SAKRÄTTSLIGT SKYDD VID FÖR- FOGANDE ÖVER INDUSTRIELLA RÄTTIGHETER

SAKRÄTTSLIGT SKYDD VID FÖR- FOGANDE ÖVER INDUSTRIELLA RÄTTIGHETER Av Livet Prause Handledare: Professor Göran Millqvist Examensarbete 30 poäng i civilrätt Stockholm vårterminen 2010

Sakrättsligt skydd vid förfogande över industriella rättigheter. Innehållsförteckning 1. Inledning...3 1.1 Ämnet. 3 1.2 Syfte och metod.. 4 1.3 Avgränsningar 6 1.4 Disposition. 6 Del 1 Allmänt om sakrätt och immaterialrätt 2. Allmänt om sakrätt... 8 2.1 Inledning. 8 2.2 Statisk och dynamisk sakrätt.. 9 2.3 Omsättningsskydd och borgenärsskydd. 10 2.4 Separationsrätt 11 2.5 Förmånsrätt enligt 4 2 p FRL- Panträtt... 12 2.6 Sakrättsmoment.. 13 2.6.1 Tradition... 14 2.6.2 Denuntiation... 15 2.6.3 Registrering 16 2.6.4 Märkning 16 2.6.5 Avtalet 17 3. Allmänt om immateriella rättigheter 17 3.1 Inledning. 17 3.2 Överlåtelse, upplåtelse och pantsättning 18 3.3 Det industriella rättsskyddet... 19 3.3.1 Patent.. 19 3.3.2 Varumärke.. 20 3.3.3 Mönster... 21 3.3.4 Firma.. 21 1

Del 2 Analys- de lege lata 4. Sakrättsskydd vid överlåtelse och pantsättning av industriella rättigheter.. 22 4.1 Inledning. 22 4.2 Överlåtelse och upplåtelse.. 23 4.3 Pantsättning 26 4.3.1 Patent.. 26 4.3.2 Varumärke.. 27 4.3.3 Mönster... 27 4.3.4 Firma.. 30 Del 3 Analys- de lege ferenda 5. Analys- sakrättsligt skydd vid överlåtelse av industriella rättigheter de lege ferenda 5.1 Inledning 31 5.2 Alternativa lösningar- avtal respektive registrering.. 32 5.3 Historiska överväganden 33 5.4 Systematiska överväganden... 36 5.5 Ändamålsöverväganden. 39 5.6 Förslag till en nyordning 41 6. Analys- sakrättsligt skydd vid pantsättning av industriella rättigheter de lege ferenda 6.1 Inledning. 44 6.2 Historiska och systematiska överväganden 45 6.3 Ändamålsöverväganden. 45 6.4 Slutsats... 46 7. Avslutning 47 8. Källförteckning. 49 2

1. Inledning 1.1 Ämnet Immateriella rättigheter står för stora ekonomiska värden och utgör ofta viktiga tillgångar för företag och enskilda. Den senaste tidens utveckling inom teknik och innovation har på ett närmast explosionsartat sätt fört de immateriella rättigheterna framåt. Det talas om en ny era och ett paradigmskifte när det gäller immateriella rättigheters betydelse. 1 Andra går så långt som att kalla utvecklingen för en femte revolution. 2 Immateriella rättigheter är idag en egendomskategori som ofta står för betydande värden och givetvis finns det då ett intresse av att kunna nyttja dessa värden som kreditsäkerhet i olika former och att kunna överlåta respektive upplåta dem för att komma åt de ekonomiska värden som de representerar. En sådan utveckling är av intresse för såväl rättighetsinnehavaren som för näringsliv och samhället i stort, rättighetshavaren kan njuta frukterna av sina prestationer och rättigheterna kan kapitaliseras samtidigt som incitament ges för forskning och utveckling. Att de immateriella rättigheterna uppenbart har ökat i betydelse innebär att behovet av att kunna överlåta eller använda egendomen som kreditsäkerhet har ökat. Immaterialrätten är därför högaktuell ur ett sakrättsligt perspektiv. De immateriella rättigheterna har hittills intagit en undanskymd roll i kreditsammanhang. 3 För att en överlåtelse eller pantsättning ska vara ekonomiskt lönsam krävs att den är sakrättsligt giltig. Sakrättslig giltighet innebär att transaktionen blir giltig inte enbart mellan parterna utan även mot tredje man. Ett klart rättsläge kring immaterialrätter ur ett sakrättsligt perspektiv är av stor vikt för att de immateriella rättigheternas ekonomiska värden ska kunna utnyttjas. Det kan bidra till minskade transaktionskostnader för parterna samt förutsebarhet och transparens ur ett konkursrättsligt perspektiv. Genom att tydliggöra rättsläget ökar man alltså sannolikt rättigheternas värdeskapande potential. På grund av de immateriella rättigheternas särskilda karaktär av att vara icke-fysiska kan det vara besvärligt att placera dem i det sakrättsliga regelverket som i stort är utformat för egendomsobjekt av 1 Se Persson, Levin & Wolk, s 31 ff. 2 Se Andreasson, s 29 ff. 3 Andreasson, s 33. 3

andra slag. Sakrätten är dessutom i svensk rätt ett stort och relativt disparat rättsområde som till viss del regleras i lagstiftning men där stora delar har lämnats till praxis att lösa. 4 Oklarhet råder kring immaterialrätten ur ett sakrättsligt perspektiv och det är därför av stort intresse att utreda rättsläget vid kapitalisering av rättigheterna genom överlåtelse och vid användandet av dem som säkerhetsrätter. När det gäller det sakrättsliga skyddet för immateriella rättigheter är rättsläget i stort fortfarande oreglerat och kan anses vara oklart. För de flesta immateriella rättigheterna finns idag EU-rättslig lagstiftning, men denna behandlar oftast inte de sakrättsliga frågorna. 5 Inte heller svensk lagstiftning eller praxis bjuder på klara svar. Osäkerhet kan ses som en brist i rättssystemet och skäl finns att utreda och diskutera gällande rättsläge. Fokus kommer i det följande att ligga på det sakrättsliga rättsläget vid överlåtelse och pantsättning av industriella rättigheter. 1.2 Syfte och metod Syftet med uppsatsen är att mot bakgrund av sakrättens historiska utveckling samt den senaste tidens utveckling i lagstiftning, praxis och doktrin tydliggöra var de industriella rättigheterna står sakrättsligt idag. Fokus kommer att ligga på den dynamiska sakrätten och framförallt borgenärsskyddet vid överlåtelse och pantsättning kommer att utredas. Uppsatsen syftar till att förtydliga dagens rättsläge vad gäller sakrättsskyddet för industriella immateriella rättigheter vid överlåtelse och pantsättning. Även upplåtelse kommer till viss del att beaktas. De industriella rättigheter som kommer att behandlas är patenträtt, varumärkesrätt, mönsterrätt och firmarätt. Uppsatsen syftar även till att diskutera dagens rättsläge för de fyra industriella rättigheterna utifrån ett de lege ferenda-perspektiv och vilka alternativa lösningar som står till buds. Finns det behov av en nyordning? Rättens utveckling vad gäller borgenärsskyddet vid överlåtelse och pantsättning av industriella rättigheter kommer att diskuteras med utgångspunkt i ett historiskt, systematiskt och ändamålsenligt perspektiv. Genom en historisk tillbakablick och genom att studera den tidigare utvecklingen inom rättsområdet kan man finna principiella ställningstaganden vilka bör tas hänsyn till i en de lege ferenda diskussion. 4 Millqvist, s 13 ff. 5 Sakrättsligt bestäms immaterialrättens ställning av det tillämpliga landets lag, det vill säga lex rei sitae eller lex concursus. Persson, Levin & Wolk, s 40. 4

