANER OCH FÖRORDNANDEN Översiktsplan Gällande översiktsplan för 2012-2030 antogs av kommunfullmäktige december 2012. Kommunen har följande mål för områden med kulturhistoriskt värde: Lokala och riksintressanta kulturmiljöer ska bevaras och skyddas. Den lokala kulturella identiteten ska främjas. Samhällsbyggandet ska ta hänsyn till historiska sammanhang och estetiska värden. Översiktsplanen slår fast att markområden av kulturhistoriskt värde ska skyddas genom information och införande av utökad bygglovplikt genom områdesbestämmelser. Kulturmiljö av lokalt intresse Sandhamn finns utpekat i kommunens kulturmiljöprogram Skärgårdsbygd för det höga kulturhistoriska värde som byakärnan besitter. Miljöbalken (MB) Området ingår i 4 kap 1,2 och 4 MB med utpekade riksintressen: 1 området i sin helhet är av riksintresse pga av sina natur- och kulturvärden 2 området är av riksintresse för friluftsliv och turism 4 område där privat fritidsbebyggelse endast får tillkomma som en kompletterande sådan. Området är också utpekat som riksintresse för kulturmiljövården. (3 Kap. 6 MB) Riksintresse för kulturmiljövården Sandhamns bebyggelsemönster med tätt sammanbyggd och oregelbunden bebyggelse i de äldre delarna vid hamnen, vilket speglar det ursprungliga skärgårdssamhällets ekonomiska grund och levnadsförhållanden bl.a. tullhuset från 1752, värdshus och enkla stugor för lotsar, fiskarbefolkning och skeppare. Senare sommarnöjesmiljöns på- och tillbyggnader, verandor och snickarglädje, hotell och pensionat, stora sommarvillor och områden med sportstugor. Kungliga segelsällskapets klubbhus från 1896. Området omfattas av utökat strandskydd, 300 meter på land och 300 meter ut i vattnet. Angränsande planer Angränsande planer är detaljplan för Eknö S:10 och 1:525 mfl. Dnr 07STN/0300-301, som berör Seglarhotellet med skyddsföreskrifter. I Norra delen angränsar planområdet till detaljplan för del av fastigheten EKNÖ S:11 m fl. Dnr 02KS 0171. Kulturminneslagen Genom kulturminneslagen 2 Kap. har alla fasta fornlämningar ett skydd, även de som inte är upptäckta och registrerade i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. Inom planområdet finns 8 utpekade fasta fornlämningar, bestående av s.k. morankare av järn samt en båtslänning (hamnplats) med status övrig kulturhisorisk lämning. I angräsning till planområdet ligger byggnadsminnet Sandhamns tullhus. Byggnadsminnet skyddas enligt 3 Kap. KML. Inom planområdet ligger Sandhamn kapell. Kapell och klockstapel skyddas enligt 4 kap. KML, Kyrkligt kulturminne,tillkommen före utgången av år 1939 Landskapselement och kulturlämningar Värdefulla lämningar och miljöer i odlingslandskapet, så kallade landskapselement omfattas av biotopskydd enligt MB 7 kap. 11. Exempel på landskapselement är stenmurar, odlingsrösen eller alléer. Dessa utgör småbiotoper som är värdefulla livsmiljöer för Äldre bodar. Foto: Linnea Skog 2.
