Utbredning av bottenvegetation i gradienter la ngs Sveriges kust

Utbredning av bottenvegetation i gradienter la ngs Sveriges kust Resultat från Naturvårdsverkets Mätkampanj 29

Titel: Utbredning av bottenvegetation i gradienter längs Sveriges kust. Resultat från Naturvårdsverkets Mätkampanj 29 Framtagen av: Hafok AB och Sveriges Vattenekologer AB Författare: Mats Blomqvist och Susanne Qvarfordt Datum: 27 oktober 21 Beställare: Naturvårdsverket Omslagsfoto: Arter av marint och limniskt ursprung möts. Bild från Stockholms skärgård. Foto: Susanne Qvarfordt 1

Sammanfattning Naturvårdsverket genomför årligen en återkommande mätkampanj för att komplettera den nationella marina trendövervakningen. År 29 omfattade kampanjen makrofyter i kustvatten och genomfördes i påverkade områden och till viss del i form av gradientstudier från närsaltkällor. Syftet var att ge ett förbättrat dataunderlag för bedömning av miljöstatus i kustvatten enligt VFF, att bidra till vidareutvecklingen av bedömningsgrunder för makroalger och gömfröiga växter samt att ge ökad kunskap om biodiversitet och förekomst av främmande arter av makroalger och gömfröiga växter i svenska kustområden. Föreliggande rapport är ett första steg i en analys av det stora material som insamlades i de 19 områden kampanjen omfattade. Gjorda analyser omfattar främst antal taxa samt olika taxagruppers fördelning och djuputbredning i de salthalts- och skärgårds-gradienter vi har identifierat i materialet. Det har emellertid varit svårt att identifiera några kvantitativa påverkansgradienter i materialet. Materialet omfattar många olika typer av områden vilket har försvårat jämförelser mellan områden. I Bottniska vikens gradienter varierade taxagruppernas yttäckning längs de undersökta gradienterna. Röd- och brunalger ökade generellt utåt vilket tyder på en salthaltseffekt. Ökningen av andra grupper (både mjuk- och hårdbottentaxa) utåt i vissa av de undersökta gradienterna även i grunda djupintervall antyder bättre förhållanden längre ut i dessa gradienter. I de undersökta gradienterna i Egentliga Östersjön ökade generellt yttäckningen av alla grupper utåt i gradienterna på lite större djup. I det grundaste djupintervallet var responsen hos grupperna mer varierad. Detta tyder på sämre ljusförhållanden längre in som begränsar vegetationens djuputbredning. Ökningen av röd- och brunalger utåt är troligen en salthaltseffekt eftersom den sker i alla djupintervall medan övriga gruppers utbredning troligen styrs av ljustillgång och andra faktorer. På Sydkusten inventerades inga tydliga gradienter och gruppernas yttäckning varierade följaktligen inom gradienterna. I Västkustens gradienter skedde generellt en ökning av vegetationens yttäckning i de djupare djupintervallen vilket tyder på bättre ljusförhållanden längre ut i gradienterna. I de grundare djupintervallen var täckningen generellt varierande inom gradienterna vilket antyder att salthaltsvariationer inte påverkar utbredningen nämnvärt. Att utbredningen av marina arter som brun- och rödalger generellt minskade med minskande salthalt i lokala sötvattensgradienter i Bottniska viken och Egentliga Östersjön men inte för gradienter längs Syd- och Västkusten kan troligen förklaras av rådande salinitet i områdena. I de lågsalina vattnen i Egentliga Östersjön och Bottniska viken lever många av dessa alger och växter redan på gränsen av sin toleransnivå vilket gör att ett lokalt sötvattensutflöde kan begränsa deras utbredning. I de mer salta vattnen längs Syd- och Västkusten blir effekten av lokala sötvattensutflöden betydligt mindre eftersom salthalten förmodligen ganska snabbt når en acceptabel nivå. I skärgårdsgradienter verkar mer generella prediktioner kunna göras. Både på ost- och västkusten märktes en ökning i yttäckning på djupare bottnar utåt i gradienterna. Det antyder sämre ljusförhållanden och/eller större sedimentation längre in i skärgårdsgradienter p g a sämre vattenutbyte, större landavrinning, mindre vattenrörelse och ökad sedimentation. Sydkusten saknade tydliga skärgårdsgradienter. 2

Antal taxa på transekterna ökade generellt utåt i gradienterna i Bottniska viken och Egentliga Östersjön till skillnad från Syd- och Västkusten där det var mer varierande. Ökningen i Bottniska viken och Egentliga Östersjön beror troligen till stor del av att fler marina arter tillkommer i salthaltsgradien-terna men generellt längs kusten verkar bättre förhållanden (exempelvis ljus) råda längre ut i gradienterna, vilket gör större bottenyta och fler djupintervall tillgängliga för vegetation. Materialet som samlades in i mätkampanjen är stort och utgör en värdefull resurs för vidare analyser t ex inom det arbete med utveckling av nya bedömningsgrunder som startar 211. 3

Innehållsförteckning SAMMANFATTNING...2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING...4 INLEDNING...6 METODIK...7 BAKGRUND...7 Arbetshypoteser...8 ANALYS...8 Bottensubstrat...8 Antal taxa...9 Vegetationens djuputbredning...9 Yttäckning vegetation...9 RESULTAT OCH DISKUSSION... 11 VEGETATIONENS YTTÄCKNING... 15... 15 Brunalger... 17... 17 Kärlväxter... 19 Kransalger... 21 Generella mönster inom områden... 21 MAXIMAL DJUPUTBREDNING... 27 JÄMFÖRELSER MED TIDIGARE INVENTERINGAR... 28 Repskärsfjärden 1991 och 29... 28 Gävlebukten 22-29... 31 SLUTSATSER... 36 TACK... 37 REFERENSER... 38 APPENDIX 1... 39 REPSKÄRSFJÄRDEN... 39 Antal taxa... 41 Vegetationens djuputbredning... 42 Yttäckning vegetation... 42 KÅGEFJÄRDEN... 45 Antal taxa... 46 Vegetationens djuputbredning... 47 Yttäckning vegetation... 47 ÅNGERMANÄLVENS MYNNING... 51 Antal taxa... 53 Vegetationens djuputbredning... 54 Yttäckning vegetation... 54 SUNDSVALLSBUKTEN... 57 Antal taxa... 59 Vegetationens djuputbredning... 6 Yttäckning vegetation... 6 GÄVLEBUKTEN... 65 Antal taxa... 67 4

Vegetationens djuputbredning... 68 Yttäckning vegetation... 68 ÖSTHAMMAR... 72 Antal taxa... 74 Vegetationens djuputbredning... 75 Yttäckning vegetation... 76 BRÅVIKEN... 8 Antal taxa... 81 Vegetationens djuputbredning... 82 Yttäckning vegetation... 82 SLÄTBAKEN... 87 Antal taxa... 88 Vegetationens djuputbredning... 89 Yttäckning vegetation... 9 VALDEMARSVIKEN... 94 Antal taxa... 95 Vegetationens djuputbredning... 96 Yttäckning vegetation... 97 KARLSKRONA SKÄRGÅRD... 12 Antal taxa... 13 Vegetationens djuputbredning... 14 Yttäckning vegetation... 14 VÄSTRA SYDKUSTEN... 18 Antal taxa... 19 Vegetationens djuputbredning... 11 Yttäckning vegetation... 111 BARSEBÄCK-VIKHÖG... 116 Antal taxa... 118 Vegetationens djuputbredning... 118 Yttäckning vegetation... 119 HOVS HALLAR... 123 Antal taxa... 124 Vegetationens djuputbredning... 125 Yttäckning vegetation... 125 LAHOLMSBUKTEN... 128 Antal taxa... 129 Vegetationens djuputbredning... 13 Yttäckning vegetation... 13 FALKENBERG... 134 Antal taxa... 135 Vegetationens djuputbredning... 136 Yttäckning vegetation... 137 SKÖRVALLAVIKEN OCH STALLVIKEN... 14 Antal taxa... 142 Vegetationens djuputbredning... 143 Yttäckning vegetation... 143 ASKERÖFJORDEN - MARSTRANDSSKÄRGÅRDEN... 148 Antal taxa... 15 Vegetationens djuputbredning... 15 Yttäckning vegetation... 151 GULLMARSFJORDEN... 157 Antal taxa... 159 Vegetationens djuputbredning... 159 Yttäckning vegetation... 16 APPENDIX 2 TAXONLISTA... 167 5

Inledning Naturvårdsverket genomför årligen en återkommande mätkampanj för att komplettera den nationella marina trendövervakningen, som följer utvecklingen på ett relativt litet antal lokaler, med en spatiellt mera heltäckande övervakning men med glesare frekvens. Syftet är att åstadkomma en geografisk förtätning av den kontrollerande övervakningen i kustområdena och kunna bidra till en förbättrad statusbedömning enligt Vattenförvaltningsförordningen (VFF). Den nuvarande bedömningsgrunden för makroalger och gömfröiga växter utgår från sambandet mellan makrovegetationens djuputbredning och tillgången på ljus. Ljustillgången är relaterad till främst övergödning som orsakar ett minskat siktdjup. Underlagsdata baseras i stor utsträckning på information från relativt opåverkade vatten (ofta inventeringar i skyddade områden). Kunskapen om responsen hos vegetationen i områden med belastningsgradienter är emellertid generellt dålig. Under 211 planerar Naturvårdsverket att starta ett forskningsprogram (Waters) för att vidareutveckla de akvatiska bedömningsgrunderna. Programmet ska utveckla verktyg inom ramen för vattendirektivet för att förvalta våra sjöar, vattendrag och kustvatten. Genom att koncentrera mätkampanjen till områden med belastningsgradienter kan kampanjens resultat bidra till utvecklingen av responsvariabler för makrofyter i forskningsprogrammet. Tre arbetsgrupper med kustlänsstyrelserna i Bottniska viken (BD, AC, Y, X, C län), Egentliga Östersjön (AB, D, E, I, H, K, M län) och Västerhavet (M, N, O län) utarbetade tillsammans med Naturvårdsverket samt externa experter en plan för 29 års mätkampanj för makrofyter i respektive havsområde. Kampanjen genomfördes i påverkade områden och till viss del i form av gradientstudier från närsaltskällor. Syftet med mätkampanjen var att ge ett förbättrat dataunderlag för bedömning av miljöstatus i kustvatten enligt VFF, att bidra till vidareutvecklingen av bedömningsgrunder för makroalger och gömfröiga växter samt att ge ökad kunskap om biodiversitet och förekomst av främmande arter av makroalger och gömfröiga växter i svenska kustområden. 6

Metodik Undersökningarna genomfördes under sensommaren 29 som transektinventering av bottenvegetationen enligt Naturvårdsverkets undersökningstyp Vegetationsklädda bottnar, ostkust, samt enligt de förtydligande riktlinjer som togs fram i samband med mätkampanjen (Blomqvist 29, Johansson 29). Alla djupdata är justerade för aktuellt vattenstånd. Bakgrund De 19 inventerade områdena längs kusten har skilda förutsättningar för bottenvegetation. Västkustens salta vatten medför en mångfald av marina arter som minskar ju längre in i Östersjön man kommer. I Östersjöns salthaltsgradient får istället kärlväxter en större betydelse i bottnarnas växtsamhällen. Andra fysiska omvärldsfaktorer som varierar är exempelvis bottensubstrat där mjuk- och lerbottnar är vanliga i Östersjön medan sand- och i vissa fall skalbottnar är mer vanliga på Västkusten. Sydkustens långgrunda kust skapar även andra förutsättningar än skärgårdarnas mer branta stränder. Detta medför svårigheter vid jämförelser mellan områden. Även inom många av de inventerade områdena finns skilda förutsättningar för bottenvegetation. Områdena täcker i de flesta fall en gradient där omvärldsfaktorerna förändras med läget i gradienten. Gradienterna kan vara inner- till ytterskärgård, salinitet (ex avstånd till å-mynning) och/eller avstånd till förmodad påverkanskälla (ex industri, stad). Det medför svårigheter även vid jämförelser inom områden. Bottnar nära t ex ett sötvattensutflöde hyser inte samma förutsättningar för marina arter som bottnar längre ut i skärgården där saliniteten är högre. I denna analys har vi därför valt att göra mer översiktliga jämförelser och undersöka om det går att se mönster i vegetationens förekomst och utbredning inom gradienter och även mellan områden längs kusten. Istället för att jämföra bottensamhällen på artnivå har vi valt att analysera på gruppnivå. Det finns ett oändligt antal sätt att dela in arterna i grupper men vi har vid denna första analys valt följande gruppindelning i två nivåer. Taxa har först delats in i grupperna:, Brunalger,, Slangalger, Kärlväxter (söt), Kärlväxter (marina), Kransalger och Mossor. Ormbunksväxter av släktet Isoëtes har grupperats som kärlväxt (söt). De förekom i mätkampanjen endast på en transekt i Sundsvallsbukten och 9 transekter vid Kalix (Repskärsfjärden). Indelningen i grupper finns redovisad i Appendix 2. na längs Svenska kusten har marint ursprung och är generellt mer känsliga än brunoch grönalger för låg salinitet. Även brunalgerna är emellertid känsliga för låg salinitet medan många grönalger förekommer i sötvatten. I en sötvattensgradient förväntar vi oss därför att röd- och brunalger minskar inåt i gradienten medan däremot grönalgerna utgör en större andel av makroalgsamhällen längre in. Slangalger (Vaucheria) har skiljts ut som en egen grupp eftersom deras växtsätt skiljer sig från övriga makroalger. Slangalger bildar ofta tjocka, lösliggande mattor på mjuk- och lerbottnar i skyddade miljöer i Östersjön. 7

