Återanvändning, återvinning eller förbränning

Återanvändning, återvinning eller förbränning en studie om hanteringen av textilier Cecilia Bengtsson Uppsats för avläggande av kandidatexamen i naturvetenskap 15 hp Institutionen för biologi och miljövetenskap Göteborgs universitet

Sammanfattning Dagens samhälle är ett konsumtionssamhälle med ökande flöden av varor och tjänster och textilier är inget undantag. Över tidsperioden 2000-2009 ökade inflödet av textilier till Sverige med närmare 40 % och under 2008 var inflödet ungefär 15 kg/person. Av dessa mängder slängs det uppskattningsvis 8 kg textilier/person i säck- och kärlavfallet med andra ord hamnar drygt hälften av textilierna i soporna. Problematiken med dessa trender ligger framför allt i att tillverkning av textilier har en stor negativ miljöpåverkan. Som tur är finns det inte bara mörka siffror i statistiken, ungefär 3 kg/person samlas in av välgörenhetsorganisationer, varav Myrorna är en av dessa. Av de insamlade mängderna säljs och återanvänds 84 % och 15 % skickas till förbränning. Enligt EU:s avfallshierarki utgör detta steg två (föreberedelse för återanvändning) och steg fyra (energiåtervinning), men det tredje steget materialåtervinning försvinner i princip helt. Syftet med denna studie var därför dels att undersöka hur flödena av textilier ser ut på Myrornas anläggning i Storås, Göteborg, dels att utvärdera om hanteringen av textilier borde förändras genom att undersöka hur miljönyttan ser ut för de olika hanteringsalternativen. Detta har gjorts främst genom en litteraturstudie men även genom en mindre observationsstudie hos Myrorna. Resultatet visar att hanteringen av textilier borde följa EU:s avfallstrappa för att få störst miljönytta, med andra ord är återanvändning att föredra, därefter återvinning och i sista hand förbränning med energiutvinning. Miljönyttan påverkas dock beroende av vilken metod inom respektive hanteringssätt som används. Osäkerheterna i resultatet av miljönyttan av återvinning är fler jämfört med osäkerheterna hos återanvändning. Slutsatsen blir att Myrorna bör fortsätta sitt arbete för ökad återanvändning. Enligt resultatet borde man även sträva mot att ersätta förbränning av textilierna till återvinning men den enda återvinningsmetod som i dagsläget kan rekommenderas är den kallad Remake. Detta är på grund av att det i nuläget inte finns någon etablerad industri för textilåtervinning i Sverige och att det finns en risk att miljönyttan av återvinningen omintetgörs om transporterna blir alltför omfattande. Förslaget till Myrorna blir därmed att fortsätta arbeta på det sätt man redan gör, men att hålla sig uppdaterad gällande återvinningsalternativet, eftersom det är en metod som blir alltmer aktuell och där en snabb utveckling förväntas ske.

Summary Today's society is a consumer society with increased flows of goods and services, and textiles are no exception. Over the period 2000-2009, the inflow of textiles to Sweden rose by nearly 40 %, and in 2008 the influx was roughly 15 kg/person. Among these amounts about 8 kg textiles/person are thrown away as waste - in other words, a little more than half of the textiles end up as trash. The problem with these trends is due to the production of textiles and that it has a major negative impact on the environment. Luckily approximately 3 kg/person is collected by charities, and Myrorna is one of these organizations. Of these amounts collected, 84% are sold and re-used and 15 % are sent to incineration. According to the EU waste hierarchy, this represent step two (preparatory for reuse) and stage four (energy recovery) but the third stage recycling disappears almost completely. The purpose of this study was therefore partly to investigate the flows of textiles at Myrornas facility in Gothenburg and also to evaluate if the management of fabrics should change by examining the environmental benefit for the different management options. This has been done primarily through a literature study but also by observations at Myrorna. The result shows that the treatment of textiles should comply with EU waste hierarchy in order to get the greatest environmental benefit. In other words, reuse is preferable, then recycling and finally incineration with energy recovery. The environmental benefits are affected, however, depending on the method in each management mode used. The uncertainties in the results regarding the environmental benefits of recycling is bigger than the uncertainties of reuse. The conclusion is then that Myrorna should continue to work towards increased reuse. According to the result, one should also strive to replace incineration for recycling, but in the current situation the only recovery method that can be recommended is the one called Remake. The reason for this is because there is currently no established industry for textile recycling in Sweden and there is a risk that the environmental benefits of recycling reduces if the transport becomes too extensive. The suggestion to Myrorna will thus be to continue to work on the basis of how they already do, but to keep updated regarding recycling options because it is a topic that is becoming more and more discussed, and development is expected to occur in this area.

Förord Detta examensarbete utfördes i samarbete med Myrorna på deras anläggning i Göteborg, via Miljöbron, för att avsluta min kandidatutbildning på Miljövetarprogrammet på Göteborgs universitet. Jag skulle villja tacka mina handledare, Helena Callstam på Miljöbron, Karin Krüger hos Myrorna och Mikael Olsson på Göteborgs universitet. Ett tack går även ut till min klasskamrat Therese Bekk, min syster Johanna Bengtsson och min sambo Adam Kjäll för deras insatser som idébollplank och terapeuter.

Innehållsförteckning 1 Inledning... 1 1.1 Syfte... 2 1.2 Bakgrund... 2 1.2.1 Myrorna och Frälsningsarmén... 3 1.2.2 Info om LCA... 3 1.3 Avgränsning... 4 2 Metod... 5 3 Resultat... 6 3.1 Flöden av textilier på Myrornas anläggning i Storås, Göteborg... 6 3.2 Återanvändning... 7 3.2.1 Formell, semi formell och informell återanvändning... 7 3.2.2 Formell återanvändning: Försäljning i Sverige och försäljning genom export... 8 3.2.3 Livscykelanalyser av återanvändning... 8 3.3 Återvinning... 10 3.3.1 Kemisk och mekanisk återvinning... 11 3.3.1.1 Kemiska återvinningsmetoder... 11 3.3.1.1.1 NMMO processen... 11 3.3.1.1.2 Closed loop återvinning av polyester... 11 3.3.1.1.3 Re:newcell metoden... 12 3.3.1.1.4 Rötning... 12 3.3.1.2 Mekaniska metoder... 12 3.3.1.2.1 Isoleringsmaterial... 12 3.3.1.2.2 Remake... 12 3.3.1.2.3 Trasor... 13 3.3.2 Miljönytta för återvinning... 13 3.4 Möjligheter och hinder... 15 4 Diskussion... 18 5 Slutsats... 20 6 Rekommendationer för fortsatt forskning... 21 Referenser... 22

