Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen? Karl Hallding

Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen? Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen? Karl Hallding 1

Global Utmaning är en oberoende tankesmedja och mötesplats. Vi sprider kunskap, påverkar policy och skapar dialog kring globaliseringens effekter. Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen Utgiven av Global Utmaning Text: Karl Hallding Projektledare: Peter Kleen Form: Kia Larsson Lantz Stockholm, december 2008 Global Utmaning Sveavägen 66 111 34 Stockholm Tel 08-702 1027 info@globalutmaning.se www.globalutmaning.se 4 Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen?

Innehållsförteckning Förord 7 Om författaren 7 Författarens tack 7 1. Kritiska frågor sammanfattande slutsatser 8 2. Kina som aktör i det internationella klimatarbetet 13 3. Klimatsäkerhet eller energisäkerhet? 18 4. Klimathotet 22 5. Utvecklingsbehovet 24 6. Samhällsstruktur och energianvändning 26 7. Kolutmaningen vad har Kina för alternativ? 31 8. Det internationella klimatspelet 38 9. Slutreflektioner över det kinesiska politiska systemets företräden och begränsningar 42 Lästips 47 Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen? 5

6 Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen?

Förord Klimatfrågan har seglat högst upp på den globala agendan vid en tid då Kina står inför oerhörda utmaningar. Fattigdomen är utbredd, inkomstklyftorna ökar och utvecklingsbehovet är enormt. För att kunna fortsätta utvecklas måste Kina säkra sin energiförsörjning. Idag kommer över 2/3 av landets energi från kol, och industrin är mycket energiintensiv. Det bidrar till att Kina jämte USA sedan 2007 är världens största utsläppare av växthusgaser. Parallellt har kinesiska forskare också visat att Kina tillhör världens mest utsatta länder när det gäller klimatförändringar. Kina har alltså allt att vinna och inget att förlora på att ta krafttag mot klimatförändringarna. Denna skrift av Karl Hallding sätter in Kinas ansträngningar att både öka sin energisäkerhet och samtidigt ta ett ökande globalt ansvar för klimatfrågan i ett större politiskt sammanhang av ekonomisk utveckling, internationella relationer och det globala klimatspelet. Rapporten ingår i en serie skrifter som Global Utmaning publicerar inför klimatmötet i Köpenhamn i december 2009. Som oberoende tankesmedja vill vi bidra till ökad kunskap och diskussion i vad vi anser är vår tids mest angelägna fråga. Carl von Essen Chef Peter Kleen Projektledare Om författaren Karl Hallding leder Kinaprogrammet vid Stockholm Environment Institute och har 20 års erfarenhet av internationellt samarbete med Kina inom miljö och hållbar utveckling. Han har skrivit flera rapporter om Kina på uppdrag av FN och OECD och samarbetar med ledande kinesiska ekonomer om hur den ekonomiska reformpolitiken kan gagna Kinas klimatarbete. Karl är Östasienvetare från Stockholms Universitet och har även en ingenjörsbakgrund. Han kom till SEI år 2000 efter två år som miljörådgivare vid svenska ambassaden i Peking. 1990 till 1998 ansvarade han för Kinasamarbetet vid IVL Det Svenska Miljöinstitutet. 1986 till 1989 tillbringade Karl i Kina som student och journalist och avslutade 1990 sin examensuppsats om vattenresurspolicy i Kina. Författarens tack Denna skrift bygger på kunskap som jag och mina kollegor på Stockholm Environment Institute (SEI) byggt upp inom ramen för en studie om Kinas energi- och klimatpolitik som bekostats av statsrådsberedningens kommission för hållbar utveckling och SEI. Ett stort tack därför till båda institutionerna som gjort det möjligt att sätta sig in i vidden av Kinas klimatutmaningar. Inom ramen för den studien har vi genomfört ett 40-tal intervjuer med ledande beslutsfattare, tjänstemän och forskare från Kina, från internationella organisationer och från olika länder utanför Kina. Dessa intervjuer, som vi på grund av deras informella karaktär hanterar anonymt, har bidragit med insikt om att man måste hitta lösningar på det globala klimatproblemet inom ramen för olika länders nationella prioriteringar. Intervjuerna har också vidgat våra vyer när det gäller Kinas olika roller och handlingsalternativ i en tid av mycket snabba förändringar. Ett stort tack till min kollega Guoyi Han utan vars nära samarbete jag aldrig hade lyckats reda ut alla de frågeställningar som den här skriften bygger på. De åsikter och slutsatser som denna skrift är full av är dock helt och hållet mina egna. Karl Hallding Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen? 7

Tät trafik i Peking. Foto: Karl Hallding 1. Kritiska frågor sammanfattande slutsatser Klimatfrågan och den globala ekonomiska krisen dominerar agendan när världens ledare möts i olika konstellationer. Kina har kommit att spela en allt större roll i båda fallen. Kinas ekonomiska tillväxt och industriella expansion har resulterat i att landet på kort tid jämte USA seglat upp som världens största utsläppare av koldioxid. Ökande exportinkomster har samtidigt lett till att Kina har skapat ett enormt handelsöverskott och den kinesiska ekonomin är väl rustad att gå in i den annalkande globala recessionen. I de internationella förhandlingarna om ett nytt avtal för att minska koldioxidutsläppen som inleddes på Bali 2007 har alltmer högljudda röster höjts för att Kina i och med sina stora utsläpp måste ta på sig en mer aktiv och ansvarstagande roll i det internationella klimatarbetet. Kinas aktiva medverkan är helt enkelt avgörande för våra möjligheter att avvärja en klimatkatastrof. I vågskvalpet efter den finansiella kraschen framkommer nu också hur beroende den globala ekonomin har blivit av Kinas ekonomiska tillväxt och Kinas betydande utlandsreserv har kommit att ses som en möjlig källa för världen att återhämta sig. Det är uppenbart att världen har blivit mer beroende av Kina men också att det inte finns några lösningar på vare sig klimat eller 8 Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen?

