Östgötens hälsa 2006 Rapport 2007:1 Östgötarnas levnadsvanor och motivation att förändra dessa Februari 2007 Lena Lindhe Söderlund Lotta Fornander Magdalena Jacobson Marianne Angbratt Matti Leijon Anita Jernberger Folkhälsovetenskapligt centrum www.lio.se/fhvc
Östgötens hälsa 2006 östgötarnas levnadsvanor och motivation att förändra dessa Rapport 2007:1 Februari 2007 Lena Lindhe Söderlund Lotta Fornander Magdalena Jacobson Marianne Angbratt Matti Leijon Anita Jernberger
1
Innehållsförteckning FÖRORD... 3 SAMMANFATTNING... 4 INLEDNING... 5 SYFTE...7 LEVNADSVANORNAS BETYDELSE FÖR HÄLSAN... 7 Vad är levnadsvanor och livsstil?... 7 Varför är livsstilen viktig?... 7 Varför ska sjukvården arbeta med livsstilsintervention?... 8 Hälsa i relation till hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete... 9 FÖRÄNDRINGSBENÄGENHET... 10 Motivation... 10 METOD... 12 SVARSFREKVENS OCH BORTFALL... 12 BESKRIVNING AV VARIABLER... 12 TOLKNING AV RESULTAT... 14 Datakvalitet... 14 Viktning och kalibrering... 14 RESULTAT... 16 ÖSTGÖTENS LEVNADSVANOR... 16 Vikt... 16 Fysisk aktivitet... 19 Matvanor... 23 Alkoholvanor...28 Tobaksvanor... 31 Ansamling av ohälsosamma levnadsvanor... 35 FÖRÄNDRINGSBENÄGENHET... 36 Vad är viktigast att förändra just nu?... 36 Försökt förändra detta tidigare... 37 Stöd och hjälp för att kunna genomföra förändringen... 38 Vilken sorts stöd och hjälp skulle man vilja få Var och hur?... 39 DISKUSSION... 42 FORTSATTA RAPPORTER... 45 KONKLUSION... 45 REFERENSER... 46 2
Förord Vi vill rikta ett stort tack till alla som bidragit med värdefulla insatser för genomförande av denna rapport. Professor Preben Bendtsen och Lifestyle Intervention Research Group (LiR), vid Linköpings universitet har bidragit med kunskaps- och metodstöd. Docent Margareta Kristensson har stöttat arbetet med värdefulla kunskaper. Ett tack riktas även till Lars Walter och Christina Aldin vid Folkhälsovetenskapligt centrum. Mest vill vi dock tacka alla de personer i Östergötland som tagit sig tid att besvara frågeformuläret. 3
Sammanfattning Syftet med denna rapport är att beskriva östgötarnas levnadsvanor, levnadsvanor över tid och deras motivation till att förändra levnadsvanor samt deras behov av stöd för att genomföra förändringar. Befolkningens levnadsvanor i form av fysisk aktivitet, matvanor, alkoholvanor och tobaksvanor har stor betydelse för folkhälsan. Ohälsosamma levnadsvanor bidrar till livsstilrelaterad ohälsa som belastar hälso- och sjukvården. Därför är det ett verkningsfullt arbete för hälso- och sjukvården att bedriva effektiva interventionsmetoder för att uppnå beteendeförändring hos individer med ohälsosamma levnadsvanor. Genom mer hälsosamma levnadsvanor minskas incidensen och även symtom lindras vid livsstilsrelaterade sjukdomar. Denna undersökning är en tvärsnittsstudie grundad på ett frågeformulär som innehåller frågor om bland annat, hälsa, livsstil, vårdbehov och förändringsbenägenhet. Frågorna besvaras utifrån självskattning. Undersökningen baseras på ett stratifierat urval om totalt 13 440 individer i ålder 18 till 84 år bosatta i Östergötland under 2006. Den totala svarsfrekvensen blev 54 procent. Resultaten visar att andelen individer med övervikt och fetma har ökat totalt bland vuxna i befolkningen jämfört med 1999. År 2006 har 36 procent övervikt och 13 procent fetma i Östergötland. Var fjärde östgöte är regelbundet fysiskt aktiv medan var tionde vuxen i befolkningen är helt fysiskt inaktiv. Matvanorna har förbättrats genom att östgöten äter mer fibrer, mer frukt och grönsaker samt mindre fett. Östgötens alkoholkonsumtion definierad utifrån andelen riskdrickare uppskattas till 13 procent och störst andel är män. Andelen som röker i befolkningen har minskat men fortfarande röker 14 procent dagligen. Var tionde östgöte snusar dagligen och det är övervägande män som snusar. En stor del av befolkningen (83 procent) har två eller fler ohälsosamma levnadsvanor. Nästan hälften av östgötarna har mellan tre och fem ohälsosamma levnadsvanor (når inte rekommendationer och riktlinjer för hälsosamma levnadsvanor). Att öka sin fysiska aktivitet och minska sin vikt anger störst andel östgötar som de viktigaste levnadsvanorna att förändra. Cirka en fjärdedel vill ha stöd och hjälp att genomföra denna förändring och störst andel vill ha stöd och hjälp av hälsooch sjukvården. Exempel på stöd och den hjälp som efterfrågas är, hjälp med att öka motivationen, samtalsstöd och gruppbehandling. De yrkesgrupper som östgöten främst önskar stöd och hjälp av är dietister, sjukgymnaster, rådgivare och personliga tränare. Resultaten visar på problemet att merparten av östgötarna har en eller flera ohälsosamma levnadsvanor och att detta följer samma mönster som övriga västvärlden. Positivt är att en stor del av befolkningen uttalar en vilja till att förbättra sina levnadsvanor. De uttrycker även behov av ett brett utbud av stöd och hjälp för beteendeförändring av ohälsosamma levnadsvanor, och uttalar förtroende för hälsooch sjukvården som aktör i detta arbete. 4
Inledning Folkhälsovetenskapligt centrum (FHVC) fick uppdraget av Hälso- och sjukvårdsnämnden i Landstinget i Östergötland att genomföra en befolkningsenkät under 2006. Syftet var att erhålla kunskap om bland annat befolkningens självrapporterade hälsa, levnadsvanor, riskgrupper, uppfattning om levnadsvanor och hur dessa förändras. Enkäten innehåller även frågor om förändringsbenägenhet, behov av förändringsstöd och ansvar för levnadsvanor, vilka är nya avsnitt och har således inte varit med i tidigare befolkningsenkäter. Vidare finns frågor om självrapporterat vårdbehov och uppfattningar om att få detta tillgodosett, förtroende för vården samt hantering av hälsoproblem genom traditionell medicinsk behandling eller genom komplementär medicin. Det övergripande målet med folkhälsoarbetet i Sverige är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Detta har brutits ner i elva målområden som täcker olika sektorer i samhället. Målområdena utgår från de bestämningsfaktorer som påverkar hälsan. Det vill säga de faktorer i samhällets organisation och människors livsvillkor samt levnadsvanor som bidrar till hälsa och ohälsa. I det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande folkhälsoarbetet har hälso- och sjukvården en nyckelroll med sin specifika kompetens, auktoritet, breda kunskap och stora kontaktyta gentemot befolkningen. Därför har en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård