Sverige på rätt spår

Socialdemokraterna Stockholm 2010-09-06 Sverige på rätt spår nio åtgärder för ordning och reda i järnvägstrafiken

2 (11) Åsa Torstensson har förlorat kontrollen över järnvägen - nu krävs åtgärder Det svenska järnvägssystemet befinner sig i djup kris. Ständiga förseningar och mängder av inställda avgångar har blivit en del av tågpassagerarnas vardag. Järnvägskrisen har en rad orsaker, men bristande spårkapacitet framstår som den enskilt viktigaste förklaringen. Ett järnvägssystem som slagit i kapacitetstaket saknar förmåga att hantera störningar. Minsta avvikelse från ideala förhållanden riskerar leda till kaosartade förhållanden i hela järnvägsnätet. Vad gör infrastrukturminister Åsa Torstensson åt den skriande kapacitetsbristen? I princip ingenting. Regeringens plan för investeringar i transportinfrastrukturen fram till år 2021 är kliniskt ren på åtgärder längs den södra och västra stambanan, det vill säga ryggraden i det svenska järnvägssystemet. Åtgärderna för att bättre styra och samordna de olika aktörerna på järnvägsområdet inte minst SJ, Jernhusen och Trafikverket lyser också med sin frånvaro. Det enda Åsa Torstensson lyckats åstadkomma under de senaste fyra åren är avreglering av järnvägstrafiken. Det har marknadsförts som en mirakelkur. Analysen tycks vara att SJ gravt missbrukat sin ensamrätt att bedriva nationell tågtrafik och att detta kan förklara i princip alla de problem som tågresenärerna idag upplever. Men faktum är att en avreglerad järnvägstrafik kommer att fördjupa järnvägens kris ytterligare. Fler aktörer på redan överfulla spår kommer att sluta med ännu större kaos, inte minst för arbetspendlande storstadsbor som redan idag upplever ständiga problem med överfulla vagnar, förseningar och inställda avgångar. Den planerade avregleringen tillsammans med den slappa statliga styrningen av SJ leder ibland till rent stötande konsekvenser. Nyligen presenterade SJ sitt resultat för andra kvartalet år 2010. Bolaget fördubblade sin vinst jämfört med samma kvartal år 2009. Samtidigt pågår ett besparingsprogram som ska minska SJ:s kostnader med 650 miljoner kronor fram till början av nästa år. Det är uppenbart att bolaget förbereder sig inför avregleringen genom att skära ned i trafiken och samla i ladorna genom att göra stora vinstuttag. Och man gör det med Åsa Torstensson goda minne. Notan skickas till resenärerna. Sammantaget är det uppenbart att regeringen förlorat kontrollen över järnvägen. Och vad värre är: Man tycks inte bry sig. I en intervju med Sydsvenskan den 6 november 2007 sa till exempel finansminister Anders Borg följande: En investering i väg är