1 Inledning Dagens samhälle är ett konsumtionssamhälle med ökade flöden av varor och tjänster, och textilier är inget undantag. Studier från Storbritannien visar på ökade volymer på 60 % mellan 1996-2006 (Morley, Slater et al. 2006) och kartläggningar i de nordiska länderna visar på liknande trender med ökade flöden (Tojo, Kogg et al. 2012). Studier av de nordiska länderna visar inte bara på ökade volymer utan även på en ökad omsättning. Ungefär hälften av de textilvaror som används av konsumenter kastas och hanteras som avfall per år (Tojo, Kogg et al. 2012). Problematiken med dessa ökade textilflöden ligger framför allt i att tillverkning av textilier har en stor negativ miljöpåverkan, i många led bland annat genom att produktionen är energikrävande och naturresurskrävande. Produktionen av 1 kg bomull innebär bland annat att det används mellan 7 000 och 29 000 liter vatten och 0,3-1 kg olja (Gustafsson & Ekström 2012). Sverige är inget undantag från dessa trender gällande textilflöden. Över tidsperioden 2000-2009 ökade nettoinflödet (nettoinflöde = import export egen produktion) av kläder och hemtextil (handdukar, lakan och gardiner med mera) till Sverige med närmare 40 %. 2008 låg nettoinflödet till Sverige på totalt 131 800 ton, vilket blir ungefär 15 kg/person. Vidare analyser visar att det slängs uppskattningsvis 8 kg textilier/person och år i säck- och kärlavfallet, vilket innebär att cirka hälften av vårt inflöde av textilier hamnar i soporna. Lyckligtvis finns det även positiv data i statistiken. Bland dessa textilflöden sker det insamling till välgörenhetsorganisationer, under 2008 samlades det in motsvarande 3 kg textilier/person till de åtta största organisationerna i Sverige. Av dessa insamlade mängder återanvändes 84 %. 11 % (motsvarande cirka 3 000 ton) såldes i Sverige och 73 % (cirka 19 000 ton) återanvändes genom hjälpsändningar eller såldes på export. Resterande del av textilierna, 15 % (cirka 4 000 ton) skickades till förbränning eller deponering (Carlsson, Hemström et al. 2011). Myrorna är en av de åtta välgörenhetsorganisationerna som bidrar med insamling av textilier för att öka återanvändningen och den största välgörenhetsorganisationen gällande insamling och försäljning av secondhandvaror i Sverige. Myrornas insamling av textilier är 8 000 ton av de totala 26 000 ton som samlas in varje år. Av dessa mängder är det endast 15-20 % som bedöms vara säljbara i Sverige. Resten återanvänds genom att gå till export och det som inte bedöms hålla standarden för export hanteras som avfall (Miljöbron, 2014). Enligt Europa parlamentet och rådets direktiv 2008/98/EG är denna ordningsstruktur för textilhanteringen inte den optimala. Enligt direktivet ska avfallsfrågan hanteras och prioriteras på följande sätt 1

Förebyggande Förberedelse för återanvändning Annan återvinning, exempelvis energi Materialåtervinning Bortskaffande Figur 1. Avfallstrappan enligt Europa parlamentet och rådets direktiv 2008/98/EG Som bilden visar är det mest önskvärda att avfall förebyggs, därefter återanvänds, återvinns genom materialåtervinning, förbränning med energiutvinning och till sist bortskaffande. Skillnaden mellan återanvändning och återvinning är enligt definitionen att när något återanvänds används det igen till det produkten ursprungligen tillverkats för och återvinning innebär att genom mer eller mindre omfattande behandling används en produkt för ett annat syfte (Länsstyrelsen Skåne, 2014). Jämfört med hur hanteringen för textilier ser ut för Myrorna som organisation och totalt sett för Sverige sker den inte enligt denna avfallshieraki som EU etablerat. Steget gällande återvinning försvinner i princip helt i den svenska hanteringen, och även i Myrornas. En ompriotering av hanteringen är aktuell sett utifrån EU:s direktiv, men frågan med detta arbete är dock hur stor miljönyttan blir genom denna skiftning i hanteringen. Är det vetenskapligt befogat att hantera textilerna utifrån denna prioritering? Hur ser miljönyttan ut av återanvändning och återvinning av textilier jämfört med miljönyttan av att hantera det som avfall och den energiutvinning det ger? 1.1 Syfte Denna rapport har haft två syften. Dels syftade den till att studera hur flödena av textilier ser ut på Myrornas anläggning i Storås, Göteborg jämfört med flödena nationellt sett, dels var syftet med detta projekt att identifiera och undersöka alternativ för återanvändning och återvinning av textilier, och analysera deras miljönytta jämfört med miljönyttan av förbränning av dessa material. 1.2 Bakgrund Bakgrundsbeskrivningen kan delas upp i två delar. Första delen består av en beskrivning av Myrorna och information om dess arbete. Andra delen består av en kort beskrivning av livscykelanalyser, då denna typ av analysform ligger till relativt stor del grund för resultatet som denna studie visar. 2

