Kultur i väst Vad är världsmusik? Listen to the World! - en elvadagarsfestival som hölls i Västra Götaland under perioden 24 september till och med 4 oktober. Parallellt med dessa välfyllda dagar startade och pågick den internationella festivalen ISCM World New Music Days, med fokus på nyskriven musik och ljudkonst, som Sverige stod värd för detta år i Visby, Växjö och Göteborg - även den på temat Listen to the World! I Västa Götaland vidgades temat till att bjuda in alla konstarter och scener. Tillsammans presenterades en bredd av upplevelser genom mer än hundra programpunkter - ett samarbete med kommuner, institutioner, föreningar och konstnärer, möjliggjort av sammantaget mer än 70 samarrangörer på 25 orter i regionen. Vad är världsmusik? Seminariet Vad är världsmusik? lyfte fram en rad olika dimensioner av hur komplext och motsägelsefullt begreppet världsmusik är. Historiska tillbakablickar varvades med samtidsanalys, musikframträdande och diskussion. Modern konstmusik från olika delar av världen vandrar över landsgränser. Samtidigt kan den ha en mångtusenårig historia. Modern konstmusik kan vara föränderlig och ges ständigt ny mening av sina lyssnare och utövare. Den kan också vara statiskt traditionstyngd. Alla kulturmöten är inte heller jämlika. Det fanns en tid då västerländsk kolonialism vill sanera andra länders musikliv. Kanske är det fortfarande så? Vad är förresten skillnaden mellan folkmusik och världsmusik? Och hur internationell är egentligen musiken? Seminariet var en del av musikfestivalen Listen to the world! Festivalen arrangerades i Västra Götaland som en del av den årliga internationella konstmusikfestivalen ISCM World New Festivalfinal hölls 1 4 oktober i Göteborg då ljudkonst från 38 länder, genom allt från symfonier till electronica, workshops och seminarier, presenterades på stadens större scener. Dessa dagar avslutade även 2009 års upplaga av ISCM World New Music Days. Som huvudarrangör för den västsvenska festivaldelen stod Kultur i väst. Du kan läsa mer på www.listentotheworld.se Tre seminarier dokumenterades under Listen to the World! i Göteborg: Tolkningens gränser med bland annat Johanna Garpe, Anna Lindal och Henrik Hellstenius under ledning av Ole Lützow- Holm. Vad är världsmusik? med Javid Afsari Rad, Stig-Magnus Thorsén, Pernilla Myrne och Rasoul Nejadmehr. Musik i människors liv med Lars Lilliestam. Text: Anne-Charlotte Horgby Dokumentationerna finner du på: www.konstochkultur.vgregion.se
Music Days, som Sverige var värdland för 2009. Listen to the World! var också temat för ISCM World Music Days. Vad är världsmusik? Seminarium på Världskulturmuseet i Göteborg den 24 september 2009 klockan 16.00-18.00. Deltagare i debattpanelen Javid Afsari Rad, iransk tonsättare och musiker bosatt i Oslo. Stig-Magnus Thorsén, professor i musik och samhälle vid Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet. Pernilla Myrne, lektor och lärare i arabiska vid Institutionen för språk och litteratur, Göteborgs universitet. Samtalsledare Rasoul Nejadmehr, mångkulturkonsulent, Västra Götalandsregionen, Konst och kulturutveckling. 2
Seminariet bestod av en längre del, där debattpanelen presenterade sina erfarenheter och perspektiv och diskuterade inbördes. En kortare, avslutande del ägnades åt publikens frågor. Texten nedan är ett sammanfattande referat. Stig-Magnus Thorsén inledde med att konstatera att begreppet världsmusik, från engelskans World Music, är problematiskt. Det är ett begrepp som används i vitt skilda sammanhang. ISCM International Society for Contemporary Music introducerade begreppet World Music på 1920-talet. Med begreppet World Music avsågs då i stort sett modern västerländsk konstmusik. Förra året lades ordet new till namnet på ISCMs årliga festival: World New Music Days. Därmed har World Music med klassisk klang har en lång historia bakom sig, sa