Bedömningsgrunderna för juridiska fakultetens urvalsprov 2006

JURIDISKA FAKULTETEN VID HELSINGFORS UNIVERSITET URVALSPROVET 21.6.2006 (sökande med kunskaper i svenska) Bedömningsgrunderna för juridiska fakultetens urvalsprov 2006

Uppgift 1, modellsvar a) Rättspositivism och vetenskaplig positivism under 1800-talet Med rättspositivism förstås uppfattningen att all rätt är stiftad rätt som har sitt ursprung i statliga organ. Med rättsvetenskaplig positivism eller formalism förstås den metod där rättssatserna och tillämpningen av dem härleds uteslutande ur rättsvetenskapen vad gäller system, begrepp och lärosatser, men där icke-rättsliga argument, såsom religiösa eller politiska, inte tillmäts betydelse. Den senare är alltså en metod, den tidigare en tankeriktning. b) Subjektsteorin Med subjektsteorin avses att ett rättsförhållande anses vara offentligrättsligt om den ena parten i rättsförhållandet utövar offentlig makt (t.ex. staten) och också uppträder i denna egenskap. I andra fall är rättsförhållandet privaträttsligt. c) Rättsordning och rättssystem Med rättsordning förstås helheten av gällande normer. Rättsordningen reglerar sålunda samhällslivet och är ofta ett nationellt fenomen. Rättssystem är ett nivåmässigt annorlunda begrepp och hänför sig till rättsvetenskapligt tänkande på en annan nivå där normmaterialet struktureras systematiskt så att varje fenomen har sin plats i systemet. d) Socialitas och imbecillitas i Pufendorffs naturrätt Med socialitas förstås människans samhällsdrift eller samhällstillvändhet, som är ett för människan bestående värde. Motpolen härtill är imbecillitas, dvs. människans hjälplöshet att klara sig ensam, som får henne att vända sig till andra människor. Socialitas är därför en oundgänglig följd av imbecillitas. e) Mos gallicus En lärdomsriktning som uppstod i Frankrike under renässansen på 1500-talet och som understödde humanistiska ideal, språkvetenskaplig forskning och rättsliga systematiseringssträvanden. Riktningen spred sig till Nederländerna efter blodbadet under Bartolomeinatten 1571.

Uppgift 2, modellsvar Den allmäneuropeiska utvecklingen av de arbetsrättsliga förhållandena och arbetsrätten som en del av den ekonomiska rätten Före industrialiseringen var de arbetsrättsliga förhållandena i regel antingen legohjonsförhållande eller relationer mellan mästare och underlydande inom skråväsendet (t.ex. lärling och gesäll). Båda hade stark patriarkalisk prägel. Förhållandena mellan legohjon och bönder hänfördes rättsligt till familjerätten. Relationen mellan mästare och underlydande hänfördes ibland till familjerätten, ibland till näringsrätten. Generellt fästes dock ingen större vikt på de arbetsrättsliga bestämmelserna i relation till dessa grupper, förmodligen p.g.a. legohjonens, gesällernas m.fl. ringa samhälleliga ställning. Genom industrialiseringen uppkom fabriksarbetarna som en betydande befolkningsgrupp i samhället. I samband med detta bröts också det personliga förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare som funnits tidigare. Arbetarens frihet växte dock i och med liberalismen i jämförelse med situationen i det merkantilistiska samhället där t.ex. bönderna och legohjonen inte ens själva fick avtala fritt om lönen. Denna frihet resulterade dock i att arbetsgivaren fritt kunde bestämma om arbete och lön. När patriarkalismen avtog lösgjordes de arbetsrättsliga frågorna från familjerätten och ersattes med ett institut från den romerska rätten om avtal om tjänstelega, locatio conductio operandum. Normerna om legohjonsförhållande flyttades sålunda till obligationsrätten. Arbetarna saknade föreningsfrihet och hade därför inga möjligheter att ens kollektivt påverka arbetsavtalens innehåll. Under 1800-talet började man därför i flera europeiska länder stifta lagar av socialpolitisk karaktär till skydd för arbetarbefolkningen. De arbetsrelaterade bestämmelserna kom därför att delas in i dels obligationsrättsliga normer om tjänstelega, dels ny socialpolitisk lagstiftning som oftast ansågs höra till den ekonomiska rätten. Efter första världskriget kom sedan att stiftas bl.a. lagar om kollektivavtal och arbetarskydd och dessa tillsammans med det rättsvetenskapsbaserade arbetsavtalsbegreppet gav upphov i arbetsrätten, som systematiskt anses höra till den ekonomiska rätten. Arbetsrätten i Finland följde i stort samma utvecklingslinje som i Tyskland. De första bestämmelserna kom på 1880-talet, men arbetsrätten var först på 1930-talet helt utvecklat som rättsområde. Arvo Sipilä lanserade rättsområdet arbetsrätt i verket Suomen työoikeuden käsite ja järjestelmä från år 1938. När de arbetsrättsliga grundbegreppen i Tyskland var arbetsavtal eller arbetstagare var Sipiläs arbetsrätt uppbyggda kring begreppet arbetsförhållande som härletts deduktivt ur begreppet arbete. Arbetsrätten är ett exempel på beroendeförhållandet mellan rättsliga och sociala institut. Obs. Det har varit möjligt att erhålla full poäng även utan att beröra den finska utvecklingen av arbetsrätten och enbart hålla sig till den allmäneuropeiska. Påpekanden om den finska utvecklingen har emellertid kunnat ge tilläggspoäng.