1.2.1 Myrorna och Frälsningsarmén Myrorna är en välgörenhetsorganisation som bedriver verksamhet bestående av försäljning av secondhandvaror. Det är Sveriges största kedja för den typen av verksamhet och är den största insamlaren av begagnade varor i landet. Myrorna är en del av Frälsningsarméns verksamhet, och vinsten från Myrorna går oavkortat till Frälsningsarméns sociala arbete (Myrorna, 2014). Frälsningsarmén är en kristen verksamhet som startades i London 1865. Organisationen kom till Sverige 1882, och verksamheten bestod till en början bland annat av att bedriva så kallade slumstationer, där begagnade kläder samlades in, lagades och skäntes till behövande (Myrorna, 2014). Idag bedriver Frälsningsarmén i Sverige verksamhet i form av gudtjänster, konfirmationsläger med mera, men även olika sorters socialt arbete, bland annat i form av skolor, sociala center och verksamhet för att hjälpa hemlösa och missbrukare (Frälsningsarmén, 2014). Ungefär samtidigt som Frälsningsarmén kom till Sverige, 1882, fanns en välgörenhetsorganisation i Stockholm kallad Myrorna. Där samlades kasserade möbler, kläder och husgeråd in från välbärgade familjer som reparerades och såldes med syftet att ge stöd åt de mer utsatta i samhället. 1889 överlät ägarna av Myrorna organisationen till Frälsningsarmén (Myrorna, 2014). Under många år var secondhandmarknaden inte något för gemene man, men under 70-talet ökade miljömedvetenheten hos allmänheten samtidigt som secondhand började bli mode, människor sökte uttryckssätt genom kläder, vilket gjorde att secondhand-handeln fick ett uppsving av denna utveckling. Myrornas arbete har sedan fortsatt att expandera och utvecklats med effektivare insamling av gåvor och sortering, och allt som säljs i butikerna är gåvor från människor och företag (Myrorna, 2014). Myrorna är en del av Frälsningsarmén men är samtidigt skild från organisationen på det sätt att det har en egen funktion, organisation och ledning. De har under de senaste åren haft en vinst på mer än 40 miljoner om året, som oavkortat har gått till Frälsningsarméns verksamhet. Det är enbart den sociala verksamheten av Frälsningsarmén som Myrorna är med och finasierar, och finasieringen avgränsas också till enbart den verksamhet som bedrivs i Sverige (Myrorna, 2014). 1.2.2 Info om LCA Här följer en kort beskrivning av livscykelanalyser (LCA), då denna typ av analysform ligger till relativt stor del grund för resultatet som denna studie visar. LCA är en analysmetod för att ta reda på vilken miljöpåverkan en produkt eller tjänst har under hela dess livscykel. Faktorer såsom framtagning av råvaror, tillverkning, användning och avfallshanteringen kan ingå i analysen, men även olika mellansteg i form av transporter och lagring (SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, 2014). I alla analyser ingår inte alla 3

dessa faktorer, vilket gör att en viktig del av en LCA är att definiera dess omfattning. Det finns standardiserade metoder för hur en LCA ska genomföras, bland annat en ISOstandard som delar upp analysen i fyra olika delar (Erlandsson, Lindfors et al. 2013): Del 1: Definition Del 2: Inventering Del 3: Miljöpåverkansbedömning Del 4: Tolkning Del 1 innebär definition av studiens mål, syfte och omfattning, under del 2 samlas data in om de processer som är aktuella, exempelvis från emissioner, material- och energiflöden. Del 3 innebär en bedömning av vilken miljöpåverkan de olika processerna medför och i del 4 tolkas analysens resultat och där kan olika verktyg användas som till exempel känslighetsanalyser (Erlandsson, Lindfors et al. 2013). En LCA kan göras för en stor mångfald av aktiviteter, på produkter såsom mat, förpackningar med mera eller på tjänster, exemepelvis en taxiresa. Det finns numera två huvudsakliga tillämpningar av LCA: Jämförande fallstudier: för att bedöma skillnaden mellan miljöprestanda för olika alternativ Miljödeklarationer: för att bedöma en enskilds produkt eller tjänst miljöpåverkan i ett livscykelperspektiv Genom miljödeklarationer kan man identifiera i vilket steg i livscykel en produkt eller tjänst medför störst miljöpåverkan, vilket kan ge indikationer om var man borde rikta mest insatser för att åstadkomma förbättringar. Jämförande fallstudier är en jämförelse mellan olika alternativ, och ger en analys som kan hjälpa till vid beslutsfattande om vilket alternativ som är bäst ur miljösynpunkt. Detta är den form av LCA som har använts i denna rapport (SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut 2014, Erlandsson, Lindfors et al. 2013). 1.3 Avgränsning I denna studie undersöks miljönyttan för de olika hanteringssätten ur ett naturvetenskapligt perspektiv, där metoderna jämförs utifrån faktorer så som energiförbrukning och utsläpp. Sociala och etiska aspekter ingår inte i analysen. Mer detaljerade avgränsningar för de olika LCA som ligger till grund för resultatet finns beskrivna i resultatavsnittet. Denna studie avgränsas även på så sätt att den har fokus på svenska förhållanden, hur möjligheterna och hindren ser ut för svensk återanvändning och återvinning av textilier. 4

2 Metod Detta arbete är först och främst baserat på litteraturstudier av vetenskapliga rapporter, bland annat rapporter från IVL Svenska Miljöinstitutet och Högskolan i Borås har använts. Rapportera har inhämtats från databaser så som google, google scholar och web of science. Hos databaserna google scholar och web of science fanns ett begränsat antal artiklar i ämnet varav större delen av de rapporter som använts inhämtats från google. De sökord som användes var bland annat återanvändning textilhantering miljönytta, textilhantering miljönytta förbränning och de engelska motsvarigheterna waste management textile, textile management recuse och textile management recycling. I arbetet har även en ingått en mindre observationsstudie hos Myrornas anläggning i Storås, Göteborg. Diskussion av metodval sker under avsnitt 4 Diskussion. 5

3 Resultat Detta avsnitt behandlar de resultat som denna studie kommit fram till och kan delas upp i tre delar. Första delen behandlar flödena av textilier hos Myrornas anläggning i Storås, Göteborg. Andra delen behandlar analysen gällande miljönyttan hos återanvändning och återvinning av textilier jämfört mot förbränning med energiutvinning. Den tredje delen beskriver de möjligheter och hinder som finns för återanvändning och återvinning ur ett svenskt perspektiv. 3.1 Flöden av textilier på Myrornas anläggning i Storås, Göteborg Resultatet för flöderna av textilier på Myrornas anläggning i Storås, Göteborg presentas nedan i form av ett flödesschema, och även i form av en jämförande tabell mellan dessa flöden och de nationella. Försäljning i Sverige 16,4 % Inflöde textilier Export 74 % Avfall 7 % Felsorterat 2,6 % Figur 2. Flödesschema för Myrornas anläggning i Storås, Göteborg (data genom M. Ghafari, personlig kommunikation, 15 maj 2014). Tabell 1. Hanteringen av andrahandstextilier hos Myrornas anläggning i Storås jämfört med hanteringen nationellt sett (data från Carlsson, Hemström et al. 2011 och M. Ghafari, personlig kommunikation, 15 maj 2014). Hanteringsmetod Myrorna Storås hantering Nationell hantering Återanvändning i Sverige 16,4 % 11 % Återanvändning via export 74 % 73 % Avfall 7 % 15 % Svinn* 2,6 % 1 % * Svinn i Myrornas fall är sådant som blivit felsorterat innan leverans och tillhör inredningsavdelningen. Svinn från de nationella siffrorna finns inga uppgifter om varför/varifrån de 6