De flesta kärlväxter har sötvattensursprung och förväntas därför inte påverkas negativt av lägre salthalter i en sötvattensgradient. Lägre förekomster av denna grupp långt in i gradienten kan därmed visa på någon annan påverkan. Bland kärlväxterna har emellertid nating (Ruppia spp.) och ålgräs (Zostera marina) marint ursprung vilket gör att dessa arters utbredning, liksom röd- och brunalger bör påverkas negativt av låg salthalt. Kransalger och mossor har fått bilda varsin egen grupp. Både mossor och kransalger förekommer främst i Bottenviken, Bottenhavet och Norra Egentliga Östersjön. Kransalgerna inkluderar många sötvattensarter men även brackvattensarter samt enstaka marina arter. Mossorna växer ofta på hårda bottnar men förekommer i lugna miljöer även på mjukbottnar. I vissa fall grupperas dessa taxagrupper i hård- respektive mjukbottenväxtlighet baserat på om gruppernas ingående arter generellt förekommer på hårda eller mjuka bottnar. Hårda bottnar inkluderar häll, block och sten och mjuka bottnar sand och mjukbotten samt i Östersjön även lerbotten. Röd-, brun- och grönalger samt mossor räknas som hårdbottenvegetation medan kärlväxter, kransalger och slangalger räknas till mjukbottenvegetation. Arbetshypoteser I sötvattensgradienter: 1: Sötvattensarter (främst kärlväxter, mossor och vissa kransalger) ökar (artantal och täckningsgrad) med minskande salthalt. 2: Marina arter (främst brun- och rödalger) minskar (artantal och täckningsgrad) med minskande salthalt. Andelen grönalger (täckningsgrad) ökar med minskande salthalt. I skärgårdsgradienter (inner, mellan och ytter): 1: Växternas djuputbredning minskar inåt i skärgården (pga sämre vattenutbyte, större landavrinning, mindre vattenrörelse ökad sedimentation och högre grumlighet) 2: Mjukbottenarter ökar (fler arter och högre täckningsgrad) inåt i skärgården (förändrad bottentyp, lägre vågexponering). Om hypoteserna förkastas kan det tyda på (antropogen/annan) påverkan. Analys Bottensubstrat Vid inventeringen skattades bottensubstratet i sju klasser: häll, block, sten, grus, sand och mjukbotten samt övrigt. I Östersjön utgjordes klassen övrigt ofta av lera medan på Västkusten förekom även skalbottnar. Substratklasserna grupperades i tre grupper för Östersjön: hårdbotten inkluderade häll, block och sten, mobil hårdbotten inkluderade grus och mjukbotten inkluderade sand och mjukbotten samt lera. På Västkusten särskildes även klassen övrigt. För att kunna bedöma bottentypens påverkan på vegetationssammansättningen och jämföra transekter beräknades cover index (avsnittslängd x täckningsgrad, Nilsson et al. 24) av substratgrupperna. Cover index beräknades för enmetersdjupintervall men jämförelser gjordes generellt inom fyra djupintervall. Djupintervallen var generellt -3,5 m, 3,5-7,5 m, 7,5-11,5 m samt 11,5-maxdjup. Vilka djupintervall som analyserades bestämdes beroende på gradient, ingående transekters maxdjup och vegetationsutbredning. 8

Cover index Bottensubstratets cover index redovisas i stapeldiagram för respektive djupintervall (exempel i Figur 1). Diagrammen visar hur stor andel av inventerad botten som utgjordes av respektive substratgrupp. Staplarnas höjd är ett mått på hur stor bottenyta som inventerades inom djupintervallet vilket också indikerar bottnens lutning. Figur 1 visar t ex att transekt 13 var långgrund (hade stor bottenyta inom djupintervallet -3,5 m) medan transekt 12 var relativt brant (liten bottenyta inom djupintervallet -3,5 m). På de flesta transekter i detta område dominerade de mjuka substraten. 18 16 14 12 Substrattäckning -3,5 m djup Mjukbotten Mobil hårdbotten Hårdbotten 1 8 6 4 2 12 12 14 13 11 13 14 11 16 15 Figur 1. Exempel på bottensubstratsfigur. I diagrammet visas substratgruppernas cover index inom djupintervallet -3,5 m på alla transekter (=lokal) i ett område. Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. Antal taxa Antalet taxa summerades per transekt samt inom respektive taxagrupp (rödalger, brunalger etc) och transekt. Vegetationens djuputbredning För varje transekt bestämdes vegetationens maximala djuputbredning. Vegetationen delades in i grupperna hårdbottenväxtlighet (makroalger och mossor) och mjukbottenväxtlighet (kärlväxter, kransalger och slangalger). Gruppernas maximala djuputbredning på respektive transekt jämfördes med transektens maxdjup och även översiktligt med bottentyp för att se om djuputbredningen begränsades av inventeringsdjup eller brist på lämpligt bottensubstrat. Yttäckning vegetation För varje transekt beräknades cover index (avsnittslängd x täckningsgrad) av varje taxa. Taxa grupperades i grupperna rödalger, brunalger, grönalger, slangalger, kransalger, kärlväxter (söt) och kärlväxter (marina) samt mossor. Cover index (Nilsson et al. 24) beräknades för enmetersdjupintervall. Inom varje djupintervall beräknades även skattad transektlängd, dvs ett mått på hur stor bottenyta som inventerats. Genom att dividera cover index för t ex rödalger inom djupintervallet -3,5 m med inventerad transektlängd inom djupintervallet -3,5 m fås hur stor andel av den inventerade ytan som täcktes av rödalger på den transekten. Det gör det möjligt att jämföra täckningsgrader inom samma djupintervall på olika transekter inom och i viss mån mellan gradienter. 9

Jämförelser gjordes generellt inom fyra djupintervall mellan transekter inom samma gradient. Djupintervallen var -3,5 m, 3,5-7,5 m, 7,5-11,5 m samt 11,5-maxdjup. Vilka djupintervall som analyserades bestämdes beroende på gradient. 1

Resultat och Diskussion 19 områden/gradienter undersöktes längs kusten (se Figur 2), tre av dessa var delvis besökta med samma eller likartad metodik vid något tidigare tillfälle (Repskärsfjärden, Kågefjärden och Gävlebukten). Flera län har producerat egna rapporter som beskriver mätkampanjens undersökningar i respektive län. I Appendix 1 ges en översikt över varje område, med hänvisning till eventuell rapport, samt en beskrivning av antal taxa, vegetationens djuputbredning och yttäckningen av vegetation i gradienten i området. Figur 2. Besökta områden i mätkampanjen 29. Det har ofta varit svårt att identifiera vilken typ av gradient som varje område var tänkt att spegla. I Tabell 1 finns en översikt över de gradienter vi har identifierat i varje område. Värt 11

att notera är att vi inte i något område har haft tillgång till en kvantifierad antropogen belastningsgradient, t ex en närsaltsgradient från en utsläppskälla. I rapporten har vi i stället fokuserat på att analysera effekterna av i huvudsak naturliga gradienter på vegetationen. Tabell 1. Ett försök att uppskatta vilka typer av gradienter som finns i varje område. Skala: -3. =stämmer inte, 1=antydan/troligen/möjligen, 2=stämmer, 3=tydligt. En salthaltsgradient är en förändring i salinitet beroende av läge i gradienten. I en skärgårdsgradient ska transekter finnas i olika skärgårdsområden inner-, mellan- och ytterskärgård. Annan gradient kan t ex vara påverkan från stad eller industrier. Område Salthalt Skärgård Annan Repskärsfjärden 1* 1 1 Kågefjärden 1* 1 1 Ångermanälvens mynning 2* 1 1 Sundsvallsbukten 1* 1 1 Gävlebukten 2* 3 1 Östhammar 3* 3 1 Bråviken 2** 3 1 Slätbaken 3** 3 1 Valdemarsviken 1 2 1 Karlskrona skärgård? 1 Västra Sydkusten 1 Hovs hallar? Barsebäck-Vikhög? Falkenberg? 1 1 Laholmsbukten 1 Stallviken 1 1 Skörvallaviken 1 1 Askeröfjorden - Marstrandsskärgården 1* 3 1 Gullmarsfjorden 1* 3? * mätt vid inventeringen 29, ** annan data finns Den svenska kustens storskaliga salthaltsgradient från oceaniska förhållanden i Skagerrak till nästintill sötvattensmiljö i norra Bottenviken påverkar som tidigare nämnts förekomst och utbredning av olika arter med marint och limniskt ursprung. I Figur 3 vill vi visa det storskaliga mönstret i sammansättning av taxonomiska grupper och substrat som kan utläsas ur det analyserade materialet. Substratet spelar en betydande roll i detta mönster då vissa grupper endast finns på vissa typer av substrat. Man kan tydligt se den stora dominansen av röd- och brunalger (oftast > 5 %) i de flesta områden utom i Bottenviken där istället sötvattensgrupperna limniska kärlväxter, slangalger, kransalger och mossor dominerar. 12

Figur 3. Översikt över sammansättning av taxonomiska grupper (inre diagram) och substrat (yttre diagram) i den storskaliga gradienten runt den svenska kusten. Sammansättningen är baserad på sammanslagna cover index från samtliga transekter inom varje område. Kiselalger inventerades ej konsekvent men togs ändå med i figuren pga stor utbredning i Kågefjärden. 13

Även antalet arter per taxonomisk grupp visar på en tydlig effekt av den storskaliga salthaltsgradienten. De i huvudsak marina grupperna rödalger och brunalger har ett betydligt större antal taxa på västkusten. Limniska kärlväxter minskar kraftigt i antal taxa från norr till söder och försvinner i denna undersökning i Öresund. Kransalger, mossor och slangalger finns i huvudsak i Bottniska viken och norra Egentliga Östersjön. I Tabell 2 visas antalet taxa per taxonomisk grupp och område. Tabell 2 Antal taxa per taxonomisk grupp och område vid undersökningarna 29 visas från Kalix runt kusten till Gullmarsfjorden. Rödalgen Hildenbrandia rubra är inte medräknad då den inte inventerats konsekvent i undersökningarna. I en del enstaka fall kan det finns dubbleringar t ex Cladophora som är medtagen i vissa områden som både släkte och enskild art. Vi har då räknat med bägge då vi utgått från att det varit en annan art som avsetts när endast släkte angivits. Område Kärlväxter (limnisk) Kärlväxter (marin) Mossor Slangalger (Vaucheria) Brunalger Kransalger Cyanobakterier Total Kalix 4 4 15 1 2 26 Kågefjärden 1 4 4 13 1 23 Ångermanälvens mynning 6 4 1 2 3 1 1 18 Sundsvallsbukten 4 6 5 3 15 1 1 1 36 Gävlebukten 6 3 7 2 6 1 25 Östhammar 5 3 5 1 5 1 2 Bråviken 8 3 8 1 5 2 3 3 Slätbaken 5 4 6 2 7 1 3 28 Valdemarsviken 8 4 6 6 2 3 29 Karlskrona 6 7 5 5 2 1 26 V Sydkusten 9 4 9 2 2 1 27 Barsebäck-Vikhög 8 5 11 1 2 1 28 Hovs Hallar 1 3 18 31 Laholmsbukten 11 8 23 1 43 Falkenberg 13 7 26 46 Stallviken 1 4 19 2 1 36 Skörvallaviken 1 5 14 2 1 32 Askeröfjorden Marstrandsfjorden 14 11 36 61 Gullmarsfjorden 18 1 33 61 Nedan följer en sammanfattande resultatdel där storskaliga mönster i de taxonomiska gruppernas utbredning beskrivs och jämförs. De 19 inventerade områdena har här slagits samman till fyra delområden inom och mellan vilka skillnader och mönster diskuteras. I Appendix 1 finns bakgrundsfigurer och mer detaljerade resultat för varje område. Sist i resultatdelen presenteras även en enkel jämförelse av vegetationens sammansättning och utbredning mellan år i två av de områden där återbesök av tidigare inventerade lokaler har skett. 14

Vegetationens yttäckning För varje gradient gjordes en bedömning av hur täckningsgraden av respektive taxagrupp förändrades inom gradient och djupintervall (se bakgrundsfigurer och detaljerade resultat områdesvis i Appendix 1). Förändringen klassades som yttäckning ökar utåt i gradienten, yttäckning är oförändrad/varierar i gradienten eller yttäckningen ökar inåt i gradienten. Ingen bedömning gjordes i de fall det fanns för få observationer av en taxagrupp för att få en uppfattning om förändring. Endast taxagrupperna rödalger, brunalger, grönalger, kärlväxter och kransalger bedömdes. Bedömningen gjordes med hänsyn till substrattillgänglighet, d v s om en taxagrupps minskande täckningsgrad på en transekt troligen kunde förklaras av substratbrist användes inte den för att bedöma förändringen i gradienten. De 19 inventerade gradienterna grupperades i fyra områden baserat på läge längs kusten (Tabell 3). Därefter beräknades, för varje taxagrupp, i hur stor andel av gradienterna inom respektive område där yttäckningen ökade utåt, inåt och var oförändrad/varierade. Tabell 3. Områdesindelning av gradienterna samt antal inventerade transekter inom respektive gradient. Område Gradient Antal transekter Bottniska viken Repskärsfjärden 1 Kågefjärden 1 Ångermansälvens mynning 3 Sundsvallsbukten 15 Gävlebukten 14 Östhammar 13 Eg. Östersjön Bråviken 7 Slätbaken 9 Valdemarsviken 7 Sydkusten Karlskrona skärgård 11 Västra Sydkusten 6 Barsebäck-Vikhög 6 Västkusten Laholmsbukten 7 Hovs hallar 3 Skörvallaviken 4 Stallviken 4 Falkenberg 7 Askeröfjorden - Marstrandsskärgården 1 Gullmarsfjorden 9 na ökade generellt sin täckningsgrad utåt i gradienter i Bottniska viken och Egentliga Östersjön (Figur 5). På Syd- och Västkusten var täckningsgraden oftare oförändrad alternativt varierande längs gradienterna, speciellt i de grundare djupintervallen. På större djup ökade rödalgerna mer ofta sin täckningsgrad utåt. 15

