Handbok för Terapeuter

Handbok för Terapeuter Behandling av Ledproblem, Nackbesvär och Ryggont Johnny Grimståhl

Titel: HANDBOK FÖR TERAPEUTER Behandling av ledproblem, nackbesvär och ryggont. 2:a omarbetade upplagan 2009 Johnny Grimståhl Eftertryck förbjudes. All rights reserved. Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är förbjudet utan skriftligt medgivande av författaren, enligt lagen om upphovsrätt. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande genom tryckning, kopiering, bandinspelning etc. Ediciones Mandala, Madrid Swings Centro de Medicina Alternativa Sargento Llagas 9 35 007 Las Palmas Gran Canaria www.grimstahl.com swings@grimstahl.com Teckningar: Johnny Grimståhl och Diana Grimståhl Sosa ISBN 91-630-8540-2 Av samme författare: Karate- Grundtekniker, 1974, eget förlag.. Näringslära, 1976, Swings förlag. Modern styrketräning, 1977, Swings förlag. Träna på gym, 1992, Swings förlag. Grunderna i kinesiologi, 1998, Swings förlag. Dubbelmannen (roman), 1999, Swings förlag. Döden går på gym (polisroman), 2000, Padefa. Vägen till ett friskare liv, 2005, Swings förlag. Kinesiología Básica, 2006, Ediciones Mandala, Madrid. 2

och om det vore sant (roman), 2007, Swings förlag. Detta är inte en lärobok i anatomi eller kiropraktik etc. Boken ger bara ytliga kunskaper om hur kroppen fungerar anatomiskt och fysiologiskt. För ett djupare studium hänvisas till något standardverk i ämnet. De behandlingar som beskrivs för olika problem, ska ses som informativ text om hur många terapeuter arbetar med dessa. Författaren rekommenderar inte någon att börja manipulera och justera kotor och leder utan att ha först ha fått vägledning av någon kompetent person. 3

Innehållsförteckning: Förord 5 Anatomiska termer 7 Förkortningar 8 Allmänna termer och begrepp 9 Muskelplanscher 12 Ryggens viktigaste muskler 14 Skelettplanscher 16 Ryggraden och tillhörande ben 18 Lovett reactor 23 Grundläggande kinesiologi 27 Terapilokalisering 28 Indikatormuskel 29 Tabell över muskeltester 32 Muskeltestning 33 Vaskulära reflexpunkter 49 Lymfatiska reflexpunkter 52 Planscher 55 Ursprung/fästemassage 57 Muskelspolar och senspolar 58 Hypertoniska muskler 62 Surrogatmuskel 63 Provokation 64 Meridianer 67 Start- och slutpunkter 69 Associerade punkter 72 Olika akupunktsbehandlingar 74 Magnetterapì 78 Problem i rygg och nacke 81 Kotsubluxationer 84 Kotfixeringar 86 Diskbråck 90 Nervrotsproblem 91 Problem i ben och leder 93 Allmän undersökning 97 Anatomiska riktmärken 100 Stretching 101 Testning av nacken 105 Behandling av nacken 109 Manipulation och justering 112 Testning av bröstrygg 119 Behandling av bröstrygg 123 Interlink 125 Manipulation och justering 127 Egenbehandlingar 134 Testning av ländrygg 137 Behandling av ländrygg 143 Testning av korsrygg och höft 151 Behandling av korsrygg 157 Testning av svanskotor 161 Behandling av svanskotor 161 Testning av bäcken 163 Behandling av bäcken 167 Testning av knän 173 Behandling av knän 181 Testning av fötter 183 Behandling av fötter 186 Testning av axlar 191 Behandling av axlar 201 Egenvård axlar 208 Testning av armar och händer 209 Behandling av epikondylit 211 Behandling av karpaltunnel 213 Testning och behandlning av kraniella ben och suturer 215 Strukturell kinesiologi 226 4