OMRÅDETS FÖRUTSÄTTNINGAR Historiska och nuvarande förhållanden Områdesbestämmelser för Sandhamn Under Karl XI:s regeringstid upphävdes förbudet att segla förbi Sandhamn varvid behovet av lotsning ökade. Under 1700-talet fanns tre stugor på ön som tillhörde lotsarna, men inte förrän efter 1800-talets mitt övergav man Eknö by för att bosätta sig permanent i Sandhamn. Lotsningen hade då blivit huvudnäring i stället för binäring som tidigare. Sekelskiftets början med KSSS klubbhus i bakgrunden. Foto ovan Oscar Norberg. Historik Sandön ingick tillsammans med Runmarö, Skarprunmarn, Vindalsö och Eknö i den donation som Magnus Ladulås på 1280-talet lät göra till S:ta Clara kloster i Stockholm. Ett möjligen ännu äldre belägg finns i den seglingsbeskrivning i Valdemar Sejrs jordebok, som kan ha tillkommit vid 1200-talets mitt. När Sandhamn redovisas i skattläggningshandlingar från 1500-talet ligger den under Eknö by. Ön var då med största sannolikhet obebodd och användes av Eknöborna som en betesholme. Från åtminstone 1600-talet hade fiskarbönderna på Eknö lotsning som bisyssla. Fram till slutet av 1600- talet var dock seglingsleden förbi Sandhamn av bevakningsskäl endast tillåten för kronans fartyg och för de som skulle till Estland och Lettland. Eknölotsarna höll utkik från Sandhamn men bodde kvar på Eknö. Endast en lots var enligt uppgift bosatt på Sandön under 1600-talet. Med lotsningen kom tullen. Det ännu bevarade tvåvånings timrade och reveterade tullhuset uppfördes 1752 efter ritningar av Carl Hårleman och är idag byggnadsminne. Sandhamn växte under 1800-talet ut till att bli en av skärgårdens största samhällsbildningar. På 1880-talet var omkring 300 personer bosatta här, vilket är en tredjedel mer än idag. År 1865 fick ön reguljär ångbåtsförbindelse med Stockholm och Sandhamn blev snabbt en populär sommarort. Konstnärer och författare var kända besökare på Sandhamn såsom Anders Zorn, Alberg Engström och August Strindberg. Kungliga Svenska Seglarsällskapet KSSS blev snabt en populär samligspunkt för seglare. Sandhamns värdhus 1930- tal Sjöhistoriska muséet. Foto Oscar Norberg. Sandhamns värdshus idag. 3.
Under slutet av 1800-talet byggdes ett flertal sommarvillor samtidigt som de bofasta lät bygga om sina bostadshus efter samma ideal. Bebyggelsen i det centrala Sandhamn är en blandning av äldre timrade traditionella boningshus och sommarvillor från sekelskiftet 1900. Nere vid ångbåtsbryggan möter en mer markant blandning av gammalt och nytt. På ön finns affärer, bageri, kiosker, hotell, serveringar, värdshus m m som betjänar den stora folktillströmningen sommartid. Sandhamns hamn, lotshuset i bakgrunden. Foto Okänd fotograf. Mot söder inramas byn av resterna av det sandtag som var en viktig inkomstkälla och fram till in på 1900-talet drev som en binäring på ön. Så länge segelskutorna var i bruk sålde man sand som ballast och under 1900-talets första del såldes en hel del sand som byggmaterial till Stockholm. Uppe på höjden ovanför samhället ligger lotsutkiken från 1962 samt Sandhamns kapell. Kapellet invigdes 1935 och har fått en enkel utformning på ett för skärgårdskyrkorna traditionellt sätt. Den villa- och fritidshusbebyggelse som tillkommit under 1900-talet har fått en utformning som gör att den väl smälter in i området. Lediga dagar på Sandhamn. Sjöhistoriska museet. Foto Okänd fotograf. 4.