uppkommer. Inflödet till anläggningen är från ett insamlingsområde som inkluderar Göteborg, Malmö, Halmstad, Jönköping, Borås och Skövde (Miljöbron, 2014). Som flödesschemat visar går största delen av textilierna vidare till försäljning genom export, hela 74 % av deras inflöde. Därefter kommer posten för försäljning i Sverige med 16,4 %, avfallsmängden ligger på 7 % och till sist finns posten felsorterat på 2,6 %. Posten felsorterat innehåller produkter som tillhör avdelningen för inredningsartiklar men som innan frakt blivit felsorterat och därför hamnat i uppgifterna för textilinflödet (M. Ghafari, personlig kommunikation, 15 maj 2014). Som tabell 1 visar ligger Myrorna Storås exportflöden och exportflödena från den nationella hanteringen på i princip samma procentsats. Flödena skiljer sig åt på det sätt att Myrorna Storås har ett större flöde för återanvändning i Sverige och ett mindre flöde som hanteras som avfall jämfört med den nationella hanteringen. Exporten från Myrorna Storås skickas bland annat till Irak, Pakistan, till afrikanska länder men också till europeiska länder. De varor som går på export gör detta på grund av att de inte bedöms vara säljbara i Sverige. Det kan bero på olika anledningar, att varorna är trasiga eller helt enkelt inte följer gällande mode i Sverige. Ofta skickas exportdelen vidare till andra delar av Europa där ibland en andra sortering sker, och sedan vidare till de exportländerna där försäljningen sedan sker. Även i exportländerna sker alltså en sortering av produkterna. Varor som är trasiga skickas med för att sedan lagas i exportländerna eller sys om till en ny produkt, exempelvis skickas stickade tröjor med hål på export där de sedan används för att sy kuddar av och säljas i butik. Denna form av återvinning kallas Remake och berörs mer i kommande avsnitt för återvinning av textilier (se 3.3.1.2.2 Remake). Dock kan inte alla typer av produkter som är trasiga skickas på export, exempelvis jeans med hål i får inte skickas vidare. Myrorna Storås har nära kontakt med företaget som sköter exporten och får uppdateringar för hur hanteringen av de varor de skickar går till. Den del av flödet som går till avfall gör det på grund av att textilierna är smutsiga, men oftast på grund av att de är mögliga och/eller luktar illa. Textilierna kasseras även på grund av att insamlingsboxarna ibland missbrukas och används för att slänga hushållssopor vilket förstör textilprodukterna (M. Ghafari, personlig kommunikation, 15 maj 2014). 3.2 Återanvändning Flertalet studier och rapporter kommer fram till samma resultat, att återanvändning ger en större miljönytta än alternativen återvinning och förbränning. Detta dels på grund av minskad miljöpåverkan genom reducerade emissioner från avfallshanteringen, dels och till största del på grund av den stora miljöskada som nyproduktion av textilier ger, och att återanvändning innebär en minskad nyproduktion av kläder vilket gör miljönyttan betydande (Woolridge, Ward et al. 2006, Farrant, Olsen et al. 2010, Palm 2011, Palm, Harris et al. 2013). 3.2.1 Formell, semi formell och informell återanvändning I fråga om återanvändning kan denna metod delas in i tre kategorier: formell, semi-formell och informell återanvändning. Formell återanvändning är den kategori som Myrorna tillhör, 7

med andra ord försäljning av begagnade varor i butik. Försäljning av varor på sådant sätt som via Blocket, Tradera eller E-bay klassas som semi-formell återanvändning, och den informella kategorin innebär återanvändning genom att kläder ärvs från syskon till syskon, ges bort till vänner eller liknande (Palm 2011). Alla former av återanvändning förlänger klädernas livstid och kan antas bidra till minskad nyproduktion av textilier vilket ger en miljönytta större än både alternativet återvinning och förbränning. Utöver detta påverkas även miljönyttan av återanvändning av att det medför mindre avfallsmängder och därmed mindre negativ miljöpåverkan i form av utsläpp från avfallshantering. Hur stor miljönyttan är från den semi-formella och informella återanvändningen är svår att beräkna på grund av hur strukturen av denna återanvändning ser ut. För att den totala miljönyttan av återanvändning ska öka gäller att flödena av textilier förflyttas från kategorierna med lägre miljönytta (återvinning och förbränning) och hanteras genom återanvändning. Om flödesförändringarna sker genom att de olika kategorierna av återanvändning ersätter varandra sker ingen ökad miljönytta utan endast förflyttning av den (Palm 2011). 3.2.2 Formell återanvändning: Försäljning i Sverige och försäljning genom export Inom kategorin formell återanvändning kan ännu en uppdelning göras, nämligen återanvändning genom försäljning i Sverige och återanvändning genom export. Studier visar att hanteringen och strukturen av återanvändningsprocessen kan variera och spela roll för miljönyttan. Exempel på återanvändning genom export då miljönyttan inte är optimal är de fallen då textilierna packas i balar i Europa och sedan skickas iväg till exportländerna där försäljningen sker. Anledningen till denna struktur är av praktiska skäl, men kan medföra negativa konsekvenser. Textilierna anpassas då inte efter vilket behov som finns hos respektive försäljningsställe och försäljarna får ingen möjlighet att kontollera innehållet vilket gör att risken för att kläder och textilier inte blir sålda ökar. Vad som då händer med dessa textilier som inte säljs kan från fall till fall vara oklart, men det finns uppgifter som visar på att de ibland hamnar på lokala deponier och bidrar till negativa miljökonsekvenser (Personne & Sundin 2013). Dessa negativa miljökonsekvenser uppkommer på grund av att deponerade textilier avger växthusgaser, 0,2 kg metan avges per kg bomull, vilket motsvarar 5 kg i CO 2 - ekvivalenter (Palm 2011). 3.2.3 Livscykelanalyser av återanvändning Studier har genomförts för att visa på miljönyttan av återanvändning av textilier genom livscykelanalyser. Nedan följer resultatet av en LCA gjord med fokus på energianvändning. Analysen jämför hur mycket energi som sparas vid återanvändning jämfört med energianvändningen som nyproduktion innebär. Analysen innefattar textiliernas livslängd från början till slut, från energiförbrukning vid utvinning av resurser till förbrukningen vid den slutgiltiga avfallshanteringen. 8