FÖRORD. Många människor lider av olika ledbesvär och kotproblem, ofta orsakade av för mycket stillasittande och för lite motion. Muskler som inte används tillbakabildas och blir svagare, och med tiden tål man allt mindre av de påfrestningar som hör till många av våra dagliga aktiviteter. Att lyfta en låda eller liknande med kroppen i fel ställning, kan räcka för att utlösa det ryggskott som vi normalt aldrig borde ha fått! Naturligtvis förekommer det också olycksfall som skadar även den starkaste, liksom olika former av förslitningsskador. Faktum kvarstår dock, att tränade och starka muskler utgör ett bra skydd och fungerar som stötdämpande kuddar för benen i kroppen och de inre organen. Ont i ryggen är en folksjukdom i Sverige liksom i många andra länder. De flesta vänder sig till den traditionella, vanliga vården där det i regel skrivs ut något medel mot smärtan och ordineras vila och kanske sjukgymnastik. Efter en eller ett par veckor mår man ofta bättre om skadan inte är kronisk. För dessa stackars människor som har kroniska led- eller ryggproblem börjar ofta en tröstlös vandring mellan olika experter och instanser, i många fall utan att uppnå en varaktig förbättring. Man varken kan eller har lust att träna och kroppen degenererar ännu mer - den onda cirkeln är sluten. Till sist återstår ofta bara sjukskrivning eller sjukpensionering. Men, måste det vara på det här sättet? Svaret från oss inom alternativmedicinen är ett rungande nej! Visserligen går inte alla problem att rätta till, men de flesta kan bli hjälpta. Många blir bra av sig själva på en eller ett par veckor, utan hjälp av vare sig läkare, sjukgymnaster eller alternativmedicinare. Men varför vänta på att kroppen ska läka sig själv, vilket kan ta ganska lång tid? Med rätt behandling kan man bli bra inom en eller två dagar, utan vare sig smärtstillande medel, utdragna och kostsamma behandlingar eller långvarig, passiv vila. Många terapeuter försöker också ta reda på varför man har ont, för att ge råd om vad man bör göra för att inte problemet ska återkomma. Smärta är kroppens sätt att tala om för oss att någonting är fel. Detta fel bör sökas och åtgärdas, varvid smärtan som regel minskar eller försvinner. Att bara lindra eller ta bort smärtan utan att behandla problemet, är ungefär lika intelligent som att slå sönder den blinkande lampan för oljemätaren och köra vidare i tron att nu är problemet avhjälpt, lampan blinkar ju inte längre! Den mest kända behandlingsformen för dessa typer av problem är kiropraktik. Andra kända metoder är naprapati och osteopati. Under årens lopp har man närmat sig varandra så att det ofta är omöjligt att skilja de olika metoderna åt. Idag är det terapeutens skicklighet som är det viktigaste, inte vilken metod han, eller hon är utbildad i. 5

Det finns också andra metoder och tekniker, allt från gamla tiders kotknackare, som lever kvar här och där, till olika former av massage, sjukgymnastik, terapeutisk, eller medicinisk stretching m.m. Alla dessa metoder har sitt värde och borde kunna komplettera varandra istället för att, som så ofta sker, motarbeta varandra. Det här är ingen lärobok i vare sig kiropraktik eller naprapati. De metoder som beskrivs har jag lärt mig ur många olika källor. Jag har försökt välja ut de enklaste och samtidigt mest effektiva teknikerna av de som jag själv använder. Jag menar heller inte att boken ersätter den mångåriga utbildningen i kiropraktik etc. Min målsättning är att dels visa några enkla tekniker som alla kan utföra utan risk, dels att informera om en del tekniker och metoder som jag avråder från att utföra på egen hand. De djupare och svårare manipulationerna för främst nacken har jag helt utelämnat, eftersom de kan göra mer skada än nytta om de utförs fel. Följ reglerna som beskrivs längre fram om att inte behandla mot smärta och att först utföra vissa förtestningar innan själva behandlingen. Vid smärta i ytterlägen, eller vid osäkerhet - behandla inte! Om problemet verkar vara svårbehandlat, skicka patienten till en utbildad kiropraktor eller naprapat etc. Vissa problem måste röntgas för att kunna ställa diagnos - det är läkarens uppgift! Med andra ord; var inte rädd att skicka patienten vidare till rätt ställe eller person. En fel behandling kan inte göras ogjord, men en utebliven behandling kan alltid göras senare! Boken ger lite allmän anatomisk orientering där så behövs. För en djupare förståelse rekommenderas läsaren skaffa sig vissa grundkunskaper i anatomi och fysiologi. Detta hjälper också terapeuten att utveckla en slags röntgenblick, där han för sitt inre kan se och visualisera ryggraden med dess kotor, diskar, ligament, muskler etc. En del medicinska fackord och termer måste ofta användas för att förklara vissa processer och förhållanden så exakt och tydligt som möjligt. I möjligaste mån har jag försökt förklara eller översätta dessa ord till svenska, jag rekommenderar dock de latinska fackorden. Avsnittet om kinesiologi är hämtat ur Grunderna i Kinesiologi av samme författare. Las Palmas, januari 2009 6