Systematiska överväganden är givetvis av betydelse om man önskar skapa ett överskådligt, förutsebart och förenklat rättssystem och ändamålsöverväganden har en nästintill självklar plats i diskussionen. Ändamål och syfte med rättsregler och rättsystem bör givetvis ges stor tyngd i en diskussion av detta slag. I del 3 förs även en diskussion kring HD:s senaste praxis och dess eventuella betydelse för de industriella rättigheternas sakrättsliga ställning avseende borgenärsskyddet. Särskilt närståendefallen och HD:s dom från november 2009 angående överföring av mönsterregistrering där fråga var om en dubbeldisposition 6 kommer att diskuteras, även om fokus som sagt kommer att ligga på borgenärsskyddet. När det gäller pantsättning av immateriella rättigheter så består materialet när det gäller patent och varumärke av både svensk lagstiftning med förarbeten och doktrin. För mönsterrätten saknas svensk lagstiftning avseende pantsättning men Mönsterutredningen diskuterar frågan i sitt slutbetänkande om en ny formgivningslag och EU-rättslig lagstiftning påverkar också resultatet. 7 Vad gäller firmarätten så är materialet mer sparsamt när det gäller pantsättning på grund av firmarättens karaktär men däremot så regleras överlåtelse av lagstiftningen, dock ej ur ett sakrättsligt perspektiv. Materialet beträffande immateriella rättigheters sakrättsliga status är generellt knapphändig. När det gäller överlåtelse av immateriella rättigheter så saknas lagstiftning och det saknas även klargörande praxis på området. Materialet utgörs därmed av mycket sparsamma kommentarer i doktrinen samt ett fåtal uttryck i domstolsavgöranden och materialet blir på så sätt ensidigt. Då materialet är glest och rättsområdet innehåller luckor så får slutsatser sökas ur generella riktlinjer och principiella ändamålsöverväganden. Vad som är en sanning inom rättsvetenskapen sägs till skillnad från inom naturvetenskapen och samhällsvetenskapen utgöras av intersubjektiva bedömningar. Det innebär att det inte med nödvändighet finns ett rätt svar på det rättsliga problem som undersöks utan snarare att bättre eller sämre argument kan föras för olika lösningar. 8 Syftet med analysen i del 3 är att mot bakgrund av historiska, 6 HD:s dom den 4 november 2009 T 170-08 4. 7 Se kap 4.3.3 och SOU 2001:68 angående Mönsterutredningens förslag till ny formskyddslag. 8 Sandgren, s 49 ff. 5

systematiska och ändamålsenliga överväganden presentera ett förslag till en rekonstruktion av ett osäkert rättsläge. 1.3 Avgränsningar Uppsatsen avgränsas till att behandla den dynamiska sakrätten och borgenärsskyddet vid överlåtelse och pantsättning av industriella rättigheter. När det gäller överlåtelse så kommer både omsättningsöverlåtelse och kreditsäkerhetsmetoden säkerhetsöverlåtelse att beaktas. De immateriella rättigheter som kommer att behandlas är de viktigaste industriella rättigheterna patent, varumärke, mönster och firma. Uppsatsen avgränsas av utrymmesskäl till att enbart behandla svensk rätt. 1.3 Disposition I del 1 ges en kortare allmän beskrivning av de för ämnet viktigaste aspekterna av det sakrättliga respektive immaterialrättsliga regelverket. Det sakrättsliga avsnittet hanterar primärt borgenärsreglerna och de olika sakrättsmomenten. I det immaterialrättsliga avsnittet behandlas de fyra industriella rättigheterna patenträtt, varumärkesrätt, mönsterrätt och firmarätt för vilka det sakrättsliga rättsläget sedan utreds i del 2 och del 3. I del 2 analyseras rättsläget de lege lata i Sverige avseende borgenärsskyddet vid överlåtelse och pantsättning av de fyra industriella rättigheterna patent, varumärke, mönster och firma. Del 3 innehåller en analys de lege ferenda utifrån historiska, systematiska och ändamålsenliga aspekter med utgångspunkt i doktrin och praxis. I den första delen, kap 5, analyseras rättsläget de lege ferenda avseende överlåtelse av industriella rättigheter och i den andra delen, kap 6, diskuteras pantsättning av industriella rättigheter ur ett lege ferenda perspektiv. Varje kapitel avslutas med en slutsats som sammanfattar synpunkterna som framförts och mynnar ut i ett ställningstagande av författaren. 6

Analysen utgörs ömsom av röster ur doktrin och praxis och ömsom av författarens egna reflektioner. Min förhoppning är att det med tydlighet ska framgå vilka påståenden och åsikter som härrör från mig personligen och vilka som härrör från andra författare samt från praxis. Del 3 mynnar sedan ut i en avslutning i kap 7 där sammanfattande aspekter avseende rättsläget de lege lata och de lege ferenda vid överlåtelse och pantsättning presenteras. 7

Del 1 Allmänt om sakrätt och immaterialrätt 2. Allmänt om sakrätt 2.1 Inledning En kort systematisk överblick kommer att ges över den svenska sakrättens regelverk. Fokus ligger på den delen av sakrätten som är relevant för den följande analysen i del 2 och del 3, det vill säga borgenärsskyddet och dess sakrättsmoment vid överlåtelse och pantsättning av lös egendom. Förmögenhetsrätterna kan delas in i sakrätter och obligationsrätter. Uppdelningen har sitt ursprung i den romerska rätten och började i Sverige att diskuteras redan under 1600-talet. 9 Uppdelningen mellan sakrätter och obligationsrätter är kopplad till typen av konfliktsituation där man skiljer mellan tredjemanskonflikter vilka sakrätten hanterar och konflikter inom det interna partsförhållandet vilka hör till obligationsrätten. Hessler beskriver skillnaden på så sätt att sakrätter kan göras gällande gentemot envar medan obligationsrätter endast kan göras gällande gentemot en viss person. 10 Sakrätten tillgodoser genom sitt regelverk rätt gentemot tredje man och ger ett sakrättsligt skydd över egendom. I den svenska lagstiftningen har dock uppdelningen mellan sakrätter och obligationsrätter inte legat till grund för systematiken. 11 För sakrättens del så har det skapat ett spretigt rättssystem bestående av lagregler och praxis. Även den oinvigde förstår med enkelhet att det med en sådan rättssystematik blir svårt att överblicka det sakrättsliga regelverket och att det oundvikligen finns luckor i systemet. Sakrättens regler har under de senaste två århundradena utmejslats i lagstiftning och praxis och det har gjort snarast utifrån ändamålsskäl, det vill säga för att uppnå ett ändamålsenligt och 9 Forsell, s 22 ff. 10 Hessler, s 12 ff. 11 Göransson, s 453 ff. 8