Figur 4. Andel (%) av gradienter inom respektive delområde och djupintervall där rödalgernas yttäckning bedömts öka inåt i gradienten, vara oförändrad/variera inom gradienten och öka utåt i gradienten. Skillnaderna i yttäckningsförändring mellan gradienter mellan kustområdena skulle kunna förklaras av salinitet. I Bottniska viken och Egentliga Östersjön är den låga salthalten en begränsande faktor för många marina arters utbredning. I lokala salthalthaltsgradienter, t ex vid ett sötvattensutflöde i innerskärgården ut till ytterskärgården, blir salthalten i innerskärgården ofta för låg för många av de marina arterna eftersom de i dessa områden redan lever på gränsen av sin toleransnivå. På Syd- och Västkusten där salthalten är högre blir salthalterna utanför ett sötvattensutflöde mer sällan så låga att de har stor påverkan på arters utbredning. Att rödalgernas yttäckning ökar utåt på större djup även på Västkusten kan vara en följd av bättre ljusförhållanden och mindre sediment längre ut i gradienten. Sötvattensutflöden för inte bara med sig sötvatten utan även sediment vilket påverkar många arter negativt. Ett sedimentlager på botten kan hämma makroalgers rekrytering, sedimenttäckt växtlighet får sämre tillgång på ljus och suspenderat sediment i vattenmassan skapar sämre ljusförhållanden vilket begränsar vegetationens djuputbredning. I vågskyddade områden inne i fjordar, innerskärgård eller vikar sedimenterar partiklarna. Sedimentet sveps heller inte bort i samma utsträckning som längre ut på mer vågexponerade platser. Bättre ljusförhållanden och mindre sediment längre ut i gradienterna skulle kunna förklara rödalgernas ökande yttäckning djupare än ca 7 m även på Västkustgradienter. Grun- 16

dare bottnar påverkas mer av vågor som sveper bort sediment och nås av mer ljus vilket kan förklara skillnader mellan olika djupintervall. På Sydkusten inventerades öppna kuster och en skärgård utan större skillnader i vågexponering och salinitet. Brunalger Brunalgernas utbredning i gradienterna följer samma mönster som rödalgerna. Generellt ökade täckningsgraden utåt i gradienter i Bottniska viken och Egentliga Östersjön (Figur 5). I de grundare djupintervallen på Syd- och Västkusten var täckningsgraden oftare oförändrad eller varierande längs gradienterna. På större djup fanns en tendens till större yttäckning utåt även i Västkustens gradienter. Även skillnader i brunalgernas utbredning inom gradienter och mellan områden förklaras sannolikt av generellt låg salinitet i Egentliga Östersjön och Bottniska viken samt större påverkan av sediment och försämrad ljustillgång på djupare bottnar. Figur 5. Andel (%) av gradienter inom respektive delområde och djupintervall där brunalgernas yttäckning bedömts öka inåt i gradienten, vara oförändrad/variera inom gradienten och öka utåt i gradienten. nas utbredning i gradienterna varierade mer både mellan gradienter och mellan områden (Figur 6). Förändringen i täckningsgrad var även beroende av djupet. I djupinterval- 17

let -3,5 m ökade grönalgerna sin täckning utåt på ungefär en tredjedel av gradienterna i Bottniska viken. I lika många gradienter var utbredningen oförändrad/varierande i gradienterna och på en tredjedel ökade täckningsgraden inåt i gradienten. I Egentliga Östersjöns gradienter var grönalgernas utbredning något oftare oförändrad medan på Sydkusten ökade täckningsgraden inåt i gradienterna. På Västkusten varierade täckningsgraden generellt inom gradienten men inom en tredjedel gradienterna ökade täckningsgraden utåt. De flesta av grönalgerna i Bottniska viken, Egentliga Östersjön och även på Sydkusten förekommer även i sötvatten vilket innebär att dessa inte påverkas negativt av låg salthalt längre in i salthaltsgradienter. I salthaltsgradienter borde de även gynnas av mindre konkurrens från brun- och rödalger som inte klarar de låga salthalterna lika bra. har generellt sin största utbredning nära ytan. Grunda bottnarna även långt in i gradienter där t ex siktdjupet är litet och sedimentationen stor nås troligen av tillräckligt ljus för att inte begränsa vegetationen. Grunda bottnar påverkas även mer av vågor vilket gör att en ökad sedimentation i inre delar av gradienter får mindre betydelse. Ökande yttäckning utåt i gradienter på djupare bottnar beror troligen på att grönalgernas utbredning begränsas av ljus längre in. En ökad utbredning utåt i gradienten även på grundare bottnar kan indikera mycket dåliga förhållande för vegetationen. Det kan vara stort sötvattenutflöde/landavrinning med höga halter organiskt material som sedimenterar och påverkar ljustillgången eller det kan tyda på annan påverkan, antropogen eller naturlig. På Västkusten var grönalgernas utbredning generellt oförändrad/varierande i gradienterna. Grönalgsfloran består på Västkusten även av arter som inte förekommer i sötvatten och deras utbredning liknar därför röd- och brunalgernas. En ökad utbredning utåt i gradienterna kan indikera dåliga förhållanden i gradientens inre, av naturliga eller andra orsaker. Förändringen i utbredningen av grönalger inom Sydkustens gradienter varierar. Generellt ökade yttäckning inåt men det är svårt att förklara eftersom de inventerade områdena inte representerar några tydliga salthalts- eller skärgårdsgradienter. 18

Figur 6. Andel (%) av gradienter inom respektive delområde och djupintervall där grönalgernas yttäckning bedömts öka inåt i gradienten, vara oförändrad/variera inom gradienten och öka utåt i gradienten. Kärlväxter De marina kärlväxternas (nating, Ruppia spp. och ålgräs, Zostera marina) yttäckning var generellt varierande inom gradienterna på Sydkusten och Västkusten (Figur 7). I Egentliga Östersjön ökade deras täckningsgrad längre ut gradienterna i djupintervallet 3,5 7,5 m medan yttäckningen var varierande i djupintervallet -3,5 m. De marina kärlväxterna begränsas liksom marina makroalger av låga salthalter. I Bottniska vikens låga salthalter förekommer endast nating sparsamt i Bottenhavet och ingen bedömning av förändring i utbredning på gradienterna gjordes därför i detta område. I Egentliga Östersjöns gradienter beror den ökade yttäckningen på större djup troligen delvis av bättre ljusförhållanden längre ut i gradienterna. I det grundare djupintervallet var utbredningen generellt liten och den oförändrade utbredningen inom gradienten kan förklaras av att små förekomster gör det svårt att utläsa någon trend i yttäckning. På Västkusten begränsades utbredningen ofta av substrat på transekterna och Sydkustens gradienter hade små salinitets- och vågexponeringsskillnader. 19

Figur 7. Andel (%) av gradienter inom respektive delområde och djupintervall där marina kärlväxters yttäckning bedömts öka inåt i gradienten, vara oförändrad/variera inom gradienten och öka utåt i gradienten. Kärlväxter med sötvattensursprung förekom främst i Bottniska viken och Egentliga Östersjön och hade sin huvudsakliga utbredning mellan - 3,5 m. Högre salthalter begränsar deras utbredning på Syd- och Västkusten. I Bottniska viken ökade generellt utbredningen inåt i gradienterna (Figur 8). Den ökade utbredning längre in i gradienterna förklaras inte av den högre salthalten i de yttre delarna eftersom saliniteten i området generellt är låg och därmed inte begränsande för deras utbredning. Troligen förklaras den ökade utbredningen inåt i gradienterna av större tillgång på lämpligt bottensubstrat samt lägre vågexponering. En ökad utbredning utåt i gradienten kan däremot indikera att sämre förhållande råder längst inte i gradienten. Det kan vara landavrinning med höga halter organiskt material som sedimenterar och påverkar ljustillgången eller det kan tyda på annan påverkan, antropogen eller naturlig. I Egentliga Östersjön ökade generellt kärlväxterna sin utbredning längre ut i gradienterna. Det antyder sämre förhållanden för vegetationen längre in. Figur 8. Andel (%) av gradienter inom respektive delområde och djupintervall där kärlväxters (sötvattensursprung) yttäckning bedömts öka inåt i gradienten, vara oförändrad/variera inom gradienten och öka utåt i gradienten. 2

Kransalger Kransalger förkommer främst i sötvatten men det finns flera brackvattensarter och även enstaka marina arter. I gradienterna observerades kransalger framförallt i Bottniska viken men även längs en gradient i Egentliga Östersjön. I det grundare djupintervallet i Bottniska viken ökade kransalgernas yttäckning inåt i gradienter i lika stor grad som den förblev oförändrad eller ökade utåt i gradienter (Figur 9). En ökande utbredning inåt i gradienter kan bero på fler sötvattensarter, lägre vågexponering eller lämpligare bottensubstrat (sand). Oförändrad eller varierande utbredning i gradienten antyder likartade förhållanden medan en ökning utåt i gradienten indikerar bättre förhållanden längre ut i gradienten. På lite djupare bottnar i Bottniska viken ökade täckningen utåt eller förblev oförändrad/varierad. Ökningen i täckningsgrad antyder bättre ljusförhållanden längre ut på dessa gradienter. I Egentliga Östersjön noterades kransalger mer sparsamt på de inventerade transekterna. På en gradient ökade utbredningen utåt i gradienten vilket kan indikera bättre förhållanden längre ut, men eftersom det rör sig om det grundaste djupintervallet antyder det snarare att utbredningen längre in styrs av andra faktorer än ljus. Figur 9. Andel (%) av gradienter inom respektive delområde och djupintervall där kransalgernas yttäckning bedömts öka inåt i gradienten, vara oförändrad/variera inom gradienten och öka utåt i gradienten. Generella mönster inom områden I Bottniska viken ökade generellt yttäckningen av röd- och brunalger utåt i gradienterna (Figur 1). Den ökade täckningen av röd- och brunalger beror sannolikt på att dessa grupper består av marina arter som begränsas av låg salthalt längre in i gradienterna. Förändringen i de övriga taxagruppernas yttäckning var mer varierande vilket antyder att det i dessa inventerade gradienter generellt är likartade förhållanden inifrån och ut. 21

Figur 1. Andel (%) av gradienter inom Bottniska viken där taxagruppernas yttäckning bedömts öka inåt i gradienten, vara oförändrad/variera inom gradienten och öka utåt i gradienten fördelat på djupintervall. I de inventerade gradienterna i Egentliga Östersjön begränsas troligen vegetationsutbredningen i gradienternas inre delar av låg salinitet samt litet siktdjup. Den ökade yttäckningen av makroalger och kärlväxter utåt i gradienterna på de djupare bottnarna antyder sämre ljusförhållanden längre in (Figur 11). Ökad utbredning av röd- och brunalger längre ut även grunt antyder att dessa företrädesvis marina taxagrupper begränsas av låg salthalt i gradienternas inre delar. Ökad yttäckning av kärlväxter med sötvattensursprung och kransalger utåt på vissa av gradienterna antyder emellertid att annan, naturlig eller antropogen, påverkan kan begränsa vegetationen i gradienternas inre delar. 22

Figur 11. Andel (%) av gradienter inom Egentliga Östersjön där taxagruppernas yttäckning bedömts öka inåt i gradienten, vara oförändrad/variera inom gradienten och öka utåt i gradienten fördelat på djupintervall. Sydkustens gradienter utgjordes av två områden på öppna kuster och en längs med kusten i en skärgård, dvs utan större skillnader i omvärldsfaktorer (t ex salinitet och vågexponering) inom gradienterna. Det förklarar varför yttäckningen av taxagrupperna generellt var oförändrade/varierande inom gradienterna (Figur 12). 23

Figur 12. Andel (%) av gradienter på Sydkusten där taxagruppernas yttäckning bedömts öka inåt i gradienten, vara oförändrad/variera inom gradienten och öka utåt i gradienten fördelat på djupintervall. I Västkustens gradienter antingen ökade taxagruppernas yttäckningen utåt eller var oförändrade/varierande inom gradienterna (Figur 13). Den större andelen gradienter där yttäckningen var oförändrad/varierande i de grundare djupintervallen antyder att låg salthalt i inre delar av inventerade gradienter inte är en begränsande faktor. Ökningen i yttäckning utåt i flera av gradienterna indikerar emellertid något sämre förhållanden för växtligheten i gradienternas inre delar. Det kan till exempel bero på sämre ljusförhållanden och större sedimentpåverkan från landavrinning. 24