Anatomiska termer: Anterior Främre Ventral Mot magen Posterior Bakre Dorsal Mot ryggen Interior Inre Proximal Närmare (inåt) Exterior Yttre Distal Längre bort Superior Uppåt Superficial Ytlig Inferior Nedåt Flexion Böjning Medial Mot mittlinjen Extension Sträckning (inre del) Abduktion Utåtförning Lateral Bort från mittlinjen Adduktion Inåtförning (yttre del) Supination Utåtvridning Cefal Mot huvudet Pronation Inåtvridning Kaudal Från huvudet Inversion Vänd utåt (mot svanskotan) Eversion Vänd inåt Flexion Abduktion Adduktion Extension Dorsalflexion Palmarflexion Dorsalflexion Plantarflexion 7

FÖRKORTNINGAR P. Patienten eller Personen som blir testad. T. Terapeuten eller Testaren. AK Applied kinesiology TFH Touch for Health MK Manual kinesiologi NL NeuroLymfatiska punkterna. NV NeuroVaskulära punkterna. IM IndikatorMuskel. IC Indicator Change (IM ändrar från stark till svag eller tvärtom). TL TerapiLokalisering (man håller på en punkt på kroppen och testar). PTL Patienten utför TL. TTL Terapeuten utför TL. PMC Pectoralis Major Clavicularis. PMS Pectoralis Major Sternocostalis. TFL Tensor Fascia Lata. TMJ Tinning- och käkbensleden. SIPS Spina Iliaca Posterior Superior. SIAS Spina Iliaca Anterior Superior. TBI Tuber Ischiadikum. C 1-7 Cervikalkota 1-7 (nackkotorna). T 1-12 Dorsalkota 1-12 (bröstryggkotorna, även kallade D 1-12). L 1-5 Lumbarkota 1-5 (ländkotorna). CNS Centrala nervsystemet. ANS Autonoma nervsystemet. ph ph-värdet (anger syra/basbalansen i kroppen). C Centralmeridianen. S Styrkärlsmeridianen. Lu Lungmeridianen. Tj Tjocktarmsmeridianen. Nj Njurmeridianen. Bl Blåsmeridianen. Le Levermeridianen. Gb Gallblåsmeridianen. Hj Hjärtmeridianen. Tu Tunntarmsmeridianen. Pc Pericardiummeridianen (även kallad Cx). Tv Trippelvärmarmeridianen. Ma Magmeridianen. Mj Mjältmeridianen. 8

ALLMÄNNA TERMER OCH BEGREPP INFEKTION En infektion orsakas av bakterier eller virus. Den kan vara lokal, eller ge upphov till infektionssjukdomar. Renlighet minskar risken för infektion. Symtom: Rodnad, svullnad och smärta (ungefär som vid en inflammation). INFLAMMATION En inflammation kan orsakas av infektion, men kan också bero på vävnadsskada, pga trauma eller överbelastning av muskler och leder, för mycket värme eller kyla, gifter, syrebrist, allergi m.m. Inflammation är kroppens sätt att inleda läkningsprocessen. Energin ökar vid stället för inflammationen, det blir varmt och svullet. Flödet av serum och vita blodkroppar till det skadade stället ökar också för att avgränsa, oskadliggöra och avlägsna det som orsakar vävnadsskadan. Symtom: Rodnad (rubor). Svullnad (tumor). Smärta (dolor). Värmeökning (calor). Nedsatt funktion (functio laesa). Exempel på olika inflammationer: Myosit Muskelinflammation. Tendinit (tenontit) Seninflammation. Tendovaginit Senskideinflammation. Artrit Ledinflammation. Periartrit Inflammation i ledens mjukdelar. Ostit Beninflammation. Periostit Benhinneinflammation. Osteomyelit Benmärgsinflammation. Spondyl artrit Inflammation i ryggkotornas ledgångar. Bursit Slemsäcksinflammation. Radiculit Inflammation i en nervrot vid en kota. 9