3 (11) fyra-fem gånger viktigare än i järnväg. Vi har överinvesterat i järnvägar. Vi måste våga göra en prioritering. Nyligen meddelade SJ:s VD att villkoren i resegarantin ska förbättras. Det är ett välkommet besked men som resenär är det viktigaste att tågen går och att tidtabellerna är pålitliga, oavsett årstid och väderlek. Till skillnad från regeringen tar Socialdemokraterna järnvägskrisen på största allvar. Vi presenterar här ett kraftfullt och brett niopunktsprogram för att skapa ett järnvägssystem som folk kan lita på. Det är åtgärder som måste påbörjas omedelbart. För Socialdemokraterna är en fungerande järnvägstrafik en viktig del av välfärden. För den konservativa regeringen är det tvärtom järnvägen ryms inte i välfärdens lilla kärna. Vi kan inte vänta. 1. SJ måste få ett tydligt samhällsuppdrag Styrningen av SJ är endast baserad på finansiella måsättningar. Det målet måste kompletteras med ett tydligt samhällsuppdrag. SJ ska vara ett enkelt, prisvärt och pålitligt resealternativ och bolaget ska aktivt medverka till att uppnå de transportpolitiska målsättningar som fastställts av riksdag och regering. SJ ska ha en prispolitik på biljetter som gör att de kan vinna marknadsandelar från andra transportslag. 2. Trafikverket, SJ och Jernhusen beordras att samverka Ansvaret för järnvägssystemet är idag uppdelat på flera aktörer. Trafikverket ansvarar för spåren och trafikledningen, Jernhusen för stationerna och SJ för själva trafiken. Under vinterns snökaos blev samordningsproblemen särskilt tydliga när passagerare fick vänta utomhus i iskyla därför att väntsalarna var stängda. Det är oacceptabelt. Det ska ligga i Trafikverkets, Jernhusens och SJ:s grundläggande uppdrag att skapa former för väsentligt bättre samverkan, både för att förebygga problem men också för att utarbeta rutiner för hantering av oförutsedda händelser som hård väderlek.. 3. Det ska framgå hur avvägningar mellan SJ:s olika målsättningar ska göras För att inte de finansiella målsättningarna ska bli helt dominerande måste staten ge bolagsledningen instruktioner för hur avvägningen mellan finansiella målsättningar och det nya samhällsuppdraget ska göras. 4. Större förändringar i SJ:s ledning ska övervägas Styrelsen har en nyckelroll i den förändrade styrning av SJ vi vill genomföra. För att det nya uppdraget från ägaren ska kunna fullgöras på ett tillfredsställande sätt måste betydande förändringar i styrelsens sammansättning övervägas.

4 (11) 5. Målen för SJ ska vara bindande Statens styrning av SJ är idag inte bindande, vilket försvårar styrning och ansvarsutkrävande. Vi vill därför att både de finansiella målsättningarna för bolaget och samhällsuppdraget underställs beslut av bolagsstämman. Så gäller till exempel för de statliga bolagen Apoteket och Systembolaget. 6. Fördubbla investeringarna i ny kapacitet Majoriteten av de förseningar och störningar som drabbar SJ:s resenärer har sin orsak i ett slitet och överbelastat järnvägsnät. Vi vill fördubbla nyinvesteringarna i järnvägsnätet jämfört med regeringens så kallade åtgärdsplan för perioden fram till år 2021. Investeringarna ska framför allt göras i de kraftigt belastade persontrafikstråken kring Stockholm, Göteborg och Malmö. 7. Mer och effektivare järnvägsunderhåll Underhållsinvesteringarna ökas med 8 miljarder kronor jämfört med regeringens planer för perioden 2010-2021. Vi vill utveckla nya metoder för att bättre styra underhållsåtgärderna mot områden som ger bäst effekt för resenärerna. 8. Se över hur underhållet organiseras Infranord AB, tidigare Banverket produktion, behålls i statlig ägo och förutsättningarna att återföra det löpande/avhjälpande underhållet till Trafikverket ska studeras. 9. Spårutrymmet ska fördelas efter vad som är bäst för resenären och samhället i stort Regeringen är nu i full färd med att genomföra en fullständig avreglering av den svenska järnvägstrafiken. Att i det närmaste utan restriktioner släppa in nya aktörer på spår som redan är överfulla kommer att skapa kaos. Vi vill skapa ett nationellt sammanhållet järnvägssystem där spårutrymmet fördelas efter vad som är bäst för resenären och samhället i stort. En socialdemokratisk regering kommer därför omedelbart att se över regelverket kring hur spårkapaciteten fördelas mellan olika aktörer samt mellan fjärr- och regionaltågtrafik.