Uppgift 3, modellsvar (sidhänvisningar till Agell & Malmström, Civilrätt) I fallet är det fråga om köp av lös sak där säljaren Bennys Sport & Fritid Kb (B Kb) är näringsidkare och köparen Axel Axelsson (A) konsument, således tillämpas lagen om konsumentköp (KKL) på fallet. Reglerna i KKL är tvingande, i vissa fall till skydd för konsumenten. (s. 155-156) Enligt KKL kan köparen (konsumenten) vid säljarens (näringsidkarens) dröjsmål hålla fast vid köpet och kräva att det skall fullgöras eller häva köpet. Dessutom kan köparen kräva skadestånd av säljaren för skada som säljarens dröjsmål förorsakar honom. (s. 157) I detta fall blir det närmast aktuellt med hävning och skadestånd eftersom köparen A inte längre vill stå fast vid köpet. Köparens rätt att häva ett avtal vid säljarens dröjsmål förutsätter att dröjsmålet är av väsentlig betydelse för köparen (s. 127, 134, 158). Vad som är ett väsentligt dröjsmål beror på omständigheterna i det enskilda fallet (s. 134). När det är frågan om ett konsumentköp förutsätter kravet på väsentlig betydelse inte att säljaren insåg eller borde ha insetts dröjsmålets betydelse för köparen (s. 158). Köparen har rätt till hävning oberoende av vad dröjsmålet berodde på; bakom detta ligger en allmän strävan efter balans mellan parternas prestationer (s. 127). I detta fall har B Kb lovat varan till 10.3 men avlämnar den först 20 dagar senare. B Kb har med andra ord gjort sig skyldigt till dröjsmål. Huruvida det är frågan om ett väsentligt dröjsmål framgår inte klart ur fallet utan man kan argumentera både för och emot. B Kb:s påstående om att han inte kunde känna till dröjsmålets betydelse för A påverkar i alla fall inte väsentlighetsbedömningen. Om dröjsmålet kan anses väsentligt för A har A rätt att häva köpet (trots att förseningen av leveransen inte berodde på B Kb). Hävning innebär att köpeavtalet återgår, dvs. att vardera parten återlämnar motpartens prestation (s.127). I detta fall skulle alltså hävning innebära att B Kb skall lämna tillbaka den köpesumma som A har erlagt för skidorna. Vid konsumentköp bygger säljarens skadeståndsskyldighet på kontrollansvar både för direkta och indirekta skador som hans dröjsmål orsakar köparen (s. 158). Direkt förlust är t.ex. hyra som köparen måste betala för en ersättande produkt pga. säljarens dröjsmål (s. 135). Kontrollansvar innebär att säljaren blir skadeståndsskyldig om han inte visar att dröjsmålet beror på ett hinder utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde ha förväntas ha räknat med vid köpet och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit (s. 135). Som utgångspunkt kan köparen i ett konsumentköp få full ersättning för sin förlust, oavsett om kravet stöds på säljarens kontrollansvar eller på någon annan grund (s. 158). Skadestånd vid säljarens dröjsmål omfattar enligt KKL ersättning för utgifter, inkomstförlust, prisskillnad samt för annan förlust pga. dröjsmålet (s. 158). I detta fall kan hyran för skidorna för långfärden (70 euro), som A måste betala pga. B Kb:s dröjsmål, vara en sådan utgift som berättigar A till skadestånd av B Kb. Ur fallet framgår inte vad B Kb:s dröjsmål berodde på, men om B Kb inte kan visa att hindret låg utom hans kontroll kan han bli skadeståndsskyldig. Vid konsumentköp kan köparen också avbeställa varan innan den har avlämnats, och han behöver inte ange någon orsak därtill. Köparen blir då skadeståndsskyldig mot säljaren om avbeställningen orsakar säljaren förlust. (s. 159-160) Även ifall B Kb:s dröjsmål inte är väsentligt har alltså A en möjlighet att avbeställa skidorna så länge han inte tagit emot dem. Han blir då skyldig att ersätta eventuell förlust som avbeställningen orsakar B Kb.