Figur 13. Andel (%) av gradienter på Västkusten där taxagruppernas yttäckning bedömts öka inåt i gradienten, vara oförändrad/variera inom gradienten och öka utåt i gradienten fördelat på djupintervall. Antal taxa För varje gradient gjordes även en bedömning av hur antalet taxa inom gradienten förändrades. Förändringen klassades som antal ökar utåt i gradienten, antal är oförändrad/varierar i gradienten eller antal ökar inåt i gradienten. Bedömningen gjordes för totalt antal taxa (Figur 14) samt för respektive taxagrupp (Figur 15). Ingen bedömning gjordes i de fall det fanns för få observationer av en taxagrupp för att få en uppfattning om förändring. Endast taxagrupperna rödalger, brunalger, grönalger, kärlväxter och kransalger bedömdes. I Bottniska viken och Egentliga Östersjön ökade generellt antalet taxa längre ut i gradienterna. Ökningen berodde till stor del på att röd- och brunalger tillkom i de vanligtvis saltare vattnen längre ut i gradienterna. I Sydkustens inventerade gradienter där uttalad salinitets- och skärgårdsgradient saknades varierade generellt antalet taxa inom gradienterna. I Västkustens gradienter varierade förändringen i antal taxa mellan gradienter. Generellt var det antingen en ökning utåt i gradienten eller oförändrat/varierande antal taxa inom gradienten. I drygt hälften av gradienterna ökade emellertid antalet grönalgstaxa inåt. 25

Andel av gradienter 1 Totalt antal taxa 8 ökar inåt i gradient 6 4 oför/var i gradient utåt i gradient 2 Bottniska viken Östersjön Sydkusten Västkusten Figur 14. Andel (%) av gradienter inom respektive delområde där det totala antalet växttaxa bedömts öka inåt i gradienten, vara oförändrad/variera inom gradienten och öka utåt i gradienten. 26

Figur 15. Andel (%) av gradienter inom respektive delområde där taxagrupperna bedömts öka inåt i gradienten, vara oförändrad/variera inom gradienten och öka utåt i gradienten. Maximal djuputbredning På de flesta gradienter begränsades vegetationens djuputbredning på transekterna av antingen substratbrist eller av inventerat maxdjup. I Bottniska viken och Egentliga Östersjön var både substrat och transektdjup begränsande för vegetationen. På Syd- och Västkusten var det inventeringsdjupet som begränsade information om vegetationens maximala djuputbredning. 27

Andel av gradienter Med hänsyn taget till detta kan dock förändring i maximal djuputbredning uppskattas i några gradienter. Generellt sker en ökning i djuputbredning utåt i gradienterna (Figur 16). 1 8 6 4 Vegetationens maximala djuputbredning ökar inåt i gradient oför/var i gradient ökar utåt i gradient 2 Bottniska viken Östersjön Sydkusten Västkusten Figur 16. Andel (%) av gradienter inom respektive delområde där vegetationens maximala djuputbredning bedömts öka inåt i gradienten, vara oförändrad/variera inom gradienten och öka utåt i gradienten. Jämförelser med tidigare inventeringar Tre av de 19 inventerade områdena har besökts tidigare, Repskärsfjärden och Kågefjärden i Bottniska viken samt Gävlebukten i Bottenhavet. I Repskärsfjärden och Gävlebukten återbesöktes flera av de tidigare inventerade transekterna under Mätkampanj 29, vilket gör att jämförelser med tidigare inventeringar kan göras i dessa två områden. I Gävlebukten har transekterna dessutom besökts vid flera tillfällen. Repskärsfjärden 1991 och 29 Sex av de tio inventerade transekterna inom Mätkampanj 29 inventerades även år 1991 (Kautsky och Foberg 1992)(Tabell 4). Inventeringen gjordes med liknande metodik men endast djup, och inte avstånd, noterades längs transekten. År 29 noterades både fler taxa per transekt samt större djuputbredning jämfört med år 1991. Det antyder en förbättring i omvärldsfaktorer, bl a ljusförhållanden, i området. Tabell 4. Transektens namn vid inventering 1991 och 29 samt lokalens nr i gradienten. nr Transektens År gradient namn 1991 1 13 29 1 12 1991 6 14 29 6 13 1991 7 9 29 7 14 1991 8 12 29 8 11 1991 9 8 29 9 16 1991 1 1 29 1 15 28

Totalt antal taxa Antal taxa Jämförelser av totalt antal observerade taxa på transekterna inventerade år 1991 och 29 visade att fler taxa noterades år 29. I genomsnitt observerades fem nya taxa per transekt men på lokal nr 1 noterades hela 12 nya taxa år 29 (Figur 17). År 1991 noterades endast 1 taxa mot 2 år 29. Nya taxa noterades inom grupperna, Kärlväxter och Kransalger (Tabell 5). Vissa skillnader i antal funna taxa/arter kan förklaras av att undersökningarna inte gjorts på riktigt samma sätt. De små, fintrådiga grönalgerna Mougeotia och Ulothrix förekom med största sannolikhet även 1991 men artbestämdes inte. Mossan Fontinalis år 1991 är troligen Fontinalis dalecarlica. 18 16 14 12 1 År 1991 År 29 8 6 4 2 1 6 7 8 9 1 nr Figur 17. Totalt antal noterade taxa år 1991 och 29 på de transekter inom gradienten som inventerats båda åren. nr anger transekternas läge inom gradienten. Se Tabell 5 för redovisning av förekomst av olika taxa respektive år. 29

Tabell 5. Antal transekter respektive år de observerade arterna har observerats på.. De små, fintrådiga grönalgerna Mougeotia och Ulothrix förekom med största sannolikhet även 1991 men artbestämdes inte. år 1991 år 29 Brunalger Sphacelaria sp. 2 Aegagropila linnaei 1 Cladophora glomerata 2 Ulva 1 Mougeotia 5 Ulothrix 1 Kärlväxter (söt) Callitriche hermaphroditica 1 6 Elatine hydropiper 5 Eleocharis acicularis 2 Limosella aquatica 1 Myriophyllum alterniflorum 2 Potamogeton gramineus 4 4 Potamogeton gramineus perfoliatus 2 Potamogeton perfoliatus 1 2 Ranunculus 2 Sagittaria 4 Sparganium 2 Subularia aquatica 3 Zannichellia palustris 2 Ormbunksväxter Isoëtes echinospora 3 Isoëtes lacustris 5 Kransalger Chara aspera 1 Chara globularis 2 Nitella flexilis/opaca 4 Tolypella nidifica 1 Mossor Fontinalis 5 Fontinalis dalecarlica 5 TOTALT 1 2 Vegetationens djuputbredning Jämförelser av vegetationens djuputbredning på transekterna inventerade år 1991 och 29 visade en större djuputbredning år 29. På fem av de sex transekterna noterades vegetationen på större djup år 29 jämfört med år 1991 (Figur 18). Större djuputbredning noterades inom samtliga taxagrupper år 29, undantaget var brunalger som inte alls observerades år 29 (Figur 19). 3

Djuputbredning (m) Vegetationens maxdjup (m) 8 7 6 År 1991 År 29 5 4 3 2 1 1 6 7 8 9 1 nr Figur 18. Vegetationens djuputbredning på de transekter som inventerats både år 1991 och 29. nr anger transektens nr i gradienten. 8 7 6 År 1991 År 29 5 4 3 2 1 Brunalger 1 2 Kärlväxter (söt) Kransalger Mossor Figur 19. Noterad djuputbredning av taxagrupper år 1991 och år 29. Taxagruppen 1 inkluderar Aegagropila linnaei, Cladophora glomerata och Ulva och taxagruppen 2: Mougeotia och Ulothrix. Gävlebukten 22-29 Av de 14 transekterna i Gävlebukten som inventerades inom Mätkampanj 29 har elva inventerats tidigare (Lst X 24 och 25, Hansson 21). I Tabell 6 presenteras en översikt över vilka år respektive transekt har inventerats. Samtliga tidigare inventeringar gjordes med liknande metodik och av samma person. 31

Totalt antal taxa Tabell 6. nummer i gradienten samt vilka år transekten har inventerats. nr År 29 År 28 År 27 År 26 År 24 År 22 1 x x x x x x 2 x x 3 x x 4 x x 5 x x x 6 x x 7 x x 8 x 9 x x 1 x x x 11 x 12 x x x x 13 x x x x x 14 x Antal taxa Jämförelser av totalt antal observerade taxa på transekterna inventerade år 29 och tidigare år (22-28) visade att fler taxa noterades på de inre lokalerna vid de tidigare inventeringarna. Däremot noterades färre taxa på yttersta lokalerna vid de tidigare inventeringarna. På de inre lokalerna noterades år 29 inga rödalger samt färre brun- och grönalger jämfört med tidigare år. På de yttersta lokalerna noterades istället fler röd- och brunalger jämfört med tidigare år. 14 12 År 29 År 22-28 1 8 6 4 2 1 2 3 4 5 6 7 9 1 12 13 nr Figur 2. Totalt antal noterade taxa år 29 samt medelantal noterade taxa vid tidigare inventeringar (standardavvikelse angiven) på de transekter inom gradienten som inventerats tidigare. nr anger transekternas läge inom gradienten. 32

29 22-28 29 22-28 29 22-28 29 22-28 29 22-28 29 22-28 29 22-28 29 22-28 29 22-28 29 22-28 29 22-28 Tabell 7. För varje lokal anges om respektive taxa har observerats år 29 samt vid hur många (frekvens) av de tidigare inventeringarna taxa har noterats. På lokal 1 noterades t ex P. fibrillosa endast vid en tidigare inventering. I tabellen har även antal taxa inom respektive taxagrupp summerats. FREKVENS nr 1 2 3 4 5 6 7 9 1 12 13 År Antal år som inventerats 5 1 1 1 2 1 1 1 2 3 4 Aglaothamnion roseum 1 1 Ceramium tenuicorne.8 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1.7 1.8 Coccotylus truncatus.5 Coccotylus/Phyllophora 1 Furcellaria lumbricalis.8.5 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Polysiphonia fibrillosa.2 1 1 1 1.5 1 1 Polysiphonia fucoides.8 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Rhodomela confervoides 1 1 Brunalger Chorda filum 1 1 1 1 1 Dictyosiphon/Stictyosiphon 1 1 1 Ectocarpus/Pylaiella 1 1 1 1 1.5 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1.8 Fucus radicans.4 1.5 1 1 1 1 1 1 1 1.7 1.5 Fucus vesiculosus.6.5 1 1 1 1 1.7 1 Sphacelaria arctica.8 1 1 1 1 1.7 1 1 Cladophora glomerata 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Cladophora rupestris 1 1 1 1 1.3 1 1 Enteromorpha.6 1 1 1 1 1 1.3 Ulva 1 1 1 1 1 Kärlväxter Callitriche hermaphroditica 1 1 Myriophyllum spicatum.2 1 1 Potamogeton pectinatus 1.2 1 1 1 1 Potamogeton perfoliatus 1.2 1 1 1 1 1 1 Ranunculus peltatus ssp_ baudotii 1 Zannichellia palustris 1 1 1 1 Kransalger Chara aspera 1.2 Tolypella nidifica 1 1 Mossor Fontinalis dalecarlica 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1.7 1 1 ANTAL TAXA nr 1 2 3 4 5 6 7 9 1 12 13 4 1 2 1 1 1 2 1 3 4 2 4 2 5 3 6 4 4 2 6 4 Brunalger 1 4 1 1 3 4 3 3 3 4 4 4 4 4 4 4 3 4 1 2 2 2 2 2 1 2 2 2 2 1 2 1 1 3 2 3 2 3 2 2 Kärlväxter 3 3 3 3 2 1 2 2 4 1 Kransalger 1 1 1 1 Mossor 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 Vegetationens djuputbredning Vid jämförelser av vegetationens djuputbredning på transekterna inventerade under åren 22-28 samt år 29 noterades en avsevärt mindre djuputbredning år 29 på den innersta lokalen (nr 1) jämfört med tidigare år. På övriga transekter var vegetationens djuputbredning likartad mellan åren. På många av lokalerna tangerade emellertid vegetationens djuputbredning transektens maximala djup vilket gör det svårare att avgöra om förbättringar i ljusklimat skett. I gradientens inre bassäng (nr 1-4) observerades samtliga makroalgsgrupper och även mossorna betydligt djupare på den innersta transekten (nr1) vid samtliga fem tidigare inventeringar jämfört med år 29. På de tre övriga var djuputbredningen däremot mer likartad 33

Vegetationens maxdjup (m) mellan åren men grönalger noterades djupare på samtliga transekter under de tidigare inventeringarna. Skillnaderna i makroalgernas djuputbredning på den innersta transekten motsvaras dessutom inte av kärlväxtobservationerna. Kärlväxterna noterades på större djup år 29 jämfört med tidigare år. Detta antyder att skillnader i djuputbredning (och artförekomst) skulle kunna bero på substratskillnader orsakat av att transekten inte hamnat på samma plats år 29 som tidigare år. I gradientens mellersta bassäng (nr 5-9) och i den yttre delen (nr 1-13) var djuputbredningen mer likartad mellan åren. 16 14 12 1 8 6 4 2 År 29 År 22-8 1 2 3 4 5 6 7 9 1 12 13 nr Figur 21. Vegetationens djuputbredning på de transekter som inventerats både år 1991 och 29. nr anger transektens nr i gradienten. 34

Max djup (m) Max djup (m) Max djup (m) Max djup (m) Max djup (m) 16 14 12 1 8 6 4 2 12 1 16 14 År 29 12 År 22-8 1 8 6 4 2 1 2 3 4 5 6 7 9 1 12 13 nr 12 1 Brunalger 1 2 3 4 5 6 7 9 1 12 13 Mossor nr 8 8 6 6 4 4 2 2 1 2 3 4 5 6 7 9 1 12 13 1 2 3 4 5 6 7 9 1 12 13 4 3.5 Kärlväxter nr nr 3 2.5 2 1.5 1.5 1 2 3 4 5 6 7 9 1 12 13 nr Figur 22. Noterad djuputbredning av taxagrupperna på lokalerna under åren 22-28 (medelvärde och standardavvikelse angiven) samt år 29. 35