ekonomiska problem om vi inte kan hitta konstruktiva samarbetsformer med Kina. Har Kina någon klimatpolitik? Olympiska spel, spegelklädda skyskrapor och en växande bilburen medelklass till trots är Kina fortfarande ett lägre medelinkomstland med enorma utvecklingsrelaterade utmaningar. Klimatfrågan måste därför ses i relation till en lång rad mycket svåra sociala, utvecklingsekonomiska och miljömässiga utmaningar som den kinesiska ledningen står inför. Icke desto mindre har klimatfrågan kommit att spela en ökande roll i den kinesiska politiken de senaste åren. Kinas klimatarbete är egentligen en positiv sidoeffekt av den kinesiska ledningens ökande oro över den alltmer ansträngda energisituationen. Energiförsörjningen är central för fortsatt reform och utveckling, och på så vis också en förutsättning för kommunistpartiets maktinnehav. I och med att klimatfrågan snabbt kommit att bli en global ödesfråga har politiska målsättningar och instrument som ursprungligen utvecklats för att få ner den höga energiintensiteten infogats under ett omfattande klimatprogram som lanserades sommaren 2007. Grunden i den kinesiska energi- och klimatpolitiken är att minska energiintensiteten med 20 procent från 2005 till 2010. Detta är ett djärvt mål som förutsätter ett skifte från en trend under 2000-talets första hälft av ökande energiintensitet. Andra viktiga komponenter i klimatprogrammet är att öka andelen förnybar energi från sex procent 2006 till tio 2010 och 15 procent 2020. Kina är idag jämte Tyskland värden största investerare i förnybar energi och tillväxten inom framförallt vindenergi är rasande snabb. Ödesfrågan är hur väl man lyckas infria målet om 20-procenting minskning av energiintensiteten. Detta kommer att vara avgörande för Kinas självförtroende när det gäller den framtida energi- och klimatpolitiken och spelar stor roll för utsikterna att Kina tar på sig internationella klimatåtaganden. Varför gör inte Kina mer? Kina tycker inte att man får det erkännande man förtjänar för sin ambitiösa energi- och klimatpolitik. Från ett internationellt perspektiv däremot överskuggas intresset för Kinas klimatarbete av de mycket snabba utsläppsökningarna. Samtidigt har det internationella samfundet all rätt att kräva mer av Kina i takt med att landet blir allt rikare och dessutom står för en allt större del av de totala utsläppen. Det finns tre grundläggande problemställningar som både förklarar de höga utsläppen och de utmaningar som Kinas klimatpolitik står inför. Sedan slutet av 1990-talet har Kina kommit in i en utvecklingsfas av intensiv urbanisering och industriell utveckling. Med ökande välstånd och västerländska förebilder förändras konsumtionsmönstren mot det moderna samhällets förkärlek för materiell konsumtion och en slit-och-släng-mentalitet som på grund av fattigdom och värderingar inte fanns i det traditionella kinesiska samhället. Inget annat land har lyckats gå igenom denna utvecklingsfas utan kraftigt ökande energiintensitet. Det finns ingen förebild, inga färdiga lösningar för hur man ska göra, bara vår önskan och våra krav att Kina ska klara av det. Med 200 miljoner kineser som lever i absolut misär under en dollar per dag och bortåt halva Kinas befolkning under eller omkring ett par dollar per dag finns ett ofantligt och legitimt utvecklingsbehov. Utveckling kräver tillväxt och tillväxt kräver energi. Social stabilitet genom fattigdomsbekämpning och ekonomisk utveckling är de överskuggande prioriteringarna för den kinesiska ledningen och kinesiska ekonomer har länge ansett att en tillväxt under sju procent skulle äventyra stabiliteten. Möjligheterna för Kina att göra mer för att minska klimatutsläppen är större inom områden där tillväxt och klimathänsyn går hand i hand. Kinas kolberoende har låst in den kinesiska utvecklingen i en energistruktur som det är svårt att komma ur. God tillgång på billigt kol och kolkraft som ett snabbt, enkelt och billigt sätt att få ut mer el på nätet har gjort det extremt svårt för ett land med begränsad ekonomisk och kunskapsmässig kapacitet att välja andra energislag, framför allt i ett läge under den senaste tioårsperioden då efterfrågan på energi har ökat med långt över tvåsiffriga procenttal per år. En viktig anledning till politiken sedan mitten på 2000-talet att minska energiintensiteten är att Kina av olika anledningar börjar nå produktionstaket för kolutvinning. Enda vägen framåt är via energieffektivisering och alternativa energikällor. När kommer Kinas utsläpp att börja minska? Kinas totala koldioxidutsläpp skulle behöva börja minska mellan 2020 och 2030 för att det ska vara möjligt att hålla den globala medeltemperaturökningen under två grader. Men alla prognoser och scenarier över Kinas framtida utsläpp pekar uppåt och det finns ingen egent- Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen? 9

RUSSIA KAZAKHSTAN KYRGYZ REPUBLIC MONGOLIA China: Population Density, 2000 GPW [v3] Kina KAZAKHSTAN RUSSIA 10 miljoner km² (~ USA) NEPAL Extrem variation i klimat och topografi BHUTAN KYRGYZ REPUBLIC MONGOLIA DPR OF KOREA Hälften av Kinas 1,3 miljarder invånare bor på 1/10 av ytan (sydöstra delen) INDIA MYANMAR Kinas beboeliga delar har 0 200km extremt befolkningstryck med mycket knappa resurser LAO, PEOPLE'S DEM. REP. OF VIETNAM Gridded Population of the World Personer Persons per km km 2 2 0 1-4 5-24 INDIA NEPAL BHUTAN TAIWAN 25-249 250-999 1,000 + Copyright 2005. The Trus Source: Center for Interna Columbia University; and Gridded Population of the Columbia University. Av NOTE: National bounda may appear coarse. 0 200km MYANMAR LAO, PEOPLE'S DEM. REP. OF VIETNAM 2005. The Trustees of Columbia University in the City of New York. Source: Center for International Earth Science Information Network (CIESIN), Columbia University; and Centro Internacional de Agricultura Tropical (CIAT), Gridded Population of the World (GPW), Version 3. Palisades NY: CIESIN, Columbia University. Gridded Population of the World Persons per km 2 lig plan 0 för när och hur Kinas utsläpp kan börja minska. Prognoser 1-4 för de närmaste årens utveckling innebär att Kinas 5utsläpp - 24 skulle kunna vara upp emot dubbelt så höga som 25-249USA:s 2012 vilket skulle innebära per capitautsläpp i nivå med Västeuropa. 250-999 1,000 + Kinas ökningstakt kan komma att minska may appear coarse. om det visar sig att den explosionsartade tillväxten inom tung industri mattas av, vilket det finns vissa indikationer på. Likaså är det omigen avgörande hur väl man lyckas infria målsättningen att minska energiintensiteten. Copyright 2005. The Trustees of Columbia University in the City of New York. Source: Center for International Earth Science Information Network (CIESIN), Columbia University; and Centro Internacional de Agricultura Tropical (CIAT), Gridded Population of the World (GPW), Version 3. Palisades, NY: CIESIN, Kina har allt att vinna och inget att förlora på en mer aktiv roll i det internationella klimatarbetet De senaste åren pågår en intensiv debatt bland politiska och intellektuella kretsar i Kina om en ny utvecklingsväg som skulle kunna säkerställa en tillräcklig tillväxt för att nå de sociala utvecklingsmålen samtidigt som man förmår minska energi- och föroreningsintensiteten drastiskt. Detta tillsammans med ökande internationellt tryck på Kina att spela en aktiv roll i klimatförhandlingarna har lett till att Kina mycket väl kan komma att spela en viktigare roll i det globala klimatarbetet än vad vi trodde för bara något år sedan. Det finns tre huvudsakliga argument för detta: Columbia University. Available at: http://sedac.ciesin.columbia.edu/gpw. NOTE: National boundaries are derived from the population grids and thus Den kinesiska ledningen har fått ökande insikter om att klimatförändringarna kommer att drabba Kina hårt. Man är framför allt oroad över inverkan på den ekonomiska och sociala stabiliteten och hur klimatförändringarna kan komma att samspela med andra utvecklings- och miljöproblem. Kinesiska företag i energibranschen har redan sett möjligheterna, och den kinesiska ledningen och finansiella aktörer håller på att få upp ögonen för att Kina har betydande potential att bli marknadsledande inom koldioxidsnål och klimatsmart teknik. Detta skulle kunna påskynda en omställning av Kinas energisystem mot väsentligt minskad intensitet av koldioxidutsläpp. Det innebär också utsikter för en omställning av kinesisk tillverkningsindustri mot mer teknik- och innovationsdriven tillväxt med högre värdeinnehåll. Den kinesiska ledningen betraktar klimatproblemet i ökande grad som en geopolitisk fråga, där ambitionen att framstå som en ansvarstagande global aktör spelar en allt större roll för Kinas handlingsalternativ i de internationella klimatförhandlingarna. I och med Kinas ökande dominans som global utsläppare kan man inte längre hävda att klimatförändring- 10 Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen?