Områdets karaktär Väster om hamnen hittar man de äldsta delarna av Sandhamn. Här slingrar sig smala grusade gångvägar med boningshusen nära inpå varandra. Husen är oregelbundet placerade. Spjälstaket är den vanligaste skiljelinjen mellan väg och tomt, någon gång också häckar, eller så saknas tydlig avgränsning. Strax bakom värdshuset är bebyggelsen mycket tät. Mindre torgliknande platser öppnar sig på flera ställen där vägar möts. Bebyggelsen utgörs av en blandning av mindre timrade lotsstugor av ålderdomligt snitt, bodar och större panelvillor från sekelskiftet 1900. Här och där kommer det berg fram i dagen i form av slipade hällar, längre västerut växer de till mindre berg. Strax nedanför Sandfältet finns en samling bodar som tidigare var Sandhamns fähus. Uthusen är i flera fall sammanbyggda till långsträckta byggnadsvolymer. Utmed hamnen hittar man också större byggnader av offentlig karaktär: Tullhuset och KSSS:s (Kungliga Svenska Segel Sällskapet) klubbhus. I området mellan bykärnan och Sandfältet, är bebyggelsen yngre, främst från 1900-talets första årtionde och framåt. Framträdande är de villor från 1910- och 1920-talen som har brutna tak. Vägnätet har en regelbunden karaktär med raka vägar efter en rutnätsplan. Vägarna är bredare och tomterna är betydligt större än i den gamla bykärnan. Äldsta delarna av byn med sina slingrande gator och spjälstaket. Gata i Sandhamn 1881. Efter foto i Nordiska museets arkiv. Husen har många gånger en central placering på tomten, varför området ger ett luftigt och glest intryck. Spjälstaket avgränsar tydligt tomterna. Bebyggelsebilden är enkel och okomplicerad; husen har likartade utseenden och tomterna saknar små bodar/uthus. Enkelheten förstärks av den sterila marken; sanden slår här igenom mer än i övriga Sandhamn. Buskar och fruktträd finns dock för det mesta kring husen. Sjöbodar i den tätbebyggda delen, strax nedanför Kvarnberget. Foto: Linnea Skog 5.
Hus byggda ca 1700-1850: Låga enkla timmerstugor De äldre byggnaderna kännetecknas av kraftiga proportioner och tyngd i byggnadsvolymerna med låga grunder och ringa takhöjd. Timmerkonstruktionen skapar rätvinklighet och väl tilltagna ytor kring fönster, dörrar och knutar. Detaljerna är i allmänhet grovt utformade, med tex breda vindskivor. Byggnaderna har väl sammanhållna och slutna volymer med små fönsterytor; tak och väggar övergår nästan omärkligt i varandra, taksprången är små. En enkel kärv prägel utan många fördyrande utformningar kännetecknar husen. Vanligast är sadeltak men en del hus har brutna tak, en takform hämtad från stads- och herrgårdsarkitekturen. Vid 1800-talets mitt blev det vanligt att måla bostadshusen faluröda. Även knutar och vindskivor målades till en början röda. I Sandhamn hittar man också svarta eller tjärade vindskivor. Idag präglas husen från denna tid av senare tiders färgsättningsideal. Att med hjälp av kontrasterande färger markera de gamla bostadshusens former var en idé som slog igenom först i slutet av 1800-talet. I Tullhuset, från 1752, är en av de mer karaktärsskapande byggnaderna i Sandhamn med stor betydelse för hamnens bebyggelsebild. I tullhusets f d bryggstuga från 1700-talet har också Sandhamns museum inretts. Av andra enskilda byggnader i Sandhamn kan de kulturhistoriskt välbevarade skol- och missionshusen nämnas. Båda är uppförda 1912.Tullstationen stängdes år 1965 och idag bor ingen lots kvar på Sandhamn. Låga enkla stugor med kraftiga proportioner, små fönsteröppningar, breda vindskivor och skorstenar placerade långt ner på takfallet vilket visar på byggnadernas åstakskonstruktion. 6.