ARTROS Artros (ledförslitning) är en degenerativ ledsjukdom som beror på förslitning och degeneration av ledytornas brosk. Detta kan orsakas av snedbelastningar, övervikt, inaktivitet, luxationer, subluxationer, felläkta frakturer, missbildningar, artrit, infektion, diabetes, överrörliga och instabila leder m.m. Symtom: Smärta och svullnad, felställning i leden, morgonstelhet, krepitationer (knäppningar), minskad rörlighet och atrofi och svaghet i musklerna. FRAKTURER Symtom: - Blödningar som orsakar svullnad och missfärgning av huden över skadan. - Ömhet och smärta vid beröring av skadestället. - Smärta vid rörelse eller belastning. - Felställning av leden, eller falsk rörlighet. - Vissa benbrott kan vara svåra att upptäcka, t.ex. brott på lårbenshalsen och överarmen, där brottändarna kilas in i varandra och ger leden en viss stabilitet. Fullständiga frakturer: En fullständig fraktur är ofta mycket smärtsam och kan ta 1-6 månader för att läka. De vassa kanterna på det avbrutna benet kan skada blodkärl och vävnad och skära av nervtrådar, vilket kan medföra förlamningar. Man skiljer mellan tvära frakturer, spiral- eller sneda frakturer, splitterfrakturer och krossfrakturer. Stressfrakturer: En stressfraktur (utmattningsbrott) består av små sprickor (fissurer) i benens ytskikt. De uppstår främst i händer, fötter och underben, som en följd av överbelastning och nedsatta stötdämpningsfunktioner i leder och muskler. Oftast läker de av sig själva. Sluten fraktur: En sluten fraktur (okomplicerat brott) kräver ofta bara att benet reponeras och spjälas eller gipsas. Öppen fraktur: En öppen fraktur (komplicerat brott) kräver ofta operation och har sårskador som lätt kan bli infekterade. 10

MUSKELBRISTNING Muskelbristning eller sträckning beror ofta på böjningar, tillsammans med snabba rörelser och vridningar. En annan, vanlig orsak är obalans mellan agonister och antagonister. Muskeln är svag och smärtar krampaktigt. DÉFENSE MUSCULAIRE Detta är en smärtbetingad reflex som resulterar i en konstant, ökad muskelspänning. Den finns t.ex.i bukväggen vid inflammation i bukhålan, i ryggmusklerna vid ryggproblem och i käkmusklerna vid tandvärk. MYOSER Myoser består av hårda och ömmande ytliga delar av musklerna utan utstrålande smärtor. Orsaken är inte känd, men man tror att de kan uppstå vid långvariga tillstånd av smärta i området. TRIGGERPUNKTER Triggerpunkter är små, hårda smärtställen i musklerna av ärtstorlek, som ger utstrålande smärta vid palpation. De känns och ser ut som ärrvävnad och uppträder i bestämda mönster, men de kan också uppstå spontant. Triggerpunkterna sammanfaller ofta med många akupunkter och behandlas ofta på samma sätt som dessa. ISCHEMI Om en muskel svullnar p.g.a. hyperfunktion eller blödning, kan detta leda till att blodtillförseln stryps, helt eller delvis. Tillståndet kallas compartmentsyndrom och ger ischemismärtor. Om trycket inte lättas (ev. genom operation) kan muskeln gå i nekros. TUMÖRER Det förekommer benigna (godartade) tumörer i rörelseorganen, t.ex. exostos, som är en utväxt på ett ben. De är i regel ofarliga och hindrar inte kroppsfunktionerna. Maligna (elakartade), sekundära tumörer, s.k. metastaser, kan sätta sig i benen i kotor eller bäcken. De kan vara mycket smärtsamma och försvagar skelettet. 11

Övre trapezius Deltoideus medialis Deltoideus anterior Coracobrachialis Serratus anterior Diafragma Abdominis rectus Iliacus Psoas Adduktorer Gracilis Sartorius Gastrocnemius Soleus Temporalis Masseter Buccinator Sternocleidomastoideus Nackflexorer Subscapularis PMS PMC Biceps brachii Supinator Brachioradialis Obliques Abdominis rectus Opponens pollicis Opponens digitis Rectus femoris Vastus intermedius Vastus lateralis Vastus medialis Tibialis anterior Peroneus longus Djupt liggande muskler. 12

Nackextensorer Övre trapezius Mellersta trapezius Deltoideus medialis Deltoideus posterior Nedre trapezius Triceps brachii Latissimus dorsi Quadratus lumborum TFL Semimembranoso Semitendinosus Biceps femoris Sacrospinaler Levator scapulae Supraspinatus Infraspinatus Teres minor Teres major Romboideus Gluteus medius Gluteus maximus Piriformis Gracilis Vastus lateralis Övre trapezius Gastrocnemius Soleus Tibialis anterior Peroneus longus Peroneus brevis Peroneus tertius Djupt liggande muskler. 13