arna huvudsakligen är den rika världens ansvar. I stället kan en mer aktiv roll där Kina medverkar till att bryta det rådande dödläget skapa internationell goodwill och öka Kinas möjligheter att förhandla till sig så stora fördelar som möjligt. Hur kan Kina agera i det internationella klimatarbetet? Det finns ett antal grundläggande förutsättningar och förhandlingspositioner som ramar in Kinas tänkbara agerande i klimatförhandlingarna. Först och främst vill Kina ha ett avtal för perioden efter 2012 och man vet att ett sådant avtal inte är möjligt utan Kinas medverkan. Kina vill dock inte ses som ett hinder för att nå ett avtal. Förutsättningen för att Kina med tillförsikt ska kunna ge sig in i diskussioner om att begränsa sina utsläpp är att man lyckas i sin ambition att minska energiintensiteten med 20 procent mellan 2005 och 2010. Ju bättre utsikter att nå målet, desto större handlingsfrihet för den kinesiska ledningen. Det råder en tvehågsenhet och skepsis i Kina om övriga aktörers främst EU:s och USA:s intentioner och förmåga att reducera sina egna utsläpp. För att Kina ska kunna överväga bindande åtaganden krävs att förutom EU även USA och Japan öppnar upp för åtaganden om 25 till 40 procent till 2020 och 80 till 90 procent till 2050, och att man kan visa en tydlig ambition och resultat i riktning mot dessa åtaganden. Kinas formella position är att den rika världen förutom kraftfulla utsläppsminskningar även måste åta sig att bidra med klimatvänlig energiteknik och i storleksordningen en halv till en procent av sin bruttonationalprodukt för finansiering av klimatåtgärder i utvecklingsländer. Kina vet att man förr eller senare måste ta på sig bindande åtaganden att begränsa sina utsläpp, men man vill skjuta detta så långt på framtiden som möjligt. Istället vill man för perioden efter 2012 hitta en lösning där man kan dra fördel av en mekanism för att rika länder ska kunna finansiera klimatåtgärder i utvecklingsländer och tillgodoräkna sig dessa i sina nationella åtaganden. Under det nuvarande Kyotoprotokollets Clean Development Mechanism (CDM) har Kina varit det utvecklingsland som har tagit emot i särklass mest finansiering. Hur bör Sverige, EU och världssamfundet agera gentemot Kina i klimatfrågan? Förtroende för varandras goda intentioner och förståelse för varandras utgångspunkter, positioner och överväganden är grundläggande förutsättningar för att nå avtal där alla parter känner sig som vinnare. Detta saknas dock i de pågående klimatsamtalen med Kina. Det finns en grundläggande misstänksamhet från Kina mot både den industrialiserade världens intentioner och kapacitet att leva upp till de avtal och utfästelser som gjorts inom ramen för det internationella samarbetet, och mot dess villighet att ta på sig ansvaret för historiska utsläpp. Från det internationella samfundet finns en djupgående skepsis framför allt från USA om Kinas ärliga uppsåt att leva upp till vad man lovar och en stark oro att man ändå inte kan lita på de siffror som Kina presenterar. Det är därför av avgörande betydelse för aktörer från EU och det övriga världssamfundet att fördjupa sin förståelse för Kinas utgångspunkter och agerande, dels för att skilja retorik och förhandlingstaktik från grundläggande begränsningar, dels för att kunna föra en mer nyanserad diskussion med Kina. För att skapa förtroende i dialogen med Kina måste man ge Kina erkännanden inom följande områden: Kina har redan gjort mycket för att börja komma tillrätta med sina klimatproblem. Man är samtidigt medveten om att man måste göra mer. Kina har rätt till utveckling. Under det kommande decenniet måste vi därför respektera att klimatarbetet i Kina betraktas som en integrerad del av hållbar utveckling. Detta innebär en rätt till ökade utsläpp för utvecklingsändamål där fokus måste ligga på att utvecklingen ska vara så klimatvänlig som möjlig. Kina vill bli erkänt som en jämbördig samarbetspartner. Kinesiskt deltagande på lika villkor i forskning, utveckling och etablering av nya klimatvänliga tekniker är viktigare är tekniköverföring och finansiering i dess traditionella bemärkelse. Ett förhållningssätt som respekterar Kinas klimatansträngningar och utvecklingsbehov innebär inte att man från internationell sida ska lägga sig platt för Kina. Det viktigaste är att vi skapar en grund för samarbete med Kina annars kommer vi inte att kunna lösa klimatproblemet. Samtidigt gäller det att skjuta in sig på att lösa upp sådana fundamentala problemställningar som hindrar möjligheten att skapa globala drivkrafter för minskade utsläpp. En nyckelfråga är i vilken mån Kina kommer att tillåta en oberoende verifiering för att öka säkerheten i och förtroendet för utsläppsdata. Att alla parter är överens om en sådan verifieringsprocess är en grundläggande förutsättning för att gå vidare med bindande Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen? 11