5 (11) 1. SJ måste få ett tydligt samhällsuppdrag De statliga bolagen delas in i två kategorier; Företag som verkar under marknadsmässiga villkor (M-bolag) och Företag med särskilda samhällsintressen (S-bolag). För att definieras som ett M-bolag krävs att bolaget verkar på en marknad med full konkurrens och/eller att ägaren, staten, ställer marknadsmässiga krav på resultat och avkastning baserat på riskprofil. Eftersom SJ AB uppfyller åtminstone de senare kriteriet är bolaget definierat som ett M-bolag. Gemensamt för M-bolagen är att ägaren staten i allmänhet inte har ställt upp några andra målsättningar för verksamhet än de rent finansiella. Ett av få undantag är Vattenfall som genom bolagsordningen uppdragits att, inom ramen för kravet på affärsmässighet, vara det ledande företaget i omställningen till en ekologiskt och ekonomiskt uthållig svensk energiförsörjning Dagens styrning av SJ är endast baserad på finansiella målsättningar. Ägarens långsiktiga finansiella målsättning för SJ är en soliditet på 30 procent och en avkastning på eget kapital uppgående till 10 procent. De ekonomiska målen avser ett genomsnitt över en konjunkturcykel. På kortare sikt kan utfallet således vara högre eller lägre. Vad gäller aktieutdelningen till staten är bolagets policy att denna ska uppgå till en tredjedel av årets vinst, givet att soliditetsmålet om 30 procent har uppnåtts. Vi vill se en väsentligt tydligare styrning av SJ och en bredare definition av företagets målsättningar. Avkastnings- och soliditetskrav är inte ensamma några goda styrinstrument för en långsiktig och ansvarstagande nationell järnvägsverksamhet. SJ:s roll måste förstås ur ett samhällsekonomiskt perspektiv snarare än ur ett strikt företagsekonomiskt. SJ ska dock fortfarande bedriva sin verksamhet på företagsekonomiska villkor och vara oberoende av medel från statskassan. Men även företag som verkar under marknadsmässiga förutsättningar med avkastningskrav kan ha särskilda funktioner att fylla utöver detta. SJ tillhör definitivt den typen av företag. Statens styrning av SJ AB, som idag enbart är baserad på finansiella målsättningar, ska därför utvecklas för att tydliggöra bolagets särskilda ställning som den dominerande nationella järnvägsaktören. Ett genomgående tema i styrningen ska vara att SJ ska vara ett enkelt, prisvärt och pålitligt resealternativ och att bolaget aktivt ska medverka till att uppnå de transportpolitiska målsättningar som fastställts av riksdag och regering. SJ ska ha en prispolitik på biljetter som gör att de kan vinna marknadsandelar från andra transportslag.

6 (11) 2. Trafikverket, Jernhusen och SJ beordras att samverka Ansvaret för järnvägssystemet är idag uppdelat på flera olika aktörer. Trafikverket ansvarar för spåren och trafikledningen, Jernhusen för stationerna och SJ för själva trafiken. Under de senaste månaderna har det funnits tendenser till att de olika aktörerna pekat på varandra istället för att från dag ett göra allt för att lösa problemen på bästa sätt. Samordningsproblemen blev särskilt tydliga under vinterns snökaos. Passagerare fick till exempel vänta utomhus i iskyla därför att väntsalarna som ägs och förvaltas av Jernhusen var stängda. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Jernhusen, SJ och Trafikverket måste omedelbart se till att lösa dessa uppenbara samordningsproblem. Det ska ligga i Trafikverkets, Jernhusens och SJ:s grundläggande uppdrag att skapa former för väsentligt bättre samverkan, både för att förebygga problem men också för att utarbeta rutiner för hantering av oförutsedda händelser som hård väderlek. Samordningsuppdraget ska inskärpas genom att det förs in i de centrala styrdokumenten, det vill säga i Trafikverkets regleringsbrev samt i bolagsordning och/eller ägardirektiv för SJ och Jernhusen. 3. Det ska framgå hur avvägningar mellan SJ:s olika målsättningar ska göras Ett bolag som styrs av både finansiella målsättningar och ett samhällsuppdrag kommer för eller senare hamna i situationer där det måste göras en avvägning mellan de olika målen. För att underlätta för bolagsledningen att göra sådana avvägningar är det av yttersta vikt att de parallella, och ibland kolliderande målsättningarna, är klart definierade. Om man till exempel ställer ett oprecist samhällsuppdrag mot ett glasklart avkastningskrav är risken uppenbar att det senare kommer att stå som ensam segrare om en målkonflikt uppstår. Staten måste också ge bolagsledningen instruktioner för hur avvägningen mellan finansiella målsättningar och samhällsuppdraget ska göras. Sådana instruktioner är inte särdeles vanliga för statliga bolag men vi menar att de bör införas för SJ. För vissa S-bolag, till exempel Systembolaget, finns dock skrivningar i aktieägardirektiv och/eller särskilda avtal med staten som reglerar hur avvägningar mellan de olika målen för verksamheten ska hanteras.