RYGGENS VIKTIGASTE MUSKLER Ryggen är täckt av flera lager olika muskler, vilket gör den till en kompakt och muskelpackad kroppsdel. Man skyddar sig ju gärna genom att krypa ihop och försöka ta smällar och stötar med ryggens övre del, där de gör mindre skada än på kroppens framsida. Den svaga länken i ryggen är dess nedre del. Där finns mindre och färre muskler, vilket ger en större rörlighet, men samtidigt större skaderisk. Från ryggraden utgår de korta och långa intratransversala musklerna och intraspinala muskler. De flesta av dem har ursprung och fäste på kotornas ledutskott. Ryggradens längsgående muskelgrupp kallas erector spinae och består av flera undergrupper; iliocostalis-, longissimus- och spinalismusklerna. De har ursprung och fäste på kotor, revben, nackben och höftben. Vid nacken finns spleniusmusklerna som utför extension och sidovridning av huvudet. På framsidan finns flexorerna, bl.a. scaleniusmusklerna. Längre ner i ryggen finns bl.a. quadratus lumborum, multifidus och rotatorer. För en närmare beskrivning av ryggens muskler hänvisas till facklitteratur. Korta rotatorer. Långa rotatorer. Disken trycks ihop Spänd muskel. Korta, vertikala interspinalmuskler. De undre interspinalmusklerna är överstarka och drar kotan nedåt/bakåt dorsalt. 14

1. Spinalmuskler. 3. Korta, vertikala muskler. (erector spinae). 4. Obliquus externus abdominis. 2. Quadratus lumborum. 5. Multifidus spinae. 15

SKELETTET SETT FRAMIFRÅN Skalle - Kranium Nyckelben - Clavicula Skulderblad - Scapula Överarmsben - Humerus Revben - Costa Bäcken Pelvis Karpalben Lårben - Femur Halskotor - Cervikalkotor Bröstben - Sternum Bröstryggskotor - Torakalkotor Ländryggskotor - Lumbalkotor Armbågsben - Ulna Strålben - Radius Tarmben - Ilium Sittben - Ischium Blygdben - Pubis Sittbensknöl - Tuber ischiadicum Knäskål - Patella Skenben - Tibia Vadben - Fibula Tarsalben 16

SKELETTET SETT BAKIFRÅN Skalle - Kranium Nyckelben - Clavicula Halskotor - Cervikalkotor Skulderblad - Scapula Överarmsben - Humerus Revben - Costa Bäcken - Pelvis Tarmben - Ilium Sittben - Ischium Lårben - Femur Bröstryggskotor - Torakalkotor Ländryggskotor - Lumbalkotor Armbågsben - Ulna Strålben - Radius Sittbensknöl - Tuber ischiadicum Skenben - Tibia Vadben - Fibula Tarsalben 17

RYGGRADEN OCH TILLHÖRANDE BEN ALLMÄNT Ryggraden hänger intimt ihop med många olika ben, ligament och muskler, bl.a. skallens ben, käkar och tänder, hyoideum, nyckelben, bröstben, korsben, svansben, höft, bäcken m.m. Lägg därtill nervsystemet, vilket i sin tur ger direkta kopplingar till alla olika neurologiska system som t.ex. synen, de neurovaskulära och lymfatiska systemen, det endokrina systemet m.fl. Genom förbindelsen mellan kraniets ben och korsben/svansben via dura mater (det sega membran som omsluter hjärnan och ryggraden), samt den kraniosakrala primärandningen, uppstår alla möjliga slags växelverkningar som kan beskrivas enklast som att allting påverkar allting. En nervinklämning kan t. ex. leda till olika slags problem i kroppsdelar långt från ryggraden, å andra sidan kan nedsjunkna fotvalv ge felställningar hela vägen upp till knä, höft, bäcken och korsrygg, vilket i sig kan leda till en nervinklämning! Genom att korrigera inte bara kotorna och deras relaterade muskler, utan även höft- och bäckenparti, skallbenen och den kraniosakrala primärandningen, kan man åtgärda en mängd olika slags problem. Det är bland annat därför många kiropraktorer och andra som arbetar med dessa metoder har sådan dramatisk framgång med patienter som bedömts vara icke behandlingsbara av vanliga läkare. Ryggradens dorsalsida sedd snett uppifrån med nerverna markerade i svart. 18

Cervikala kotor - 7 st. (Halsryggskotor) Dorsala kotor - 12 st. (Bröstryggskotor) Lumbala kotor - 5 st. (Ländryggskotor) Pelvis (Bäcken) Sakrum (Korsben) Coccyx (Svansben) Ryggraden sedd från sidan. Ryggraden sedd bakifrån. Ryggraden kan ses som en stapel med byggklotsar. Om en klots sticker ut nedtill i stapeln måste en klots upptill sticka ut åt motsatt håll för att inte stapeln ska rasa. Kroppen försöker alltså kompensera en snedställning (subluxation) i ländryggen med en motsvarande snedställning i en halskota. Båda problemen måste behandlas eftersom de påverkar och orsakar varandra. Se även Lovett reaktor på sid. 23. 19