blivit ett eget målområde [1]. Hälso- och sjukvården har en viktig roll då de möter människor som är svåra att nå inom andra arenor och som uppvisar en sämre hälsa, såsom äldre, sjukskrivna och socioekonomiskt svaga grupper [2]. Undersökningar har visat att under en ettårsperiod besöker cirka 70 procent av befolkningen hälso- och sjukvården någon gång [3]. I Hälso- och sjukvårdslagen står det att: Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården. Lagen framför även att hälso- och sjukvården har ett uppdrag att bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser [4]. Landstinget i Östergötland har satt som mål att utveckla det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet inom hela hälso- och sjukvården, vilket bland annat befästs i handlingsplanen En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård [5]. Handlingsplanen baseras bland annat på det folkhälsopolitiska programmet som landstinget beslutat om, tillsammans med kommunerna i länet, att gälla 2001-2010. Visionen med programmet är Östergötland ett hälsolän och det yttersta målet är att göra hälsofrämjandet till varje medborgares angelägenhet och stärka de stödjande livsmiljöerna sociala, fysiska, ekonomiska, kulturella och politiska [6]. Sedan 2005 är hela Landstinget i Östergötland som organisation medlem i nätverket Hälsofrämjande Sjukhus, vars kriterier för medlemskap är att utveckla organisationen mot en hälsofrämjande hälsooch sjukvård. Landstingets mål och inriktning överensstämmer med nationella styrdokument såsom Mål för folkhälsan, Hälso- och sjukvårdslagen och Prioriteringsutredningen [1, 4, 7]. 5
Utifrån hälso- och sjukvårdens uppdrag har landstinget visionen att medverka till att östgöten kan leva ett friskt liv utan att drabbas av sjukdomar som kan förebyggas och ett liv i god hälsa och livskvalitet utan att riskera förtida död eller onödigt lidande i sjukdom som kan behandlas. Landstinget ska även medverka till att östgöten kan leva ett liv utan onödiga begränsningar i funktion eller i förmåga till aktivitet i det dagliga livet och delaktighet i samhället, samt ett liv i autonomi, värdighet och trygghet även om man drabbats av långvarig svår sjukdom och/eller svår funktionsnedsättning [8]. För att kunna nå upp till visionen har Landstingsstyrelsen och Hälso- och sjukvårdsnämnden fastställt, i respektive styrkort, framgångsfaktorer som är viktiga för att nå måluppfyllelsen. Landstingets styrkortsarbete utgår från fem perspektiv: medborgarperspektivet, förnyelseperspektivet, processperspektivet, medarbetarperspektivet och ekonomiperspektivet. Medborgarperspektivet är centralt och beskriver hur landstinget ska tillgodose befolkningens behov av hälso- och sjukvård och främja en positiv hälsoutveckling. I förnyelseperspektivet beskrivs bland annat att hälso- och sjukvården ska känna till och möta dagens livsmönster och behov och i processperspektivet lyfts patientens påverkansmöjligheter på sin vård fram som strategier. En god ekonomisk hushållning är viktig för att verksamheten ska fungera optimalt och utvecklas. I ekonomiperspektivet beskrivs hur landstinget ska uppnå en god hushållning med tillgängliga resurser [9]. Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser kan ske på två sätt. Högriskstrategier som inriktar sig på insatser mot människor med hög risk att drabbas av sjukdom och befolkningsstrategier som vänder sig till hela befolkningen. De största vinsterna för folkhälsan ligger i att minska måttligt förhöjda risker hos ett stort antal människor istället för att inrikta sig på ett mindre antal människor med hög risk, vilket kan förefalla naturligt ur en etisk synvinkel. Detta brukar benämnas den epidemiologiska paradoxen. Förklaringen ligger i att det är ett fåtal människor som ligger i hög risk och även om den individuella riskminskningen blir stor är det dock få människor som blir påverkade. Riktas däremot insatserna mot måttligt förhöjda risker påverkas fler människor och därigenom blir effekterna större på folkhälsan. Emellertid ska inte de med hög risk utelämnas. Vid val av strategi är det angeläget att inte välja en strategi, utan välja båda. De bästa effekterna uppnås om högriskstrategi kombineras med befolkningsstrategi [2, 10]. Landstinget har också som strategi att medverka till att utveckla välfärdssamhället där skillnaderna i hälsa utjämnas och östgötarnas hälsa förbättras. En grundförutsättning för att uppnå en jämlik-, rättvis och god hälso- och sjukvård, enligt landstinget, är att ha goda kunskaper om befolkningens och patientens behov [9]. Den epidemiologiska bevakningen inom landstinget innefattar bevakning av sjuklighet och dödsorsaker, av sjukvårdande aktiviteter, dess processer och resultat samt av hälsans bestämningsfaktorer. Bevakningen sker dels genom registerdata och dels genom befolkningsenkäter [5]. 6
Syfte Syftet med denna rapport är att beskriva östgötarnas levnadsvanor, levnadsvanor över tid och motivation att förändra dessa samt behov av stöd för att genomföra förändringar. Levnadsvanornas betydelse för hälsan Vad är levnadsvanor och livsstil? Befolkningens levnadsvanor i form av alkoholvanor, tobaksvanor, matvanor och fysiska aktivitetsvanor har stor betydelse för folkhälsan. Levnadsvanorna är en del av livsstilen, som i sin tur är ett uttryck för hur människor väljer att leva utifrån sin livssituation och hur de uttrycker identitet och social tillhörighet. Med livsstilen uttrycks gemenskap med vissa människor och ett avståndstagande från andra. Valet av livsstil görs i ett socialt och kulturellt sammanhang och visar sig på många sätt, exempelvis i klädval, fritidssysselsättning, tobaksvanor, matvanor et cetera. Det är inte okunskap eller en slump att arbetslösa, personer med ekonomiska svårigheter eller ensamstående mammor röker i större utsträckning, utan ett tecken på att ogynnsamma sociala villkor begränsar människors val av livsstil [11]. Det finns en social skillnad beträffande ohälsosamma levnadsvanor, där socialt utsatta oftare har en ansamling av dessa. En ansamling av ohälsosamma levnadsvanor var, i den nationella folkhälsoenkäten, vanligare bland arbetare och lågutbildade. Denna skillnad blev än tydligare när inkomst och socioekonomi kombinerades [11]. Det finns överensstämmande evidens för att ohälsosamma levnadsvanor samlas hos vissa individer och befolkningsgrupper [11-13]. Den nationella folkhälsoenkäten 2004 visade att ju fler ohälsosamma levnadsvanor man