Uppgift 4, modellsvar Svaret baserar sig på inträdesboken Agell & Malmström: Civilrätt (2005) Rättsordningen utgår från tanken att avtal skall hållas (pacta sunt servanda) d.v.s. att fullgjorda rättshandlingar binder avtalsparterna. Gällande lag avser dock ingalunda att alla avtal utan undantag skall hållas till punkt och pricka. Bl.a. inställer sig frågan under vilka förutsättningar och på vilket sätt giltiga avtal kommer till. Till exempel i vad mån inverkar tvång och svek? Och i vad mån inverkar sådant tvång som inte utövats av en avtalspart utan av en tredje part (s. 88 och 106)? Bestämmelser om vissa grunder till rättshandlingars ogiltighet finns i avtalslagen (s. 90). I rättsfallet hade A sålt sin bostadsaktie till sin f.d. grannes vänner och gett köpesumman i gåva åt sin son. A ville ha sin bostadsaktie tillbaka. Frågan är om omständigheterna vid köpet var sådana att en ogiltighetsgrund belastar köpet. A sålde bostaden till sin f.d. grannes vänner efter att grannen hotat att ta livet av A:s katt Murre. Grannens hot kan uppfattas som tvång. Det finns två slags tvång: grovt tvång och lindrigt tvång. Grovt tvång (s.k. råntvång) är det fråga om när tvånget utövats genom våld å person eller genom hot som innebär trängande fara. Med lindrigt tvång avser man utpressning (s. 105). Regeln är att man inte blir bunden av ett avtal som man gått med på genom tvång (grovt eller lindrigt tvång), men detta gäller bara om det var den andra avtalsparten som utövade tvånget (s.105). En undantagsregel gäller det fallet att det var en tredje man och inte en avtalspart som utövade det lindriga tvånget och i detta fall gäller att den avtalspart som varit utsatt för det lindriga tvånget är bunden vid avtalet, om motparten inte insett eller borde ha insett att avtalet uppkommit till följd av tvång dvs. att motparten var i god tro. Om motparten insett eller borde ha insett att avtalet förorsakats av en tredje mans agerande (dvs. att motparten var i ond tro) kan den avtalspart som varit utsatt för det lindriga tvånget åberopa tvånget som ogiltighetsgrund (s. 106). Denna undantagsregel gäller dock inte om tredje man utövat grovt tvång (s.106). I rättsfallet kan grannens hot uppfattas som lindrigt tvång (utpressning) riktat mot A. Huruvida A kan åberopa utpressningen som en ogiltighetsgrund beror på om grannens vänner insett eller borde ha insett att A sålde bostaden till dem efter att hennes dåvarande granne hade hotat att döda hennes katt Murre. Som huvudprincip gäller att då ett ogiltigt avtal skall återgå skall vardera parten återlämna vad han mottagit, eller om det inte längre kan ske, ersättning för dess värde (s.102). Om köpet alltså återgår på grund av ogiltighet får A sin bostad tillbaka, men måste också betala köpesumman tillbaka till köparna. Om A inte har pengar, måste hon fundera på om också gåvan kan återgå. Huvudregeln är att en gåva binder gåvogivaren (s. 147). Men en gåva kan återgå, om den belastas av en ogiltighetsgrund som t.ex. svikligt förledande. Fakta i fallet tyder på att sonen svikligt förlett A att ge pengarna i gåva åt honom. Sonen hade rekommenderat att hon skulle ge köpesumman i gåva åt honom som förnuftig skatteplanering, men han hade ändå använt pengarna till att betala bort en dyr konsumtionskredit.