utsläppsbegränsningar och global utsläppshandel efter 2020. För Sveriges del finns två viktiga frågor om man vill göra allvar av sina ambitioner att driva på det internationella klimatarbetet: Som ordförande i EU under det andra halvåret 2009 måste Sverige stärka sin kapacitet att föra konstruktiva samtal som inbegriper Kina. Detta gäller framför allt ambassaden i Peking, men också EU-representationen i Bryssel och Regeringskansliet. Närings- och handelspolitiskt måste vi också förstå att framtiden inte ligger i att sälja svensk miljöteknik på den kinesiska marknaden. Det är genom samarbete med kinesiska företag och kinesiskt kapital som möjligheterna finns, och dessa möjligheter begränsar sig inte till den kinesiska marknaden. 12 Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen?

2. Kina som aktör i det internationella klimatarbetet Frågan om klimatsäkerhet har seglat högst upp på den globala agendan vid en tid då Kina står inför oerhörda utmaningar. Behovet av sociala reformer är överhängande för att motverka en ökande social oro och kunna erbjuda den bortåt halva del av befolkningen som lever under eller omkring två dollar per dag rättmätiga utvecklingsmöjligheter. Miljö- och resursproblemet har nått en nivå där den både begränsar förutsättningarna för en hållbar tillväxt och samtidigt spär på de sociala motsättningarna. Föroreningar skördar årligen miljontals människors förtidiga död och har inom loppet av det senaste decenniet lett till en 50-procentig ökning av missbildningar hos nyfödda. Kinas kolberoende och den lika dramatiska som oväntade ökningen av energianvändningen sedan 2000-talets början har skapat både internationell uppmärksamhet och oro bland kinesiska ledare. Inrikespolitiskt är det kopplingen till de mest högprioriterade frågorna inkomstfördelningen, stabiliteten och den pågående miljökatastrofen som gör att energifrågan, och via den även klimatfrågan, har hamnat högst upp på Kinas politiska dagordning. Det pågår Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen? 13

därför en intensiv debatt inom ledarskiktet om hur den ekonomiska utvecklingsmodellen skulle kunna förändras mot sociala reformer, miljövård och ökande resurseffektivitet dock utan att kompromissa med den tillväxt som krävs för att skapa ekonomiskt utrymme för de genomgripande reformer som krävs. Utrikespolitiskt var klimatbegreppet så sent som för något år sedan en känslig diplomatisk fråga begränsad till vetenskapliga kretsar och den kinesiska förhandlingsdelegationen. Kinas inställning har sedan över ett decennium varit reaktiv och föga konstruktiv. Men under de senaste ett och ett halvt åren har klimatproblemet börjat diskuteras öppet samtidigt som mycket pekar på att Kina söker en konstruktiv dialog. Objektivt och rationellt sett har Kina allt att vinna och nästan inget att förlora på att vara en aktiv medspelare i klimatkampen. Omställningen mot en fossilfri ekonomisk utveckling kan hjälpa Kina ut ur den pågående miljökatastrof som landet sedan ett par decennier befinner sig i, samtidigt som det skapar förutsättningar för en balanserad ekonomisk och social utveckling. Medverkan i en global överenskommelse kan ge Kina tillgång till teknik och kapital, och öppna möjligheter att exportera klimatsmart teknik. Följderna av att Kina skulle stå utanför vore däremot ödesdigra. Det skulle signalera att Kina inte tar klimatfrågan på allvar, med klimatpolitiska konsekvenser både globalt och inrikespolitiskt och med en väsentligt sämre prognos att komma tillrätta med klimatproblemet. Men utan Kina som en aktiv medspelare i det internationella klimatarbetet minskar också potentialen för global tillväxt genom koldioxidsnål utveckling. Framför allt om det skulle bli verklighet av krav på gränsskattejusteringar eller motsvarande mot import från länder som står utanför ett globalt klimatavtal, eller om Kinas snabbt växande industri för koldioxidsnål energiteknik och klimatsmarta produkter hindras att exportera till stora marknader i OECD-länderna. Kinas möjligheter och vilja att minska ökningstakten i sina utsläpp för att inom det närmaste decenniet börja minska utsläppen är avgörande för ett framgångsrikt globalt arbete att minska växthuseffekten. Därför är det av yttersta vikt att det internationella samfundet ökar sin förståelse för den roll som klimat- och energifrågan spelar i såväl Kinas ekonomiska och politiska utveckling som dess framväxt som ett globalt ekonomiskt, politiskt och kulturellt centrum. Denna skrift diskuterar Kinas ambitioner och förutsättningar att aktivt medverka till det globala klimatar- Kinas, USA:s och EU15:s koldioxidutsläpp 1985 till 2012 MMTCE 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 1985 1990 1995 2000 2005 2010 År 2012 2015 Kina verkliga utsläpp och prognos från Auffhammer & Carson, 2008, Forecasting the path of China s CO 2 Emissions Using Province level information Kina trend 2010 2012, författarens egen bedömning baserat på Auffhammer & Carson USA verkliga utsläpp baserat på data från Nederländernas Environment Assessment Agency USA prognos till 2012 baserat på data US EIA EU15 verkliga utsläpp baserat på data från Nederländernas Environment Assessment Agency EU15 prognos till 2012 baserat på data från European Enviroinmental Agency Report 9/2006 Kinas koldioxidutsläpp beräknas öka dramatiskt de närmaste åren. Källor: EEA, US EIA, Aufhammer & Carson, Netherlands Environment Assessment Agency. 14 Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen?