PÅVERKAN AV FELSTÄLLNINGAR I KOTORNA Nervsystemet kontrollerar och styr alla kroppens organ och delar (Gray s Anatomy). Felställningar i ryggradens kotor kan påverka nervsystemet och därigenom olika muskler, organ och kroppsfunktioner. Några av de viktigaste sambanden visas här. Kota Muskel Påverkan C 1 Supraspinatus Huvudvärk, oro, sömnlöshet, yrsel. C 2 Nackmuskler Ögon, bihålor, allergi, trötthet. C 3 Övre trapezius Ögon, ansikte, tänder, akne. C 4 Mell. trapezius Öron, näsa, bihålor, katarr, hösnuva. C 5 Deltoideus m.fl. Hals, stämband, matstrupe, lungor. C 6 Pectoralis m.fl. Nacke, skuldror, axlar, halsmandlar. C 7 Teres minor m.fl. Sköldkörtel, armar, armbågar. T 1 Arm och fingrar Handled, hand, fingrar, mage, astma. T 2 Subscapularis Bröst och hjärta. T 3 Serratus anterior Bröst och lungor. T 4 Deltoideus ant. Gallblåsa. T 5 Romboideus Lever, blod, dålig cirkulation. T 6 PMC Mage, matsmältningsproblem. T 7 Latissimus dorsi Mjälte, bukspottkörtel, tolvfingertarm. T 8 Triceps brachii Mjälte, diafragma. T 9 Sartorius Binjurar (binjuremärg), allergi. T 10 Psoas Njurar. T 11 Tibialis Urinvägar, njurar, hudproblem. T 12 Quadriceps Tunntarm, lymfkörtlar, reumatism. L 1 TFL Tjocktarm, förstoppning, diarré. L 2 Quadratus lumb. Bukhåla, blindtarm, åderbråck,kramp. L 3 Tibialis/Peroneus Urinblåsa, könsorgan, knäproblem. L 4 Gluteus medius Prostata, ändtarm, ischias. L 5 Gluteus maximus Ben, fötter, ändtarm, ischias. Coccyx Piriformis Höfter, ryggskott, krokig ryggrad. Sacrum Hamstrings Ändtarm, anus, klåda, hemmorojder. 20

RYGGRADENS KOTOR OCH DISKAR Ryggraden är uppbyggd av 33 kotor som ligger staplade ovanpå varandra med en skyddande skiva, eller disk, mittemellan. Disken består av brosk, med en geleartad kärna. Från kotbågen utgår taggutskotten (processus spinosis) som är lätta att känna på ryggen, och tvärutskotten (processus transversis) där musklerna fäster. Mitt i kotorna finns ett hål (foramen vertebrale) för ryggmärgen. Kotorna i bäckendelen har växt ihop hos vuxna och bildar korsbenet (sakrum) och svansbenet (coccyx). Kotorna är förenade med varandra via ledtappar (processus articulares), ligament, muskler och längsgående hinnor och ledband (pia mater, dura mater m.fl.). Hela konstruktionen är genialisk, och håller ihop ryggraden som en pelare som skyddar ryggmärgens nerver samtidigt som den medger en mycket stor rörlighet åt alla håll. Ryggraden ska vara rak sedd framifrån eller bakifrån. En abnorm krökning i sidled kallas skolios (snedrygg). Om de uppstår i bröstryggraden i unga år måste de behandlas för att inte orsaka puckelrygg eller andra allvarliga fel i vuxen ålder. Ryggradens krökningar framåt kallas lordos. Man skiljer mellan halslordos, som är vanligast, och ländlordos. Krökningarna bakåt kallas kyfos. De finns som bröst- eller bäckenkyfos, av vilka den senare är vanligast. Kothål Taggutskott Disk Tvärutskott med ledutskott Nerv 21

Cervikalkota Dorsalkota Lumbalkota a Kotkropp (corpus vertebra) b Kotbåge (arcus vertebra) c Kothål (foramen vertebra) d Tvärutskott (processus transversus) e Taggutskott (processus spinosus) f Ledutskott (processus articularis) Lateral subluxation (kotan är vriden i sidled) Skolios Lordos Kyfos 22