Hus byggda kring 1800-talets slut: Sommarvillor och nya stilideal Med sommarturisterna kom en arkitektur som stilmässigt skiljde sig en hel del från byns äldre byggnadsskick. De utskjutande taken ger p g a de smala eller obefintliga vindskivorna ett lätt intryck. Det lätta och spröda intrycket gäller också för husen i övrigt genom sina högresta proportioner, tunna väggar, stora fönster, nätta detaljer och verandor. Husen byggda under denna tid saknar utstickande knutlådor då den bärande stommen i allmänhet utgörs av stående plank eller resvirke. Fasaderna är inklädda med panel, ofta i olika riktningar t ex stående uppe i gavelröstet och liggande i övriga fasaden, och ibland även i mönster. Panelerna är ofta släta, av fasspontoch pärlsponttyp. Lövsågeridekor kring fönster, vindskivor och verandor är något av ett signum för denna trähusarkitektur, schweizerstilen. Villorna från denna period i Sandhamn är dock ofta relativt enkla utan den stora mängd lövsågerier, utbyggnader, torn m m som kännetecknar de samtida villorna i innerskärgården. Den maskinhyvlade panelen målades i ljusa oljefärger. De utstående delarna i fasaden, såsom foder och listverk, fick många gånger en mörkare nyans eller kulör än omgivande byggytor. I Sandhamn förekommer också det motsatta, tex gula väggar med vita foder. Två exempel på den vanligaste typen av schweizervilla, som också var mycket vanlig i hela skärgården, med rektangulär grundplan och veranda i husets mittaxel. Planlösningen är vanligen sexdelad, även så kallad herrgårdsplan. Spjälstaket hörde också till tiden. Översta:Utskjutande takspräng med dekorsågade vindskivor och taktassar. Neders: Äldre stuga som höjdes med en halv våning och utbyggd med glasveranda vid sekelskiftet, ett bra exempel på hur äldre stugor moderniserades kring sekelskiftet 1900 för att efterlikna de för tiden moderna sommarvillor. 7.
Hus byggda vid 1900-talets början: Tunga byggnadsvolymer och bruta tak Nu trädde det nationella i förgrunden: den svenska allmogekulturens byggnadskonst och äldre svensk herrgårdsarkitektur från tiden före industrialismen. Den s k nationalromantiska stilen ledde till att husen fick mer slutna former med små takutsprång och breda vindskivor. Sandhamns missionshus. Byggnadsvolymerna utstrålade tyngd och var ofta kubiska. Planlösningen var ofta av korsplanstyp med rummen grupperade kring en centralt placerad murstock. Mycket vanliga blev de brutna taken med det övre takfallet valmat. Dessa tak liknar stora tunga hattar som trycker ner byggnaden mot marken. Från den kontinentala jugendstilen hämtade man de mjukt svängda linjerna i vindsvåningens gavelutbyggnader s k frontespiser, de vid takfoten ibland svängda takfallen och de mjukt utbuktande burspråken. Fönster med småspröjsade rutor ovanför tvärposten kan också sägas höra till denna jugendstil medan fönster med bara småspröjsning hör till den nationalromantiska stilen. De tidiga 1900-talsvillorna i Sandhamn är således ofta en blandning av olika stilar och inspirationskällor, tolkade på ett för sekelskiftet typiskt fritt vis. Den slutna, kubiska villan är mode i stort sett under de två första årtiondena av 1900-talet, med en tyngdpunkt på 1910-talet. I Sandhamn hittar man dessa villor med sina typiska brutna tak i utkanten av byn söder om den äldsta tätbyggda kärnan, ljusmålade eller med ljus puts. Flera av dessa är byggda på 1920-talet och påminner mycket om städernas egnahemsvillor från samma tid. Kubistiska huskroppar och tunga brutna tak och fyrdelade planlösningar. Även takkuporna är typiska för tiden. Sandhamns missionshus har också alla de för tiden typiska dragen. Det enda som avslöjar att det är en kyrkobyggnad är de rundbågiga fönstren. 8.