Slutsatser De varierande förhållanden i främst salthalt som råder längs Sveriges kust försvårar generella modeller och prediktioner som gäller för hela kusten. Även denna analys där bottenvegetationen grovt delats in i taxagrupper visar tydliga skillnader i bottenvegetationens respons på lokala gradienter beroende på läget längs kusten. I Bottniska vikens gradienter varierade taxagruppernas yttäckning längs de undersökta gradienterna. Röd- och brunalger ökade generellt utåt vilket tyder på en salthaltseffekt. Ökningen av andra grupper (både mjuk- och hårdbottentaxa) utåt i vissa av de undersökta gradienterna även i grunda djupintervall antyder bättre förhållanden längre ut i dessa gradienter. I de undersökta gradienterna i Egentliga Östersjön ökade generellt yttäckningen av alla grupper utåt i gradienterna på lite större djup. I det grundaste djupintervallet var responsen hos grupperna mer varierad. Detta tyder på sämre ljusförhållanden längre in som begränsar vegetationens djuputbredning. Ökningen av röd- och brunalger utåt är troligen en salthaltseffekt eftersom den sker i alla djupintervall medan övriga grupper utbredning troligen styrs av ljustillgång och andra faktorer. På Sydkusten inventerades inga tydliga gradienter och gruppernas yttäckning varierade följaktligen inom gradienterna. I Västkustens gradienter skedde generellt en ökning av vegetationens yttäckning i de djupare djupintervallen vilket tyder på bättre ljusförhållanden längre ut i gradienterna. I de grundare djupintervallen var täckningen generellt varierande inom gradienterna vilket antyder att salthaltsvariationer inte påverkar utbredningen nämnvärt. Att utbredningen av marina arter som brun- och rödalger generellt minskade med minskande salthalt i lokala sötvattensgradienter i Bottniska viken och Egentliga Östersjön men inte för gradienter längs Syd- och Västkusten kan troligen förklaras av rådande salinitet i områdena. I de lågsalina vattnen i Egentliga Östersjön och Bottniska viken lever många av dessa alger och växter redan på gränsen av sin toleransnivå vilket gör att ett lokalt sötvattensutflöde kan begränsa deras utbredning. I de mer salta vattnen längs Syd- och Västkusten blir effekten av lokala sötvattensutflöden betydligt mindre eftersom salthalten förmodligen ganska snabbt når en acceptabel nivå. I skärgårdsgradienter verkar mer generella prediktioner kunna göras. Både på ost- och västkusten märktes en ökning i yttäckning på djupare bottnar utåt i gradienterna. Det antyder sämre ljusförhållanden och/eller större sedimentation längre in i skärgårdsgradienter p g a sämre vattenutbyte, större landavrinning, mindre vattenrörelse och ökad sedimentation. Sydkusten saknade tydliga skärgårdsgradienter. Antal taxa på transekterna ökade generellt utåt i gradienterna i Bottniska viken och Egentliga Östersjön till skillnad från Syd- och Västkusten där det var mer varierande. Ökningen i Bottniska viken och Egentliga Östersjön beror troligen till stor del av att fler marina arter tillkommer i salthaltsgradienterna men generellt längs kusten verkar bättre förhållanden (exempelvis ljus) råda längre ut i gradienterna, vilket gör större bottenyta och fler djupintervall tillgängliga för vegetation. 36

Tack Vi tackar Lena Kautsky, Stockholms Universitet och Sverker Evans, Naturvårdsverket för kommentarer på en tidigare version av rapporten. Naturvårdsverket tackas för ekonomiskt stöd. 37

Referenser Andersson, S. och A. Engdahl. 29. Mätkampanj 29. Gullmarsfjorden, Askeröfjorden- Marstrandsfjorden. Marine Monitoring AB. Blomqvist, M. 29. Metodmanual för mätkampanjen 29. Hafok AB. Edlund, J. och E. Siljeholm. 29. Mätkampanj vegetationsklädda bottnar i Östergötland 29. Foberg, M. och H. Kautsky. 1992. Marin inventering av de vegetationsklädda bottnarna i Råneå och Kalix skärgård, Norrbottens län. En jämförelse. Augusti 1991. Länsstyrelsen i Norrbottens län, rapportserie 8/1992. Hansson, P. 21. Mätkampanj 29 Gävlebukten Länsstyrelsen Gävleborg. Kustfilm Nord AB. Isaeus, M. och S. Hallén. 28. Marin basinventering i Kågefjärden, Västerbotten. På uppdrag av Länsstyrelsen i Västerbotten augusti 27. Aquabiota Water Research. Johansson, G. 29. Manual för artbestämning och artdatabehandling vid inventering av undervattensvegetation i Östersjön. Hydrophyta Ekologikonsult. Lst AC och BD 29. Dykinventering av undervattensvegetation i Kågefjärden och Repskärsfjärden i Bottenvikens vattendistrikt. Länsstyrelserna i Norrbottens och Västerbottens län. Lst C 21. Inventering av bottenvegetation i Östhammars skärgård 29. Länsstyrelsens meddelandeserie 21:2, Miljöenheten, ISSN14-4712. Lst X 24. Blåstång vid Gävleborgskusten 22. En rapport från Miljöövervakningsenheten. Rapport 24:5. Lst X 25. Blåstång vid Gävleborgskusten 24. En rapport från Miljöövervakningsenheten. Rapport 25:3. Lst Y 21. Marin dykinventering 29: En undervattensinventering av Sundsvallsbukten. Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Nilsson, J., R. Engkvist och L.-E. Persson. 24. Aquatic Ecology. Long-term decline and recent recovery of Fucus populations along the rocky shores of southeast Sweden, Baltic Sea. Notini, M. och O. Sangfors. 21. Vegetationskartering på grunda bottnar i Bråviken, augusti 21. ÅF-MiljöForskarGruppen. Qvarfordt, S. och M. Borgiel. 29a Inventering av vegetation på bottnar i inre Bråviken. Oktober 28. Sveriges Vattenekologer AB. Qvarfordt, S. och M. Borgiel. 29b. Marin miljöövervakning av vegetationsklädda havsbottnar i Östergötlands skärgård år 29. Länsstyrelsen Östergötland. Rosemarin, A. 199. Fastsittande alger och högre växter i Sundsvallsbukten. Miljöprojekt Sundsvall-Timrå. 38

Appendix 1 Här ges en översikt över varje område, med hänvisning till eventuell rapport från länsstyrelse eller utförare, samt en beskrivning av antal taxa, vegetationens djuputbredning och yttäckningen av vegetation i gradienten i området. Översikterna görs från Norrbottens län runt kusten till Västra Götalands län. Repskärsfjärden Undersökningen i området finns beskriven i en rapport från länsstyrelsen (Lst AC och BD 29). Där framgår att området ligger i Kalixälvens mynning och är påverkat av näringsämnen från Kalixälven, pappers- och massaindustri, förorenad mark i anslutning till industritomt samt mindre samhällen uppströms Kalix älvmynning. Saliniteten i området är mycket låg, mindre än 1 PSU. Någon direkt gradient finns inte i området. Området har besökts tidigare, 1991 (Kautsky och Foberg 1992), med liknande metodik, dock gjordes då endast notering av djup och inte avstånd längs transekterna. I Repskärsfjärden inventerades tio transekter inom Mätkampanjen år 29. De har ordnats efter avstånd till industrierna bredvid lokal 12 (lokal 13 i tidigare inventering). En annan ordning skulle kunna vara avstånd till Kalix-älven, vilket skulle innebära att lokal 11(tidigare 12) låg innerst. 39

Figur 23. Karta över transekternas placering. I salthalts- och siktdjupsfiguren (Figur 24) framgår den transektordning i gradienten som använts i denna analys. Kalix-älvens sötvattenspåverkan märks i uppmätt salinitet. De två lokaler med högst salthalt låg i norra delen av undersökningsområdet vilket indikerar att sötvattnet från älven rinner ut i sydostlig riktning. Siktdjupet var ca 3 m vid inventeringstillfället utom på transekt 12, närmast industrierna. Där var siktdjupet en meter mindre än på övriga transekter, vilket antyder en påverkan. 4

Antal taxa Siktdjup (m) Salinitet 4 3.5 3 Siktdjup 9 Salinitet 9 2 1.5 2.5 2 1 1.5 1.5.5 12 12 14 13 11 13 14 11 16 15 Figur 24. Uppmätt siktdjup och salinitet på de tio lokalerna. I figuren visas siktdjup och salinitet vid inventeringen år 29. Siktdjup mättes ej på lokal 11 och 13. Antal taxa På hårda substrat utgjordes växtligheten av ett fåtal taxa grönalger och mossor. Bottnarnas växtsamhällen dominerades av kärlväxter. På den artrikaste transekten noterades 12 taxa av kärlväxter. Även kransalgerna representerades på hälften av transekterna av 2-3 taxa. Antalet taxa i gradienten baserat på avstånd från industrierna varierade. På två av de yttre transekterna med lågt antal taxa (nr 14 och 16) utgjordes emellertid bottnarna till stor del av hårdbotten vilket kan förklara det låga antalet taxa eftersom den stora gruppen kärlväxter behöver mjukare substrat som sand eller mjukbotten. 2 Tot antal Brunalger Mossor 1 12 12 14 13 11 13 14 11 16 15 Figur 25. Antalet taxa totalt samt inom vegetationsgrupperna på respektive transekt. 41

Djup (m) Antal taxa 18 Tot antal Slangalger (Vaucheria) Kärlväxter (söt) Kärlväxter (marina) Kransalger 16 14 12 1 8 6 4 2 12 12 14 13 11 13 14 11 16 15 Figur 26. Antalet taxa totalt samt inom vegetationsgrupperna på respektive transekt. Vegetationens djuputbredning Djuputbredningen var jämförbar mellan alla transekter i gradienten vilket antyder att ljusförhållandena är likartade i området. Kärlväxterna och kransalgernas djuputbredning låg kring 3 m i området medan mossor och framförallt makroalger kunde förekomma djupare. HB-veg MB-veg Maxdjup Transekt. 12 12 14 13 11 13 14 11 16 15 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. Figur 27. Vegetationens djuputbredning på respektive transekt uppdelad på hårdbottenvegetation HBveg (inkluderar rödalger, brunalger, grönalger och mossor) samt mjukbottenvegetation MB-veg (inkluderar kärlväxter, kransalger och slangalger). Transektens maxdjup visas. Yttäckning vegetation I djupintervallet -3,5 m utgjordes bottnarna generellt både av mjuka (sand och mjukbotten) och hårda (häll, block och sten) (Figur 28). På transekt 16 saknades emellertid mjukbottnar, vilket förklarar den låga förekomsten av kärlväxter och kransalger. Motsvarande låg förekomst av makroalger på transekterna 12, 13, 11 och 11 kan förklaras av låg an- 42

CI grp / CI tot substrat CI grp / CI tot substrat Cover index del hårda substrat. Den låga salthalten i undersökningsområdet förklarar frånvaran av rödoch brunalger på transekterna. 18 16 14 12 1 8 6 4 2 Substrattäckning -3,5 m djup Mjukbotten Mobil hårdbotten Hårdbotten 12 12 14 13 11 13 14 11 16 15 Figur 28. Cover index för substratgrupperna. Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. 12 1 8 6 Vegetationstäckning -3,5 m djup Mossor Brunalger Figur 29. Täckning av vegetationsgrupperna inom djupintervallet. 4 2 12 12 14 13 11 13 14 11 16 15 12 1 Vegetationstäckning -3,5 m djup Kransalger Kärlväxter 8 6 4 2 12 12 14 13 11 13 14 11 16 15 På de något djupare bottnarna mellan 3,5 7,5 m utgjordes bottnarna främst av mjuka substrat. Makroalger förekom endast på transekter med hårda substrat. Trots tillgång på lämpliga 43

CI grp / CI tot substrat CI grp / CI tot substrat Cover index bottnar förekom även kärlväxter endast på ett fåtal transekter och i låg täckningsgrad. Det tyder på att de deras djuputbredning i området begränsas av ljus djupare än 3,5 m. 16 14 12 1 8 6 4 2 Substrattäckning 3,5-7,5 m djup Mjukbotten Mobil hårdbotten Hårdbotten 12 12 14 13 11 13 14 11 16 15 Figur 3. Cover index för substratgrupperna. Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. 12 1 8 6 Vegetationstäckning 3,5-7,5 m djup Mossor Brunalger Figur 31. Täckning av vegetations-grupperna inom djupintervallet. 4 2 12 12 14 13 11 13 14 11 16 15 12 1 Vegetationstäckning 3,5-7,5 m djup Kransalger Kärlväxter 8 6 4 2 12 12 14 13 11 13 14 11 16 15 44

Kågefjärden Undersökningen i området finns beskriven i rapport från länsstyrelsen (Lst AC och BD 29). Där framgår att området är påverkat av jordbruksverksamhet, åker och köttproduktion i nordost. I västra delen finns Kåge tätort med verkstäder, gjuteri och såg. Där mynnar också Kåge älv med åkermark och svinfarm uppströms. Saliniteten är låg nära flodmynningen och ca 2 PSU i yttre delen. Området basinventerades 27 med liknande metodik av samma utförare. I Kågefjärden inventerades tio transekter inom Mätkampanjen år 29. De tio transekterna i viken ligger i en ungefärlig gradient ut från Kåge där transekt nr 12 hamnar innerst. Figur 32. Karta över transekternas placering. I salthalts- och siktdjupsfiguren (Figur 33) framgår den transektordning i gradienten som använts i denna analys. Både salthalt och siktdjup varierade i gradienten. Störst siktdjup uppmättes emellertid på den yttersta transekten (nr 12) och något högre medelsiktdjup kan anas i den yttre delen av området jämfört med de fyra transekterna (nr 11-14) närmast Kåge. De lägsta salthalterna uppmättes längs vikens södra sida vilket indikerar en sötvattensström från Kågeälven längs denna sida. 45