hade, desto större var andelen med dålig allmän hälsa eller nedsatt psykiskt välbefinnande [11]. Livsstilen är ojämlikt fördelad i befolkningen och sjukvårdens kostnader är störst för de personer som har flera livsstilsrelaterade problem [13]. Den svenska folkhälsopolitiken syftar till att utjämna de sociala skillnaderna i hälsa och inriktar sig på ett antal levnadsvanor, identifierade inom folkhälsopolitikens målområden: sexuell hälsa och smittskydd, fysisk aktivitet, mat samt tobak, alkohol, narkotika, dopning och spel. Valet av målområden grundar sig på att vetenskapliga studier visat att avsaknad av framförallt samhälleliga insatser inom dessa områden kan leda till ohälsa [1]. Varför är livsstilen viktig? Bristen på fysisk aktivitet, ohälsosamma matvanor, tobaksbruk och riskbruk av alkohol är några av de största orsakerna till sjuklighet och död [13] och ingår, enligt Världshälsoorganisationen (WHO), bland de tio största riskfaktorerna för sjukdom i I-länderna, mätt i DALYs 1 [14]. Förekomsten av livsstilsrelaterade sjukdomar som 1 DALY = Disability Adjusted Life Years. Måttet är en sammanvägning av olika aspekter på sjukdom; förekomst, varaktighet, grad av funktionsnedsättning, dödlighet samt ålder vid dödsfallet och sammanfattar samhällsbördan av sjukdomar. 7
hjärtkärlsjukdomar, typ 2 diabetes, fetma och osteoporos ökar i samhället [11, 14]. WHO bedömer att upp till 80 procent av all hjärtkärlsjuklighet och upp till 90 procent av all typ 2 diabetes, potentiellt skulle kunna förhindras genom livsstilsförändringar. Omkring en tredjedel av all cancer skulle kunna förhindras genom bra matvanor, viktstabilitet och tillräckligt med fysisk aktivitet genom hela livet [15]. Vissa forskare menar att 50 procent av den förebyggbara dödligheten kan förklaras av tio riskfaktorer, där tobaksbruk, kost- och aktivitetsvanor samt alkoholvanor är de mest förekommande. Detta har föranlett diskussioner om att det snarare är dessa beteenden än de sjukdomar de orsakar som är den största orsaken till förtidig död för många [16, 17]. I Sverige domineras sjukdomsbördan av fyra grupper: hjärtkärlsjukdomar, psykiska sjukdomar, cancersjukdomar och skador. Tillsammans svarar dessa för 70 procent av den totala svenska sjukdomsbördan [18]. Gemensamt för dessa fyra sjukdomsgrupper är att de direkt och indirekt kan påverkas av förebyggande insatser i form av bättre levnadsvanor. Varför ska sjukvården arbeta med livsstilsintervention? Den livsstilrelaterade ohälsan är en stor belastning för hälso- och sjukvården och medför stora kostnader. Effektiva interventioner för att nå individer med ohälsosamma levnadsvanor är därför bland det mest verkningsfulla arbete som sjukvården kan göra för att minska incidensen och allvarlighetsgraden av de ledande orsakerna till sjukdom och invaliditet [13]. Exempelvis är förebyggande arbete mot hjärtkärlsjukdom mer kostnadseffektivt än vård av patienter som drabbats av hjärtkärlsjukdom [19]. Signifikanta framsteg har skett i utvecklingen av effektiva interventioner för att påverka de primära riskfaktorerna; stillasittande livsstil, tobak-, alkohol- och kostvanor, var och en för sig [13]. Bland annat framhåller SBU att livsstilsåtgärder ska vara grunden i behandlingen av högt blodtryck, vilket kan leda till minskat behov av behandling med läkemedel [20]. Den evidens som idag finns för livsstilspåverkan gäller oftast för förändring av en enskild livsstil i taget och är gjorda i forskningsmiljöer. Det finns ett glapp vad gäller användandet av dessa beprövade interventioner för att förändra enskilda levnadsvanor och effektiva interventioner som riktar sig till flera ohälsosamma levnadsvanor, vilket flertalet människor har [13]. Den svenska hälso- och sjukvården betonar patientens delaktighet och att patienten ska få individualiserad information om sin hälsa och möjligheter till vård [4]. Patientcentrerad vård beskrivs bland annat som ett rådgivande sätt där hälso- och sjukvårdspersonal försöker träda in i patientens kunskapsvärld och se sjukdomen genom dennes ögon för att vägleda patienten [21, 22]. Kunskap är en nödvändig logisk förutsättning för att göra medvetna hälsosamma val och hur kunskap är relaterat till beteenden är viktigt för förståelsen av hälsofrämjande arbete [23]. Otillräcklig information om sjukdomar och fel uppfattning om statusen av ens sjukdom minskar klart chanserna för en beteendeförändring [19, 24]. En tydlig riskklassifikation är viktig för att påverka individens beredskap till förändring, där skillnaden mellan individens upplevda risk för sjukdom och den faktiska risken för sjukdom hos individen diskuteras [25]. Individens upplevda hälsa är också ett verktyg 8
för att motivera till en beteendeförändring, då patientens kunskap om exempelvis riskfaktorer ofta inte är tillräcklig för att ändra ett riskbeteende [19, 26]. Hälsa i relation till hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete Det är viktigt med en grundläggande förståelse om vad hälsa är vid hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete. Dessutom krävs en viss enighet om vad begreppet innebär, både på individ-, grupp- och samhällsnivå, för att kunna genomföra och planera en adekvat hälsofrämjande verksamhet [27]. Begreppen hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande används ibland som om de hade samma innebörd, men de innebär två olika perspektiv som kompletterar varandra, och går till och med ibland in i varandra. För att förstå skillnaderna är det viktigt att förstå hur man kan tolka hälsobegreppet. Det finns två perspektiv på hälsa, ett sjukdomsorienterat och ett holistiskt. Ett sätt att beskriva ett sjukdomsorienterat perspektiv har formulerats av filosofen Boorse som menar att en individ ses som att ha hälsa då hennes kropp och psyke fungerar utifrån vad som är statistiskt normalt [28]. Denna definition har kritiserats eftersom den inte tar hänsyn till individens upplevelse, och det är väl känt att man kan må bra trots att man har en sjukdom. Det holistiska synsättet, fokuserar på individens upplevelse och har till exempel formulerats av Nordenfeldt [29] som ett tillstånd där individen har en repertoar av nödvändiga resurser så att den under standardomständigheter kan förverkliga sina vitala mål. Detta perspektiv tar ingen hänsyn till om man har en sjukdom som man inte har besvär av. Ett sätt att kombinera dessa två perspektiv beskrivs i WHO:s hälsodefinition (1945), där hälsa är ett tillstånd av (fullständigt) fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande, inte enbart frånvaro av sjukdom. Denna definition har också kritiserats, framförallt på grund av att man ansett att den är ouppnåelig. Man har då glömt att detta är en målparagraf genom att den anger ett visionärt mål som man vill uppnå. Denna definition ses idag som mycket användbar eftersom den sammanfogar två perspektiv; dels det sjukdomsorienterade, det vill säga i vad mån professionen diagnostiserat en sjukdom, dels individens egen upplevelse av sin hälsorelaterade livskvalitet. Detta har betydelse för sjukvårdens grunduppdrag, som både innebär att med bästa metod behandla och bota sjukdomens orsak men också att hjälpa kroniskt sjuka att leva ett värdigt liv med sin sjukdom eller sitt handikapp. En motsvarande diskussion kan föras när det gäller sjukdomsprevention. Högt blodtryck är en fysiologisk förändring i kroppen som är en välkänd riskfaktor för specifik sjukdom till exempel hjärtinfarkt och stroke. Emellertid känner oftast inte individen att den har högt blodtryck och för att identifiera detta måste blodtrycksnivån mätas. På motsvarande sätt kan individer må bra även fast de har utvecklat förstadier till sjukdomar såsom typ 2 diabetes eller höga blodfetter [19] [30]. Termen hälsofrämjande arbete används på olika sätt i litteraturen; som ett paraplybegrepp för all form av hälsoarbete, och omfattar sjukdomsprevention, 9
befolkningsstrategier, arenaperspektiv, livsstilsförändringar och empowermentstrategier 2. För att öka tydligheten i diskussionen är det angeläget att precisera termernas innebörd. Med utgångspunkt från WHO:s definition kan det hälsofrämjande perspektivet preciseras som att det innebär att stödja individens fysiska, psykiska och sociala välbefinnande och funktionsförmåga. Detta har beskrivits som att stödja en process som ger individen kontroll över sin hälsa. Vanliga uttryckssätt för detta är empowermentstrategier, att ge egenmakt och kraft, förmåga till handling, trygghet och självförtroende [31]. Individens möjlighet att ha kontroll över sin hälsa beror också på den sociala kontext i vilken hon verkar och vilket handlingsutrymme hon har. Att ha hälsa är relaterat till i vilken utsträckning människan har förmågan att, givet rimliga förutsättningar, socialt, kulturellt och ekonomiskt, kunna förverkliga det som är viktigt för henne [27]. Interventioner kan därför ske på individ- och gruppnivå där individen gör val, men också på befolkningsnivå där man istället fokuserar på förutsättningar i samhället som ökar respektive minskar individens förutsättningar till hälsosamma val [32]. Det finns omfattande erfarenhet som visar att kunskaper, attityder och beteende inte har något enkelt samband, det vill säga att ökad kunskap inte innebär med självklarhet ett ändrat beteende. I preventivt arbete måste beaktas att kunskapen om riskfaktorer kan variera beroende på kön och utbildning. Emellertid måste man också förstå hur sambandet mellan kunskap och beteende kan variera dels beroende på vilken form av vana man avser påverka, och dels beroende på i vilken fas individen befinner sig för en eventuell beteendeförändring. För att lyckas med beteendeförändringar krävs det att man identifierar i vilken motivationsfas individen befinner sig för att anpassa åtgärder utifrån detta. [19] Förändringsbenägenhet Förändringsbenägenhet handlar i detta sammanhang om hur individens motivation och förmåga att förändra sin livsstil kan förbättras för att öka individens livskvalitet och livslängd. Motivation Motivation kommer från det latinskt ordet movere som betyder att röra sig. Huvudfrågan om vad motivation är kan omskrivas till vad är det som får människor att röra sig? Det finns inte någon enhetlig definition av begreppet motivation. Det kan ses som vad som driver, inriktar och upprätthåller ett visst beteende [33] eller som någonting som uppstår i samspelet mellan upplevd angelägenhetsgrad för förändring och tilltron till att den kan genomföras [34]. 2 Empowermentstrategier = strategier som fokuserar på att möjliggöra för individen att utveckla sin egen förmåga att bemästra sin livssituation; den process där individen tillskanskar sig handlingsförmåga 27. Medin J och Alexanderson K, Begreppen hälsa och hälsofrämjande - en litteraturstudie. 2000, Lund: Studentlitteratur.. 10
Hur ökar respektive minskar motivation Motivation beskrivs ibland som yttre motivation och ibland som inre motivation. Yttre motivation påverkas av omgivningens beröm, uppmuntran, kritik av beteendet eller genom kontroll med hjälp av sanktioner eller belöningar. Problemet med att använda kontroll av beteendet som motivationsfaktor är att effekterna tenderar att bli relativt kortlivade. Inre motivation förknippas med drivkraften till aktiviteten eller resultaten, det vill säga målet. Det framkallas från individen själv snarare än något som tvingas på den. Inre motivation förknippas med glädjen eller en önskan om att förändra någonting och resultatet ger stimulans till att fortsätta [35]. Generella råd som inte tar hänsyn till mottagarens grad av vilja till att förändra sig eller mottagarens förmåga till att genomföra en förändring minskar motivationen. Däremot, om råd baseras på att rådgivaren tar reda på mottagarens beredskap till förändring och tilltro till sin förmåga att genomföra de aktiviteter som behöver göras för att göra förändring av beteende, ökar förutsättningarna för att mottagaren lyckas med att förändra sig. Sammanfattningsvis kan sägas att motivation inte är ett statiskt tillstånd utan något som förändras utifrån en individs bemötande och upplevda behov [36]. Det finns en stark koppling mellan motivation och tilltron till den egna förmågan att genomföra en förändring. 11