Stig-Magnus Thorén. Samtidigt används ordet världsmusik för att beteckna musik från olika världsdelar. Här avses oftast musik från utomeuropeiska länder och oftast traditionell musik. Ofta avser man också musik som mixar olika genrer och stilar. Världsmusik kan alltså innebära både folklore och folkmusik och modern konstmusik, beroende på sammanhanget. Medlemmar i ISCM är till största delen från Europa. De nordamerikanska länderna är med, samt ett fåtal länder från Asien. Det enda afrikanska medlemslandet är Sydafrika och inget islamiskt land är medlem. Det vill säga att det är de länder som gör västerländskt orienterad konstmusik som är medlemmar, sade Stig-Magnus Thorén, och pekade därmed på hur motsägelsefullt begreppet World Music används. Den 29 juni 1987 introducerades begreppet World Music eller World Beat av skivbranschen. Det fanns ett behov av att bringa ordning i den kommersiella djungeln för att kunna sätta en etikett på skivhyllorna. Den musiken World Beat är präglad av dansmusiken och man hittar den på dansscener. Här finns inte den kontemplativa världsmusiken, den hittar man på konserthus. Oavsett om man med World Music menar modern konstmusik eller etnisk musik, så går det att urskilja två riktningar, enligt Thorsén: Det finns en riktning som syftar till exotisering och särskiljande. Här plockar man kryddor från något annorlunda och intressant, men sätter en gräns för var vår empati kan finnas. En annan riktning sysslar med en empatisk förståelse för andra kulturer. Här är man ute efter att lära av andra. Man har inga 3
fördomar eller behov av att definiera vem som är högre eller lägre i det här empatiska mötet. Alla lär sig av varandra. Det leder fram till det som är de centrala frågorna i denna långsamma process och till den viktigaste frågan av dem alla: Vem är jag? Det är alldeles för lätt att köra fast i en diskussion där man försöker definiera vad som är världsmusik, tyckte Stig-Magnus Thorsén. Det är å andra sidan inte så intressant att finna en korrekt definition, menade han. Det är genre, stil och socialt sammanhang som är intressant. Det viktiga är att förstå, att det handlar om en maktordning. Förstår vi inte det, så kan vi inte diskutera de här begreppen. De är verkningar av kolonialismen och kolonialismen är inte över, den sitter i ryggmärgen. Begreppet World Music innebär en sortering, på samma sätt som språk kan sortera hierarkiskt, menade Stig-Magnus Thorén. En del språk de västerländska språken och en del musik nämligen västerländsk modern och klassisk musik dominerar och sätter normen för vad man kan göra, vad som är bra och dåligt och vad man ska lära sig i skolan och på musikkonservatorier världen över. World Music står för ett västerländskt perspektiv på musik. De första konservatorierna som växte fram i arabvärlden undervisade i Grieg och Beethoven. Det var den riktiga musiken, som skulle förädla den arabiska och persiska musiken. Eftersom vi är fortfarande är påverkade av de förhållanden som kolonialismen har skapat, så blandar vi vår nyfikenhet på hur världen ser ut med en önskan att bemästra den, enligt Stig- Magnus Thorsén. Här tog Pernilla Myrne vid och presenterade sitt perspektiv, som är uteslutande historiskt. Hon har forskat om kvinnors roll i medeltida arabisk musik och kunde berätta om hur fruktbara kulturmöten i historisk tid har berikat konstmusiken. Världsmusiken är en internationell mötesplats där olika kulturer berikar varandra, sade Pernilla Myrne. Pernilla Myrne har forskat om det Abbasidiska riket. Från 750 fram till cirka 1250 sträckte sig detta stora rike från Indien till Marocko. Dess dynamiska centrum var Bagdad men även andra städer var viktiga. Till städerna kom lärda, ambitiösa och karriärlystna människor från hela riket, det vill säga perser, centralasiater, turkar, greker, assyrier, armenier, med flera, och människor med olika religioner; kristna, judar, muslimer. Den 4