LOVETT REACTOR Det finns en växelverkan mellan kotornas rotation vid gång och andra rörelser. Förhållandet kallas Lovett Reactor. Reaktorkotor uppstår ofta vid primära och kompensatoriska subluxationer. Använd Lovett Reactor för att hitta kotor med kompensatoriska fel, även om dessa ännu inte ger besvär (det kommer de nämligen att göra!). Vid akuta skador räcker det ofta att behandla enbart vid skadestället, eftersom de inte alltid hunnit ge upphov till kompensationer. De tre översta halskotorna ( C 1 - C 3) roterar med och åt samma håll som de tre nedre kotorna i ländryggen (L 5 - L 3), se nedan. Därefter växlar det till att kotorna börjar rotera åt motsatt håll, C 4 roterar motsatt L 2 o.s.v. Vid mitten av ryggraden blir bröstryggkotorna 5 och 6 (T 5 och T 6) reaktorkotor åt varandra. Roterar åt samma håll: Atlas + L 5 C 2 + L 4 C 3 + L 3 Roterar åt motsatt håll: C 4 + L 2 C 5 + L 1 C 6 + T 12 C 7 + T 11 T 1 + T 10 T 2 + T 9 T 3 + T 8 T 4 + T 7 T 5 + T 6 Det finns också motsvarande samband mellan korsbenet (sacrum) och nackbenet (occipitale), samt mellan svanskotan (coccyx) och kilbenet (sphenoidale). En subluxation vid t.ex. L 5 kan ha en motsvarande felställning vid C1. Reaktorkotans felställning kan ibland rätta till sig själv genom att korrigera en subluxation. Om inte bör båda felen behandlas, annars kan problemet återkomma. I allmänhet följer reaktorkotornas felställningar mönstret ovan. Om det finns en C 2 subluxation på höger sida, så brukar det finnas en motsvarande L 4 subluxation på höger sida. Om felet finns vid C 7 på höger sida, brukar man istället hitta ett motsvarande fel vid T 11 på vänster sida. Undantag från denna regel förekommer. 23

LOVETT REACTOR C 1 - L 5 Roterar åt samma håll. C 2 - L 4 - - C 3 - L 3 - - C 4 - L 2 Roterar åt motsatt håll. C 5 - L 1 - - C 6 - T 12 - - C 7 - T 11 - - T 1 - T 10 - - T 2 - T 9 - - T 3 - T 8 - - T 4 - T 7 - - T 5 - T 6 - - T 6 - T 5 - - T 7 - T 4 - - T 8 - T 3 - - T 9 - T 2 - - T 10 - T 1 - - T 11 - C 7 - - T 12 - C 6 - - L 1 - C 5 - - L 2 - C 4 - - L 3 - C 3 Roterar åt samma håll. L 4 - C 2 - - L 5 - C 1 - - 24

Kinesiologi

KINESIOLOGI Kapitlen om kinesiologi och kroppens elektromagnetiska system är hämtade ur Grunderna i Kinesiologi av samme författare. Planscherna med NL- och NVpunkterna och meridianernas start- och slutpunkter finns också som en inplastad färgplansch. Kinesiologi är en metod för att undersöka och behandla olika avvikande tillstånd i kroppen. Metoden utvecklades av den amerikanske kiropraktorn George Goodheart, D.C., som på sextio- och sjuttiotalet grundade Applied Kinesiology. Sedan dess har det utvecklats mer än femtio olika grenar av kinesiologi, som alla har muskeltestning som gemensam nämnare. Muskeltestning kan delas upp i två huvudgrupper: - Manuell muskeltestning för att hitta och behandla obalanserade muskler. Dessa muskeltester är baserade på boken Muscles, Testing and Function, av Henry Kendall. - Testning med en s.k. indikatormuskel för att kunna kommunicera direkt med en persons kropp och undermedvetna. Obalanser i musklerna bör behandlas och korrigeras i förebyggande syfte, de kan annars med tiden ställa till med strukturella problem. Hypotoniska (svaga) muskler har t.ex. alltid hypertoniska (överstarka) antagonistmuskler. Denna typ av obalans kan leda till att en kota dras snett, eller andra typer av strukturella felställningar. Tekniken att använda en muskel för att ställa frågor och få svar, är unik och finns bara i kinesiologi. En sådan muskel kallas indikatormuskel IM och med den kan man hitta och lokalisera ett problem, dess grundorsak, typ av problem och hur det bör behandlas. Allt detta är möjligt eftersom kroppens celler och det undermedvetna redan innehåller denna information. Kroppen vet vad som är fel! Några av de behandlingsmetoder som används är: - Muskelbalansering. - Massage av muskler, bindväv och kroppens reflexpunkter. - Akupunktur utan nålar. - Behandling av de bioelektromagnetiska systemen (chakrasystemet m.fl.). - Stresslindring och mentala omprogrammeringar. - Muskeltestning av toleranser och allergier. - Kost- och näringsråd. 27