Antal taxa Siktdjup (m) Salinitet 8 7 6 5 4 3 2 1 Siktdjup 9 Salinitet 9 12 13 11 14 41 42 21 23 13 12 6 5.5 5 4.5 4 3.5 3 2.5 2 1.5 1.5 Figur 33. Uppmätt siktdjup och salinitet på de tio lokalerna. I figuren visas siktdjup och salinitet vid inventeringen år 29. Antal taxa Antalet taxa på transekterna varierade i området. Lägst antal noterades emellertid på den innersta transekten nr 12 men det förklaras delvis av brist på hårda substrat och därmed makroalger. Emellertid var även antalet kärlväxttaxa lågt vilket kan indikera sämre förhållanden. 2 Tot antal Brunalger Mossor 1 12 13 11 14 41 42 21 23 13 12 Figur 34. Antalet taxa totalt samt inom vegetationsgrupperna på respektive transekt 46

Djup (m) Antal taxa 14 Tot antal Slangalger (Vaucheria) Kärlväxter (söt) Kärlväxter (marina) Kransalger 12 1 8 6 4 2 12 13 11 14 41 42 21 23 13 12 Figur 35. Antalet taxa totalt samt inom vegetationsgrupperna på respektive transekt. Vegetationens djuputbredning Vegetationens djuputbredning varierade i gradienten. Generellt förekom vegetation ned till ca 4 m djup, men makroalgernas djuputbredning begränsades troligen av substratbrist djupare än 3,5 m. Den större djuputbredningen av hårdbottenvegetation på transekt nr 42 utgjordes av löslevande getraggsalger (Aegagrophila linnaei). HB-veg MB-veg Maxdjup Transekt. 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 1. 12 13 11 14 41 42 21 23 13 12 Figur 36. Vegetationens djuputbredning på respektive transekt uppdelad på hårdbottenvegetation HBveg (inkluderar rödalger, brunalger, grönalger och mossor) samt mjukbottenvegetation MB-veg (inkluderar kärlväxter, kransalger och slangalger). Transektens maxdjup visas. Yttäckning vegetation Bottnarna i djupintervallet -3,5 m utgjordes främsta av sand- och mjukbotten (Figur 37). Hårdbottnar förekom på de flesta transekter och förklarar frånvaron av makroalger på tran- 47

Cover index sekt 42 där endast mjuka substrat förekom i detta djupintervall (Figur 38). Makroalger saknades emellertid även på transekterna 41 och 21 trots tillgänglig hårdbotten. 18 16 14 12 1 8 6 4 2 Substrattäckning -3,5 m djup Mjukbotten Mobil hårdbotten Hårdbotten 12 13 11 14 41 42 21 23 13 12 Figur 37. Cover index för substratgrupperna. Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. Makroalgerna utgjordes nästan enbart av grönalger på dessa djup. Endast på den ytterst belägna transekten nr 12 förekom brunalger. Den låga salthalten i undersökningsområdet förklarar frånvaron av röd- och brunalger på transekterna. De löslevande slangalgerna (Vaucheria sp.) var vanliga på framförallt de inre transekterna och på södra sidan av viken. Även kärlväxter och kransalger var generellt vanligare på transekter i de inre eller mellersta delarna av viken. 48

CI grp / CI tot substrat CI grp / CI tot substrat 4 3 2 Vegetationstäckning -3,5 m djup Brunalger Figur 38. Täckning av vegetations-grupperna inom djupintervallet. 1 12 13 11 14 41 42 21 23 13 12 12 1 8 Vegetationstäckning -3,5 m djup Slangalger (Vaucheria) Kransalger Kärlväxter 6 4 2 12 13 11 14 41 42 21 23 13 12 De något djupare bottnarna mellan 3,5-7,5 m utgjordes endast av sand- och mjukbottnar. Trots detta noterades 1 % yttäckning av grönalger på transekt 42. na utgjordes av getraggsalg (Aegagrophila linnaei), en flerårig grönalg som kan växa på fastsittande på hårt substrat eller löslevande på botten. I detta djupintervall var slangalger mer vanliga på de yttre transekterna. Kärlväxterna hade fortfarande större yttäckning längre in i gradienten. Endast en transekt (nr 42) sträckte sig djupare än 7,5 m (Figur 41). I djupintervallet 7,5-9,5 m på denna transekt täckte getraggsalgen ca hälften av botten. 49

CI grp / CI tot substrat CI grp / CI tot substrat Cover index 2 18 16 14 12 1 8 6 4 2 12 1 8 6 Substrattäckning 3,5-7,5 m djup Mjukbotten Mobil hårdbotten Hårdbotten 12 13 11 14 41 42 21 23 13 12 Vegetationstäckning 3,5-7,5 m djup Brunalger Figur 39. Cover index för substratgrupperna. Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. Figur 4. Täckning av vegetations-grupperna inom djupintervallet. 4 2 12 13 11 14 41 42 21 23 13 12 25 2 Vegetationstäckning 3,5-7,5 m djup Slangalger (Vaucheria) Kransalger Kärlväxter 15 1 5 12 13 11 14 41 42 21 23 13 12 5

CI grp / CI tot substrat Cover index 14 12 1 8 6 4 2 Mjukbotten Substrattäckning 7,5-9,5 m djup Mobil hårdbotten Hårdbotten 12 13 11 14 41 42 21 23 13 12 Figur 41. Cover index för substratgrupperna. Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. 12 1 8 Vegetationstäckning 7,5-9,5 m djup Brunalger Figur 42. Täckning av vegetations-grupperna inom djupintervallet. 6 4 2 12 13 11 14 41 42 21 23 13 12 Ångermanälvens mynning Undersökningen i området finns beskriven i rapport från länsstyrelsen (Lst Y 21). Där framgår att området är utvalt som referensområde till Sundsvallsbukten och ligger i den yttre delen av Ångermanälvens långsträckta mynningsområde samt att området är starkt påverkat av älven och att det även finns industrier uppströms. I Ångermansälvens mynning gjordes endast tre transekter inom Mätkampanjen år 29 (Figur 43). I salthalts- och siktdjupsfiguren (Figur 44) framgår den transektordning i förhållande till mynningen som använts i denna analys. Både salthalt och siktdjup ökade med avstånd till mynningen. 51

Figur 43. Karta över transekternas placering. 52

Antal taxa Siktdjup (m) Salinitet 4.5 4 3.5 3 2.5 2 1.5 1.5 Siktdjup 9 Salinitet 9 Å2 Å3 Å1 6 5.5 5 4.5 4 3.5 3 2.5 2 1.5 1.5 Figur 44. Uppmätt siktdjup och salinitet på de tre lokalerna. I figuren visas siktdjup och salinitet vid inventeringen år 29. Antal taxa Antalet taxa ökade utåt i gradienten. Ökningen berodde framförallt på fler taxa inom grupperna brun- och grönalger. 2 Tot antal Brunalger Mossor 1 Å2 Å3 Å1 Figur 45. Antalet taxa totalt samt inom vegetationsgrupperna på respektive transekt. 53

Djup (m) Antal taxa 14 Tot antal Slangalger (Vaucheria) Kärlväxter (söt) Kärlväxter (marina) Kransalger 12 1 8 6 4 2 Å2 Å3 Å1 Figur 46. Antalet taxa totalt samt inom vegetationsgrupperna på respektive transekt. Vegetationens djuputbredning Mjukbottenvegetationens (kärlväxter med sötvattensursprung, kransalger och slangalger) djuputbredning ökade generellt utåt i transekten medan makroalgerna hade störst djuputbredning på den mittersta transekten. HB-veg MB-veg Maxdjup Transekt. Å2 Å3 Å1 2. 4. 6. 8. 1. 12. 14. 16. Figur 47. Vegetationens djuputbredning på respektive transekt uppdelad på hårdbottenvegetation HBveg (inkluderar rödalger, brunalger, grönalger och mossor) samt mjukbottenvegetation MB-veg (inkluderar kärlväxter, kransalger och slangalger). Transektens maxdjup visas. Yttäckning vegetation Den innersta transekten var flackare och bestod av mer mjuk/sandbotten i djupintervallet - 3,5 m jämfört med de andra två. Makroalger och mossor var betydligt vanligare på de två yttre lokalerna, vilket delvis skulle kunna förklaras av brist på hårt substrat på den inre tran- 54

CI grp / CI tot substrat CI grp / CI tot substrat Cover index sekten Å2. Både kransalger och kärlväxter hade större yttäckning på transekt Å2 där det fanns mer lämpligt substrat än på Å3. 8 7 6 5 4 Substrattäckning -3,5 m djup Mjukbotten Mobil hårdbotten Hårdbotten Figur 48. Cover index för substratgrupperna. Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. 3 2 1 Å2 Å3 Å1 1 Vegetationstäckning -3,5 m djup 1 Vegetationstäckning -3,5 m djup 8 6 Mossor Brunalger 8 6 Kransalger Kärlväxter 4 4 2 2 Å2 Å3 Å1 Å2 Å3 Å1 Figur 49. Täckning av vegetationsgrupperna inom djupintervallet. På de något djupare bottnarna mellan 3,5-7,5 m minskade andelen hårdbottnar på samtliga transekter. Grus var betydligt vanligare. Trots detta täckte makroalger och mossor större bottenytor än kärlväxter och kransalger. Växtlighet saknades helt på den innersta transekten vilket visar att djuputbredningen begränsas, troligen av ljus. Även transektens brantare lutning i detta djupintervall kan bidra till sämre ljus- och substratförhållanden för växterna. 55

CI grp / CI tot substrat CI grp / CI tot substrat Cover index 8 7 6 5 Substrattäckning 3,5-7,5 m djup Mjukbotten Mobil hårdbotten Hårdbotten Figur 5. Cover index för substratgrupperna. Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. 4 3 2 1 Å2 Å3 Å1 2 18 16 14 Vegetationstäckning 3,5-7,5 m djup Mossor Brunalger 2 18 16 14 Vegetationstäckning 3,5-7,5 m djup Kransalger Kärlväxter 12 12 1 1 8 8 6 6 4 4 2 2 Å2 Å3 Å1 Å2 Å3 Å1 Figur 51. Täckning av vegetationsgrupperna inom djupintervallet. På bottnar djupare än 7,5 m (Figur 52 och Figur 53) noterades endast brunalgen ishavstofs (Sphacelaria arctica) i låga täckningsgrader på transekt Å3. 56

Cover index CI grp / CI tot substrat Cover index CI grp / CI tot substrat 5 45 4 35 3 25 Substrattäckning 7,5-11,5 m djup Mjukbotten Mobil hårdb Hårdbotten 2 1.5 1 Vegetationstäckning 7,5-11,5 m djup Mossor Brunalger 2 15 1 5 Å2 Å3 Å1.5 Figur 52. Vänster: Cover index för substratgrupperna. Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. Höger: Täckning av vegetationsgrupperna inom djupintervallet. Å2 Å3 Å1 16 14 12 1 8 Substrattäckning 11,5-14,5 m djup Mjukbotten Mobil hårdbotten Hårdbotten 2 1.5 1 Vegetationstäckning 11,5-14,5 m djup Mossor Brunalger 6 4.5 2 Å2 Å3 Å1 Å2 Å3 Å1 Figur 53. Vänster: Cover index för substratgrupperna. Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. Höger: Täckning av vegetationsgrupperna inom djupintervallet. Sundsvallsbukten Undersökningen i området finns beskriven i rapport från länsstyrelsen (Lst Y 21). Där framgår att området är starkt påverkat av sötvattensutflöde (fr a Indalsälven och Ljungan) samt industrier, avlopp och båtar och bryggor. 14 av lokalerna har inventerats tidigare men med annan metodik (Rosemarin 199). Vi har ej haft tillgång till dessa data. I Sundsvallsbukten inventerades 15 transekter inom Mätkampanjen år 29. I analysen har även en transekt (S1) som inventerades år 28 tagits med (Figur 54). De totalt 16 transekterna är placerade runt om i bukten vilket innebär att det inte är någon uppenbar gradient inifrån och ut. I salthalts- och siktdjupsfiguren (Figur 55) framgår den ordning av transekter i förhållande till Sundsvall som använts i denna analys. Närmast Sundsvall och längst in i gradienten, ligger transekt S1 och längst ut i gradienten finns transekterna S12 och S13. 57

Både siktdjup och salinitet varierade i bukten. Högst salinitet uppmättes på de två yttersta lokalerna S12 och S13 på buktens södra sida samt på lokaler i mitten av bukten (S17 och S36) och ytterst på buktens norra sida (S33). Störst siktdjup uppmättes på S17 i buktens mitt, men siktdjupet mättes inte på de två yttersta lokalerna S12 och S13. Figur 54. Karta över transekternas placering. 58

Antal taxa Siktdjup (m) Salinitet 8 7 6 5 Siktdjup Siktdjup 8 Salinitet Salinitet 8 6 5 4 4 3 3 2 1 S1 S13 S28 S16 S6 S2 S25 S19 S18 S1 S17 S36 S33 S4 S12 S11 2 1 Figur 55. Uppmätt siktdjup och salinitet på de 16 lokalerna. I figuren visas siktdjup och salinitet vid inventeringen år 29 samt på lokal S1 som inventerades år 28. Antal taxa Antalet taxa varierade generellt mellan fem och 12 på transekterna. På transekt S2 belägen i buktens inre del noterades emellertid 18 taxa vilka främst utgjordes av kärlväxter. Antalet taxa av makroalgsgrupperna verkade öka något utåt i bukten. Kärlväxt- och kransalgssamhället utgjordes av fler taxa i inre och mellersta delarna men det kan förklaras av brist på lämpligt substrat på transekterna i yttre delen. 2 Tot antal Brunalger Mossor 1 S1 S13 S28 S16 S6 S2 S25 S19 S18 S17 S36 S33 S4 S12 S11 Figur 56. Antalet taxa totalt samt inom vegetationsgrupperna på respektive transekt. 59