Tabell 2. Jämförelse av energiförbrukning för återanvändning och nyproduktion (data från Woolridge, Ward et al. 2006). Textil Sparad energi då 1 kg nyproducerad textil ersätts av 1 kg återanvänd textil Andel energi som krävs vid processer för återanvändning av 1 kg jämfört med energi som krävs vid processer för nyproduktion av 1 kg Bomull 65 kwh 2,6 % Polyester 90 kwh 1,8 % Större delen av de osäkerheter som finns i denna analys ligger i osäkerheten av hur mycket nyproducerad textil den återanvända textilen ersätter. I detta fall har det beräknats med ett förhållande på 1:1, att 1 kg återanvänd textil ersätter 1 kg nyproducerad (Woolridge, Ward et al. 2006). Andra studier talar dock för att förhållandet brukar vara att 1 kg återanvänd textil ersätter mellan 0,6-0,85 kg nyproducerad textil (Farrant, Olsen et al. 2010). Studier talar också för att dessa förhållanden behöver undersökas närmare (Palm, Harris et al. 2013). Ytterliggare en LCA är en del i resultatet för återanvändning i denna rapport. I analysen har det beräknats på att 1 kg återanvänd textil ersätter 0,6 kg nyproducerad textil, och med undantag av användarfasen är textilernas hela livscykel medräknad. Faktorer så som vattenanvändning och toxiska effekter ingår inte på grund av att de inte kunnat kvantifierats på ett tillförlitligt sätt. Nyproduktion antas ske i Kina, med beräkningar gjorda utifrån kinesisk elmix och värme från naturgas. Transporterna för nyproduktion ingår ej. Även återvinningen beräknas ske i Kina, och här har transporterna som krävs inkluderats. Återanvändningen beräknas ske till 25 % i Sverige och till 75 % i Kenya, och även här inkluderas transporter. Observera att dessa data inte används i denna rapport för att jämföra återanvändning och återvinning med förbränning, utan för att visa på miljönyttan med återanvändning kontra miljönyttan med återvinning (Palm, Harris et al. 2013). Tabell 3. Miljöpåverkan vid produktion av 1 kg textil (data från Palm, Harris et al. 2013). Miljöpåverkanskategori Försurning [kg SO 2 ekv.] Övergödning [kg PO 3 4 ekv.] Växthuseffekt [kg CO 2 ekv.] Marknära ozon [kg C 2 H 4 ekv.] Produktion 1 kg Bomull Polyester 0,15 0,095 0,045 0,012 16 14 0,0058 0,011 9

Tabell 4. Miljöpåverkan vid återanvändning av 1 kg textil (data från Palm, Harris et al. 2013). Miljöpåverkanskategori Försurning [kg SO 2 ekv.] Övergödning [kg PO 3 4 ekv.] Växthuseffekt [kg CO 2 ekv.] Marknära ozon [kg C 2 H 4 ekv.] Återanvändning 1 kg jämfört med att lagra Bomull Polyester Ersätter Bomull Polyester 0,083 0,053 0,027 0,0067 9,3 8,2 0,0033 0,0061 Tabell 5. Miljöpåverkan vid återvinning av 1 kg textil (data från Palm, Harris et al. 2013). Miljöpåverkanskategori Försurning [kg SO 2 ekv.] Övergödning [kg PO 3 4 ekv.] Växthuseffekt [kg CO 2 ekv.] Marknära ozon [kg C 2 H 4 ekv.] Återvinning 1 kg jämfört med att lagra Bomull isolering Polyester (DMT) Ersätter Glasull DMT 0,0028 0,0016 0* 0,0011 1,2 0,15 0* 0,0046 *Inte exakt 0, men försumbart Att analysen i de flesta fall ger negativa värden för återanvändning och återvinning beror på att man tar miljöpåverkan från textilierna som behandlas enligt de respektive metoderna minus miljöpåverkan från de material de ersätter. Med andra ord innebär det att ju lägre värde desto högre miljönytta. Författarna till denna studie påpekar dock att dessa resultat endast ska ses som nyckeltal för de olika metoderna, då det finns stora skillnader beroende på producent och teknik, det finns osäkerheter i data bland annat för de olika återvinningsteknikernas prestanda och all relevant data inte kunnat ingå i analysen (Palm, Harris et al. 2013). 3.3 Återvinning Alternativet återvinning av textilier framgår av denna studie som ett bättre alternativ än förbränning av materialet, dock ska påpekas att detta resultat innefattar större osäkerheter än resultatet att återanvändning är den metod att föredra. Osäkerheterna ligger i de olika metodernas prestanda, vissa återvinningstekniker finns ej i full operativ skala och är därför svåra att utvärdera, och att analyser av de olika metoderna begränsas av tillgången på data (Zamani 2011, Palm, Harris et al. 2013). Miljönyttan påverkas, liksom vid återanvändning, 10

beroende på vilken metod som används men även vad det återvunna materialet ersätter (Palm 2011, Youhanan 2013). 3.3.1 Kemisk och mekanisk återvinning Återvinningsmetoderna av textilier kan i ett första led delas in i kemisk och mekanisk återvinning. Kemisk återvinning innebär att fibrerna i textilierna bryts ned med hjälp av kemikalier för att sedan sammanföras igen genom andra processer, som kan vara kemiska eller mekaniska. På detta sätt förnyas materialet full ut och beroende på hur avancerad tekniken är finns möjligheten att textilierna renas från kemikalier, färger och andra restprodukter. Resultatet av denna typ av återvinning blir ett material med hög kvalitet vilket gör att det inte behöver tillsättas jungfruliga fibrer för att det återvunna materialet ska kunna ha samma användningsområde som ursprungsfibern. För att kemisk återvinning ska kunna vara ekonomiskt försvarbar krävs storskalig drift (Personne & Sundin 2013). Den mekaniska återvinningen grundas i en lång tradition och kräver inte lika avancerad teknik som den kemiska återvinningen. Återvinningsmetoden innebär att textilierna klipps, rivs och kardas till en jämn fibermassa. Till denna kategori räknas även ibland smältprocesser som kan användas för att tillverka nya fibrer av vissa syntetmaterial, eftersom endast värme krävs vid denna metod gör att den behandlas som mekanisk. Alla material kan genomgå återvinning genom mekaniska processer men processen kan behöva anpassas, exempelvis behövs kraftfullare hantering vid rivning av syntetmaterial jämfört med naturmaterial. Genom mekanisk återvinning försvagas och förkortas textilfibrerna vilket ger ett sämre resultat jämfört med kemiska återvinningsmetoder. Detta gör att textil återvunnet genom mekaniska processer behöver blandas upp med jungfruliga fibrer för att ha tillräcklig kvalitet för att användas till exempelvis klädtillverkning. Dock används återvunnet material genom mekaniska metoder främst till olika typer av isoleringsmaterial (Personne & Sundin 2013). 3.3.1.1 Kemiska återvinningsmetoder 3.3.1.1.1 NMMO processen NMMO-processen möjliggör återvinning av textilier som består av en blandning av fibrer. Processen bygger på att textilier bestående av bomull och polyester klipps i mindre bitar och blandas med N-metylmorfolin-N-oxid (NMMO), sannolikt ett icke-toxiskt lösningsmedel. NMMO löser upp bomullsfibrerna till cellulosamassa men lämnar polyestern orörd. Polyestern skiljs sedan från bomullsfibrerna genom filtrering. Polyestern håller god kvalitet genom denna process och behöver inte behandlas vidare efter filtreringen, lösningen med cellulosa och NMMO behöver behandlas vidare genom bland annat torkning, och kan sedan användas för tillverkning av textila material. 98 % av NMMO-lösningen kan återföras och återanvändas i processen. Denna process finns inte i full operativ skala (Zamani 2011). 3.3.1.1.2 Closed loop återvinning av polyester Denna process används idag bland annat av företaget Teijin, Japan. Metoden kan endast appliceras på polyester vars kvalitet håller en viss nivå, vilket medför att metoden är mycket begränsad. Metoden innebär att materialet först klipps till mindre bitar och sedan genom 11