Metod Denna studie är en tvärsnittsstudie grundad på ett frågeformulär. Formuläret innehåller frågor där individen själv skattar bland annat sin hälsa, livsstil, vårdbehov och förändringsbenägenhet. Studien baseras på ett slumpmässigt kommun-, ålders-, och könstratifierat urval om totalt 13 440 personer i åldrarna 18 till 84 år vilka var bosatta i Östergötland våren 2006. Folkhälsovetenskapligt centrum har på uppdrag av Hälso- och sjukvårdsnämnden genomfört undersökningen. För utskick och insamling ansvarar Statistiska centralbyrån (SCB) och Folkhälsovetenskapligt centrum gemensamt. För en mer utförlig beskrivning av metoden, se metodrapport [37] Svarsfrekvens och bortfall Den totala svarsfrekvensen för undersökningen blev 54 procent vilket innebär att 7 238 personer har besvarat enkäten. Bland unga män (18-29 år) har endast 32 procent svarat vilket är den lägsta svarsfrekvensen medan den högsta svarsfrekvensen (70 procent) återfinns bland de äldsta männen. En större andel kvinnor än män har besvarat frågorna. För en mer detaljerad beskrivning av de svarande och bortfallet, se metodrapport [37]. För de frågor som använts i denna rapport finns partiella bortfall, det vill säga att respondenterna inte har svarat på samtliga frågor i enkäten. Det partiella bortfallet varierar mellan olika frågor. Frågor som handlar om levnadsvanor har en bortfallsvariation mellan 1 och 7 procent. Det partiella bortfallet är något större på frågorna som handlar om förändringsbenägenhet med en variation mellan 2 och 13 procent. På frågan om vilken vana som är viktigast att förändra just nu är bortfallet 13 procent. Mer än hälften av detta bortfall (8 procent) beror på att respondenten markerat mer än ett svarsalternativ vilket inte var meningen med frågan. Dessa svar har klassats som inkonsekventa svar och har därmed kodats bort. Beskrivning av variabler Fysisk aktivitet För att beskriva den fysiska aktivitetsnivån görs ett index av två frågor. På frågan om frivilligt vald motion har ett svarsalternativ fallit bort från den ursprungliga konstruktionen som användes år 1999. Svarsalternativet, vilket skulle ha varit svarsalternativ två av fem, skiljer sig inte nämnvärt mot det första alternativet varför den nuvarande konstruktionen anses vara jämförbar med den föregående. Riskindex För att få en uppfattning om östgötarnas ohälsosamma levnadsvanor (riskfaktorer) har ett riskindex skapats. Indexet summerar antalet ohälsosamma levnadsvanor på individnivå. Indexet ger information om individens ohälsosamma levnadsvanor. De ohälsosamma levnadsvanorna är inte graderade utan anses som lika allvarliga. Klassificeringen av ohälsosamma levnadsvanor bygger på nationella rekommendationer för fysisk aktivitet och konsumtion av frukt och grönt samt på riktlinjer för BMI, 12
alkoholkonsumtion och rökning, se tabell 1. De individer som enligt indexet inte har någon ohälsosam levnadsvana når således den nationella rekommendationen för fysisk aktivitet samt rekommendationerna för frukt och grönt. De har heller varken övervikt eller fetma, konsumerar inte alkohol på en riskfylld nivå eller är dagligrökare. Tabell 1: Definition av rekommendationer/riktlinjer Levnadsvanor Rekommendationer/riktlinjer Når ej rekommendationer/riktlinjer Fysisk aktivitet Dagligen 30 minuter fysisk aktivitet Ej regelbundet fysiskt aktiv Frukt och Grönt Minst 500 g frukt och grönt/dag Mindre än 500 g frukt och grönt/dag Rökning Avstå från rökning Dagligrökare Vikt Normalvikt Övervikt och/eller fetma Alkoholkonsumtion Måttligt drickande Berusningsdrickande och/eller riskfylld veckokonsumtion Fett- och fiberindex I befolkningsenkäten finns enskilda frågor om intag av olika livsmedel. Dels frågor om hur ofta och dels om hur mycket som konsumeras. I denna rapport beskrivs matvanorna för östgötarna med de enskilda frågorna och även med två index. Indexen väger samman svaren från flera frågor och bildar ett fiber- respektive ett fettindex. Dessa index gör det möjligt att jämföra en uppskattad konsumtion av fett och fibrer mellan grupper. Eftersom frågorna fanns med i den enkät som genomfördes 1999, kan uppskattad konsumtion av fett och fibrer även studeras över tid. Det är emellertid inte möjligt att exakt kvantifiera intaget. Utifrån indexen är dock en klassificering gjord av individernas intag, till en grupp med lågt fiberintag och till en grupp med högt fettintag. Konstruktionen av fett- respektive fiberindex samt klassificeringen av lågt fiberintag och högt fettintag har skett så att de i största möjliga mån överensstämmer med fett- och fiberindex i 20 frågor om dina matvanor i Hälsokurvan [38]. För att beskriva hur förändringsbenägenheten varierar med olika matvanor har befolkningens intag av fett respektive fibrer indelats i fyra nivåer. Nivå 1 motsvarar lägst intag och nivå 4 högst intag. Gradering av förändringsbenägenhet I frågeformuläret finns en fråga om individen tänkt förändra någon eller några levnadsvanor genom att äta mer hälsosamt, öka fysisk aktivitet, gå ner i vikt, sluta röka, sluta snusa eller minska alkoholkonsumtion. Frågan är graderad så att individen kan ange hur benägen man är till förändring; har inte för avsikt att förändra, funderat på att förändra men inte just nu (övervägt) eller fast besluten att förändra just nu. Inkonsekventa svar På frågorna vilken levnadsvana som är viktigast att förändra just nu samt vart individen i så fall skulle vilja vända sig för att få stöd och hjälp till förändringen är 13
det flera personer som angett fler än ett alternativ, trots att det anges att endast ett alternativ ska markeras. Dessa personer har inte inkluderats i resultatredovisningen i rapporten. Frågor med öppna svarsalternativ Respondenten har fritt fått formulera sina svar på frågorna om vart man skulle vilja ha hjälp för att genomföra en förändring samt på frågan om vilken sorts stöd och hjälp man skulle vilja få. De redovisade svaren har kodats så att varje enskilt svar fått en kod varefter dessa koder grupperats till teman som till exempel gruppbehandlig. Tolkning av resultat Datakvalitet Vid enkätundersökningar finns en osäkerhet i resultaten beroende på att ett urval tillfrågats och inte hela befolkningen. Denna osäkerhet kan beräknas och redovisas som konfidensintervall. En annan felkälla kan vara frågeformuläret i sig som mätmetod, det vill säga risken att personer ger felaktiga svar på grund av att de inte förstår frågan, av misstag eller medvetna felsvar. Dessa fel ger upphov till olika former av mätfel och är svåra att beräkna. I de flesta undersökningar finns det personer som inte kan eller vill svara. Dessa personer utgör bortfallet. Om de som inte svarat på enkäten skiljer sig från dem som svarat kommer resultatet att bli missvisande. För att till viss del kompensera för fel på grund av bortfall görs en kalibrering av resultaten. För en mer utförlig beskrivning se metodrapport [37]. Viktning och kalibrering 2006 års data Stratifieringen av urvalet gör att personer i till exempel små kommuner har en större sannolikhet att komma med i undersökningen jämfört med personer i stora kommuner. För att ta fram resultat som gäller hela Östergötland måste data viktas. Varje person i urvalet får en vikt för hur många personer i Östergötland han eller hon representerar. När alla personer vägs ihop representerar de tillsammans hela Östergötlands befolkning vilket gör att det utifrån resultaten går att uttala sig om Östergötlands befolkning (18-84 år) och inte endast de som besvarat enkäten. Ytterligare en åtgärd för att kompensera för bortfallet är att använda kalibrerade vikter. En svarande representerar då inte enbart andra personer som skulle ha svarat i samma stratum utan personen får representera personer i samma stratum som dessutom har samma värden på kalibreringsvariablerna. Kalibreringsvariablerna i denna studie är födelseland, civilstånd, utbildning och sysselsättning. För resultat som redovisas i rapporten utan jämförelse med andra studier används en vikt som kompenserar för urvalet, bortfallet och som kalibrerats med avseende på hjälpinformation från kalibreringsvariabler. 14