7 (11) 4. Större förändringar i SJ:s ledning ska övervägas Även om ägaren staten skärper sin styrning av SJ AB kommer det alltid finns ett behov av ytterligare tolkning och konkretisering av bolagets målsättningar. Detta ansvar vilar i första hand på styrelsen som omedelbart måste inleda ett arbete med att ytterligare utveckla de samhällspolitiska målsättningar som framgår av ägardirektiv och/eller bolagsordning så att dessa kan tjäna som tillräckligt underlag för styrning och rapportering. Styrelsen ska också se till att modeller och metoder för mätning av måluppfyllelse utvecklas. Styrelsen måste vidare se till att bolagets externa rapportering snabbt anpassas så att den tydligt utgår från det breddade uppdraget. Styrelsen har alltså en nyckelroll i statens förändrade styrning av SJ. Styrelsen måste visa att den snabbt kan anpassa sig till de nya villkoren för bolagsstyrningen. Om det visar sig att detta uppdrag från ägaren inte fullgörs på ett tillfredsställande sätt måste betydande förändringar i styrelsens sammansättning övervägas. 5. Målen för SJ ska vara bindande SJ är ett aktiebolag som är helägt av den svenska staten. Styrningen måste därmed ske på helt andra premisser än om SJ hade varit en statlig myndighet. Den kontroll och styrning som regeringen vill utöva på bolaget regleras av samma lagstiftning som vilket annat aktiebolag som helst. För aktiebolag gäller allmänt att bindande uppdrag från ägaren till verkställande ledning måste återfinnas i bolagsordningen eller att bolagsstämman fattar beslut om att tillämpa ett direktiv från ägaren (aktieägardirektiv). Utöver bolagsordningen har inga andra styrdokument underställts beslut på SJ AB:s bolagsstämma. Det innebär att bolagsordningen är det enda styrdokument som är aktiebolagsrättsligt bindande för SJ AB. Bolagsordningen är dock mycket kortfattad och vad gäller inriktningen på verksamheten ges enbart den triviala instruktionen att SJ ska bedriva persontrafik och därmed förenlig verksamhet. Det är en orimlig situation att SJ:s verkställande ledning inte underställts några egentliga bindande direktiv från ägaren staten. Detta måste omedelbart åtgärdas. Vi vill att såväl de finansiella målsättningarna för bolaget som det kompletterande samhällsuppdraget ska vara aktiebolagsrättsligt bindande, vilket innebär att de ska vara beslutade av bolagsstämman. Detta kan ske antingen genom att målsättningarna för verksamheten förs in i bolagsordningen eller genom att ett kompletterande aktieägardirektiv beslutas av bolagsstämman.

8 (11) 6. Fördubbla investeringarna i ny kapacitet Järnvägen är ett slutet, känsligt och mycket komplext system. Minsta störning kan snabbt fortplanta sig till utbredda trafikkaos. På en rad högtrafikerade sträckor, inte minst i och omkring våra storstäder, är i praktiken kapacitetstaket nått. Det finns alltså ingen luft i systemet, vilket gör järnvägen extremt känslig för oförutsedda händelser. Majoriteten av de förseningar och störningar som drabbar SJ:s resenärer har sin orsak i ett slitet och överbelastat järnvägsnät. För att långsiktigt skapa ett mer robust järnvägssystem och ge SJ bättre förutsättningar att bedriva en bra verksamhet är därför kraftfulla kapacitetshöjande åtgärder helt nödvändiga. Vi vill fördubbla nyinvesteringarna i järnvägsnätet jämfört med regeringens så kallade åtgärdsplan för perioden fram till år 2021. De projekt som möjliggörs tack vare vår utökade investeringsram har en stark koncentration till de kraftigt belastade persontrafikstråken kring Stockholm, Göteborg och Malmö. 7. Mer och effektivare järnvägsunderhåll En ökad underhålls- och reinvesteringsvolym är centralt för att på kort sikt göra järnvägssystemet mer robust. För att nå de rekommendationer Trafikverket gett för att hålla höga ambitioner i underhåll och drift av järnvägen krävs en höjning av anslagen. Vi föreslår därför en sammanlagd anslagshöjning med 8 miljarder kronor under perioden 2011-2021. De ökade anslagen måste även paras med åtgärder för att skapa en bättre styrning av järnvägsunderhållet för att få ut en större effekt av varje insatt krona. Enligt Riksrevisionens nyligen avslutade granskning av järnvägsunderhållet har Banverket inte förmått ta fram tillräckliga och tillförlitliga underlag för en effektiv styrning av underhållet av de statliga järnvägarna. Riksrevisionen pekar även på att regeringens styrning av underhåll av järnväg har varit passiv. 8. Se över hur underhållet organiseras Järnvägsunderhåll är ett extremt komplext arbete som inte kan jämföras med underhåll av vägar. En misslyckad eller felaktigt timad underhållsinsats sprider sig blixtsnabbt genom järnvägssystemet med förseningar och andra trafikstörningar som följd. Särskilt stora krav på samordning krävs vid löpande/avhjälpande underhållsinsatser på de högtrafikerade sträckorna. Den borgerliga regeringen har valt att avskilja järnvägsunderhållet från Trafikverket genom att bolagisera verksamheten. Givet regeringens policy för statligt ägande talar