kemisk behandling bryts ned till råmaterialet DMT (dimetyl terefthalat). DMT kan sedan genom polymerisation på kemisk väg återbildas till polyesterkorn som sedan används vid tillverkning av nytt polyestertextil. Denna slutprodukt håller i princip samma kvalitet som nytillverkad polyester (Palm 2011, Zamani 2011). 3.3.1.1.3 Re:newcell metoden Re:newcell är ett svenskt företag som utvecklar en metod för textilåtervinning, och då främst för bomullsfibrer. Metoden är utvecklad i samarbete med Kungliga Tekniska Högskolan. På grund av konfidentiella skäl är tillgången på information om Re:newcell-metoden liten, men metoden innebär i stora drag att cellulosamassa utvinns som sedan kan användas för att spinna nytt garn. Textilier med både cellulosabaserade och syntetiska fibrer ska kunna återvinnas i Re:newcell-metoden genom att de olika fibrerna separeras och återvinnas via olika processer. Enligt Re:newcell ska alla kemikalier som ingår i metoden gå att återvinna. Liksom NMMOprocessen finns Re:newcell-metoden ej i full operativ skala, utan företaget arbetar med att skala upp processen från laborativ till industriell storlek (Personne & Sundin 2013, Re:newcell, 2014). 3.3.1.1.4 Rötning På Högskolan i Borås bedrivs forskning gällande möjligheten att utvinna bränslen eller andra ämnen av textilavfall genom rötning. Försök har lett till utvinning av etanol ur denim. Även vid denna metod används NMMO för att fälla ut cellulosa, som sedan raffineras på olika sätt, och biogas har tidigare utvunnits av textilavfall på liknande sätt. Försöken sker än så länge i liten omfattning, endast på laboratorienivå, och chansen att utöka denna process till större skala anses som liten på grund av att det är en dyr process som därmed blir svår att få ekonomiskt försvarbar (Personne & Sundin 2013). 3.3.1.2 Mekaniska metoder 3.3.1.2.1 Isoleringsmaterial Textilier kan mekaniskt återvinnas på så sätt att det används till isoleringsmaterial av olika sorter. Isoleringsmaterialet används inom fordonsindustrin som ljudisolering, i till exempel motorrum och dörrar, eller inom byggindustrin som isolering vid husbyggnation. Det kan även användas som underlagsmattor till heltäckningsgolv eller stoppning i möbler. Isoleringsmaterial gjord av återvunnen denim eller andra bomullsprodukter har en fördel i att dessa material, till skillnad från andra isoleringsmaterial, inte är hudirriterande vilket gör dem lätta att arbeta med. Det textilavfall som återvinns i Europa återvinns oftast på detta sätt (Personne & Sundin 2013). 3.3.1.2.2 Remake Remake kallas en mekanisk återvinningsmetod som innebär att textilier används bland annat för att tillverka mindre textila produkter såsom plånböcker (Palm 2011). Remake kan även innebära att man använder sig av textilier för att laga kläder som sedan kan återanvändas, exempelvis med en trasig tröja kan det intakta tyget användas för att laga ett par trasiga jeans 12

så att dessa kan användas igen. Denna återvinningsmetod sker, på grund av dess upplägg, endast i relativt liten skala. Dess återvinningsgrad blir låg, men har å andra sidan en låg energiförbrukning (Palm 2011). 3.3.1.2.3 Trasor Textilier kan återvinnas genom att de klipps och används som trasor inom exempelvis sjöfarten eller verkstadsindustrin för rengöring av maskiner. Textilierna som används som trasor kan därefter inte fiberåtervinnas eftersom de många gånger blivit kontanimerade med olja eller andra kemikalier, vilker gör att de efter denna användning hanteras genom förbränning eller deponering. När textilier återanvänds på detta sätt ersätter de i viss mån andra material, så som papper eller nyproducerad textil (Personne & Sundin 2013). 3.3.2 Miljönytta för återvinning Miljönyttan av olika återvinningstekniker ser olika ut beroende på vilken metod som används. Vilket material som återvinningsmetoden ersätter är också en faktor som påverkar miljönyttan. Resultat visar på att om mekaniska metoder används, där lite energi och resurser krävs och materialet ersätter jungfrulig textil, sker troligtvis en miljönytta liknande den för återanvändning. Resultat visar också att återvinningsmetoden, där textilier används som trasor i verkstäder och inom sjöfarten, har en låg miljönytta eftersom trasorna i dessa fall oftast ersätter papper, vars miljöpåverkan i form av utsläpp är betydligt lägre än textiliernas (Palm 2011). En livscykelanalys har genomförts av Zamani (2011) där tre olika återvinningsmetoder studerats i jämförelse med alternativet förbränning med energiutvinning. Fokus på analysen låg på metodernas energiförbrukning och global uppvärmningspotential. De metoder som analyserades var NMMO-processen, Closed loop-återvinning av polyester och Remake (från textilt material till plånböcker). Analysen inkluderar faktorerna under tillverkning av behövt ämne (NMMO exempelvis), själva återvinnings/nedbrytningsprocessen och processen för att tillverka materialet. Analysen utgår från Sverige, och har beräknats att återvinningen sker i Sverige jämfört med att nyproduktionen sker i Kina och analysen visade på följande resultat Tabell 6. Metodernas miljöpåverkan sett till global uppvärmningspotential, enhet är kg CO 2 ekvivalenter/ton av textilt avfall (data från Zamani 2011). Metod Global uppvärmningspotential Remake 5900 NMMO metoden 5560 Closed loop återvinning av polyester 2075 Förbränning 230 13