Jämförelser med tidigare befolkningsstudier i Östergötland Vid jämförelser med tidigare studier i Östergötland begränsas åldersintervallet till mellan 20 och 74 år. Det kortare åldersintervallet beror på att 1999 års befolkningsenkät endast omfattade dessa åldrar. Dessutom skiljer sig urvalsförfarandet mellan 2006 års underökning med tidigare befolkningsstudier som inte varit stratifierade. Vid jämförelser över tid har 2006 års resultat beräknats så att de blir jämförbara med tidigare studier. Där dessa jämförelser görs framgår det tydligt. 15
Resultat Östgötens levnadsvanor Vikt Övervikt och fetma är ett folkhälsoproblem som ökar generellt sett i västvärlden, såväl i Sverige [39] som i Östergötland. Övervikt och fetma är ett hälsoproblem både för den enskilde individen och för samhället. Enligt WHO klassas övervikt som en riskfaktor för sjukdom och fetma som en kronisk sjukdom [15]. Fetma, speciellt svår fetma (BMI >35), medför ofta sämre livskvalitet [39] och individer kan drabbas av stigmatisering, både av samhället och av hälso- och sjukvården [40]. Enligt SBU var de direkta kostnaderna för fetma och fetmarelaterade sjukdomar i Sverige år 2002 omkring två procent av de totala hälso- och sjukvårdskostnaderna, vilket motsvarade cirka tre miljarder SEK [39]. Övervikt och fetma 2006 De självrapporterade uppgifterna om vikt och längd som finns i 2006 års befolkningsenkät, omräknade till body mass index (BMI, se faktaruta nedan), visar att bland vuxna, 18-84 år, har 36 procent övervikt och 13 procent fetma. Det är en större andel män, 44 procent, jämfört med kvinnor, 28 procent, som har övervikt. Fetma har 14 procent av kvinnorna och 12 procent av männen. Det finns stora åldersskillnader i befolkningen när det gäller övervikt och fetma. Andelen kvinnor med övervikt och fetma ökar med stigande ålder. Bland kvinnor har den äldsta gruppen (65-84 år) störst problem, med 35 procent övervikt och 17 procent fetma. Dock är problemet som helhet vanligast bland medelålders män (45-64 år), där andelen med övervikt är över 50 procent och andelen med fetma är 15 procent, figur 1. Fetma Övervikt 18-29 Män 30-44 45-64 65-84 18-29 Kvinnor 30-44 45-64 65-84 0 10 20 30 40 50 60 Andel (%) Figur 1: Andel individer med övervikt och fetma uttryckt i BMI, per kön och åldersgrupper. 16
BMI= vikt i kg/längd i m 2 WHO definierar kroppsvikt hos vuxna utifrån BMI-nivåerna nedan: Gränser för BMI nivåer Undervikt <18,5 Normalvikt 18,5-24,9 Övervikt 25.0-29,9 Övervikt och fetma över tid Självrapporterad vikt och längd har följts via befolkningsenkäter hos vuxna i Östergötland sedan 1991. Övervikt är även över tid mer vanligt förekommande bland män än bland kvinnor. Andelen män med övervikt har ökat fram till 2006, övervikt har ökat i alla åldersgrupper hos män. Andelen kvinnor med övervikt har avstannat och sjunkit något sedan 1999, medan andelen kvinnor med fetma har ökat. Andelen kvinnor med övervikt har minskat i den yngsta och äldsta åldersgruppen medan övriga åldersgrupper är konstanta vid en jämförelse av data från 1999 och 2006. Resultaten visar vidare att andelen individer med fetma har ökat över tid. Från 1999 till 2006 har andelen med fetma ökat i alla åldersgrupper hos män och kvinnor, utom i den yngsta åldersgruppen bland kvinnorna, där andelen med fetma är konstant. Om det är ett trendbrott eller en tillfällighet att andelen kvinnor med övervikt är lägre i de yngsta och äldsta åldersgrupperna och att andelen kvinnor med fetma i den yngsta åldersgruppen är konstant, får kommande mätningar utvisa. Viktutvecklingen över tid visas i figur 2. Fetma män Fetma kvinnor Övervikt män Övervikt kvinnor Andel (%) 60 50 40 30 20 10 0 År 1991 År 1993 År 1995 År 1999 År 2006 Figur 2: Andel individer 20-74 år med övervikt och fetma uttryckt i BMI, över tid och per kön. 1999 års undersökning riktade sig till åldrarna 20-74 år medan 2006 års undersökning riktade sig till åldrarna 18-84 år. De skiljer sig även i urvalsförfarandet. För att det ändå ska vara möjligt att jämföra undersökningarna har de yngsta och äldsta åldersgrupperna ändrats. Dessutom har 2006 års resultat beräknats så att det i möjligaste mån är jämförbart över tid. 17
Förändringsbenägenhet och vikt Förändringsbenägenheten är stor bland individer med övervikt och fetma och de med fetma är till störst andel förändringsbenägna, figur 3. Bland individer med övervikt och fetma har en större andel kvinnor en positiv inställning till att gå ner i vikt jämfört med män. Bland män med övervikt är det cirka 35 procent som är fast beslutna eller överväger att gå ner i vikt, utom i den äldsta åldersgruppen där cirka en fjärdedel överväger eller är fast beslutna att gå ner i vikt. Bland kvinnor med övervikt är cirka hälften fast beslutna medan cirka 40 procent överväger att gå ner i vikt. Förändringsbenägenheten vid övervikt är ganska jämnt fördelad över ålder bland både män och kvinnor och den är lägst i den äldsta åldersgruppen (65-84 år) för båda könen. Bland individer med fetma har 90 procent en positiv inställning till att gå ner i vikt, där en något större andel (47 procent) är fast beslutna att gå ner i vikt än som överväger (43 procent). Bland män med fetma är fördelningen relativt lika mellan de som överväger och de som är fast beslutna att gå ner i vikt (cirka 40 procent), utom bland de yngsta männen där 69 procent överväger och 24 procent är fast beslutna att gå ner i vikt. Bland kvinnor med fetma i yngsta åldersgruppen är det tre gånger så stor andel som är fast beslutna att gå ner i vikt (73 procent) jämfört med dem som överväger. I åldern 30-44 år är det dubbelt så stor andel kvinnor som är fast beslutna (64 procent) jämfört med kvinnor som överväger att gå ner i vikt. Kvinnor 45-64 år är fast beslutna respektive överväger att gå ner i vikt till cirka 45 procent. Den äldsta åldersgruppen kvinnor med fetma är fast beslutna respektive överväger att gå ner i vikt till 38 procent. Har inte för avsikt att gå ner i vikt Överväger att gå ner i vikt Fast besluten att gå ner i vikt Övervikt Fetma 0 20 40 60 80 100 Andel (%) Figur 3: Andel individer med övervikt och fetma uttryckt i BMI, utifrån förändringsbenägenhet till att gå ner i vikt. 18