TERAPILOKALISERING Terapilokalisering innebär att man håller med handen eller fingrarna på olika ställen på kroppen för att lokalisera dysfunktioner och skador av olika slag, samt för att testa vilken punkt på kroppen som behöver behandlas (NL-, NV-, Akupunkter etc.). Terapilokalisering förkortas TL eller CL (Circuit Location). För att förklara principen närmare kan vi tänka oss en person med ett öppet sår. Han själv, eller en annan person, sätter ett finger mitt i såret och trycker till. Smärtan ger upphov till stress och om man testar en muskel (vilken som helst) så kommer den att testa svagt, vilket är kroppens sätt att visa att den är under stress. Vi tänker oss nu en annan typ av skada, utan öppet sår, t.ex. någon form av ledskada eller organfel. Personen sätter sin hand eller några fingrar över skadan samtidigt som man muskeltestar honom. Även nu uppstår en stress och muskeln kommer att testa svagt. Kroppen vet ju att den har denna skada, även i de fall då skadan ännu inte börjat ge obehag eller värk, d.v.s. innan personen medvetet har upptäckt och känt av problemet. Genom att lokalisera skadan och sätta handen på stället för den, blir kroppen påmind om denna skada - stress uppstår och muskeln testar svagt som en följd av denna stress! Vid en muskulär obalans in the clear, d.v.s. en muskel testar svagt i sig själv när den testas, låter man personen i tur och ordning hålla med en hand på punkterna för lymfa (NL), blod (NV) och akumeridianens start- och slutpunkter. Om muskelobalansen beror på en blockering i lymfsystemet, kommer den svaga muskeln att testa starkt när dess NL-punkt hålls. Det är kroppens sätt att visa att den här punkten behöver behandlas. Om obalansen inte har att göra med lymfsystemet, kommer muskeln att fortsätta testa svagt tills personen håller på muskelns NV-punkt, eller start- och slutpunkterna för muskelns akumeridian. Om punkten som stärker muskeln släpps, kommer muskeln att åter testa svagt. Efter adekvat behandling ska naturligtvis muskeln testa starkt. TL kan utföras av personen som blir testad, eller av den som testar (T.). TL kan utföras med handflatan, ett eller två fingrar, med båda händerna samtidigt (dubbelhändigt) eller med händerna vända med handryggen mot kroppen. Vanligast är att använda två fingrar, t.ex. pekfinger och långfinger. 28

INDIKATORMUSKEL När man använder en stark och balanserad muskel för terapilokalisering TL och vid andra tillfällen då man kommunicerar med en person via muskeltetsning, kallas muskeln som testas för indikatormuskel IM. Principen för muskeltestning som kommunikation bygger på att all slags stress försvagar musklerna. Det är därför man oftast ser till att en person sätter sig ned innan man framför en dålig nyhet. Om chocken är stor kan det hända att benen viker sig och personen kan ramla omkull! När en stark muskel blir svag, eller det motsatta, en svag muskel blir stark, kallas detta Indicator Change IC (indikatorändring). En IC uppstår alltså då en muskel ändrar tonus; från stark till svag, eller från svag till stark. En IM kan användas för att ställa direkta frågor till kroppen. Vanligtvis betyder då stark muskel ja och svag muskel nej. Om man däremot utgår från en svag muskel så får man också svaren tvärtom, d.v.s. svag muskel är ja och stark muskel är nej. Detta verkar förvirrande i början, men efterhand brukar logiken i det hela uppenbaras. Ofta ställer man en motfråga för att kontrollera svaret från muskeln, dvs man vänder på frågan. Några exempel: - Ska skadan behandlas med värme? - Ska skadan behandlas med kyla? Om det första svaret var ja, så bör ju motfrågan få svaret nej. Svaren kan bli motstridiga: - Kan jag som terapeut behandla detta problem? Vid nej-svar kan man fråga: - Kan jag behandla detta problem längre fram i tiden? Alternativt: - Kan en annan terapeut behandla problemet? Om man får nej som svar även vid de två sista frågorna så är problemet kanske inte behandlingsbart. Fråga dock inte om problemet är behandlingsbart så att patienten hör frågan, använd mental frågeställning (en av de få gånger man frågar om något utan att patienten behöver veta det). Det kan också vara så att man inte har lov att ställa en viss fråga. Kanske jag som terapeut inte kan ställa frågan medan däremot patienten kan göra det. Han, eller hon, kan ju fråga mentalt utan att terapeuten vet vad som frågas. Vissa saker kan vara känsliga, respektera om patienten inte vill lämna ut sig själv. 29