Hus byggda från 1930-talet och framåt: Funktionalism Som en reaktion mot de tidigare historiserande stilarna utvecklades funktionalismen. Fasadutformningen styrdes av den inre funktionen, varför fönstren har en oregelbunden placering, gärna i hörnläge. Fasaderna är odekorerade, taken är låga helst platta och fönstren raka utan spröjsning. Väggytorna har ett skivliknande utseende, i vilken fönstren ser ut som utskurna hål. Fönsterfodren är utlämnade eller mycket smala. Större s k perspektivfönster hör till stilen. Byggnadsvolymerna kännetecknas av tydliga geometriska former med rena ytor. Husen byggdes många gånger låga och lådformade med ett marknära utseende. Färgerna är i allmänhet ljusa. Under den här perioden tillkom sportstugeområdet Trovill och Seglarstaden med rationellt placerade och utformade fritidshus. Man tog i anspråk helt ny mark på ön i anslutning till badstrand och strövområden. Hus bygda efter 1970 På 1970-talet började nya typvillor att ersätta de sparsmakade funkisvillorna. Typvillorna kom nu att kännetecknas av höga sadeltak, takkupor, takutsprång och spröjs (ibland av utanpåliggande fusktyp ). Trots att det blivit vanligt att i detaljer försöka anknyta till äldre byggnadskonst är de föga lämpade för miljöer med äldre trähusbebyggelse p g a exempelvis otraditionella proportioner. Det som också bidrar till att dessa hus känns främmande i äldre miljöer är den lägre rumshöjden och de stora tunga taken som dras ned över bottenvåningens fasad till fönstrens överkant. Sandhamns kapell uppfört 1934, placerad på Sandöns högsta punkt intill lotsutkik. Kyrkobyggnaden är uppförd i en stomme av trä är uppförd på naturstensgrund och smälter in väl med den omgivand tallskogen. Kapellet har en enkel samtidig utformning utvändigt och invändigt. 1. 3. 1. 2. 1. Sandhamns kapell (1935) 2. Sportstuga från sent 1930-tal. 3. KSSS äldre Klubbhus (1897). 9.
Kulturhistoriskt värde Sandhamn har en för skärgården unik samhällsbildning. Bebyggelsen vittnar om ortens stora betydelse dels som lots- och tullplats och dels som sommaridyll med typiska sommarvillor och fritidshus. Samtliga av byns byggnadsepoker är typiska för sin byggnadstid och genom detta är det lätt att läsa och tolka Sandhamns bebyggelseutveckling vilket ger både ett pedagogiskt värde samt ett byggnadshistoriskt värde. Tull- och lotsepoken manifesterar sig genom det stora tullhuset från 1752 som innehar ett samhällshistoriskt värde tillsammans med öns första bebyggelse, de små enkla bostäderna i liggtimmer med kraftiga proportioner, avsedda för lots och tullare. 1800-talets sommarvillor i schweizer- och cottagestil och det tidiga 1900-talets byggnader i jugend och nationalromantisk stil representerar den nya samhällsklass som gjorde sitt inträde i skärgården under det sena 1800-talet. Miljön har höga miljömässiga och estetiska kvaliteter. Sandhamns seglarhotell, seglarstaden och övriga sportstugor speglar ytterligare en ny tid på ön, där dragningskraften till ön var segling och friluftsliv. KSSS klubbhus, ritat av den för sin tid mycket framstående arkitekten Fredrik Liljekvist, har arkitekturhistoriska och arkitektoniska värden. Bebyggelsen och miljön som helhet, med alla sina tydliga årsringar, har en bibehållen ålderdomlig prägel och skapar en estetisk helhet med mycket höga kulturhistoriska värden. Kulturhistoriskt viktiga element Älsta delarna av byn har smala slingrande grusvägar och luftiga spjälstaket. Små tomter gör att husen ligger mycket tätt och deras oregelbundna placering bidrar till den täta idylliska miljön. Mindre torgliknande platser öppnar ibland upp sig mellan husen där vägarna möts. Vägarnas enkla karaktär är viktiga för byns ålderdomliga prägel. Miljön är karg och trädgårdarna består av enstaka fruktträd och buskar i sandig jord. Träden är ofta av ansenlig ålder, vårdade och tuktade under många år. Längre bort från hamnen blir jorden sandigare och tomterna består mestadels av rena naturtomter med tallar och sand. Sjöbodar och få kvarvarande byggnader för djurhållning är mycket viktiga för förståelsen av Sandhamn under självhushållningens dagar, innan sommarvilleepokens inträde. Hamnmiljöerna kring Sandhamn, särskilt utefter byns norra sida har kvar en ålderdomlig karaktär med sjöbodar och många äldre smala stenkistebryggor. Miljön utgör ett viktigt element för Sandhamns kulturmiljö. Längs hamnpromenaden växer hamlade lindar i en gles allé som skapar en känsla av central esplanad. Lindarna tuktas fortfarande hårt genom beskärning, s k hamling. De äldre hamnmiljöerna är viktiga element i miljön. Sandhamns tullhus, öns byggnadsminne. 10.