9 (11) det mesta för att detta är ett steg i riktning mot att sälja det nybildade bolaget Infranord till privata intressenter. Vi motsätter oss en utförsäljning av Infranord eftersom bolaget kommer att verka på en dåligt fungerande oligopolmarknad. Utöver att staten ska behålla sitt ägande i Infranord menar vi att det även finns skäl att överväga en återföring av det löpande/avhjälpande underhållet till Trafikverket. De extrema kraven på samordning med spårhållaren (trafikledningen) gör att det finns klara fördelar med att bedriva verksamheten i egen regi. 9. Spårutrymmet ska fördelas efter vad som är bäst för resenären och samhället i stort Regeringen är nu i full färd med att genomföra en fullständig avreglering av den svenska järnvägstrafiken. Sverige kommer att bli ensamt i världen om att ha en totalt avreglerad nationell järnvägstrafik. Endast tre länder i världen har tidigare genomfört en fullskalig avreglering av järnvägen. Först ut var Storbritannien. Därefter har Nya Zeeland och den ultraliberala regeringen i Estland försökt sig på samma sak. I samtliga tre fall har det slutat på samma sätt: Praktfiasko och återreglering. Järnvägstrafik är vad man brukar kalla ett naturligt monopol, det vill säga en verksamhet som saknar förutsättningar att organiseras som en väl fungerande marknad. De enorma stordriftsfördelarna i kombination med de extremt höga kraven på en samordnad trafik gör att en avreglering av järnvägsmarknaden obönhörligen kommer att leda till att ett fåtal stora vinstmaximerande företag kommer att dominera marknaden. Det innebär högre priser och glesare trafik. Avregleringen av tågtrafiken är även ett allvarligt hot mot den regionala pendeltågstrafiken. För att ge plats åt de nya privata aktörerna på spår som redan är överfulla planerar regeringen att auktionera ut så kallade tåglägen. Effekten blir att trafik med svag betalningsförmåga, framför allt regionala pendeltåg, trängs bort till förmån för den företagsekonomisk mer lönsamma fjärrtågstrafiken. En sådan utveckling skulle vara ett mardrömsscenario för arbetspendlande storstadsbor som redan i dag upplever ständiga problem med överfulla vagnar, förseningar och inställda avgångar. Vi vill skapa ett nationellt sammanhållet järnvägssystem där spårutrymmet fördelas efter vad som är bäst för resenären och samhället i stort. Att i det närmaste utan restriktioner släppa in nya aktörer på spår som redan är överfulla kommer att skapa kaos. En socialdemokratisk regering kommer därför omedelbart att se över

regelverket kring hur spårkapaciteten fördelas mellan olika aktörer samt mellan fjärroch regionaltågtrafik. 10 (11)

Riksdagen 100 12 T: 08-786 40 00 (växel) www.socialdemokraterna.se