Sammanfattning och slutsats Andelen individer med övervikt och fetma har ökat totalt bland vuxna i Östergötland. Från 1999 till 2006 har övervikt ökat med en procentenhet och fetma med tre procentenheter. År 2006 uppskattas 148 000 östgötar ha övervikt och fetma. En större andel män har övervikt medan en större andel kvinnor har fetma. Andelen män med övervikt ökar i alla åldersgrupper. Andelen kvinnor med övervikt minskar i de yngsta och äldsta åldersgrupperna. Andelen med fetma ökar eller är konstant i samtliga åldersgrupper för män och kvinnor. Kvinnor i den äldsta åldersgruppen har fetma till störst andel. Förändringsbenägenheten är stor bland individer med övervikt och fetma. Individer med fetma är förändringsbenägna till större andel jämfört med individer med övervikt. Det är en större andel kvinnor som har en positiv inställning till att gå ner i vikt jämfört med män. För individen är fetma ett hälsoproblem men ur ett befolkningsperspektiv är övervikt som riskfaktor ett större problem på grund av dess omfattning. Fysisk aktivitet Människor i alla åldrar, både män och kvinnor, får en bättre hälsa, ökat välbefinnande och bättre livskvalitet om de är fysiskt aktiva. Den gällande svenska rekommendationen för fysisk aktivitet säger att alla individer bör, helst varje dag, vara fysiskt aktiva i sammanlagt minst 30 minuter. Intensiteten bör vara måttlig, t ex rask promenad [41, 42]. Rekommendationen bygger på ett dos-responsförhållande mellan mängden fysisk aktivitet, som kan uttryckas i energimått, och sjuklighet respektive död i exempelvis hjärtkärlsjukdom [42, 43]. Sedan början av 1980-talet är det en större andel svenskar som motionerar. Trots detta verkar den totala energiförbrukningen genom fysisk aktivitet ha minskat i befolkningen. Förklaringen ligger i att en ökning har skett av stillasittande arbeten, bilåkning, datoranvändning och att fler svenskar tillbringar fritiden framför TV och video. Den vardagliga fysiska aktiviteten har minskat i samhället och det ökade motionerandet har inte kunnat kompensera för det. Den stora hälsopotentialen ligger i att öka den totala fysiska aktivitetsnivån genom vardagsaktiviteter och motion, både i anslutning till arbetet och på fritiden [11, 44]. I rapporten presenteras ett index för fysisk aktivitet som är en sammanvägning av den fysiska aktiviteten i vardagen och den frivilligt valda motionen och träningen. Indexet redovisas på fyra nivåer; inaktiv, lite aktiv, ganska aktiv och regelbundet aktiv. Var fjärde östgöte i åldern 18-84 år har i undersökningen kategoriserats som regelbundet fysiskt aktiv. Den största andelen av befolkningen kategoriseras som ganska aktiv (38 procent) följt av gruppen lite aktiv (27 procent). Det är små skillnader mellan könen, där andelen fysiskt inaktiva och lite aktiva är något större bland männen än bland kvinnorna, se figur 4. Andelen inaktiva i befolkningen uppskattas till ungefär 11 procent och motsvarar 32 200 personer av östgötarna i åldersgruppen 18-84 år. 1999 års undersökning riktade sig till åldrarna 20-74 år medan 2006 års undersökning riktade sig till åldrarna 18-84 år. De skiljer sig även i urvalsförfarandet. För att det ändå ska vara möjligt att jämföra undersökningarna har de yngsta och äldsta åldersgrupperna ändrats. Dessutom har 2006 års resultat beräknats så att det i möjligaste mån är jämförbart över tid. 19
Kvinnor Män 60 50 40 30 20 10 0 Inaktiva Lite aktiva Ganska aktiva Regelbundet aktiva Figur 4: Andel individer indelat i grad av fysisk aktivitetsnivå per kön. Den fysiska aktivitetsnivån har ett tydligt samband med ålder. Bland både kvinnor och män återfinns en större andel inaktiva i de äldre åldersgrupperna och en större andel regelbundet aktiva i de yngre åldersgrupperna, se figur 5. I den yngsta åldersgruppen är 41 procent regelbundet fysiskt aktiva jämfört med 13 procent bland de äldre. Inaktiv Lite aktiv Ganska aktiv Regelbundet aktiv 18-29 30-44 45-64 65-84 0 10 20 30 40 50 60 Andel (%) Figur 5: Andel individer indelat i grad av fysisk aktivitetsnivå per åldersgrupp. Motsvarande mönster återfinns i den grupp som kategoriserats som fysiskt inaktiva, där andelen inaktiva är något fler i de äldre åldersgrupperna. Det är framförallt kvinnorna i den äldsta åldersgruppen som är fysiskt inaktiva, 17 procent jämfört med 11 procent av männen i motsvarande åldersgrupp. I den yngsta åldersgruppen, 18-29 år, är det något större andel män än kvinnor som är regelbundet fysiskt aktiva. 20
Fysisk aktivitet över tid Vid en jämförelse mellan 2006 och 1999 års befolkningsenkäter framkommer en delvis negativ utveckling av det fysiska aktivitetsmönstret i befolkningen. Förändringarna är emellertid olika för olika köns- och åldersgrupper. I den yngsta åldersgruppen är det färre som kategoriseras som regelbundet aktiva, 40 procent jämfört med 46 procent. Andelen regelbundet aktiva har dock ökat i de äldre åldersgrupperna år 2006 jämfört med 1999 och då framförallt bland kvinnorna. Motsvarande tendenser återfinns bland de fysiskt inaktiva, där framförallt de yngre har blivit mer inaktiva sedan 1999 [45]. Förändringsbenägenhet och fysisk aktivitet Sextio procent av befolkningen uppger en positiv inställning till att öka sin fysiska aktivitetsnivå. Andelen som överväger en förändring är 37 procent och andelen som är fast beslutna att öka sin aktivitetsnivå är 26 procent. Andelen kvinnor (29 procent) som är fast beslutna att förändra sin aktivitetsnivå är något större än andelen män (23 procent), medan andelen som överväger förändring är likvärdig för båda könen (37 procent män och 36 procent kvinnor). Störst förändringsbenägenhet återfinns i de yngre åldersgrupperna, där tre av fyra är positiva till att öka sin fysiska aktivitet (figur 6). Trettiosex procent av östgötarna i åldersgruppen 65-84 år överväger eller är fast beslutna att förändra sin aktivitetsnivå, vilket motsvarar nästan 18 000 individer i den åldersgruppen. Har inte för avsikt öka fysisk aktivitet Överväger att öka fysisk aktivitet Fast besluten att öka fysisk aktivitet 18-29 år 30-44 år 45-64 år 65-84 år 0 20 40 60 80 100 Andel (%) Figur 6: Andel individers beredskap till att öka sin fysiska aktivitet per åldersgrupp. Det finns förutom tydliga mönster i olika åldrar en tydlig skillnad i förändringsbenägenhet i relation till den aktuella fysiska aktivitetsnivån (figur 7). Av de regel- 1999 års undersökning riktade sig till åldrarna 20-74 år medan 2006 års undersökning riktade sig till åldrarna 18-84 år. De skiljer sig även i urvalsförfarandet. För att det ändå ska vara möjligt att jämföra undersökningarna har de yngsta och äldsta åldersgrupperna ändrats. Dessutom har 2006 års resultat beräknats så att det i möjligaste mån är jämförbart med 1999 års resultat. 21