Varsamhet Anpassning och Utveckling Syftet med områdesbestämmelserna är att den nuvarande karaktären ska behållas i bebyggelsemiljön. Kulturhistoriskt värdefulla objekt kan sällan ses som isolerade företeelser utan är en del av en helhet. Förändringar av miljön, inklusive mark, träd och annan grönska kan förvanska ett objekt genom att sätta det i ett nytt och annorlunda sammanhang, dvs. förändrar karaktären. Detsamma gäller den enskilda byggnaden. Byggnaden får sin karaktär från sin konstruktion och byggnadsmaterial samt framförallt hur de olika delarna utformas. Utforming, material och konstruktion blir till de olika byggnadsstilar som kan urskiljas under historien. Det är viktigt att bevara så mycket som möjligt av ursprungliga material och byggnadsdelar. Byt inte ut någonting som inte behöver bytas ut, i första hand bevara, i andra hand reparera och i tredje hand byt ut. Utgå alltid från de material just ditt hus har och undvik material som imiterar andra. Att välja samma typ av material är att tänka långsiktigt då de kräver samma slags underhåll och åldras likadant. Regelbundet underhåll gör att man kan upptäcka skador i god tid. Se regelbundet över tak och takavvattning. God byggnadsvård handlar ofta om att inte ha för bråttom med renoveringar och ombyggnader. Det tar tid att förstå byggnadens förutsättningar. Vänd dig gärna till kommunens antikvarie eller till ditt länsmuseum. Råd för bevarande Färg För äldre byggnader är de traditionella färgerna fortfarande det bästa alternativet. Moderna färgtyper som innehåller plastbindemedel som alkyd- och akrylatfärg bildar täta hinnor som inte tillåter underlaget att andas. På porösa och sugande underlag såsom trä och kalkputs kan färgen lätt flagna. När plastfärgsytan har fått skador och släpper in fukt blir fukten kvar bakom och underlaget kan ruttna. Tak Att byggnadens tak är helt och tätt är en förutsättning för byggnadens överlevnad. Laga i första hand det befintliga taket. När skadorna är så stora att taket måste läggas om, välj samma taktäckningsmaterial som ursprungligen har använts. Ytterdörrar Underhåll din dörr så att den står sig lång tid framöver. Även beslag, gångjärn och handtag är viktiga för helheten. Var rädd om gamla beslag. Fönster Vid byte av fönster i äldre hus bör form, storlek och placering inte ändras. Virket i äldre fönster är oftast av hög kvalitet vilket gör att det lönar sig att renovera istället för att byta ut. Utforma nya fönster så som fönstren var ursprungligen och undvik falska, utanpåliggande spröjsar. Stora panoramafönster är främmande i äldre bebyggelsemiljöer. Fasad Paneler är inte alltid jämna i bredd vilket ger en levande känsla. Av den anledningen är det viktigt att behålla fasadpanelens dimensioner och utformning. Träfasader skadas främst av röta i de nedre delarna. På träpaneler kan man skarva med brädor med samma dimension. När det gäller putsfasader bör man använda bruk av samma typ som använts tidigare. Undvik rent cementbruk som skapar en hård yta och hindrar underliggande materials naturliga rörelse. Utförandet bör vara lika det ursprungliga. Förenklingar av såväl ytstruktur som detaljer kan förändra byggnadens utseende. Om- och tillbyggnad Sök lösningar som stämmer överens med byggnadens gestaltning och tekniska utförande både i helhet och detaljer. Om- och tillbyggnader ska anpassas, men bör vara möjliga att skilja från ursprunglig byggnad. Ge tillbyggnadens tak samma vinkel som det ursprungliga taket och om du bygger i vinkel bör den nya delen ha lägre nockhöjd. Anpassa tillbyggnad efter tomtens topografi. Undvik sprängning eller markutfyllnader. Tillbyggnader får inte dominera över befintlig byggnad. Acceptera begränsningar och förusättningar. Anpassa tillbyggnadsmaterial, fönsterproportioner och färger till befintlig byggnad. Det nya behöver inte se gammalt ut, men bör samverka till en helhet med befintlig byggnad. En helhetsbild av karaktärsskapande detaljer. 11.