funktionellt omsättningsskydd respektive borgenärsskydd i olika konfliktsituationer över egendom. 12 De sakrättsliga reglerna skiljer sig även från de obligationsrättsliga reglerna genom att de är tvingande till sin karaktär. Parterna kan inte själva skapa sakrätter vilket ligger i det sakrättsliga regelverkets natur, det vill säga att sakrätten reglerar tredjemanskonflikter utanför partsförhållandet. Det innebär också att en brist i det sakrättsliga skyddet kan få stora konsekvenser för parterna. Saknas sakrättsligt skydd vid exempelvis en överlåtelse så står förvärvaren oskyddad gentemot säljarens borgenärer vid ett eventuellt insolvensförfarande. Konsekvenserna kan bli stora och framförallt går det inte att reparera en brist i det sakrättsliga skyddet i efterhand. 13 Parterna kan inte heller skapa egna sakrätter utan har att rätta sig efter de sakrättsregler som utmejslats i lagstiftning och praxis. Nedan följer en kort systematisk överblick över det sakrättsliga regelverket av betydelse för den följande analysen i del 2 och del 3. 2.2 Statisk och dynamisk sakrätt Sakrätten består av två skydd för rättigheter, statiska och dynamiska. Den statiska sakrättens regler ger skydd för egendom när denna befinner sig i viloläge, till exempel regler som ger egendomsskydd vid äganderätt. 14 Den dynamiska sakrätten består av skydd mot tredje man vid överlåtelse eller upplåtelse av en rättighet, alltså skydd mot en tredje man som står utanför parts- eller kontraktsförhållandet. Den statiska sakrätten lämnas härmed därhän och fokus kommer i det följande helt att ligga på den dynamiska sakrätten. 12 Andreasson, SvJT 2006 s 437. 13 Givetvis finns möjligheten att någon av parterna vid en tredjemanskonflikt väljer att efterge sina krav, även om den möjligheten generellt får anses vara liten. 14 Håstad, s 18 f. 9

2.3 Omsättningsskydd och borgenärsskydd Systematiskt så består den dynamiska sakrätten av regler som syftar till att ge ett omsättningsskydd respektive ett borgenärsskydd. Omsättningsskyddet tillhandahåller regler som ger goda förutsättningar för omsättningen av förmögenhetstillgångar och ska ge skydd mot konkurrerande förvärvare av egendom. På så sätt skapas ett skydd för den kommersiella omsättningen vilket leder till en mer stabil marknad där marknadens parter ges möjlighet att göra trygga investeringar. Borgenärsskyddet ger skydd gentemot motpartens borgenärer vid konkurs eller utmätning. Reglernas syfte är primärt att motverka illojala skentransaktioner från gäldenärens sida där borgenärerna riskerar att undandras egendom vid ett insolvensförfarande. Man vill genom reglerna för borgenärsskydd undvika borgenärsbedrägerier i form av såväl skentransaktioner som efterhandskonstruktioner. 15 I det långa loppet ger klara och förutsebara borgenärskyddsregler en trygg grund vid olika typer av kreditgivning. Men även vid rena omsättningsöverlåtelser är reglerna av betydelse som skydd mot köparens respektive säljarens borgenärer. Borgenärsskyddet består alltså av regler som tar sikte på konflikten mellan olika borgenärers anspråk på gäldenärens tillgångar vid utmätning eller konkurs där borgenärernas olika intressen ska beaktas och prioriteras. Borgenärsskyddsreglerna kan systematiskt delas in i två typsituationer där de aktualiseras, borgenärsskydd genom separationsrätt på grund av bibehållen äganderätt respektive borgenärsskydd genom separationsrätt på grund av förvärvad äganderätt. 16 I det följande ges en överblick av borgenärsskyddet då det är av störst relevans för den efterföljande analysen. Omsättningsskyddet kommer enbart att flyktigt beröras i den åtföljande analysen där det kan vara av intresse ur principiell synpunkt. 15 Myrdal, s 40 f. 16 Millqvist, s 74 ff. 10

2.4 Separationsrätt En giltig separationsrätt leder till att borgenärens egendom undandras från insolvensförfarandet och ger därmed borgenären skydd, det anses följa av 3 kap 3 konkurslagen (1987:672) som stadgar att egendom som inte tillhör gäldenären i en konkurs inte omfattas och ska separeras ur konkursboet. En befintlig och giltig äganderätt ska alltså respekteras framför andra borgenärers krav. Utgångspunkten är densamma vid utmätning, det vill säga att egendom som inte tillhör gäldenären inte får utmätas, 4 kap 17-19 utsökningsbalken. Ett typexempel på separationsrätt på grund av bibehållen äganderätt är upplåtelse av nyttjanderätt, även kallad leasing, där gäldenären alltså innehar annans egendom. Separationsrätt på grund av förvärvad egendom aktualiseras givetvis vid överlåtelse av egendom. För att separationsrätten ska vara giltig vid överlåtelse av egendom krävs att det för egendomskategorin aktuella sakrättsmomentet är uppfyllt. Det räcker alltså inte med en obligationsrättsligt giltig överlåtelse, det krävs även att sakrättmomentet är uppfyllt för att överlåtelsen ska bli giltig gentemot tredje man. Vid upplåtelse av rättigheter, leasing, krävs för separationsrätt att specialietsprincipen är uppfylld. Specialietsprincipen innebär att krav ställs på att egendomen ska kunna identifieras och specificeras hos leasetagaren. Problem avseende specialietsprincipen uppkommer när det gäller generisk och fungibel egendom, egendom som alltså inte är specifik och kan identifieras. Den problematiken lämnas dock därhän i det följande. En giltig separationsrätt ger alltså en ägare eller förvärvare av egendom sakrättsligt skydd gentemot tredjeman vid konkurs eller utmätning. I insolvensförandet skiljer man mellan separationsrätter och fordringsrätter. Vid en giltig separationsrätt undantas egendomen från konkursboet och kommer inte att omfattas av konkursen och separationsrätten kan alltså uppstå på grund av förvärvad eller bibehållen äganderätt. En fordringsrätt däremot innebär enbart en rätt till betalning. Fordringsrätten kan vid utmätning eller konkurs vara prioriterad, det vill säga ha 11