betet. Genom att sätta in klimatfrågan i några centrala sammanhang utvecklingsbehovet, samhällsstruktur och energianvändning, kolutmaningen, det globala klimatspelet, och det politiska systemet kommer skriften att granska argument för och emot ett mer aktivt och konstruktivt kinesiskt agerande i klimatarbetet. Medspelare eller motspelare Nyckeln till ett konstruktivt klimatsamarbete med Kina är att vi förstår hur Kina ser på klimatfrågan och de avvägningar som klimathänsyn innebär för det kinesiska samhället både i ett kort och långt perspektiv. Om vi inte förmår förstå de grundläggande förutsättningarna, vilka drivkrafter som påverkar Kinas hållning eller de ytterst svåra avvägningar som den kinesiska ledningen tvingas göra, ska vi heller inte förvänta oss en genuin dialog med Kina. Frågan om att vi måste få med eller engagera Kina (och andra stora snabbväxande utvecklingsländer) har blivit alltmer central bland den industrialiserade världens förhandlare framför allt de från EU-länderna. Men det sätt på vilket frågan är ställd avslöjar djupet av okunnigheten om Kinas roll och position i förhandlingarna. Samtidigt markerar det en uppseendeväckande brist på självinsikt om vilken roll som de rika länderna måste spela som föregångare för att en positiv dialog ska komma till stånd. Till att börja med är Kina redan i allra högsta grad med i förhandlingarna och spelade en positivt aktiv roll under klimatmötet på Bali i december 2007 avsevärt mer konstruktiv än exempelvis USA. Vad gäller engagemanget saknas heller inte längre vare sig saklig expertis eller utvecklad diplomati förhandlingskapacitet och engagemang var måhända en flaskhals när klimatsamtalen drog igång för 20 år sedan. Christian Azar ställer i sin bok Makten över klimatet den retoriska frågan hur vi skulle ställa oss till att kinesiska regeringsföreträdare krävde att vi i grunden ställde om vårt energisystem. Hur förhandlingsvilliga skulle vi vara om det kom krav på att vi i ett nafs skulle stänga all svensk kärnkraft en energiform som ju faktiskt innebär avsevärda globala risker? Problemet med detta förhållningssätt är att det å ena sidan visar på en bristande respekt för och erkännande av Kina som en sofistikerad förhandlingspart, vilket i sig är ett uselt utgångsläge för lyckade förhandlingar. Å andra sidan missar man de frågor och problemställningar som verkligen skulle kunna betyda något för att etablera ett klimatsamarbete där alla parter är vinnare. Nannan Lundin beskriver i en nyligen utkommen rapport från Institutet för Tillväxtpolitiska Studier (ITPS) Kinas klimatpolitik överblick, hjärtefrågor och internationellt samarbete hur den rika världens fokusering på att få med Kina på kvantitativa åtaganden, och Kinas betoning av sin rätt till fortsatt utveckling innan man kan tänka sig bindande utsläppsbegränsningar, riskerar att leda till låsta positioner. Det är istället frågor om hur tillväxt och utveckling faktiskt inte behöver stå i konflikt med klimathänsyn som borde genomsyra diskussionerna med Kina. Vår bild av Kina Hur ser vår bild av Kina ut? Via tidningar, radio och TV ser man oftast spegelklädda skyskrapor som skjuter i höjden och medelklassmänniskor som intervjuas om familjens inköp av en andra bil eller att priset på kött gått upp. I något enstaka fall kanske man zappar in på ett nyhetsinslag eller något program från Utbildningsradion där fattiga bönder kämpar för sin överlevnad på osannolikt torra jordlotter. Det absoluta flertalet västerlänningar som reser till Kina i jobbet eller på turistresor ser bara en bild av det väldiga landet ganska välmående men med tydliga spår av den rasande ekonomiska tillväxttakten i termer av ständiga byggarbetsplatser och dålig luftkvalitet. Kina är enormt och rymmer nära nog oändliga skillnader, inte bara mellan kuststädernas relativa rikedom och den fortfarande mycket större landsbygdsbefolkningens armod. I januari är det 20 plusgrader i södra Kina samtidigt som det är 20 minus i norr. Kinas sydkust får ett par meter regn per år medan det kan gå ett par år utan något regn alls i de inre nordvästra delarna. Kinas enorma storlek gör det nära nog omöjligt att skapa sig en helhetsbild. Över 1.3 miljarder människor vad innebär det? De väldiga dimensionerna gör att varje försök att beskriva Kina måste skilja mellan totalsiffror, situationen utslagen per person, medelvärden för landet, men också förmå att ta in de enorma skillnaderna mellan olika landsdelar eller sociala grupper i samhället. Några grundläggande ekonomiska data från 2007 tjänar bra som exempel. Kinas bruttonationalprodukt är omkring 3 500 miljarder dollar vilket gör Kina till världens tredje största ekonomi efter USA och Japan. En ekonomisk stormakt alltså. Men per person blir det mer blygsamma 2 500 dollar, ett lägre medelinkomstland vilket inte ens kvalificerar Kina bland världens 100 rikaste länder. Men i och med de enorma dimensionerna och den i internationell jämförelse mycket ojämna inkomstfördelningen finns det både extrem rikedom och utbredd fattigdom. Kina har över 100 dollarmiljardärer Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen? 15