För att bevara äldre ekonomibyggnader kan en ny användning vara en lösning. Café i en av ladugårdslängorna i Löka by. Äldre ekonomibyggnader är viktiga inslag i landskapsbilden och för att bevara den äldre bykaraktären. Ny användning av äldre ekonomibyggnader s.k. överloppsbyggnader kan vara möjlig, men en ombyggnad ska ske med hänsyn till byggnadens karaktär och uttryck. Nybyggnad Vid nybyggnad ska områdets karaktär och kulturhistoriska värde vara vägledande. Områdesbestämmelser inskränker inte på möjligheten att nyttja och utveckla bebyggelsemiljön. Placering av husen är en av den viktigaste faktornerna att ta hänsyn till. Vid varje enskilt fall måste avstånd och förhållningssätt till den befintliga bebyggelsen studeras noga. Studera hur den befintliga bebyggelsen är grupperad och lokaliserade i terrängen och hur bostadshusen är placerade på tomten. Förutsättningarna för ett lyckat tillägg är att det tillkommande huset har en skala, höjd, takvinkel, storlek och riktning som inte splittrar det ursprungliga bebyggelsemönstret. Snickarglädje som ska påminna om äldre byggnadstradition bidrar inte till god anpassning om den nya byggnadens volym och skala är främmande i miljön. Anpassning av ny bebyggelse innebär inte att huset ska kopiera de äldre husen. Ett nytillskott ska kunna urskiljas men inte ta över. Trädgård och tomtmark Längre tillbaka var avgränsningar mellan tomter ovanliga och genom att fortsätta att undvika plank, murar och staket bevaras den öppna levande karaktären. Spara uppvuxna träd och välj traditionella trädgårdsväxter, exempelvis syren, snöbär, bärbuskar och fruktträd. Trädgårdarna behöver underhåll och återplantering. Bryggor och äldre hamnanläggningar är viktiga element i kulturmiljön. Mindre bryggor för båtlivet anses inte påverka kulturmiljöns karaktär. Dispens från strandskyddet krävs för uppförande av bryggor. Källhänvisning Källman, R (1987). Skärgårdsbygd. Kulturhistoriska miljöer i Värmdö kommun. Broschyr Områdesbestämmelser i Värmdö kommun. Kulturmiljöer i Värmdö kommun. (1989) Underlag för översiktsplan och områdesbestämmelser. Bevarade småbåtsvarv i Stockholms skärgård Översiktlig inventering av småbåtsvarv i Stockholms skärgård, Stockholms län Gunilla Larsson. Rapport 2008:36 Aspfors, J. (1997) Sandhamn - Bebyggelsehistorisk med riktlinjer för bevarande Stockholms Läns Museum (2006) Sandhamns kapell Foton är tagna av Värmdö kommun och från Sjöhistoriska museet. Medverkande Områdesbestämmelserna har upprättats av Planenheten. Mats Hellberg, planchef, Susanna Eschricht, projektledare, Övriga medverkande tjänsteman har varit: Linnea Skog, kommunantikvarie Evelina Öberg, planarkitekt Lena Gullmert, kulturchef Soroor Kaleibari-Notash, planarkitekt Anine Alexandersson, samhällsplanerare Paula Rönnbäck, samhällsplanerare Ingmar Lönngren, arkitekt 12.