grekiska kulturen hölls levande här, liksom den arabiska, indiska, etc. Det var en smältdegel där musik och kultur intog en central plats, där vetenskap blomstrade och där den äldsta arabiska litteraturen skrevs och islam formades. Musikerna, sångerskorna och sångarna under den här perioden var oerhört populära, välutbildade och skickliga. Det abbasidiska riket är helt okänt för de flesta, konstaterade Pernilla Myrne. Men det var minst lika betydelsefullt som romarriket. Då talade man inte om arabiskt och persiskt, till exempel. Det kom senare, kanske i tider av kris, då man kan ha ett behov av att ta fram det som särskiljer. Men tack vare att så många kulturer möttes är det svårt att se ett ursprung. Någonstans längs vägen bildades nya genrer och stilar med sina helt egna värden. Precis som Stig-Magnus Thorsén, framhöll hon att begreppet etnisk är en konstruktion. Etnisk har ofta har samband med någon form av nationalisering. Ofta har man dessutom en snäv fokusering som gör att man inte ser saker eller skalar bort en massa former hos den andra kulturen. Man ser bara det som passar in på ens eget synsätt. Javid Afsari Rad bjöd på ett framförande på santur, ett iranskt stränginstrument. Därmed fick seminariepubliken ett levande exempel på världsmusik/world Music. Men rörde det sig här om konstmusik eller folkmusik? Santur är ett gammalt persiskt instrument med tusenåriga traditioner. För att lära mig spela det, reste jag under min uppväxt 600 kilometer till Teheran varje vecka. Alla tror att jag spelar folkmusik, men santurmusik är del av en urban musik och den undervisas på klassiska konstmusikskolor. Det har krävts oerhört mycket träning med teknik och etyder för mig att lära mig den, berättade Javid Asafi Rad. Han kom till Oslo som tjugoåring och arbetar där sedan ett tjugotal år som tonsättare och musiker. För några år sedan skrev han på beställning av norsk radio, NRK, ett verk för santur och symfoniorkester. Han upplevde en dubbelhet inför detta projekt. Å ena sidan var berikande att sammanföra två olika musikkulturer och musikkulturer. Å andra sidan var det lite som att jag skulle spela med symfoniorkester för att visa att min musik också går att spela! Javid Afsari Rad visade även en DVD-film av just detta framförande och det gick inte att ta miste på publikens 5
uppskattning, varken i filmen eller i seminariesalen. Jag skulle önska att man kan kunde ta den här persiska konstmusiken som ett bidrag och använda den i undervisningen på västerländska musikkonservatorier. Nu blir den mest använd som en krydda lite här och där, men det är en tekniskt avancerad musik som kräver en lång utbildning av utövarna. Det är Javid Afsari Rad som ställer frågan: Hur internationell är musiken? Vi säger ju att musiken är ett internationellt språk som alla förstår. Det finns en viss sanning i det påståendet, men det är inte alltid så. Jag har en kompis som bad mig skicka exempel på musik av Bach och Beethoven. Han hade aldrig hört dem och var nyfiken. Han gillade dem inte alls. Han tyckte det lät som pausmusik mellan två teveprogram. Musiken måste sättas i en kontext, man måste veta vem som har gjort vad och vilken filosofi som ligger bakom. Javid Afsari Rad berättar om när han lät norska barn lyssna på och associera till santurmusik. Ett barn sa det är som fiskar som simmar, men stycket handlade om kameler. Ett barn associerade till granskog när det handlade om ett stycke från ett ställe där det finns massor av palmer. Någon pratade om regn som faller i samband med ett stycke som handlade om öknen. Musik som vandrar får ny mening. Samtidigt kan musik inte tillhöra någon särskild nationalitet eller nation. Om man tror att all musik är mänsklig egendom, då kan ingen säga att du inte kan lyssna på marockansk musik bara för att du är svensk, eller inte kan lyssna