Djup (m) Antal taxa 2 18 16 14 12 1 8 6 4 2 Tot antal Slangalger (Vaucheria) Kärlväxter (söt) Kärlväxter (marina) Kransalger S1 S13 S28 S16 S6 S2 S25 S19 S18 S17 S36 S33 S4 S12 S11 Figur 57. Antalet taxa totalt samt inom vegetationsgrupperna på respektive transekt. Vegetationens djuputbredning Vegetationens djuputbredning varierade i området men en antydan till större djuputbredning av makroalger utåt i bukten kan anas. På mjukbottnar sträckte sig vegetationen ned till ca 5 m djup i de inre och mellersta delarna av området. HB-veg MB-veg Maxdjup Transekt. 2. 4. 6. 8. 1. 12. 14. 16. 18. 2. S1 S13 S28 S16 S6 S2 S25 S19 S18 S17 S36 S33 S4 S12 S11 Figur 58. Vegetationens djuputbredning på respektive transekt uppdelad på hårdbottenvegetation HBveg (inkluderar rödalger, brunalger, grönalger och mossor) samt mjukbottenvegetation MB-veg (inkluderar kärlväxter, kransalger och slangalger). Transektens maxdjup visas. Yttäckning vegetation I djupintervallet -3,5 m utgjordes bottnarna på de inventerade transekterna i den inre delen av bukten av både hårda och mjuka substrat, med undantag för de två lokalerna närmast Sundsvall där det endast fanns mjukbotten (Figur 59). Närmare mitten av bukten förekom även grus på transekterna men den i yttre delen av bukten fanns endast hårdbotten inom detta 6

Cover index djupintervall. På två transekter (S2 och S12) var botten mer flack medan övriga hade mer likartad lutning. 8 7 6 5 4 3 2 1 Substrattäckning -3,5 m djup Mjukbotten Mobil hårdbotten Hårdbotten S1 S13 S28 S16 S6 S2 S25 S19 S18 S1 S17 S36 S33 S4 S12 S11 Figur 59. Cover index för substratgrupperna. Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. Jämförelser av vegetationsgruppernas täckning i djupintervallet -3,5 m visade skillnader i förekomsten av vegetation beroende av läge i bukten (Figur 6). Brunalger ökade när saliniteten ökade på lokalerna i bukten mitt och yttre del. förekom inte på de inre transekterna medan däremot grönalgerna var vanliga på alla transekter utom den inre där hårdbotten saknades. Kärlväxter och slangalger var vanligare längre in i bukten medan kransalgerna hade högre förekomst mot buktens mitt. På de yttre lokalerna saknades emellertid mjukbottnar i detta djupintervall vilket förklarar frånvaron av mjukbottenväxtlighet. 61

CI grp / CI tot substrat CI grp / CI tot substrat 12 1 8 6 Vegetationstäckning -3,5 m djup Mossor Brunalger Figur 6. Täckning av vegetations-grupperna inom djupintervallet. 4 2 S1 S13 S28 S16 S6 S2 S25 S19 S18 S1 S17 S36 S33 S4 S12 S11 12 1 Vegetationstäckning -3,5 m djup Slangalger (Vaucheria) Kransalger Kärlväxter 8 6 4 2 S1 S13 S28 S16 S6 S2 S25 S19 S18 S1 S17 S36 S33 S4 S12 S11 Vegetationen på de något djupare bottnarna mellan 3,5-7,5 m uppvisade ett liknande mönster. På de inre transekterna förekom endast enstaka rödalger och även brunalgerna ökade markant i buktens mitt och yttre delar. Däremot förekom grönalger på de yttersta transekterna i mellanskärgården där siktdjupet var bättre. Kärlväxternas och kransalgernas utbredning varierade i de inre och i mellersta delarna av bukten. På djupare bottnar (intervallen 7,5-11,5 m djup och 11,5-18.5 m) förekom endast brun- och rödalger samt slangalger och i störst yttäckning på transekter i buktens mitt och yttre delar. På många transekter begränsas emellertid informationen om djuputbredning av transektens maxdjup. Blåstång noterades på två transekter (S33 och S4) men förekom i större utsträckning endast på transekt S33, längst ut på buktens norra sida. Frånvaron av blåstång förklaras delvis av låg salthalt, åtminstone på de inre lokalerna. På de yttre lokalerna kan avsaknaden av blåstång tyda på stora fluktuationer i salthalt under året. 62

CI grp / CI tot substrat CI grp / CI tot substrat Cover index 12 1 8 6 4 2 Substrattäckning 3,5-7,5 m djup Mjukbotten Mobil hårdbotten Hårdbotten S1 S13 S28 S16 S6 S2 S25 S19 S18 S1 S17 S36 S33 S4 S12 S11 Figur 61. Cover index för substratgrupperna. Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. 12 1 8 6 Vegetationstäckning 3,5-7,5 m djup Mossor Brunalger Figur 62. Täckning av vegetations-grupperna inom djupintervallet. 4 2 S1 S13 S28 S16 S6 S2 S25 S19 S18 S1 S17 S36 S33 S4 S12 S11 16 14 12 Vegetationstäckning 3,5-7,5 m djup Slangalger (Vaucheria) Kransalger Kärlväxter 1 8 6 4 2 S1 S13 S28 S16 S6 S2 S25 S19 S18 S1 S17 S36 S33 S4 S12 S11 63

CI grp / CI tot substrat CI grp / CI tot substrat Cover index 6 5 4 3 2 1 Mjukbotten Substrattäckning 7,5-11,5 m djup Mobil hårdbotten Hårdbotten S1 S13 S28 S16 S6 S2 S25 S19 S18 S1 S17 S36 S33 S4 S12 S11 Figur 63. Cover index för substratgrupperna. Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. 12 1 8 6 Vegetationstäckning 7,5-11,5 m djup Mossor Brunalger Figur 64. Täckning av vegetations-grupperna inom djupintervallet. 4 2 S1 S13 S28 S16 S6 S2 S25 S19 S18 S1 S17 S36 S33 S4 S12 S11 12 1 Vegetationstäckning 7,5-11,5 m djup Slangalger (Vaucheria) Kransalger Kärlväxter 8 6 4 2 S1 S13 S28 S16 S6 S2 S25 S19 S18 S1 S17 S36 S33 S4 S12 S11 64

CI grp / CI tot substrat CI grp / CI tot substrat Cover index 7 6 5 Substrattäckning 11,5-18,5 m djup Mjukbotten Mobil hårdbotten Hårdbotten Figur 65. Cover index för substratgrupperna. 4 3 2 1 S1 S28 S6 S25 S18 S17 S33 S12 Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. 12 1 8 6 Vegetationstäckning 11,5-18,5 m djup Mossor Brunalger Figur 66. Täckning av vegetations-grupperna inom djupintervallet. 4 2 S1 S13 S28 S16 S6 S2 S25 S19 S18 S1 S17 S36 S33 S4 S12 S11 12 1 Vegetationstäckning 11,5-18,5 m djup Slangalger (Vaucheria) Kransalger Kärlväxter 8 6 4 2 S1 S13 S28 S16 S6 S2 S25 S19 S18 S1 S17 S36 S33 S4 S12 S11 Gävlebukten 65

Undersökningen i området finns beskriven i en rapport (Hansson 21). I Gävlebukten inventerades 14 transekter inom Mätkampanjen år 29. Flera av lokalerna har även inventerats tidigare, vilket har markerats i Figur 67. De 14 transekterna är placerade i en relativt tydlig gradient med avseende på avstånd till Gävle. Gradienten kan delas in i tre delar. Den inre delen är en bassäng innesluten av öar och grundområden, i den inventerades fyra transekter Gb1-Gb4. Även den mellersta delen av gradienten består av en bassäng som avgränsas från den yttre delen av öar och grundare områden men är öppen mot söder. I denna del av gradienten inventerades fyra transekter Gb11- Gb14. I gradientens yttre del som ligger öppet mot Bottenhavet inventerades sex transekter Gb5-Gb1. Figur 67. Karta över transekternas placering. I salthalts- och siktdjupsfiguren (Figur 68) framgår den transektordning i gradienten som använts i denna analys. Både siktdjup och salinitet varierade i bukten. Generellt noteras emellertid en ökning både i siktdjup och salinitet mellan den inre delen och båda yttre delarna. Tidigare mätningar indikerar relativt stabila salinitetsförhållanden medan siktdjupet kan variera mycket, speciellt i de inre och mellersta delarna av gradienten. 66

Antal taxa Siktdjup (m) Salinitet 7 6 5 4 3 2 1 Siktdjup 9 Siktdjup x Salinitet 9 Salinitet x Gb1 Gb2 Gb3 Gb4 Gb14 Gb12 Gb13 Gb11 Gb1 Gb9 Gb8 Gb7 Gb6 Gb5 6 5.5 5 4.5 4 3.5 3 2.5 2 1.5 1.5 Figur 68. Uppmätt siktdjup och salinitet på de 14 lokalerna. I figuren visas siktdjup och salinitet vid inventeringen år 29 samt uppmätta värden vid tidigare inventeringar (Siktdjup x, Salinitet x). Standardavvikelse visas där flera tidigare mätning finns. Antal taxa Antalet observerade taxa i bottnarnas växtsamhällen ökade utåt i gradienten. Det var framförallt antalet röd- och brunalgstaxa som ökade i gradientens mellersta och yttre delar. I dessa delar utgjordes bottnarna främst av hårda substrat vilket förklarar varför få eller inga kärlväxter och kransalger förekom. 2 Tot antal Brunalger Mossor 1 Gb1 Gb2 Gb3 Gb4 Gb14 Gb12 Gb13 Gb11 Gb1 Gb9 Gb8 Gb7 Gb6 Gb5 Figur 69. Antalet taxa totalt samt inom vegetationsgrupperna på respektive transekt. 67

Djup (m) Antal taxa 14 Tot antal Slangalger (Vaucheria) Kärlväxter (söt) Kärlväxter (marina) Kransalger 12 1 8 6 4 2 Gb1 Gb2 Gb3 Gb4 Gb14 Gb12 Gb13 Gb11 Gb1 Gb9 Gb8 Gb7 Gb6 Gb5 Figur 7. Antalet taxa totalt samt inom vegetationsgrupperna på respektive transekt. Vegetationens djuputbredning Makroalgernas djuputbredning begränsades på transekter i mellersta och yttre delarna av gradienten av transektens maxdjup. På den inre delen utgjorde hårda substrat en brist medan mjuka substrat begränsade utbredning av kärlväxter och kransalger i mellersta och yttre delarna. Det är därför svårt att bedöma förändringar i vegetationens maximala djuputbredning. HB-veg MB-veg Maxdjup Transekt. Gb1 Gb2 Gb3 Gb4 Gb14 Gb12 Gb13 Gb11 Gb1 Gb9 Gb8 Gb7 Gb6 Gb5 2. 4. 6. 8. 1. 12. 14. 16. Figur 71. Vegetationens djuputbredning på respektive transekt uppdelad på hårdbottenvegetation HBveg (inkluderar rödalger, brunalger, grönalger och mossor) samt mjukbottenvegetation MB-veg (inkluderar kärlväxter, kransalger och slangalger). Transektens maxdjup visas. Yttäckning vegetation 68

Cover index I djupintervallet -3,5 m var hårdbotten den dominerande substrattypen på transekterna (Figur 72). Mjuk- och sandbotten förekom endast på de tre innersta lokalerna och även grus förekom sparsamt. Detta förklarar frånvaron av kärlväxter på de flesta transekter (Figur 73). 8 7 6 5 4 3 2 1 Substrattäckning -3,5 m djup Mjukbotten Mobil hårdbotten Hårdbotten Gb1 Gb2 Gb3 Gb4 Gb14 Gb12 Gb13 Gb11 Gb1 Gb9 Gb8 Gb7 Gb6 Gb5 Figur 72. Cover index för substratgrupperna. Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. Makroalgerna förekom mer sparsamt i den inre delen av gradienten jämfört med de mellersta och yttre delarna. Både brun- och rödalger ökade i förekomst längre ut i gradienten. Brunalgernas täckningsgrad var dessutom högre i yttre delen jämfört med mellersta delen där rödalgerna täckte en högre andel av inventerade bottnar. Detta antyder bättre ljusförhållanden i yttre delen eftersom rödalger generellt förekommer djupare än brunalger. 69

CI grp / CI tot substrat CI grp / CI tot substrat 12 1 8 6 Vegetationstäckning -3,5 m djup Mossor Brunalger Figur 73. Täckning av vegetations-grupperna inom djupintervallet. 4 2 Gb1 Gb2 Gb3 Gb4 Gb14 Gb12 Gb13 Gb11 Gb1 Gb9 Gb8 Gb7 Gb6 Gb5 12 1 Vegetationstäckning -3,5 m djup Kransalger Kärlväxter 8 6 4 2 Gb1 Gb2 Gb3 Gb4 Gb14 Gb12 Gb13 Gb11 Gb1 Gb9 Gb8 Gb7 Gb6 Gb5 De något djupare bottnarna mellan 3,5-7,5 m utgjordes även de av främst hårda substrat men grus-, sand- och mjukbottnar förekom i större utsträckning. Inga kransalger eller kärlväxter noterades i detta djupintervall trots tillgång på lämpligt bottensubstrat även i de mellersta och yttre delarna av gradienten. I den inre delen är troligen kransalgernas och kärlväxternas djuputbredning ljusbegränsad, eftersom även makroalger förekom mycket sparsamt. I gradientens mellersta och yttre delar kan djuputbredning även begränsas av t ex vågexponering som gör de mjukare substraten för instabila. Makroalger saknades i stort sett på de innersta transekterna, delvis p g a brist på hårda substrat men troligen även p g a dåliga ljusförhållanden. I gradientens mellersta och yttre delar dominerade rödalgerna detta djupintervall utom på de två ytterst belägna transekterna där brunalgern svarade för den största yttäckningen. På bottnar mellan 7,5-14,5 m förekom endast brun- och rödalger. 7