Kommentarer Rättsfallet gällde en tillämpning av avtalslagen. I fallet var det inte en fråga om att tillämpa sakrättsliga regler (tredjemans godtrosskydd, vindikation, exstinktion). Det handlade inte heller om att tillämpa fastighetsrätt, handelsbalken, köplagen, arvs- och gåvoskattelagen eller att fundera på sonens möjligheter att ansöka om konkurs. Det handlade inte om att fundera på om en skadeståndsrättslig ersättningsskyldighet uppkommit för bostadsköparna. Uppgiften gick inte ut på att utföra en straffrättslig bedömning av grannens och sons tillvägagångssätt. Det var inte heller aktuellt med en tillämpning av lagen om gåvoutfästelser. Det handlade inte om förfalskade avtal. I fallet gällde det att tillämpa avtalslagens ogiltighetsgrunder i två separata avtalsrelationer: 1) köpet mellan A och köparna och 2) gåvan mellan gåvogivaren A och gåvotagaren A:s son. Analysen skulle utföras med utgångspunkt i de fakta som givits i fallet och huvudfrågan var att reda ut om omständigheterna vid tillkomsten av respektive avtal var sådana att köpet respektive gåvan belastades av en ogiltighetsgrund. I fråga om bostadsköpet gällde det att inse att köparna var avtalspart och att A:s f.d. granne var tredje man. Det var också viktigt att inse att det avtalsrättsliga tredjemansbegreppet (s. 106) skiljer sig från det sakrättsliga tredjemansbegreppet (jfr med s. 80). I fråga om bostadsköpet gällde det också att veta om köparnas goda respektive onda tro kunde inverka på bostadsköpets giltighet respektive ogiltighet (s. 106). I fråga om gåvan var det inte relevant att fundera på om gåvomottagaren var i god respektive ond tro. En avtalspart (gåvotagaren i detta fall) som svikligen förlett den andra avtalsparten (gåvogivaren i detta fall) att ingå en rättshandling kan inte åberopa att rättshandlingen skall vara giltig. Den svikligen förledda avtalsparten kan åberopa ogiltigheten i avtalet eller bestämma sig för att ratihabera avtalet, d.v.s. efteråt godkänna att avtalet blir giltigt för henne (s. 102). Inget i fallet tydde på att A skulle ha varit psykiskt störd eller ålderdomssvag. Att A senare ångrade bostadsköpet och tyckte att hon inte kan ha varit sig själv när hon gav gåvan är inte tillräckliga skäl för att anta att A skulle ha varit psykiskt störd eller ålderdomssvag när hon sålde bostaden respektive gav gåvan. A hade inte en god man eller en förvaltare och därför var det inte aktuellt med att fundera på vad det skulle ha inneburit om A hade haft en god man eller en förvaltare. I fråga om terminologin kan påpekas att det heter att ett avtal återgår på grund av att det belastas av en ogiltighetsgrund (se s. 102). Däremot kan ett avtal hävas, om den ena avtalsparten har gjort sig skyldig till ett avtalsbrott (om hävning se s. 127)

Köpet och gåvan hade fullgjorts. A ville först senare göra gällande att såväl köpet som gåvan var ogiltiga. Att A efter köpet och efter gåvan hamnat i en försämrad ekonomisk ställning är inte en ogiltighetsgrund varken för köpet eller för gåvan. En fullbordad gåva är giltig även om gåvotagaren skulle ha begått en märklig orätt mot gåvogivaren. I detta rättsfall var det inte fråga om en utfästelse om gåva. Gåvoutfästelser får återkallas, om givarens ekonomiska ställning efter utfästelsen försämrats eller om gåvotagaren gjort märklig orätt mot den som gett utfästelsen (s.146). Det krävs ingen gåvoskattedeklaration för att en gåva skall var giltig. När man bedömer om en rättshandling belastas av en ogiltighetsgrund skall man inte utföra en rättsvisebedömning eller en skälighetsbedömning. I fallet var det inte heller fråga om en jämkning av bostadsköpet respektive gåvan. I rättsfallet i fråga om gåvan var det fråga om ogiltighetsgrunden svek (svikligt förledande). Deltagarna fick dock poäng också för resonemang som utgick från ogiltighetsgrunden ocker och ogiltighetsgrunden tro och heder.