på Mozart bara för att du är etiopier. Stämplar du musik som världsmusik betyder det ingenting annat än att musiken är ljud från någonstans, men inte från mitt ställe, sade Javid Afsari Rad. För att till exempel bli förtrogen med klassisk musik måste jag tänka, känna och spela den. När jag studerade Mozarts pianokonserter, tänkte jag att den här musiken äger jag för att jag förstår den och för att jag blir berörd av den känslomässigt. Iransk musik kan vara en norrmans egendom eller en afrikans eller en svensks. Musiken ägs av den som har en känslomässig anknytning till den. Diskussionen med publiken handlade delvis av värdet av att 6
över huvud taget använda sig av begreppet World Music. World Music skapar gränser mellan människor, likväl som gränser mellan musikstilar. Vill människor särskilja sig kan man inte göra så mycket åt det, men man kan ha en dröm om att göra något gemensamt, kommenterade Stig-Magnus Thorsén. Musik är identitetsskapande, protesterade en person i publiken. Det är viktigt att kunna definiera vilken musik som är min musik. Det handlar inte bara om att utplåna etiketter. Folk behöver etiketter! Däremot är det skillnad att sätta etiketter för att bygga en hierarki. Om vi alla såg varandra som intressanta och jämlika skulle etiketterna inte skapa så skarpa gränser mellan människor, svarade Stig-Magnus Thorsén. Pernilla Myrne fick en fråga om elitistisk musik och dess roll i historien. Hon kommenterade att hierarkier och definitioner om vad som är finmusik alltid funnits. Någon i publiken lade till att numera är folkmusiken upphöjd till konstart. Stig-Magnus Thorsén påpekade, att det även var en lång process innan musikkonservatorier accepterade jazzen som konstform, med en självklar plats i undervisningen. Din musik blev upphöjd, kan man säga, för att den blev spelad i en symfoniorkester, som en form av kulturimperialism. Men blev det så bra egentligen? Hade det inte kunnat bli ännu bättre om det bara hade varit persiska musiker?, frågade en ur publiken Javid Asfari Rad. Det blev inte mer konstmusik för att vi spelade med en symfoniorkester, men det var ett bra försök!, svarade Javid Asfari Rad, och beskrev hur han ett tag trodde att uppförandet av hans verk skulle bli Norges största fiasko, eftersom stycket var en stor utmaning rent tekniskt för de norska musikerna i symfoniorkestern. Samtidigt har musiker utvecklat saturmusiken i tusentals år. Därför har den blivit så bra som den är. Vi kan inte börja slänga in lite av varje för att den ska bli aptitlig för alla! Det vill jag inte göra. Men jag vill ju också spela annan musik. Är det helt enkelt bara så, att det är politiskt korrekt att para ihop till exempel en brasilian med iranier? var ännu en fråga till panelen, den här gången från Rasoul Nejadmehr. Det är en svår fråga, för jag tror det är en balansgång. Jag kan känna att det i blandmusiken kan hända mycket spännande, svarade Stig-Magnus Thorsén. Det främmande blir normalt och 7
det normala blir att möta det främmande. Samtidigt kan det bli något kommersiellt i blandmusiken också. Var och en måste veta vad man kan säga med sin musik och sitt arrangemang och bedöma utifrån det. Det blir en massa experiment och det blir en del som bara är politiskt korrekt, och så får man gå vidare utifrån det, fortsatte Stig-Magnus Thorsén. Även Pernilla Myrne kommenterade frågan om politisk korrekthet: Politiskt korrekthet eller påtvingade möten skapar nya traditioner när de pågår länge. Ny konstmusik, som har sina egna värden, uppstår. Är man bunden av sin musik? Kan man tala om en plundring av musik? frågade Rasoul Nejadmehr, och fick svar av en person i publiken: Jag tycker att man hellre pratar om sin upplevelse av musiken, och den är icke-materiell. En annan sak är, att ibland gör man musik för att göra ett jobb, för att ha något att leva på. Det är inte fel det heller. 8