bundet aktiva har hälften inte för avsikt att förändra sin fysiska aktivitetsnivå. Störst förändringsbenägenhet återfinns i de två mest inaktiva grupperna, inaktiv och lite aktiv, där tre av fyra vill förändra sin aktivitetsnivå. Dessutom är var femte inaktiv och var fjärde lite aktiv fast besluten att öka sin fysiska aktivitetsnivå just nu. Har inte för avsikt att öka fysisk aktivitet Överväger att öka fysisk aktivitet Fast besluten att öka fysisk aktivitet Fysiskt inaktiv Lite aktiv Ganska aktiv Regelbundet aktiv 0 20 40 60 80 100 Andel (%) Figur 7: Andel individers beredskap till att öka sin fysiska aktivitet utifrån fysisk aktivitetsnivå. Sammanfattning och slutsats Enligt de resultat som presenterats i rapporten är var fjärde östgöte regelbundet fysiskt aktiv. Att dessutom var tionde vuxen i befolkningen är helt fysiskt inaktiv är ur ett folkhälsoperspektiv otillfredsställande. I relation till den gällande rekommendationen, om minst 30 minuter av daglig sammanlagd fysisk aktivitet, är regelbundenheten av stor vikt då det råder ett så kallat dos-respons förhållande mellan aktivitetsgrad och hälsoeffekter. Detta förhållande medför att en ökad fysisk aktivitet ger positiva effekter och således erhåller gruppen regelbundet fysiskt aktiva de största hälsovinsterna. En positiv trend återfinns i de äldre åldersgrupperna, med fler fysiskt aktiva och färre inaktiva. En ökad fysisk aktivitet kan för dessa individer leda både till ökad livslängd och till fler år utan sjukdom. I de yngre åldersgrupperna, som fortfarande är de mest fysiskt aktiva, är trenden den motsatta. Där såväl andelen inaktiva ökar samtidigt som gruppen regelbundet aktiva minskar. För dessa individer medför denna förändring en ökad risk för sjuklighet och för tidig död. Bland de yngre uppger tre av fyra en positiv inställning till att öka sin fysiska aktivitetsnivå. I hela befolkningen vill hälften öka sin aktivitetsnivå. Det visar sig också att de som är minst fysiskt aktiva är de som i störst utsträckning överväger en förändring. 1999 års undersökning riktade sig till åldrarna 20-74 år medan 2006 års undersökning riktade sig till åldrarna 18-84 år. De skiljer sig även i urvalsförfarandet. För att det ändå ska vara möjligt att jämföra undersökningarna har de yngsta och äldsta åldersgrupperna ändrats. Dessutom har 2006 års resultat beräknats så att det i möjligaste mån är jämförbart med 1999 års resultat. 22
Matvanor Det finns stor evidens om matens betydelse för hälsan [46]. Vidare finns övertygande bevis om matens betydelse för utvecklandet av folksjukdomar som hjärtkärlsjukdomar, typ 2 diabetes, cancer och fetma [47]. Det som skapar mest ohälsa av det vi äter är: högt intag av fett, högt intag av socker, lågt intag av fibrer och lågt intag av frukt och grönsaker [15]. Bland östgötar uppskattas 33 procent ha ett otillräckligt fiberintag. Det är en större andel män, 42 procent, jämfört med kvinnor, 23 procent, som uppskattas ha ett lågt fiberintag. Den största andelen återfinns i den yngsta åldersgruppen där 61 procent av männen och 40 procent av kvinnorna uppskattas ha ett lågt fiberintag. Motsvarande resultat för åldersgruppen 45-64 år är 34 procent bland männen respektive 16 procent bland kvinnorna. Fyrtioen procent av östgötarna uppskattas ha ett otillfredsställande högt fettintag. Totalt sett är det ingen skillnad mellan könen, utom i den yngsta åldersgruppen där en större andel män, 55 procent, än kvinnor, 43 procent, uppskattas ha ett högt fettintag. För vissa livsmedelsgrupper finns rekommendationer för konsumtion per dag eller vecka. Vuxna rekommenderas till exempel att äta cirka 500 g frukt och grönsaker per dag, fisk 2-3 gånger per vecka och att äta bröd till alla måltider, gärna fullkorn (6-8 skivor per dag) samt vara återhållsam med godis och läsk, tänk lördagsgodis för både barn och vuxna. En sammanslagning av frågorna om frukt och grönsaker i enkäten ger en uppfattning om individen når rekommendationen (500g/dag) eller är i risk att äta för lite frukt och grönsaker. Enligt svaren i 2006 års enkät når totalt 11 procent rekommendationen, ungefär dubbelt så många kvinnor som män. Andelen som uppskattas nå rekommendationen är lägst i yngsta och äldsta åldersgruppen (7-9 procent) medan andelen i åldern 30 till 64 år är cirka 12 procent. Knappt hälften av östgötarna uppger att de äter fisk en gång per vecka och 11 procent att de äter fisk minst två gånger per vecka. Fler kvinnor än män äter fisk minst två gånger per vecka och andelen är större i de äldre åldersgrupperna. När det gäller konsumtion av bröd uppger 54 procent att de äter 3-5 skivor bröd per dag. Fem procent uppger att de äter mer än 6 skivor bröd per dag. De brödsorter som flest väljer är fullkornsbröd, grovt rågbröd och knäckebröd, medan limpa och vitt bröd väljs av färre. Något större andel kvinnor än män väljer grovt bröd jämfört med limpa och vitt bröd. Grova brödsorter är det vanligaste brödet i alla åldersgrupper och andelen som väljer grovt bröd är högre i de äldre åldersgrupperna. Sex procent av östgötarna uppskattas äta godis och choklad så gott som dagligen. Cirka en tredjedel äter godis och choklad några gånger i veckan och en lika stor andel en gång i veckan. En fjärdedel äter godis och choklad mer sällan eller aldrig. Det är ingen skillnad mellan könen. Bland dem som äter godis och choklad dagligen återfinns cirka 30 procent i åldersgrupperna 18-29 år respektive 30-44 år, medan andelen bland dem som är 45 år och äldre är cirka 20 procent i båda åldersgrupperna. 23