bara USA har fler och en växande kinesisk medelklass om ett par hundra miljoner människor. Samtidigt är den genomsnittliga disponibla inkomsten bland de nästan 750 miljoner som lever på landsbygden endast fyra tusen kronor per år. Den drygt halva miljarden stadsbor tjänar mer än tre gånger så mycket, eller omkring 14 000 kronor per år. Kina är alltså en ekonomisk stormakt totalt sett och har på grund av sin snabba tillväxt betydande ekonomisk styrka. Men utslaget på varje kines är landet fortfarande relativt fattigt. Den ekonomiska styrkan ser och hör man mer och mer om i media och har till stor del att göra med Kinas valutareserv som uppgår till svindlande 1 700 miljarder dollar. Detta är alltså pengar som ackumulerats i det kinesiska finansiella systemet som resultat av den snabba exportledda tillväxten. En betydande del av dessa pengar har lånats ut till USA och andra rika västekonomier genom placeringar i statsskuldsväxlar, vilket paradoxalt nog innebär att Kina har blivit en viktig intressent i det utsatta ekonomiska läge som USA och andra länder har hamnat i. Utslaget på varje kines blir det dock bara omkring tio tusen kronor och skulle inte räcka långt för att utjämna inkomstklyftorna. Istället gör den väldiga valutareserven det möjligt för kinesiska företag och institutioner att köpa in sig i internationella företag och representerar därför en bild av ett allt mer synligt och aktivt globalt ekonomiskt intresse som vi med all sannolikhet kommer att se mer av i framtiden. Det begynnande välståndet är dessutom väldigt ojämnt fördelat. Enligt Världsbanken har inget annat land uppvisat en såpass snabb ökning av klyftorna i samhället som Kina under 1990- och början av 2000-talet, vilket har lett till kraftigt ökande social oro, med inte mindre än 86 000 upplopp officiellt registrerade under 2006. Den bild av Kina som vi är vana att se i media stämmer bara för en liten lyckligt lottad grupp i de största städerna i östra Kina, där i storleksordningen fem procent av befolkningen lever under OECD-liknande förhållanden. Ungefär en fjärdedel lever drägliga liv på en högre medelinkomstlandsstandard företrädesvis i östra Kina medan ytterligare en fjärdedel lever på en nivå som motsvarar ett lägre medelinkomstland. Det är i den här gruppen som de flesta av landets i runda tal 150 miljoner interna migranter ingår Kinas trasproletariat. Resten, ungefär halva Kinas befolkning, lever på landbygden och i landets inre och västra delar under förhållanden som är jämförbara med världens absolut fattigaste länder. 200 miljoner människor lever under en dollar per dag. Några generella slutsatser kan man i alla fall dra med tanke på koldioxidutsläpp och vem som ska bidra till klimatkampen. En överväldigande del av den kinesiska befolkningen lever på en nivå där de släpper ut försvinnande små mängder växthusgaser och tjänar så pass lite att de inte har någon som helst kapacitet att vara med och betala för globala klimatåtgärder. Det stora överskottet i valutareserven gör det dock möjligt för kinesiskt kapital att spela en mycket viktig roll som finansiär av investeringar i klimatvänlig teknik. Sternrapporten uppskattar den merkostnad som investeringar i klimatvänlig teknik skulle innebära för utvecklingsländerna till mellan 20 och 30 miljarder dollar per år. Det kinesiska överskottet i valutareserven skulle i så fall motsvara ett halvt sekel av merkostnader för samtliga utvecklingsländer. Finansiering har med andra ord kommit att bli ett mindre problem för Kina idag än vad det var för bara tio år sedan. Förutom det faktum att Kina genom sin storlek är i det närmaste omöjligt att greppa med tanken, gör språkbarriären och Kinas isolering intill modern tid att källorna till information om Kina är begränsade. Fortfarande är det bara en bråkdel av befolkningen som kan engelska nog för att tillgodogöra sig internationella nyheter och antalet ickekineser som pratar kinesiska är försvinnande litet. Det är bara 30 år sedan Kina var ett land inneslutet i och uppslukat av sin egen dramatik, med några få undantag helt otillgängligt för utlänningar. Kontaktytorna mot Kina är ännu begränsade och våra bilder fragmentariska. Vad som finns utanför dessa bilder vet vi egentligen väldigt lite om. Och just därför har vi så mycket uppfattningar. Den västerländska Kinabilden tenderar att ha mer att göra med återspeglingar av våra egna förhoppningar och illusioner om Kina, snarare än verklighetens Kina. Som Ingmar Karlsson argumenterade i en fortfarande mycket aktuell understreckare i Svenska Dagbladet från 1989 är detta egentligen inget nytt. Alltsedan Marco Polos Kinaresa på 1200-talet har pendeln svängt mellan perioder av Kinadyrkan och Kinaskräck, där förment kinesiska egenskaper använts som argumentation i politiska diskussioner som egentligen inte har med Kina att göra. Behovet att se egna förhoppningar förverkligade i det mytiska Kina har också gång efter annan fått engagerade västerländska debattörer att svälja utopiska kinesiska målsättningar utan att fundera över landets reella förutsättningar att nå dit, och att blanda ihop politisk retorik med verklighetens begränsningar. Det senaste året har visat på en enorm spännvidd i bilden av Kina som antingen hot mot eller frälsare för 16 Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen?

det globala klimatet. Kina målas upp än som världens i särklass största klimatbov, än som landet som har satt upp de mest ambitiösa målsättningarna och som miljöteknikmässigt håller på att springa om OECD-länderna. Vilken bild är riktig? Faktum är att båda dessa bilder i sig innehåller sanningar om Kina. Därför är det hög tid att vi förmår se verkligheten bakom skräckvisionen av Kinas ökande utsläpp eller drömmen om Kina som klimatfrälsare. Vi måste helt enkelt förstå mer om vilka drivkrafter som styr Kinas klimatarbete för att ha en möjlighet att förhandla fram avtal som gynnar både Kina och oss. Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen? 17

3. Klimatsäkerhet eller energisäkerhet? Efter tre decennier av nära tioprocentig årlig tillväxt har Kina nått ett vägskäl i sin ambition att utvecklas till ett harmoniskt och globalt ansvarstagande samhälle och man står inför enorma utmaningar. Frågan om klimat- och energisäkerhet står i centrum för dessa utmaningar. Hur ser förutsättningarna ut för Kina att vara en medspelare i det globala klimatarbetet samtidigt som energisäkerheten är grundläggande för landets utvecklingsmöjligheter? Fundamentala utmaningar Kina står inför tre djupt rotade utvecklingsproblem. Det första gäller ett ökande befolkningstryck på redan ytterligt knappa resurser. Till ytan är Kina ungefär lika stort som USA, men befolkningen är mer än fyra gånger så stor. Långt över 50 procent av Kinas yta är dessutom bergigt och oländigt och kan bara föda små befolkningar, så i verkligheten klämmer hälften av Kinas bortåt 1.4 miljarder människor ihop sig på en tiondel av landytan. Men Kina är inte bara fattigt på beboelig och brukbar markyta detta gäller i stort sett alla naturtillgångar. Samtidigt ökar befolkningen fortfarande. Fram till mitten på 2000-talet är osäkerheten i befolkningsprognoserna plus minus ett par hundra miljoner människor mer 18 Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen?