särskild eller allmän förmånsrätt, eller vara oprioriterad enligt förmånsrättslagen (1970:979). En panträtt i lös egendom ger borgenären en prioriterad fordringsrätt vid utmätning eller konkurs i form av en särskild förmånsrätt enligt 4 2 p FRL. 2.5 Förmånsrätt enligt 4 2 p FRL- Panträtt Borgenärsskyddsreglerna reglerar tillsammans med förmånsrättsreglerna i förmånsrättslagen vilken ställning olika borgenärer har vid gäldenärens insolvens. Vid pantsättning av immateriella rättigheter aktualiseras istället för separationsrätten förmånsrättens regler vilka har betydelse för borgenärens ställning i insolvensförfarandet. I analysen kommer sakrättsskydd vid panträtt att undersökas och då aktualiseras i insolvensrättligt hänseende reglerna i KL och FRL. Utgångspunkten vid konkurs är 3 kap 3 KL, det vill säga att all gäldenärens egendom ingår i konkursunderlaget. En giltig panträtt leder enligt 4 2 p FRL till att borgenären vid konkurs eller utmätning har särskild förmånsrätt till sin fordran upp till pantens värde. Det innebär att borgenären försätts i en priviligerad situation jämfört med utgångspunkten vid konkurs och utmätning vilken är att borgenärerna har lika rätt enligt likabehandlingsprincipen som uttrycks i 18 FRL. Panträtter används i stor utsträckning som kreditsäkerheter och en giltig panträtt ger panträttshavaren en fördelaktig ställning vid ett eventuellt insolvensförfarande hos gäldenären. För att en pant i lös egendom ska vara giltig sakrättsligt krävs att fyra rekvisit är uppfyllda. För att en panträtt ska vara giltig krävs att det mellan pantsättare och panthavare finns ett giltigt obligationsrättligt pantavtal, att huvudfordran är 12

identifierbar, att specialitetsprincipen 17 är uppfylld avseende panten samt att det för egendomskategorin aktuella sakrättsmomentet är uppfyllt. 18 Såväl vid överlåtelse som pantsättning krävs det att rätt sakrättsmoment är uppfyllt för att sakrättsskydd ska uppstå. 2.6 Sakrättsmoment Vilket sakrättsmoment som ska vara uppfyllt vid överlåtelse eller pantsättning av egendom beror på vilken kategori av egendom som avses. För olika kategorier av egendom tillämpas delvis olika typer av sakrättsmoment. Sakrättsmomenten har för de olika egendomskategorierna utmejslats i lagstiftning och praxis under de senaste två århundradena vilket som vi kommer att se har gett ett tämligen disparat regelsystem. Vilket sakrättsmoment som ska vara uppfyllt för att en överlåtelse eller pantsättning ska vara sakrättsligt giltig beror alltså på typen av överlåten eller pantsatt egendom. I det följande bortses helt från fast egendom och enbart sakrättsmoment avseende lös egendom kommer att diskuteras. 19 Nedan följer en översikt över de sakrättsmoment som i svensk rätt aktualiseras för lös egendom. Sakrättsmomentet för viss egendom vid överlåtelse och pantsättning är med något undantag detsamma varför dessa hanteras under samma avsnitt. 20 De aktuella sakrättsmomenten är tradition, denuntiation, registrering, märkning och avtalet. Vilket sakrättsmoment som aktualiseras vid pantsättning och överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att bortses från då det ägnas ett särskilt kapitel. 21 17 Att specialitetsprincipen ska vara uppfylld innebär att panten ska avse ett individuellt bestämt föremål och att föremålet går att identifiera hos panthavaren. Håstad, s 152. 18 Millqvist, s 143. 19 Lös egendom är egendom som inte är fast. Jmf 1 kap 1 och 2 kap 1-3 JB och Millqvist, s 29 f. 20 Ett undantag är byggnad på annans mark där sakrättsmomenten skiljer sig åt vid överlåtelse respektive pantsättning. Vid överlåtelse räcker avtalet medan det tradition krävs vid pantsättning enligt praxis för uppnående av sakrättsskydd. 21 Se del 2. 13

2.6.1 Tradition Tradera betyder överlämna på latin och med tradition avses i sakrättslig mening besittningsövergång av egendomen. Egendomen ska traderas från säljare till förvärvare respektive från pantsättare till panthavare för att tredjemansskyddet ska uppstå. I och med traditionen ska säljarens rådighet över saken avskäras, vilket idag anses vara det centrala kravet. Det tidigare gällande publicitetskravet och den fysiska överflyttningen är inte längre ovillkorade krav vid bedömningen av om tradition av egendomen har skett. 22 Under tidigt 1800-tal fanns vid överlåtelse av lösöre inget annat krav än avtalet för sakrättsskydd. Avtalsprincipen var alltså alltjämt gällande fram tills att man införde lösöreköplagen år 1835. Traditionskravet vid pantsättning fanns då redan i 10 kap 1 handelsbalken men för överlåtelser räckte avtalet än så länge för skydd. Det ansågs dock att avtalsprincipen missbrukades i allt för stor omfattning genom skentransaktioner och genom att pantsättning skedde i form av skepnaden av överlåtelser. 23 Införandet av traditionsprincipen för överlåtelse av lösöre skedde därför av reella skäl för att undvika dessa missbruk. För egendom i form av lösöre eller löpande skuldebrev krävs idag i regel tradition av egendomen till förvärvare eller panthavare. För skuldebrev framgår ett traditionskrav av 10 och 22 lagen (1936:81) om skuldebrev. Även aktiebrev omfattas av lagrummen genom en hänvisning i 6 kap 8 aktiebolagslagen (2005:551). Pantsättning av lösöre kräver tradition för sakrättsligt skyddad pant enligt 10 kap 1 HB och vid hypotekarisk panträtt som exempelvis företagshypotek traderas själva handlingen för uppnående av sakrättsskydd, 1 kap 3 lag (1984:649) om företagshypotek. Vid pantsättning av byggnad på annans mark krävs även tradition enligt praxis. För överlåtelse av lösöre saknas det uttryckliga lagregler men traditionskravet har däremot fastslagits i praxis från 22 Millqvist, s 107 ff. 23 Hessler, s 239. 14

1920-talet och framåt. 24 Genom NJA 1925 s 130 och NJA 1997 s 660 anses traditionskravet ha bekräftats definitivt i praxis. 25 HD förklarade att principen är så fast förankrad i svensk rätt att en ändring endast kan ske med stöd av lag, även om man sedan har modifierat traditionsprincipen genom närståendefallen NJA 2007 s 413 och NJA 2008 s 684. 26 Traditionskravet vid överlåtelse av lösöre anses även kunna härledas e contrario från lag (1845:50 s.1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva. 2.6.2 Denuntiation Denuntiation som sakrättsmoment innebär att det sakrättsliga skyddet är beroende av att en prestationsskyldig tredje man denuntieras om överlåtelsen eller pantsättningen. Denuntiationsprincipen kompletterar traditionsprincipen för vissa egendomsslag eller då lösöre finns hos tredje man. Denuntiationen har samma syfte som traditionen ovan, nämligen att det sker ett rådighetsavskärande. Överlåtaren eller pantsättaren förlorar i och med denuntiationen rådigheten över den sålda respektive pantsatta egendomen. De egendomsslag som omfattas av denuntiation som sakrättsmoment vid överlåtelse är enkla skuldebrev enligt 31 SkbrL och därmed även fordringar analogt. Även lös egendom i tredje mans besittning omfattas enligt praxis samt andelar i handelsbolag, bostadsrättsföreningar och i vissa fall andel i sak. 27 Även vid pantsättning av enkla skuldebrev och analogt av fordringar krävs denuntiation enligt 10 och 31 SkbrL. När det gäller lösöre i tredje mans besittning så följer denuntiationskravet av lag om pantsättning av lös egendom som innehas av tredje man. 24 Håstad, s 221 ff. 25 NJA 1997 s 660 handlar om en 195 meter lång flytdocka som av naturliga skäl inte är lätt att tradera praktiskt sett. HD kräver dock ändå tradition för att sakrättsskydd ska uppstå och säger att Traditionsprincipen får anses så fast förankrad i svensk rätt att det knappast kan komma att helt eller delvis överge principen utan stöd i lag. 26 Millqvist, s 104. 27 Se Millqvist, s 122-131 för en mer ingående genomgång. 15