Tabell 7. Metodernas miljöpåverkan sett till energiförbrukning, enhet är MJ/ton textilt avfall (data från Zamani 2011). Metod Energiförbrukning Remake 119 700 NMMO metoden 91 100 Closed loop återvinning av polyester 30 700 Förbränning 22 607 Miljönyttan av återvinningsmetoderna tas fram genom att jämföra metodernas processer med de processer som krävs för nyproduktion av samma material, vilket gör att resultaten från analysen får negativa värden. Detta eftersom produkten från återvinningsmetoderna, med en lägre miljöpåverkan, ställs mot produkten från nyproduktion, med en högre miljöpåverkan, vilket ger negativa värden (Zamani 2011). Gällande förbränning jämförs det alternativet mot de energi- och uppvärmningskällor som de ersätter, i detta fall energikällor enligt genomsnittlig svensk standard och naturgas som uppvärmningskälla enligt det databasprogram som användes vid analysen (Zamani 2011). I tabell 6 och tabell 7 kan utläsas att återvinning genom Remake är att föredra, både gällande global uppvärmningspotential och energiförbrukning. Resultatet visar också att oavsett vilken återvinningsmetod som används ger de större miljönytta än förbränningen av textilierna. Studien påpekar dock att de generella osäkerheter som gäller återvinningsteknikerna även finns i denna analys, att metodernas tekniska prestanda inte är på fullskalig industriell nivå och att tillgången av data begränsat något. Författaren påpekar också att analysen bygger på att återvinningen sker i Sverige kontra nyproduktion i Kina, och menar att ändrade geografiska förhållanden kan få effekt på den totala miljönyttan och behöver undersökas vidare (Zamani 2011). En studie har även genomförts gällande återvinningsmetoderna Closed loop-återvinning av polyester, Re:newcells metod, isoleringsmaterial och rötning. De textilier som ingick i analysen var bomull och polyester, och referensfallet vilket teknikerna jämfördes mot var även här förbränning. De faktorer som vägdes in var metodernas återvinningsgrad, energiförbrukning, vattenförbrukning, kemikalieförbrukning, emissioner och avfallsgenering. Transporter inkluderades även och studiens fokus på lokalisering var Sverige med Stockholm som utgångspunkt och tre potentiella placeringar för processanläggningar undersöktes, Stockholm, Vänersborg och Wolfen, Tyskland (Youhanan 2013). Resultatet från studien visade att fibermaterialåtervinning, med andra ord Closed loopåtervinning av polyester och Re:newcell-metoden, var de enda metoderna som påvisade effekter gällande ökad miljönytta, trots att de innebär störst användning av resurser såsom vatten och kemikalier. Rötning av bomull till biogas anses enligt studien vara ett orealistiskt alternativ på grund av att metoden inte är ekonomiskt försvarbar och att miljönyttan blir mer 14

eller mindre obefintlig eftersom ingen eller lite energi utvinns om transporterna som krävs tas med i beräkningen. Nyttan av att återvinna bomull till isoleringsmaterial ansågs inte kunna uppskattas, men studien kommer fram till att denna återvinningsmetod ibland kräver nyproducerad bomull för att kunna fungera och det faktum att den inte ersätter nyproduktionen av textil gör att dess totala miljönytta kan ifrågasättas. Resultatet visar också att överlag ska inte de transporter som krävs för återvinningen underskattas och att de i vissa fall kan eliminera miljönyttan av återvinningen. Dock ska påpekas att studien uppvisar osäkerheter att det i vissa fall är brist på data och, liksom i föregående analys, föreligger osäkerheter på grund av att metoderna för återvinning fortfarande är på ett laborativt stadium och att effekterna vid full industriell skala kan avvika från studiens resultat (Youhanan 2013). Det finns även studier som talar emot resultaten från föregående analys. De visar på att återvinning av textilier är ett tydligt bättre alternativ än förbränning med energiutvinning, inte bara gällande återvinning när slutprodukten har hög kvalitet utan även i en kombination med högkvalitet- och lågkvalitetåtervinning. I likhet med tidigare nämnda studier påvisade även denna att osäkerheter finns kring metodernas prestanda, att återvinningsteknikerna har hög förbättringspotential och att analysen begränsats av tillgången på data. I detta fall bedöms miljönyttan vara något underskattad eftersom vid effekterna vid nyproduktion gällande vattenanvändning och toxiska utsläpp inte kunnat analyseras på ett tillförlitligt sätt (Palm, Harris et al. 2013). 3.4 Möjligheter och hinder Återanvändningen av textilier i Sverige är väl etablerat, det finns välutbyggda system för detta och Myrorna är en av de större aktörerna (Personne & Sundin 2013). Det finns en problematik för återanvändning genom de snabba modeväxlingarna, vilker medför att klädernas estetiska livslängd inte motsvarar den tekniska, att kvaliteten hos textilierna är för låg eller problem med insamlingssystemen (Ekström & Salomonson 2012). När det gäller återvinning ser det dock annorlunda ut. Fram till början på 90-talet bedrev Stena Recyling storskalig mekanisk återvinning av textilier i Sverige, men verksamheten lades ned av ekonomiska skäl (Personne & Sundin 2013). I dagsläget finns det ingen industriell återvinning av textilier i Sverige, och inte heller någon större export av textilier för återvinning (Palm 2011). Återvinning av textilier förekommer i Sverige endast i liten skala, exempelvis i form av framställning av trasor för verkstäder, men omfattning på denna återvinning beräknas vara försumbar (Tojo, Kogg et al. 2012). Några av de hinder som svenska aktörer anser finns för textilåtervinning i Sverige är att de återvunna produkterna får ett lågt värde på grund av att priset på nyproducerade textilier är såpass lågt och att textil är ett material som ofta inte är homogent, utan består av exempelvis olika färger och typer av fibrer. Hinder ligger även i det att textilier ofta inte är designade för återvinning och att den svenska marknaden tros vara för liten för att etablering av industrier för textilåtervinning ska kunna ske (Ekström & Salomonson 2012). 15