än hela den amerikanska befolkningen ligger i vågskålen fram till 2050. Det ökande befolkningstrycket på redan oerhört knappa och ojämnt fördelade resurser är avgörande för Kinas framtida energianvändning och klimatutsläpp. Det andra problemet gäller den ekonomiska utvecklingen. Kinas reformpolitik har varit enormt framgångsrik i att skapa tillväxt och social utveckling för stora delar av den kinesiska befolkningen. Men tillväxten har kommit till priset av en snabbt ökande och våldsamt ineffektiv resursanvändning samt omfattande förstörelse av miljö och ekosystem. Kinas ekologiska fotavtryck växer snabbt, manifesterat i landets hastiga uppgång som världens största utsläppare av växthusgaser. Kina står idag för en dryg femtedel av de globala koldioxidutsläppen ungefär lika mycket som USA men Kina är det land i världen där ökningstakten i utsläppen är som allra störst. Sedan 1990 står Kina ensamt för hälften av den globala ökningen av koldioxidutsläpp. Det tredje problemet är en olycksalig kombination av socialistiskt arv och kapitalistisk entusiasm. Priset på många fundamentala varor som vatten, el eller bensin är fortfarande subventionerade, vilket skapar lägre kostnader för konsumenter och större vinstutrymme för producenter, vilket i sig leder till överutnyttjande. Med ett auktoritärt system är den kinesiska arbetskraften också mycket disciplinerad. Det är kombinationen av dessa faktorer som har utgjort förutsättningen för den ohämmade exploatering av mänskliga och naturliga resurser som Kinas tillväxt delvis bygger på. Samtidigt genomgår det kinesiska samhället en rad fundamentala förändringsprocesser. Det demografiska skiftet förändrar befolkningsstrukturen när man går från hög fertilitet och låg medellivslängd till låga födelsetal och längre förväntad livslängd. Den explosionsartade urbaniseringen förändrar det kinesiska landskapet när Kina inom loppet av det närmaste decenniet förvandlas till ett i huvudsak urbant samhälle. Den globala konsultfirman McKinsey & Company räknar i en nyligen utkommen rapport med att ofattbara 40 miljarder kvadratmeter golvyta kommer att byggas i Kina fram till 2040. De ekonomiska reformerna förändrar den ekonomiska maktstrukturen och innebär ökade motsättningar mellan dem som har och dem som inte har. I den halsbrytande förändringstakten förlorar gamla utgångspunkter snabbt giltighet när ett helt nytt socialt landskap växer fram och i grunden ändrar förutsättningarna för Kinas fortsatta utveckling. Det är nära nog omöjligt att fatta vidden och konsekvenserna av denna utveckling. Västvärldens moderniseringsprocess tog flera sekel; i Kina sker samma utveckling inom loppet av några få decennier. Med drygt 1,3 miljarder människor innebär det en enorm utmaning att hantera var och en av moderniseringsprocessens olika delar, men Kinas verkliga utmaning är att samtidigt och under mycket kort tid hantera ett stort antal omvälvande samhällsförändringar och att göra det mot en bakgrund av ökande sociala klyftor, resursknapphet och pågående miljökatastrofer. Det är också denna problemställning som står i centrum för den nuvarande kinesiska ledningen under president Hu Jintao och premiärminister Wen Jiabao i dess politik att genom Det Vetenskapliga Utvecklingskonceptet föra Kina mot det harmoniska samhället sökandet efter en väg som kan leda Kina mot ett välfärdssamhälle med bibehållen energisäkerhet och inom ramen för global klimatsäkerhet. Kinesisk energisäkerhet inte bara en angelägenhet för Kina Ekonomisk utveckling, fattigdomsbekämpning och social stabilitet är den kinesiska ledningens huvudprioriteringar. Efter tre decennier av nära tioprocentig tillväxt har den kinesiska ekonomin växt till världens tredje största. Kinas utvecklingsbehov är enorma. Men ekonomisk utveckling kräver tillväxt, vilken i sin tur kräver energi. Medan det inte råder någon tvekan om Kinas berättigade behov av energi för utveckling, är frågan hur denna energi skulle kunna genereras mer effektivt och i ökande grad baseras på icke-fossila energislag. Även den politiska stabiliteten är beroende av fortsatt tillväxt och kommunistpartiets legitimitet är intimt förknippad med förmågan att leverera ekonomiska utvecklingsreformer framför allt att förbättra förutsättningarna för de mest eftersatta. Ledningens fokus på energisäkerhet är därför inte bara en ekonomisk nödvändighet, utan lika mycket en fråga om politisk överlevnad. I takt med den ökade tillväxten har Kinas globala betydelse ökat och under det gångna året har Kina bidragit med mer global tillväxt än USA. Även Kinas energisituation får konsekvenser även långt utanför landets gränser. Under den akuta energibrist som rådde 2004 började kinesiska företag och institutioner säkra sig mot el-bortfall genom dieseldrivna generatorer, vilket ledde till kraftigt ökade oljeimport, som i sin tur spelade en avgörande roll för den snabba internationella oljeprisökningen. Omvänt skulle en ekonomisk uppbromsning i Kina beroende på energibrist få långtgående konsekvenser för världsekonomin. Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen? 19

Nordöst Olja Nordväst Olja & Gas Norr Kol Sydväst Vattenkraft & Gas Öst Svår terräng och långa avstånd mellan energiresurser och konsumenter gör det dyrt att utveckla Kinas energisystem Klimat- och energisäkerhetsdilemmat Energisäkerhet har traditionellt setts som en nationell angelägenhet att till ett överkomligt pris säkerställa tillgång till energi för samhällsutveckling och tillväxt. Det är stor variation mellan olika länders förutsättningar att skapa energisäkerhet beroende på naturliga tillgångar, utvecklingsnivå och hur energi används i samhället. På grund av globaliseringen, de snabbt ökande och varierande energipriserna och farhågorna att de lättåtkomliga globala oljetillgångarna är på upphällningen finns det en ökande insikt runt om i världen att enbart nationella strategier inte räcker till för att säkerställa ett lands energitillgång. Begreppet klimatsäkerhet är däremot en genuint global angelägenhet med syfte att undvika storskaliga klimateffekter som i sin tur kan orsaka katastrofala konsekvenser för global ekonomi och säkerhet. FN:s klimatpanel har kommit överens om att den globala medeltemperaturen inte får höjas med mer än två grader för att global klimatsäkerhet ska kunna vidmakthållas. Samtidigt är det stora skillnader mellan olika länder och regioner i hur utsatta de är för klimatförändringar beroende på geografiska förutsättningar och det lokala klimatet. Den enda realistiska vägen till genuin global klimatsäkerhet går därför via internationellt överenskomna beslut. Enskilda länder fattiga länder med hjälp av internationellt stöd kan öka sin lokala klimatsäkerhet genom att vidta åtgärder för att begränsa skadeverkningarna av framtida klimatförändringar. Den utmaning som vi står inför idag, globalt såväl som nationellt, är att bygga energisäkerhet inom ramen för de begränsningar som klimatsäkerheten utgör. Även om klimatfrågan har fått en väsentligt större tyngd i den kinesiska politiken, är det energins roll för den ekonomiska och sociala utvecklingen som sätter gränserna för den kinesiska ledningens syn på klimatsäkerhet. Klimatåtgärder måste alltså passa in i Kinas utvecklingsstrategi och bidra till ökad energisäkerhet. Med andra ord är det huvudsaklighen via insatser för att öka energisäkerheten i den kinesiska utvecklingsprocessen som det kinesiska klimatarbetet är uppbyggt. Klimatsäkerhet är en positiv sidoeffekt till, istället för en begränsning för Kinas energisäkerhet. Kina står inför en handfull fundamentala dilemman i sin ambition att utveckla landet inom ramen för klimat- och energisäkerhet. Dessa dilemman kommer att belysas vidare i vart och ett av de följande kapitlen. Kina är mer utsatt för klimatförändringar än de flesta andra länder. Fortsatt ekonomisk utveckling är nödvändigt för att Kina inte ska kollapsa och energisäkerhet är i sin tur avgörande för en fortsatt ekonomisk utveckling. Kina har nått ett mycket energiintensivt utvecklingsstadium som drivs av snabb industrialisering och urbanisering vid en tid då klimatsäkerheten har blivit en angelägenhet högst upp på den globala agendan. 20 Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen?