2.6.3 Registrering För vissa egendomsslag har ett registreringsförfarande införts vilket ger sakrättsligt skydd vid överlåtelse eller pantsättning av egendomen. Registrering har införts som sakrättsmoment vid överlåtelse av elektroniska finansiella instrument enligt lag (1998:1479) om kontoföring av finansiella instrument. Registrering är även möjligt vid överlåtelse av skepp och flygplan enligt sjölagen (1994:1009) samt luftfartslagen (1957:297). För lösöre har även som tidigare nämnts införts en möjlighet att registrera köpet och på så sätt låta lösöret vara kvar hos säljaren utan att köparen därmed förlorar det sakrättsliga skyddet. Registreringen ska då ske i enlighet med LkL regler och man kommer genom registreringen runt traditionskravet för lösöre, det vill säga egendomen kan då lämnas kvar i säljarens besittning med bibehållet sakrättsskydd för överlåtelsen. För att uppnå sakrättsskydd vid pantsättning av skepp och luftfartyg finns det ett krav på registrering enligt SjöL och LuftfartsL. Likaså finns det en möjlighet att pantsätta patent och varumärke genom registrering enligt patentlagen (1967:837) och varumärkeslagen 1969:644). Även vid pantsättning av elektroniska finansiella instrument ska registrering ske enligt LKF. Märkning Vid överlåtelse av virke enligt virkeslagen fungerar märkning som sakrättsmoment. Möjligheten är en konsekvens av egendomsslagets speciella karaktär och kommer inte att beröras i den följande framställningen. 16

2.6.4 Avtalet I vissa fall räcker avtalet för att sakrättsligt skydd ska uppstå vid överlåtelse av individuellt bestämd egendom. Avtalsprincipen var utgångspunkten för sakrättsskydd vid överlåtelse av lös egendom i 1734-års lag. Sedan dess har de yttre sakrättliga momenten för olika typer av egendom utmejslats i lagstiftning och praxis allt eftersom. När det gäller viss egendom är dock avtalsprincipen fortfarande gällande och för vissa överlåtelser har den återinförts. Ett obligationsrättsligt giltigt avtal är tillräckligt för att ge sakrättsligt skydd vid överlåtelse av byggnad på ofri grund enligt praxis och för konsumentköp enligt 49 konsumentköplagen (1990:932) vilket införts av konsumenthänsyn samt för överlåtelse av fast egendom. Även vid överlåtelse av immateriella rättigheter anses enligt doktrinen avtalet räcka. Till det har vi anledning att återkomma i analysen om immateriella rättigheters sakrättsmoment i del 2 och del 3. Vid pantsättning kan antagligen inte enbart avtalet ge en sakrättsligt skyddad pant varken vid handpanträtt eller vid hypotekariska panträtter som kräver tradition respektive registrering beroende på egendomstyp. Det kommer att diskuteras ytterligare avseende de industriella rättigheterna i del 2. 3. Allmänt om immateriella rättigheter 3.1 Inledning Sakrättsligt skydd för en överlåtelse av en intellektuell prestation anses vara möjlig att erhålla under förutsättning att prestationen är immaterialrättsligt skyddad. 28 Immateriella rättigheter utgör en särskild form av lös egendom. Att rättigheten är immateriell innebär att det varken går att se den eller att ta på den, men den anses ändå 28 Se Lindskogs skiljaktiga mening i HD:s dom den 4 november 2009 i mål T 170-08. 17

tillhöra egendomskategorin lös egendom. 29 De intellektuella prestationerna kan däremot ta sig uttryck i exemplar eller tekniska skapelser vilka är iaktagbara. Immaterialrätten innefattar ett skydd för intellektuella prestationer och kännetecken och utgörs av ett system av regler och lagar kring innehavarens ensamrätt för dessa prestationer. De immateriella rättigheterna utgör ett av lagstiftaren accepterat monopol och syftet med det är flera. Genom att skapa förfoganderätter för innehavaren främjar man innovation och kreativitet, man stimulerar till skapande insatser och ensamrätten kan fungera som ett investeringsskydd för rättighetshavaren. Genom det immaterialrättsliga regelverket försöker man finna en balans mellan forskning och utveckling samt konkurrens, vilket utvecklar samhället. Levin uttrycker balansgången som att regelverket ska inspirera inte förlama. 30 De allmänna intressena tillgodogörs bland annat genom att vissa ensamrätter är tidsbegränsade för att därefter fritt kunna förfogas över vilket gynnar samhällsutvecklingen i stort. Genom regelverken för immateriella rättigheter kan även ekonomiska värden materialiseras vilka kan fungera som kreditsäkerhet vid kreditgivning och som ett värde vid företagsöverlåtelser. Immaterialrätten har en väsentlig betydelse för den ekonomiska aktiviteten i samhället men det ekonomiska utbytet beror självklart även på vilket typ av skydd som egendomen åtnjuter. 31 3.2 Överlåtelse, upplåtelse och pantsättning De immateriella rättigheterna kan såväl överlåtas och upplåtas och det även till flera på grund av sin karaktär. Syftet att ge innehavaren ett ekonomiskt värde tillgodogörs genom att överlåtelse och upplåtelse av rättigheten är möjlig. Immaterialrätten utgör alltså en förmögenhetstillgång som innehavaren ska kunna handla med. 32 29 Persson, Levin & Wolk, s 17. 30 Persson, Levin & Wolk, s 21. 31 Bernitz, s 7 ff. 32 Bernitz, s 376 ff. 18