Detta till trots, finns också möjligheter med textilåtervinning och frågan har diskuterats mer och mer de senaste åren. Företaget Re:newcell arbetar med att utveckla en metod och undersöker hur stor möjligheten är för en expansion och storskalig återvinningsverksamhet. Forskning om möjligheterna för återvinning bedrivs på Chalmers tekniska högskola, och på Högskolan i Borås forskas om återvinningsmetoden rötningens möjligheter (Personne & Sundin 2013, Chalmers 2014). Projekt i Göteborg och Uppsala har under 2014 startats för att öka insamlingen och förbättra strukturen för återanvändning och återvinning av textilier (Recyclingnet 2014). En viktigt faktor, som inte får glömmas i sammanhanget, är att även om återvinningsindustrin för textilier inte är etablerad i Sverige för tillfället, finns aktörer i övriga delar av världen, vilka bedriver detta på storskalig nivå. I Nederländerna arbetar välgörenhetsorganisationen KICI med frågan genom att undersöka och bedriva produktutveckling för olika potentiella användningsområden för textil som inte går att återanvända (Ekström & Salomonson 2012). Soex är ett multinationellt företag med anläggning bland annat i Wolfen, Tyskland. Företaget arbetar med textilsortering, de produkter som inte kan återanvändas genomgår mekanisk återvinning och säljs sedan vidare för att användas exempelvis som trasor eller som material vid tillverkning av isoleringsprodukter (Personne & Sundin 2013, Soex, 2014). Det japanska företaget Teijin bedriver industriell verksamhet enligt metoden Closed loop-återvinning av polyester, och det amerikanska företaget Patagonia är en omtalad aktör när det kommer till återvinning av textilier och även de arbetar med återvunnen polyester genom att göra fleecekläder av materialet (Ekström & Salomonson 2012, Zamani 2011). Det är inte bara återvinningsteknikerna och deras prestanda som utgör osäkerheter och hinder utan även själva sorteringen av textilier kan vara problematisk på grund av textiliernas olika färg- och fiberkombinationer. Teknisk utveckling sker för att undanröja denna problematik, ett delvis EU-finansierats projekt kallat Textiles for Textiles (T4T), är ett samarbete mellan olika företag som utvecklar en sorteringsmaskin. Maskinen sorterar textilier på optisk väg genom NIR-spektroskopi (Near InfraRed). Textilierna kan sorteras efter färg och typ av fibrer, såsom bomull och polyester men också sorteras efter blandningar och urskilja material som består av exempelvis 70 % bomull och 30 % polyester (Personne & Sundin 2013, Textiles 4 Textilies, 2014). De tekniska framstegen är dock inte det enda som behövs för att kunna utveckla en väletablerad textilåtervinning, utan det krävs även en strukturell utveckling. Frågor som hur insamlingen ska ske är viktiga att hantera. Projekt utförda i samarbete med Stockholms stad och Avfall Sverige har behandlat sådana strukturella problem, och även via projektet Nätverk, trådar och spindlar på Högskolan i Borås. I det förstnämnda projektet undersöktes ett system för insamling av textilavfall på återvinningscentraler belägna i Stockholm stad. Syftet med projektet var att öka kunskapen och medvetenheten hos bland annat kommuner om möjligheten att utföra denna sortering för materialåtervinning men också för att visa hur ett sådant system skulle kunna se ut. Resultatet från studien visade att även om mer arbete krävs 16

för att få ett fungerade insamlingssystem för återvinning, är idén fullt realistisk (Personne & Sundin 2013). 17

4 Diskussion Resultatet från denna studie visar att återanvändning av textilier är att föredra, i andra hand återvinning och i tredje hand förbränning med energiutvinning. Detta är dock en sorts övergripande ordning och miljönyttan varierar beroende på vilken metod man väljer inom återanvändning respektive återvinning. Att återanvändning är det bästa alternativet är det resultat som kan fastställas med störst säkerhet. Palm (2011) gör en uppdelning av olika former av återanvändning (formell, semiformell och informell) och menar att det är viktigt att textilflödena skiftar från avfallshantering och återvinning till återanvändning och inte enbart förändras mellan de olika återanvändningsformerna, eftersom den totala miljönyttan inte ökar då. Detta kan dock ifrågasättas genom Personne och Sundins (2013) studie som visar att miljönyttan för underkategorierna till formell återanvänding, försäljning i Sverige och försäljning genom export, kan variera. Om exportens struktur och hantering är bristfällig, kan det leda till minskad miljönytta jämfört med försäljning i Sverige, vilket skulle kunna leda till slutsatsen att återanvändningen borde skifta från exporten till ökad försäljning i Sverige. Detta är dock inte min bedömning eftersom det finns en anledning till att kläderna går på export de är svåra att sälja i Sverige. Om de inte blir sålda blir de inte återanvända, och blir de inte återanvända bidrar de inte till någon minskad nyproduktion. Lösningen enligt min mening är att säkerställa en fungerande export med uppföljning om hur kläderna hanteras, ett arbete som Myrorna redan utför. I resultaten för de enskilda LCA-värdena, som används i denna studie, kan avvikelser förekomma på grund av de osäkerheter som föreligger. Exempelvis används vid analysen gjord av Woolridge, Ward et al. (2006) ett 1:1-förhållande mellan hur mycket nyproducerad textil som ersätts av den återanvända, ett förhållande som kan ifrågasättas enligt Farrant, Olsen et al. (2010) och Palm, Harris et al. (2013). Frågetecknen kring analyserna ligger dock i hur stor miljönyttan är och inte i om det finns en miljönytta. Resultatet att återanvändning är det bättre alternativet bedöms som korrekt. Resultatet visar även att återvinning är att föredra över förbränning, men detta kantas av fler osäkerheter. Osäkerheterna gäller teknisk prestanda, vilken påverkan transporterna har och att tillgången på data i vissa fall är begränsad. Om man jämför mekanisk och kemisk återvinning har de olika kategorierna olika för- och nackdelar. Mekaniska återvinningsmetoder kan anses vara bättre, eftersom de är mindre energikrävande och inte behöver lika mycket resurser i form av kemikalier och liknande. Kemisk återvinning har dock fördelar på det sättet att det återvunna materialet har en högre kvalitet och större potential att ersätta nyproducerad textil, något som ger en stor miljönytta. De olika återvinningsmetoderna har som sagt olika fördelar och möjligheter att utnyttjas. Closed loop-återvinning av polyester har väldigt specifika och höga krav på materialet som kan återvinnas, vilket gör det svårt för en organisation som Myrorna att använda sig av denna metod, eftersom de hanterar en större variation av textiltyper. För denna metod finns även frågetecken om det sker något utsläpp av mikroplastpartiklar. Eftersom polyester bryts ned till 18