Med kol som bas i energisystemet är det osannolikt att Kina kan transformera sin energistruktur på ett så genomgripande sätt som krävs för att världen ska klara målet om högst två graders ökning av medeltemperaturen. Kina kan inte längre hävda att klimatförändringarna huvudsakligen är den rika världens problem samtidigt som man har avancerat till världens största utsläppare och dessutom har en utrikespolitisk ambition att vara en ansvarstagande nation som inte äventyrar den globala säkerheten. Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen? 21

Skräp som dumpas i städernas förorter fastnar i träden och förorenar jordarna. Foto: Lynn yen 4. Klimathotet Kan en allt starkare känsla hos kinesiska medborgare och beslutsfattare för de avsevärda risker för Kinas framtida utveckling som klimatförändringarna innebär, kombinerat med en ökande insikt att Kina självt står för en avgörande del av utsläppen, påverka landets sätt att handskas med klimatproblemet? Kina påverkas redan av klimatförändringar Kina är mycket sårbart för klimatförändringar och har redan drabbats av kostsamma klimateffekter som huvudsakligen är resultat av den rika världens industrialisering sedan mitten av 1800-talet. Men medan USA, följt av Europa, står för det ojämförligt största ackumulerade bidraget, pekar samstämmiga prognoser på att det är från Kina som om inget händer det kommande seklets största klimatutsläpp kommer att genereras. Kinas koldioxidutsläpp skulle redan 2012 kunna vara bortåt dubbelt så stora som USA:s. Kina har fram till för något år sedan sett klimathotet som en fråga för den rika världen, både ansvarsmässigt men också som problemformulerare. Kinas egen klimatrapport som lades fram vid årsskiftet 2006-2007 visar dock att Kina kommer drabbas mycket hårt av klimatförändringarna. Författarna, som kommer från ledande kinesiska forskningsinstitutioner, betonar att det ligger i Kinas eget intresse att delta i ett globalt samarbete för att lösa klimatkrisen och manar kinesiska ledare att betrakta klimatutmaningen som en konstruktiv drivkraft för utveckling av ny energiteknik, ökad energieffektivitet och alternativa energikällor. 22 Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen?

Rapporten visar att klimatpåverkan redan satt både tydliga och kostbara spår i Kina. Temperaturerna har ökat den senaste tioårsperioden samtidigt som det har varit ett större antal extrema väderförhållanden. Ökad torka i norr har lett till vattenbrist och lägre skördar för över 50 miljoner människor samtidigt som uppemot en fjärdedel av Kinas yta hotas av ökenutbredning. Ökande nederbörd i söder har lett till fler översvämningar. Himalayas glaciärer har krympt med en femtedel vilket på sikt hotar vattentillgången för flera miljarder människor. Katastrofala framtida följder Rapporten ger en mycket oroande bild av hur Kina kommer att påverkas av klimatförändringarna. Fram till 2020 kommer medeltemperaturen att öka med mellan 1,3 och 2,1 grader, vilket i realiteten innebär att vissa områden kommer att se drastiska temperaturhöjningar redan under det närmaste decenniet. Fram till 2050 uppskattas medeltemperaturen öka med 3,3 grader. Trots att nederbörden beräknas öka med ett par procent till 2020 kommer detta inte att mildra den kroniska vattenbristen i norra Kina, utan snarare öka både antalet översvämningar och torrkatastrofer med betydande påverkan på Kinas utvecklingspotential. Andra storskaliga konsekvenser omfattar negativa effekter på jordbruket som allvarligt kommer att påverka säkerheten i livsmedelsförsörjningen, samt ökad sårbarhet från översvämningar, tyfoner, saltvatteninträngning och erosion i den extremt tätbefolkade kustzonen, där Kinas ekonomiskt viktigaste regioner inklusive Yangtze- och Pärlflodsdeltana ligger. Givet Kinas osäkra vattensituation är den utpräglade temperaturhöjningen i Himalaya speciellt bekymmersam. Stora vattenmängder kommer att smälta av från de väldiga glaciärerna och öka riskerna för storskaliga översvämningar till dess avsmältningen har nått sin kulmen någon gång mellan 2030 och 2050, då vattenföringen i Kinas största floder kommer att minska drastiskt med stora konsekvenser för all mänsklig aktivitet längs de mäktiga livsnerverna. Klimateffekterna, av vilka många kommer att begränsa den ekonomiska tillväxtpotentialen även i en nära framtid, utgör i sig starka argument för att Kina ska delta aktivt i det internationella klimatarbetet. Men man måste sätta in klimathotet i ett perspektiv av Kinas vidare utvecklingsproblem. För den kinesiska ledningen innebär hotet om klimateffekter en ytterligare destabiliserande faktor. Det är framför allt påverkan inom jordbruket som oroar eftersom det ytterligare skulle försämra situationen för Kinas fattigaste och mest utsatta grupper. Ökande medvetenhet om hot och möjligheter Medvetenheten om klimatproblemet växer snabbt i Kina, inte minst hos allmänheten som via pressen kopplade ihop klimatförändringarna med de extrema och mycket ovanliga snöstormar som förlamade södra och östra Kina under det kinesiska nyåret 2008. Den skakande insikten att klimatförändringarna utgör ett avsevärt hot mot det kinesiska samhället är ett nytt men allt högre prioriterat problem för den kinesiska ledningen. Man är framför allt oroade över effekterna på den ekonomiska och sociala stabiliteten och hur klimatet kan komma att samverka med andra utvecklings- och miljöproblem. Som vanligt är det bland småpåvarna på mellan- och lägre nivå i den politiska byråkratin som det verkar brista i insikt om vilka konsekvenser detta kan komma att innebära för Kina. Men Kina vore inte vad det är om det inte också fanns de som såg möjligheter i klimatproblemet. Kinesiska företag och i växande grad även ledarna ser koldioxidsnål teknik som ett område där Kina har komparativa produktionsfördelar och kinesiska företag har skapat sig ledande positioner inom en rad koldioxidsnåla teknikområden. Kina medspelare eller motspelare i klimatkampen? 23