Pantsättning kan antagligen bara ske av vissa immateriella rättigheter, till det återkommer vi i del 2. 33 3.3 Det industriella rättsskyddet Immaterialrätterna kan i grova drag systematiseras i grupperna upphovsrätt med närstående rättigheter och industriella rättigheter. 34 De industriella rättigheterna kan i sin tur delas upp i skydd för intellektuella prestationer och känneteckensrätt. De viktigaste industriella rättigheterna vilka även fortsättningsvis kommer att fokuseras på är patenträtt, varumärkesrätt, mönsterrätt och firmarätt. Patenträtten och mönsterrätten utgör intellektuella prestationer medan varumärkesrätten och firmarätten hör till känneteckensrätten. Skyddet för intellektuella prestationer är tidsbegränsat vilket skyddet för kännetecken inte är. För de industriella rättigheterna krävs registrering för att skyddet ska börja gälla, undantag gäller för känneteckensrätten där även inarbetning på marknaden ger skydd då särskilda krav är uppfyllda. Även vid registrering krävs för de olika immaterialrätterna att vissa kriterier är uppfyllda. 3.3.1 Patent En patenträtt kan erhållas för en uppfinning som kan tillgodogöras industriellt om uppfinningen är absolut ny, har teknisk effekt och uppfinningshöjd. Uppfinningen får alltså inte vara känd sedan tidigare någonstans i världen, den ska besitta en viss kvalitet genom att vara lösningen på ett tekniskt problem samt ska skilja sig från tidigare uppfinningar inom det tekniska området. Patenträtt kan erhållas för 20 års tid och innebär att innehavaren under den tiden har en ensamrätt att utnyttja och tillgodogöra sig uppfinningen. Patent fås genom ansökan och registrering hos Patent- och registreringsverket i enlighet med reglerna i PL. 35 33 Enligt gällande rätt för patent, PL och varumärke, VmL. Se del 2 för närmare diskussion. 34 Med industriell avses all näringsverksamhet. Se Bernitz, s 1. 35 Bernitz, s 130-190. 19

Patenteringen har såväl globalt som i Europa ökat kraftigt de senaste årtiondena och omsätter stora ekonomiska värden. Även ansökan samt upprätthållandet av patentet är kostsamt, runt 70 000 kr beräknas ett patent kosta under en period om 10 år, enbart i Sverige. 36 3.3.2 Varumärke Varumärkesrätten hör som sagt till känneteckensrätten. Ett varumärke kan särskilja varor och tjänster efter deras kommersiella ursprung. Varumärkesrätt kan uppnås genom registrering hos PRV enligt VmL eller genom inarbetning. Rätt till gemenskapsvarumärke kan även ske genom registrering hos OHIM enligt förordning (EEG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärke. Ensamrätt kan uppnås om varumärket har särskiljningsförmåga, det vill säga att varumärket kan särskilja innehavarens varor eller tjänster från andras. För registrering ställs även kravet att inget registreringshinder föreligger, det får till exempel inte vara förväxlingsbart med tidigare skyddade märken. Alla typer av tecken som kan återges grafiskt och som alltså kan särskilja varor och tjänster från andras, kan registreras som varumärken. Varumärkesrätten är inte tidsbegränsad utan gäller för inarbetade märken så länge märket är inarbetat och för registrerade märken så länge de förblir registrerade. 37 3.3.3 Mönster Mönsterskydd kan erhållas för såväl industriprodukter, prydnads- och nyttoföremål. Med mönster avses i första hand en produkts eller produktdels utseende enligt 1 1p mönsterskyddslagen (1970:485). Med produkt menas varje industriellt eller hantverksmässigt framställt föremål. Det är formgivningen i sig som skyddas och kriterierna är att formgivningen ska vara ny och särpräglad. Skydd fås genom 36 Bernitz, s 148. 37 Bernitz, s 230-279. 20

registrering hos PRV enligt regler i ML eller genom registrering enligt förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning hos OHIM vilket ger skydd inom EU. Så snart formgivningen offentliggjorts erhålls även ett formlöst skydd inom EU enligt EG-FGF. Kostnaden för att förvärva och upprätthålla mönsterskydd i Sverige under 10 år beräknas ligga runt 10 000 kr. 38 3.3.4 Firma Firma är rättsligt sett ett kännetecken på en rörelse, det vill säga den benämning under vilken näringsidkare driver sin verksamhet enligt 1 firmalagen (1974:156). Firmarätten kan endast förvärvas av näringsidkare och det kan ske genom registrering eller inarbetning enligt FL. Kraven för firmarätt enligt FL är att särskiljningsförmåga finns och skyddet är liksom skyddet för varumärke tidsobegränsat. 39 38 Bernitz, s 199. 39 Bernitz, s 280-287. 21

Del 2 Analys- de lege lata 4. Sakrättsskydd vid överlåtelse och pantsättning av industriella rättigheter 4.1 Inledning Immateriella rättigheter kan som vi har konstaterat stå för stora ekonomiska värden och skyddet för dem i form av ensamrätter är utformat för att fungera i en marknadsekonomi. Innehavet av ensamrätten kan under viss tid för patenträtten och mönsterrätten och under obestämd tid för varumärkesrätten och firmarätten generera betydande intäkter för innehavaren. Innehavet och framförallt framtagningen av en uppfinning eller ett mönster innebär dock oftast även kostnader för uppfinnaren eller mönstergivaren. Att industriella rättigheter ska kunna omvandlas till ekonomiska värden genom att möjlighet ges till överlåtelse eller upplåtelse ligger i linje med skyddets syfte, det vill säga att det ska fungera i en marknadsekonomi. Självklart stärker det även incitamenten för forskning och utveckling och kommer därmed samhället till del i det långa loppet. För att en överlåtelse, upplåtelse eller en pantsättning ska te sig lockande krävs dock att transaktionen blir såväl obligationsrättsligt som sakrättsligt giltig för parterna. Nedan följer en genomgång av rättsläget avseende överlåtelse och pantsättning av de fyra aktuella industriella rättigheterna ur ett borgenärsrättsligt perspektiv. 4.2 Överlåtelse och upplåtelse Obligationsrättsligt kan alla de fyra industriella rättigheterna patent, varumärke, mönster och firma överlåtas och rättigheterna kan omvandlas till ett ekonomiskt värde. Inga formkrav finns för överlåtelse av rättigheterna och något skriftlighetskrav finns därmed inte. Med överlåtelse avses såväl omsättningsöverlåtelse som säkerhetsöverlåtelse. En 22