Cover index CI grp / CI tot substrat Cover index 6 5 4 3 2 1 12 1 8 6 Substrattäckning 3,5-7,5 m djup Mjukbotten Mobil hårdbotten Hårdbotten Gb1 Gb2 Gb3 Gb4 Gb14 Gb12 Gb13 Gb11 Gb1 Gb9 Gb8 Gb7 Gb6 Gb5 Vegetationstäckning 3,5-7,5 m djup Mossor Brunalger Figur 74. Cover index för substratgrupperna. Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. Figur 75. Täckning av vegetations-grupperna inom djupintervallet. 4 2 Gb1 Gb2 Gb3 Gb4 Gb14 Gb12 Gb13 Gb11 Gb1 Gb9 Gb8 Gb7 Gb6 Gb5 35 3 25 Substrattäckning 7,5-14,5 m djup Mjukbotten Mobil hårdbotten Hårdbotten Figur 76. Cover index för substratgrupperna. 2 15 1 5 Gb1 Gb2 Gb3 Gb4 Gb14 Gb12 Gb13 Gb11 Gb1 Gb9 Gb8 Gb7 Gb6 Gb5 Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. 71

Andel (%) av inventerad hårdbotten som täcks av Fucus spp. CI grp / CI tot substrat 12 1 8 6 Vegetationstäckning 7,5-14,5 m djup Mossor Brunalger Figur 77. Täckning av vegetations-grupperna inom djupintervallet. 4 2 Gb1 Gb2 Gb3 Gb4 Gb14 Gb12 Gb13 Gb11 Gb1 Gb9 Gb8 Gb7 Gb6 Gb5 I Gävlebukten förekom både blåstång (Fucus vesiculosus) och smaltång (Fucus radicans). Ingen av arterna förekom i den inre delen av gradienten (transekterna Gb1-Gb4). Högst täckning noterades i djupintervallen mellan 1,5 4,5 m. Djupare förekomster noterades främst i yttre delen av gradienten, vilket indikerar bättre ljusförhållanden. Frånvaron av Fucus spp. på de inre lokalerna kan delvis förklaras av låg salthalt. Låga förekomster i de grunda djupintervallen indikerar att dessa bottnar regelbundet skrapas rent av is. 18 16 14 12 1 8 6 4 Gb14 Gb12 Gb13 Gb11 Gb1 Gb9 Gb8 Gb7 Gb6 Gb5 2 -.5 m.5-1.5 m 1.5-2.5 m 2.5-3.5 m 3.5-4.5 m 4.5-5.5 m 5.5-6.5 m 6.5-7.5 m 7.5-8.5 m 8.5-9.5 m Djupintervall Figur 78. Andel (%) inventerad hårdbottenyta som täcks av Fucus spp. (blåstång och smaltång) inom enmetersdjupintervall på transekterna i mellersta och yttre delen av gradienten. Arterna saknades på transekter i gradientens inre del. Östhammar Undersökningen i området finns beskriven i rapport från länsstyrelsen (Lst C 21). Där framgår att de 13 inventerade transekterna ligger i en tydlig skärgårdsgradient ut från Östhammar (Figur 79). Gradienten sträcker sig från innerskärgård till mellan- och ytterskärgård och utgörs av tydliga förändringar i vattnets omsättningstid, andel ackumulationsbottnar, totalkväve och totalfosfor samt salinitet och siktdjup. En stor farled från Ålands hav till Hall- 72

stavik och Hargshamn löper genom delar av området. Området nyttjas av många, såväl fastoch fritidsboende som gästande båtfolk. Vid inventeringen uppmättes större siktdjup i gradientens yttre del (utanför lokal Ö7) jämfört med den inre delen. Mellan lokalerna Ö6 och Ö7 noterades en ökning med 1 m i siktdjup. Mellan de innersta lokalerna (siktdjup:,7 m) och de yttersta lokalerna (siktdjup: 3 m) var skillnaden i uppmätt siktdjup 2,3 m. Salthalt på den innersta lokalen var 3,5 psu jämfört med 4,8 psu på den yttersta. I den inre delen av gradienten (innanför Ö7) ökade salthalten i ytvattnet successivt från 3,5 psu längst in till 4,3 psu på lokal Ö6. I gradientens yttre del varierade salthalten mellan 4,6-4,8 psu. Figur 79. Karta över transekternas placering. Gråmarkerat område har begränsad djupinformation (ringat område). 73

Antal taxa Siktdjup (m) Salinitet 3.5 3 2.5 Siktdjup Salt 5 4.5 2 1.5 4 1 3.5.5 Ö1 Ö2 Ö3 Ö4 Ö5 Ö6 Ö7 Ö8 Ö9 Ö1 Ö11 Ö12 Ö13 3 Figur 8. Uppmätt siktdjup och salinitet på de 13 lokalerna. Antal taxa Antalet observerade taxa ökade utåt i gradienten. På transekterna Ö1-Ö7 noterades endast 3-5 taxa till skillnad från de yttre transekterna Ö8-Ö13 där 8-14 taxa förekom. I den yttre delen förekom framförallt flera taxa av röd- och brunalger men även av kärlväxter och kransalger. 2 Tot antal Brunalger Mossor 1 Ö1 Ö2 Ö3 Ö4 Ö5 Ö6 Ö7 Ö8 Ö9 Ö1 Ö11 Ö12 Ö13 Figur 81. Antalet taxa totalt samt inom vegetationsgrupperna på respektive transekt. 74

Djup (m) Antal taxa 16 Tot antal Slangalger (Vaucheria) Kärlväxter (söt) Kärlväxter (marina) Kransalger 14 12 1 8 6 4 2 Ö1 Ö2 Ö3 Ö4 Ö5 Ö6 Ö7 Ö8 Ö9 Ö1 Ö11 Ö12 Ö13 Figur 82. Antalet taxa totalt samt inom vegetationsgrupperna på respektive transekt. Vegetationens djuputbredning Vegetationens djuputbredning ökade längre ut i gradienten. Främst makroalger förekom på större djup i den yttre delen medan kärlväxter och kransalger förekom ned till ca 4 m djup i hela gradienten. Mjukbottenvegetationens utbredning begränsades emellertid delvis av substratbrist. HB-veg MB-veg Maxdjup Transekt. Ö1 Ö2 Ö3 Ö4 Ö5 Ö6 Ö7 Ö8 Ö9 Ö1 Ö11 Ö12 Ö13 2. 4. 6. 8. 1. 12. 14. 16. Figur 83. Vegetationens djuputbredning på respektive transekt uppdelad på hårdbottenvegetation HBveg (inkluderar rödalger, brunalger, grönalger och mossor) samt mjukbottenvegetation MB-veg (inkluderar kärlväxter, kransalger och slangalger). Transektens maxdjup visas. 75

CI grp / CI tot substrat CI grp / CI tot substrat Cover index Yttäckning vegetation Jämförelser av vegetationsgruppernas täckningsgrad i fyra djupintervall visade tydliga skillnader beroende av läge i gradienten. 3 25 2 15 1 5 Substrattäckning -3,5 m djup Mjukbotten Mobil hårdbotten Hårdbotten Ö1 Ö2 Ö3 Ö4 Ö5 Ö6 Ö7 Ö8 Ö9 Ö1 Ö11 Ö12 Ö13 Figur 84. Cover index för substratgrupperna. Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. 12 1 8 6 Vegetationstäckning -3,5 m djup Mossor Brunalger Figur 85. Täckning av vegetationsgrupperna inom djupintervallet. 4 2 Ö1 Ö2 Ö3 Ö4 Ö5 Ö6 Ö7 Ö8 Ö9 Ö1 Ö11 Ö12 Ö13 12 1 Vegetationstäckning -3,5 m djup Kransalger Kärlväxter 8 6 4 2 Ö1 Ö2 Ö3 Ö4 Ö5 Ö6 Ö7 Ö8 Ö9 Ö1 Ö11 Ö12 Ö13 76

I djupintervallet -3,5 m dominerade hårdbottnarna på alla transekter, vilket förklarar frånvaron av kärlväxter och kransalger på många av transekterna. Makroalger förekom på alla transekter men artdiversiteten ökade längre ut i gradienten. På de innersta transekterna växte endast grönalger. Brunalger förekom endast i yttre delen av gradienten (fr o m transekt Ö7). I den inre delen förekom sparsamt med rödalger, endast den ettåriga ullsläken (Ceramium tenuicorne) till skillnad från den yttre delen där både antal taxa och yttäckning ökade. Generellt ökade mängden vegetation utåt i gradienten, både makroalger, kärlväxter och kransalger. I den inre delen av gradienten (innanför lokal Ö7) saknades i regel vegetation djupare än 3,5 m djup trots att både hård- och mjukbottnar fanns på samtliga transekter. Undantaget är transekt 3 där lite kärlväxter förekom i djupintervallet 3,5 7,5 m. I gradientens yttre del utgjordes vegetationen främst av rödalger samt på de yttersta transekterna även av brunalger. Djupare än 7,5 m växte enbart rödalger och endast på den yttersta transekten (Ö13) noterades växtlighet djupare än 11,5 m. På samtliga inventerade transekter som täckte större djup än 7,5 m fanns hårdbottnar vilket visar att makroalgernas djuputbredning inte begränsades av substratbrist. 77

CI grp / CI tot substrat CI grp / CI tot substrat Cover index 6 5 4 3 2 1 Substrat 3,5-7,5 m djup Mjukbotten Mobil hårdbotten Hårdbotten Ö1 Ö2 Ö3 Ö4 Ö5 Ö6 Ö7 Ö8 Ö9 Ö1 Ö11 Ö12 Ö13 Figur 86. Cover index för substratgrupperna. Lågt index indikerar brant botten och högt index flack botten inom detta djupintervall. 12 1 8 6 Vegetationstäckning 3,5-7,5 m djup Mossor Brunalger Figur 87. Täckning av vegetations-grupperna inom djupintervallet. 4 2 Ö1 Ö2 Ö3 Ö4 Ö5 Ö6 Ö7 Ö8 Ö9 Ö1 Ö11 Ö12 Ö13 1 8 Vegetationstäckning 3,5-7,5 m djup Kransalger Kärlväxter 6 4 2 Ö1 Ö2 Ö3 Ö4 Ö5 Ö6 Ö7 Ö8 Ö9 Ö1 Ö11 Ö12 Ö13 78

CI grp / CI tot substrat CI grp / CI tot substrat 12 1 8 6 Vegetationstäckning 7,5-11,5 m djup Mossor Brunalger Figur 88. Täckning av vegetations-grupperna inom djupintervallet. 4 2 Ö7 Ö8 Ö9 Ö1 Ö13 12 1 8 6 Vegetationstäckning 7,5-14,5 m djup Mossor Brunalger Figur 89. Täckning av vegetations-grupperna inom djupintervallet. 4 2 Ö9 Ö1 Ö13 Blåstång förekom inte innanför lokal 7, trots förekomst av lämpligt substrat (hårdbottnar). Först på lokal 8 noterades lite blåstång och det var endast på de två yttersta transekterna som blåstången förekom djupare än 1,5 m i någon större utsträckning. Högsta cover index och djupaste förekomsten av blåstång noterades på den yttersta transekten nr 13. 79

CI Fucus vesiculosus 14 12 1 8 6 4 2 9.5 m 8.5 m 7.5 m 6.5 m 5.5 m 4.5 m 3.5 m 2.5 m 1.5 m.5 m Figur 9. Cover index för blåstång (Fucus vesiculosus) på de 13 transekterna. Färgerna i staplarna anger djupintervall (intervallets nedre gräns angiven). Ö1 Ö2 Ö3 Ö4 Ö5 Ö6 Ö7 Ö8 Ö9 Ö1 Ö11 Ö12 Ö13 Bråviken Undersökningen i området finns beskriven i rapport, Edlund & Siljeholm 29. I Bråviken inventerades sju transekter inom Mätkampanjen år 29 (Figur 91). Tre av de sju transekterna ligger i inre Bråviken och de övriga fyra i yttre Bråviken. I skärgården utanför Bråviken inventerades dessutom tre transekter inom den regionala miljöövervakningen i länet (Qvarfordt & Borgiel 29b). Dessa totalt tio transekter bildar en gradient ut från Norrköping längst in i Bråviken. Salthalt och siktdjup mättes endast på lokalerna i miljöövervakningen år 29 (E4-E6). På dessa tre lokaler var saliniteten 6.6 psu och siktdjup ca 1 m i mitten av september. Vid tidigare inventeringar i inre Bråviken (kring lokalerna Inre Br1-3) har saliniteten uppmätts till 3,7-6,2 promille (Notini & Sangfors 21) och 3,5-5,3 psu år 28 (Qvarfordt & Borgiel 29a). Figur 91.. Karta över transekternas placering. Gråmarkerat område har begränsad djupinformation. (Ringat område). 8