Uppgift 5, modellsvar - Uppgiften baserar sig på Agell & Malmström s. 324-340. I uppgiften nämndes uttryckligen att skribenten skulle ta ställning till de skadeståndsrättsliga spörsmålen i fallet. Därför har försäkringsrättsliga resonemang inte gett poäng. a) På fallet tillämpas skadeståndslagen, eftersom det är fråga om skada som orsakats utanför ett kontraktsförhållande. När en person som är under 18 år orsakar skada, kan först och främst skadevållaren själv, dvs. barnet, bli skadeståndsskyldigt. Förutsättningen för ansvaret är att barnet har förfarit cuplöst dvs. oaktsamt eller vårdslöst, men ansvaret mildras av en skälighetsbedömning. Barnet är skyldigt att ersätta skadan i den mån det är skäligt med hänsyn till hans ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden samt övriga omständigheter. (s. 324 och 327) Alberts eventuella personliga skadeståndsskyldighet blir i hög utsträckning beroende av dessa omständigheter. - En relativt stor noggrannhet i fråga om de olika omständigheterna som skall beaktas vid skälighetsbedömningen har krävts för fulla poäng. Om en förälder eller någon annan person som har tillsynsplikt över ett barn har försummat sin tillsynsplikt, kan även denna person bli skadeståndsskyldig enligt skadeståndslagen. Förutsättningarna för ansvar är också här att den tillsynspliktige kan anses ha förfarit culpöst. (s. 328) Även Astrid och Ansgar Andersson såsom Alberts föräldrar kan således bli skadeståndsskyldiga, om det anses att de har förfarit culpöst genom att de har försummat sin tillsynsplikt. - Det viktiga har varit att skribenten har kunnat redogöra för den tillämpliga regeln, inte vilket slutresultat skribenten har kommit till vid tillämpningen av regeln. b) Då någon har drabbats av en personskada, som i detta fall utgörs av Bodils skadade öga, har han eller hon rätt att få ersättning för sjukvårdskostnader, inkomstförlust - i detta fall då det är fråga om ett barn framtida sådan -, sveda och värk, lyte och framtida men samt särskilda olägenheter. (s. 336-337) - Det har således krävts att skribenten specificerar de olika ersättningsgilla förlusterna vid personskada. Den följdskada som Berit drabbades av är en tredjemansskada och huvudregeln är att sådana skador inte ersätts. Här har Bodil inte avlidit, varför de särskilda bestämmelserna om tredjemansskador i skadeståndslagen inte blir tillämpliga. (s. 338)

c) Om det finns flera skadevållare - i detta fall både Albert och Alberts föräldrar -, svarar de solidariskt för skadan, dvs. den skadelidande kan av vem som helst kräva hela skadeståndet. (s. 339-340) - Enbart rätta slutsatser utan motiveringar har inte gett poäng. Också i övrigt har särskild vikt fästs vid skribentens förmåga att motivera sina ställningstaganden.

Uppgift 6, modellsvar Fråga Rätt alternativ Andersson, Inledning s. 1 b) s. 4 2 b) s. 5 3 c) s. 18 4 c) s. 28 5 d) s. 34 6 a) s. 35 f 7 d) s. 62 8 b) s. 66 9 d) s. 86 10 b) s. 89 Uppgift 7, modellsvar Fråga Rätt alternativ Andersson, Inledning s. 1 c) s. 96 2 a) s. 102 3 b) s. 112 4 a) s. 116 5 c) s. 137 6 b) s. 148 7 d) s. 213 ff 8 a) s. 164 9 c) s. 178 10 d) s. 217