säkerhetsöverlåtelse är en kreditsäkerhetsmetod som innebär att en överlåtelse av egendomen sker med syfte att säkerställa en prestation. Då prestationen har fullgjorts ska egendomen lämnas tillbaka till säljaren. 40 För säkerhetsöverlåtelsen anses 37 lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område vara tillämplig om prestationen inte fullgjorts och egendomen ska realiseras av innehavaren. Precis som vid realisation av pant anses även vid realisation av egendomen vid säkerhetsöverlåtelse förvärvaren vara skyldig att redovisa resultatet till överlåtaren. Inga hinder står i vägen för en överlåtelse när det gäller de industriella rättigheterna utom när det gäller överlåtelse av firma som endast kan ske i samband med överlåtelse av näringsverksamheten till vilken firman är knuten, 13 1 st FL. Vid överlåtelse av en näringsverksamhet föreligger en presumtion om att även firman överlåtes enligt 13 2 st FL. Sekundära kännetecken kan dock överlåtas utan att näringsverksamheten överlåts. 41 Varumärken kan överlåtas såväl fritt som i samband med överlåtelse av näringsverksamhet enligt 32 VmL. En presumtion föreligger dock för att överlåtelse av näringsverksamhet inkluderar även varumärken som hör till näringsverksamheten enligt 32 VmL. Även upplåtelse av immateriella rättigheter är möjligt, åtminstone avseende patent, varumärke och mönster. Vid upplåtelse av en immateriell rättighet upplåts en licensrätt vilken ger en rätt för annan att utnyttja uppfinningen 42, varumärket 43 eller mönstret 44. En licens kan vara enkel eller exklusiv, det vill säga att licensen kan upplåtas exklusivt till en licenstagaren eller så kan samma immateriella rättighet upplåtas i form av 40 Karlgren, SvJT 1936 s 164 ff. 41 Bernitz, s 285 angående att förbudet mot fri överlåtelse av firma ofta kringgås i praktiken genom att man tömmer företaget på alla tillgångar utom firmarätten och därefter säljer kvarvarande näringsverksamhet (skalet) inklusive firman eller genom att man som säljare helt frångår sin firma genom att byta ut den mot en ny samtidigt som köparen ansöker om ensamrätt till säljarens tidigare firma. 42 Se kap 6 PL om licens och överlåtelse. Se även 43 PL som stadgar att licenstagare endast får överlåta licensrätten vidare om avtal träffats därom. 43 Se 32-34 VmL som reglerar överlåtelse och licens av varumärke. 34 VmL stadgar bland annat uttryckligen möjlighet för rättighetshavaren att upplåta licens i varumärket för en del eller för alla de varor som varumärket är registrerat för samt för hela eller en del av landet. 44 Se 26 1 st ML som stadgar liksom vid upplåtelse av patent och varumärke att licenstagaren inte får överlåta licensen vidare om inte avtal träffats om det. Undantag dock enligt 26 2 st ML, då licensen ingår i en rörelse får den överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen om ej annat avtalats. Överlåtaren svarar i så fall för att licensavtalet fullgöres. 23

licenser till flera licenstagare. En royalty kan utformas för att ge licensgivaren betalt i förhållande till intäkterna. 45 Upplåtelse av nyttjanderätt till firma torde däremot vara mindre vanligt eftersom firma definieras som den benämning under vilken näringsidkare driver sin verksamhet enligt 1 FL och ensamrätten därmed är starkt kopplad till näringsverksamheten i sig. 46 Överlåtelse eller upplåtelse av patent kan på begäran av parterna gemensamt eller enskilt registreras i patentregistret enligt 44 PL. Samma sak gäller för överlåtelse eller upplåtelse av varumärke enligt 33 och 34 3 st VmL, det vill säga att anteckning kan ske i varumärkesregistret om begäran därom görs. Sådan registrering sker dock inte om överlåtelsen av varumärket inte skett i samband med en överlåtelse av verksamheten och det nya innehavet är ägnat att vilseleda allmänheten. Vid överlåtelse eller upplåtelse av mönsterrätt kan anteckning ske i mönsterregistret enligt samma modell efter begäran enligt 27 ML. Uppmärksammas bör dock att ingen sakrättslig verkan har knutits till registreringen av överlåtelse eller upplåtelse av någon av de tre rättigheterna ovan, något som vi har anledning att återkomma till i del 2 och del 3. Endast processuell verkan har knutits till registreringen, det vill säga att den som är införd i registret anses vara rättighetsinnehavare alternativt licenshavare och är med andra ord saklegitimerad. 47 Vi har nu konstaterat att de fyra immateriella rättigheterna med vissa modifikationer kan överlåtas utan obligationsrättsliga hinder. För att köparen ska vara skyddad mot säljarens borgenärer krävs dock att överlåtelsen även är sakrättsligt skyddad. Vad krävs för att sakrättsligt skydd ska uppnås vid överlåtelse av de fyra industriella rättigheterna? Historiskt sett har huvudregeln för överlåtelse varit avtalsprincipen. Det vill säga att inget särskilt sakrättsmoment utöver det obligationsrättsliga avtalet behövs för att 45 Bernitz, s 185. Jmf även exklusiv respektive icke-exklusiv enligt 34 VmL. 46 Bernits, s 285. 47 Bernitz, s 185. 24

borgenärsskydd ska uppstå för köparen. 48 Vi har även konstaterat att det för olika egendomstyper de senaste århundradena utmejslats sakrättsmoment som krav för sakrättsligt giltiga överlåtelser. 49 Till de immateriella rättigheterna tycks dock trenden ännu inte ha nått. Lagstiftning och praxis ger oss ingen större vägledning avseende vilket sakrättsmoment som krävs vid överlåtelse av immateriella rättigheter. Med det inte sagt att det är någon självklarhet att sakrättsmoment över huvud krävs vid överlåtelse eller upplåtelse av egendomen. Avtalsprincipen har som redan nämnts varit utgångspunkten för skydd gentemot tredje man vid överlåtelse eller upplåtelse av all egendom och inom doktrinen är man idag fortfarande på det stora hela överens om att avtalet räcker för att sakrättsskydd ska uppstå vid överlåtelse eller upplåtelse av immateriella rättigheter. 50 Rättsläget kan dock anses vara oklart, vilket bygger på just det faktum att någon vägledande praxis eller lagstiftning inte finns att tillgå. 51 Frågan är om det i ett sådant läge är möjligt att ge ett helt säkert svar. Förutom att lagstiftning och praxis inte ger oss någon vägledning i frågan brukar även anföras som skäl att varken tradition eller denuntiation är verkningsbara som sakrättsmoment när det gäller just immateriella rättigheter på grund av deras särskilda karaktär. Ingenting finns som går att tradera då den immateriella rättigheten i sig inte anses kunna besittas. 52 Inte heller finns det någon att denuntiera om en överlåtelse eller upplåtelse vilket kan jämföras med den prestationsskyldige vid överlåtelse av annan typ av lös egendom i tredje mans besittning enligt praxis eller vid överlåtelse av fordringar enligt 31 SkbrL analogt. 53 Så som tidigare nämnts har det inte heller knutits sakrättsliga verkningar till registreringsmöjligheterna vid överlåtelse eller upplåtelse av patent, varumärke eller mönster. Med uteslutningsmetoden kvarstår avtalsprincipen vilket med andra ord innebär att det för sakrättsligt skydd inte krävs mer än ett obligationsrättsligt giltigt avtal mellan parterna för att överlåtelsen eller upplåtelsen ska vara sakrättsligt skyddad. 54 48 Helander, s 600 ff. 49 Se kap 2.6. 50 Walin, s 46, Hessler, s 255 och s 344, Rodhe, s 192, Håstad, s 266, Helander, s 600. 51 Se även Millqvist, s 133 f. 52 Håstad menar att besittning ska förstås som att en person faktiskt innehar en sak, när saken befinner sig under någons omedelbara kontroll. Besittningen kan även vara medelbar då den omedelbara besittningen utövas av en person för den medelbara besittarens räkning. Håstad, s 50. 53 Enligt praxis gäller denuntiation vid överlåtelse av egendom i tredje mans besittning analogt enligt 31 1 st SkbrL, se Millqvist, s 126. 54 Noteras bör även att man anser att immateriella rättigheter inte kan godtrosförvärvas, varför en förvärvare är skyddad även gentemot senare förvärvare oavsett dennes goda tro. Se Millqvist, s 68 och Håstad, s 77. 25

Sakrättsmomentet eller avsaknaden av detsamma kommer närmare att diskuteras i efterföljande kapitel. 4.3 Pantsättning En sakrättsligt skyddad panträtt ger panthavaren befogenhet att realisera panten och tillgodogöra sig dess värde om huvudfordran inte erläggs av pantsättaren. 55 Med den sakrättsligt giltiga panträtten följer även förmånsrätt enligt FRL vilket ger panthavaren en prioriterad ställning vid utmätning eller konkurs. 56 Panträtten är alltså en sakrättsligt skyddad rätt och pant av immateriella rättigheter får antas höra till den hypotekariska panträtten då det jämfört med exempelvis lösöre inte finns något att fysiskt tradera till panthavaren, även en sådan panträtt inkluderas dock i förmånsrätten 4 2 p FRL enligt ovan. Nedan följer en genomgång av rättsläget vid pantsättning av de fyra industriella rättigheterna i sakrättsligt hänseende. 4.3.1 Patent För patent har det införts en möjlighet till pantsättning enligt 12 kap PL. Pantsättning kan ske av patentet i sig eller av en svensk, internationell eller europeisk patentansökan enligt 94 PL. Panträtten uppkommer genom registrering av ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen och ansökan om registreringen görs hos PRV, 95 PL. Registreringen är alltså det moment som ger sakrättslig giltighet åt panträtt av patent. En förutsättning för att pantsättningen ska bli giltig är att pantavtalet inges av en person som är rätt ägare till egendomen och behörig att befoga över den samt att avtalet är giltigt obligationsrättsligt, 98 PL. I annat fall är panträtten förfallen enligt 99 PL. I 102 PL anges uttryckligen att panträtt i patent omfattas av 4 2 p FRL och därmed har förmånsrätt. Registreringen har alltså samma verkan som när en panthavare tar en lös sak i sin besittning. Även realisation av panten regleras till viss del i 103 PL. 55 Undén, s 166. 56 Se kapitel 2.5. 26

4.3.2 Varumärke Även för varumärke har det av lagstiftaren införts en möjlighet till pantsättning genom registrering. Enligt 34 a och 34 b VmL kan pantsättning ske av rätten till ett registrerat varumärke eller till en ansökan om registrering av ett varumärke och panträtten uppkommer genom registrering av ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Liksom vid pantsättning av patent gäller pantsättningen endast om pantavtalet ingåtts av någon som var rätt ägare och behörig att förfoga över egendomen samt avtalet i övrigt är giltigt, 34 e VmL. Reglerna för pantsättning av varumärke påminner alltså i mångt och mycket om reglerna för pantsättning av patent. 4.3.3 Mönster Ingen lagreglering finns idag i Sveriges som möjliggör pantsättning av mönster. Inom EU har det däremot genom EG-FGF införts ett enhetligt skydd för mönster. Avdelning III i EG-FGF innehåller regler kring gemenskapsformgivningar som förmögenhetsobjekt och enligt art 29.1 kan en registrerad gemenskapsformgivning ställas som säkerhet eller bli föremål för sakrättsligt skydd. Dock framgår det inte hur ett sådant sakrättsskydd ska säkerställas, utan det lämnas till varje medlemsstat att besluta om. Art 27 reglerar vilken medlemsstats regelverk som ska tillämpas. Svensk lagstiftning tillhandahåller fortfarande inte någon möjlighet till pantsättning av mönster, detta åtta år efter att EG-FGF trädde i kraft. Däremot så kom Mönsterutredningen med ett slutbetänkande angående en ny formskydds- eller designlag år 2001 och där föreslår man att panträtt i registrerad formgivning eller i en ansökan om registrering av formgivning ska kunna ske genom registrering av ett skriftligt pantavtal enligt 67-76 i förslaget till ny formskyddslag. 57 Enligt förslaget ska pantsättning kunna ske av mönster enligt samma modell som pantsättning idag sker av patent och varumärke, det vill säga genom en registrering till vilken sakrättsliga verkningar är kopplade, och det är 57 SOU 2001:68, s 271 ff. 27

även till stor del dessa system som Mönsterutredningen stödjer sitt förslag om pantsättning av formgivning på. Man argumenterar vidare för att formgivning ofta står för stora värden samt att ett underlättande vad gäller finansieringen skulle förbättra exploateringsmöjligheterna för formgivaren. Vidare anger man som argument för införandet av regler som möjliggör pantsättning att det är önskvärt med en nationell lagstiftning som harmoniserar med EU-lagstiftningen, och man åsyftar då art 29.1 EG- FGF som anger att en registrerad gemenskapsformgivning kan ställas som säkerhet eller bli föremål för sakrättsligt skydd. 58 Den nya svenska formskyddslagen var avsedd att träda i kraft 2003 59, men det har den inte gjort och den gamla ML från 1970 gäller alltjämt. Det innebär att det fortfarande idag år 2010 kan anses vara oklart om en sakrättsligt giltig pant till mönster eller formgivning kan uppkomma. Uppenbarligen så saknas fortfarande lagstiftning som möjliggör pantsättning genom registrering trots att en sådan är efterfrågad och trots att formgivning ska kunna användas som kreditsäkerhet med sakrättsliga verkningar enligt EG-rätten. Man kan då fråga sig om det i och med avsaknaden av lagstiftning är omöjligt att med sakrättslig verkan pantsätta mönster? Det brukar i doktrinen heta att mönster inte kan utnyttjas som kreditsäkerhet genom pantsättning och som oftast nämns panträtt i mönster över huvud taget inte alls som en möjlighet. 60 Rättsläget får dock anses vara oklart, eller mycket osäkert som Helander beskriver det. 61 Vad som är oklart är om det i brist på uttryckligt lagstöd för pantsättning av immateriella rättigheter ändå kan uppkomma en sakrättsligt giltig pantsättning genom själva pantavtalet. Det vill säga om ett yttre sakrättsmoment som registrering är nödvändigt för att sakrättsskydd ska uppstå. Hessler menar att argumentet att panträtt avseende immateriella rättigheter inte är möjligt på grund av att rättigheten inte går att besitta inte är hållbart. Han menar att det istället måste ske en avvägning mellan intresset av att använda egendomen som en kreditsäkerhet och de risker det kan föra med sig då pantsättningen inte manifesteras utåt. Hessler antyder vidare att olägenheterna av att ett yttre sakrättsmoment saknas vid pantsättning av en immateriell rättighet ter sig mindre framträdande än vid pantsättning 58 SOU 2001:86, s 141 f och art 29.1 EG-FGF. 59 Persson, Levin & Wolk, s 135. 60 Se Persson, Levin & Wolk, s 118, Millqvist, s 141 ff, Hessler, s 431 f. 61 Helander, s 600 ff. 28